Stöd till språkutveckling för nyanlända invandrare

Herr talman! Maria Stenberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stödja språkutbildning och språkutveckling direkt på arbetsplatserna för nyanlända invandrare. Kunskaper i svenska språket är avgörande för att kunna komma in i det svenska samhället. Språket är ofta språngbrädan som möjliggör att människor som flyttar eller flyr till vårt land kan bidra med sina kompetenser och erfarenheter på arbetsplatser eller som företagare, och aktivt delta i samhällslivet. Kunskaper i svenska språket är också en förutsättning för att individer ska kunna utnyttja sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter. Det är därför av yttersta vikt att utbildning i svenska för invandare fungerar bra och snabbt ger nyanlända invandrare möjlighet att lära sig svenska och komma i arbete. Tyvärr tvingas vi konstatera att det fortfarande finns behov av ytterligare förstärkningar och förbättringar, och särskilt individanpassningen behöver stärkas. Regeringen har därför tillsatt en särskild utredare som ska föreslå hur valfrihet och individuell anpassning kan ökas inom utbildningen, bland annat genom ett system med sfi-peng. Men mer behöver göras. Mot bakgrund av problem med bristande flexibilitet och individanpassning i utbildningen ger regeringen nu därför ett tilläggsuppdrag till utredningen för att ta ett brett grepp om hur nyanlända ska matchas med rätt språkutbildning. Utredningen får i uppdrag att överväga om all sfi-utbildning i framtiden bör ges inom kommunal vuxenutbildning, komvux, och särskild utbildning för vuxna, särvux. Om utredaren kommer med ett sådant förslag ska uppdraget att föreslå hur valfrihet kan ökas inom utbildningen i sfi även omfatta hur valfrihet kan öka inom komvux och särvux som helhet. Därutöver får utredningen bland annat i uppdrag att se över hur sfi bättre ska kunna kombineras med arbete eller praktik, till exempel genom att överväga om Arbetsförmedlingen ska få möjlighet att upphandla den utbildning i svenska som ges inom ramen för etableringsuppdraget. På så sätt skulle mer skräddarsydda lösningar kunna skapas där det blir lättare att kombinera praktik eller jobb med studier i svenska. Utredningen får också i uppdrag att föreslå hur innehållet i utbildningen bättre kan individanpassas och utformas för att kunna kombineras med andra utbildningar eller yrkespraktik. Ett alternativ är att införa fasta studievägar utifrån elevens mål, till exempel ett yrkesspår och ett studieförberedande spår. I avvaktan på att sfi-pengsutredningen slutredovisar sitt uppdrag i höst har Skolverket fått i uppdrag att förmedla statsbidrag för utbildning i svenska för invandrare. Satsningen omfattar 150 miljoner kronor under åren 2013-2015 och syftar till att höja kvaliteten i och öka individanpassningen av utbildningen. Personer som omfattas av etableringsreformen och har behov av mer handledning än vad de kan få på en vanlig praktikplats ska ha möjlighet att få arbetsträning. Regeringen har därför avsatt medel i budgeten för 2013 för privata och offentliga aktörer som anordnar arbetsträning att under vissa förutsättningar kunna få merkostnadsersättning på 150 kronor per dag i upp till sex månader.

Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret på min interpellation. Både jag och ministern och säkert många fler är rörande överens om att språken är nyckeln inte bara till arbetsmarknaden utan till hela samhället. När det gäller arbetsmarknaden är språket ytterst viktigt, för det handlar i mångt och mycket inte bara om att man ska förstå sina arbetskamrater, utan man ska dessutom kunna förstå en instruktion eller ta del av hur en maskin fungerar, så att det inte händer några arbetsplatsolyckor. Det är inte tu tal om att språket är viktigt. Jag har besökt ett antal rätt spännande kommunala arbetsplatser inom vård och omsorg - säkert har även ministern gjort det - där man har jobbat med ett koncept som man kallar för språkstödjare. Jag är övertygad om att ministern vet vad det innebär. När man träffar människor som jobbar som språkstödjare inom vården och omsorgen inser man också att det är en fantastisk utveckling för den som får del av språkstödet, men det är också en utmaning för den arbetstagare som tar på sig uppdraget. Jag har mött människor som jobbar på ett äldreboende där man har utvecklat det här med språkstödjare. Man inser också att det är en fantastisk möjlighet för den som är gammal och bor på ett äldreboende. Det fanns en gammal farbror där som hade tagit det på mycket stort allvar att den nyanlända invandraren skulle lära sig svenska, och han hade ett system för hur detta skulle gå till med brevskrivande och så vidare. Vi vet att det funkar att man kanske följer en arbetstagare på en arbetsplats, och man pratar svenska hela dagarna. Men i dag vet vi också att arbetsplatserna är slimmade. Organisationerna har det tungt i dag. Det är inte så att arbetsplatser inom vård och omsorg har oändligt med resurser eller oändligt med personal som har tid och möjlighet att vara en bra språkstödjare. Jag hörde och läste i svaret från statsrådet att man har avsatt medel i budgeten för 2013 för merkostnadsersättning på 150 kronor per dag i upp till sex månader. Ja, det är väl bra, men det är ungefär 3 000 kronor per månad. Det är inte jättemycket om man betänker hur arbetsplatserna i mångt och mycket ser ut i dag. Man kanske kan fundera på om det räcker eller inte. Men nu handlar ju inte allting om pengar, utan det handlar också i mångt och mycket om hur organisationen och arbetsplatserna klarar av att ta emot det. Jag tycker att det är jättebra om man kan utveckla ett system för arbetspraktik som innebär att människor också kan få ta till sig det vardagliga språk som finns på arbetsplatsen. Och då kanske man också ska se att det finns arbetsplatser som har mer eller mindre möjlighet att ta emot. Det blir en utmaning för sig. Jag ser att det finns en glädje på de arbetsplatser som har gjort det. Men det är en fråga som jag ställer mig: Om jag nu är anställd inom vård och omsorg och tar på mig en ytterligare arbetsuppgift att vara språkstödjare, hur kompenseras jag i min yrkesroll för det? För det är en kompetensutveckling även för mig som är arbetstagare. Det är egentligen en fråga för arbetsmarknadens parter hur det till exempel skulle kunna se ut i ett lönekuvert, men någonstans måste det också finnas en politisk debatt om att det är jättebra om arbetsplatser tar emot praktikanter, framför allt när det gäller att utveckla språk. Men arbetsplatserna är slimmade i dag, vilket gör att det blir svårt. Då kan man fundera över om den där merkostnadsersättningen räcker till eller inte. Nu vet jag att vi inte har något mer i vår budget, som ministern säkert vänligt kommer att tala om för mig. Men jag undrar ändå. Det är en slimmad organisation men ett stort behov. Hur gör vi?

