Situationen i Venezuela

Herr talman! Robert Hannah har frågat mig om jag kan försäkra att svenskt bistånd når fram till den folkmordsdrabbade folkgruppen assyrier i Irak, om jag anser att kravet på att bistånd ska ges generellt även ska tillämpas när den assyriska gruppen är så pass diskriminerad att den inte får eller vågar ta del av biståndsmedel som Sverige skickar samt varför muslimska organisationer som Islamic Relief erhåller svenskt biståndsmedel när inte kristna kyrkor eller organisationen Assyrier Utan Gränser anses lämpliga för biståndsprojekt i Irak.

Den humanitära situationen i Irak har med Isils framfart förvärrats dramatiskt under det gångna året. Fler än 3 miljoner irakier har flytt sina hem och mer än 8 miljoner är i behov av hjälp. Inte minst religiösa och etniska minoritetsgrupper är särskilt utsatta. Sverige stöder FN:s humanitära insats i Irak och har sedan 2014 bidragit med 303 miljoner svenska kronor i humanitärt bistånd. Stödet går via Sida till de FN-organ som har verksamhet på plats i landet, bland andra Unicef, WFP, World Food Programme, och UNHCR som i sin tur samarbetar med flera, små som stora, av civilsamhällets organisationer, så kallade NGO:er. Vidare går stöd också via FN:s globala fond för katastrofbistånd, Cerf, som kommer FN:s lokala chefskoordinator till handa på ett snabbt och effektivt sätt.

Den svenska humanitära biståndspolitiken bedrivs med utgångspunkt i de humanitära grundprinciperna om humanitet, självständighet, oberoende och neutralitet samt med hänvisning till den internationella humanitära rätten, IHL. Humanitärt bistånd måste riktas till alla behövande, oavsett politisk, religiös eller etnisk tillhörighet eller geografiskt bosättningsområde. Att utan urskiljning ge stöd till människor i nöd ökar möjligheterna för att de humanitära aktörernas livräddande insatser accepteras och ges tillträde av parterna i konflikten.

På grund av säkerhetssituationen i Irak är det humanitära tillträdet begränsat och oförutsägbart. FN:s nya humanitära responsplan för Irak som presenterades i juni beskriver problematiken väl och redogör för det som behöver göras för att förbättra tillträdet till nödställda i särskilt svåråtkomliga områden. Med en mer genomarbetad riskutvärdering, med en uppdaterad behovsprövning och i samarbete med irakiska myndigheter gör FN och dess samarbetspartner i fält sitt yttersta, inte sällan under stort risktagande, för att humanitär hjälp ska nå dem som behöver det, oavsett etnisk bakgrund eller religiös tillhörighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Robert Hannah frågar mig varför vissa och inte andra biståndsorganisationer erhåller svenska biståndsmedel. Sida - vår biståndsmyndighet - utser på regeringens uppdrag strategiska partner för allokering av biståndsmedel i fält. Bakom besluten ligger ett noggrant och utförligt utvärderingsarbete som sker fortlöpande. Centralt i Sidas beslut är att stödet ges på ett sätt som är behovsbaserat och opartiskt och i linje med de humanitära principerna.

De nationella Rödakorsorganisationerna är till exempel oumbärliga genom sin lokalkännedom och kapacitet att agera i komplexa miljöer, något som ofta möjliggörs tack vare deras neutralitet. Sidas verksamhet är vidare av sådan natur att stöd främst ges till etablerade humanitära organisationer med mångårig erfarenhet av humanitära program i stor skala, men att dessa organisationer i sin tur ofta arbetar i partnerskap med mindre, lokala, aktörer. I ljuset av FN:s nyinrättade så kallade gemensamma fond - Pooled Fund - för Irak torde det finnas nya möjligheter för sådana aktörer att ansöka om medel för sin verksamhet. Vi kommer givetvis att fortsätta göra allt vi kan för att hjälpa de utsatta människor som lever i konsekvenserna av en alltmer förvärrad humanitär situation.

Herr talman! Tack, biståndsministern, för svaret på min interpellation!

Jag vill börja med att påpeka att jag är stolt över att Sverige är en stor bidragsgivare av humanitärt bistånd till Irak. Det finns inga skiljelinjer mellan mig och biståndsministern i den frågan.

Jag vill också påpeka att jag även delar biståndsministerns syn på grundprincipen inom biståndspolitiken: humanitet, självständighet, oberoende och neutralitet. Biståndet ska vara objektivt och ges efter behov och inte vara subjektivt. Men så är det tyvärr inte när det gäller biståndet till Irak. Det kan jag garantera, för jag har sett det med egna ögon. De grupper som mest behöver biståndet får inte del av det svenska biståndet i dag, särskilt när det kommer till de folkmordsdrabbade assyrierna.

Herr talman! Med all respekt - då jag anser biståndsministern vara en ytterst kompetent person som jag beundrar - uppvisar biståndsministern och särskilt hennes rådgivare i Utrikesdepartementet en stor okunskap i frågan om vad biståndet till Irak faktiskt går till och vilka som får del av det. Varför vi står här i dag är just för att biståndet till Irak inte riktas till alla, inte ges rättvist till alla folkgrupper.

I stället för att riktas till de mest nödställda grupperna - yazidier, assyrier som är folkmordsdrabbade och även andra - ges biståndet direkt i händerna på makthavare eller organisationer som diskriminerar dessa grupper. Eller också ges biståndet till organisationer som man inte litar på, till exempel Islamic Relief. Varför skulle en kristen assyrier vända sig till en islamsk organisation när man under de senaste tio åren har blivit jagad, våldtagen, förtryckt och diskriminerad av muslimer? Varför skulle en sådan organisation någonsin kunna få tillit från dessa grupper?

