Trafikverkets översyn av begreppet riksintresse

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Anders Åkesson har med anledning av den pågående översynen av riksintressen frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa hela landets behov av en utvecklad transportinfrastruktur.

Att en anläggning utpekats som riksintresse utgör inte skäl för Trafikverket, regionerna eller regeringen att göra någon annan bedömning av en viss trafikanläggnings behov av investeringsåtgärder. Det är anläggningens funktion i transportsystemet som är styrande för dess standard och utformning. Stångådalsbanan är ett exempel på infrastruktur som är viktig för både regional och lokal utveckling. Den ekonomiska planeringen av infrastrukturåtgärder påverkas inte av om en anläggnings status som riksintresse eller inte förändras. Trafikverket har regeringens uppdrag att verka för en god tillgänglighet i hela landet och inte minst beakta infrastrukturens regionala betydelse, vilket jag förutsätter fortsatt tillämpas.

Det är Trafikverket som anger och tillämpar kriterier för bedömning av vilka områden som anses vara av riksintresse för kommunikationer, men ingen ska tveka på regeringens uppfattning kring vikten av regional utveckling.

För regeringen är det viktigt med god tillgänglighet i hela Sverige. Det är nödvändigt för att det ska vara möjligt att bo, leva och verka i alla delar av landet och för att få ett Sverige som håller ihop. Regeringen har nyligen lagt fram en proposition med den största ekonomiska ramen någonsin för transportinfrastrukturåtgärder: 876 miljarder kronor för perioden 2022-2033. Propositionen innebär stora satsningar både på att ta hand om och utveckla befintlig infrastruktur och på att genomföra nya investeringar i hela landet.

Fru talman! Tack för svaret, infrastrukturministern!

Bakgrunden till min interpellation är den just nu pågående översynen av riksintressen i landet. Det är Boverket som på regeringens uppdrag gör denna. Som företrädare för Centerpartiet vill jag säga att detta i grunden är bra. Det är också ett resultat av det januariavtal som Centerpartiet har slutit med regeringen och Liberalerna. Det är utmärkt; 43 procent av landets yta omfattas av riksintressen.

Som en del i detta arbete gör Trafikverket en genomgång av de av verkets anläggningar som vilar på riksintressen. I min interpellation tog jag upp ett exempel, nämligen Stångådalsbanan. Det är en bit järnväg som går mellan två län i sydöstra Sverige. Jag kunde lika gärna ha tagit upp exemplet riksväg 30 mellan Växjö och Jönköping.

Det här är i och för sig vägstumpar och järnvägsstumpar, men de är delar av ett större nationellt system och bildar tillsammans med andra delar en helhet. Vad händer, fru talman, om man plockar ut riksintresset? Eller varför har man över huvud taget ett riksintresse under en transportinfrastruktur - en flygplats, en hamn, en väg eller järnväg? Jo, det är ju för att skydda den mot andra planmässiga intressen, som vatten, markanvändande, bostadsproduktion och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I sitt svar hänvisar infrastrukturministern till en väldigt bra proposition som strax ska hanteras av Sveriges riksdag, nämligen infrastrukturpropositionen. I den ställer vi väldigt höga krav och förväntningar på att transporter förs över från väg till järnväg, bland annat. För att lyckas med det fordras att det finns järnvägsanläggningar i gott skick runt om i landet att göra överflyttningen till.

Jag har i min interpellation varit rätt detaljrik när det gäller det jag uppfattar som Trafikverkets egen tolkning av det uppdrag man har fått av Boverket att se över riksintressena. Boverket har varit tydligt med att det mycket väl kan finnas skäl att fortsatt ha riksintressen kopplade till regionala intressen - regionala vägar och järnvägar - medan Trafikverket glider på den tolkningen. Därmed uppstår en situation som skapar mycket stor osäkerhet runt om i landet, fru talman, för just nu sitter kommuner och regioner - stora delar av samhällslivet - och funderar på hur den enorma mängd resurser som kommer till uttryck i den proposition som infrastrukturministern just har lagt på riksdagens bord ska fördelas på bästa möjliga sätt över landet.

