Sammanslagning av trafikverk

Fru talman! Peter Hultqvist har ställt två frågor till mig. För det första: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att en eventuell sammanslagning av Vägverket, Banverket och delar av Luftfartsverket inte ska leda till att arbetstillfällen försvinner från Borlänge? För det andra undrar han vilka garantier jag kommer att försäkra mig om i den händelse att en sammanslagning blir aktuell när det gäller politisk styrbarhet över den nya organisationen, kostnadsbesparingar och bättre kvalitet. Bakgrunden till interpellationen är Trafikverksutredningen som har till uppgift att göra en översyn av myndigheter och verksamheter inom transportområdet. Denna utredning är en del i mitt och regeringens arbete med att åstadkomma en rättssäker, effektiv och medborgarorienterad statsförvaltning. Vi har redan tagit flera steg på vägen i år genom inrättandet av Transportstyrelsen och genom bolagiseringen av Vägverket Produktion samt bolagiseringen av Vägverket Konsult och Banverket Projektering. Trafikverksutredningen kommer snart att överlämna sitt slutbetänkande till mig. Innan dess vill jag inte spekulera i vilka förslag den kommer att lägga fram eller hur regeringen kommer att ställa sig till förslagen. Betänkandet ska i sedvanlig ordning skickas på remiss. Det finns flera skäl till den översyn som nu görs, men det i grunden viktigaste motivet är att få till stånd en effektivare användning av tillgängliga resurser för att uppnå målen för transportpolitiken och därmed förverkliga regeringens politik för fler jobb och växande företag. För att det ska vara möjligt behövs en effektiv organisation av resurserna på transportområdet, ett transportslagövergripande perspektiv i stället för sektorsvis tänkande och processer som medger en god förankring på lokal, regional och nationell nivå. Jag är övertygad om att de förslag som Trafikverksutredningen inom kort kommer att lägga fram stöder en fortsatt reformering av myndigheterna på transportområdet så att vi får ut mer infrastruktur för pengarna.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Inom Banverket och Vägverket finns starka indikationer och även farhågor om att regeringen vill slå samman de båda verken. Dessutom skulle enligt dessa uppgifter delar av Luftfartsverket också kopplas till detta nya jätteverk som totalt sett skulle få 6 000 anställda. Om detta är framtiden, vilket en hel del talar för, kommer under de närmaste åren mycket kraft att gå till internt omorganiserande inom tidigare Vägverket och Banverket. Två i dag mycket väl fungerande verk riskerar att snabbt förvandlas till ett organisatoriskt kaos. Kraft skulle i hög grad gå till interna frågor i stället för till sådant som innebär något positivt för vägarnas och järnvägens standard. Vad skulle syftet då vara? Vad jag förstår skulle en sammanslagning av verken i huvudsak syfta till att på ett bättre sätt hitta transportslagsövergripande lösningar. På det teoretiska planet är detta självklart riktigt. Men det måste då vägas mot att det även i en ny myndighet kommer att finnas så kallade revirgränser. Dessutom kommer ett nytt stort verk att bli svårtstyrt och svåröverblickat. Det finns inte några som helst garantier för att en ledning i en stor verksamhet blir effektiv i sina beslut. Det kommer att ta lång tid innan beslutsstrukturer satt sig och ett nytt verk fungerar effektivt. Därför går det att starkt ifrågasätta om detta verkligen är den rimliga och rätta vägen att gå. Vore det inte klokare och bättre att rusta upp Regeringskansliets roll? Genom att där skapa en starkare enhet med större kompetens, förmåga till uppföljning och att hävda sig i förhållande till verk och verksledningar skulle den politiska viljan få en bättre genomslagskraft. Det skulle dessutom skona verken från en tidsödande, kostnadskrävande och från kompetenssynpunkt negativ sammanslagningsprocess. I stället skulle man relativt snart kunna nå resultat genom att Regeringskansliet skulle förmå att hävda sina ståndpunkter på ett tydligare och mer kompetent sätt. Ministern bör också betänka att skapandet av ett nytt, stort jätteverk på trafikområdet förutom styrproblem i själva myndigheten också kan bli svårt för Regeringskansliet att matcha. Jag har svårt att se vare sig ekonomiska skäl, effektivitetsskäl eller verksamhetsskäl som motiverar en sammanslagning. Att nu göra en bedömning av de ekonomiska vinsterna av en sammanslagning är i stort sett omöjligt. Det ekonomiska utfallet är något som kommer att visa sig först när processen är klar. Slutresultatet kan till och med visa sig vara att alltihop lett till ökade kostnader. Nu har ministern i sitt svar till mig hänvisat till att utredning pågår och att slutförslaget ännu inte är framlagt. Men jag tror ändå att jag för min del kan ta fasta på väldigt många indikationer om att det lutar åt ett förslag om sammanslagning och att det är det som ändå uppfattas vara huvudstrategin från regeringens sida. Förutom att jag vill höra ministerns kommentarer till det resonemang jag för skulle jag också vilja fråga ministern om det finns planer på att stärka Regeringskansliets egen organisation och kompetens när det gäller transport- och kommunikationsfrågor.