Jag besökte nästan ett femtiotal olika flyktingläger i Irak i mars månad. De flesta läger var assyriska läger, och jag själv har samma bakgrund. Jag besökte också yazidiska läger och läger med kurder från Syrien. Det var uppenbart för mig att det i de assyriska lägren inte fanns något FN-stöd eller stöd från andra biståndsorganisationer som nådde fram. Däremot såg jag att Caritas och andra kristna biståndsstiftelser fanns på plats. Assyrian Aid Society fanns på plats och nådde fram till byar långt uppe i bergen. Men den svenska flaggan och FN-flaggan lyste med sin frånvaro. Jag frågade alla lägerledare vad lägren hade fått via FN:s stöd eller internationellt bistånd, och de visade då upp en transformator som hade finansierats av internationellt bistånd. Allt annat hade tillkommit genom privata donationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag samtalade med svenska ambassaden i Bagdad blev jag ännu mer förvirrad. Jag berättade för dem vad jag sett och frågade dem om biståndet. De sa rakt ut att de inte kan garantera att det svenska biståndet täcker den assyriska gruppen, att det når fram. De kan inte heller garantera att de organisationer som, enligt vad biståndsministern påstår, i Sverige tagits fram med stor kunskap når fram till den assyriska gruppen. Biståndsministern står här och talar om humanitära principer, neutralitet, rättvisa och liknande när en av de absolut mest utsatta grupperna inte får del av biståndet. Min fråga till biståndsministern kvarstår därför.

Någon har fel i det här läget. Är det svenska ambassaden när de talar med mig eller är det biståndsministern? Kan biståndsministern garantera att det assyriska folket i Irak får del av det svenska och internationella biståndet på ett neutralt och rättvist sätt?

Herr talman! Jag konstaterar att vi i dag har en situation i världen som vi inte har sett motsvarighet till sedan andra världskriget. Kriget har rivit sönder hela Syrien och tvingat 4 miljoner på flykt. Vi har Isil i Irak som med sin framfart gör situationen ännu mer mardrömslik.

En av konsekvenserna av den oerhört komplicerade situationen är att stora områden i både Syrien och Irak är ockuperade och att det inte finns humanitärt tillträde till områdena. Förra året var det 270 biståndsarbetare som antingen dödades, kidnappades eller sårades allvarligt när de utförde sitt humanitära hjälparbete. Det är naturligtvis mycket allvarligt att respekten för det humanitära tillträdet har minskat i konflikten, att parterna inte respekterar de humanitära principerna.

Beträffande huruvida man kan garantera att en viss grupp har fått hjälp vill jag säga att jag inte kan garantera någonting. Jag vet att den svenska inställningen gällande de humanitära principerna är att se till att det är behovsprövat, så att de människor som behöver mest hjälp, alltså inte grupper eller etniska minoriteter specifikt som grupp utan de människor som har störst behov, naturligtvis ska få hjälp i den grad som det är möjligt.

De som har lyckats lämna de ockuperade områdena, olika minoriteter och religiösa grupper, och kommit till områden där FN och andra har tillträde vill jag påstå har möjlighet att få hjälp via FN-organisationerna.

Det är viktigt att understryka att den fruktansvärda situation och den tragik vi ser utspelas i området i stort inte är de humanitära organisationernas fel. De försöker hjälpa till och mildra nöden och det oerhörda lidande som kriget har ställt till med. Det är också ett politiskt problem som vi måste adressera för att få slut på kriget.

De humanitära principerna, att fokus ska vara på att stödet är behovsbaserat, neutralt, oberoende och humanitärt, är oerhört viktiga för att respekten för det humanitära tillträdet ska upprätthållas. Ingendera parten i konflikten får uppleva att man ger hjälp till den ena parten men inte till den andra. I så fall kommer vi att ytterligare undergräva de mycket svåra förhållanden som redan i dag råder för humanitära biståndsarbetare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige ger via sin biståndsmyndighet Sida framför allt till de stora organisationerna som har tekniskt kunnande och bred erfarenhet, såsom Unicef, World Food Programme och UNHCR. Vi ger också via Iraks Humanitarian Food Fund. Alla dessa organisationer använder sig av små underorganisationer som försöker nå ut så långt som möjligt. Via dessa organisationer försöker vi nå ut så mycket vi kan.

Vi utesluter inte på något sätt samarbete med assyriska organisationer, inte heller med Svenska kyrkan, som för övrigt får lika mycket stöd som Islamic Relief som har funnits sedan 1984 och arbetar enligt de humanitära principerna.

Herr talman! Eftersom vi talar om behov och upplevelser vore det bra att ha kunskap om det. Jag önskar att biståndsministern har ett samtal med Isak Betsimon som är miljöpartistisk politiker och som kan informera biståndsministern om hur situationen ser ut för den här folkgruppen.

Vi behöver inse att Iraks minoriteter står rättslösa och skyddslösa i ett alltmer sekteristiskt land. Den situationen uppstod inte först när Isis kom till världen. Iraks befolkning har ökat med 30 procent sedan USA invaderade landet 2003 - med 30 procent. Under samma tid har Iraks assyriska befolkning minskat från 1 ½ miljon till 250 000. På grund av religiös förföljelse, förtryck och diskriminering har många minoriteter sökt sig till Sverige. Det har skett en total kollaps av den assyriska befolkningsgruppen.

