Utökade möjligheter till tillfällig föräldrapenning

Herr talman! Lina Nordquist har frågat mig om jag kan tänka mig att arbeta för att ge föräldrar rätt till tillfällig föräldrapenning för att lära skolpersonal livsavgörande kunskap och om jag överväger någon annan lösning på hur föräldrar ska få möjlighet att lära skolpersonal om barnens behov av egenvård. Slutligen frågar hon när familjerna kan räkna med ett nytt regelverk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Barn med kroniska sjukdomar har precis som alla barn rätt till en likvärdig utbildning i en trygg miljö. En kommun ska se till att alla skolpliktiga barn i kommunen får gå i skola och ska erbjuda barn över ett år förskola i den omfattning som behövs med hänsyn till förälderns förvärvsarbete eller studier eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt. Detta gäller oavsett om barnet är i behov av egenvård eller inte. Förskolan och skolan har ett ansvar för att barn får hjälp med sin egenvård, till exempel med att ta sin medicin när barnen vistas i verksamheten. Det är hälso- och sjukvården som avgör vilken åtgärd som kan utföras som egenvård i varje enskilt fall.

Möjligheten att få hjälp med egenvård i förskola och skola är en förutsättning för att barn och föräldrar ska kunna känna sig trygga samt för att föräldrar ska kunna förena familjeliv och arbete. Den tillfälliga föräldrapenningen ger föräldrar möjlighet till kompensation för förlorad arbetsinkomst när föräldern tillfälligt måste avstå från arbete i ett antal olika situationer när barnet är sjukt eller behöver besöka läkare.

Att kombinera arbete och föräldraskap kan vara särskilt utmanande för föräldrar till barn med kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning. Ofta behövs föräldern på plats i skolan eller förskolan för att lära upp personal kring det enskilda barnets sjukdom och egenvård. Detta kan vara svårt, särskilt för de föräldrar som inte har flexibla arbetstider. Hur det här bäst ska lösas måste undersökas vidare. Det kan vara inom den tillfälliga föräldrapenningen eller inom en annan förmån. Något färdigt svar finns i dag inte.

Lina Nordquist lyfter även i detta sammanhang upp familjeveckan. Familjeveckan kommer när den är fullt utbyggd att innebära att fem dagar per år lämnas till respektive vårdnadshavare som arbetar och som har barn mellan 4 och 16 år. I ett första steg kommer tre dagar att lämnas per vårdnadshavare. För den som är ensam vårdnadshavare kommer i ett första steg sex dagar att lämnas och vid full utbyggnad tio dagar. Familjeveckans syfte är dock inte att åtgärda de problem som vi talar om här. Den ska kunna användas när förskolan eller skolan är stängd under lov, planeringsdagar eller liknande. Det är för många familjer, kanske de flesta, utmanande att få familjelivet och arbetslivet att gå ihop. Att därtill ha ett barn med en kronisk sjukdom, med den oro och den mängd vårdkontakter det kan innebära, minskar inte den utmaningen. Familjeveckan kommer att ge även dessa familjer, precis som andra familjer, lite extra marginaler, som de så väl kan behöva.

Herr talman! Att vara förälder till ett barn med kronisk sjukdom innebär att bli vårdare utöver att vara mamma eller pappa. Det kan innebära nära kontakt med sjukvården. Det kan göra att man tvingas gå ned i arbetstid, fast man kanske egentligen inte vill. Det innebär också förstås många års oro.

Dessutom, utöver allt detta, kan föräldrarna behöva lära personalen i förskolan och sedan i skolan om barnets sjukdom varje gång barnet byter skola, klassföreståndare eller lärare. Det här kan naturligtvis ta många dagar. Om ett barn till exempel har diabetes räcker det inte ens att mäta blodsocker och ge insulin, utan en vuxen måste också känna igen barnets symtom och klara av att räkna ut precis vad som är rätt dos varje gång barnet ska äta. För föräldrarnas del handlar det om att de behöver kunna förmedla kunskap om just sitt barns behov och just sitt barns speciella situation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men enligt Försäkringskassans nya praxis blir barnet, som statsrådet vet, på något mirakulöst sätt friskt på väg till förskolan eller skolan. Det har inte varit så tidigare, men de senaste årens nya bedömning innebär att ett barn som kan vara i förskolan eller i skolan inte är sjukt i Försäkringskassans mening. Därför kan föräldrarna heller inte ta ut vab. I stället måste de ta ut semester, försöka flexa - och därmed använda den fritid som de har och som ska kunna användas till allt annat i livet - eller vara tjänstlediga utan lön. Så här får det naturligtvis inte vara.

