Situationen i Belarus

Fru talman! Kerstin Lundgren har frågat mig om jag är beredd att kräva att sanktionerna mot Belarus breddas för att tydligare träffa direkt ansvariga för det illegitima valet och det övervåld mot fredliga protester som dagligen drabbar det belarusiska folket, om jag är beredd att kräva att EU:s Magnitskijregelverk breddas för att träffa systematisk korruption och penningtvätt samt vilka åtgärder jag anser kan vidtas för att öka trycket på regimen att släppa de politiska fångarna.

Det förfalskade valet och de brutala övergrepp som regimen i Belarus har begått är oacceptabla. Jag följer utvecklingen i landet noggrant och noterar med stor oro fortsatta allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. Regeringen fortsätter att fördöma godtyckliga och politiskt motiverade frihetsberövanden i Belarus. Vi kommer att fortsätta kräva att politiska fångar friges. Alla personer som blev godtyckligt frihetsberövade i samband med presidentvalet och efterföljande protester måste släppas omedelbart och villkorslöst. De politiskt motiverade åtalen måste läggas ned.

Regeringen har även bedrivit en konsekvent politik för ett enigt och principfast EU-agerande. I tre omgångar har EU infört riktade sanktioner mot sammanlagt 84 individer och 7 företag. Senast vid utrikesrådet den 22 februari uttryckte EU beredskap att fortsätta utöka sanktionerna mot Belarus. Jag anser att utvecklingen i landet motiverar en sådan utökning.

Vad gäller EU:s globala sanktionsregim mot allvarliga kränkningar av och övergrepp mot mänskliga rättigheter, som ibland kallas Magnitskijsanktioner, har EU valt att lägga fokus på just mänskliga rättigheter, och det finns en styrka i detta. Sanktionsregimen möjliggör för EU att agera mot allvarliga kränkningar av och övergrepp mot MR, oavsett var i världen de begås. Detta innebär en helt ny möjlighet för EU att agera skarpt mot sådana gärningar. Det har varit en lång och svår förhandling för att enas om utformningen av denna sanktionsregim. Det tog över två år att skapa samsyn. Fokus bör nu vara på tillämpningen och genomförandet av sanktionsregimen i dess nuvarande form och att utforma listningar, snarare än att utvidga sanktionsregimens omfattning.

EU har redan en särskild sanktionsregim för Belarus som ger möjlighet att lista personer och företag som drar nytta av eller stöder regimen. De fortsatta kränkningarna och övergreppen i Belarus gör att det är viktigare att reagera så snabbt som EU:s beslutsprocesser medger med nya sanktionslistningar än att inleda diskussioner om tillämpning av en ny sanktionsregim.

Våra åtgärder mot Belarus får samtidigt inte leda till att landets befolkning isoleras. Sanktioner måste kombineras med andra verktyg såsom diplomatiska insatser, uppmaningar till dialog för en långsiktig lösning av krisen och stöd till civilsamhället och medierna. Europeiska rådet har givit kommissionen i uppdrag att ta fram en långsiktig ekonomisk stödplan till ett framtida demokratiskt Belarus. Denna plan är avsedd att skicka en tydlig signal till det belarusiska samhället om att EU är berett att stödja demokratiska reformer i Belarus och därmed uppmana till steg i positiv riktning.

Endast en fredlig och demokratisk process som understöds av ett starkt civilsamhälle och bevakas av oberoende och fria medier ger hållbara lösningar på den situation som nu råder i Belarus. Redan i höstas erbjöd vi oss, tillsammans med det tidigare albanska OSSE-ordförandeskapet, att bistå Belarus med att facilitera en genuin dialog mellan regeringen och oppositionen för att hitta en väg ut ur den nuvarande krisen. Vi har ännu inte fått något officiellt svar på detta erbjudande.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Den här interpellationen ställdes, fru talman, för ungefär en månad sedan. Den ställdes med perspektivet att försöka signalera till regeringen att agera, att agera själv och tillsammans i EU, inför frihetsdagen den 25 mars. Utrikesrådet möttes måndagen den 22 mars, tror jag att det var, och Europeiska rådet hade sitt möte, som blev digitalt, den 25 mars, precis den dag då människor sökte hylla den korta stund av frihet som belarusierna har upplevt.