Vi kan ta en annan grupp, mandéerna. I Irak fanns 100 000 mandéer före invasionen. Sverige är det land där det finns flest mandéer i dag. Det bor ungefär 7 000 mandéer i Sverige. I Irak finns knappt några kvar. När man talar om behov och upplevelser måste man inse att när Sverige väljer att ge biståndspengar enbart till muslimska organisationer finns det inte en chans i världen att de andra grupperna kommer att känna tillit till landet.

När jag åker till min hemby i Irak där det finns nödställda, där det bor flyktingar, ser jag Assyrian Aid Societys flaggor. Jag ser assyriska organisationer som kommer och delar ut mat. De får inte ett öre av det svenska eller internationella biståndet. När jag besöker lägren finns där ingenting. De människorna är i lika stort behov av hjälp som alla andra.

När jag var i Irak blev jag diskriminerad; jag har assyrisk bakgrund. Jag såg med egna ögon människor bli diskriminerade. Jag blev själv diskriminerad vid nästan varenda checkpoint som jag passerade. De frågar vad man har för ursprung. Om jag säger att jag är assyrier blir jag stoppad och hela bilen blir genomkontrollerad. Om jag säger något annat får jag åka förbi. Vi måste inse vad det är för utmaningar vi har. Jag kan garantera att biståndet inte når fram till den assyriska folkgruppen. Jag lovar statsrådet att det är så.

Vad gäller det svenska biståndet och den stora okunskap med vilken det fördelas skadar det mer än det bidrar. Upplevelsen bland minoritetsfolken är fortfarande att de är eftersatta, att de lämnas bakom, att de inte får något stöd. Biståndet är inte rättvist. Det är inte opartiskt. Tvärtom hjälper det grupper som kanske inte har ett lika stort behov som andra grupper där behovet är mycket större.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag önskar verkligen att man från Utrikesdepartementets och biståndsministerns sida ser över vad svenskt bistånd går till och ser till att det når fram till de grupper som är mest utsatta. Annars är alla de fina orden som beskriver vår biståndspolitik, som biståndsministern nämner här, bara snömos. Det stämmer inte med verkligheten.

Jag har själv varit i Irak, och jag uppmanar biståndsministern att åka ned till de säkra områdena i Irak och Syrien och med egna ögon se om det jag säger stämmer eller inte. I annat fall gör man inte, som biståndsministern säger, allt i sin makt för att säkerställa att det hela går rätt till.

Därför vill jag gärna fråga: Tänker biståndsministern se över biståndet och se till att dessa minoritetsgrupper får det stöd som de förtjänar, efter behov och efter upplevelser?

Herr talman! Jag tvivlar inte alls på att det finns en mängd minoriteter och folkgrupper i Irak och i övrigt i området som är diskriminerade. Det är ett faktum, och vi för en politisk dialog med regeringarna om det faktumet. Det är en mycket olycklig utveckling i området, minst sagt.

Jag vill verkligen understryka att det inte är så som Robert Hannah säger, att vi endast ger bistånd via muslimska organisationer. Vi använder oss exempelvis av Svenska kyrkan och Diakonia, kristna organisationer som också de arbetar enligt de humanitära principerna. När man tittar på exempelvis Assyrier Utan Gränser riktar de, enligt hemsidan, in sig speciellt på assyrier. Det går emot de principer som svenskt bistånd arbetar efter, de humanitära globala principerna för detta.

Vi måste behålla den neutrala, behovsbaserade bedömningen i alla lägen. Det finns en lång rad etniska och religiösa grupper inblandade i området. Det är kurder i Kobane, shiiter i Deir el-Zour, sunniter i Anbar, yazidier i Sinjar, palestinier i Yarmouk och kristna i Hasakeh och Mosul. Om vi skulle fokusera på alla dessa människor grupp för grupp skulle vår neutralitet kunna ifrågasättas. Vi måste fokusera på människor och deras behov och sedan försöka nå ut via organisationer som kan garantera opartiskhet, tekniskt kunnande och erfarenhet som vi som biståndsgivare kan lita på.

Jag vill också påpeka att mindre organisationer alltid kan söka stöd. Via Iraq Humanitarian Pooled Fund får man snabb behandling och bedömning. Det är inte på något sätt så att man utesluts, utan det finns möjligheter att söka stöd både via Sida och via FN-organisationerna.

Att det svenska biståndet skadar mer än det gör nytta var en väldigt drastisk formulering. Sverige är en av de absolut största humanitära givarna i världen, den femte största. Vi ger inte bara till Syrienkonflikten; vi ger till en lång rad i dag bortglömda konflikter och flyktingar - alltifrån flyktingar från Somalia, Sydsudan, Darfur och Afghanistan till en mängd palestinier och västsaharier. Alla dessa människor har tvingats i väg på grund av krig och konflikter.

I Syrien och Irak har vi sedan 2011 bidragit med 1,6 miljarder svenska kronor. 520 miljoner svenska kronor har gått till krisen i Irak. Jag törs påstå att vi med våra medel har hjälpt miljontals människor att hitta en fristad och åtminstone få tak över huvudet och tillgång till skolgång, hälsovård och mat. Det tycker jag inte att vi ska behöva skämmas över på något sätt.

Vi ska se över att vi verkligen når fram. Vi för en dialog med alla våra samarbetspartner hela tiden. Det är naturligtvis viktigt att göra analyser, och det gör vi fortlöpande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Biståndsministern kan här inte garantera att vi når fram till den assyriska gruppen. Det är fullkomligt irrelevant vilka som får medlen - jag bryr mig inte. För mig är det relevant att pengarna och hjälpen når fram till de här grupperna.

