Talerätt vid skydds- och licensjakt

Herr talman! Runar Filper har frågat mig dels om jag ser problem med talerättens utformning i dag och vilka åtgärder det i så fall föranleder från min sida, dels om jag ämnar ta initiativ till att utreda konsekvenserna av denna lagstiftning och återkomma med förslag på hur lagstiftning och tillämpning av talerätten kan förbättras.

Låt mig inleda med att säga att jag förstår att sena besked om jakt kan försvåra en långsiktig rovdjurspolitik och leda till olägenheter för de jägare som har förberett sig för jakten genom att planera resor, boka boenden och ta ut semesterdagar.

För att få till stånd en snabbare, effektivare och mer likvärdig beslutsprocess har regeringen infört ett skyndsamhetskrav för handläggning av mål i domstol om jakt efter de stora rovdjuren och för myndigheternas handläggning av ärenden om jakt efter arter som skyddas av art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet. Regeringen har även infört en ordning som innebär att överklaganden av beslut om jakt efter stora rovdjur prövas av en och samma domstol, förvaltningsrätten i Luleå.

För att eventuella överklaganden ska kunna överprövas innan jakttiden för varg startar har regeringen dessutom infört en ordning som innebär att beslut om licensjakt på varg som huvudregel får fattas senast den 1 oktober. Årets licensjakt har också genomförts som planerat.

Myndigheter och domstolar avgör i varje enskilt fall om ett överklagande ska tas upp till prövning. När det gäller föreningarna Nordulv och Wolf Association Sweden har överklaganden tidigare avvisats av kammarrätten i Sundsvall, men samma kammarrätt har i senare domar bedömt att föreningarna har rätt att överklaga beslut som omfattas av Århuskonventionen, såsom beslut om jakt efter varg.

Sverige är sedan 2005 part till konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, den så kallade Århuskonventionen. Konventionen är också en del av EU:s rättsordning.

Syftet med konventionen är att ge var och en möjlighet att bidra till att skydda nuvarande och framtida generationers rätt att leva i en god och hälsosam miljö. Som part till konventionen ska Sverige garantera att allmänheten har rätt att ta del av miljöinformation och rätt att, under de förutsättningar som anges i konventionen, delta i beslutsprocesser om miljön.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Konventionen innehåller även bestämmelser som ger den berörda allmänheten tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Sverige är skyldigt att se till att handlingar och underlåtenheter av personer och myndigheter som strider mot miljölagstiftningen kan prövas av domstol eller i administrativ ordning. Med berörd allmänhet avses bland annat sådana organisationer i det civila samhället som främjar miljöskydd.

Det är en allmän förvaltningsrättslig princip att förvaltningsmyndigheters beslut som innebär någon form av rättsverkan ska kunna överklagas. När det gäller frågor om jakt på arter som, liksom vargen, omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv har såväl EU-domstolen som Högsta förvaltningsdomstolen slagit fast att enskilda, bland annat miljöorganisationer, måste ha möjlighet att få frågor om huruvida skyldigheterna i direktivet uppfylls på nationell nivå prövade i domstol.

Beslut om jakt på arter som omfattas av art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet ska därför kunna prövas i domstol. Detta ligger i linje med den inom svensk rätt sedan länge bärande tanken bakom miljöorganisationers talerätt, nämligen att de företräder allmänhetens intressen.

Regeringen anser att det är viktigt att stärka allmänhetens tillgång till miljöinformation, rättslig prövning och medverkan i beslutsprocesser. Varje åtgärd måste dock naturligtvis föregås av en noggrann avvägning mellan olika intressen och utifrån sina respektive förutsättningar.

Det finns flera exempel på frågor som bereds av regeringen som rör allmänhetens tillgång till rättslig prövning, bland annat miljöorganisationers klagorätt i miljöbalken. Frågor om tillgång till rättslig prövning ingår också i den rättsliga översyn av skogsvårdslagen som nu genomförs.

Herr talman! Jag ska börja med att tacka ministern för svaret på interpellationen.

Den springande punkten och problematiken som jag efterlyser svar på är små, knappt existerande, ideella föreningars rätt att överklaga vissa domar och beslut kopplade till miljöbalken. Det har fått stora negativa konsekvenser - de ständiga överklagandena av myndighetsbeslut har stoppat jaktbeslut gång efter annan, år efter år.

Detta har medfört stora bekymmer och stor besvikelse för den landsbygdsbefolkning som ideligen drabbas av rovdjursangrepp på boskap och hundar. Viltvården i ordets rätta bemärkelse har begränsats kraftigt, och koncentrationen av varg har blivit ytterst besvärande lokalt och regionalt vad gäller både tamdjursangrepp och att den kraftigt har åderlåtit älgstammen. Värmland, som jag kommer från, hade för tio år sedan Sveriges mäktigaste älgstam. Per 1 000 hektar hade vi mest älg i landet. Nu har vi sjunkit så mycket att bara Blekinge och Halland har en skralare älgstam än Värmland.