Herr talman! Vi får väl se hur det går med merkostnadsersättningen. Beräkningen i budgeten - det är en ganska stor budgetsatsning vi gör - är att det ska räcka till 6 000 praktikplatser. Det är 3 000 praktikplatser på helårsbasis för nyanlända invandrare. Det är en ganska stor andel av dem som är inskrivna i etableringsuppdraget som då får möjlighet till en praktikplats. Den där siffran har vi inte höftat, utan det handlar om vilka typer av extrainsatser man brukar behöva för att ta emot praktikanter. Jag reser runt till arbetsförmedlingar och pratar med dem. De tror att det här kommer att vara ett väldigt framgångsrikt verktyg. Låt oss se. Jag är beredd att göra mer ifall det skulle behövas, men det är en rätt rejäl budgetsatsning. Och vi gör den därför att just den här kombinationen av att komma i praktik när man är nyanländ i Sverige, i synnerhet om man har en lägre utbildning, och att lära sig språket är så viktig. När det sedan gäller svenskundervisningen för invandrare, den bredare frågan, ska jag först säga: Den håller otroligt varierande kvalitet över landet. Det är inte så att sfi är dåligt överallt. Däremot har vi system, som jag tidigare har beskrivit, som gör att man får väntetider när man sedan ska jobba vidare på högskolan. Det är kanske inte så smart att ha sfi som en egen skolform. Det kanske borde vara en del av kommunal vuxenutbildning. Jag ska ge tre konkreta exempel på bra start i Sverige. Jag kan börja med det socialdemokratiskt styrda Borlänge, där man till exempel har sfi-undervisning - och nu kommer jag till vården - med koppling till att bli undersköterska. Jag tror att vi egentligen kommer att behöva en arbetsmarknad också med vårdbiträden i högre grad. Där är vi inte i dag. Jag tror att vi är lite farligt ute när vi avskaffar yrken som vårdbiträde. Jag tror att vi är lite farligt ute när vi avskaffar barnskötare. För när vi går över till förskollärare och undersköterskor överallt är det klart att resan in blir ganska lång. Men man har utbildning i svenska samtidigt som man har möjlighet att gå vidare på undersköterskeutbildningen. Kommunalrådet och den kommunala ledningen där berättade för mig att de måste jobba jättemycket med sina kommunala chefer. De kommunala cheferna ser behovet av att få in nya människor, men de har haft problem med praktikplatser. Det är klart att hela poängen med att ha den här svenskundervisningen med inriktning mot att bli undersköterska är att få praktikplatser. Där visar man ett ledarskap och pekar rätt mycket med hela handen på ett sätt som gör att dörrarna börjar öppnas mer, och det behöver vi i den offentliga sektorn. Jag ska nämna det andra bra exemplet. Jag kommer nu att lyfta fram en annan socialdemokrat: Barbro Holmberg, som numera är landshövding i Gävleborg. Vill man titta på en kombination av yrkesutbildning och svenskundervisning ska man titta på detta. Hon har varit facilitator - det är ju inte landshövdingen som gör detta - för att få ihop arbetsförmedlingen och kommunen. Och man ställer sig frågan: Vad kan människor som kommer hit just nu, och vilka sektorer ska de kunna jobba i? Då prövar man med svenskundervisning kombinerat med jobb i skogen. Vad behöver jag kunna för svenska för att jobba i skogen och få praktikplats där? Det är ett mycket bra resultat. Man prövar svenskundervisning med koppling till hushållsnära tjänster i en situation när man har en ganska låg utbildning med sig. Där har jag inte resultaten än, men jag gissar att det kommer att gå bra. Man prövar dessutom svenskundervisning i kombination med jobb i handeln. Där kanske man behöver mer. Dressman som går in och tar praktikanter i Gävle berättar att de har fått en ökad kundkrets tack vare att de har fått in praktikanter som dessutom kan möta en persisktalande och kurdisktalande befolkning. Jag kommer i mitt nästa inlägg att gå vidare med hur vi ska göra det nationellt. Men jag ska fortsätta att lyfta upp positiva exempel. Ett tredje exempel är Stockholm som jobbar med det som de kallar för sfx-kurser, det vill säga en koppling mellan svenskundervisning och ett yrke. Det erbjuds nu nio olika sfx-kurser: svenska för bussförare, för företagare, för hantverkare, för ingenjörer, för lastbilsförare och så vidare. Nu ska vi komma ihåg att Stockholm har en bra arbetsmarknad. Men man analyserade det 2008. Det visade sig att av dem som svarade på en enkät arbetade 48 procent inom sitt yrke efter att gått igenom den här svenskutbildningen med praktik. 19 procent hade ett annat jobb. 13 procent studerade vidare på högskola eller inom vuxenutbildningen. Det är de här exemplen vi måste lära oss av för att koppla samman svenska med arbete, och det är det som är syftet med den utredning som vi nu har tillsatt.

