Sveriges självförsörjningsgrad av livsmedel

Fru ålderspresident! Magnus Oscarsson har frågat mig vilka åtgärder jag som statsråd avser att vidta för att öka Sveriges självförsörjningsgrad av livsmedel. Bakgrunden till frågan är vilka möjligheter vi har att försörja vår befolkning med livsmedel för den händelse att handeln med omvärlden skulle skäras av.

Först vill jag hålla med Magnus Oscarsson om att det här är ett viktigt område. Vi har en förändrad säkerhetspolitisk hotbild, och våra beroenden för försörjningsförmågan blir alltmer komplexa.

Frågan är dock lite knepig. En fullständig blockad bedöms från försvarsexperter och ansvariga myndigheter som osannolik, och finns inte heller med i de risk- och sårbarhetsanalyser som de bevakningsansvariga myndigheterna gör årligen. Däremot kan man tänka sig att delar av landet kan få problem med tillförseln på grund av allvarlig samhällsstörning, exempelvis i form av en naturolycka eller att riktade angrepp förhindrar tillförseln av förnödenheter. Det beror även på vilken årstid det är och i vilka delar av landet som tillförseln hindras.

I och med kalla krigets slut och Sveriges inträde i EU bedömdes det att tillgången på livsmedel kan säkras genom den fria handeln inom EU och med omvärlden och genom ett ansvarstagande från de stora livsmedelskedjornas sida. Därför togs regleringar bort som anger former eller strukturer för en livsmedelsförsörjning eller beredskapslagring i kris eller under höjd beredskap. Tilltro sattes också till EU:s solidaritetsklausul, som anger att medlemsländerna i händelse av en katastrof eller terroristattack ska hjälpa andra. Den bedömningen gäller fortfarande.

Det är dock inte relevant att se på livsmedelsförsörjningen enbart som en isolerad företeelse. En effektiv livsmedelsförsörjning är beroende av sådana insatsvaror som fordonsbränsle och gödningsmedel och av förädlingsindustri, lagerhållning, distributionsvägar, dagligvaruhandel, el och möjlighet att köpa varor med kontanter eller kort. Därför är inte enbart tillgången på livsmedel av betydelse för livsmedelsförsörjningen. Vi måste först och främst se på krisberedskapen ur ett helhetsperspektiv.

Regeringen aviserade arbetet med en nationell livsmedelsstrategi i budgetpropositionen för 2015. Utgångspunkten för arbetet med livsmedelsstrategin är att det finns stor potential i den svenska livsmedelsproduktionen och efterföljande led. Mål för arbetet är att öka sysselsättningen, produktionen, exporten, innovationskraften och lönsamheten i livsmedelsproduktionen samtidigt som de relevanta nationella miljömålen nås.

En ökad livsmedelsproduktion i Sverige leder till bättre förutsättningar för en god nationell försörjningsberedskap. Sveriges egen produktion av livsmedel har givetvis betydelse för vår försörjningsförmåga såväl i kris som under höjd beredskap. Regeringen avser att återkomma om utformningen av mål inom ramen för livsmedelsstrategin när propositionen läggs på riksdagens bord.

Livsmedelsverket har ett nationellt övergripande ansvar för samordning av kris- och beredskapsplanering för livsmedelsförsörjningen i ledet efter primärproduktionen samt dricksvattenförsörjningen. Livsmedelsverket har organiserat en privat-offentlig samrådsgrupp för fortlöpande diskussioner med företag, dricksvattenproducenter, kommuner och andra intressenter om samverkan, säkerhet, lagerhållning, distribution med mera.

Krisberedskapen måste alltså ses i ett helhetsperspektiv. Det påpekar regeringen bland annat i propositionen Försvarspolitisk inriktning - Sveriges försvar 2016-2020. Vad som framgår i propositionen är att det krävs analyser och planering av hur leveranssäkerheten och beredskapen inom livsmedelsförsörjningen kan förbättras inför till exempel höjd beredskap. Uppdrag har givits till berörda myndigheter och ska redovisas i juni i år. Regeringen avser att därefter återkomma i frågan.

