Sveriges isbrytningsförmåga
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Andreas Carlson (KD)
- Hoppa till i videospelarenMattias Ottosson (S)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Andreas Carlson (KD)
- Hoppa till i videospelarenMattias Ottosson (S)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Andreas Carlson (KD)
- Hoppa till i videospelarenMattias Ottosson (S)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Andreas Carlson (KD)
Protokoll från debatten
Anföranden: 7
Anf. 44 Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Mattias Ottosson har frågat mig vilka åtgärder jag har vidtagit för att säkra isbrytningen under innevarande säsong.
En förstärkning av den svenska isbrytarkapaciteten har varit en prioriterad fråga för regeringen under flera år. I den nu gällande nationella trafikslagsövergripande planen för utveckling av transportsystemet för perioden 2022-2033, som den tidigare regeringen beslutade om, anvisas 3 440 miljoner kronor till Sjöfartsverket för att upphandla två nya isbrytare. De anvisade medlen räcker dock inte för att upphandla två nya isbrytare. Av det skälet upphandlar Sjöfartsverket nu en ny isbrytare. Utöver denna isbrytare har Sjöfartsverket under föregående vinter anskaffat ytterligare en isbrytare på andrahandsmarknaden, en resurs som förstärker Sjöfartsverkets kapacitet här och nu.
Den 3 oktober 2024 överlämnade regeringen en infrastrukturproposition till riksdagen med historiskt stora satsningar på transportinfrastrukturen. Efter att riksdagen nu har behandlat propositionen kommer regeringen att ge Trafikverket i uppdrag att ta fram ett förslag till en ny nationell plan för transportinfrastrukturen för perioden 2026-2037. I denna process identifieras vilka åtgärder som bör prioriteras in i planen. Medel i den nationella planen för utveckling av transportsystemet kan bland annat användas för bidrag till isbrytare.
Sjöfartsverket har regelbundet en nära dialog med hamnar samt företrädare för rederier och industrier kring isbrytning och utmaningarna i verksamheten både före och efter issäsongen. Därigenom har de olika aktörerna möjlighet att delge erfarenheter och utmaningar som isbrytningen för med sig för att Sjöfartsverket på bästa sätt ska kunna tillgodose de behov som finns.
Det finns även ett omfattande samarbete mellan Sverige och Finland inom isbrytningsverksamheten. Hörnstenen i samarbetet är att de båda ländernas isbrytare används som en gemensam resurs, vilket innebär att svenska isbrytare kan bryta is inom finskt vattenterritorium och vice versa.
Isbrytarna må vara ålderstigna, men de är väldigt väl underhållna och i gott skick. Under tider när isbrytarna inte är i drift arbetar Sjöfartsverket intensivt med att underhålla isbrytarna, vilket möjliggör en verksamhet som i stort fungerar väl.
Anf. 45 Mattias Ottosson (S)
Fru talman! Jag tackar statsrådet Carlson för ett bra svar. Det präglas kanske lite av vackra ord men lite action - i varje fall just nu.
Efter att vi har lyssnat på en debatt som utspelade sig runt Medelhavet beger vi oss nu till norra Europa och Bottenviken och de förutsättningar som vi arbetar med under den årstid som vi nu befinner oss i, när isen lägger sig. Där finns ungefär samma problematik som vi har på våra vägar. På samma sätt som de behöver snöröjas behöver farlederna röjas på is under vinterhalvåret.
När vi talar om detta är det viktigt att tänka på att mycket av svensk basindustri och de naturresurser som är viktiga för Sverige finns i detta område. Det är där malmen och en stor del av våra skogstillgångar finns. Det är också där vi förädlar dem. Då är naturligtvis sjöfarten och att den är stabil och fungerar året runt oerhört viktigt.
Vi kallar ju det här basindustri för att den på något sätt är grunden i svensk industri. Det är där vi skapar tillväxt och jobb. Om det här inte fungerar äventyras jobb och utveckling i Sverige, och arbetslösheten blir då en faktor att ta ställning till.
Detta uppmärksammas. Det satsas och diskuteras. Bland annat handlar det om hur Malmbanan kan förstärkas. Det görs en hel del satsningar i de hamnar som finns utmed Östersjökusten norrut. Sjöfartsverket jobbar med fördjupning och breddning av inseglingen till exempelvis Luleå. Det är oerhört bra.