Herr talman! Människor är olika. Så är det bara. Språkutveckling och förmåga att ta till sig ett nytt språk är också helt olika. Vägarna dit är inte som en E4 vare sig för statsrådet eller för mig. Jag brukar säga att jag är glad och tacksam över att jag slipper fly från mitt land. Jag har uppenbarligen ett halvdåligt språköra, vilket gör att jag skulle ha det väldigt svårt. I dag har vi debatterat många olika perspektiv på nyanlända. Det handlar om kvinnor och akademiker och så vidare. Men jag är fortfarande lite bekymrad. Jag har en bakgrund inom äldreomsorgen. Jag ser att behovet finns av nya medarbetare. Arbetsförmedlingen visar att pensionsavgångar är en jättestor utmaning. Det är inte bara det. Vi vet att dementa personer också återgår till sitt första språk. Man behövs alltså där ute på arbetsmarknaden. Men mitt lilla bekymmer är att det är så mycket arbetsplatserna ska lösa i dag när det gäller praktik. Det är långtidssjuka. Det är långtidsarbetslösa. Det är nyanlända. Man ska bidra till språkutveckling. Och samtidigt har man de arbetsuppgifter man ska utföra under dagen. Det kan jag känna som ett bekymmer. Vi i politiken och kanske också regeringen lutar oss kanske i mångt och mycket mot att praktik och det som sker på arbetsplatserna också ska lösa en del av de långvariga problem som vi har haft med att människor med utländsk bakgrund inte kommer in i jobb. För att man ska klara av det behöver man säkert kommunala chefer som pekar med hela handen och säger: Nu ska vi göra det här, för det är bra för organisationen. Men det måste också finnas ett system för mig som arbetstagare när jag tar på mig mer arbetsuppgifter och är en språkstödjare som innebär någonting mer i karriärutvecklingen. När vi ska diskutera karriärutveckling i yrken pratar vi oftare om akademiska yrken. Men det måste också finnas en morot för undersköterskan, för busschauffören eller för henne som jobbar i handeln att faktiskt ta på sig uppdraget att bli en språkutvecklare. Då tror inte jag heller att det är så lätt. Vi kanske måste se att man ska satsa på utbildning för dem som ska ta emot de här människorna på arbetsplatsen. Det kanske inte bara handlar om att man ska prata vardagligt språk. Man kanske också behöver få en kompetensutveckling. Vad innebär det när jag tar på mig en ytterligare arbetsuppgift som till exempel språkutvecklare? Jag tycker att det är väldigt intressant, men jag tror också att många arbetsplatser känner en praktiktrötthet. Jag tror att det är många företagare som känner att hold your horses, jag har fullt upp med att sköta mitt företag och se till att mina anställda sköter sina arbetsuppgifter. Det här är en politisk utmaning. Jag förstår att det inte är någon jättestor konflikt. Jag har också sett att regeringen har tillsatt väldigt många utredningar. Det är jättebra att man utreder saker och ting, och jag hoppas bara att utredningen och de förslag som kommer ut ur alla utredningar inte hamnar i någon byrålåda utan att det blir verkstad av det. Men jag är också lite bekymrad över att man sätter en sådan jättestor tilltro till att svenska arbetsplatser i dag ska klara av alla dessa praktikanter som vi alla vill att de ska emot.