När det gäller regeringens ambitionsnivå för svensk försörjningsberedskap i händelse av en situation då import av livsmedel och förnödenheter riskerar att begränsas är målet att fortsätta arbetet med att säkerställa de samhällsviktiga funktionerna och värna civilbefolkningen.

Fru ålderspresident! Jag vill tacka landsbygdsministern för svaret. Det är glädjande att även ministern ser med oro på läget i landet.

Vi har en självförsörjning på under 50 procent. Mer än varannan tugga som vi äter kommer alltså inte från Sverige utan från utlandet. Jag oroas över att kurvan pekar åt fel håll. Självförsörjningen minskar i stället för att, som vi önskar, öka. Det är alarmerande. Vad händer ifall det skulle hända något i vår omvärld som innebär att vi inte kan importera det livsmedel som vi räknat med? Det finns utredningar som visar att hyllorna i Stockholms stad, där vi är just nu, kommer att stå tomma efter två dygn. I andra större städer kan det dröja uppemot en vecka.

Denna information kan göra oss förskräckta, eller också kan vi rycka på axlarna och säga: Det kommer aldrig att ske.

Jag är av den åsikten att det vore förödande att inte ha beredskap för detta.

Låt oss titta på vår omvärld, exempelvis vårt grannland i öster, Finland. Där är man noga med att ha en självförsörjning på åtminstone 80 procent. Där är man, även på den högsta politiska nivån, mån om lantbrukets och livsmedelsförsörjningens villkor.

I Sverige har vi inte samma känsla för våra livsmedelsproducenter. Det kan måhända hänga samman med att Sverige - tack och lov - har levt i fred i över 200 år. Men i Finland har man fått uppleva krigets fasor mycket närmare i tiden, och överlevande där kan ännu berätta om det. Kan det vara en förklaring till att vi delvis lever i olika verkligheter? Har Sverige automatiskt en fredligare framtid bara för att vi har en fredligare historia?

Om några veckor kommer landsbygdsministern att presentera livsmedelsstrategin. Kommer Sveriges självförsörjningsförmåga att vara en viktig punkt i den? Om det finns med, på vilket sätt tänker sig då ministern att det ska göra skillnad? Om landsbygdsministern och jag ses här i kammaren om fem år, vilken självförsörjningsgrad kommer Sverige att ha då, om ministern själv får bestämma?

Fru ålderspresident! Herr landsbygdsminister!

Det är en viktig interpellation. Läget är dramatiskt allvarligt för delar av svensk livsmedelsproduktion. Jag kan ta vid där Magnus Oscarsson slutade. Sveriges självförsörjningsgrad var 100 procent under andra världskriget, var 80 procent på 1980-talet, är 45 procent nu och är på väg mot 40 procent. Det är också den sämsta självförsörjningsgraden i Europa. Vi är dessutom, som ministern sa, beroende av importerad mineralgödsel, diesel och så vidare. Läget är alltså som balansgång på slak lina.

Jag instämmer helt i det ministern säger om att ambitionen måste vara att öka svensk livsmedelsproduktion och stärka konkurrenskraften. Men det behövs radikala åtgärder. Det är nämligen en massa kossor på isen.

Självförsörjningsgraden blir en följd av hur Sverige utnyttjar sina rika produktionsmöjligheter, genom åkrar och betesmarker och ett bra klimat. Hur utnyttjar vi de åkerresurserna för livsmedelsproduktion i dag, världens bästa miljö- och djurvänliga livsmedelsproduktion? Vi utnyttjar dem på ett allt sämre sätt. Animalieproduktionen i Sverige har minskat med 25 procent under de senaste två decennierna. Och det är ett katastrofalt läge för mjölkbönderna nu. Mjölkpriserna är usla. Gårdar går i konkurs och läggs ned.

På växtodlingssidan har odlingen av våroljeväxter minskat med 90 procent, herr landsbygdsminister - 90 procent! - på grund av Kemikalieinspektionens agerande. Odlingen av lök står inför hotet att upphöra, återigen på grund av Kemikalieinspektionens agerande. Man förbjuder det ogräsbekämpningsmedel som är nödvändigt för en rationell och effektiv lökodling. Medlet är tillåtet i alla andra länder i EU. Men i ett enda land har en enda myndighet sagt sig veta bäst och förbjudit det. Genom att det bara är i Sverige som medlet är förbjudet tvingas bra lökodling i Kalmarbygden och på Öland att försvinna. Vi importerar i stället samma lök från andra länder som använder mycket mer av preparaten. På vilket sätt blir det då bättre för miljön eller för svenskt jordbruk? Det blir det ju inte.