Man kan lita på min upplevelse eller inte, men jag har varit på plats och sett det själv: Den assyriska folkgruppen får inte del av de biståndspengar som svenska regeringen klappar sig för bröstet och säger att man delar ut. Det är jättebra att vi delar ut pengar. Jag stöder det till hundra procent. Men om de mest drabbade grupperna inte får något stöd är vi inte neutrala. Då är vi inte rättvisa och opartiska, utan då får vissa grupper en stärkt situation men andra inte.

Det är helt uppenbart att biståndsministern i dag saknar insikt i hur allvarlig situationen är för de här minoritetsgrupperna. Allt startade inte med Isis. Nästan 1,3 miljoner assyrier hade lämnat Irak innan Isis kom. Det här fanns tidigare, och det var extrem diskriminering tidigare. Men det är Isis som eventuellt avslutar jobbet nu, om inte vi från omvärlden hjälper till.

När jag är i de här lägren upplever jag att människorna där känner sig bortglömda, ohjälpta och eftersatta jämfört med andra. I andra läger är det fullt med FN-skyltar, men i assyriska läger är det med nöd och näppe man får dricka smutsigt vatten för att överleva. Jag tycker inte att det är hållbart. Efter samtal med svenska ambassaden i Bagdad ter det sig uppenbart att de i princip själva medger att de inte når fram till den här gruppen. Då är det uppenbart att det inte heller är rättvist fördelade medel, särskilt med tanke på att det är en folkmordsdrabbad grupp. Man kan garantera att den här gruppen har ett starkt behov av hjälp.

Jag skulle önska att biståndsministern kunde vara lite mer ödmjuk, se över detta och lova mig att hon tänker se till att man kollar upp de här situationerna så att hjälpen når fram till även denna grupp. Det vore det mest rättvisa.

Herr talman! Jag är väldigt ödmjuk. Jag har under mitt år som biståndsminister rest så mycket jag kunnat. Jag har besökt flyktingläger där flyktingar från Syrien finns. Jag har ännu inte kommit till Irak, men jag kommer naturligtvis att resa även dit. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att situationen är fruktansvärd för en lång rad religiösa och etniska minoriteter och även för de breda lager av sunniter som befinner sig inom ockuperat område i Irak.

Hjälpen måste kunna komma fram. Så långt är vi helt överens. Då måste man också använda de kanaler och organisationer som man verkligen litar på och kan ha långsiktigt förtroende för. Jag tror att det problem som ibland dyker upp när FN, Sida eller andra aktörer nu ska välja samarbetspartner är att man bedömer att vissa organisationer möjligen kan bidra till konflikt och kan utsätta biståndsarbetare för en risk om man inte verkligen bevakar neutraliteten. Vi måste ha organisationer som vi litar på. Vi har också inom det svenska biståndet väldigt högt ställda krav på att de svenska skattemedlen ska användas på ett sätt som går att lita på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det humanitära stödet till Irak började under Syrienkriget. Vi hade tidigare inget specifikt humanitärt stöd. Tvärtom höll Sverige på att avveckla sitt bilaterala bistånd till Irak under den tidigare regeringen. Det som skedde före kriget var väldigt olyckligt. Vi för en politisk dialog med regeringarna, som jag sa.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Ärade ledamöter! Christian Holm Barenfeld och Cecilie Tenfjord-Toftby har frågat mig vad regeringen gör för att stödja oppositionen och andra frihetsförsvarare i Venezuela, hur detta arbete kan utvecklas samt på vilket sätt kritik framförts till regimen. Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.

Jag delar de två interpellanternas oro över den allvarliga situationen i Venezuela. Den politiska konfrontationen mellan president Maduro och hans regering å ena sidan och det av oppositionen dominerade parlamentet å den andra är till stor skada för landet. Den akuta bristen på livsmedel och läkemedel gör det befogat att tala om en humanitär kris. Den höga våldsnivån inger ytterligare oro.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är därför nödvändigt att en konstruktiv dialog mellan regeringen och oppositionen så fort som möjligt kommer till stånd. Det är också av största vikt att båda parter respekterar de demokratiska spelreglerna och inte minst parlamentets legitimitet och konstitutionella befogenheter.

Den svenska ambassaden i Colombia är sidoackrediterad till Venezuela. Vid besök i Caracas upprätthåller ambassaden en löpande kontakt med såväl regeringen som företrädare för den venezuelanska oppositionen och civilsamhället.

Svenska företrädare tar varje tillfälle att uppmana såväl regeringen som oppositionen i Venezuela till dialog. Svenska diplomater deltog vid rättegången mot oppositionsledaren Leopoldo López och har framfört kritik mot fängslandet av oppositionens ledare till venezuelanska regeringsföreträdare.

Inom EU tillhör Sverige de medlemsländer som driver på för att unionen ska hålla en tydlig och aktiv linje till stöd för dialog och respekt för demokratin i Venezuela. Det är angeläget att internationella aktörer visar engagemang för demokratin i Venezuela. Länderna i regionen, liksom regionala organisationer såsom OAS och Unasur, har en särskilt viktig roll att spela.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Frågan om demokrati och mänskliga rättigheter är i grunden en ständigt viktig fråga och i förlängningen den diskussion som fördes i interpellationsdebatten här innan mellan utrikesministern och Kerstin Lundgren.

