Snöskoteråkarnas rättsliga status

Herr talman! Isak From har frågat justitieministern om han avser att i närtid föra dialog med ansvariga myndigheter eller att ta några andra initiativ med anledning av Naturvårdsverkets nya tolkning av terrängkörningslagen. Isak From har också frågat justitieministern om han avser att ta några övriga initiativ på justitieområdet för att klargöra den oklara rättsliga statusen vid snöskoterkörning på annans mark.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen, och jag vill börja med att tacka ledamoten för denna interpellation!

Naturvårdsverket ger generell vägledning i frågor som rör snöskotertrafik, terrängkörningslagstiftningen och allemansrätten. Naturvårdsverket har efter flera års arbete publicerat en uppdatering av vägledningen om snöskoterkörning.

Enligt Naturvårdsverket syftar uppdateringen av vägledningen till att förtydliga vilka regler som gäller för snöskoterkörning. Det är Naturvårdsverket som ansvarar för vägledningen och uppdatering av denna. För närvarande planeras inte några ändringar av den lagstiftning som reglerar snöskoterkörning.

Herr talman! Det här är en tämligen omdebatterad fråga i mitt hemlän Västerbotten, inte minst utifrån att snöskotern är ett ganska vanligt förekommande både nyttofordon och fritidsfordon. Jag vill ta upp några klargörande fakta eftersom en del beskriver detta som en liten fråga.

I Västerbottens län finns 75 500 registrerade snöskotrar på en befolkning på ungefär 275 000. Av de registrerade snöskotrarna finns 83 procent i norra Sverige samt i Dalarna. Branschen bedömer att man omsätter ungefär 20 miljarder kronor och att ungefär 5 000 anställda är kopplade dit. Det är alltså en ganska stor och omfattande verksamhet.

I min hemkommun Norsjö, som jag brukar beskriva som tämligen stor men som till befolkningen är liten, finns drygt 2 000 registrerade snöskotrar på en befolkning på knappt 4 000. Om man betänker detta faktum är frågan alltså inte liten utan tämligen betydelsefull.

Herr talman! Körning med snöskoter regleras i terrängkörningslagen som tillkom 1975 och som har reviderats ett antal gånger därefter. Det tydliggörs i den att snöskoteråkning generellt är tillåten på snötäckt mark, men inte på förbudsområden. Det tydliggörs också i terrängkörningslagen att det är i princip förbjudet att köra på skogsplanteringar och på åkermark.

Nu är säsongen i stora delar slut, men det kommer förhoppningsvis fler säsonger. Klart är att i norra Sverige tycker väldigt många att snöskotern är ett fantastiskt fordon att färdas med.

Jag går nu över till frågeställningen. Jag ställde min interpellation till justitieminister Gunnar Strömmer efter det att jag hade ställt en fråga till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari och fått ett väldigt svävande svar, framför allt när det kom till den juridiska statusen.

Det Naturvårdsverket skriver i slutet av sin vägledning har väckt frågor, inte minst från polisen, vad gäller de enskilda fall där fastighetsägare inte samtycker till snöskoterkörning på sin fastighet. Det står att eventuella civilrättsliga konflikter får lösas i domstol. Det, herr talman, innebär stor osäkerhet både för snöskoteråkarna och för skogsägarna. Här har man ju ändrat förutsättningarna från att ha haft en lagstiftning som tydliggjorde var du får köra och var du inte får köra till att nu helt plötsligt säga att frågan om körning på annans mark är civilrättslig och ska lösas i domstol. Det skapar stor osäkerhet bland alla berörda parter.

Herr talman! Jag tackar återigen för interpellationen. Jag tycker inte att detta är en liten fråga. För många människor är detta en mycket stor fråga. Människor vill göra rätt, och då ska regelverken vara tydliga. Men det är Naturvårdsverket som ansvarar för vägledningen.

Som jag nämnde planeras det för närvarande inte några justeringar av den lagstiftning som reglerar snöskoterkörning, men självklart fortsätter vi att följa de här frågorna. Om det skulle uppstå behov av att vidta åtgärder kommer regeringen att utreda frågan närmare och se över möjliga åtgärder.

Herr talman! Naturvårdsverket använder terrängkörningsutredningen som hävstång. Det var en utredning som den socialdemokratiska regeringen både tillsatte och lade i papperskorgen efter ett remissförfarande och att Justitiedepartementet väldigt tydligt kommit fram till att den inte höll måttet över huvud taget. Det gick inte att gå fram med en förändring i lagstiftningen på det området. Utifrån det hänseendet är det ännu mer häpnadsväckande att Naturvårdsverkets vägledning nu utgår ifrån en utredning som är lagd i papperskorgen och som Justitiedepartementet inte ansåg hålla måttet.