Miljöministern skriver i sitt svar att hon förstår att sena besked om jakt kan försvåra en långsiktig rovdjurspolitik och leda till olägenheter för de jägare som förberett sig för jakt. Det är riktigt, men det handlar inte bara om olägenheter för jägarna. Miljöministern glömmer helt bort dem som verkligen är berörda: ägare av boskap, hundägare och oroliga småbarnsföräldrar i områden där vargar och andra rovdjur stryker kring knutarna. Det är inte så roligt att ha sina barn stående på en grusväg flera hundra meter från bostaden i väntan på skolskjutsen och veta att det finns varg i området, att man bor i ett vargrevir. Hela Värmland består av vargrevir, stora delar av Dalarna och Hälsingland likaså.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det skyndsamhetskrav som regeringen infört, att överklagad skydds och licensjakt ska hanteras skyndsamt med förtur i domstolen, är naturligtvis bra. Frågan är bara hur det kommer att fungera i praktiken.

För att undvika att vargjakten ställs in år efter år bör ett tillägg skrivas in i Naturvårdsverkets föreskrifter om att jakttiden ska kunna förlängas oavsett om den ordinarie jakttiden är förbi när ett sent domstolsutslag kommer. Detta har SD motionerat om som ett komplement till skyndsamhetskravet om domstolsutslag ändå dröjer.

Att miljöorganisationer ska kunna överklaga beslut som förorsakar industriell påverkan på miljön liksom nya vägsträckningar med mera ser vi som viktigt och självklart. Att jaktbeslut ska kunna överklagas är också självklart.

EU-domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen har som ministern säger slagit fast att överklagade jaktbeslut ska kunna prövas i domstol. Det ledde till inställda jakter med en gång år 2016 när det infördes liksom år 2012, 13 och 14, när det tidigare gällde. År 2013 hann man skjuta tre vargar innan jakten ställdes in, ska sägas.

Men här gäller ifrågasättandet giltigheten och rätten att överklaga, att en liten organisation med 100 medlemmar får föra allmänhetens talan och hur kriterierna för att få överklaga mäts och bedöms. Det är därför vi menar att regeringen tydligt bör utreda konsekvenserna av denna lagstiftning och återkomma med förslag om hur lagstiftning och tillämpning kan förbättras.

Art- och habitatdirektivet är från 92. Vid den tiden fanns det knappt någon varg i Sverige. Fågeldirektivet är ännu äldre, från 79. Förutsättningarna har ändrats, och vi kan inte stirra oss blinda på ett gammalt direktiv när vår fauna har utökats och vi har en helt annan problematik än vi hade då.

Herr talman! Som jag sa i mitt första inlägg avgörs det av domstolen vilka som har möjlighet att överklaga.

Beslutet i varje enskilt ärende avgörs i enlighet med de principer som läggs fram i Århuskonventionen, som också är EU-rätt. Det görs inte hipp som happ utan är välstrukturerat och tydligt. Det finns tydliga gränser.

Frågan om de organisationer som nämns i interpellationen är överspelad. Det finns senare domar än den som nämns i interpellationen som reder ut det, och domstolar har slagit fast att just de här organisationerna har rätt att överklaga enligt regelverket.

Jag är glad att det finns bred samsyn i fråga om att miljöorganisationer ska kunna överklaga miljöbeslut, inklusive jaktbeslut.

Miljöbalkskommittén har en gång i Sverige noggrant tittat igenom det här sättet att arbeta och i sitt betänkande slagit fast följande: De synpunkter och faktauppgifter som lämnas av miljöorganisationer är värdefulla, då en organisation kan lyfta fram vissa aspekter i ett omfattande utredningsmaterial och ibland förmå sökande och prövningsmyndighet att fördjupa resonemang och motivera ställningstaganden tydligare. Genom sina sakkunskaper har miljöorganisationer bidragit till bättre beslutsunderlag och i vissa fall till skärpt miljöprövning i vissa ärenden. Miljöorganisationers överklaganden har också bidragit till praxisbildningen på miljöbalkens område. En miljöorganisation kan genom att lämna in kompletterande underlag och argumentera utifrån det allmänna miljöintresset bidra till större spännvidd i de frågor som en prövningsmyndighet har att ta ställning till. Dessutom har en organisation många gånger bättre förutsättningar än enskilda sakägare att på ett koncentrerat och kunnigt sätt ge uttryck för de synpunkter som finns både hos enskilda och i organisationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Miljöbalkskommittén drog slutsatsen att miljöorganisationer har en viktig roll i miljöprövningen och att det sammantaget inte finns något stöd för att möjligheten att delta i miljöärenden i första instans eller rätten att överklaga har missbrukats av miljöorganisationer i något otillbörligt syfte, exempelvis att fördröja besluten.

