Situationen för svenska kulturmiljöer

Herr talman! Aron Emilsson har frågat mig om jag tänker vidta några åtgärder för att säkra skyddet av och hindra förstörelse av kulturhistoriska miljöer och om jag tänker vidta några åtgärder för att säkerställa efterlevnaden av nationella mål, lagar och förordningar som gäller för kulturmiljöarbetet. Aron Emilsson har också frågat om jag är beredd att höja anslagen och se över möjligheten att stärka den kommunala kompetensen på området och om jag tänker ta några lagstiftningsinitiativ eller vidta några andra åtgärder för att trygga Sveriges kulturhistoriska miljöer.

Jag vill börja med att tacka frågeställaren för dessa frågor. Jag vill ta varje tillfälle i akt att berätta om regeringens arbete för att stärka kulturarvsarbetet. Regeringen vill se ett Sverige där många berättelser ryms och olika röster hörs. En inkluderande kulturarvspolitik är därför en av regeringens prioriterade frågor under mandatperioden. Regeringen avser att lämna en kulturarvspolitisk proposition till riksdagen, och kulturmiljöfrågorna är ett av de områden som kommer att behandlas i propositionen. En utgångspunkt för arbetet är att alla har rätt att vara med och utveckla kulturarvet och påverka den gemensamma livsmiljön.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kulturarvet och kulturmiljön är en gemensam angelägenhet och ett ansvar för många samhällssektorer. De nationella kulturmiljömålen har beslutats av riksdagen och gäller sedan den 1 januari 2014. Kulturmiljöerna ger oss kunskap och perspektiv på historien och på samhället. Regeringen strävar efter att kulturmiljöerna ska bevaras men också användas och utvecklas. Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna ansvarar för att lagar och förordningar inom området efterlevs. Dessa myndigheter har också ett stort ansvar för att de nationella målen uppfylls.

Jag är väl medveten om att kulturmiljövärden ofta hotas. Den kommunala planeringen har stor betydelse för kulturmiljön, och här är kompetensfrågan av yttersta vikt. Den kompetens som krävs måste kommunerna själva säkerställa. Länsstyrelserna arbetar dock nära kommunerna med bland annat rådgivning, stödjande arbete och tillsyn. På nationell nivå arbetar Riksantikvarieämbetet tillsammans med bland andra Boverket för att utveckla metoder och handledningar för hanteringen av kulturmiljöfrågor i stadsplaneringen.

Det statliga stödet till kulturmiljöerna uppgår i dag till drygt 250 miljoner kronor. Det har stor betydelse för kulturmiljöarbetet i hela landet. Jag vill även nämna den kyrkoantikvariska ersättningen, som uppgår till 460 miljoner kronor per år. Inom ramen för landsbygdsprogrammet finns också en rad stödmöjligheter som kan användas för att vårda och utveckla kulturmiljöer.

Herr talman! Inledningsvis vill jag tacka kulturministern för svaret men samtidigt beklaga att svaret på frågorna jag har ställt egentligen inte är särskilt mycket av svar utan snarare konstateranden av att regeringen faktiskt inte har så många strategier i dagsläget utan, liksom i andra kulturarvsrelaterade frågor, hänvisar till en kommande kulturarvsproposition. Det bygger å andra sidan upp stora förväntningar på den propositionen när den väl presenteras, och det ser jag mycket fram emot.

Jag ställde i min interpellation fyra tydliga frågor till ministern, alla med samma grund: Vad vill regeringen göra för att möta det pågående och i delar akuta hotet mot många av landets kulturmiljöer? För egen del - men också för Kultursveriges del - får vi inga besked. Vi vet alla vad som görs, hur våra nationella kulturmiljömål ser ut, vilka myndigheter som är ansvariga för frågorna och vilken storlek de statliga anslagen ligger på. Konstateranden som dessa redogörs det för på bekostnad av viktiga svar.

