Snöröjning av enskilda vägar

Herr talman! har frågat mig på vilket sätt jag tänker lösa problemet med bristande snöröjning av enskilda vägar.

En väl fungerande snöröjning av våra vägar är en viktig förutsättning för att säkerställa en god framkomlighet och hög trafiksäkerhet. Jag vill inledningsvis för tydlighetens skull klargöra hur ansvarsfördelningen är utformad avseende snöröjning av Sveriges vägar. Trafikverket ansvarar för de statliga vägarna, kommunerna för de kommunala vägarna och gatorna. Men för de enskilda vägarna ansvarar vägföreningar eller enskilda för snöröjningen. Det är en viktig utgångspunkt.

Som ett led i att säkerställa att statliga medel används på rätt sätt utrustade Trafikverket entreprenörernas plogbilar med gps. Detta ledde till att entreprenörer avstod från att ta uppdrag. Till en början skapade det en oro för att enskilda vägar skulle få problem med snöröjningen.

Redan förra vintern agerade regeringen kring den oro och de problem som förekom avseende snöröjningen av de enskilda vägarna. Jag har träffat såväl Trafikverket som Riksförbundet Enskilda Vägar för att informera mig i frågan. Jag har uppmanat berörda parter att i dialog gemensamt arbeta fram långsiktiga lösningar. Det har resulterat i att parterna nu har bildat en gemensam arbetsgrupp som har arbetat fram förbättringsförslag. Det har medfört att den eventuella oro som entreprenörer har uttryckt för att ta uppdrag hos enskilda väghållare parallellt med uppdrag åt Trafikverket har minskat.

Det är viktigt att ge rätt beskrivning av utmaningarna för snöröjningen. Av interpellationen kan man få intrycket att det råder stora problem för räddningstjänst, hemtjänst och annan samhällsservice att komma fram. Utvärderingar av snöröjningen visar inte på detta. I Trafikverkets återrapportering av regeringens uppdrag att utvärdera snöröjningen vintern 2017-2018 framgår följande:

"Trots en relativt snörik vinter 2017/2018 fick Trafikverket bara en handfull telefonsamtal från enskilda väghållare i Norrbotten- och Västerbotten. Inte i något fall behövde Trafikverket ta till nödåtgärden att beordra entreprenören på det statliga vägnätet för att ploga en enskild väg, en åtgärd som, mot självkostnad för väghållaren, kan användas i väldigt speciella undantagsfall (samhällskris). Vid kontakter med REV (Riksförbundet Enskilda vägar) ger de en likartad bild - det är sannolikt ett fåtal vägföreningar som haft problem med att anlita en entreprenör för vinterväghållningen i år."

Jag avser självklart att följa upp frågan och har därför nu kallat till mig berörda parter för ett möte inom kort.

I detta anförande instämde Jasenko Omanovic och Anna-Caren Sätherberg (båda S).

Herr talman! Tack, ministern, för svaret på mina frågor om snöröjning av enskilda vägar! Jag hade hoppats att svaret skulle visa att regeringen tar de människor som nu oroar sig för hur deras väg ska plogas i vinter på större allvar. Dessvärre upplever jag att ministern i sitt svar till mig antyder att det jag har tagit upp i min interpellation inte är något särskilt stort problem.

Utöver det konstaterar jag att det finns två stora brister i ministerns svar.

Den första är att ministern hävdar att min interpellation ger intryck av att det finns stora problem för hemtjänst, polis, räddningstjänst och ambulans att ta sig fram på enskilda oplogade vägar. Det stämmer inte. Jag skriver inte att det finns stora problem med den saken. Jag skriver att det finns en risk att en sådan situation kan uppstå. Det är en avsevärd skillnad, och det vet ministern. Det går alldeles utmärkt att läsa vad som faktiskt står i stället för att hitta på något som ingen över huvud taget har påstått.

Den andra stora bristen är ministerns selektiva läsning av Trafikverkets utredningssvar. Ministern citerar en enda mening om att myndigheten har fått ett fåtal samtal från norra Sverige och tar det till intäkt för att problemet egentligen inte finns.

Riksförbundet Enskilda Vägar, vägföreningar och privatpersoner som vittnar om problemen i medierna trumfas alltså av bristen på inkommande samtal till myndigheten i fråga. Att människor skulle ringa myndigheten när problemet har funnits under flera vintrar och är välkänt framstår inte som helt logiskt. Och jag har svårt att ta den tunna argumentationen om telefonsamtalen på allvar. Att drabbade tvingas lösa problemet på egen hand eller klara sig med bristfällig snöröjning eller tvingas upphandla tjänsten till stora överpriser innebär inte att problemet inte existerar.

