Sveriges återhämtningsplan

Fru talman! Björn Wiechel har frågat mig om jag har någon uppfattning om vilken summa Sverige riskerar att gå miste om från EU:s Facilitet för återhämtning och resiliens, RRF, till följd av att reduktionsplikten sänktes från och med den 1 januari 2024.

Mitt besked när frågan ställts i andra sammanhang här i riksdagen har varit att det är en överdrift att det skulle kunna handla om hela Sveriges tilldelning från RRF. Kommissionen har i ett meddelande till Europaparlamentet och rådet den 21 februari 2023 tagit fram en metodologi för innehållande av medel från RRF där det tydliggjorts att det innehållna beloppet inte kan överstiga beloppet i den delbetalning där det aktuella delmålet eller målet ingår. Hur kommissionen ska tillämpa metodologin för reduktionsplikten vet vi ännu inte. Därför är mitt enkla svar på Björn Wiechels fråga nej.

Vi för nu diskussioner med kommissionen om att byta ut reduktionsplikten mot andra åtgärder som bidrar till samma mål i Sveriges återhämtningsplan. Min förhoppning är att vi kommer att lösa detta och revidera den svenska planen så att återflödet från faciliteten inte behöver påverkas alls.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Frågan om hur mycket pengar som Sverige riskerar att gå miste om på grund av regeringens politik och att Sverige även riskerar böter har vi ställt till finansministern i ungefär ett halvårs tid.

Svaren har varit undflyende och svävande. Men det finns egentligen bara två alternativ på svar just nu: Antingen har regeringen en uppfattning om hur mycket EU-pengar svenska medborgare riskerar att gå miste om på grund av regeringens politik men väljer att inte berätta hur mycket det är, eller så har regeringen ingen uppfattning om hur mycket pengar svenskarna riskerar att förlora. Antingen vet man, men säger inte, eller så vet man inte. Och ärligt talat: Inget av svaren är särskilt smickrande för regeringen.

Nu blev statsrådets svar alltså det senare. Man vet alltså inte hur stora de negativa konsekvenserna för Sveriges ekonomi på grund av regeringens politik riskerar att bli. Det finansministern dock upprepar i svaret och som även jag skrev i min interpellation är att regeringen bedyrar att det inte handlar om hela beloppet. Åhå - då har regeringen ändå någon form av uppfattning! Man vet alltså att det inte är hela summan. Så hur mycket är det? Det vore förstås intressant att veta. Är det 1 miljon? Är det 1 miljard? Är det 10 miljarder?

Här har vi en finansminister som inte vet, och detta i ett läge när Sverige riskerar att inte få tillbaka sina pengar och när Sverige dessutom riskerar att behöva betala böter på grund av regeringens politik. Det är anmärkningsvärt.

Fru talman! Den här debatten handlar, möjligtvis, om totalt 38 miljarder svenska kronor. Vi vet inte. Finansministern säger att hon inte vet, och precis som Björn Wiechel sa kan det vara 1 miljon kronor eller 38 miljarder.

Bara för att ge en bild av hur mycket pengar det kan handla om kan jag säga att det är nästan fyra gånger så mycket som regeringen i budgeten satsade på välfärden i generella statsbidrag. Jag tycker inte att det är tillräckligt med resurser till kommuner och regioner, men det är ändå en budgetpost på totalt 10 miljarder. De pengar som vi, kanske, kan prata om är alltså 3,8 gånger så mycket som regeringen säger är den stora satsningen på kommuner och regioner.

Vi socialdemokrater är ansvarsfulla politiker även i opposition. För oss är det otroligt viktigt att få veta hur landet ligger. Vad är det vi riskerar? Hur agerar regeringen för att säkra att åtminstone de pengar som skulle ha kommit Sverige till del faktiskt gör det framöver?

Den fråga som Björn Wiechel ställer här i dag är verkligen rimlig. Vi har försökt ställa den vid otaliga tillfällen i finansutskottet och inte fått något svar. Så vad tänker finansministern göra? Och även om hon garanterar att det inte handlar om hela beloppet - hur mycket pengar pratar vi om?

Fru talman! Jag skulle bara vilja påpeka att när vi från vår regering aviserade att vi ville sänka reduktionsplikten dröjde det inte så många veckor innan Socialdemokraterna gick ut och kopierade förslaget och sa: Det ska vi också göra!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har ett nyhetsklipp från i höstas där Socialdemokraterna presenterade en rad förslag. Det gällde bland annat att sänka reduktionsplikten. Målet för deras del var att det skulle bli 4 kronor billigare vid pump. De kopierade vårt förslag rakt av.

Jag har inte hört att Socialdemokraterna över huvud taget har bekymrat sig över hur detta skulle påverka stödet från EU i den här frågan.

Fru talman! Jag tror att det kan vara bra att förklara för den som eventuellt tittar på webb-tv, på SVT eller någon annanstans vad detta handlar om.