Ett tacksamt konstaterande av ministern är dock att hon är medveten om att kulturmiljövärden hotas. Där är vi överens, och då har vi i så fall samsyn om ett problem. Frågan är då: Om nu även regeringen är medveten om problematiken och till och med beskriver den som frekvent, vad vill man då göra? Kulturmiljösverige har larmat särskilt högt i år. Vår fysiska omgivning och referenspunkter engagerar, alltifrån civilsamhället till intresseorganisationer och myndigheter, och har uttryckt stor oro i år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverigedemokraterna har under flera år föreslagit en rad reformer och anslagshöjningar för tryggande av nationens kulturmiljöer av skilda slag. Dem har regeringspartierna avvisat konsekvent, men de skulle göra stor skillnad.

Jag frågar i min interpellation om ministern är beredd att stärka skyddet och höja anslagen för kulturmiljövård. Är hon beredd att vidta några åtgärder för att hindra förstörelsen av kulturmiljöer runt om i landet? Regeringen kan tillsätta en nationell samordnare, utarbeta en strategi och opinionsbilda i medierna. Det gör man i andra landsomfattande frågor, men här är man överlag mycket tyst. Det är ett intryck som inte bara jag utan också verksamma inom kulturmiljövården delar.

Kan kulturministern ta tillfället i akt och ge besked i denna fråga? Vill man stärka skyddet och i så fall hur? Är man till exempel beredd att höja anslagen, som i praktiken har sjunkit under flera år? Ett exempel som är direkt relaterat till det är Statens fastighetsverk, som övertog ett sjuttiotal fastigheter från Riksantikvarieämbetet under 2015. Medvetna om att medföljande anslag om 5 miljoner kronor var för lågt bedömde man ändå att det skulle gå att hantera inom myndighetens totala ram. Man kunde sedan konstatera att det inte går och att en anslagshöjning är nödvändig - men möts av beskedet att anslaget för 2016 ska minskas med 150 miljoner kronor.

Om anslagsnivån blir bestående får vi acceptera att de skyddsbestämmelser som finns för våra statliga byggnadsminnen inte kan följas med konsekvensen successivt sämre underhåll, vilket långsiktigt leder till skador och förstörelse och i slutändan hotar miljöernas existens och det kollektiva minnet. Det är utöver viktiga värden som besöksnäring och andra ekonomiska värden. Det skulle vara bra med ett klarläggande här från ministern: Är hon beredd att agera, och i så fall hur?

Herr talman! Jag är väldigt glad för Aron Emilssons engagemang i kulturarvsfrågorna. På frågan om jag är beredd att agera kan jag svara att det inte finns något som jag är mer beredd på. Jag har just nu ett helt departement som arbetar hårt med att bereda den kulturarvsproposition jag ämnar lämna till riksdagen innan detta år är slut. Den kommer att ge svar på många fler frågor än dem som Aron Emilsson ställer i interpellationen.

Vi har det gedigna arbetet. Det kommer att bli Sveriges första kulturarvsproposition. Du må tro att jag är stolt över att få vara den som lägger fram den för Sveriges riksdag. Jag är övertygad om att alla vi som månar om Sverige och det svenska kulturarvet kommer att bli tillfredsställda av den. Det kommer att vara den mest upphetsande bunt med ord som vi har läst på väldigt länge. Den handlar om hur vi ska skydda våra miljöer, utveckla vårt land och bevara men också använda kulturarvet. Jag ser verkligen fram mot att ha många och långa diskussioner när vi har lagt fram förslaget först till utskottet.

Du ställer en rad frågor i din interpellation. En av dem gäller om jag vill vidta lagstiftningsåtgärder. Jag är inte en vän av lagar bara för lagarnas skull. Jag tror mycket mer på människor, individer, och att vi själva kan och bör ordna vårt samhälle, respektera varandra och vår historia och utifrån en god vilja utveckla vårt land och de människor som bor här. Det finns dessutom lagstiftning, mängder med lagstiftning, som kan användas. Jag är därför mycket mer mån om att vi ser på de lagstiftningar som finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det kanske passar att jag nämner några av de lagar som finns. Det är en omfattande lagstiftning som skyddar just dessa miljöer. Det är framför allt kulturmiljölagen. Den är central, och det är länsstyrelserna som har det praktiska ansvaret för tillämpningen av den lagen. Vi har Riksantikvarieämbetet som enligt kulturmiljölagen också har ett särskilt ansvar i detta.