Sanningen är att tre centimeter under de lösryckta ord som ministern citerade står det svart på vitt att Trafikverket ser exakt det problem som jag beskriver i min interpellation. Låt mig citera:

"Dock ska man minnas att det finns en problematik i vissa delar av norra Sverige där enskilda vägföreningar har påtalat att de har haft problem med att teckna avtal med entreprenörer för vinterdrift i vägföreningen. I de fall Trafikverket har kännedom om har föreningarna fått offerter, men det har varit förenade med högre kostnader än tidigare år."

Trafikverket bekräftar alltså exakt det jag och många andra har påstått: att tidhållningen via gps, där förseningar ger dryga böter, leder till att entreprenörerna avstår från att ta på sig jobb på enskilda vägar, eftersom de inte vågar ta risken.

Herr talman! Detta leder i sin tur till att priserna stiger kraftigt och att vägföreningarna tvingas betala överpriser eller ha en betydligt sämre snöröjning än tidigare.

Det är faktiskt inte seriöst att skarva ihop en alternativ sanning bara för att slippa åtgärda ett problem. Har tanken slagit ministern att de samtal som Trafikverket fått bara är toppen av isberget? Människors vardag kretsar trots allt inte kring myndigheter och deras byråkrati.

Det har varit många möten, handlingsplaner och diskussioner kring den aktuella frågan genom åren. Ännu ser vi inga lösningar. Därför vill jag och många med mig veta vad ministern konkret ska göra för att åtgärda problemet, så att vi ser skillnad i praktiken.

Herr talman! Jag märker att verklighetsbeskrivningarna är något olika, Helena Lindahl. Det är ändå underligt, för vi har likartade erfarenheter av vad det innebär att växa upp på landsbygd och i glesbygd. Själv kommer jag från Kosta med 800 invånare och minns mycket väl hur det ibland kunde vara fullt med snö och problem med snöröjningen. Men jag är noga med var ansvaret ska ligga.

Staten har ansvar för det statliga vägnätet. Enskilda väghållare har ansvar för det enskilda vägnätet. Jag tycker att det är rätt och rimligt att Trafikverket när de upphandlar en tjänst säkerställer att de också får den utförd. Det var det som var poängen med gps-märkningen. Jag undrar möjligtvis om Helena Lindahl tycker att man skulle ha avstått från att göra en sådan gps-märkning. Jag tycker att det är rimligt att staten är noggrann med hur man använder sina resurser, så att de inte används på ett felaktigt sätt.

Jag tror att det är olyckligt när man frammålar bilden av att vi skulle ha stora problem med framkomlighet eller att det skulle finnas risk för brist i framkomlighet för ambulans eller räddningstjänst. Det ökar inte attraktiviteten att bo på landsbygden om man tror att det är en uppenbar risk. Så är inte fallet. Däremot är det naturligtvis viktigt att Trafikverket, som inte utför någon snöröjning, vilket är viktigt att komma ihåg, har en dialog med åkerier och enskilda väghållare och ser hur man kan hitta lösningar. Det är därför referensen till telefonsamtalen var viktig. Det visade sig nämligen att det inte var i så många fall som man uppfattade att man hade problem. Och när man hade det hittade man gemensamma lösningar.

För mig är det här en viktig fråga, för jag vill att hela landet ska leva. Jag vill att det ska vara möjligt att bo i hela landet och att det ska vara god kvalitet och inte minst trafiksäkerhet var man än är.

Då måste vi hitta bra lösningar. Därför har jag, precis som jag initierade det samarbete som varit med Trafikverket och Riksförbundet Enskilda Vägar, nu kallat till mig aktörerna för att fortsatt följa upp denna fråga.

I den meningen är ju den här interpellationsdebatten bra, för det visar att vi upprätthåller kunskapen och medvetenheten om att det måste finnas en bra och säker snöröjning i hela landet. Men jag tycker också att det är viktigt att man är ärlig i beskrivningen av hur ansvarsförhållandet ser ut.

Enskilda väghållare får statsbidrag för att klara av att upprätthålla sin snöröjning. Sedan är det naturligtvis så att vi har ett gemensamt intresse av att se till att vi använder statens resurser på bästa sätt. Vi kan inte tillåta en ordning där man tar dubbelfakturering från åkare för att köra både åt Trafikverket och åt enskilda väghållare, utan här måste man se till att man klargör och utför de uppdrag som man faktiskt har betalt för.

Jag tror att vi i grunden har gemensamma utgångspunkter. Men jag tror också att det i grunden är viktigt att vi ger en rättvisande beskrivning av hur ansvarsfördelningen faktiskt ser ut när det gäller snöröjningen.