Frihetsdagen är en stor dag för många i Belarus. Den här gången fängslades 200 av dem som vågade sig ut efter att under snart åtta månader ha upplevt trakasserier, förtryck, fängslanden och allmänna provokationer från Omonpolis och andra för att Lukasjenko ska kunna fortsätta sin resa och sitta kvar i presidentpalatset, där han alltjämt bor.

Fru talman! När man tittar på EU:s lista finner man personer som har varit listade sedan 2004. Och det är en lång resa som vi har gjort för att försöka vända utvecklingen i vårt nära grannland Belarus, men vi har så här långt inte lyckats.

Det är beklagligt, tycker jag, fru talman, att vi alltjämt ser 299 - det är den senaste siffran som jag sett - politiska fångar och att 400 journalister har gripits, varav jag uppfattar att 11 nu är fängslade. Vi ser hur man nu attackerar och försöker gripa minoriteter, nu senast en polsk minoritet, som ett hot mot Lukasjenko. Maria Kolesnikova, som stannade kvar och inte lät sig deporteras, har varit fängslad länge. Hon är en av de modiga kvinnliga ledarna för oppositionen mot Lukasjenko.

Fru talman! Nu är det viktigt att EU håller i och är effektivt i sitt arbete. Då handlar det bland annat om att vara tydlig med förstärkta sanktioner.

Modiga kvinnor i 65-75-årsåldern vågade läsa belarusiska författare på pendeltåget. Några av dem greps varav en fängslades. Det är inte rimligt att sådant sker utan att man ökar trycket. Ett sätt att öka trycket vore också att ta upp frågan och kräva att Magnitskijlistningen också ska omfattas av systematisk korruption och penningtvätt, för om det är någonting som göder systemen är det just korruption, fru talman. Om det är någonting som är förtryckarnas blodomlopp i systemen är det korruption. Jag hoppas att ett eventuellt korruptionsintresse i EU inte skulle hindra EU från att agera här.

Därför är min fråga: Är ministern beredd att driva kravet på att också träffa dem som ägnar sig åt systematisk korruption?

Fru talman! Utrikesministern! Den tråkiga bieffekten av att vara utrikesminister är väl att man får möta parlamentariker som tar upp den ena konflikthärden och det andra sorgliga exemplet efter det andra. Det är ju sällan som vi kan komma med muntra saker.

Vi diskuterade nyss Georgien, där mycket indikerar att det går i fel riktning, i Belarus ännu mer. Om Georgien ligger oss nära värderingsmässigt ligger det långt borta geografiskt.

Nu, fru talman, pratar vi Belarus. Nu är vi precis hemma. Det här är i det omedelbara närområdet.

Det var så många svenskar, så många politiska företrädare inklusive undertecknad och utrikesministern, som gladde sig åt den frihetstörst som synliggjordes på Minsks gator - det röda, det vita, det hoppfulla och det glada - och inte minst också de många kvinnor som stod i täten för kampen för rättfärdighet i Belarus.

Men månad har adderats till månad, och allt har blivit glåmigare, tristare, mörkare och brutalare med övergrepp, våldtäkter och förföljelse. Människor tvingas i exil eller går i frivillig exil.

Jag började lite glåmigt med att säga att en utrikesminister har mycket hårt framför sig men, håll i er nu, Ann Linde ska ha beröm. Det är under hennes tid som utrikesminister vi har fått Magnitskijlagstiftningen på plats i Europa. Jag kan märka en förändrad attityd från Utrikesdepartementets sida till utrikesminister Lindes fördel. Det är bra.

Låt mig också understryka det jag har gjort gentemot Kerstin Lundgren ett antal gånger: Jag tror att regeringen ska bereda sig på att det i de fortsatta processerna nog finns en majoritet för det Kerstin Lundgren är ute efter, vilket är att till regelverket för den europeiska Magnitskijlagstiftningen addera den omfattande korruptionen och penningtvätten. Kerstin Lundgrens beskrivning är passande. Detta är blodomloppet i förtryckarnas ådror, och då kan det här behövas som nästa steg.