Venezuela är ett allvarligt fall där vi ser att demokrati inte har ett stort utrymme i samhället. Det har varit så under en längre tid. Redan den tidigare president Hugo Chávez påbörjade ju en tydlig nedmontering av demokratin i landet. Det var ett ökat förtryck mot den politiska oppositionen. Det var inskränkningar av mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Mediefriheten begränsades och beskars kraftigt. Företag nationaliserades och beslagtogs.

Chávez entusiasm för att införa det som han själv kallade för 2000-talets socialism har fått ödesdigra konsekvenser. Sedan Chávez gick ur tiden och Nicolás Maduro tog över har vi inte heller sett några förbättringar.

Dessvärre blir mediebilden här i Sverige inte alltid helt korrekt. Vi kunde förra veckan se att SVT rapporterade att Venezuelas problem beror på att oljepriserna har gått ned och att landet har förlorat i ekonomi. Det är klart att alla länder som är beroende av olja påverkas av sjunkande oljepriser, men Venezuelas stora problem är att de har en president som inte accepterar demokratiska spelregler och som inte respekterar valresultatet från december 2015. Han har konstaterat i dagarna att en folkomröstning om huruvida han ska sitta kvar eller inte kommer han inte att acceptera, trots att det krävs 200 000 signaturer för att få till stånd en sådan och oppositionen har fått ihop över 1,8 miljoner signaturer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har ställt den här interpellationen därför att jag tycker att det har varit lite tyst om detta från den svenska regeringen. Jag ska inte nu gå in på om det har med kandidaturen till FN:s säkerhetsråd eller annat att göra. Nu vet jag att den svenska regeringen kör mycket utrikespolitik genom EU, och det ska man göra. Det är bra, för om hela EU tar tydlig ställning får vi ett större tryck. Om en dryg halv miljard människor jämfört med knappt 10 miljoner sätter press blir det tydligare.

Jag tycker ändå att det från både utrikesministern och den svenska regeringen gällande frågan Venezuela har varit väldigt tyst - och så även från det andra regeringspartiet. Jag har inte heller hört något från biståndsministern i frågan, och den kanske inte direkt ligger på hennes bord.

Ännu mer oroande blir det när man tar del av vad som sägs från regeringens stödparti Vänsterpartiet. Såväl Jonas Sjöstedt som Hans Linde och diverse andra företrädare uttrycker i många fall sin entusiasm över chavismen och nationaliseringarna och över det rådande socialistiska läget. De berömmer landet för den demokratiska och sociala utvecklingen. Det finns på papper, i tidningar och i uttalanden på deras egna hemsidor, så jag förutsätter att det inte är felciterat.

Det skulle vara intressant att höra mer om vad utrikesministern gör, har gjort och avser att göra framgent. I svaret pratas det om en konstruktiv dialog mellan regeringen och oppositionen. Jag upplever nog att oppositionen, som i grunden inte är en opposition utan en parlamentarisk majoritet, försöker vara konstruktiv, men man har en diktator eller diktatorlik president som inte ger möjligheter till någon form av demokratisk dialog. Därför hoppas jag att Sverige ska sätta extremt stark press på denna regim.

Fru talman! Tack, utrikesminister Margot Wallström, för svaret!

Jag blir ändå orolig när jag hör svaret, för jag tror inte att Margot Wallström har uppfattat vad som är problemets kärna. Utrikesministern säger i sitt svar att det är viktigt med en konstruktiv dialog mellan regeringen och oppositionen, som också Christian Holm Barenfeld tog upp, och att det också är av största vikt att båda parter respekterar de demokratiska spelreglerna.

Venezuela har ett relativt nyvalt parlament. I valet som ägde rum den 6 december vann oppositionen en jordskredsseger och har i dag två tredjedelar av platserna i parlamentet. De kan enligt konstitutionen fatta ett antal beslut och driva igenom lagändringar som skulle kunna förbättra läget i Venezuela och situationen för det hårt prövade venezuelanska folket.

Det är dock inte möjligt, då president Maduro redan den 23 december, bara 17 dagar efter valet, utsåg 13 nya domare till högsta domstolen, utnämningar som i allra högsta grad var politiska. Dessa domare blockerar alla förslag som kommer från parlamentet. På så sätt har president Maduro redan nu satt alla demokratiska principer ur spel.

Medan folket svälter och oron ökar på gatorna i Venezuela sitter president Maduro säker i sitt palats och tittar på medan de människor som han säger sig skola leda och skydda svälter och dör på grund av icke existerande vård, el som släcks ned och en brottslighet som ökar lavinartat.

Maduro skyller på oppositionen, mycket väl medveten om att det är just Nicolás Maduro själv som brutalt rånat oppositionen och sitt folk på alla demokratiska möjligheter att åstadkomma förbättringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill därför ge Margot Wallström möjligheten att ge sin syn på hur hon uppfattar den demokratiska balansen och respekten för demokrati utifrån sina egna ord: "Det är också av största vikt att båda parter respekterar de demokratiska spelreglerna."

Fru talman! Jag tackar interpellanterna så mycket för att de uppmärksammar den här frågan.

Jag kan hålla med om väldigt mycket av det som sägs och tror att vi har i stort sett samma bild av vad som sker. Men jag tänkte berätta lite mer om hur Utrikesdepartementet arbetar med den här frågan.

Vår ambassad i Colombia är, som jag sa sidoackrediterad till Venezuela, och har en löpande dialog om situationen i landet med regeringen, med företrädare för den venezuelanska oppositionen och med civilsamhället. Sverige tillhör också de medlemsländer som driver på i EU, som jag sa tidigare, för att vi ska hålla en tydlig och aktiv linje till stöd för dialog och respekt för demokratin. Man måste ju acceptera valutslag och folkomröstningsutslag, och man måste respektera demokratiska spelregler.