Det är också bra för att det stärker den totalförsvarsförmåga som är så viktig för Sverige. Det fanns historiskt sett ett skäl till att isbrytarna var bemannade med värnpliktiga.
Men är den isbrytningsförmåga vi har tillräcklig? Förra säsongen var en speciell vinter. Det blåste lite från fel håll, om man får uttrycka sig så. Samtliga isbrytare var dock i drift. Vi hade hjälp från Finland. Och vi hade en inhyrd isbrytare. Ändå fick Karlsborg i Kalix kommun stänga. Där ligger ett av Billeruds stora bruk. För dem var det här oroväckande. Det är också oroväckande för dem som lever i Kalix, för företagen och för Sverige. När det inte fungerar äventyras ju framtida etableringar i Sverige.
Jag vill upprepa min fråga, fru talman. Känner sig statsrådet och regeringen säkra på att vi kommer att klara det här i år med tanke på att det blev så speciellt förra året, som ändå inte var en extrem vinter? I år har det börjat lite mildare, men vi vet inte om det kommer att fortsätta så. Jag känner oro och undrar om regeringen på något sätt är beredd att vidta åtgärder för att säkra upp det hela så att transporter till och från Norrlandskusten fungerar även under vinterhalvåret.
Anf. 46 Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Mattias Ottosson har en viktig poäng i det han framför i kammaren. Det här är väldigt angeläget, även för regeringen. Men om man hade velat ha mer action i det här läget kommer man ändå inte ifrån hur det ligger till. Den plan som gäller för transportinfrastrukturen nu är den som beslutades av den förra regeringen. Jag säger inte detta för att peka finger utan för att vi ska ha samma utgångspunkt.
Jag var tydlig och noggrann i mitt svar med att det var den förra regeringen som fattade beslutet att tillskjuta ungefär 3,4 miljarder till Sjöfartsverket för att de skulle kunna upphandla två nya isbrytare, vilket var välkommet och efterlängtat av många.
Sedan har det visat sig att de anvisade medlen inte räcker till två nya isbrytare. Det är tyvärr ett av flera exempel på att den nuvarande nationella planen är underfinansierad; den underfinansierades av den förra regeringen. Riksrevisionen har granskat den förra regeringens nationella plan och valde att ge sin rapport underrubriken Lovar mer än den kan hålla.
Detta var självklart viktigt när vi lade fram en infrastrukturproposition som fick riksdagens stöd före jul. Den innehåller en historiskt stor satsning på just transportinfrastruktur. Det är en ökning med hela 27 procent jämfört med den nuvarande nationella planen, vilket innebär 1 171 miljarder kronor. Som jag sa i mitt interpellationssvar är de medel som föreslogs i den nationella planen för utveckling av transportsystemet och nu har antagits av riksdagen bland annat sådant som kan gå till isbrytare.
Hur vi prioriterar detta blir förstås viktigt i vårt fortsatta arbete. Jag tror att det finns en samsyn om att vi behöver förstärka transportinfrastrukturen i Östersjön och Bottniska viken men också i väst-östlig ledd när det gäller Malmbanan, som Ottosson är inne på, fru talman. I fråga om det har vi också kunnat konstatera att i den nu gällande planen slutar planeringen och de beslut som är fattade vid Luleå station. Det går alltså inte vidare till Luleå hamn.
Jag vill inte uttrycka mig vanvördigt, men det här blir förstås viktigt i vårt fortsatta städarbete med att få bättre kopplingar mellan järnväg och sjöfart. Sjöfarten är en prioriterad fråga, men det är också väldigt prioriterat för oss att binda ihop de olika trafikslagen. Här tror jag att det finns en mycket bred samsyn mellan mig och Mattias Ottosson. Orsaken till att vi i dag står där vi står är dock faktiskt en följd av tidigare beslut. Vi vill förstås åtgärda detta så snabbt som möjligt. Vi såg väldigt positivt på att Sjöfartsverket kunde köpa in en begagnad isbrytare på andrahandsmarknaden.
Situationen förra året berodde på att isförhållandena var mycket svåra. Det tog 36 timmar att bogsera ut fartyg ur den mest kompakta ismassan, vilket vid en enskild assistans innebar en bränsleförbrukning för isbrytaren på 150 000 liter diesel. Det handlar inte om bristande kapacitet i isbrytarflottan, utan man bedömde att kostnaderna för både Sjöfartsverket och i förlängningen handelssjöfarten samt kostnaderna för miljön skulle bli orimligt höga under de mycket utmanande isförhållandena.
