Situationen efter UNRWA

Interpellationsdebatt 31 januari 2025

Protokoll från debatten

Anföranden: 10

Anf. 10 Statsrådet Benjamin Dousa (M)

Herr talman! har frågat mig om jag inför beslutet att avsluta det finansiella stödet till UNRWA tog initiativ till en analys av sjukvård och utbildning för Palestinaflyktingar i Libanon, Syrien och Jordanien. Jacob Risberg har även frågat mig om jag i så fall kan redogöra för resultatet av en sådan analys.

Regeringen har, mot bakgrund av de enorma humanitära behoven i världen, beslutat att kraftigt stärka sin beredskap att utbetala ytterligare humanitärt stöd under året vid plötsligt uppkomna, förvärrade eller underfinansierade kriser. Av dessa medel avsätts 800 miljoner kronor till den humanitära krisen i Gaza och till regionen. På så vis kan regeringen, i löpande dialog med sina partner, säkerställa att det svenska stödet utformas på bästa sätt för att lindra lidandet hos nödställda civila och möta de enorma och akuta behoven på marken, såväl i Gaza och på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, som i Jordanien, Syrien och Libanon.

Sverige ger sedan tidigare ett omfattande humanitärt stöd till länder i regionen, inklusive Syrien och Libanon. Det svenska stödet dit uppgick sammantaget till nära en halv miljard kronor under 2024. Dessutom är Sverige fortsatt en av de största givarna av flexibelt kärnstöd till flera centrala aktörer i regionen, såsom UNHCR, Unicef och den internationella rödakorsrörelsen, som bland annat verkar för att stärka tillgången till utbildning och sjukvård för de mest sårbara.

Samtidigt fortsätter Sverige genom utvecklingssamarbetet att ge långsiktigt stöd till regionen, exempelvis inom hälso- och sjukvårdssektorn. Regeringen beslutade i somras också om en ny regional biståndsstrategi för Syrienkrisen om totalt 880 miljoner kronor för 2024-2026. Strategin syftar bland annat till att förbättra försörjningsmöjligheter och ge bättre tillgång till grundläggande samhällstjänster. Det är mål som fortsätter att vara högst relevanta.

Regeringen ser löpande över sina samarbetspartner och analyserar sina arbetssätt för att utforma svensk biståndspolitik på bästa möjliga sätt. Sett till den samlade bilden har regeringen nu valt att kanalisera det kraftigt ökade stödet till regionen genom andra aktörer än UNRWA.


Anf. 11 Jacob Risberg (MP)

Herr talman! Den 20 december kom besked om att regeringen slopar allt finansiellt stöd till UNRWA. Det var en vecka efter att Sverige i FN röstade för en förlängning av UNRWA:s mandat till den 30 juni 2026. Man gör en sak med den ena handen och en annan sak med den andra handen.

UNRWA är inte enbart den främsta humanitära organisation som i dag når ut med nödhjälp, mat och mediciner i krigets Gaza utan har ett mycket bredare mandat än så. UNRWA är den organisation som ansvarar för palestinska flyktingar från krigen 1948 och 1967 i Gaza och på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, samt i Libanon, Syrien och Jordanien. Den ska se till att dessa får sjukvård, utbildning, skydd och andra typer av insatser. Det rör sig om behov som ofta är omättliga, då många av dessa flyktingar lever under miserabla sociala och ekonomiska förhållanden.

Sammanlagt täcker UNRWA:s mandat runt 6 miljoner palestinska flyktingar. En fjärdedel av dessa befinner sig i Gaza. När den svenska regeringen nu avslutar sitt stöd till UNRWA vill jag fråga statsrådet Benjamin Dousa om han inför beslutet att stoppa stödet tog initiativ till en analys av vilka som i stället ska få ansvar för sjukvård och utbildning för de cirka 3 miljoner palestinska flyktingar som befinner sig i Libanon, Syrien och Jordanien. Jag frågar alltså inte om dem som befinner sig i Gaza och på Västbanken, utan jag vill veta hur man ska hantera de palestinska flyktingar som befinner sig utanför de ockuperade områdena. Kan statsrådet i så fall redogöra för resultatet av denna analys?

De senaste veckorna har de 800 miljoner man lägger på humanitära insatser figurerat väldigt ofta. Från början sades det att man skulle lägga 800 miljoner kronor till insatserna i Gaza. De senaste dagarna, och särskilt i det svar vi fått från statsrådet här i dag, har man börjat prata om insatser i Gaza och i regionen. Jag skulle vilja veta hur mycket av dessa 800 miljoner man lägger på det humanitära stödet till Gaza och hur mycket som är tänkt att gå till övriga insatser runt om i regionen.