Herr talman! Ibland får vi höra att vi gör för lite i regeringen. Nu tillsätter vi en massa utredningar, och det är bra. Jag ber om ursäkt, men det är så lagstiftningsarbete fungerar. Vi måste först tillsätta en utredning och sedan göra verklighet av det. Vi tillsätter inte utredningar för att vi inte vill göra förändringar. I grunden ser jag ett stort reformbehov av just svenska för invandrare. Nu gav jag några positiva exempel, men ska man se hur det fungerar där det inte är lika bra så hade vi en tidigare diskussion där vi sade att man vill komma i arbete. Säg att jag kommer som nyanländ i maj-juni. Sfi sommarstänger, och jag kanske får en plats på sfi i september-oktober. Man kan tycka att ett par månader inte är så lång tid, men de första månaderna i ett nytt land är jätteviktiga. När jag väl har fått den här platsen i oktober kanske en arbetsförmedlare, etableringslots eller någon annan säger att vi kanske ska försöka få en praktikplats för din svenskundervisning. Men just i den kommunen blir det lite svårt, för där ligger svenskundervisningen mellan 11.00 och 14.00 varje dag, måndag till fredag. Jag delar Maria Stenbergs oro för hur arbetsgivaren ska kunna ta emot praktikanter. Jag kan berätta att det finns få arbetsgivare som tycker att det är en bra idé att ta emot någon mellan 09.00 och 10.30 och sedan mellan 14.30 och 16.00 och kunna få in det i verksamheten. Det krävs en större förändring när det gäller strukturen för svenska för invandrare, och på massor av håll i landet har man redan fattat det. Det vill säga, vi måste anpassa svenskutbildningen för människor med olika bakgrund. För vissa är det jättebra att sitta och läsa svenska 40 timmar i veckan, för de ska läsa vidare på universitetet och behöver så snabbt som möjligt få så mycket svenska som möjligt. För många andra är motivationen, nyckeln in, vad man ska ha språket till. Då kanske man kan få en kombination av att läsa svenska på kvällar och helger och att vara ute på praktik på en arbetsplats. Som jag sade i mitt förra inlägg: Vi får se hur det går, men vi har avsatt pengar för att kunna få fram de här 6 000 praktikplatserna, och det är för dem som ofta har en lägre utbildning. Men vi behöver också fundera kring hur vi möter en demografisk utmaning i ett läge där vi riskerar arbetskraftsbrist sida vid sida med arbetslöshet. Arbetsmarknaden är inte så enkel som att vi ser att vi behöver hundratusentals människor i offentlig sektor, och så fyller vi på där med människor som står utanför. Det är därför det är så centralt att klara en integrationspolitik där den invandrade faktiskt är en person man vill anställa, och då är det tidiga insatser som gäller för att klara det steget in. De positiva exemplen jag pekade på var där kombinationen svenska och jobb är nyckeln in. Det handlar dock inte bara om praktikplatser, utan vi gör en del andra saker. Vi har nystartsjobben och instegsjobben som i och för sig är kraftigt subventionerade, men det innebär att en nyanländ kan komma ut på en arbetsplats och få en möjlighet att få kontakter och nätverk in i samhället. Vi är ännu mer, skulle jag hävda, diversifierade när det gäller de invandrare som kommer nu än vad vi har varit tidigare. Om vi förenklar lite grann hade vi tidigare först en arbetskraftsinvandring och sedan en flyktinginvandring av människor som i huvudsak var ganska välutbildade, till exempel iranierna. Människor som flydde till vårt land hade i huvudsak en ganska hög utbildning med sig. Dessa kommer nu också, men samtidigt kommer det en större grupp som har mycket låg utbildning med sig, och det är lite nytt. Vi har haft sådana invandringsperioder, men det ställer nya utmaningar framför oss och då behöver vi vända på fler stenar för att skapa möjligheten att lära sig svenska i kombination med ett jobb. Det fel vi har gjort historiskt har varit att jobbet skulle komma efter svenskan, det vill säga att man först skulle få godkänt i svenska. Då tog det lite för lång tid för den som hade svårt att lära sig språk, och de kom aldrig in. Det är den utvecklingen vi måste bryta.