Det finns även säkerhetsaspekter att ta hänsyn till i extrema situationer. Fartyg och isbrytare kan köra fast och kan till följd av det skadas av en kraftig ispress i sådana situationer. Därför fattade Sjöfartsverket sitt beslut, vilket förstås inte på något sätt var önskvärt men nödvändigt. Jag kan återkomma till det.
Anf. 47 Mattias Ottosson (S)
Fru talman! Statsrådet Carlson verkar angelägen i frågorna och väldigt engagerad i sin infrastrukturproposition. Det förstår jag, för det är kanske ett av de största politiska dokument som ministern har lagt fram. Där finns både bra och mindre bra saker, men jag tänkte inte uppehålla mig mer vid det.
De flesta av våra isbrytare är cirka 50 år gamla. Låt oss se på hur styret har sett ut i Sverige under de senaste 50 åren. Jag tror att socialdemokratiskt ledda regeringar har styrt 60 procent av tiden och att borgerligt ledda regeringar har styrt ungefär 40 procent. Därför kan vi nog dela på skuldbördan för den period när vi har haft dessa isbrytare.
Förslaget i den förra regeringens infrastrukturproposition var att investera i två nya isbrytare. Sedan fanns även en skrivning om en option på en tredje. Jag tror att det är viktigt, för isbrytarflottan behöver föryngras.
Sedan behöver det naturligtvis tillföras resurser. Vi vet ju själva att kostnadsutvecklingen i världen och Sverige har stuckit iväg. Man märker själv när man går i livsmedelsaffären att något har hänt. Omvärldsläget har väl också gjort att vissa varv inte kommer att kunna nyttjas, och det har gjort att man behöver göra vissa omtag.
Det stämmer att förra säsongen var speciell, men jag minns isbrytarsäsongen 2010, när Finlandsfärjan satt fast i isen här i Stockholm. Då var Oden utlånad till en expedition, och jag hoppas naturligtvis att detta aldrig mer kommer att inträffa vintertid. Men även vintern 2012/13 låg isen ned till Västervik, så det är klart att väderförhållandena kan vara tuffare än de var förra året. Kapaciteten i vår flotta är alltså såklart ett problem och en utmaning.
Precis som statsrådet säger är flottan ålderstigen. De flesta av isbrytarna är drygt 50 år. Oden är 40 år, så hon är inte heller någon ungdom. Det ska sägas att den nyinköpta isbrytaren Idun kommer att vara 20 år innan den kommer i drift.
Jag delar också ministerns bild av att Sjöfartsverket har skött isbrytarna på ett ypperligt sätt; de är bra underhållna. Men problemet när de kommer upp i den här åldern är att få tag på reservdelar. Man har diskussioner med dem som jobbar i maskinrummen på isbrytarna, och det är detta som är utmaningen. Det är därför vi behöver göra något. Sedan finns det naturligtvis ny teknik i nya isbrytare.
Jag vill också säga att Idun inte är klar; hon är inte i drift. Möjligtvis kan hon vara i drift till månadsskiftet mars/april, och då börjar isbrytarsäsongen gå mot sitt slut. Hon kan inte heller ersätta de stora isbrytarna - det tror jag är viktigt att ha med sig. Det krävs nyinvesteringar i nya isbrytare.
Det är klart att jag blir lite orolig när statsrådet hela tiden pratar om sin infrastrukturproposition och det som ska gälla fram till 2037. Det är jättelångt bort. Problemet finns nu, och svensk industri behöver denna hjälp nu.
Jag återkommer ytterligare en gång till min fråga till statsrådet, nämligen om vi kan göra något just nu. Just nu skulle något behövas så att vi får igång detta. Jag tycker inte att vi kan vänta ett, två eller tio år, utan vi måste göra något nu. Jag återupprepar alltså min fråga till statsrådet.