Fru talman! Som jag sade, Peter Hultqvist, i min inledning är det jag har beskrivit att vi gör en totalöversyn av arbete, planering och myndighetsstrukturer runt transportpolitiken i Sverige, allt i syfte att hitta en modern organisation som möter de utmaningar vi har, både ekonomiska och klimatmässiga, och som också stärker den regionala nivån. Jag har precis lämnat en sammankomst med regionala företrädare, länsstyrelseföreträdare och företrädare för de olika verken som syftade till att nu följa upp de beslut och den inriktning som lades fast i riksdagen i samband med att man beslutade om den av regeringen framlagda infrastrukturpropositionen, allt i syfte att stärka den politiska delaktigheten med en mycket tydlig regional delaktighet. Det är där vi har en relation till arbetsmarknadsstrukturer och näringslivets utveckling. Syftet är också att de transportverk vi har i dag mycket tydligare ska samverka med och mellan varandra och med den regionala nivån för att skapa sammanhållande strukturer för effektivare transporter i Sverige, allt från godstransporter på järnväg, väg och sjöfart till persontransporter. Det här är strukturförändringar i syfte att vi ska få mer resor och transporter för pengarna. Det gör vi, och den inriktningen har jag och regeringen. Jag vet, fru talman, att Peter Hultqvist har lång erfarenhet av att politiskt leda en offentlig verksamhet. Vi måste ständigt ha en översyn av hur vi använder de ekonomiska resurserna, skattepengarna, och på vilket sätt vi arbetar för att hitta och skapa förutsättningar så att det är rätt organisation och rätt arbetssätt för den tid vi lever i här och nu. Det är det arbetet och den inriktningen som jag har arbetat med i två års tid. Vi har en utredning som om två veckor kommer att lämna ett underlag för hur vi nu ser på Vägverket, Banverket och de övriga strukturer som nu finns kvar efter att vi har genomfört förändringar på produktionssidan inom framför allt Vägverket. Jag har ambitionen att återkomma också på Banverkets sida. Allt detta har precis samma syfte som när Peter Hultqvist vill ha en bra, effektiv offentlig verksamhet till gagn för medborgarna. Av samma anledning gör jag en översyn av det som berör transportpolitiken i Sverige.

Fru talman! Just nu är utredaren, Nils Gunnar Billinger, inne i slutskedet av det här arbetet, och enligt planerna kommer förslaget att presenteras den 1 april. Jag anser att utredaren är väl kvalificerad för sitt uppdrag, och hans arbete har jag inga synpunkter på. Det som oroar mig är däremot regeringens grundläggande intentioner och substansen i det eventuella beslut som följer på utredningen. Jag är mycket medveten om att man ständigt måste syssla med översyner inom offentlig förvaltning. Så sker också, och så har skett också inom Banverket och Vägverket genom åren. Det är inte så att det har varit en stillastående verksamhet där det inte har hänt någonting. Det är en felaktig beskrivning, om man försöker sig på något sådant. Att visa handlingskraft är dock inte alltid detsamma som att man omorganiserar, bygger nya ledningsstrukturer och slår samman. Inrättandet av den nya Transportstyrelsen, bolagiseringarna i Vägverket och Banverket och signalerna om den nu pågående utredningen ger bilden av att omorganiserandet och inrättandet av nya ledningsstrukturer är så centralt att man nästan kan fråga sig: Är det här ett självändamål? För mig skulle det vara naturligt att koncentrera kraften på vad vi kan göra i befintliga organisationer och verksamheter relativt snabbt, hur de kan utvecklas och förändras. Då blir effekten för medborgarna det som står i centrum. Men nu tycks väldigt mycket vara inriktat på att slå ihop, skapa nya myndigheter och ge en bild av att det är tecken på handlingskraft. Det är vägarnas standard och kvalitet som är utmaningen. Samma resonemang gäller för järnvägen. Trafiksäkerhet, nollvision, förebyggande arbete, långsiktig styrning av trafik på väg och järnväg, framtidens godsflöden, framtidens kostnadskrävande infrastrukturprojekt, metodutveckling och långsiktig kompetensutbyggnad - det är här utmaningarna finns. En omfattande och djup sammanslagningsprocess inom verken är inget som stärker koncentrationen på de här framtidsuppgifterna. Det kommer att ta oerhört mycket tid och oerhört mycket kraft i sig, och vi är osäkra om vad resultatet av detta kommer att bli. Slutnotan kan till och med bli att verksamheten blir dyrare. Just för att kunna följa och hävda sig när det gäller de viktiga framtidsfrågorna anser jag att en oerhört central bit skulle vara att försöka åstadkomma ett starkare regeringskansli. Det var någonting som diskuterades bland annat i Ansvarsutredningen, där jag var ledamot. Diskussionen handlade bland annat på just det här området om balansen mellan trafikverken och Regeringskansliet. Ett för svagt regeringskansli leder till att verken i alltför hög grad kan leva sitt eget liv. Det kanske är det regeringen och ministern skulle fundera på att lägga ned en hel del kraft på innan man är beredd att ställa sig bakom ett förslag om att slå samman Banverket och Vägverket. I samband med stora omorganisationer till följd av exempelvis sammanslagningar finns det också stor risk för flytt av arbetstillfällen. Fältet öppnas för tendenser till återcentralisering, som strider mot de ursprungliga intentionerna om utflyttning av statliga verk och myndigheter. Därför är min fråga vad ministern kommer att göra vid en eventuell sammanslagning av Banverket och Vägverket för att arbetstillfällen inte ska försvinna från Borlänge. Den frågan är viktig. Det räcker om ministern svarar att jobben blir kvar i Borlänge oavsett förslag. I så fall litar jag på den utfästelsen.