Jag skulle också vilja veta vilka organisationer i Jordanien, Syrien och Libanon som får del av de 800 miljoner kronor som statsrådet pratar om. De organisationer statsrådet nämnde här, som arbetar med humanitära insatser i de andra länderna, ansvarar inte för de palestinska flyktingar som lever i flyktingläger i Jordanien, Syrien och Libanon. Det är UNRWA som ansvarar för dem. De humanitära insatser som statsrådet nämnde vad gäller till exempel Syrien är absolut nödvändiga. Vad jag förstår är de dock inte tänkta att gå till just de palestinska flyktingarna, utan de är tänkta för den övriga befolkningen i Syrien, som i dag är drabbad av konflikter. Samma sak gäller Libanon.

Frågan kvarstår: Har det gjorts någon analys av hur insatserna för de palestinska flyktingarna utanför de ockuperade områdena ska komma fram till dem som insatserna behöver nå? På vilket vis bidrar den svenska regeringen med fortsatt stöd till de palestinska flyktingarna utanför de ockuperade områdena när man slopar stödet till UNRWA?


Anf. 12 Fredrik Saweståhl (M)

Herr talman! Det är alltid lika roligt att delta i en debatt efter Jacob Risberg. Han är 2,25 lång, och man måste därför ägna sig åt talarstolshöjden i stället för politiken. Att vi faktiskt kan höja och sänka talarstolen är en av de härliga grejerna med den här salen.

Det är tydligt att Mellanöstern och den konflikt som berör Israel och de palestinska territorierna engagerar väldigt många människor i Sverige. Ibland skulle man kunna önska att andra konflikter i världen väckte lika stort engagemang. Hur många bryr sig egentligen om krisen i Sudan, som är den värsta pågående krisen just nu? Hur många bryr sig om det som händer i Kongo och Rwanda just nu, när alla fokuserar på detta område?

Det är nu inte fel att fokusera på detta, för det är viktigt. Det är också en konflikt som har funnits väldigt länge. Då måste vi ställa oss frågan: Hur kommer vi vidare? Vad är lösningen långsiktigt för att bygga ett Mellanöstern som är stabilt, fredligt och demokratiskt och som respekterar mänskliga rättigheter? Är det att fortsätta på samma inslagna väg som vi följt i 80 år, eller är det att göra någonting annat?

Om man gör som man alltid har gjort kommer det att gå som det alltid har gått. Det är dags för förändring. En av de förändringar som är nödvändiga är att se över rollen för myndigheten UNRWA. Jag återkommer till den alldeles strax. Låt oss först slå fast att Sveriges engagemang i den här regionen är stort. Som vi har varit inne på har det humanitära stödet för att hjälpa till i Gaza och i regionen fördubblats, vilket är väldigt bra.

Vi vet också att UNRWA absolut inte är den enda aktören när det gäller att nå ut med hjälp i Gaza, på Västbanken och i de palestinska områdena. Det finns många andra som redan genomför detta och som mycket väl kan ta över dessa uppgifter i de områdena. Flera av dem är också FN-organ, som World Food Programme, UNHCR och OCHA. Det finns också en lång rad ideella organisationer och andra organisationer som verkar i dessa områden och som faktiskt redan i dag står för en klar majoritet av det bistånd som kommer in i Gaza. Vi lämnar alltså inte människor i sticket bara för att UNRWA inte får pengar från Sverige eller, för den delen, från andra.

Det finns också ett antal skäl till att detta är rimligt. Som vi alla vet och har sett i medieuppgifter har UNRWA varit infiltrerat av och haft kontakter med terrorister. Det var personer med kopplingar till UNRWA som deltog i massakern den 7 oktober, som enligt medieuppgifter är den värsta pogromen mot det judiska folket sedan andra världskriget.

På samma sätt har vi sett medieuppgifter om att personer som har jobbat i organisationen har kopplingar till Hamas och Islamiska jihad. Vi vet också att byggnader och andra anläggningar som är kopplade till UNRWA har varit infiltrerade av dessa organisationer, som håller det palestinska folket i förtryck och terror.