I sitt svar säger infrastrukturministern att det är lugnt. Jag ifrågasätter inte Tomas Eneroths intentioner eller förutsättningarna för Trafikverket att jobba efter dessa, men i sitt svar hänvisar infrastrukturministern till att den ekonomiska planeringen av infrastrukturåtgärder inte påverkas av om en anläggnings status som riksintresse eller inte har förändrats. Så kan det vara, men den fysiska planeringen är helt avgörande om det ens ska vara möjligt att fullfölja huruvida det finns ett riksintresse eller inte, Tomas Eneroth.

Av det skälet upprepar jag min fråga: Hur ser statsrådet till att skydda och säkerställa hela landets behov avseende fysisk - inte ekonomisk - planering?

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten Anders Åkesson för att han har ställt denna interpellation.

Som boende i Vimmerby, mitt emellan Linköping och Kalmar, och flitig tågresenär på Stångådalsbanan kan jag bekräfta det som Anders Åkesson tar upp om hur oroade alla Kalmarlänsbor blev av Trafikverkets besked om att ta bort riksintresset från området.

Frågorna kom direkt. Innebär det här att Trafikverket inte kommer att lägga några pengar på nödvändigt underhåll på Stångådalsbanan? Vad innebär det för det omfattande arbete som pågår i regionen för att delelektrifiera banan? Är det rent av så att Trafikverket planerar för att lägga ned banan på sikt?

Region Kalmar län har under ett års tid arbetat intensivt med ett infrastrukturpaket omfattande ungefär 2 miljarder kronor, vilket är en stor framtidssatsning på järnvägslinjen Kalmar-Linköping, det vill säga Stångådalsbanan. Jag skulle vilja veta, fru talman, om infrastrukturministern kan svara på frågan om man på Trafikverket inte har varit medveten om den planering som pågår i regionen när man fattar ett egentligen ofattbart beslut om att dra bort beteckningen riksintresse? Eller vill man med berått mod underminera möjligheten att få till denna infrastrukturinvestering? Den skulle betyda väldigt mycket för att stärka tillväxtmöjligheterna i sydöstra Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga till infrastrukturministern är om han har förtroende för Trafikverkets sätt att fatta beslut om att dra bort riksintressen. Agerar Trafikverket rent av på regeringens uppdrag i detta avseende?

Fru talman! Tack, Anders Åkesson, för en bra interpellation! Till Gudrun Brunegård vill jag säga att jag blir bekymrad över hennes retorik och sätt att argumentera. Att misstänkliggöra myndigheter på det sätt som Gudrun Brunegård gör och att underblåsa oro och rädsla är ovanligt i kammaren. Hon frågar: Vill Trafikverket lägga ned Stångådalsbanan? Gör man det på regeringens uppdrag? Det här är en sorts argumentation som jag inte känner igen här i kammaren.

Regeringen styr genom infrastrukturpropositioner, och riksdagen gör det med lagar. Trafikverket är en myndighet som har att handha frågor om riksintressen. Som det står i svaret är det väldigt tydligt att det inte spelar någon roll huruvida en verksamhet är ett riksintresse eller inte för vilka insatser Trafikverket ska göra för underhållet eller för andra ekonomiska investeringar.

Jag blir bekymrad över argumentationslinjen. Vill man göra poäng på hemmaplan finns det, om jag ska vara riktigt ärlig, andra sätt att argumentera på.

I sak finns det något viktigt i det som Anders Åkesson pekar på. Det är sant att det inte har någon betydelse för Trafikverkets ekonomiska insatser huruvida en verksamhet är ett riksintresse eller ej. Jag tror att Anders Åkesson och jag är överens om att det behövs större insatser i det svenska järnvägssystemet. Det måste vidmakthållas för att säkra kapaciteten. Det måste göras nyinvesteringar för att stärka den regionala arbetsmarknadspendlingen.