Jag kommer fortsatt att följa upp detta. Vi har kallat till oss aktörerna även denna gång för att före vintern säkerställa att man har en bra dialog och att man till exempel från Trafikverket är tydlig med att böter inte ges i någon större utsträckning. Det finns inte något exempel där en försening på tio minuter inneburit att man fått ett vite. Det har inte inträffat, och det kommer enligt Trafikverket sannolikt heller inte att inträffa. Diskussionen om att vite skulle avskräcka aktörer från att ta olika beställningar tycker jag därför att man måste nyansera i det här sammanhanget.

Jag hoppas på bra dialog mellan aktörerna även denna gång, och jag hoppas att det även denna vinter kommer att vara en bra och fungerande snöröjning.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Ministern får ursäkta, men jag har lite svårt att lita på det ministern säger. En titt i backspegeln visar tyvärr att ministern har ett, måste jag faktiskt säga, något elastiskt sätt att förhålla sig till sanningen.

Sommaren 2018 hade debatten om snöröjningen rasat under en lång tid och var även föremål för valdebatt. Jag drev frågan i valet. Som av en slump dök så ministern upp i en av mina lokaltidningar, Västerbottens Folkblad, och meddelade att situationen inte var acceptabel. Det tycker jag var jättebra.

Jag har med mig den intervjun, och jag har skuggat ett litet fält som jag tänkte att jag skulle läsa upp. Så här säger ministern: Det har varit brister i upphandlingar av enskilda vägar som inneburit en risk att vägar inte blir snöröjda. Därför har vi gett det här uppdraget så att vi ska få ett underlag att hinna säkra fungerande snöröjning till nästa vinter.

Detta går inte att misstolka. Ministern säger helt glasklart att Trafikverket har fått uppdraget eftersom snöröjning av enskild väg inte fungerat. Uppdraget skulle ge ett underlag och säkerställa fungerande snöröjning redan till nästa vinter - som alltså är nu.

Jag har även med mig hur uppdraget från ministern var formulerat. Det står faktiskt på två ställen att det avser väg och järnväg. Det är alltså av största vikt att snöröjningen fungerar just där. Det står inte ett ord om enskilda vägar, det som man faktiskt gav uttryck för i artikeln.

Enskilda vägar är som bekant inte statliga, och det innebär kort och gott att Tomas Eneroth i egenskap av minister faktiskt inte var helt sanningsenlig i Västerbottens Folkblad i en viktig fråga alldeles före valet.

Det är möjligt att det här kanske är gynnsamt för Socialdemokraterna, herr talman. Men det är inte gynnsamt för de människor som bor utefter enskilda vägar i norr och som inte vet om deras vägar kommer att plogas i vinter eller inte.

Vi har ju haft ganska många möten, utvecklingsplaner och så vidare. Min fråga till ministern är därför: Vad ska ministern göra för att åtgärda problematiken så att drabbade människor ser skillnad i praktiken? Ministern lovade ju att det skulle ske redan den här vintern.

Herr talman! Tack, Helena Lindahl! Vi har ju agerat. Vi har säkerställt att man har en samverkan mellan Trafikverket och REV, vi har gett det uppdrag som Helena Lindahl refererar till och vi följer nu också upp. Det är så man agerar.

Jag blir lite nyfiken på om Helena Lindahl vill att vi ska ändra ansvarsförhållandena så att staten ska ta ansvar för väghållningen på enskilda vägar. Det har hon ju inte gett uttryck för i något annat sammanhang. Är det ett förstatligande i antågande från Centerpartiet? Det har jag svårt att se. Men att ändra ansvarsfördelningen skulle vara det som ligger inom räckhåll.

Grundfrågan är ju vem som har ansvaret för snöröjningen på enskilda vägar. Det tänker jag ändå att Helena Lindahl kan besvara. Staten har ansvar, men jag kan inte ge något statligt uppdrag att klara av snöröjningen på enskilda vägar. Det ansvarsförhållandet finns inte.

Däremot ska staten samverka, och det gör man. Man ska samverka med de lokala och regionala aktörerna. Man ska se till att det finns åkerier som är beredda att ta på sig uppdraget. Det här är också extra viktigt eftersom Trafikverket inte har någon egen snöröjning. Det tänker jag heller inte föreslå, utan det är oftast lokala och regionala åkerier som står för den typen av service och tjänster. Vill Helena Lindahl initiera att vi ska göra en förändring där?