Det finns alltså goda grunder att se över organisationen och varför man vill samarbeta med den. Man bör i stället finna en väg som är konstruktiv och som leder framåt och till att vi kan bygga ett bättre Gaza, ett bättre Västbanken och en fungerande palestinsk stat som lever sida vid sida med staten Israel i fred, säkerhet och frihet.

Det palestinska folket förtjänar demokrati, mänskliga rättigheter och frihet, inte terror, inte förtryck, inte Hamas, inte Islamiska jihad, inte Hizbollah - inte någon av alla de organisationer som vi ständigt läser om i tidningen. De människorna måste bort. Folket förtjänar sin frihet.

UNRWA är en del av problemet, inte en del av lösningen.


Anf. 13 Lars Beckman (M)

Herr talman! I dag har det kommit en busslast med moderater från Gävleborg som ska få lyssna på bistånds- och utrikeshandelsministern. Som moderat blir man stolt över den förändring av det svenska biståndet den här regeringen har gjort, där biståndet ändras till att ta till vara svenska folkets intressen. Det är därför titeln är just bistånds- och utrikeshandelsminister.

Vi har kunnat se under hösten hur vänstern i Sveriges riksdag har varit djupt upprörd över den förändring av biståndspolitiken som nu sker. Det är, precis som Fredrik Saweståhl säger, besvärande att man värnar vissa organisationer som är kraftigt ifrågasatta. Att UNRWA är ifrågasatt är ju ingen statshemlighet.

Det är viktigt för svenska skattebetalare att varje krona som vi använder gör skillnad på riktigt. Varje krona ska komma fram till mottagaren. Det är därför glädjande att läsa ministerns olika intervjuer i medier, där han är väldigt tydlig med att varje krona ska göra skillnad och att varje krona ska komma fram.

Svenska skattebetalares plånböcker är inte oändligt stora, nu när vi har ett krig i vårt närområde - Ukraina. Det är logiskt att Sverige stöttar Ukraina, och då blir det ännu viktigare att de resurser som vi använder till Mellanöstern verkligen används på rätt sätt.

Jag har noterat att den nya amerikanska administrationen pausar sitt bistånd i 90 dagar och går igenom vilket bistånd som ges till olika områden. En anmärkningsvärd medieuppgift som har förekommit är att den amerikanska administrationen gav 101 miljoner dollar för kondomer i Gaza. Det var förmodligen en överdrift och troligen en del av något större, men det är värdefullt att man granskar de pengar som ges så att de verkligen gör skillnad på riktigt.

Så fortsätt det goda arbetet - att vänstern är upprörd här i kammaren får vi ta. Det är ganska logiskt. Vi ska ha ett bistånd som gör skillnad på riktigt.


Anf. 14 Statsrådet Benjamin Dousa (M)

Herr talman! När det kommer till regionen i fråga är det viktigt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt.

När det gäller specifikt UNRWA som organisation är det ingen hemlighet att den genomgår en förtroendekris. Det handlar inte bara om Israel. Regeringen har varit väldigt tydlig i sin kritik av Israels beslut, och jag har själv tagit upp det personligen med Israels ambassadör i Sverige och med Israels vice utrikesminister, som jag träffade när jag var på besök i Palestina, östra Jerusalem och Israel.

Vi är kritiska till Israels beslut, men det handlar inte bara om det här konkreta beslutet. Det finns många andra problem som organisationer, både FN-organ och civilsamhällesorganisationer, just nu har när det gäller att hjälpa människor som är i nöd i regionen. Man har till exempel svårt att få visum, och får man visum gäller det kanske bara i några veckor i stället för månader, samtidigt som familjer ska komma till regionen för att hjälpa några av de mest behövande människorna på hela jordklotet.

Samtidigt har UNRWA en förtroendekris. Det handlar inte bara om Hamas brutala terrorattack mot civila i Israel utan om att det under decennier har gjorts för lite. Låt mig vara väldigt tydlig: Den här regeringens kanske främsta prioritet är att säkerställa att inte en enda svensk skattekrona går till terrorism, extremism, antisemitism eller andra typer av värderingar som på olika sätt gör skillnad på människor.

Det var därför viktigt för regeringen att delvis pausa utbetalningarna avseende de paket till UNRWA som beslutades förra året men också säkerställa att UNRWA stämmer av sina medarbetarlistor mot bland annat EU:s sanktionslistor.

Vi har också krävt oberoende utvärderingar av UNRWA:s verksamhet. Det kan inte vara så att det bara är UNRWA och FN-systemet som själva gör utvärderingar, så som det ofta tyvärr är i många FN-organisationer. Det här tog jag upp personligen med UNRWA:s högste chef Lazzarini när jag träffade honom under hösten förra året.

