Skydd för svenska medborgare som deltar i flottilj till Gaza

Fru talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig vilka konkreta åtgärder regeringen kommer att vidta för att skydda svenska medborgare som deltar i Global Sumud Flotilla den 29 mars och om jag anser att Israels agerande mot civila solidaritetsfartyg på internationellt vatten är förenligt med folkrätten – och om inte, vilka konsekvenser detta har fått för Sveriges relation till Israel.

Lorena Delgado Varas har även frågat mig om jag avser att kräva ansvar, kompensation eller en offentlig ursäkt från Israel för frihetsberövandet av svenska medborgare i samband med tidigare flottiljresor.

Vidare har Lorena Delgado Varas frågat mig om jag är beredd att tydligt markera att svenska medborgare som deltar i Sumud Flotilla inte ska lämnas utan konsulärt och politiskt skydd.

Jag vill inledningsvis upprepa mitt svar till ledamoten från tidigare interpellation att Utrikesdepartementet i mer än ett decennium har avrått från alla resor till Gaza. Säkerhetsläget är fortsatt mycket allvarligt, och denna avrådan från alla resor till Gaza kvarstår. Svenska medborgare uppmanas att respektera den.

Utrikesförvaltningen har inte möjlighet att bistå konsulärt eller på annat sätt till havs, och möjligheterna att lämna konsulärt stöd inne i Gaza är mycket begränsade.

Krigets lagar ger Israel ett visst utrymme att stoppa och kontrollera fartyg på internationellt vatten och att föra fartygen och deras besättning till en säker hamn. Om Israel använder detta utrymme åligger det landet också ett ansvar för säkerheten för de personer som befinner sig under dess kontroll.

Sverige har både bilateralt och genom EU understrukit Israels skyldighet att agera i enlighet med folkrätten, inklusive internationell humanitär rätt.

Regeringen har inte för avsikt att kräva ansvar, kompensation eller någon offentlig ursäkt från Israel för frihetsberövandet av svenska medborgare i samband med Sumud Flotilla.

Påståenden om att regeringen inte vidtog några åtgärder för att skydda de svenska deltagarna i samband med den tidigare Sumud Flotilla är inte korrekta. Som en skyddsåtgärd uppmanades de svenska deltagarna vid ett flertal tillfällen att avbryta resan. Flera besök genomfördes också hos de fängslade svenska medborgarna.

Felaktig och kränkande behandling av svenska medborgare kan aldrig accepteras, varför Sverige vid upprepade tillfällen markerade mot Israel och framhöll vikten av att svenskarna behandlades väl.

Fru talman! Ministerns svar visar att den svenska regeringen över huvud taget inte vill ta in fakta eller lärdomar.

Jag börjar där ministern började, med avrådan. Ministern påpekar att UD i över ett decennium har avrått från resor till Gaza och att svenska medborgare uppmanas att respektera det. Men låt mig vara tydlig: Denna debatt handlar inte om huruvida ministern gillar eller inte gillar våra resval. Den handlar om vad vi utsattes för på internationellt vatten – ett brott – och om Sveriges ansvar när dess medborgare utsätts för brott, oavsett var de befinner sig eller varför. Att åka till länder där det pågår folkmord, krig och så vidare med hjälpsändningar är inget nytt och inget brott.

Ministern säger: ”Krigets lagar ger Israel ett visst utrymme att stoppa och kontrollera fartyg på internationellt vatten och att föra fartygen och deras besättning till en säker hamn.” Som i den förra interpellationsdebatten vill jag stanna vid orden ”stoppa och kontrollera”. Här gör ministern en moralisk och intellektuell glidning. Att stoppa och kontrollera är en sak, men att i timmar attackera civila hjälpsändningsfartyg med drönare, att borda dem med militärt våld, att tvinga 462 civila personer, däribland jag själv, att knäböja med händerna bakom huvudet under hot från automatvapen, att föra oss till fängelse i en främmande stat, att under flera dygn neka oss tillgång till vatten, mat och medicin och att utsätta oss för systematisk förnedring och fysiskt våld är inte ”ett visst utrymme” och inte att ”stoppa och kontrollera”. Det är kidnappning, godtyckligt frihetsberövande och brott mot folkrätten. Det är det detta handlar om.

Ministern fortsätter att ursäkta Israel, alltså det land som har begått krigsbrott. Ministern säger att Israel också har ett ansvar. Men det är ett ansvar som Israel grovt åsidosatt. Vi har sett Israel grovt åsidosätta många rättigheter och många lagar om och om igen. Men ministern fortsätter att underminera folkrätten och internationella lagar samt att stötta Israel.

Sverige vill på något sätt visa att man står bakom folkrätten genom att markera mot Israel. Men det är bara ord, och dessa ord kostar inget och leder ingenstans när det gäller en stat som Israel som begår folkmord.

Vad har hänt efter det som hände oss? Inget. Israel fortsätter sitt folkmord. Nästa flottilj kommer sannolikt att bordas, fler brott kommer att begås i Israels namn och nästa grupp svenskar kommer att fängslas. Men ministern vill inte göra något åt det.

Ministern avstår från fortsatta inlägg.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.