Statliga bolag och Svenskt Näringsliv

Herr talman! Birger Lahti har frågat mig

om jag anser att det är lämpligt att företrädare för statliga bolag sitter i styrelserna för Svenskt Näringsliv och dess organisationer och där, genom opinionsbildning, aktivt motarbetar regeringens politik

om jag anser att det är lämpligt att de statliga bolagen betalar mellan 30 och 50 miljoner kronor per år i avgifter till Svenskt Näringsliv samtidigt som Svenskt Näringsliv tar ställning i politiska frågor som står i strid med ägarens, det vill säga statens, uppfattning

om jag anser att det är rimligt att statliga bolag, som arbetar på det allmännas uppdrag och ska vara opartiska, genom sitt medlemskap i Svenskt Näringsliv utmanar sin ägare i flera politiska sakfrågor

om jag avser att ta fram riktlinjer för de statliga bolagens opinionsbildning, i likhet med dem som finns för statliga myndigheter, i syfte att säkerställa att de statliga bolagen uppträder neutralt.

Jag vill inledningsvis säga att bolagen med statligt ägande är en självklar och viktig del av svenskt näringsliv. Det är naturligt och bra att bolagen på olika sätt deltar i samhällsdebatt och utveckling. Det är något positivt och självklart. Ett sätt att göra det på är genom branschorganisationer som driver viktiga frågeställningar för olika branscher och för svenskt näringsliv i stort. Ibland sker det i överensstämmelse med regeringens linje på området och ibland i överensstämmelse med andra åsikter. I flera fall har bolag med statligt ägande påverkat näringslivet i positiv riktning.

Bolagen med statligt ägande lyder liksom övriga svenska aktiebolag under aktiebolagslagen (2005:551). Styrningen av bolag ska inte blandas ihop med styrning av myndigheter, som sker främst i enlighet med förvaltningslagen. Enligt aktiebolagslagen ansvarar styrelsen för bolagets organisation och förvaltningen av dess angelägenheter och har, liksom bolagets ledning, att se till bolagets bästa. Det är styrelsen som utser bolagets verkställande direktör och som gör bedömningen av hans eller hennes övriga uppdrag.

Jag kan vidare konstatera att det står var och en fritt att inom ramen för regeringsformens bestämmelser om föreningsfrihet sammansluta sig med andra för allmänna och enskilda syften.

Regeringen ställer höga krav på bolagen med statligt ägande, inte minst på området hållbart företagande, och bolagen ska i övrigt agera på ett sådant sätt att de åtnjuter offentligt förtroende. Jag utgår därför från att representanter för bolagen med statligt ägande för fram argument och ståndpunkter i debatten som är balanserade och välgrundade. Jag har mot bakgrund av det anförda inte för avsikt att vidta några åtgärder med anledning av Birger Lahtis frågor.

Herr talman! Jag tackar närings- och innovationsministern för svaret. Jag saknar dock en del av svaret, nämligen när det gäller lämpligheten i de 30-50 miljonerna. Jag frågade hur ministern ser på det och om det är lämpligt att man bidrar med den summan.

Vad gäller slagsidan i hur man ser på vad som är lämpligt att redovisa ska statliga bolag så fort de får in resurser från det allmänna redovisa dessa, enligt lagen om insyn i vissa finansiella förbindelser. Men när statliga bolag ger resurser i form av finansiellt stöd till direkt opinionsbildning kan de neka redovisning av detta, och Svenskt Näringsliv säger själv att opinionsbildning är en av hörnstenarna i deras verksamhet.

Därför undrar jag lite grann varför det är så hemligt med till exempel summorna eller vad de bidrar till, när det åt andra hållet är jättenoga. Lagen är inte så gammal; ministern vet när den kom, vilka som drev igenom den och syftet med den. Där ställer jag mig alltså frågande. Varför ser man inte ett problem med att det först och främst inte redovisas?

Att statligt ägda bolag ska agera föredömligt och på ett sådant sätt att de åtnjuter offentligt förtroende tycker jag också är viktigt. Där vill jag fråga om ministern inte ser något som helst problem när den här diskussionen kommer fram. Han vet mycket väl varför jag reagerar och vilka skriverier som är anledningen, men helt klart är det så att diskussionen förs. Precis som närings- och innovationsministern var inne på tycker jag att det är viktigt att vi har förtroende för de statliga bolagen och att de deltar i debatten. Det är dock stor skillnad när man är med i en opinionsbildning mot ägarens syfte, så att säga.