Mogherini har gett uttryck för vikten av detta, till exempel i en debatt om Venezuela i Europaparlamentet den 10 maj. Och Sverige verkar för att EU ska fortsätta vara tydligt i budskapet om att de demokratiska principerna ska värnas och att resultatet från parlamentsvalet i december behöver respekteras. Också EU-delegationen i Caracas håller kontakt med oppositionen och verkar för att få till stånd en dialog mellan regeringen och oppositionen i Venezuela.

Domen mot oppositionsledaren Leopoldo López inger förstås oro vad gäller rättsväsendets oberoende. Kritik mot domen har framförts via EU och andra regionala och internationella organisationer. Den svenska ambassaden i Bogotá har också varit närvarande vid rättegången mot López.

Det är nödvändigt att ha denna konstruktiva dialog mellan regeringen och oppositionen. Såväl president Maduro som den nya parlamentariska majoriteten är folkvalda, och krisen kan inte lösas utan samarbete mellan dem. Därför tar vi varje tillfälle att uppmana både regering och opposition i Venezuela till dialog.

Det är också angeläget att internationella aktörer visar engagemang för demokratin. Som jag sa har länderna i regionen och regionala organisationer som OAS och Unasur en viktig roll att spela. Vatikanen kan också ha en viktig roll i sammanhanget. Och regionens länder och samarbetsorganisationer tillhör dem som har bäst förutsättningar att utöva en faciliterande och medlande roll.

Förre spanske premiärministern Zapatero har som ni säkert vet varit där tillsammans med expresidenterna Leonel Fernández, Dominikanska republiken, och Martín Torrijos, Panama. De reser till Caracas för att få till stånd dialogen mellan regering och opposition. Och inledande samtal med den venezuelanska regeringen och oppositionen har genomförts i Dominikanska republiken. Resultaten av dessa återstår att se.

Jag delar inte på något sätt Vänsterpartiets entusiasm för någon av de ledarna, vilket Christian kanske antydde. Jag tror att jag och Christian gör samma analys av läget. Det är viktigt just nu att se till att det i alla fall inte eskalerar till våld. Nu har det också utvecklats till en humanitär kris. Det ena efter det andra faller samman på grund av mycket dålig ledning och presidentens vanstyre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill återigen tacka utrikesministern.

Det är som sagt ett allvarligt läge. Valet i december kan ur ett demokratiskt perspektiv delvis sägas ha gått till på ett bra sätt. Vi tar inte ställning till vilken sida som vinner; men den demokratiska oppositionen fick en stark ställning. Samtidigt kan det alltid diskuteras huruvida det var ett demokratiskt val eller inte. Mediefriheten var nämligen sedan länge begränsad, och möjligheterna för oppositionen att verka i landet är fortfarande osäkra. Oppositionspolitiker fängslas på oklara grunder, trakasseras och så vidare. Och vi har läst rapporter om en sorts maffia som har stöd av regeringen, av presidenten.

Jag ska inte anklaga utrikesministern, som inte är vänsterpartist, för att stå för Vänsterpartiets synpunkter i frågan. Det här har varit en stor fråga under många år. Sverige kan givetvis vara pådrivande på olika sätt och sticka iväg lite ytterligare, även om man jobbar med frågan inom EU. Vi har till exempel haft förmånen att ett antal gånger här i kammaren debattera situationen i Vitryssland. Situationen i landet är lite annorlunda nu - det ska vi inte diskutera nu - men Sverige var väldigt tydligt den pådrivande kraften i EU för att få till stånd sanktioner och olika ställningstaganden, vilket sedan blev EU:s politik.

Är Sverige med och driver vad som ska bli EU:s politik? Vilka konkreta förslag finns det i så fall för att sätta hård press på presidenten? Dialog i all ära, men jag tror inte att det går att demokratisera en diktatorlik person. Man har samlat ihop mångdubbelt fler namnunderskrifter än vad man behöver för att få till stånd en folkomröstning om presidentens vara eller icke-vara. Det vore kanske ett tydligt ställningstagande ifall EU uppmanade presidenten att den faktiskt ska genomföras.

Jag googlade lite, gjorde lite research, på utrikesministern och Venezuela. Det enda som kommer upp är en tweet från den 8 december 2015 om just det valet i Venezuela. Ministern välkomnade det fredliga resultatet i valet; det är bra. Men det vore intressant att få höra lite mer konkreta uttalanden.

Jag har fört den här diskussionen och debatterat det här ganska många gånger, med regeringsföreträdare och vänsterpartister här i kammaren och på andra ställen. Google är bra i vissa lägen. Man får fram mycket information. Det finns - den fanns i alla fall under alliansregeringens tid - en obskyr liten grupp som kallas för Hands off Venezuela Sverige som är i solidaritet med den socialistiska revolutionen i Venezuela. Gruppen drivs av en rad vänsterförbund runt om i Sverige men även av LO, SSU, ABF och så vidare. Gruppen stöder den socialistiska revolutionen, som är grunden för de stora problemen i Venezuela i dag.

Det är bra om utrikesministern inte står bakom det. Men det är allvarligt att ganska många SSU-föreningar, S-föreningar, LO-föreningar och ABF-avdelningar i olika län tydligt uttrycker ett stöd för den socialistiska revolutionen i Venezuela. Även ministerns ungdomsförbund hemma i vår valkrets Värmland har uttryckt sådana åsikter. Där har vi haft debatter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det vore därför bra om ministern kan markera tydligt att regeringen inte stöder den socialistiska revolutionen i Venezuela.