Jag uppfattar att principen vi arbetar med, att miljöorganisationer ska ha rätt att överklaga, är väl förankrad i riksdagen. Vi har sett över hur det fungerar.

Det som har hänt de senaste åren är att regeringen har skapat ordning och reda i besluten om jakt i Sverige. Det är en tämligen ny ordning, men den är mycket mer stringent. Nu finns det tydliga handläggningstider, och det är tydligt uppstyrt när under året besluten ska hanteras. Det ger möjlighet till en mycket godare ordning som kan lägga grunden för bred förståelse och acceptans för den förda politiken.

Herr talman! Att det nu införts en ny ordning där överklaganden av beslut om jakt på stora rovdjur prövas av en och samma domstol, Förvaltningsrätten i Luleå, är bra och skapar kontinuitet. Det är en nyordning som är bra. Det är också bra att beslut om licensjakt på varg ska fattas senast den 1 oktober, då det ger förutsättningar att hinna avsluta processen innan jakten ska börja. Allt är alltså inte dåligt. Det finns också bra saker, även från vår horisont sett.

Att kunna överklaga myndighetsbeslut är självklart i ett rättssäkert samhälle. Därom är vi alla eniga. Lika viktigt och självklart borde det vara att de som är berörda och drabbade ska ha talerätt. Talerätten borde rimligen ge större inflytande för berörd landsbygdsbefolkning och lokala föreningar, näringar och byalag. Det är dessa som berörs av problematik och myndighetsbeslut och som har naturlig och historisk förankring i den bygd där problematiken finns.

I dag får hemliga sällskap som inte har den minsta förankring i dessa bygder och områden ändå överklaga jaktbeslut, för det tillåter talerätten. Nuvarande regelverk är minst sagt märkligt och förkastas av oss sverigedemokrater i miljö- och jordbruksutskottet.

Det stämmer, som miljöministern säger i svaret, att föreningarna Nordulv och Wolf Association först fick sina överklaganden avvisade i kammarrätten och sedan bedömdes ha rätt att överklaga beslut som omfattas av Århuskonventionen. Så sent som dagen före julafton tror jag att det blev ett nytt utslag där.

När talerätten först avvisades miste båda föreningarna sin talerätt på grund av fingerade namn, bristfälliga intyg, saknade efternamn och pseudonymer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om man går in på Nordulvs sida ser man att det räcker med namn för att bli medlem. Inga adressuppgifter eller andra identifieringsuppgifter krävs. Bara det visar att det är mycket svårt att avgöra om en sådan förening är seriös eller inte.

Jag önskar att regeringen ser över lagstiftningen, så att miljöorganisationernas rätt blir mer restriktiv. Det är en mycket viktig sakfråga som SD kommer att fortsätta driva tills detta blir verklighet.

Det är uppseendeväckande att en organisation som har uppnått 100 medlemmar räknat i hela Sverige ska ha talerätt och kunna överklaga och stoppa beslut var som helst där de aldrig någonsin har satt sin fot. Det är beslut som de inte berörs av på något vis. Men lokalbefolkningen, som har sin förankring där, har stora problem.

Verksamhet och näringar försvåras, och tamdjurshållning och fårskötsel fördyras på grund av dyra åtgärder och stängsel för att skydda den egna boskapen. Det handlar om obetalt arbete och tiotusentals eller hundratusentals kronor i förlust för att hålla rent från sly, gräs och buskar kring eltrådarna, och det är dyr ström. Dessa stängsel får man till stor del bidrag för, men de kanske inte alltid täcker hela kostnaden.

Organisationer utan hemvist i bygden sitter i någon storstad och agerar miljöorganisation på internet, till exempel på Facebook, och ges rätten att obstruera och styra svensk jakt- och viltpolitik. Detta tycker vi är allvarligt.

Nuvarande regelverk är alltså minst sagt märkligt och förkastas av Sverigedemokraterna.

Ser inte miljöministern några som helst problem med det som jag beskriver i fråga om talerättens utformning i dag när det gäller kvalifikationer för att få överklaga?

Herr talman! Jag reagerar starkt mot ledamotens sätt att misskreditera föreningslivet i Sverige och sprida rykten i kammaren.

Det är domstolar som avgör vilka som har rätt att överklaga de beslut som domstolar har fattat. Jag ser inte att det ska ske politiskt i kammaren. Det ska ske i laga ordning. Det handlar om att uttolka en internationell konvention och EU-rätten. Det gör Sveriges domstolar på ett utmärkt sätt.

Jag blir lite upprörd, som ni märker.