Herr talman! Jag tackar Birger Lahti för förtydligandet av och uppföljningen till frågan om transparens och öppenhet.

Jag har läst ST:s rapport, och de föreslår egentligen att de statligt ägda företagen borde lämna Svenskt Näringsliv. Men om man hoppar över det och går direkt in på frågan om öppenhet och transparens är det en väldigt viktig fråga för mig som näringsminister med ansvar för de statliga bolagen. Jag tycker att det rapporten tar upp om vikten av transparens kring medlemskap, opinionsbildning - att man är öppen och tydlig med det - är en bra sak att peka på. Jag har höga krav på statens företag och förväntar mig att de agerar öppet och transparent, så jag kommer att föra en löpande dialog med bolagen om att de är öppna med om de är med i olika organisationer och hur de agerar för det. Det tycker jag är en klok synpunkt.

Däremot andas interpellationen i övrigt ett ifrågasättande när det gäller att vara med i en branschorganisation, och det vill jag ändå ta ställning för. Den här regeringen tror att det är viktigt med parter på arbetsmarknaden; vi vill gärna se att partsmodellen stärks i Sverige. Då är det viktigt att också de statliga bolagen kan vara med, vara kollektivanslutande parter och upprätthålla partssystemet.

Branschorganisationer har - det vet Birger Lahti - viktiga funktioner på dagens arbetsmarknad. De påverkar och förbättrar villkoren för sina medlemmar, och de kan ge råd och stöd i arbetsgivarfrågor. De biträder arbetsgivare i förhandlingar och domstolsprocesser. Det är viktigt för alla arbetsgivare, även arbetsgivare som har ett statligt ägande, att kunna få det stödet och den hjälpen. Man kan ibland jobba med branschspecifika frågor men ibland också med breda frågor.

Det är där jag väljer att vara tydlig i mitt interpellationssvar. Jag tror inte att vi kan vara hur starka åsiktspoliser som helst kopplat till de statliga bolagen. Skulle jag som näringsminister välja att vara det skulle jag nämligen kunna välja att lyssna också när bolagen vill vara pådrivande i någon fråga. Jag vet ju att de statliga bolagen är med i andra initiativ än Svenskt Näringsliv.

Till exempel har vi ett antal statliga bolag som är med i Hagainitiativet. Jag vet inte om Birger Lahti har träffat dem, men det är ett initiativ med bolag som vill gå längre fram i omställningen av energisystemet och med hållbarhetsfrågorna i sina bolag. De har satt upp väldigt höga klimatpolitiska målsättningar, som går längre än de av riksdagen beslutade klimatpolitiska målsättningarna för Sverige. Där ingår både Sveaskog och Green Cargo som två statliga bolag.

Jag noterade också att Swedavia, det statliga flygplatsbolaget, har ingått ett samarbete med flera av flygbolagen. De har en målsättning om ett fossilfritt inrikesflyg 2030. Det är faktiskt ingenting riksdagen har fattat beslut om, men Swedavia agerar ändå som en plattform - ihop med flygbolagen - för att se vad man kan göra för att ytterligare snabba på processen för förnybar energi kopplat till flygbranschen.

Man får alltså vara lite försiktig när man säger att de statliga bolagen inom sina områden inte ska kunna delta i samhällsdebatten och faktiskt lägga fram sakliga synpunkter på hur man kan komma vidare. Ibland är det bekvämt för en regering att få stöd från de statliga bolagen, men ibland kan bolagen säga någonting regeringen kanske inte uppskattar. Därför tycker jag att man ska vara försiktig med att säga att statliga bolag aldrig får ha en uppfattning om utvecklingen på sin marknad eller hur verksamheten ska bedrivas.

De ska dock göra det föredömligt, och de ska åtnjuta allmänhetens förtroende. Därför ligger det ett stort ansvar på styrelse och ledning för de statliga bolagen att ta det under övervägande.

Herr talman! Jag hoppas att det ministern nyss berättade ingår i de fall då bolag med statligt ägande påverkar näringslivet i positiv riktning. Jag hoppas att det var en del av det.

(Närings- och innovationsminister MIKAEL DAMBERG (S): Exakt.)

Det håller jag med om.

Jag har också traskat över till Storgatan 19 några gånger, då ministern har suttit på andra sidan bordet i förhandlingar om löner. Jag håller med om att det ska finnas en organisation som har ett paraply, men det är opinionsbildningen jag reagerar mot - att man penningmässigt och aktivt deltar i en opinionsbildning mot visioner och syner som ägaren har. Det är det jag ser som problematiskt.