Jag tror att det är centralt att man kan komma till val i Belarus under året. Vilken bedömning gör utrikesministern? Kan vi förmå de politiska processerna i Belarus att landa i det?

Det är bra om vi kan sända ett budskap till alla de frihetskämpar som nästan har hyvlats ned av Lukasjenko och hans mördarmaskiner och kan erbjuda något som är hoppfullt. Tanken på fria och öppna val skulle vara en sådan sak.

Jag undrar också hur vi på olika sätt kan hjälpa och bistå de belarusiska grupper som frivilligt eller ofrivilligt har behövt omgruppera. Huvudsakligen finns de i Litauen, men de finns även i Polen. Jag vet att den litauiska regeringen ser hur man kan ge exilbelarusierna någon from av diplomatisk status och vikta upp deras närvaro i Vilnius. Jag tror att det är en väsentlig symbol att visa att vi står på de förtrycktas sida och inte på förtryckarens, Lukasjenkos, sida.

Belarus och Venezuela har här en stor likhet, och det är att tiden är diktatorns bästa bundsförvant.

Fru talman! Jag tackar för interpellationen. Det är viktigt att i Sveriges riksdag hela tiden ta upp situationen i Belarus.

Den 25 mars är ett viktigt datum i Belarus historia, för då har oppositionen hållit fredliga manifestationer. Inför årets manifestation försökte man kraftsamla och få mer folk att gå ut, men oppositionen möttes av trakasserier och gripanden.

Den 21 mars frihetsberövades Ihar Barysau, som är ordförande för det socialdemokratiska partiet Hramada. Jag träffade honom senast i Minsk i slutet av 2019, och jag har kontinuerligt talat med honom i telefon sedan allt hände. Han var en av de få personer som lämnade in en officiell ansökan om demonstrationstillstånd för den 25 mars. Han blev ytterligare en i raden som fängslades. Han satt i sin bil med sin fyraåriga dotter och sin fru.

Han släpptes i går, och Inger Näslund, som är Belarushandläggare på Palmecentret, har översatt den långa intervjun med honom om vad som hände.

Jag ska läsa upp lite ur den: När jag har dömts överförs jag till en annan byggnad. Där har de en egen metod. Alla utsätts för klorförgiftning. Varje morgon slänger de undan alla grejer, häller en hink med blekmedel över golvet och går omedelbart därifrån. En kille som suttit länge sa att detta händer varje dag. Du bör snabbt andas genom en trasa eller t-shirt. Alla har huvudvärk. Det är helt enkelt outhärdligt. Högtalarna spelar ständigt Lyssna på lillefar och hela jordbrukslagen så att huvudet spricker. Man får sova med ljuset tänt, och det är ständiga nattliga upprop, ibland flera gånger. Det psykiska och fysiska trycket är konstant. Det är tortyr.

Alla som vill kan läsa denna långa och mycket detaljerade intervju om denna på ett sätt förfärligt vardagliga situation för alla de tusentals politiker, människorättsförsvarare och kvinnor som har berövats sin frihet för att de kräver ett demokratiskt Belarus. Det är helt förfärligt.

Jag kan säkert återkomma mer detaljerat till sanktionerna i nästa svar. Det är dock viktigt att säga att de särskilda sanktionerna för Belarus inte går på MR-sanktionsregimen utan på en särskild regim som har funnits länge och som är bredare. Denna regim tillåter att man listar personer som drar nytta av eller stöder Lukasjenkoregeringen. Frysningen för företag och viktiga affärsmän som står nära regimen är en allvarlig skärpning av sanktionerna och skickar en stark politisk signal till regimen om att den måste ändra på sitt agerande.

Fru talman! Jag ser att det finns ett tydligt engagemang för människorna i Belarus, de modiga som månad efter månad i ur och skur fredligt stått upp mot regimens övervåld. Det väcker nog starka sympatier hos alla i Sverige att se hur de agerar. Det har varit en inspirationskälla för människor nära Belarus, i Ryssland till exempel, som ser att detta är ett sätt att agera.