Anf. 48 Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Det är, tycker jag, en helt korrekt bild som ges när det gäller isbrytaren Idun. Den förvärvades på andrahandsmarknaden, och den håller på att anpassas för att kunna ingå i Sjöfartsverkets flotta. Det är väldigt ovanligt att man över huvud taget kan få tag på isbrytare - de finns så att säga inte på hyllan att köpa in - och därför är det långa ledtider i dessa processer. Därför är det förstås viktigt att det finns tillräckligt med medel i en infrastrukturproposition för att kunna planera för olika investeringar i infrastrukturen, där isbrytarna ingår. Bara för att en plan sträcker sig fram till 2037 innebär inte det att allt kommer att ske just 2037. Jag delar uppfattningen att detta är angeläget.
Det är också angeläget att vidta de åtgärder man kan vidta för att fortsätta underhålla de befintliga isbrytarna på ett så gott sätt som möjligt. Precis som Mattias Ottosson säger är det svårt att få tag på reservdelar till isbrytarna. Vi såg detta - Mattias Ottosson var också med - när jag själv deltog vid isbrytaren Atles 50-årsjubileum och vi fick röra oss i maskinrummet och se hur väl underhållet det är men också fick beskrivet hur sårbart det är. Detta är förstås något som är viktigt att ta in i debatten här i dag. Vi är väl medvetna om problemet, men vi ska inte säga att skicket på dessa isbrytare är sämre än det är. De är fortfarande i trafik, och de är väl underhållna. De som arbetar med detta gör stora insatser för att det ska kunna fortsätta vara så.
Precis som Mattias Ottosson säger är de 50 år gamla, men gångtiden är låg i förhållande till åldern. En isbrytare som är 50 år gammal har en total gångtid på 40 000-50 000 timmar. Det är en gångtid som en färja kommer upp i redan efter fem till tio år. Detta är också en viktig aspekt att ha med här. Jag säger inte detta för att säga att vi inte behöver planera och agera för att få nya isbrytare på plats. Men samtidigt behöver vi ta väl hand om dem vi har, och det finns olika planer för detta hos Sjöfartsverket.
Jag vill, fru talman, informera om det fördjupade samarbete mellan Sverige och Finland som är aviserat vad gäller isbrytare. I den deklaration som vi undertecknade när Sverige och Finland hade ett gemensamt regeringssammanträde den 16 september förra året ingår att vi ska fortsätta det nära samarbetet när det gäller isbrytarverksamhet, att det ska fördjupas och att det handlar om den pågående förnyelsen av båda ländernas isbrytarflottor. Det närmare samarbetet ska ses i ljuset av isbrytarflottornas alltmer strategiska betydelse i Östersjön. Vi är överens om och slog fast att vi ska inrätta en gemensam arbetsgrupp för att genomföra ett gemensamt utredningsarbete. Mycket av det operativa arbetet sker i dag tillsammans med Finland, och därför är det också viktigt att närma sig frågorna om förnyelse av isbrytarflottan tillsammans med våra finska kollegor.
Sjöfartsverket kommer, liksom Trafikledsverket i Finland, att få ett uppdrag som kommer att ta sikte på förnyelse av isbrytarflottorna. Det handlar om de gemensamma utmaningarna vad gäller driften i syfte att förstärka den samlade isbrytarförmågan i farvattnen norr om Ålands hav. Detta är viktigt för industrins behov och även ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Det handlar alltså om åtgärder som vi har vidtagit och saker som händer här och nu och i de arbetsgrupper som finns, som ska ses tillsammans med de stora satsningar som nu ger utrymme för ökad utveckling i infrastrukturpropositionen.
Anf. 49 Mattias Ottosson (S)
Fru talman! Jag tror att det är viktigt att vi kan få fram det här investeringsbeslutet så fort som möjligt och att vi kan börja prata även om de här tre isbrytarna.
Statsrådet återkommer hela tiden till infrastrukturpropositionen. Jag är ändå lite orolig. Jag läste den, och vi har motionerat om den. Vi ska naturligtvis diskutera den ännu mer. Jag saknar mycket om sjöfart; jag saknar tydliga besked. Det finns andra delar av trafikområdet som berörs på ett helt annat sätt. I den plan som Trafikverket tog fram inför regeringens arbete med att lägga fram infrastrukturpropositionen saknar jag också stora delar som handlar om sjöfart. Därför vet jag inte om underlagen finns, och det gör mig lite bekymrad. På något sätt är sjöfarten basen i vårt transportsystem, och den är viktig för vår försörjningsförmåga. Jag är alltså lite orolig över att detta saknas. Jag tror att man kanske måste ha ett snabbspår för finansieringen av det här.
