Välfärdskontroller på flygplatser

Fru talman! Pontus Andersson har frågat mig om regeringen, i likhet med Danmark, avser att se över möjligheten att genomföra välfärdskontroller på landets flygplatser.

Jag beklagar att Pontus Andersson, som har gjort det här till en stor fråga, valt att inte vara här och ta emot sitt svar. Jag hoppas att han har viktigare uppgifter och plikter en dag som denna.

Arbetet med att motverka felaktiga utbetalningar och bidragsbrott är viktigt för att upprätthålla förtroendet för välfärdssystemen. Regeringen har därför beslutat att inrätta en ny myndighet som ska förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar från dessa. Myndigheten ska också genomföra systemövergripande dataanalyser och granskningar. Regeringen har också beslutat att tillföra cirka 200 miljoner kronor till välfärdsmyndigheter för deras arbete med att förebygga, kontrollera och följa upp felaktiga utbetalningar och fusk med välfärdsmedel.

Regeringen har även tillsatt en utredning som ska lämna förslag för att minska antalet felaktiga utbetalningar och bidragsbrott, där bland annat förbättrad samverkan och informationsutbyte mellan myndigheter är några av de åtgärder utredaren ska analysera.

Vad gäller fall där en person med flyktingstatus frivilligt återvänder till det land som han eller hon flytt ifrån kan det innebära att personen inte längre ska anses vara flykting och att flyktingstatusförklaringen därför ska återkallas. I gränspolisens arbete ingår att rapportera misstänkt missbruk av asylsystemet till Migrationsverket. Migrationsverket har även inrättat en nationell funktion för kontrollanalys som ska öka förmågan att upptäcka och agera mot missbruk.

Då Pontus Andersson (SD), som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Tobias Andersson (SD) i stället fick delta i debatten.

Fru talman! Under det första kvartalet 2019 blev 372 personer påkomna med vad som i Danmark kallas för socialt bedrägeri på landets fyra största flygplatser. Danska myndigheter gjorde stickprovskontroller på sammanlagt 12 708 personer som ankommit till Danmark och kunde då se till att en mängd bidragsfuskare förlorade sin rätt till bidrag. Samtidigt kunde myndigheterna också avslöja en mängd asylsökande och personer med tillfälliga uppehållstillstånd som åkt på semester till länder som de hade flytt ifrån.

Liknande kontroller som de i Danmark hade kunnat genomföras i Sverige för att upptäcka fuskare även här. Under sommarmånaderna är det dessutom vanligt att familjer tar sina barn utomlands för arrangerade äktenskap, vilket också är ett skäl för extra kontroller av både in- och utresor på landets flygplatser.

Min uppfattning är att fusket i Sverige kan vara än mer utbrett än det fusk som har kunnat bevisas i Danmark. I takt med att kostnaderna för sociala förmåner ökat behöver kontrollerna därför intensifieras. Och välfärdskontroller på flygplatser kan vara ett sätt att komma åt dem som tar resurser från välfärden som hade kunnat gå till skolan, vården, omsorgen eller andra behov.

Mot bakgrund av detta frågade Pontus Andersson statsrådet Anders Ygeman följande: Avser regeringen, i likhet med Danmark, att se över möjligheten att genomföra välfärdskontroller på landets flygplatser? I Pontus Anderssons ställe kan jag konstatera att statsrådet inte svarade på frågan utan i stället valde att beröra lite blandade saker och regeringens generella arbete mot välfärdsbedrägerier.

Kan statsrådet, trots att han valde att inte göra det i sitt interpellationssvar, svara ja ifall han anser det danska tillvägagångssättet vara bra och intressant, alternativt nej ifall han inte anser det vara så?

Fru talman! En väldigt enkel ja- eller nejfråga riktar jag till Anders Ygeman.