Vi har miljöbalken. Det är en annan viktig lag för skyddet av våra kulturmiljöer. Bland annat skyddas de ca 1 700 områden som är av riksintresse för kulturmiljövården av miljöbalken. När det gäller miljöbalken har både länsstyrelserna och Naturvårdsverket centrala roller. Sedan har vi kommunerna. De har ett alldeles särskilt ansvar när det kommer till kulturmiljöfrågor utifrån bestämmelserna i plan- och bygglagen. Förutom kommunerna har också Boverket en viktig roll.

Min bedömning när det gäller lagstiftning, som Aron Emilsson trånar efter, är att vi inte behöver fler lagar, men däremot behöver vi tillämpa de lagar som finns. Just därför blir den kulturarvsproposition som jag kommer att lägga fram så viktig. Där kommer vi att arbeta med tillämpningen och bryta ned kulturarvet i dess olika delar för att se vad vi behöver göra utifrån befintlig lagstiftning för att kunna både bevara och utveckla våra kulturmiljöer och vårt kulturarv i stort.

Herr talman! Det gläder mig att kulturministern är engagerad i frågorna. Men det är också mycket som är upp till bevis. Vi ser stora brister och stor eftersatthet inom Kulturmiljösverige. Det är något som branschen själv vittnar om både i lokalsamhällen och från ansvariga myndigheter.

Utöver vilka åtgärder och anslag man vill se i närtid rör mina övriga frågor efterlevnad av nationella mål och regelverk och långsiktigt tryggande av Sveriges kulturmiljöer genom kompetensförstärkning. Boverket har konstaterat att 48 procent av kommunerna saknade antikvarisk kompetens under 2015, det vill säga nästan hälften av landets kommuner.

Det är väldigt allvarligt just mot bakgrund av det ministern själv nämner att de har en nyckelroll i och med sitt planmonopol. De har att hantera kulturmiljöförståelse både enligt plan- och bygglagen men också enligt kulturmiljölagen. Länsstyrelsernas allmänna rådgivning är naturligtvis väldigt bra. Men den är långt ifrån tillräcklig. Det vittnar också många kommuner om.

SD har till exempel föreslagit ett nationellt stimulansbidrag för antikvarisk kompetens i kommunerna. Frågan är: Vad vill regeringen här? Det är ett konkret förslag som man har sagt nej till som inte rör ny lagstiftning utan stimulanser.

Läget är allvarligt. Man har kunnat visa på att bebyggelsemiljöer hotas och rivs på grund av okunskap. Det handlar inte bara om äldre miljöer utan också om ny bebyggelse som förvanskar unika miljöer.

Till exempel har det planerade Nobelhuset på Blasieholmen här i Stockholm varit mycket omdiskuterat. Till och med Hans majestät Konungen uttalade sig, och det hotar riksintressen av olika slag. Men reger-ingen är väldigt tyst i den frågan.

Statens fastighetsverk har överklagat planerna. Det uttrycker för övrigt att anpassningskraven på kulturmiljöer generellt sett blir allt fler. Bevisbördan för att bevisa att det finns ett kulturhistoriskt värde blir allt tuffare gentemot näringsliv och annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett annat dagsaktuellt exempel på hotade kulturmiljöer är landets fä-bodmiljöer och inte minst Karl-Tövåsens i Dalarna. Den har blivit en medial symbol för mötet mellan två olika världar. Å ena sidan är det de sista aktiva fäbodarna som bär biologisk mångfald, kulturhistoriska byggnader, småskaligt mathantverk, hotade lantraser, besöksnäring och nedärvd kunskap om hållbar matproduktion. Det är värden i tiden och värden vi värdesätter. Å andra sidan är det stelbent och fastlåst regelverk och byråkrati som inte kan tumma på paragraferna när kulturmiljöer inte passar in i regelboken. Följden är att flera hundra års kunskap och arv sakta men säkert kan raderas ut.