När Kemikalieinspektionen får frågan varför man inte fattar sina beslut utifrån ett helikopterperspektiv och varför man inte väger in det som händer i vår omvärld, svarar man att man inte har undersökt hur andra länder gör och kan inte ta ansvar för dem. Kemikalieinspektionen bara konstaterar att det blir så här.

Vad är det för en myndighet? Vad är det för regering som låter en sådan myndighet agera? Jag har en konkret fråga till landsbygdsministern utifrån detta tuffa läge för svensk livsmedelsproduktion. Det behövs en rad åtgärder för att vända utvecklingen, som jag diskuterade med landsbygdsministern om för en månad sedan.

Myndigheterna - Kemikalieinspektionen och andra - borde ju i sin instruktion åläggas att fatta sina beslut utifrån ett helikopterperspektiv - från ett europeiskt perspektiv - som går utanför de svenska gränserna. Då skulle man inte fatta sådana beslut. Är ministern beredd att agera för att ett helikopterperspektiv ska ingå i myndigheternas instruktioner?

Fru ålderspresident! I går blev vi 240 000 fler på jorden. I dag blir vi ungefär lika många till. Det är inte långt kvar tills invånarantalet i Sverige spräcker 10-miljonersgränsen och 11-miljonersgränsen. Och alla behöver vi mat. Mat är inte någonting som man kan välja bort. Vi behöver mat i fredstid och också i orostid. Det var en av orsakerna till att den här regeringen tog initiativ till att jobba med den nationella livsmedelsstrategin.

Redan i sin första regeringsförklaring skrev statsminister Stefan Löfven in, för första gången i en regeringsförklaring i Sveriges historia, att vi behöver en nationell livsmedelsstrategi.

Det handlar om att öka vår livsmedelsproduktion. Vi har alla förutsättningar i det här landet för att öka den. Vi har 600 000 hektar åkermark som inte är under plog. Vi har kunskaper, vi har ett klimat och en miljö som gör att vi kan öka produktionen. Vi saknar inte vatten, som många andra länder har jätteproblem med. Här om någonstans finns det möjligheter.

Även om självförsörjningsgraden är 100 procent handlar det om vilken årstid en kris inträffar och var i landet som en eventuell avställning skulle bli aktuell. I en kris handlar det om transporter, bränsletillförsel, eldatasystem, förädlingsledet, insatsvaror, personal, distribution, lagring med mera. Det handlar om massor av frågor. Det handlar inte bara om att öka produktionen av livsmedel för att lösa en kris. Det här är en mycket komplex fråga.

En del i detta är givetvis att vi har satt i gång arbetet med en nationell livsmedelsstrategi. Det är oerhört viktigt. Tyvärr blockerades det arbetet under flera års tid av den förra regeringen när vi, som då var i opposition, lade fram motioner om detta. Då röstades de ned och ingenting gjordes åt detta.

Sedan blir jag väldigt fundersam när jag under två veckors tid har fått två interpellationen från de borgerliga om den här frågan. Varför gjorde ni ingenting under de åtta år som ni hade makten?

Fru ålderspresident! Tack, ministern, för ditt svar!

Det är helt riktigt att vi hade regeringsmakten i åtta år. En del saker var bra medan andra saker naturligtvis var mindre bra. Så var det. Men här pratar vi om nuet, herr minister. Det är faktiskt du som är minister just nu i den här regeringen.

Tendensen för självförsörjningen ser, som sagt, dyster ut, och då tänker jag inte minst på våra mjölkbönder. För några veckor sedan kom det som en chock att Arla sänkte priset på mjölken från den 1 maj till 2,44 kronor per kilo. Nu kommer nästa kalldusch. Priset på mjölken sänks ytterligare till bottennivån 2,32 kronor. Det innebär att en mjölkbonde går med minst 1,30 kronor per liter mjölk som levereras i förlust. Hur länge kommer mjölkbönderna att kunna fortsätta att leverera till det låga priset?

