Skrotbilar

Herr talman! Edward Riedl har frågat infrastrukturministern vilka åtgärder han avser vidta för att minska antalet avställda bilar och skapa incitament för den sista personbilsägaren att lämna in bilen för återvinning.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag är väl medveten om de problem som nedskräpande bilar vållar, och det är naturligtvis viktigt att uttjänta bilar lämnas till en auktoriserad återvinnare. Ägaren till fordonet har ansvar för att så sker. Så sent som i november förra året debatterade jag problemet med nedskräpande bilar med Edward Riedls partikollega Sten Bergheden.

Många gånger är det kommunen som får bekosta transporten av nedskräpande bilar till en bilåtervinnare. Att hantera övergivna bilar är en komplex fråga som har utretts vid flera tillfällen, senast av Naturvårdsverket, som bland annat tittat på olika möjligheter att finansiera kostnaden för att flytta och omhänderta övergivna bilar. Naturvårdsverkets förslag bereds nu i Regeringskansliet.

När det gäller att minska antalet avställda bilar är detta en annan frågeställning, som visserligen indirekt kan ha en koppling till Naturvårdsverkets förslag. Regeringen har dock inte för avsikt att vidta några åtgärder för att begränsa möjligheterna att ställa av bilar eller andra fordon.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Precis som jag har beskrivit i min interpellation, och som ministern själv tar upp, är det ökade antalet skrotbilar ett växande problem i Sverige. Problemet har blivit så stort att det finns ungefär 1,2 miljoner avställda bilar. Nu är givetvis inte alla färdiga för skrotning, men en rätt stor del av bilarna har varit avställda längre än tre år. De får antas tillhöra den gruppen bilar som förr eller senare bör tas om hand.

Skrotbilar skulle kunna vara helt oproblematiska om det inte vore för att bilar som står och borde återvinnas förstör miljövärden, och de förfular de miljöer där de finns. Det finns många regelverk. Jag tänker inte gå in på dem i dag. Jag tror att både jag och ministern ser en hel del svårigheter i att få fram lagstiftning som gör det lättare att ta hand om bilarna. Men incitamenten bör tas fram. Incitamenten är i dag svaga för den sista bilägaren att återvinna bilen. Även om skyldigheten finns är incitamenten svaga. Det är därför många bilar bara står och inte tas om hand. Olja och tungmetaller kommer ut i miljön från dessa hundratusentals bilar. Det är helt enkelt inte bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som är positivt är att det finns rätt betydande värden i metallen i bilarna - om de inte står för länge så att de rostar sönder. Det innebär att det finns ekonomiska incitament, om inte annat för samhället, att faktiskt återvinna bilarna. Enligt beräkningar från Copenhagen Institute är det fråga om några hundratals miljoner kronor i metallvärden som kan återvinnas. Det finns ekonomiska incitament för att återvinna fler bilar. En ökad skrotningstakt skulle innebära rätt många tusen nya arbetstillfällen i branschen. Det kan bli många vinster genom att ta tag i dessa frågor för både miljön och jobbtillfällen i landet.

Herr talman! Utan att skapa en jättelång debatt har jag följande fråga: Vad vill ministern göra konkret? Jag har hört svaret, och jag ser inget negativt i det, men frågan är vad ministern vill göra konkret. Det finns en del saker som kan göras.

Herr talman! Vi går noggrant igenom förslaget från Naturvårdsverket. Det är också väl känt att det finns ett konkurrerande förslag som andra myndigheter har lagt fram. Transportstyrelsens ledning har uttryckt stöd för en annan lösning för finansiering av omhändertagande av bilar. Båda lösningarna bygger på en tanke att bilägare i någon form ska förbetala en avgift som sedan kan användas för att hantera de konkreta kostnaderna för bortforsling och annat. Det svåra är att den typen av finansiering enligt EU:s regelverk kan betraktas som en skatt. Det är en juridiskt-tekniskt svår fråga. Det bevisas av att flera utredningar och regeringar har tittat på frågan. Den kan tyckas enkel, men juridiken är svår. Men ambitionen att hitta en metod är tydlig.

Detta är en komplex fråga. Jag vill göra tydligt - och jag uppfattar att den intentionen finns i frågan - att dumpning av bilar är ett miljöbrott. Att ställa sin bil någonstans är ett brott, och det ska beivras. Problemet är att andra ofta blir ansvariga. Kommunen kan bli betalningsansvarig. Det här är ett gissel för markägarna. Det är mycket frustrerande att få en bil dumpad på sin mark, och det kan kräva mycket arbete att bevisa att bilen är dumpad där.