Jag vill också beröra personalutmaningen. Även om vi har isbrytare ska vi ha personal som jobbar på dem. Personalrekrytering är inget som är unikt för Sjöfartsverket, utan det har nästan alla inom transportbranschen problem med. Men detta är något som jag tror att man måste ta tag i.
Jag är inte någon galen isbrytarnörd som bara tror att detta är viktigt. Jag tar upp denna fråga för att jag tror att den är viktig för svensk industri, svenska jobb, svensk tillväxt och svensk säkerhet. Det är därför jag tror att vi måste ha ett snabbspår och att vi måste hantera frågan om isbrytare snabbare och inte vänta till 2037. Då är isbrytarna 60 eller snart 70 år - det går inte.
Anf. 50 Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Jag håller med Mattias Ottosson om mycket - jag tror att vi är överens. Men det är en sak jag inte håller med Mattias Ottosson om: Jag tycker inte att Mattias Ottosson behöver skämmas för att vara isbrytarnörd. Det är något fint, och jag tror att vi båda är det - just av de anledningar som Ottosson pekar på. Det är viktiga nyttor som isbrytarna bidrar med. De är viktiga för industrins behov och för vår säkerhet, och därför är detta en angelägen fråga.
Detta är också en viktig del i det arbete vi nu bedriver för att stärka sjöfartens konkurrenskraft.
I det underlag som Trafikverket tog fram till grund för infrastrukturpropositionen fanns det, just med tanke på det som regeringen har pekat på angående trafikslagsövergripande perspektiv och vikten av att på ett tydligare sätt få med både sjöfarten och luftfarten, en särskild bilaga som rör sjöfart. Det var en del av Trafikverkets underlagsredovisning som låg till grund för infrastrukturpropositionen, och det kommer att vara viktigt också i nästa steg.
Vi har processerna. Man kan tycka att de är långsamma och att det borde gå fortare, men så här ser planeringsprocessen ut. Det beslut som den förra regeringen tog om att tillskjuta medel till isbrytare var bra och välkommet, men det räckte inte. Det var tyvärr underfinansierat och räcker bara till en isbrytare just nu. Men vi kommer att återkomma framöver med hur den samlade planeringen ser ut.
Jag har i den här interpellationsdebatten också redogjort för vad vi gör här och nu i ett fördjupat samarbete med Finland. Att stärka sjöfartens konkurrenskraft brett är en viktig fråga i sig. Det handlar om arbetstillfällen, som Mattias Ottosson är inne på, men det handlar i stor utsträckning också om säkerhetspolitik, industripolitik och stärkt konkurrenskraft. I det läge vi nu befinner oss i behöver konkurrenskraften stärkas inte bara i Sverige utan i Europa, där sjöfarten är viktig.
Jag tackar för denna kanske inte nördiga men väl intressanta och viktiga debatt.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Interpellation 2024/25:320 Sveriges isbrytningsförmåga
av Mattias Ottosson (S)
till Statsrådet Andreas Carlson (KD)
En väl fungerande sjöfart är viktig för handel och näringsliv samt för att realisera de delar av transportpolitiken respektive klimatpolitiken som handlar om överflyttning av gods till sjöfart. Cirka 90 procent av all varuimport och varuexport transporteras vattenvägen en del av sträckan. Sjöfarten är avgörande för Sveriges handel med omvärlden och därmed ytterst också för Sveriges välstånd. En stärkt svensk sjöfart är ett viktigt verktyg för att flytta allt fler godstransporter från lastbil till tåg och sjöfart och därmed bidra till en minskad klimatpåverkan från transportsektorn.
Därtill är sjöfarten helt avgörande för vår försörjningstrygghet. Vi behöver svenskflaggade fartyg och svenska sjömän för att säkra våra beredskaps- och försörjningslinjer.
Nu är vintern här och med den isen i Östersjön och Bottenhavet. Isbrytning är en avgörande verksamhet för Sverige, särskilt med tanke på landets geografiska läge och dess omfattande kustlinje mot Östersjön och Bottenhavet. Förra vintern fick hamnen Karlsborg i Kalix kommun stänga beroende på att isbrytningen ej kunde upprätthållas. Detta får allvarliga konsekvenser för samhället.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet Andreas Carlson:
Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit för att säkra isbrytningen under innevarande säsong?