Fru talman! Som Christian Holm Barenfeld sa sätter det venezuelanska folket nu sitt hopp till ett nyval för presidentämbetet. Christian Holm Barenfeld beskrev också att de med råge har klarat av kravet på antalet namnunderskrifter för att få till stånd en folkomröstning.

Parlamentet i Caracas väntade lång tid på formuläret som ger dem tillstånd att göra det de just har gjort, nämligen samla in namnunderskrifterna. Den 26 april hände det. Jag var själv gäst hos oppositionen i Caracas och var närvarande i parlamentet vid det historiska ögonblicket. Glädjen var påtaglig, för alla utom för Chávez anhängare, som skällde ut oss - vi var en delegation från Latinamerika och Europa. De skällde ut oss, kallade delar av vår delegation för mördare och menade att vi hade förorenat det venezuelanska parlamentet. Det sa de innan de, alla Chávez anhängare i parlamentet, marscherade ut ur parlamentet.

För oss här i Sveriges riksdag kan demokratin ibland tas för självklar. Men den dagen i Caracas blev det smärtsamt tydligt att så inte är fallet i Venezuela. Det kändes ändå som ett framsteg. Oppositionen, majoriteten i parlamentet, applåderade oss. Speciellt minnesvärt var ett gäng unga människor som satt på läktaren med affischer på vilka de tackade för att omvärlden äntligen visade dem sitt stöd.

Tyvärr var glädjen kortvarig. Exakt två timmar efteråt införde president Maduro tvådagars arbetsvecka för alla offentliga kontor. Skälet angavs vara växande elkris i landet, och genom att stänga kontoren skulle man spara el. Elkrisen är mycket verklig. Elransonering och strömavbrott tillhör numera vardagen i detta en gång så rika land. Men genom att införa tvådagars arbetsvecka kan Maduro på ett mycket effektivt sätt förhala den process som måste till för att en folkomröstning om hans framtid ska komma till stånd.

Varför förhalar han? Vad har han att vinna på det? Jo, enligt Venezuelas konstitution måste folkomröstningen hållas innan presidenten har suttit halva mandatperioden. Om så inte sker blir det inget nytt presidentval. Denna kritiska gräns infaller den 10 januari 2017. Maduro kan med andra ord lugnt sitta kvar. Han kan utse nya domare till högsta domstolen. Han kan stänga ned offentliga kontor och institutioner och låta sitt folk svälta. Även om oppositionen har betydande majoritet i parlamentet har presidenten makten i sin hand.

Fru talman! Med anledning av detta vill jag ännu en gång be utrikesminister Margot Wallström precisera hur hon ser på demokratin i Venezuela. Jag blev glad när utrikesministern kallade det för presidentens vanstyre. Det är nämligen precis vad det är.

Även om vi kanske inte kan påverka demokratin i Venezuela och få till ett presidentval är det mycket viktigt för oppositionen i Venezuela i dag att få tydliga signaler från omvärlden om att vi ser deras kamp, att vi ser att demokratin är under ständigt hot i Venezuela. Därför vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström hur hon har tänkt att konkret stå upp för oppositionen i Venezuela och visa dem att vi ser dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Maduro försöker nu splittra oppositionen, som består av 15 partier, från socialdemokrater till liberaler och konservativa. Hur har utrikesminister Margot Wallström tänkt visa sitt stöd på ett konkret sätt, så att Maduro inte lyckas med sin plan, nämligen att återigen vinna ett presidentval?

Fru talman! Tack, ledamöter, både för det ni gör och för det ni säger! Det är mycket som det är lätt att hålla med om. Jag tänker att jag kan säga någonting om parlamentsvalet och någonting om hur vi arbetar nu. Vad man säger och framför allt vad man gör är viktigt. Jag vet inte om jag har hört särskilt många förslag på vad som går att göra.

Det var många som kommenterade att parlamentsvalen i Venezuela genomfördes utan omfattande fusk - utifrån vad man kunde bedöma - och att de gick fredligt till. Oppositionens seger accepterades också av president Maduro. Men efter att det nya parlamentet tillträdde den 1 januari har det uppstått en konfrontation och en låsning mellan regeringen och parlamentet. Högsta domstolen har dessutom vid ett flertal tillfällen och utan undantag dömt till stöd för regeringen.

Den senaste utvecklingen inger som jag sa oro hos oss alla vad gäller demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten. Det är viktigt att yttrandefriheten respekteras, att rättsväsendet är oberoende av regeringsmakten och att det utbredda våldet beivras straffrättsligt. Detta är grundläggande principer i ett rättssamhälle.

Presidenten är demokratiskt vald på ett mandat fram till 2019, och det är viktigt att den venezuelanska regeringen väljer en väg som innebär att man slår vakt om de demokratiska principerna och att man förnyar reformansträngningarna för att fördjupa demokrati och rättsstat.

Vi ser precis som hela EU väldigt allvarligt på den svåra ekonomiska situation som råder i Venezuela, och där följer vi utvecklingen noga. Inom EU har frågan diskuterats på arbetsgruppsnivå, och EU förbereder sig just nu för flera tänkbara scenarier, inklusive behov av humanitär hjälp. Men för att EU ska kunna bistå med humanitärt stöd måste det finnas en inbjudan från den venezuelanska regeringen. Någon sådan finns inte för dagen.