Den andra tanken som man också måste hålla i huvudet är att det är en region där många miljoner människor, oavsett om det är palestinska flyktingar eller internflyktingar i Syrien, nu har det väldigt tufft. I många av dessa länder råder det brist på många saker.

Senast i går fick jag rapporter om det mycket tuffa läget i Syrien, där det är brist på praktiskt taget allting. Det är brist på mat, det är brist på elektricitet och det är brist på bränsle. På lång sikt är det såklart också brist på ett värdigt liv för de människor som lever där.

För den svenska regeringen är det därför oerhört prioriterat att kombinera det kortsiktiga humanitära stödet med att långsiktigt bygga institutioner, skolor och tillgång till hälsocentraler i dessa länder, alltså inte bara i Gaza, på Västbanken och i östra Jerusalem utan också i regionen runt omkring.

Vi har tidigare kommunicerat ett rätt stort paket med bland annat mobila hälsocentraler i Syrien. På den konkreta frågan om vad de 800 miljoner kronorna ska gå till kommer jag att återkomma om det i närtid. För regeringen är det viktigt att pengarna går till det som gör störst nytta och att aktörerna verkligen har humanitärt tillträde till regionen.


Anf. 15 Jacob Risberg (MP)

Herr talman! Det är lite onödigt att man ska behöva lägga tid här i kammaren på att försöka höja nivån på debatten. Man skulle snarare vilja lägga tiden på att debattera politik på riktigt, men jag får försöka göra det i alla fall.

Jag måste kommentera vad en del av de andra debattörerna pratar om här. Bland annat nämndes det att det finns en massa andra konflikter runt om i världen som inte får den uppmärksamhet som de förtjänar. Jag noterar att vi här i kammaren i förra veckan bland annat debatterade situationen i Etiopien. Vi har debatterat situationen i Iran, och vi har debatterat situationen i Syrien. Jag tror dock inte att jag såg ledamoten Fredrik Saweståhl här då.

Jag blir lite fundersam. Litar Moderaterna inte på den förra franska utrikesministern Colonna och den rapport där hon har genomlyst UNRWA:s eventuella inblandning i massakrerna den 7 oktober? Man har kommit fram till att det inte finns bevis för att en enda person har medverkat. Det kan ha funnits personer som medverkat, men det finns inte bevis för att en enda person har gjort det. Man har inte kunnat namnge en enda person.

Jag skulle gärna vilja höra: Vilken person menar de moderata ledamöterna deltog i attackerna den 7 oktober? Man säger tvärsäkert att detta har skett.

Jag skulle vilja flytta tillbaka frågan till det som interpellationen handlar om egentligen, nämligen situationen utanför Gaza och Västbanken. Det är det jag efterfrågar. Jag vill flytta tillbaka frågan till vad som händer med de palestinska flyktingar som finns i Jordanien, Syrien och Libanon. Det är det jag efterfrågar.

Sverige har sedan UNRWA bildades stöttat det FN-mandat som förnyats och förnyats. Sverige röstade dessutom för det i december och förnyade mandatet fram till juni 2026 för UNRWA. Och det handlar inte bara om Gaza och Västbanken; det handlar även om de palestinska flyktingarna i Jordanien, Syrien och Libanon.

Man pratar om en förtroendekris för UNRWA. Frågan är: På vilket vis motverkar man den förtroendekrisen när man dessutom drar undan benen för UNRWA genom att ta bort finansieringen? Man bygger snarare på förtroendekrisen när man agerar på det viset.

Israels beslut att förbjuda UNRWA:s verksamhet i Gaza och på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, berör inte UNRWA:s arbete i Syrien, Libanon och Jordanien. Jag undrar därför återigen: Hur kommer det sig att regeringen slopar allt stöd till UNRWA, som arbetar med palestinska flyktingar även utanför det palestinska ockuperade området?

Hälften av de palestinska flyktingarna befinner sig utanför det ockuperade området, och det är UNRWA som vi har satt att hjälpa dessa palestinier i deras väntan på att få återvända. Det är ett återvändande som Sverige dessutom har varit med och skrivit under att de har rätt till.

Statsrådet säger att regeringen ska återkomma med hur de 800 miljonerna ska fördelas. Jag skulle gärna vilja veta lite mer om tidsplanen för detta. Jag skulle också, återigen, vilja veta: Vilka har man tänkt ska hjälpa de palestinska flyktingarna i flyktinglägren i Libanon, Syrien och Jordanien när man tar bort stödet från UNRWA?