Vi har under en ganska lång tid talat om att fem mjölkbönder slutar varje vecka. Tyvärr kommer man kanske att behöva dubbla den siffran till hösten och vintern under detta år.

Konkurrenskraftsutredningen kom fram till att svenska bönder som konkurrerar på den europeiska marknaden har en tyngre ryggsäck från början med högre dieselskatter, med lagar och förordningar som bara finns i Sverige samt med en byråkrati som är förfärligt kostsam.

Jag vet, herr minister, att det inte finns några lätta svar, ingen quickfix, för att ändra bottennivåer på mjölkpriset. Men landsbygdsministern pratar ganska ofta om "a bridge over troubled water". Kan inte ministern börja att bygga brofästet över detta berömda vatten nu?

Vi hade Mjölkens dag 2015. Då krävde vi en mjölkkriskommission. Jag gladde mig då över att landsbygdsministern tog initiativ till ett högnivåmöte. Nu är situationen värre än någonsin. Hur lågt kan mjölkpriset bli? Är det dags nu igen, landsbygdsministern, att tillkalla ett krismöte? Jag tycker att det är hög tid för en mjölkkriskommission eller ett högnivåmöte 2.0 - om ministern vill kalla det så. Det viktiga är att ministern gör någonting.

Min fråga är: Kommer landsbygdsministern att kalla till ett sådant möte med mjölkbönder, mejerier, livsmedelsbranschen, banker, politiker, you name it, för att få till en förändring så att vi även fortsättningsvis kan leverera svensk mjölk till våra svenska konsumenter?

Fru ålderspresident! Landsbygdsministern! Jag upprepar min fråga som jag hoppas att ministern kan kommentera.

Våra myndigheter - Kemikalieinspektionen med flera - ska värna Sveriges miljö, och de sätter upp stenhårda krav, det är jag med på. Men man kan inte fatta beslut isolerat som om Sverige var det enda landet i världen. Om besluten gör att svensk våroljeväxtodling och svensk lökodling försvinner och vi tvingas till import från länder som använder mycket mer av de preparat som är förbjudna i Sverige, då har ju bara miljön förlorat på det och svenskt jordbruk flyttat ut från det här landet.

Så min fråga är: Borde inte myndigheterna i sin instruktion ha en helikopterparagraf som innebär att man, när man fattar beslut, måste lyfta blicken ovanför Sveriges landsgränser - eller åtminstone se i ett europeiskt perspektiv - och inte agera på ett sådant sätt att Sverige sticker ut som extremt? Andra länder tillåter det som möjliggör en lönsam produktion, Sverige gör det inte.

Jag skulle vara mycket tryggare om Sverige utnyttjade sina produktionsresurser för livsmedelsproduktion till 100 procent än till 45 procent, herr minister, om det blir ofärdstider. Det är alldeles uppenbart att vi har mer mat i landet i det första fallet.

Alliansen gjorde mycket under sina åtta år. Vi sänkte skatter, tog bort handelsgödselskatten och tog bort tunga kontrollavgifter till länsstyrelser och så vidare. Vi rodde hem EU-ersättningar. Ni vill öka skatterna, men jag håller med om att det behövs mer. Jag kan också hålla med om att vi under våra åtta år inte tog fram någon helikopterparagraf i myndighetsinstruktionerna. Jag beklagar det. Jag hoppas att det blir av nu och att jag kan få ett positivt besked.

Fru ålderspresident! Som Magnus Oscarsson beskriver har Sverige en låg grad av självförsörjning, eller försörjningstrygghet som jag hellre vill kalla det. För det handlar ju om hur vi ska klara vår livsmedelsförsörjning den dag vi inte kan få livsmedel från vår omvärld. Inom vissa områden har vi redan i dag mer än 100 procents självförsörjning, bland annat när det gäller spannmål. Inom andra områden är det mindre.

Den stora minskning som Magnus Oscarsson beskriver började i princip vid vårt EU-inträde, och den har diskuterats under ett antal år. MSB kom med en rapport 2007 som beskrev de utmaningar vi står inför med en minskad livsmedelsproduktion.