Det finns olika typer av bilägare. En speciell grupp bilägare är bilmålvakterna. Det finns anledning att tro att systemet med bilmålvakter delvis är skyldigt till en del av de dumpade bilarna. Det är ett system som används för att helt enkelt slippa det ansvar som kommer med att äga en bil. Där vidtar regeringen specifika åtgärder. Det finns många skäl att komma till rätta med problemen med fordonsmålvakter. Jag har också blivit otroligt glad över att läsa rapporter från min tidigare hemstad Malmö att man där förra året plockade in - om jag är uppdaterad - 1 500 bilar som var registrerade på bilmålvakter. Det är en seger för byråkratin. Byråkratin har segrat över buset. Det är jättebra.

Det är också viktigt att säga att det finns ett producentansvar i Sverige. Det berör nämligen att producenterna ska se till att det finns ställen att lämna in sin bil. Men det säger ingenting om det egna ägaransvaret. Det är tydligt att man antingen ska ställa av bilen på en säker plats där den inte läcker olja eller skadar miljön eller ska lämna in bilen till återvinning. Det är tydligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill ställa en fråga om ett påstående i interpellationen, nämligen att ägaransvaret är urholkat. Jag har svårt att förstå. Vilka regler urholkar ägaransvaret? Det är tydligt att dumpning av en bil är ett miljöbrott. Om en bil varken körs eller är avställd ska bilen hanteras säkert så att den inte stör miljön eller andra människor.

Herr talman! Min partikollega Sten Bergheden sitter också i salen. Frågan är inte ny. Det är inte den här regeringen som har orsakat dessa problem. Många andra problem har ni orsakat, men inte just detta. Men det börjar bli dags att ta fram lösningar.

Jag är tydlig med att jag inte försöker förenkla debatten, herr talman. Jag är fullt införstådd med de juridiska svårigheterna när en bil ska anses dumpad och så vidare. Det är inget konfrontativt. Det handlar om att se problemen alltifrån bilmålvakter till att det finns en hel del bilar. Som jag sa tidigare är 1,2 miljoner bilar avställda. En stor del av bilarna är redo för skrotning. Vi pratar hundratusentals bilar som borde tas till skroten, men det har inte skett av olika skäl. Där måste vi ta fram olika lösningar så att bilarna återvinns.

Det som händer när en bil står år ut och år in är att den rostar. Då försvinner värdet i metallerna, och det börjar läcka ut oljor och tungmetaller i våra marker. Om det finns vattendrag nära kan det i värsta fall bli ännu mer olyckligt.

Hur ska vi öka incitamenten för den sista ägaren att skrota bilen så att den återvinns? Det är där problemet finns, och det är därför det inte sker.

Det finns en mängd saker som kan sägas om bland annat producentansvaret. En större del av bilen ska återvinnas. Fortfarande sitter vi med det konkreta problemet. Jag tror att vi måste öka incitamenten för den sista bilägaren att lämna in och återvinna bilen. Det finns olika modeller för detta.

Vad tycker ministern? Vilket vägval skulle ministern vilja ta? Det finns en del utredningar, och ministern debatterade frågan åtminstone för ett halvår sedan. Jag tänker mig att ministern har funderat en del över vad som kan göras. Vilken väg tycker ministern att man ska ta för att komma till rätta med problemet? Den lagstiftning som finns i dag är inte tillräcklig för att komma till rätta med problemet. Det hoppas jag att vi är överens om.

Herr talman! Min bild är att vi delar uppfattningen att detta är ett problem och att det finns anledning att göra saker men att vi också är överens om att det är svåra frågor rent juridiskt. Detta bland annat med referens till tidigare diskussioner om respekt för äganderätten, som ju är en grundläggande princip i dessa delar.

Vi har fått förslag från myndigheter som handlar om att ge sig på finansieringsfrågan - hur man kan hitta en lösning för att ta kostnaderna för att få in fler bilar. Det är en intressant del. Det löser absolut inte hela frågan, men det vore bra.

Jag hoppas verkligen att vi kan komma överens om vilken av de olika föreslagna modellerna som är bäst. Det avgörs mest med juridiska argument, exempelvis vilken av dem som är mest kompatibel med EU-rätten. Jag uppfattar inte att det är någon ideologisk skillnad där, utan det handlar om att hitta en genomförbar modell. Gör vi det tror jag att vi skulle kunna komma överens i riksdagen om att genomföra den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den andra delen är som sagt producentansvaret. Där sker det förändringar på EU-nivå. Det pågår förhandlingar just nu vad gäller generellt producentansvar inom EU, och det ger oss anledning att avvakta lite. Det vore inte konstruktivt att göra förändringar just nu.