Herr talman! Jag tror tyvärr att många arbetsgivare fortfarande tycker att språket ska komma först och anställningen sedan, annars kanske vi inte skulle ha skillnaden i arbetslöshet. Jag tror att språket är väldigt viktigt. När jag konstaterar att statsrådet har väldigt många utredningar så kan jag också konstatera att hur lång tid det tar innan man gör någonting beror på vad man utreder. Jag har varit i den här kammaren under hela den borgerliga regeringens tid, och det fanns vissa saker, till exempel a-kassan, som gick väldigt fort att utreda och fatta beslut om. Det beror alltså lite grann på hur man ser på utredningar. När jag läser och när jag hör på statsrådet pratas det väldigt mycket om komvux. Den kommunala vuxenutbildningen ska också bli en mer samlad del när det ska bli sfi, om jag har förstått det rätt. Det är jättebra, men jag bor i Norrbotten - glest - och när den borgerliga regeringen började med att ta bort ett antal platser från den kommunala vuxenutbildningen för ett antal år sedan slog man också till en del sönder den kommunala vuxenutbildningen i många kommuner. Jag tror att man har förlorat 12 000 platser på komvux sedan 2006, och det blir därför väldigt intressant att se hur det ska bli när det här är färdigutrett och det kommer nya förslag. Jag är heller inte orolig för att de stora städerna inte klarar språkundervisningen i sfi, komvux, folkhögskolor eller studieförbund, men det finns faktiskt även kommuner i mitt län, små glesbygdskommuner, som tar emot nyanlända flyktingar. Där är utmaningen mycket större, och det här med likvärdighet över landet - att hela landet ska leva och att även små inlandskommuner ska kunna ta sitt ansvar, ta emot nyanlända flyktingar och se till att de både får en plats i samhället och i språkundervisningen och på praktikplatser - blir en utmaning också för statsrådet Som sagt: Utredningar i all ära, men ibland går det fort och ibland går det väldigt långsamt.

Herr talman! Så är det, och vi har haft en diskussion om några olika ämnen här. Det händer rätt mycket på detta område. Vi har genomfört etableringsreformen som är den största förändringen av svensk integrationspolitik på 25 år. Vi har aviserat att vi nu har ett system som nu träder i kraft med 6 000 praktikplatser för nyanlända som tidigare inte har funnits. Vi har aviserat en förändring i ersättningen till kommunerna. Vi har aviserat en förändring av vilka som omfattas av etableringsuppdraget. Vi har aviserat ett antal saker som vi nu konkret gör för att förbättra valideringen, det vill säga översättningen av utländska examina. Jag kan göra listan längre. Vi har pekat på och har en otroligt viktig diskussion om vad vi kan göra för att öppna dörrar för utrikes födda kvinnor. Jag kommer att fortsätta arbeta för att i grunden reformera en integrationspolitik som har fungerat för dåligt. Då är nästa steg att ta ett ganska samlat grepp om hur svenskundervisningen för invandrare fungerar. Vi ska inte fastna i en diskussion om den kommunala vuxenskolan, men vi ska väl påminna oss om att staten aldrig någonsin har satsat så mycket på den kommunala vuxenutbildning som nu. Det är verkligheten. Sedan är det en verklighet att ett antal kommuner har dragit ned. Så är det. Det är en verklighet där vi försöker ägna oss åt keynesiansk ekonomisk politik, en ekonomisk politik som både socialdemokrater och folkpartister normalt sett har tyckt är ganska bra, det vill säga att möta lågkonjunktur med utbildningsinsatser. När vi får en internationell finanskris med full kraft, ja, då rycker vi in med ganska starka utbildningsinsatser. I opposition är det sedan tacksamt att hävda att vi drar ned när konjunkturen vänder och vi minskar antalet utbildningsinsatser, vilket keynesiansk ekonomisk politik säger till oss att göra. Vi får väl ta det lite lugnt i hur vi beskriver verkligheten. Jag har en övertygelse, och den delar jag med övriga regeringen, om att den kommunala vuxenutbildningen är viktig. Det är därför vi har ökat de statliga anslagen. När det gäller just de nyanlända utrikes födda gäller det att hitta olika verktyg för att öppna upp arbetsmarknaden och få med sig språket, och det är därför en kombination av svenska och jobb är bra. Jag tror vi har lidit av att vi under lång tid stängde Sverige för arbetskraftsinvandring, för det är faktiskt så, Maria Stenberg, att det inte är alltid nödvändigt att kunna perfekt svenska när man är ute på en arbetsplats. Det var lite det du antydde, att först ska man lära sig svenska och sedan jobba. Men kombinationen är det som öppnar dörrar in i det svenska samhället.