I den nationella planen kommer regeringen att återkomma om särskilda satsningar ska göras på Stångådalsbanan, Tjustbanan, Kust-till-kust-banan eller andra delar. Det pekar vi ut vid ett sådant tillfälle. Sanningen är att vi nu har mer resurser än någonsin för att kunna göra det. Det finns 876 miljarder kronor i infrastrukturpropositionen, det vill säga närmare 900 miljarder. Det skapar såklart bra förutsättningar för stora investeringar.

Det är dock viktigt att komma ihåg en enligt mig intressant formulering när Trafikverket diskuterar kriterierna: "Ett fokus på långväga transporter och ett sammanhållet system bör innebära att en järnvägs regionala funktion inte ensamt bör utgöra grund för riksintresseanspråk." Detta är sant. Jag tror att både riksdagsledamot Åkesson och jag flera gånger har stött på detta. Man kan inte bara titta på den regionala funktionen, utan man måste se dess funktion i ett sammanhållet system. Det kan till och med tala till en viss järnvägssträckas eller vägs fördel om den regionalt kanske har mindre betydelse. Som del av det stora hela kan den ha en väldigt stor betydelse.

Det finns många bra sådana exempel. Trafiken från Värmland till Norge är ett sådant. Befolkningsunderlaget är kanske inte alltid det bästa, men ur nationellt intresse är det verkligen viktigt att stärka kapaciteten där.

Jag vill vara så tydlig jag kan utan att myndighetsstyra Trafikverket. Det får jag som statsråd ju inte göra. Ja, det är av väldigt stor vikt att se på anläggningarnas regionala betydelse för arbetsmarknadsregionen. Det ligger i Trafikverkets uppdrag att generellt stärka inte minst den regionala arbetsmarknadspendlingen. Och ja, jag kommer från regeringens sida att vara noga med att prioritera insatser som kan stärka och vidga arbetsmarknadsregioner när vi anger vilka insatser som ska göras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här behövs i ett stort land som Sverige. Det behövs också för att vi ska kunna ha bättre förutsättningar för klimatsmart resande, vare sig det sker i Kalmar län, Kronobergs län eller någon annanstans i hela detta avlånga land.

Fru talman! Tack, Tomas Eneroth, för svaret! Ursprunget och källan till att jag skrev min interpellation var egentligen inte infrastrukturpropositionen eller trafikplaneringen, utan det var en parallell händelse. Boverket hade på regeringens uppdrag sett över riksintressena, som täcker mer än 40 procent av landets yta.

Jag träffar i min gärning ofta kommunalråd, regionråd och andra människor som har besvär med att en så stor del av landets yta utgörs av riksintressen. Rätt ofta kolliderar intressena för markanvändningen med riksintresset, som är oerhört stort och starkt. Men jag kan intyga, fru talman, att jag aldrig har träffat en kommunstyrelseordförande eller någon annan människa någonstans eller någon gång som har sagt att riksintressena under riksväg 30, Stångådalsbanan, riksväg 125 eller någon hamn skulle vara till besvär. Tvärtom vet varje kommunstyrelseordförande, man som kvinna, i norr och söder, i öst och väst, att det är ett oerhört starkt skydd för en funktionalitet på orten. Det kan vara en järnväg, en hamn eller något annat.

Därför blir glidningen i Trafikverkets uttolkning av Boverkets instruktioner för riksintresseöversynen viktig. Det uppfattas, fru talman, som en glidning när Trafikverket tolkar den regionala betydelsen mildare än vad Boverket gör i sin instruktion. Därmed uppstår tankar och en oro runt om i landet. I synnerhet gäller det om det här sker i samband med att väldigt mycket resurser under en tid ska satsas för att vidmakthålla och bygga ny transportinfrastruktur.

Än en gång tack för svaret! Tomas Eneroth fokuserar på den ekonomiska planeringen. Det är helt korrekt. Men statsrådet vet också vilka konsekvenserna blir om man ska bygga om riksväg 30 mellan Växjö och Jönköping till en två-plus-ett-väg om riksintresset inte finns under vägen. Vägen fram till planmognad, genomförandet, kommer att bli oändligt mycket krångligare.