Jag kan däremot vara glad åt att de åtgärder som regeringen har vidtagit för att skapa ordning och reda i besluten kring jakt i Sverige uppenbarligen har stöd av riksdagens alla partier. Jag är glad att ledamoten kan erkänna det.

Denna nya ordning, där vi har avpolitiserat besluten kring jakt och fört in dem i förvaltningsrätt och i domstol, förväntas leda till att antalet överklaganden minskar över tid. Vi får ge denna nya ordning viss tid.

En viktig del i denna ordning är att de slutgiltiga besluten om jakt ska komma i god tid, så att alla berörda kan planera och vet vad som gäller. Vi ser också att det under denna korta tid redan har blivit bättre. Men vi ska ge detta något år för att ytterligare sätta sig. Och, som sagt, antalet överklaganden förväntas minska. Det är viktigt.

Jaktpolitiken i Sverige måste baseras på fakta och vetenskap. Det ska vara ordning och reda när beslut tas, och det ska ske i lugn och ro. Det ska inte vara någon politisk klåfingrighet. Det är detta som regeringen har sett till med den nyordning som vi har skapat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Som jag sa kräver medlemskap endast namn. Som vi hörde här saknas fullständiga namn och kontaktuppgifter. Fingerade namn och pseudonymer har använts vid medlemsregistreringen. Det tycker inte jag är seriöst. Det skapar förtroendesprickor när sådana låtsasföreningar ska ödelägga folks vardag, sysselsättning och näringar.

De tar inte heller avstånd från civil olydnad i sina stadgar. Ordföranden i Wolf Association Sweden har skrivit på sin Facebooksida: Jakt på jägare, var ansöker man om det?

Är det särskilt seriöst? Det tycker inte jag.

Det är detta som har blivit det senaste årets cirkusföreställning i vargpolitiken. Miljöorganisationers rätt att överklaga är en självklarhet. Både djur och natur ska bevaras för kommande generationer. Det är vårt gemensamma ansvar. Därom är vi alla ense.

Jag ska förtydliga. Det som ifrågasätts är regeringens låga krav på föreningar för att uppnå rätten att få överklaga skydds- och licensjaktsbeslut enligt Århuskonventionen. Kravet var tidigare 2 000 medlemmar. Miljödepartementet har gått längre än vad EU-domstolen har uttalat gällande kvalifikationen för talerätt.

Föreningar är så hemliga att de knappt ens finns på papper. De har hemliga styrelser och hemliga årsmöten. Vad ser man av föreningarna? Vad vet man om dem? Det enda man vet är att de figurerar i överklaganden av skydds- och licensjakter och att de är ute för att störa ut jakter genom sabotage.

Här måste det konkretiseras från statens håll vad som är minimikriterier för att kunna överklaga skyddsjakter.

Ett fåtal människor har tagit över - kidnappat - svensk rovdjurspolitik och har en mycket stor inverkan på företags och enskilda människors ekonomi, psykiska hälsa och djurhållning.

Vi menar därför att regeringen tydligt bör utreda konsekvenserna av denna lagstiftning och återkomma med förslag om hur lagstiftning och tillämpning kan förbättras.

Detta måste väl ändå minister Karolina Skog se, även om hennes politiska hemvist, Miljöpartiet, gör att hon blundar.

Herr talman! Det som ledamoten gör här i kammaren är att döma ut förmågan hos Kammarrätten i Sundsvall att läsa svensk lag och agera i enlighet med den i sina beslut. Kammarrätten i Sundsvall har bedömt att de föreningar som nämns här har rätt att överklaga beslut som omfattas av Århuskonventionen.

Det enda som jag behöver veta om denna förening gäller överklagandedelen, eftersom det är sagt att det är detta som är Kammarrättens uppgift. Det ska inte göras av politiker.

Svar på interpellationer

Om ledamoten dessutom har uppgifter om hur medlemmar i denna förening agerar, som skulle vara brottsligt och så vidare, bör ledamoten ta detta i laga ordning och inte förmedla det i kammaren. Det är inte det som vi har politiska debatter till.

Syftet med att miljöorganisationer ska kunna överklaga exempelvis beslut om jakt är att de kan företräda allmänheten och kan föra in kunskap i beslutsprocesserna och göra beslutsprocesserna bättre. Det är en princip som är viktig och som har lett till att rättspraxis inom miljöområdet i stort har förbättrats i Sverige.

Vad gäller just jaktbesluten har vi historiskt sett haft en oordning i Sverige. Denna regering har skapat en bättre ordning och en bättre kontinuitet genom att lägga dessa beslut i samma domstol och skapa tydliga regler för handläggningstider. Jag hoppas att denna ordning över tid också kommer att leda till färre överklaganden och mer stiltje kring dessa frågor, som ska hanteras som de administrativa beslut som de är.

Överläggningen var härmed avslutad.