Jag besökte Tin Gumuns på Karl-Tövåsens för några veckor sedan. Det är uppenbart att regeringen måste ta ett ansvar för att myndigheterna får reviderade direktiv, kan samordna sig bättre och förstår vad de handlägger för typ av ärenden när det gäller kulturmiljöer. Bakgrunden i det här fallet är kassaregisterlagen som kräver att verksamheter över en viss omsättning har elektroniskt kassaregister. Men i särskilda miljöer kan det beviljas undantag.

Här möts hon i stället av Skatteverket inte förstår eller vet vad en fäbodmiljö är. Länsstyrelsen har kulturmiljödirektiv med vilka Skatteverkets förslag till lösningar är fullständigt inkompatibla. Frågan är hur man ska hantera det. Det behövs helt enkelt en översyn av myndigheternas samverkan i kulturmiljöfrågor.

Fäbodbrukare som Tin Gumuns gör en enormt uppskattad kulturgärning. Men de möts av ett tjänstemannastyre som övertolkar lagstiftning, mål och intentioner som vi satt från politiskt håll. Hon vittnar också om att många fäbodbrukare och andra i otroligt värdefulla kulturmiljöer drar sig för att utveckla sin verksamhet inför risken att hamna i samma situation där de blir fastlåsta mellan olika typer av myndigheter.

Karl-Tövåsens har brukats i 350 år. Det är en symbol för riktigt gamla svenska kulturmiljöer av vilka det återstår en spillra.

Herr talman! Tänk, det måste glädja Aron Emilsson oerhört att just jag är den kulturminister som äntligen lägger fram Sveriges första kulturarvsproposition inför Sveriges riksdag. Det måste kännas härligt med tanke på det engagemang som du har för kulturarvsfrågorna och den komplexa bild som riksdagsledamoten så väl beskriver.

Jag är beredd att hålla med om mycket av det som Aron Emilsson alldeles nyss beskrev. Vi har enorma utmaningar när det gäller vårt kulturarv. Det är hög tid att ta tag i det och göra det med kraft. Framför allt är det hög tid att lägga en ordentligt grund för det svenska kulturarvet baserad på vetenskap och forskning om vad som faktiskt formar ett kulturarv.

Vad formar en kultur, ett land, en nation, ett folk, en del av Europa och världen? På vilket sätt ska vi säkerställa att våra institutioner och alla de som på olika sätt bär olika delar av kulturarvet gör det utifrån vetenskapliga grunder och hur ett kulturarv utvecklas?

Det finns mörkerkrafter här i Sverige och runt om i Europa. Vi behöver inte åka långt över Östersjön för att se hur man just nu gör begränsningar i kulturarvet. Man klipper om filmer, skär bort delar av museer och gör begränsningar i yttrandefriheten och tryckfriheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är något som är centrala element om man ska forma och utveckla ett kulturarv. Det känns väldigt hoppfullt att sverigedemokraten Aron Emilsson brinner för kulturarvet och verkar lägga ut texten om hur han och förhoppningsvis hela partiet ska vara med och utveckla detta.

Som jag tidigare sa finns det redan i dag och med många mått mätt enorma summor pengar som på olika sätt satsas på kulturarvsmiljöerna. Vi har 250 miljoner kronor i ett anslag, 460 miljoner per år i den kyrkoantikvariska ersättningen och så vidare - och vi har flera myndigheter som i sina regleringsbrev, utifrån sina instruktioner och med sina årliga anslag på olika sätt arbetar med kulturarvet och med kulturmiljövården.

Men precis som Aron Emilsson beskriver och som många av de myndigheter i branschen som riksdagsledamoten verkar ha så goda kontakter med beskriver är problemet kompetens, som ofta saknas, och inte illvilja. I stort sett alla människor jag möter, berättar för och eldar upp i kulturarvsfrågorna brinner också för kulturarvet eftersom de förstår vikten av det. Om man inte kan sin historia riskerar man väldigt mycket. Om man inte vet hur Sverige har utvecklats genom århundraden och årtusenden står mycket på spel, och mycket kan gå fel.