Magnus Oscarsson säger att han inte tror på regeringens politik, men det gör jag. Till skillnad från under Alliansens åtta år vid makten händer det nu saker. Regeringen har tagit viktiga steg. Först kom exportstrategin och upphandlingsstrategin för offentlig verksamhet, och snart kommer livsmedelsstrategin. Målet med livsmedelsstrategin är att öka produktionen och exporten och skapa arbetstillfällen samtidigt som vi har en långsiktigt hållbar produktion.

Vi har goda förutsättningar att öka vår livsmedelsproduktion. Som landsbygdsministern sa har vi god tillgång till vatten. Vi har 600 000 hektar åkermark som inte är i bruk. Vi har kunskap om hur produktionen ska drivas på bästa hållbara sätt för människor, djur och natur. Vi är bäst i världen på djurhälsa, och vi använder minst antibiotika i EU. Vi har också en outnyttjad potential när det gäller vattenbruk och fiske. Detta tillsammans med våra övriga mervärden kan användas i marknadsföringen, där Sverige kan bli "det hållbara livsmedelslandet".

Fru ålderspresident! Att svenska livsmedel nu märks med den frivilliga märkningen "Från Sverige" kan också öka konkurrenskraften. Även genom att vi diskuterar skillnaderna mellan hur länderna producerar sina livsmedel ökar intresset för svensk mat både här hemma och utomlands. Om svensk livsmedelsproduktion får stå för en större andel av inhemsk och utländsk konsumtion är det bra för miljön. En ökad produktion ökar också vår försörjningstrygghet.

Magnus Oscarsson ställde en fråga: Hur lågt kan mjölkpriset bli nu när Arla sänker priset? Det jag undrar är vilket ansvar Magnus Oscarsson tycker att Arla har för detta.

Fru ålderspresident! Självförsörjningsgrad är ett mått på hur stor del av den inhemska konsumtionen som härrör från produktion inom landet. Det ser väldigt olika ut. Vad gäller vissa varor har vi självförsörjning eller till och med större produktion än förbrukning. Det gäller inte minst spannmål, men närapå även ägg och fågelkött. I händelse av kris eller avspärrning kommer fokus när det gäller livsmedel inte att vara på animalieprodukter. Liksom i andra länder kommer det nog i sådana situationer att vara mer fokus på spannmål, där vi är självförsörjande.

Den nationella livsmedelsstrategin handlar om att öka vår livsmedelsproduktion. Den handlar om att också ge förutsättningar för våra företag att vara konkurrenskraftiga. Till Oscarsson vill jag säga att vi inte räddar några mjölkbönder med några beredskapslager. Det handlar inte om det, utan det man måste göra är det som regeringen faktiskt har gjort nu när det varit svårt. Man kan kalla det "a bridge over troubled water".

Vi har återställt dieselskattereduktionen och ger full kompensation för den skattehöjning som skedde plus ytterligare totalt 300 miljoner årligen under tre år. Det är precis det omvända mot vad som gjordes av den förra, borgerliga regeringen, som höjde dieselskatten två gånger och försämrade dieselskattereduktionen fyra gånger. Vad gäller de pengar som kom från EU ger vi nationell medfinansiering till 100 procent, vilket innebär 152 miljoner. Det är inte alla länder som har gått in med de pengarna. Vi gjorde en fördubbling av metangasreduceringen från 20 öre till 40 öre. Detta går direkt till mjölkbönderna. Sedan 90-talet har vi inte haft fullt Norrlandsstöd, men vi har nu höjt det. Vi har ett kobidrag på 800 kronor per ko. Vi gick in med 150 miljoner för extra djurvälfärd. Vi satsade på export och gav 10 miljoner till Livsmedelsverket och Jordbruksverket för arbete med exportgodkännanden. Vi har fått ett flertal exportgodkännanden - till Hongkong, till Kina, till Japan. På så sätt kan vi få över inte minst mejeriprodukter till andra och nya marknader. Det här är konkreta åtgärder som vi har vidtagit för att hjälpa.

Sedan vet jag att situationen är väldigt besvärlig och svår och att det kan behövas mer. Men vi har verkligen agerat. Vi har inte försämrat för bönderna, som man gjorde under åtta år, utan gjort det omvända. Under alliansregeringen blev dieseln i Sverige den dyraste i hela Europa, vilket drabbade våra bönder.