Fru talman! Det är ändå lite modigt av Tobias Andersson att efter de inlägg i debatterna som vi haft här i kammaren, där han tre gånger har vägrat att besvara en fråga med ursäkten att han var för ung, att den inte var föremål för debatten och jag kommer inte ihåg vad den tredje ursäkten var, i sitt första inlägg avkräva svar av mig på en fråga.

Jag ska svara på Tobias Anderssons fråga. Men kanske kan då Tobias Andersson försöka bemöda sig om att svara på den fråga som jag ställt nu så många gånger, nämligen: När ändrade sig Sverigedemokraterna om Ukraina och ukrainarna? Du har tre inlägg på dig, och jag hoppas att du ska besvara frågan. Förlåt, fru talman! Jag hoppas att Tobias Andersson ska besvara den. Jag ber om ursäkt.

Nu till Tobias Anderssons fråga, som jag i motsats till Tobias Andersson ska försöka besvara.

Vi har tillsatt en utredning som ska titta brett på hur vi ska kunna slå än hårdare mot välfärdsfusket. Det kan naturligtvis vara intressant att titta på den danska lösningen i den kontexten. Jag skulle dock tro, utan att föregripa utredningen alltför mycket, att det finns effektivare sätt att nå de resultat som danskarna har gjort, eftersom ju alla in- och utpasseringar i riket faktiskt finns att tillgå i elektronisk form och därmed kan utgöra underlag för ett sådant kontrollarbete. Med tillgång till det och med manifest i förväg skulle man också kunna, även om man skulle vilja göra kontrollerna på flygplatsen, göra dem betydligt effektivare än de stickprovskontroller som Tobias Andersson ger uttryck för att Danmark gör.

Bakgrunden till att regeringen har tillsatt utredningen är att vi tror att det finns betydligt mer att göra för att komma åt fusk på bred front. Tobias Andersson ger uttryck för en väldigt liten del av det fusk som sker och som vi skulle vilja komma till rätta med.

Vi har sett ett antal välfärdsbedrägerier av folk med olika bakgrund. Inte minst Tobias Anderssons eget parti har ju haft en oturlig förmåga att hamna i medierna för det, vilket jag naturligtvis, fru talman, hoppas att Tobias Andersson tar avstånd från.

Det raka svaret på Tobias Anderssons fråga, fru talman, är ja. Då hoppas jag att Tobias Andersson med de tre inläggen framför sig kan ge ett lika rakt svar på min fråga.

Fru talman! På temat välfärdsbedrägerier hade inte jag, om jag varit Anders Ygeman, valt att kasta sten i glashus, då Anders Ygeman haft egna kollegor som fram till nyligen företrädde Socialdemokraterna i denna kammare och som utskottsordförande varit aktuella i medier för mindre smickrande påståenden. Jag väljer att lämna det därhän.

Sedan, fru talman, har jag nog faktiskt aldrig under mina fyra år i Sveriges riksdag varit med om ett statsråd som så återkommande väljer att fly ämnet som är aktuellt för interpellationsdebatten, och som dessutom återkommande väljer att dua mig i talarstolen i stället för att följa de regler som finns här och försöka visa respekt för sin motdebattör. Men det tycks ha satts i system. Det här är den tredje interpellationsdebatten som jag och Anders Ygeman har i dag. Och det är den tredje interpellationsdebatten under vilken han avstår från att svara på mina frågor, kommer med pseudofrågor som han för in från sidan och därefter väljer att dua mig. Jag tycker att det är respektlöst, fru talman.

För att få Anders Ygeman att släppa det som han tycks vara helt maniskt besatt av kan jag snabbt försöka besvara de frågor han ställt men som över huvud taget inte har någon som helst relevans för det vi debatterar. Men då kanske Anders Ygeman åtminstone kan somna i kväll utan att ligga och undra kring mitt ställningstagande rörande detta.