Det var därför, herr talman, som jag ställde frågan till statsrådet Strandhäll om statsrådet kan tänka sig att arbeta för att ge föräldrar rätt till tillfällig föräldrapenning - vab - i syfte att stötta både barnet och skolpersonalen de här dagarna och ge den här kunskapen, som kan vara direkt livsavgörande. Jag bad också att få veta om statsrådet överväger någon annan möjlighet att vara lediga från jobbet än vab för de här föräldrarna. Jag frågade slutligen när föräldrarna och familjerna kan räkna med ett nytt regelverk och ny praxis vilka är bättre än dagens.

Herr talman! Jag är lättad och hoppfull över det svar jag fått - statsrådet Strandhäll ser vikten av att varje barn får den hjälp det behöver i förskola och skola. Men jag hör egentligen inga svar på de frågor jag ställt.

Att bry sig om är fint. Det är mycket viktigt, särskilt för en förtroendevald. Men hos oss som har makt måste omtanken alltid kopplas till handling. Därför ställer jag frågan igen och hoppas begripa bättre. Anser statsrådet att tillfällig föräldrapenning kan vara en av vägarna att gå för de här familjerna?

Överväger statsrådet annars andra löningar, till exempel kontaktdagar? Slutligen: Jag inser att det naturligtvis är en fråga om en skattning, men när kan föräldrar slippa ta semester och bli utan lön för att hjälpa sitt sjuka barn?

Herr talman! Tack, Lina Nordquist, för en väldigt viktig interpellation! Jag är ganska väl förtrogen med bakgrunden till den. Jag har också vid flera tillfällen träffat företrädare för inte minst organisationer för föräldrar som har barn som lider av kroniska sjukdomar och funktionsnedsättning. De har pekat på just den här problematiken.

Det är otroligt viktigt att påpeka att Försäkringskassan har gjort en annan bedömning och förändrat sin tillämpning i det här fallet. Tidigare beviljades tillfällig föräldrapenning i de här fallen. Det baserar sig på en dom i Högsta förvaltningsdomstolen.

Faktum är att man drev ett sådant ärende hela vägen. Domarna först i förvaltningsrätten och i kammarrätten gick i olika riktningar i frågan. När frågan till slut avgjordes i Högsta förvaltningsdomstolen utföll det på ett sådant sätt att det föranledde Försäkringskassan att förändra sin praxis när det gällde att kunna bevilja tillfällig föräldrapenning i de fallen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ledamoten känner kanske till att vi under förra mandatperioden tillsatte en utredning för att titta över hela föräldraförsäkringen. Ambitionen i den utredningen - som är avslutad och överlämnad - var att man skulle hinna med att titta på den tillfälliga föräldrapenningen. Detta var en av de frågor som inkluderades i det man skulle titta på.

Tyvärr hann utredningen inte med att titta på den tillfälliga föräldrapenningen. Därför måste vi nu söka en ny lösning på problematiken. Vi måste fundera, precis som ledamoten är inne på, i nya banor. Vad kan vi ta för initiativ under den här mandatperioden?

Jag brukar understryka när det gäller de här fallen att hälso- och sjukvården och skolan har ett stort ansvar. Sedan har det utfallit så att mycket av det ansvaret har lagts över på föräldrar, anhöriga och ibland på den person som själv är drabbad när det gäller att kommunicera om den egna vården.

Formellt kopplat till den lagstiftning vi har i dag har hälso- och sjukvården och skolan ett ansvar här. Jag har också en mycket stor respekt för de samtal jag har fört inte minst med många oroliga föräldrar i de här fallen.

Man upplever att det egentligen inte fungerar som avsett i många fall och att man inte är trygg med det. Därmed spelar föräldrarna i de här fallen en oerhört stor roll för att man ska kunna skapa en trygghet i övergången.

Jag vet också när jag fick en fråga vid något tillfälle på den allmänna frågestunden om detta att jag hänvisade till att vi arbetar för att få familjeveckan på plats. Det är en del av januariavtalet som vi har slutit tillsammans.

Dock vill jag, precis som jag gjorde i mitt interpellationssvar, säga att de bakomliggande orsakerna till familjeveckan inte är att lösa den här situationen, om jag får uttrycka det så. Men det kommer att medge fler föräldrar en större flexibilitet och även föräldrar till dessa barn.

Jag är beredd att titta vidare på frågan. Jag är också beredd att fundera på andra lösningar för att skapa en trygghet i de här situationerna. Jag önskar att vi redan hade hunnit med det.

Herr talman! Tack, återigen, statsrådet!

Jag är glad över att statsrådet vill undersöka och försöka hitta bättre lösningar än dagens till hur föräldrar till barn med kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning kan finnas på plats i skolan eller förskolan när det behövs. Jag kommer att fortsätta följa frågan, och jag hoppas att det ska gå att hitta en lösning på detta.