Även om jag inte uppfattar den här debatten som konfrontativ vill jag fortfarande ifrågasätta påståendet att vi har ett urholkat ägaransvar, inte minst då jag gått till vad jag tror är samma källa som interpellanten.

En sak som jag tycker är relevant att lyfta fram är att det här är en rapport som är beställd av Bil Sweden. Det måste jag säga. För transparensens skull är det bra att det kommer fram att Bil Sweden faktiskt är en part i detta eftersom man företräder dem som är producenter och har producentansvar. Det är därifrån jag uppfattar att citatet kommer om det urholkade ägaransvaret. Man bara slänger ur sig det utan att motivera det. Det antyder att det är någon form av problem med producentansvaret, och när det kommer från just Bil Sweden finner jag viss anledning att bli lite misstänksam.

Om vi ska göra någonting med producentansvaret är det att stärka det så att det verkligen leder till att fler bilar och större delar av bilar blir återvunna. Det är, precis som nämnts här, en bra industri som har möjligheter att växa. Men nu är fel tidpunkt att avgöra om vi ska göra det. Det är klokt att först invänta eventuella förändringar från EU:s håll.

Herr talman! Låt mig svara ministern: Jag hänvisade till rapporten. För tydlighetens skull berättade jag det. Det är inte Bil Sweden som har tagit fram den, utan man har beställt den av Copenhagen Economics. Det var det jag nämnde. Du har rapporten framför dig, Karolina Skog. Det är bra att du har läst den också.

Jag delar ministerns uppfattning att vi ska lyssna in alla intressenter i detta. Det som det i slutändan handlar om är bilarna som står och förfaller. Som jag sa är 1,2 miljoner bilar avställda. En stor del av dem är uttjänta och borde återvinnas, det vill säga skrotas. Går det för lång tid rostar de. Då försvinner det ekonomiska värdet, och dessutom läcker det ut tungmetaller, olja och andra farliga ämnen i vår natur. Det är där någonstans vi borde försöka hitta lösningar.

Jag uppfattar inte ministern som konfrontativ i detta. Det jag ser är till exempel ett ökat antal bilmålvakter, vilket är en del som urholkar ägaransvaret. Det har vi inte kommit till rätta med.

Jag har försökt säga det hela tiden, herr talman, och jag gör det återigen: Jag har inte valt konfrontation i den här debatten eller den här frågan. Jag har heller inte valt att försöka förenkla den, för jag vet precis hur svårt detta är. Jag vet precis hur svårt det är när det gäller juridiken i detta. Men vi har fortfarande samma problem, det vill säga att de här bilarna står och förfaller, och vi måste hitta vägar för att komma till rätta med det.

Vi behöver lyssna på flera intressenter i detta. Det finns pantsystem, vilket är ett sätt att få producenterna att betala. Konsumenterna får tillbaka en del pengar när de lämnar tillbaka bilen. Jag tror att lösningen ligger där någonstans, i att den sista ägaren får ekonomiska incitament att återvinna bilen. I takt med att bilmålvakterna ökar i antal ökar också problemen i den här frågan. Jag tror att också ministern ser problematiken i det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Bilar innehåller till stora delar material som kan återvinnas. Jag tycker att det är bra att det upprepas och att situationen att det inte görs i tillräckligt hög grad uppmärksammas i kammaren. Jag vill tacka för den möjligheten. Det var intressant att ta del av rapporten, som interpellationen gav mig anledning att läsa.

Att komma till rätta med detta kräver flera delar. Ett arbete som har gjorts är det jag har refererat till. Naturvårdsverket fick år 2014 ett uppdrag att ta fram finansieringslösningar för omhändertagande av övergivna uttjänta fordon och en lämplig ersättningsmodell. Efter det har vi fått ett förslag från Naturvårdsverket och ett förslag som förordas av andra myndigheter, vilket speglar hur svårt det är. Det är kloka myndigheter som kommer till olika slutsatser.

Vi tittar nu noggrant på dessa två modeller. Bland annat görs ett arbete för att jämföra vilken av dem som skulle vara genomförbar, inte minst relaterat till EU-rätten.

En annan del där regeringen arbetar intensivt och har gjort några skärpningar och där man också arbetar intensivt kommunalt är frågan om bilmålvakter, som berörs här. Vi ser att man systematiskt kryper undan ansvar genom att använda den modellen. Arbetet går till viss del framåt - bilar som ägs av bilmålvakter beslagtas. Det finns troligtvis mer att göra i den delen.

Det sista är producentansvaret. Det kan finnas anledning att utvärdera det framöver, men det ska vi göra först när vi vet vilka villkor EU kommer att sätta för producentansvar generellt.

Överläggningen var härmed avslutad.