Det kan gälla Stångådalsbanan, som nämndes. Om den delen av det svenska järnvägsnätet - eller varhelst i landet det gäller - ska rustas innebär det kurvrätningar, mötesspår och så vidare.

Har man då, fru talman, inte skydd av ett riksintresse ställs det här - och det väger mycket lätt - mot markintresse, vattenintresse, bostadsintresse och så vidare. Av det skälet är signalsystemet väldigt starkt.

Jag tror säkert att denna översyn sker med den bästa ambition och att den i grunden är sund och klok. Men att rycka just riksintresset från en rad regionalt mycket bejakade och i ett nationellt system väldigt viktiga infrastrukturdelar är djupt olyckligt. Det är det i synnerhet, fru talman, om vi ska kunna genomföra den ekonomiska styrningen mot att lyfta mer godstrafik men även persontrafik från vägar till järnväg och sjöfart. Då kan inte politiken bejaka det och systemet klippa bort förutsättningarna för det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är sorgligt att infrastrukturministern inte tar mina frågor på allvar. Detta är inte frågor som jag ställer för att provocera eller ta några egna poäng i hemlänet, utan det är frågor som de facto cirkulerar och diskuteras i Kalmar län efter beskedet om hur Trafikverket ser på riksintressen.

Det är en uppriktig oro som grundar sig i det faktum att Kalmar län under de senaste 20 åren har varit sist på listan över tilldelningar av medel för underhåll, upprustning och renovering och så vidare av järnvägs- och vägnätet. Man upplever att man försöker tala och framföra sin sak men att man inte får gehör för detta. Det finns inte någon anledning att ta till några övertoner när det gäller detta, utan det är så man upplever det i Kalmar län. Och som representant där ser jag det som min skyldighet att framföra det till ministern.

Men det gläder mig att statsrådet talar om att man ska se helheten i systemet, för vi har ett överbelastat järnvägsnät i dag. Vi får inte fram all trafik som vi skulle behöva, och då är det viktigt att man bibehåller och upprätthåller de regionala banorna, som kan avlasta godstrafiken och så vidare. Då behöver det också styras medel dit.

Ledamoten Åkesson redogjorde tidigare här för betydelsen av att ha kvar riksintresset för att man ska kunna göra nödvändiga åtgärder på området. Jag vill återigen ställa min förhoppning till att statsrådet ser till att det verkligen blir så.

Fru talman! Först vänder jag mig till Gudrun Brunegård. Det finns naturligtvis en skyldighet att representera sin valkrets. Men en riksdagsledamot har också en skyldighet, tycker jag, att själv överväga klokheten i de påståenden man hör och ta reda på om det finns en saklig grund. Om nu riksdagsledamoten misstänker att Trafikverket på eget bevåg vill lägga ned Stångådalsbanan kan väl riksdagsledamoten ställa den frågan till Trafikverket och föra en dialog lokalt i stället för att säga att regeringen med berått mod skulle göra någonting sådant.

Jag tror att man måste vara försiktig. Vi har ett uppdrag som riksdagsledamöter, som statsråd och som politiskt aktiva att öka människors tilltro till myndigheter, till demokrati, till politik och till hur det faktiskt går till. Det handlar om var man kan ta reda på fakta och om vilka grunder för beslut som finns.

Jag tycker att ett bra exempel är dagens interpellationsdebatt. Den utgår från en promemoria som har sammanställts på Trafikverket och en befogad oro för utvecklingen och en diskussion: Hur ska detta tolkas?

Jag ska då svara på sakfrågan från Anders Åkesson. Naturligtvis finns det risk för målkonflikter. Det tror jag att alla erkänner eller kan se när Boverket samlar myndigheterna för att få en gemensam syn på riksintressepreciseringar och på riksintressebegreppet. Det ligger i allas vårt intresse, med tanke på hur svårförutsägbart det är, att se till att den flora som har funnits när det gäller begreppet riksintresse kan ensas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men ingen ska tvivla på att det från regeringens sida är oerhört angeläget att säkerställa att detta inte får bli ett sätt att minska förutsättningarna för regionala investeringar, för ett ordentligt planeringsarbete med att stärka den lokala och regionala infrastrukturen och för att vidga arbetsmarknadsregionerna. Det är nämligen Sverige i starkt behov av. Och då bör naturligtvis det vara en viktig utgångspunkt när myndigheterna nu samfällt arbetar med att precisera riksintressebegreppet.