Den första frågan till mig rör en viss formulering i vårt partis principprogram från 1997, när jag var ett år gammal. Svaret på den frågan är: Jag vet inte varför det var formulerat så. När jag blev medlem 2012 var detta inget principprogram som vi följde. Vill Anders Ygeman ha ett mer utförligt svar än så uppmanar jag honom att ställa frågan till någon annan.

Den andra frågan som han ställer är när vi ändrade oss om Ukraina. Sverigedemokraterna har alltid förespråkat hjälp i närområdet. Vårt ställningstagande till Ukraina bygger å ena sidan på att vi anser att Sverige är fullt som en konsekvens av den politik som Anders Ygeman och andra har genomfört, vilken kraftigt har begränsat våra förutsättningar att ta emot ukrainare i Sverige. Å andra sidan ser vi ett värde i att hjälpa vårt närområde och ta emot de kvinnor och barn som är riktiga flyktingar från Ukraina.

Vi har alltså inte ändrat oss i den frågan, som jag ser på saken. Anders Ygeman kanske är av en annan uppfattning. Alldeles oavsett det rör inte frågan ämnet i denna interpellation. Men jag har som en gärning av god vilja gentemot Anders Ygeman ändå valt att besvara hans frågor. Och jag hoppas, fru talman, att Anders Ygeman nu kan lämna dem därhän och därutöver visa mer respekt under den följande delen av interpellationsdebatten.

Det jag vill komma åt med min interpellation är att få ett svar på frågan ifall regeringen tycker att det danska exemplet är aktuellt. Det handlar om huruvida man vill intensifiera arbetet mot dem som exempelvis reser utomlands trots att de är i en asylprocess i Sverige, eller för den sakens skull dem som reser utomlands och är på semester när de borde vara i Sverige och söka jobb. Eller de som går på andra bidrag från det offentliga men väljer att slösa bort det offentligas medel som de har erhållit genom att åka utomlands och inte vara på plats och göra rätt för sig i Sverige.

Anders Ygeman väljer att försöka skaka av sig detta genom att säga att det är en liten fråga. Men jag tycker att den är av stort signalpolitiskt värde. Jag tror att de som gör rätt för sig har svårt att förstå hur så många kan lyckas fuska så mycket i det socialdemokratiska Sverige.

Fru talman! Uppskattningar lyder att det rör sig om uppemot 30 miljarder som försvinner från det allmänna varje år i Socialdemokraternas Sverige i rent fusk.

Fru talman! Jag vill börja med att be om ursäkt om jag vid något tillfälle inte talade via talmannen utan direkt apostroferade Tobias Andersson. Så ska man naturligtvis inte göra.

Fru talman! Sedan hade Tobias Anderssons spelade ilska naturligtvis varit effektivare om han inte själv gjorde samma sak i det inlägget men anklagar mig för det. Men det kan vi lämna därhän.

Fru talman! Om Tobias Andersson av någon anledning missade det i mitt förra inlägg svarade jag ja på Tobias Anderssons fråga. Jag tror att jag till och med svarade två gånger. Upprördheten över att jag inte svarar på frågor torde också vara på den spelade ilskans konto.

Det blir lite konstigt att man väljer att gå med i ett parti, aktivera sig i ett parti, bli riksdagsledamot för ett parti, fru talman, och vara en av dess ledande företrädare, ja kanske mest ledande företrädare i migrationspolitiken, och samtidigt inte vet vad som har stått i det egna partiets partiprogram i de frågor man engagerar sig i.

Trots att man har fått frågan hur många gånger som helst har man inte brytt sig om att ta reda på vad som stått och kanske ännu viktigare inte tagit reda på när det ändrades. Men det må väl vara hänt, fru talman. Jag hoppas att riksdagsledamoten läser på till nästa debatt och jag får mer uttömmande svar i den frågan.