Jag håller med om det finns en positiv del, alltså att det finns andra organisationer som inte har den agendan. När den borgerliga regeringen för fem år sedan tog fram tydliga principer för de statliga myndigheterna och deras information skulle de inte bedriva opinionsbildning, och jag tycker att det var bra. Det finns säkert en bra grej med det. Det är lämpligheten i att statliga bolag deltar i opinionsbildning jag främst reagerar mot.

Herr talman! Då vill jag bara avslutningsvis tacka för interpellationen. Men jag vill också tacka ST för att ha skrivit rapporten för den lyfter ju ett antal principiella frågor, inte minst frågor kring öppenhet och transparens. Där tror jag att vi har något att lära av den här diskussionen. Om man väljer att ingå i en organisation ska man vara öppen med det, förklara syftet med det men också kunna redovisa till exempel vilka kostnader det medför. Den öppenheten och transparensen tror jag är viktig.

Sedan tror jag, precis som Birger Lahti är inne på, att branschorganisationerna är viktiga för partsmodellen i Sverige och kan vara ett stöd också för statliga bolag.

Skulle det visa sig att någon branschorganisation blir väldigt aktiv i någon form av kampanjorganisation och driver en kampanj väldigt aggressivt antar jag att de statliga bolagens styrelser kommer att dra öronen åt sig och säga: Det här är inte ett sammanhang som vi vill vara med i, för vi ska åtnjuta allmänhetens förtroende och se till att vi har förtroende från det offentliga.

Jag vill tacka för interpellationen, herr talman.

Herr talman! Jag kan inte låta bli att måla upp ett scenario, en fiction, för ministern. Anta att vi som stat äger ett bolag med ett sågverk och lite industrier och att regeringen får en jätteidé om att bygga upp en vidareförädlingsindustri som bygger bostäder jättebilligt. Man vet när man går in i den här processen att okej, sågen kommer att gå lite sämre under ett antal år. De har en vd på sågen eller i vidareförädlingsindustrin som är klockren, och det har gått bra. Men man har en idé om att man ska bygga bostäder billigt nu.

Vad händer? Jo, vd:n för sågen eller industrin börjar motarbeta vidareförädlingsindustrin och säger: Vi tjänar mindre pengar på sågen nu. Det här är inte bra. Sedan bekostar man till och med att flygblad delas ut på orten och säger att det här är en experimentverkstad, och vi tjänar mindre pengar på sågen. Ägaren har dock idén att om man jobbar så här kommer det att vara bättre för orten, för samhället och för branschen på lång sikt, men vd:n har inte anammat ägarens idé. Skulle inte ministern då reagera på detta på något sätt?

Herr talman! Som representant för staten är jag i ägardialogen med de statliga bolagen väldigt tydlig med vilka förväntningar vi har på dem. Om riksdagen till exempel har bestämt att de ska drivas affärsmässigt eller att de till och med har ett samhällsuppdrag, som innebär att de ska åstadkomma en samhällsförändring, är det exakt det som vi följer upp med styrelsen i våra ägardialoger. Skulle det visa sig att ett statligt bolag helt och hållet struntar i de direktiv som finns för ägarens och statens uppdrag finns ju alltid möjligheten att byta ut styrelsen i det yttersta fallet, eftersom det är styrelsen som har ansvar för verksamheten.

Ägardialogen kommer att fortsätta, och vi kommer att följa bolagen väldigt nära. Men jag upplever att de statliga bolagen oftast försöker agera utifrån vad de tycker är bolagets bästa och att de deltar i samhällsdebatten utifrån det perspektivet. Ibland kommer de att säga sådant som Birger Lahti och jag älskar att höra, och ibland kanske de säger någonting som vi inte tycker var så jättebegåvat. Men då utgår vi igen från att de agerar för bolagets bästa och att de utgår från det allmännas bästa, eftersom det är ett statligt bolag som ytterst ägs av svenska folket.

Om vi blir för mycket åsiktspoliser är jag rädd för att vi kommer att få en situation där man vid exempelvis byte av regering ska bestämma vilka organisationer som statliga bolag får samarbeta med eller inte. Man ska vara lite försiktig med det. För att åtnjuta förtroende måste man också förtjäna förtroende, och det ska statliga bolag göra.

Överläggningen var härmed avslutad.