President Maduro och hans regering har ansvar för att medborgarnas rättigheter värnas och skyddas, och det är det vi måste påpeka. Vi måste mobilisera i varje ögonblick och också se till att vi inte skapar en situation där det eskalerar till våld. I stället måste vi försöka hitta en väg framåt, framför allt genom insatser för att skapa en dialog mellan regering och opposition som kan ta landet ur det mycket besvärliga läget.

De försöken understöder vi förstås fullt ut, men som jag har beskrivit verkar vi framför allt via vår ambassad och via EU. Vi stöder EU:s ansträngningar för att komma fram till olika scenarier, och vi driver på precis som i fallet med Vitryssland. Vi tillhör den grupp som menar att EU absolut ska vara aktivt och visa att samtliga medlemsländer står bakom ansträngningarna att få till stånd en konstruktiv dialog och samtidigt förbereda för olika scenarier.

Fru talman! Tack, utrikesministern! Jag har själv, precis som min kollega, vid ett flertal tillfällen besökt Venezuela och träffar regelbundet både parlamentariker och företrädare för de olika oppositionspartierna - eller i grunden de partier som är i majoritet i parlamentet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det har förekommit konfrontation, men den konfrontationen har inte i grunden kommit från parlamentet. Det enda parlamentet egentligen gör är att kräva att få agera som ett parlament. Men man har en konfrontativ, aggressiv och odemokratisk president som vägrar att godkänna detta.

Det val där presidenten valdes var väl inte fullt lika demokratiskt som parlamentsvalet, där vissa delar också kan ifrågasättas men där det ändå blev ett tydligt utslag även om det justerades med någon procent hit eller dit. Presidenten valdes i ett val som var mycket jämnt mellan oppositionskandidaten och presidenten själv. Det mesta tyder på att det var ganska mycket som inte fungerade på själva valdagen, och med tanke på att man fängslade och fördrev de kandidater som skulle ha kunnat vara bra utmanare är det givetvis svårt att försöka hävda att presidenten är demokratiskt vald.

Det är korrekt att presidenten och regeringen har ett väldigt stort ansvar för folket. Det är de som är direkt ansvariga för att folk svälter, lider och faktiskt dör på sjukhusen för att det inte finns vare sig mediciner eller näringsämnen.

Jag tycker att det vore bra av Sveriges regering att vara tydlig med sin kritik i den offentliga debatten och säga att man inte accepterar presidentens sätt att styra Venezuela och missbruket av mänskliga rättigheter och demokrati.

Fru talman! Jag tackar utrikesminister Margot Wallström för det svar jag fått.

Den nuvarande situationen i Venezuela lämnar väldigt lite hopp till de människor som bor där. När vi var i Venezuela mötte vi Leopoldo López fru Lilian Tintori. Som Christian Holm Barenfeld sa sitter väldigt många av dem som skulle kunna utmana Maduro fängslade. Det pågår i dag ett väldigt aktivt arbete från oppositionens sida för att försöka få Leopoldo López frigiven.

Återigen: Det som utrikesminister Margot Wallström sa i interpellationssvaret handlade väldigt mycket om att man ska respektera varandra i Venezuela, att man ska ha en bra kommunikation med varandra och att parlamentets legitimitet och konstitutionella befogenheter ska respekteras. Jag har fortfarande en förhoppning och en förväntan att en utrikesminister som aspirerar på en plats i FN:s säkerhetsråd ska stå upp för de mänskliga rättigheter och den demokrati som Margot Wallström i den förra interpellationsdebatten nämnde att vi står upp för. Jag vill att Sverige gör det, och jag står bakom Margot Wallström och den socialdemokratiska regeringen när det gäller att stå upp för detta.

Men när det gäller Venezuela är det märkligt tyst, tycker jag. Vi har inte hört mycket kritik från regeringen av hur demokratin i Venezuela hanteras. Det svar jag får från Margot Wallström kan jag tyvärr inte se som något annat än en naiv önskan från den svenska utrikesministerns sida. Men jag hoppas att jag har fel, Margot Wallström.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ingen av interpellanterna har någonting att föreslå i övrigt om vad som ska göras. Jag har inte hört ett enda förslag. De undrar: Vill utrikesministern kanske säga något mer? Men det är vad vi gör som räknas. Vi måste agera via EU. Vi måste vara tydliga i det vi säger, men vi måste framför allt agera via EU.

Som ni vet har EU ett mycket begränsat biståndssamarbete med Venezuela, och genomförandet har försvårats väldigt av situationen i landet. Därför gör EU-delegationen i Caracas allt vad den kan för att kunna föra en politisk dialog med regeringen. Vi kan nämligen inte tvinga oss på Venezuelas regering eller dess folk, utan ska vi till exempel få fram humanitärt stöd måste det ske på inbjudan av regeringen. Man måste få till en dialog mellan regering och opposition för att kunna få till stånd förändringar. Det går inte att tvinga sig på landet.

Jag har redan sagt att jag anser att det som sker nu är ett vanstyre från presidentens sida. Det är ett uttalande som gäller. Efter att Mogherini uttalade sig frystes de officiella kontakterna med EU:s delegation. Det gör också att det blir mycket svårare att få fram hjälp till det venezuelanska folket. Därför är det mycket noga hur vi utformar våra insatser. Vi bör verka för att få till stånd den här politiska dialogen och få en väg framåt som innebär att vi ger stöd till de demokratiska krafterna. Vi ska kombinera detta genom att verka via EU för att vara både tydliga nog och effektiva nog i vad vi gör.

Överläggningen var härmed avslutad.