Förtrycket ökar, och dess råhet har blivit alltmer synlig. En del är dock inte synligt, och det hör vi också om i många berättelser. Även om jag inte ägnar mig åt att läsa partiföreträdares texter har jag både hört och sett dylikt.

Det är viktigt att vi agerar och gör det gemensamt. Det handlar också om att visa våra baltiska grannar ett starkt stöd, inte minst Litauen. Litauen ligger nära både Belarus och Ryssland men är ändå modigt och står upp för frihet och människornas krav på demokrati.

Att Lukasjenkoregimen kräver att Svetlana Tichanovskaja ska utlämnas är häpnadsväckande, och givetvis ska vi stå upp för skyddet av henne och säkra hennes möjligheter att verka.

Fru talman! Utrikesministern säger att det finns beredskap att utöka sanktionerna. Är det utrikesministerns krav på kommande utrikesråd att frågan lyfts upp och är beredd? Sedan den senast behandlades, den 22 februari, har det hänt ytterligare saker.

Som jag uppfattar det finns det ett litet fönster nu under våren. Även i Belarus hoppas man på en vår, och man hoppas att den våren ska innebära en möjlighet att flytta fram positionerna, inte för Lukasjenko utan för människorna som har kämpat för att deras röst ska höras och räknas. De vill ha frihet, demokrati och Belarus för sig själva.

De behöver vårt stöd, och då måste man visa att man taggar upp och också träffar med sanktionsregimer. När det gäller det entourage som Lukasjenko omger sig med finns det saker kvar att göra. Det gäller också de stora företagen, inte minst inom industrin för pottaska, som är stor och ger staten stora inkomster. Belaruskalij är ett av de företag som borde stå i fokus för ytterligare sanktioner.

Jag hoppas att utrikesministern är beredd att göra ytterligare förberedelser inför kommande utrikesråd så att man inte hamnar i ett läge där det inte finns något förberett eller upptaget på agendan, för detta är det svar vi vanligen får när vi kräver mer vid utrikesrådets möten.

Fru talman! Jag tror precis som de föregående att vi alla i denna kammare är röda och vita i dessa frågor. Jag kan inte hitta någon i Sveriges riksdag som inte tar parti för den belarusiska motståndsrörelsens frihetskämpar.

Fru talman! Jag tycker att det är glädjande att det Socialdemokraterna närstående Palmecentret och den Moderaterna närstående Jarl Hjalmarson-stiftelsen har arbetat nära under många år och uppmärksammat olika former av samvetsfångar och politiskt förföljda. Därför är det rätt av utrikesministern att citera ur en fångad persons beskrivning av sin tillvaro. Och, fru talman, den som kan sin historia känner igen det. Så har mördarregimer och diktaturer uppträtt i decennier, oavsett om det varit fascistkuppjuntaledare eller kommunistiskt förtryck.

Det är det här som gör att det är oerhört väsentligt att vi står sida vid sida och att EU förmår att driva på för att inte knäcka den utsträckta rödvita ros som kommer från Belarus. Jag vill upprepa mina frågor, nämligen: Kan vi förmå detta och hoppas att det går att organisera riktiga och rättvisa val som bekräftar att det är demokratianhängarna som i grunden har det belarusiska folkets förtroende och inte Lukasjenko? Och: Kan vi göra mer för att stärka och uppmärksamma frihetskämparnas ställning utanför Belarus, till exempel de som befinner sig i Litauen och Polen, genom att förstärka deras diplomatiska status?

Jag delar Kerstin Lundgrens bedömning att det är de baltiska länderna, särskilt Litauen, som har varit pådrivande här. Jag är glad över att min partivän Gabrielius Landsbergis kan jobba med Sveriges utrikesminister i dessa frågor.

Fru talman! Jag delar verkligen Hans Wallmarks syn på att det är jättebra att hans partivän Gabrielius Landsbergis, som jag har en väldigt bra relation med, fortsätter det fantastiska arbete som Linas Linkevicius och hans socialdemokrater har gjort i nio år när det gäller Belarus, vilket han nu har fått ett av de högsta MR-priserna som finns för. Jag är väldigt glad att de från era partier fortsätter med detta i Litauen.