Det handlar alltså om att Sverige skickar in en återhämtningsplan till EU med olika insatser i olika delar för att sedan kunna få betalningar längre fram. Det vi pratar om just nu är en del av många, många delar, och den handlar om reduktionsplikten.

Reduktionsplikten är, som många vet, en åtgärd som drev upp priset på drivmedel väldigt kraftigt. Detta ställde till det för många människor runt om i landet som är beroende av sin bil. Det kan handla om att man ska skjutsa barnen till skolan eller till träning eller om att man har ett nattjobb och måste ta bilen för att kunna ta sig till jobbet.

Denna åtgärd har vi som bekant ändrat på. Det blev väldigt tydligt den 1 januari i år. Den politiken har vi lagt om, och vi har sänkt reduktionsplikten. Det gjorde en skillnad med 4 kronor från en dag till en annan vid årsskiftet. Det var välkommet och viktigt. Det är just denna del av planen som vi i regeringen nu diskuterar med kommissionen för att vi ska hitta andra insatser för att kunna ta del av hela kakan som handlar om de här pengarna.

Jag tycker att det är märkligt att två ledamöter som jag ser som kloka socialdemokrater kan vilja insinuera att det handlar om 38 miljarder för att man vill ändra en sak i en plan. Och på tal om ansvar: Jag tar ansvar när jag säger att jag inte vet exakt, för vi förhandlar och diskuterar nu. Hela vår inställning är att vi ska kunna ersätta detta med andra åtgärder så att Sverige ska kunna ta emot alla de pengar som det hade handlat om även med reduktionsplikten.

Jag är ärlig. Vi jobbar stenhårt på att hitta en annan åtgärd, eller flera andra bra åtgärder, för att vi inte ska gå miste om pengar. Det är ett öppet, ärligt och enkelt svar.

Björn Wiechel sa att det är många svenskar som nu undrar. Jag tror att många svenskar är väldigt glada över vårt beslut om reduktionsplikten. Vare sig man röstade på Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna eller något annat parti är många som är beroende av bilen väldigt glada att vi lade om politiken. Vi lägger också om klimatpolitiken så att den går mer hand i hand med det vi nu har bestämt oss för på EU-nivå: elektrifiering.

Vi lägger om klimatpolitiken till en mer effektiv politik som också gör det enklare för vanliga människor som är beroende av sin bil att faktiskt kunna leva. Det är om detta denna fråga handlar.

Nej, man kommer inte att få ett exakt svar eftersom det fortfarande pågår en förhandling och diskussion med kommissionen. Jag hoppas att ingen ska skrämma den svenska befolkningen med att det skulle handla att vi går miste om alla dessa pengar. Självklart är det inte så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Slutligen, fru talman: Jag minns den gången när jag var i opposition och i finansutskottet ställde frågan till den dåvarande statssekreteraren från Socialdemokraterna: Om en annan regering bildas efter valet, kan man då ändra i planen? Absolut, var svaret.

Fru talman! Jag tackar för intressanta inlägg och en bra diskussion om en väldigt viktig fråga.

Jag noterar att finansministern börjar prata om andra saker och för en annan debatt där hon kanske känner sig mer bekväm, vad vet jag.

Precis som finansministern konstaterar, och även jag i min interpellation, handlar det inte om 38 miljarder. Men hur mycket handlar det om? Det är den frågan som är på bordet och som vi söker svar på: Vad är det för pengar vi riskerar? Har finansministern någon uppfattning eller inte om detta? Jag sa i mitt inledningsanförande att vi har försökt få svar på denna fråga i ungefär ett halvår. Svaren har varit svävande och oklara.

Finansministern har även vid ett flertal tillfällen uttryckt sina "förhoppningar" om att detta ska lösa sig. Man kan då undra vad finansministern har så gott hopp om att hitta i sin egen politik på området och lägga fram för EU som skulle kunna kompensera och därmed undanröja risken för förlorade pengar och dyra böter. Det har vi också frågat men inte fått något svar på.

Här kan också Jan Ericson få svar på sin fråga angående Socialdemokraternas politik. Dels har vi i Socialdemokraterna en annan modell för reduktionsplikten som sänker priset men inte kastar bort hela modellen utan fortsättningsvis har kvar en stimulans av inhemsk produktion, dels hade vi annat i vår budget som vi hade kunnat lägga in för att kompensera.

Men vad tror sig finansministern kunna vaska fram som man inte har lyckats hitta under ett halvår? Det handlar ändå om finansministerns egen budget. Vad finns där att presentera för EU som hittills inte är känt? Vi har ställt frågan flera gånger. Vad är det för saker som finansministern laborerar med här? Det borde finansministern faktiskt kunna ge besked om.

Till sist vill jag passa på att skicka med ännu en fråga - vi får se om det blir ett inlägg till, men jag tar den nu ändå: Hur länge ska det få pågå att vi inte vet om vi får några pengar, när vi i så fall får dem och hur mycket det i så fall handlar om? Den frågan hänger löst. Det är ändå en handhavandefråga som handlar om politiskt hantverk över huvud taget, styrandet av den ekonomiska politiken och styrandet av landet, som inte är bra. Det gnager.