Det var en fråga till jag ställde som fortfarande skaver lite. Nu har vi fått veta, fru talman, att Sverigedemokraterna ändrat sig. De som tidigare var främmande och var från annan kulturkrets är nu "riktiga flyktingar". Men vi har inte fått svar på varför de som flydde kriget i Jugoslavien, på samma avstånd till Sverige, inte var riktiga flyktingar. Det blir lite märkligt. Även om det är så att Tobias Andersson inte vet svaret på den första frågan kanske han ändå kan svara på den andra frågan.

Vi kommer att få ta del av ett betydligt bredare utredningsunderlag än det som interpellanten ger uttryck för. Där kommer vi att kunna besluta om betydligt bredare åtgärder och därmed kunna slå till än hårdare mot bidragsfusk oavsett vilken härkomst fuskaren har. Vi kan inte bara titta med ena ögat. Vi måste titta med båda ögonen, fru talman. Oavsett vilken härkomst eller bakgrund som brottslingarna har ska de bakom lås och bom, och skattebetalarnas pengar ska gå till det som var avsett.

Fru talman! Vi hoppas fortfarande att vi ska få svar på frågan varför de som flydde kriget i Jugoslavien inte var riktiga flyktingar.

Fru talman! Det finns nog mycket som ingen av oss kommer att få svar på i den här debatten inom ramarna för det som inte har med den här debatten att göra.

Jag skulle kunna ställa frågor till Anders Ygeman som också ligger helt utanför interpellationens ämne. Jag skulle kunna fråga Anders Ygeman vad det är för märke på hans slips, vad det är för skostorlek han har, vad han ska göra i helgen, vad han gjorde i midsommar eller för den sakens skull vad Anders Ygeman har tänkt att göra under sommaren. Kommer Anders Ygeman att vara i Almedalen? Kommer vi att stöta på varandra i minglet tillsammans? Jag vet inte, fru talman. Det är andra frågor som inte har med den här interpellationen att göra.

Anders Ygeman har satt i system att ägna sig åt sådant under de tre interpellationsdebatter som jag och statsrådet har haft i dag. Det är klart att man kan agera på det sättet. Det kan jag också göra. Men jag har svårt att se att jag och Anders Ygeman i vår dialog med varandra, i det meningsutbyte som jag efterfrågar när jag lämnar in en interpellation, kommer framåt om man väljer att hänge sig åt det.

Fru talman! Jag upplever att jag har varit mer än tillmötesgående med att svara på frågor som ligger utanför denna interpellations ämnesområde. Jag anser också att Anders Ygeman har lämnat en hel del att önska när det kommer till att svara på de frågor som jag har ställt till statsrådet inte bara i denna interpellationsdebatt utan även tidigare under denna dag.

Anders Ygeman är fortfarande svaret skyldig. Om man står bakom den danska regeringens förslag med välfärdskontroller, varför har då dessa inte initierats? Varför står det då inte någon tullpersonal på Arlanda och andra flygplatser och genomför det som Anders Ygeman påstår sig stå bakom när jag ställer honom frågan?

Fru talman! Jag ska svara en tredje gång på Tobias Anderssons fråga. Han frågade nämligen om jag tyckte att det var intressant med det danska förslaget. Ja, det tycker jag. Men jag tror att man måste ha ett betydligt bredare anslag. Det är också bakgrunden till att jag tillsatt en utredning, som jag gav uttryck för i mitt interpellationssvar.

Fru talman! Jag tycker att om interpellanten säger att den ena gruppen är riktiga flyktingar och den andra inte är det så är det rimligt att försöka ta reda på varför det är så. Det måste ligga inom ramen för att ha en god debatt.

Fru talman! Det konstiga är varför det är så svårt för interpellanten att svara på den frågan. Han ställde en massa frågor. Jag kan svara snabbt. Min slips kommer från Stockholm Kravatt. Min skostorlek är 42. Jag kommer att vara i Almedalen, och vi kommer inte för min del att springa på varandra. Jag undrar fortfarande varför de som flydde från krigets Jugoslavien inte är riktiga flyktingar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.