Jag vill också tacka för det statsrådet precis sa om familjeveckan. Den 28 mars, som statsrådet hänvisar till, förde statsrådet och jag själv även då ett samtal om familjer med barn som har en kronisk sjukdom. Då sa statsrådet: "Sedan måste man naturligtvis ställa sig frågan framåt om det är förändringar i vab som vi ska fokusera på eller den alldeles utmärkta familjevecka."

Nu ska jag inte hänga upp mig på ordet utmärkt. Men den inställningen gjorde mig då bekymrad. Genom januariavtalet har förvisso vi liberaler accepterat att tre familjedagar ska införas. Då ska det också bli så. Avtalet ska hållas. Men föräldrar till kroniskt sjuka barn ska inte behöva tvingas använda de dagar som andra kan använda för att vara på stranden eller gå på bio till att sitta i skolan i möten med skolpersonal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samma antal dagar kan heller inte räcka, oavsett vilken sjukdom barnet lider av eller hur många barn med kronisk sjukdom samma familj har. Därför är jag väldigt glad över att statsrådet sa här i talarstolen och även skrev i interpellationssvaret att familjeveckans syfte inte är att åtgärda de problem vi talar om här. Den ska användas när förskolan och skolan är stängd. Jag är mycket tacksam för att det är sagt.

Det är för många familjer utmanande att få ihop familjeliv och arbetsliv. Naturligtvis är det etter värre för de familjer som har ett eller flera barn med stora behov och kroniska sjukdomar.

Varmt tack för den vändningen. Den är viktig. Kan statsrådet lova oss liberaler att det är den nya inställningen som gäller i denna fråga? Familjeveckan ska inte användas för möten om sjuka barn med skolpersonal.

Herr talman! Låt mig vara väldigt tydlig på den punkten. Precis som för många andra föräldrar är det tänkt att familjeveckan ska kunna innebära en större flexibilitet och möjlighet för föräldrar att få arbete och familjeliv att gå ihop.

Det är också väldigt tydligt, vilket jag också uttrycker här, att det inte är det grundläggande syftet med familjeveckan att, som ledamoten säger, föräldrar av helt andra skäl ska sitta i möten med skolan. Så är det.

Vi får naturligtvis söka vidare lösningar på den problematik som har uppstått relaterat till den förändrade tillämpningen av reglerna för den tillfälliga föräldrapenningen. Vi får försöka att möta upp, oaktat den lagstiftning som finns för skola eller hälso- och sjukvård, de behov som så tydligt uttrycks av föräldrar som har barn med kroniska sjukdomar eller funktionsnedsättning.

Jag tackar för en viktig och bra interpellationsdebatt så här långt.

Herr talman! Tack, statsrådet!

Jag kan naturligtvis inte låta bli att ta chansen när jag nu står här att återigen betona det jag tror att vi är överens om.

Någon i klassrummet, på skolutflykten eller rasten behöver ha grundläggande förståelse även för sjuka barns behov, deras symtom, kunna sticka i fingret, tolka svar och ge rätt dos medicin. Föräldrarna ska inte behöva bära hela bördan för att detta ska hända. Det måste bli en del av vårt sociala skyddsnät.

Vi liberaler vill även att det ska gå att vabba vid möten mellan skolan och socialtjänst om ett barn till exempel har väldigt svåra sociala problem. Jag ser att vi kanske skiljer oss åt en del om lösningar, vilja och helt klart än så länge tydlighet i den här frågan. Jag ser också möjligheter till samsyn och till nya och bättre regelverk. Det tror jag att vi kan bygga vidare på och skapa någonting som kan vara riktigt bra.

Det är min bestämda uppfattning att dessa familjers villkor måste förändras. Jag är övertygad om att det i ett land som vårt, med en demokrati som vår och med resurser som våra går att hitta en lösning på detta. Det behövs för föräldrarnas skull, skolpersonalens skull och framför allt för barnens skull.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Så är det absolut; vi behöver naturligtvis titta på en klok och lämplig lösning för detta.

Samtidigt tror jag att det är otroligt viktigt att vi som politiker är tydliga mot de huvudmän som har ansvar för såväl hälso- och sjukvård som skola med att det i grund och botten är så att förskolan och skolan har ett ansvar för att barnen får hjälp med sin egenvård. Det gäller till exempel det som vi talade om, att ta sin medicin, stick i fingret och så vidare.

Också arbetsgivaren har ett ansvar för att se till att den anställde har den kompetens som behövs. Det får naturligtvis inte tummas på, oavsett om man hittar lösningar som innebär att vi kan tillmötesgå också föräldrars behov att i ett introduktionsskede lära upp eller samtala med personalen. Så kan vi nå en full tydlighet och balans i de här delarna.

Jag tackar ledamoten för en bra och viktig interpellationsdebatt, och jag ser fram emot att arbeta vidare med frågan. Jag är också säker på att ledamoten kommer att återkomma och kolla upp det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.