Jag tror att den nuvarande ordningen fungerar väl. Jag tänker att det är bra att man har en regional samordning och att man ser till att ha en dialog. Vi har inte sett att det är uppenbart stora brister, men vi ska ständigt se till att man utvecklar och förbättrar samarbetet. Det är därför jag har kallat till mig aktörerna, och det är därför jag har sett till att vi återigen har ett möte där vi diskuterar de potentiella risker som finns med snöröjningen inför den här vintern.

Jag tror dock inte att man ska backa på kravet att gps-märka fordonen, för det är viktigt att Trafikverket har koll på och följer upp var statliga beställningar går och hur man använder resurserna.

Grundfrågan går då tillbaka: Vill Helena Lindahl i så fall att vi ska ändra ansvarsfördelningen när det gäller enskilda vägar? Vi ger i dag ett statsbidrag till enskilda väghållare för att de har ansvar bland annat för att hantera snöröjningen och skötseln av sina enskilda vägar. Ska den ansvarsfördelningen förändras och därmed också anslagen till enskilda vägar?

Jag har sett att den här ordningen ändå har fungerat under ganska lång tid i Sverige, och jag tror att det vore olyckligt att förändra den.

Herr talman! Det är väldigt intressant att ministern börjar ställa mig till svars när det är ministern själv som har gått ut offentligt och lovat att det här skulle vara löst inför den här vintern. Jag tror att det är ganska många som funderar över varför ministern inte håller det, för till skillnad från mig tror jag att ministern har de verktyg som krävs för att sätta ned foten.

Den nuvarande ordningen fungerar inte alls väl. I så fall skulle vi inte stå och debattera den här frågan nu, och i så fall skulle inte folk uttrycka sig i medierna och på sociala medier eller höra av sig i den omfattning som man faktiskt gör.

Ingen har sagt någonting om att gps-märkning på fordon skulle vara dåligt i sig. Det är väl klart att staten måste se över sina kostnader, och man behöver också se var man har sina fordon. Det är ingen som har sagt någonting om det.

Problemet är bara att i och med att man har infört den här gps-märkningen och viteshotet vågar entreprenörer inte ta på sig de här uppdragen fast de ändå åker förbi de enskilda vägarna när de plogar allmän väg. Det här vet ministern.

Det här är en stor fråga. När 82-åriga Laila i Storgranberg i Vilhelmina kommun växte upp fick hon ta skidorna till skolan. I fjol blev hon av med plogningen och riskerar att få ta fram skidorna ännu en gång. Orsaken var att Trafikverkets underentreprenör inte ville ta på sig snöröjningen med anledning av myndighetens nya tidsregler.

Hemtjänsten i Robertsfors har ibland svårt att ta sig fram på oplogade vägar, särskilt enskilda vägar. Det här är en följd av Trafikverkets tidsregler.

I Kanaans vägförening utanför Vilhelmina fick man förra vintern nöja sig med plogning på torsdagar. Trafikverkets underentreprenörer vågade inte längre ploga deras byväg på grund av tidsreglerna. Som folk vet snöar det inte bara på torsdagar i norra Sverige. Kostnaden är dessutom skyhög, och vägföreningens kassa räcker helt enkelt inte för att anlita en privat entreprenör som kör flera mil enkom för att ploga en väg på en kilometer. Det tror jag att även ministern är medveten om.

Herr talman! Jag konstaterar för det första, Helena Lindahl, att vi är överens om att det är bra med gps-märkning. Staten ska vara noga med hur man använder sina resurser, så det är bra.

För det andra förutsätter jag att vi är överens om att det inte ska till någon ändrad ansvarsfördelning. Det är alltså de enskilda väghållarna som ansvarar för snöröjningen på sina vägar.

För det tredje är vi sannolikt också överens om att om detta ska lösa sig måste man ha en väl fungerande samverkan. Och hur ordnar vi en sådan?

Jo, för det fjärde, genom att man har arbetsgrupper gemensamt och genom att man kallar ihop aktörerna, vilket jag nu gör även denna gång, och säkerställer att man tar ansvar så att vi inte får en ordning där brister leder till kraftigt försämrad service. Men det är viktigt att alla aktörer också tar ansvar, såväl Trafikverket som de entreprenörer som finns regionalt. Det gäller också dem som ansvarar för de enskilda vägarna. Det här är ett gemensamt ansvar som alla aktörer måste ta för att säkerställa både trafiksäkerhet och väl fungerande snöröjning.

Det handlar om att man ska kunna leva, bo, växa och fungera även på landsbygden. Det gäller inte minst i Västerbotten och Norrbotten, där det snöar något mer än hemma i Småland och Kosta. Det tror jag att vi är helt överens om.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.