Vikarierande klimat- och miljöministern säger att Naturvårdsverket har ansvaret för vägledningen. Det är sant till viss del. Nationella Snöskoterrådet, som vikarierande ministern kanske känner till, har ansvaret för de här frågorna. Där är tio olika parter verksamma, bland annat skoterorganisationerna, länsstyrelserna, Naturvårdsverket, LRF, renskötseln och polisen. När nu en part går vidare och gör en vägledning, ska då alla andra parter också göra egna vägledningar utifrån sina synpunkter? Vore det inte bra om dessa frågor kunde avgöras inom Nationella Snöskoterrådet, där alla berörda parter finns representerade?

Nu kommer det ytterligare frågeställningar, som jag i och för sig inte har ställt i den här interpellationen. Men i lagen är det tydliggjort att jordbrukare, skogsbrukare, renskötare, räddningstjänst, polis med flera har rätt att köra snöskoter. Det tydliggörs alldeles särskilt att de yrkeskategorierna har rätt att köra. Men i Naturvårdsverkets nya vägledning finns inget sådant resonemang.

Gäller lagstiftningen som den är utformad, eller är det Naturvårdsverkets nya vägledning som gäller? Det är ju ganska intressant för såväl räddningstjänst som polis och renskötsel om en myndighet helt plötsligt har gjort en egen bedömning av ansvaret som berör många fler parter.

Herr talman! Låt oss bena ut frågan om vägledningen. Den är ju i grund och botten inte lagstiftning och på det sättet inte heller direkt rättsligt bindande.

Isak From frågar i sin interpellation om Naturvårdsverkets vägledning kan användas som ett rättsligt bindande dokument i civilrättsliga processer. Som jag sa är vägledningar just vägledande och inte rättsligt bindande. Men det är klart att de kan komma att användas som ett av flera underlag för att tolka lagstiftningen.

Det är inte regeringen som godkänner myndigheternas vägledningar, utan myndigheterna ansvarar för den vägledning de ger. Som jag påpekade i mitt förra inlägg fortsätter vi att följa de här frågorna. Skulle det visa sig uppstå behov av att vidta åtgärder kommer regeringen att utreda frågan närmare och se över möjligheten till åtgärder.

Herr talman! Det var ändå ett förtydligande från vikarierande klimat- och miljöministern att vägledningen inte är rättsligt bindande. Jag tror att ganska många tackar för det.

Så sent som 2018 infördes dessutom föreskrifter i lagstiftningen som innebar att det inte får finnas regleringar som innebär något onödigt hinder för körning som är till nytta för ortsbefolkningen eller som behövs för yrkesutövning eller annat nyttigt ändamål. Föreskrifterna infördes när dåvarande regeringen såg att det fanns skäl till att kommunerna skulle ha rätt att införa reglering och förbudsområden eller skulle kunna avsätta vissa områden som inte skulle vara tillåtliga.

Det här framgår väldigt tydligt i denna lagstiftning. Det fanns nämligen en del oro över att det skulle vara till men för yrkesarbetare, fritidsåkare och lokalbefolkningen om kommunerna fick rätt att införa nya förbudsområden. Men det kom ett förtydligande i lagen att så inte fick ske.

Då ställs frågan: Varför har Naturvårdsverket gått vidare på egen hand med en vägledning som ansvarigt statsråd här säger inte är rättsligt bindande? De andra parterna som finns samlade i Nationella Snöskoterrådet, till exempel polisen, har däremot sagt att den vägledning som Naturvårdsverket har presenterat har ökat oron och osäkerheten om vad som är tillåtet och inte.

Jag tackar för debatten och för att vi fått ett förtydligande om snöskoterns stora betydelse för norra Sverige.

Herr talman! Tack återigen, interpellanten Isak From, för diskussionen! Jag tycker att det här sätter ljuset på en fråga där det verkar uppstå oklarheter utifrån hur en myndighet har formulerat sin vägledning. Jag noterar detta.

Vad gäller snöskoteråkning är det många intressen som ska samsas inom olika markområden. Många målkonflikter behöver hanteras, inte minst i fjällen. Det handlar om markägarnas rättigheter, om allmänhetens möjlighet till friluftsliv, om turismföretagens möjlighet att bedriva sin verksamhet och självklart även om människors möjlighet att privat köra snöskoter. Att hitta en god balans mellan de olika intressena ger en grund för en god regional utveckling.

Det är min förhoppning att berörda aktörer kommer att hitta gemensamma vägar framåt för att tillgodose alla dessa intressen. Men som jag sa tidigare kommer regeringen att titta närmare på frågan och utreda den om ett behov skulle uppstå. Det ska vara enkelt att göra rätt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.