Danielsson! Vi ska ha växtskyddsmedel. De behövs. Men som Staffan Danielsson vet kan jag inte värdera ett myndighetsbeslut i ett enskilt fall.

Fru ålderspresident! Jag tackar herr ministern för svaret.

I fredags var jag i Boxholm och träffade ett mjölkföretag. I går var jag i Valdemarsvik och träffade två mjölkföretag. Alla säger de samma sak: Det gäller att minska kostnader - kostnader som man beslutat om i den här kammaren. Det handlar om extra kostnader som vi svenska politiker har lagt i deras ryggsäckar. Finns det något som landsbygdsministern kan tänka sig att plocka bort ur ryggsäcken? Finns det något som du vill säga som kan ge hopp och en strimma ljus i den mörka och tuffa situation som många nu befinner sig i?

Vi i Sverige har en förfärligt kostsam och besvärlig byråkrati. Varje morgon när jag vaknar undrar jag vilken regel jag kommer att bryta mot i dag, sa en mjölkbonde från Sandsjö i Nässjö kommun till mig. Så kan vi inte ha det. Staten ska arbeta med och för våra bönder, inte mot dem.

Jag ställde tidigare en fråga om regeringens kommande livsmedelsstrategi, men tyckte inte att jag fick något svar. Kommer Sveriges självförsörjning att vara en viktig punkt i den strategi som presenteras om några veckor, landsbygdsministern?

Fru ålderspresident! Jag tycker att det är bra att frågan om vår livsmedelsförsörjning nu får stor uppmärksamhet av alla partier. Det är viktigt att vi har en inhemsk livsmedelproduktion. Mat är ingenting vi kan välja bort.

Vi har en livsmedelsproduktion av hög kvalitet som vi kan vara stolta över. Nu är vi alla överens om att vi ska öka den, och vi har stora möjligheter att göra det. Inom ramen för exportstrategin kommer regeringen att arbeta med vissa sektorer där det bedöms finnas en outnyttjad potential för ökad export och internationalisering. Regeringen tar fram särskilda nationella strategier och åtgärder för till exempel livsmedelssektorn. Vi har också nya regler som gör det enklare att upphandla svenskt.

Den offentliga måltiden är ett verktyg för att påverka efterfrågan på livsmedel av hög kvalitet. Detta tillsammans med ökad inhemsk efterfrågan och ökad export gör att vår produktion kan öka. Om vi ökar vår produktion har vi också ökat vår försörjningstrygghet.

Sedan finns det andra bitar i detta. Det handlar också om att kunna ställa om snabbt. Då måste det finnas mark som kan användas för bland annat ökad odling och produktion av energi och andra saker som vi kan behöva för att klara livsmedelsproduktionen.

Fru ålderspresident! Jag måste upprepa mig. Jag blir lite fundersam över det plötsliga intresset för svensk livsmedelsproduktion och livsmedelsförsörjning. Tänk att få exakt samma interpellation på två veckor från allianspartierna - fantastiskt! Och så har de inte gjort någonting själva under åtta år.

Jag säger: Välkomna! Jag är glad över att ni börjar intressera er för denna viktiga fråga. Det är positivt, för detta är något vi måste jobba med. Det är viktigt att vi ökar livsmedelsproduktionen, inte minst för svensk landsbygd. Oavsett var i världen livsmedel produceras så produceras de på en landsbygd. Jag vill att livsmedel ska produceras på den svenska landsbygden.

Självförsörjningsgraden i fredstid har också betydelse för vår försörjningsförmåga i orostid. Men det är en komplex fråga som inte bara handlar om hur mycket livsmedel vi kan producera själva utan om många andra saker, såsom stabil infrastruktur och så vidare, som vi har räknat upp här.

Vi ska heller inte glömma bort att det är viktigt med gränsöverskridande samarbete. Sveriges säkerhet byggs mycket med solidaritet tillsammans med andra länder. Sveriges regering - vår regering - kommer att fortsätta att arbeta för att säkerställa samhällsviktiga funktioner och värna civilbefolkningen.

Överläggningen var härmed avslutad.