Anf. 16 Fredrik Saweståhl (M)

Herr talman! Det är väl alldeles utmärkt att vi återvänder till frågeställningen om vad som händer i de andra länderna i regionen. Det är mycket riktigt så som ledamoten påpekade tidigare att många av de palestinska "flyktingarna" befinner sig i Libanon, Syrien och Jordanien.

Möjligen är detta ett tillfälle att inte bara ha två tankar i huvudet samtidigt utan att också riva av ett plåster. Varför är det år 2025 rimligt att barnbarnen och barnbarnsbarnen till människor som en gång flytt fortfarande betraktas som flyktingar, fortfarande sitter i flyktingläger och fortfarande förvägras medborgerliga rättigheter och möjligheten att bli integrerade i de länder de faktiskt bor i?

Tänk om vi hade agerat så! Tänk om barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen till de människor som flydde till Sverige under andra världskriget från Finland, Estland och Lettland i stället för att, som flera av dem gör, sitta i Sveriges riksdag skulle sitta i flyktingläger! Hur skulle det se ut?

Är det inte hög tid att ta i den här frågan, riva av plåstret och börja hitta lösningar? Vi behöver hitta lösningar som gör att de palestinier som inte lever i staten Israel, där man har medborgerliga rättigheter och får delta i demokratin, och inte lever på de palestinska territorierna kan integreras där de lever. De ska kunna integreras där fram till den dag de kan flytta till en framtida palestinsk stat, som vi vill upprätta och som naturligtvis ska vara fri och demokratisk och respektera mänskliga rättigheter.

Den absurditet som pågår måste upphöra. Men fram till dess är det naturligtvis rimligt och viktigt att vi stöder olika organisationer som kan hjälpa och stötta de människor som lever i de här olika länderna tills de kan bli integrerade där och få en bättre framtid än den som världen har erbjudit dem i 80 år.


Anf. 17 Statsrådet Benjamin Dousa (M)

Herr talman! Situationen i Mellanöstern är och förblir väldigt svår. De humanitära behoven är enorma i rätt många olika länder i regionen. Vi har nämnt flera under debatten.

Det är därför regeringen nu har beslutat att kraftigt öka sin beredskap att utbetala ytterligare humanitärt stöd under 2025 genom att avsätta 800 miljoner kronor. I och med detta har regeringen möjlighet att löpande se över hur Sverige bäst stöttar responsen för att lindra mänskligt lidande och nå människor i nöd.

Sverige ger sedan tidigare stöd till länder i regionen, inklusive Syrien och Libanon. Syrien förblir ett av världens värsta humanitära krisområden just nu, och Sverige fortsätter att ge stöd i hela Syrien inklusive de nordöstra delarna. Sveriges humanitära bistånd till Syrien 2024 uppgick till närmare en kvarts miljard kronor.

Därutöver ger Sverige ett resiliensstöd till Syrien med målet att stärka lokal motståndskraft hos den syriska befolkningen, syriska flyktingar och utsatta grupper i värdsamhällen i grannländerna Libanon, Jordanien och Turkiet.

Regeringen beslutade i somras också om en ny regional biståndsstrategi för Syrienkrisen om totalt 880 miljoner kronor för 2024-2026. Strategin syftar bland annat till att förbättra försörjningsmöjligheter och ge bättre tillgång till grundläggande samhällstjänster.

Även den humanitära situationen i Libanon är fortsatt mycket stor och omfattande. I ljuset av växande behov under 2024 kunde regeringen agera snabbt för att öka det humanitära stödet till landet, som totalt uppgick till 240 miljoner kronor förra året. Stödet gick bland annat till Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationens arbete med akut sjukvård, blodbanker och ambulansverksamhet.

Jag vill även betona att Sverige är en av de största givarna av flexibelt kärnstöd till många humanitära aktörer som är verksamma i regionen, såsom Unicef och den Internationella rödakorsrörelsen, som bland annat verkar för att stärka tillgången till utbildning och sjukvård för de mest sårbara.


Anf. 18 Jacob Risberg (MP)

Herr talman! Jag blir lite brydd över debattnivån här inne i kammaren från vissa ledamöter. Sverige har röstat för resolution efter resolution som slår fast palestiniernas rätt till återvändande. Ska man helt plötsligt gå emot de FN-resolutioner som man själv har röstat för?