Därför är det så viktigt med kompetens och kompetensutveckling och med det som branschen beskriver för mig: samverkan mellan samhällets olika aktörer. Det finns oerhörd expertis, framför allt i vissa myndigheter, och många kommuner vill ta till sig expertisen för att kunna ta det ansvar som de har enligt lag. Men hela kedjan behövs för att det här ska fungera.

Herr talman! För att börja med att kommentera de i sammanhanget "enorma summor pengar" som verkar finnas för kulturmiljövården: Det är inte längre några enorma summor pengar.

Statens fastighetsverks anslag på totalt 340 miljoner har man skurit ned med 150 miljoner det senaste året. Kulturmiljövårdsanslaget har de facto blivit lägre på grund av inflation och annat de senaste åren och inte räknats upp på många år. Den kyrkoantikvariska ersättningen styr en del av de kyrkohistoriska miljöerna, men i stora delar är det fortfarande församlingarna som bär de största kostnaderna. Detta har inte heller räknats upp på länge.

Sveriges kulturmiljöer är jätteviktiga. De gestaltar vårt lands historia och utveckling, precis som kulturministern nämner. De berättar också om det kollektiva minnet och bildar referenspunkter som inte sällan ger varje ort och ställe dess unicitet. Samhällsbyggnad av högt kulturhistoriskt värde - det kan vara stationshus, skolor, kyrkor eller äldre landskapsmiljöer - uppbådar lokalt ideellt engagemang värt att värna men lockar också varje år turister från hela världen. Ett sammanhållet samhälle vårdar de fysiska rum som förmedlar vår mentala historia genom bebyggelsehistoria eller landskapsvård. Jag uppmanar regeringen att ta detta på allvar - om inte för oss nu levande så för våra kommande generationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Värt att nämna i sammanhanget är att Sverige var bland de första länderna att skydda sitt kulturarv. Redan 1666 utfärdades den första fornminneslagen, det så kallade plakatet. Det var den första lagen i sitt slag som utfärdats i något land. Under 1900-talet har en del byggnadsskydd tillkommit, men svenska kulturhistoriska miljöer har rivits och förvanskats - inte minst av socialdemokratin sedan 1960-talet, vilket kulturministern säkert känner till.

Gamla skrifter vittnar om svunna tider, om arbete och slit, om svett och tårar men också om gemenskap, samhörighet och glädje som har format de här fysiska rummen. Det är ett arv väl värt att vårda, och jag ser fram emot den proposition som regeringen kommer att presentera.

Herr talman! Det finns inte enorma summor pengar, men jag vill påstå att det finns en större utmaning. Den sammanlagda summan av alla olika instanser och myndigheter och de rena statliga anslagen för kulturarvsarbetet är ett mindre problem än bristen på kompetens och samverkan.

Det betyder inte att vi behöver se på båda de här bitarna när vi nu utvecklar kulturarvspolitiken i vårt land - vilket det är oerhört angeläget att vi gör, för precis som jag sa tidigare är det fem i tolv. Det finns många mörka krafter som rör på sig i våra grannländer, i vårt land och runt om i Europa och i världen. Om man månar om det svenska kulturarvet är det dags att kavla upp ärmarna och kämpa hårt, vilket jag gör och kommer att göra in i det sista.

Men jag vill tacka Aron Emilsson för den här debatten. Jag ser fram emot många samtal om just kulturarvet, om den svenska kulturen, om våra traditioner och om hur vi ska bevara och utveckla dem.

Vår kulturmiljö finns ju runt omkring oss alla. Alla ska också ha möjlighet att påverka den eftersom den är del av oss och det vi gör och är i de rum där vi befinner oss. Precis som riksdagsledamoten sa handlar det inte alls enbart om oss här just nu, utan det handlar om framtiden - om de människor som ännu inte finns här men kanske kommer att leva här om 50, 100, 500 och 1 000 år.

Jag vill avsluta med att återigen tacka för engagemanget. Jag ser fram emot många diskussioner i det här ämnet.

Överläggningen var härmed avslutad.