Vi vet att hushållen har det kärvt. Vi vet att tillväxten i Sverige är den sämsta i EU. Att då riskera att inte få tillbaka pengar vi skulle behöva och ska få och att därtill få betala böter är inte hållbart.

Hittills är beskedet att finansministern ingenting vet, trots att det handlar om den budget som finansministern själv är ansvarig för. När kommer regeringen att kunna ge besked i denna fråga?

Det är alltså två frågor: dels vad man tror sig kunna hitta som kompensation som man inte har lyckats hitta på ett halvår - man har i alla fall inte svarat på frågan vad det kan handla om under ett halvårs tid -, dels när människor kan få besked om huruvida vi får våra pengar, när vi får dem och hur mycket det handlar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret och för omdömet. Det uppskattas.

Vi nämner 38 miljarder i denna debatt därför att vi inte vet. Vi, framför allt Björn Wiechel, har ju varit väldigt tydliga här: Kan det bli noll? Kan det bli 1 miljon, 1 miljard eller upp till något annat? Jag vill verkligen inskärpa det: Det är just för att vi inte vet - det är ju ett så enormt spann av pengar - som vi ställer frågan.

Jag minns också när finansministern ställde den fråga hon nämner på ett utskottsmöte. Det var en helt berättigad fråga och ett rimligt svar. Det måste naturligtvis gå att ändra i en återhämtningsplan när man byter regering. Men då måste man komma med någonting annat, och det är det som är problemet här. Jag står inte här i debatten för att prata om reduktionspliktens vara eller inte vara utan för att prata om konsekvenserna av beslut som regeringen har fattat och som också kan komma att påverka Sverige lite, ganska mycket eller mycket.

Det är väl där någonstans som vår fråga kvarstår: Vad kan vi räkna med, och hur kommer det att se ut i framtiden?

Fru talman! Jag ska fatta mig mycket kort.

Senast 2026 ska man ansöka om att få pengarna. Det är inte så att vi väntar på pengarna, utan nu för vi en diskussion om planen. Jag gör som jag brukar och säger som det är: Vi vet inte exakt vilka nivåer det handlar om. Men framför allt är hela poängen att det inte ska bli ett tapp när vi nu diskuterar olika insatser med kommissionen. Det är det ärliga och raka svaret.

Jag tror att det är alldeles självklart för alla i den här salen att det inte handlar om den fulla summan utan om en del som diskuteras. Min förhoppning är självklart att vi ska lösa den frågan med kommissionen. Det är det enkla svaret.

Ett lika enkelt påstående är att jag tror att väldigt många är glada att vi lade om just den här politiken, som drev upp priserna på drivmedel så oerhört. Att vi tar bort detta ur planen, som vi naturligtvis måste göra, är ju en följd av att vi underlättar för människor som bor och verkar i Sverige.

Jag tänker inte förlänga den här debatten. Vi kommer att återkomma när vi vet. Jag tycker att man ska säga saker när man vet saker. Det jag vet är att vi nu diskuterar med kommissionen. Vi kommer att återkomma, och min förhoppning är som sagt att vi ska lösa den här frågan så snabbt som möjligt - men framför allt så bra som möjligt.

(Applåder)

Fru talman! Tack, finansministern, för en bra debatt som åtminstone delvis innehöll klargöranden! När det gäller de två svarsalternativ som egentligen var de enda som fanns - vet man eller vet man inte - vet vi att man inte vet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det vi är ute efter mer specifikt är summan. Finansministern återkommer till att det inte är hela utan bara en liten del, men hur stor del? Det är medborgarnas pengar det handlar om. Hur stor är den här delen? Det har man alltså ingen uppfattning om.

Vidare har man gott hopp om att i dialog med kommissionen lösa frågan genom att hitta andra saker. Vilka saker? Vad finns det i regeringens och Sverigedemokraternas politik som man kan stoppa in i stället?

Det är ganska basala frågor: Ungefär hur mycket pengar handlar det om? Vad är det som riskerar att brinna inne och som svenska medborgare inte kommer att få ta del av? Vi får inget svar. Man vet inte. Man vet inte hur stor den här delen är.

Vilka insatser har man då i stället för att undanröja detta bekymmer? Det kan man inte säga. Finns det ens en politik?

Oron vi känner och som jag skulle säga att jag får till mig från många håll handlar ju om att man inte har svar på det här. Finansministern har möjlighet att skingra den oron genom att ge besked, men det gör hon inte.

Det ska också sägas att det inte bara handlar om att Sverige inte får sina pengar från återhämtningsfonden utan också om att Sverige riskerar böter. Vi vill veta hur mycket som står på spel. Och vi har fått ett svar: Man vet inte.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.