Det är också lite ironiskt att ett parti som företräder en regering som gör vad man kan för att få flyktingar att återvända till sina hemländer helt plötsligt står här och säger att vissa flyktingar inte ska ha rätt att återvända till de länder de kom ifrån. De ska helt plötsligt bosätta sig någon annanstans, och man vill tvinga andra länder att ge dem medborgarskap.

Ledamoten talar om att riva av plåstret. Absolut - vi kan riva av plåstret här på en gång! Ett slut på ockupationen och att bli kvitt alla bosättare - det plåstret kan vi riva av.

Här och nu pratar vi dock inte om ockupationen och de ockuperade områdena. Jag vill i stället veta hur det blir för de cirka 2 miljoner palestinska flyktingarna i Jordanien, de drygt 500 000 flyktingarna i Syrien och de knappt 500 000 flyktingarna i Libanon. Vem ska se till att de får utbildning? Vem ska se till att de får grundläggande sjukvård? Vem ska ta hand om deras behov när vi inte längre ger stöd till UNRWA?

Det handlar inte bara om humanitära insatser i form av katastrofsjukvård, som statsrådet tar upp, utan det handlar om grundläggande saker som utbildning och sjukvård. Det handlar om mat. Det är den typen av insatser som UNRWA har stått för sedan 1949 och som regeringen nu inte längre ger pengar till. Vilka ska ta över ansvaret för de palestinska flyktingarna utanför de palestinska områdena, anser statsrådet?


Anf. 19 Statsrådet Benjamin Dousa (M)

Herr talman! Mot bakgrund av de enorma humanitära behoven i världen har regeringen beslutat att kraftigt stärka sin beredskap att utbetala ytterligare humanitärt stöd under året vid plötsligt uppkommande, förvärrade eller underfinansierade kriser. Allt det här har vi varit inne på.

Jag har också redogjort för regeringens arbete under det föregående året med många nya paket till flera av de länder som vi har diskuterat under debatten, utöver de väldigt omfattande kärnstödspaket som finns till många av de organisationer som också är verksamma i regionen.

Regeringen beslutade samtidigt att inte förnya kärnstödet till FN:s hjälporganisation UNRWA under 2025. Regeringens fokus under extremt utmanande förhållanden på marken är att just lindra lidandet för civila i nöd. Världens behov är i princip oändliga, och den svenska statsbudgeten är ändlig. Det handlar om liv och död för människor som är i akut behov av hjälp. Regeringen kommer att kontinuerligt se över det svenska stödet för att tillse att det når behövande på bästa sätt.

När det gäller just UNRWA vill jag samtidigt betona att regeringen fortsätter att stå fast vid sin kritik mot de israeliska lagarna om organisationen, vilka riskerar att göra det näst intill omöjligt för UNRWA att verka i Gaza men också försvårar UNRWA:s verksamhet i närliggande länder, så som vi också har diskuterat under debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2024/25:305 Situationen efter UNRWA

av Jacob Risberg (MP)

till Statsrådet Benjamin Dousa (M)

 

Den 20 december 2024 kom besked om att regeringen slopar allt finansiellt stöd till UNRWA – en vecka efter att Sverige röstat för en förlängning av UNRWA:s mandat till den 30 juni 2026.

UNRWA är inte enbart den främsta humanitära organisation som i dag når ut med nödhjälp, mat och mediciner i krigets Gaza, utan den har ett mycket bredare mandat än så. UNRWA är den organisation som ansvarar för palestinska flyktingar från krigen 1948 och 1967 i Gaza och på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, Libanon, Syrien och Jordanien. Den ska se till att dessa får sjukvård, utbildning och andra sociala insatser. Det rör sig om behov som ofta är omättliga då många av dessa flyktingar lever under miserabla sociala och ekonomiska förhållanden. Sammanlagt är det cirka 6 miljoner palestinska flyktingar som UNRWA:s mandat täcker, varav en fjärdedel befinner sig i Gaza.

Nu när den svenska regeringen avslutar sitt stöd till UNRWA vill jag fråga statsrådet Benjamin Dousa:

Har statsrådet, inför beslutet om att stoppa finansiellt stöd till UNRWA, tagit initiativ till en analys av vilka som istället ska ansvara för sjukvård och utbildning för de cirka 3 miljoner palestinska flyktingar som befinner sig i Libanon, Syrien och Jordanien, och kan statsrådet i så fall redogöra för resultatet av analysen?