Vi fortsätter att driva en konsekvent politik i EU och OSSE för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Belarus. Som ledamöterna känner till har vi arbetat aktivt för att komma ur de låsningar som funnits och som till viss del finns när det gäller att ha restriktiva åtgärder, det vill säga sanktioner, mot Belarus. Vi fick - alldeles för sent, men ändå - det första sanktionspaketet mot ansvariga i Belarus. Vi har tagit upp detta på varje utrikesråd sedan situationen började, och i februari enades utrikesministrarna om att överväga ytterligare sanktioner. Det är alltså en linje som vi har.

EU stöder precis som Sverige det belarusiska folkets legitima krav på demokrati och stöd till civilsamhället. Hans Wallmark frågade om det finns en chans att uppnå det som vi kräver, nämligen att välja ledare i fria och demokratiska val. Jag kan inte svara på den frågan nu. Vi har i OSSE erbjudit oss att facilitera en genuin dialog mellan regimen och oppositionen som skulle leda till bland annat fria val.

Från regimens sida har man sagt att man ska ha konstitutionella förändringar som man har gjort way back och som man återkommer till hela tiden, men det blir ingenting av det. När man verkligen kommer fram till hur det ska se ut och vad det ska bli så har det inte blivit något, trots att man har sagt det. Jag tror att jag skulle vara lite för optimistisk om jag sa att det nog kommer att bli så, men däremot utesluter jag det inte. Vi har sagt att vi är beredda att delta i och facilitera en sådan dialog och göra allt vi kan. Och vi gör allt vi kan också nu för att detta ska bli verklighet.

Fru talman! Jag hoppas att belarusierna, när vi möter den 25 mars nästa år, ska få gå ut på gatorna och fira sin frihet. Jag hoppas att EU då ska ses som en del av lösningen och inte som en del av problemet. Det handlar om att EU vågar göra mer än att överväga att känna oro. Jag tycker att det måste komma till utvidgade sanktioner, som måste träffa korruption och Lukasjenkos entourage. Detta bör göras tydligt.

Ryssland har dumaval i september. Det är viktigt att agera innan dess för att komma fram. Lokalval ska hållas i Belarus senast den 18 januari 2022, tror jag. Man pratar om att samordna en konstitutionell folkomröstning. Låt oss inte hamna i en rysk lösning, som Putin gjorde när han gav sig själv evinnerlig presidentmakt. EU måste agera under det fönster som vi har nu, fram till sommaren i princip.

Det är bra om man kan facilitera en dialog, om man visar att en dialog verkligen är meningsfull och att man kan föra den med oppositionens tydliga närvaro och inte med Lukasjenkos val av opposition. Politiska fångar måste naturligtvis vara fria. Det är inte rimligt att kräva dialog med dem som sitter i fängelse. Detta har Lukasjenko har fått en fin bild på, men det är inte en väg om man vill acceptera en dialog, fru talman. Den typen av fototillfälle får EU eller Sverige inte ställa sig bakom.

Fru talman! Regeringen har gjort demokrati till en av sina huvudprioriteringar under denna mandatperiod. Det förfalskade valet och de brutala övergrepp som regimen i Belarus har begått är oacceptabla. Som ordförande i OSSE under 2021 fortsätter Sverige att verka för att alla deltagande stater, inklusive Belarus, ska leva upp till våra gemensamma åtaganden och principer.

Inom OSSE görs en tydlig koppling mellan respekt för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer och säkerheten inom och mellan stater. Med anledning av rapporter om allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter vid presidentvalet aktiverade 17 deltagande stater inom OSSE den så kallade Moskvamekanismen för att låta en expertkommission undersöka situationen.

Denna expertkommission som tillsattes presenterade en rapport som slår fast att det förekommer allvarliga brister i hur presidentvalet genomförts och att valet inte levt upp till etablerad standard. Man pekade på allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och att Belarus har brustit i att följa sina internationella förpliktelser, däribland OSSE-åtaganden. 88 rekommendationer gavs i rapporten till Belarus, OSSE:s deltagande stater och det internationella samfundet. Sverige välkomnar detta.

Vi har nu en dialog om hur man ska följa upp detta, och vi kommer att fortsätta att stå upp för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer inom OSSE, i Belarus och i världen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.