Kommer det att finnas skäl för förtydliganden hoppas jag verkligen att myndigheterna som har ansvar för detta gör det. Finns det skäl för regeringen, när myndigheterna är klara med sitt uppdrag, att göra preciseringar kommer jag gärna att delta i den diskussionen. Men just nu är det myndigheterna som har uppdraget att arbeta med preciseringen kring riksintressebegreppet.

Men den kanske viktigaste kontentan i den här diskussionen är: Oavsett preciseringen när det gäller riksintresse är det otroligt viktigt att vi har höga ambitioner för att säkra infrastruktur i landet. Det handlar om att vi ser att det kan ske i både stad och landsbygd och om att vi ger goda planeringsförutsättningar för staten men också för kommuner och regioner och tillför resurser så att detta kan göras.

Med den infrastrukturproposition som vi precis presenterat och som nu ligger på riksdagens bord är det närmare 900 miljarder kronor. Det ger goda förutsättningar för att förbättra infrastrukturen i landet. Det återstår att se om det i slutändan kommer att innebära nya investeringar eller mer objektstyrda investeringar på Stångådalsbanan, Tjustbanan, Kust-till-kust-banan eller på väg 30, väg 27, väg 23 eller annat i Småland, i Kronobergs län, Kalmar län och Jönköpings län. Det kommer vi i regeringen att återkomma till efter ett underlag från Trafikverket när vi tar beslut om nationell plan.

Men vi ska göra stora insatser för vidmakthållande. Vi ska säkerställa att vi har bra insatser för trimningsåtgärder som säkrar kapaciteten. Det är otroligt viktigt. Och Stångådalsbanan har en otroligt stor betydelse i regionen. Det har inte bara Anders Åkesson utan även många andra politiker i Kalmar län vittnat till mig om. Naturligtvis kommer jag att ha det i åtanke när vi diskuterar prioriteringarna framöver.

Fru talman! Tack för en god dialog i frågan, statsrådet! Jag upplever att statsrådet förstår frågeställningen och behovet av en ekonomisk och fysisk planering för att man ska kunna verkställa de goda intentioner som kommer till uttryck i den proposition som blir någon miljard större för var gång statsrådet berättar om den. Det ligger i häradet 800-900 miljarder - det är helt korrekt - beroende på hur mycket medfinansiering det är. Det är bra.

Jag vill bara upprepa, fru talman och statsrådet, att jag är övertygad om att inte bara jag utan även statsrådet har mött väldigt många kommunstyrelseordförande, främst, och verksamhetsföreträdare som ofta tar upp riksintressefrågan och den konflikt som den utgör när det gäller fysisk planering i en kommun, en region, en landsända eller en verksamhet. Men jag har faktiskt aldrig mött någon som har beklagat sig över den när det gäller transportinfrastruktur. Därför framstår just borttagandet av ett stort antal infrastrukturanläggningar över hela landet som lite onödigt och svårt att förstå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men jag upplever att statsrådet förstår frågan, och jag är alldeles övertygad om att statsrådet kommer att följa den mycket noga och ta den med sig. Därmed tackar jag för möjligheten att få interpellera.

Fru talman! Jag tackar Anders Åkesson. Jag kommer att följa frågan noga. På samma sätt är jag övertygad om att Anders Åkesson kommer att se till att jag följer denna fråga noga. Vi har ett gemensamt intresse.

I grunden ligger förutsättningarna för att faktiskt kunna förbättra den regionala infrastrukturen, oavsett om det är i vackra Småland eller om det är i andra delar av landet. Sverige behöver nämligen det. Vi behöver satsa mer på infrastruktur. Infrastrukturpropositionen på närmare 900 miljarder kronor är den största någonsin, och det innebär att vi har goda möjligheter att förbättra infrastrukturen de kommande åren.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.