Fru talman! Jag vill tacka för det svar jag fått av statsrådet, även om jag inte är helt nöjd. Att Regeringskansliet bereder frågan efter att en enig riksdag gjort ett tillkännagivande är egentligen en självklarhet. Det är vad regeringen ska göra. Det var alltså ingen nyhet för mig. Som jag sa när frågan debatterades i kammaren i januari är detta mycket angeläget. Det är viktigt att utredningen kommer igång snarast möjligt.
I min valkrets, Örebro län, bor det många teckenspråkiga. En tredjedel av Sveriges alla teckenspråkiga bor i Örebro med anledning av Riksgymnasiet för döva och hörselskadade som finns där. Redan på 90-talet skrev jag en motion till dåvarande Landstingsförbundet om statsbidraget för teckenspråkstolkning som i huvudsak fördelades utifrån invånarantal och inte utifrån antalet brukare. Det blev egentligen ingen förändring av detta så jag fortsatte ta upp den delen när jag kom in i riksdagen. Det skilde nämligen 1 000 kronor per tolkuppdrag mellan Örebro län, som fick minst, och det landsting som fick mest i statsbidrag. Detta tyckte jag inte att man kan acceptera utan ansåg att staten borde handha detta på ett rättvist sätt.
För 40 år sedan fanns ungefär 500 auktoriserade tolkar i vårt land. I dag, 40 år senare, har det ökat något till drygt 1 000. Fortfarande är dock efterfrågan mångdubbelt större, framför allt från Migrationsverket och domstolar. Auktorisationen, som innebär dokumenterad kunskap på framför allt rättsområdet men även om hälso- och sjukvård, ger en rättslig grund för tystnadsplikten så att man inte röjer uppgifter som framkommit i samband med tolkuppdrag. Det var faktiskt en teckenspråkstolk som kontaktade mig och påpekade att vi i riksdagen måste ändra på detta eftersom det här inte gick an.
Teckenspråkstolken tyckte naturligtvis att alla skulle använda sig av auktoriserade tolkar - det var tolken i fråga själv - men pekade på att detta inte fungerade särskilt bra. När en myndighet anlitar en tolk gäller alltid tystnadsplikten enligt offentlighets- och sekretesslagen, OSL, oavsett om tolken är auktoriserad eller inte. En auktoriserad tolk har alltid tystnadsplikt, oberoende av uppdraget, medan en tolk som saknar auktorisation inte omfattas av det här utanför myndighetssfären.
Inom föreningslivet och det civila samhället, som statsrådet så väl känner till, är det väldigt vanligt att man tar hjälp av medlemmar: "Du kan ju faktiskt teckenspråk" eller "du kan ju arabiska". Man använder på så vis medlemmar som tolkar. Förmodligen är det en kostnadsfråga, men det beror nog också på att antalet tolkar är begränsat.
Vi vet att om en icke auktoriserad tolk anlitas vid ett själavårdssamtal med en präst eller pastor omfattas detta inte av den lagstadgade tystnadsplikten, eftersom kyrkor och samfund inte är myndigheter.
Min första interpellationsfråga handlade om hur arbetet har gått. Kan vi räkna med en parlamentarisk utredning eller en ensamutredning? Är någon utredare utsedd?