Fru talman! Nej, Peter Hultqvist, jag har absolut inte sagt att Banverket och Vägverket inte har förändrat sig under årens lopp. Det vore naturligtvis underligt om de inte ständigt hade tagit sig an nya utmaningar. Däremot tror jag att Peter Hultqvist är medveten om att vi de facto står inför helt andra utmaningar i dag. I Sverige har vi en struktur där vi behöver alla transportslag. Varje transportslag måste vara effektivt, men de måste också fungera tillsammans. Det är därför det är avgörande viktigt att vi har organisationer och strukturer som möter klimatutmaningarna och kravet på ett effektivare godsflöde, allt i syfte att minska kostnader och utsläpp. Det är också därför Nils Gunnar Billinger har haft uppdraget med en övergripande inriktning. Det handlar om transportslagsövergripande planering och krav som vi måste möta. Det är så vi nyttjar våra resurser bäst, det är så vi skapar ett sammanhållet Sverige och det är så vi också möter klimatutmaningen. Det har inte hanterats tillsammans tidigare. Det är nya arbetssätt som i sig naturligtvis inte är lätta att förändra när man har inarbetade strukturer. Sedan skulle jag nog vara lite försiktig, fru talman, med att som interpellanten Peter Hultqvist påstå att regeringen gör omorganisationer som ett självändamål och vad det kan få för effekter. Jag började mitt uppdrag som minister med att besöka ett antal myndigheter. Jag besökte Sika, som Peter Hultqvist aktivt varit med om att flytta. Inte en enda bland personalen tänkte flytta med. Vad betyder det? Nej, man ska vara lite försiktig med att använda ett sådant tonläge. Där har Peter Hultqvist själv mer att förklara och försvara. Ett förslag som lämnas av en utredare kräver uppföljning, genomlysning och remisshantering. Jag tänker inte gå in i en diskussion om hur en framtida organisation eller myndighetsstruktur kommer att se ut eller vad det kommer att betyda med tanke på personalstrukturerna. Vägverket och Banverket har båda strukturer i andra delar av Sverige. Jag förstår att Peter Hultqvist har starkt fokus på Borlänge. Peter Hultqvist må ursäkta, men 600 av totalt 3 000 anställda vid Vägverket finns i Borlänge. De strukturer som är involverade i en utredares förslag finns naturligtvis också på andra ställen än Borlänge. Det pågår en ständig översyn av myndigheter och offentlig sektor i syfte att skapa bästa möjliga organisation för att göra rätt saker på rätt sätt. Det innebär att det hela tiden ställs krav på att också personalstrukturerna förändras. Jag tror inte att ens Peter Hultqvist som tidigare kommunstyrelseordförande någon gång lovat att en struktur alltid ska vara den som nu är given. Om en politiker fastställde ett sådant mål tror jag att det skulle anses som underligt.

Herr talman! Jag har aldrig sagt att strukturer och organisationer ska se likadana ut in i evigheten. Jag har bara frågat om jobben blir kvar i Borlänge eller inte. Man utlokaliserade en gång i tiden för att skapa regionala stödjepunkter. Risken med den här typen av omorganisationer är att man öppnar för en återcentralisering till storstäderna. Det är det man vill stävja och det är därför jag ställde frågan. Jag noterar att jag egentligen inte får något svar, annat än att ministern säger att hon inte vill gå in i en diskussion om eventuella framtida personalstrukturer. Man kan väl åtminstone säga att vi kommer att värna lokaliseringarnas syfte och se till att lagt kort ligger. Sedan kan man inte från en ministers sida gå in och detaljreglera det hela. För min del pratar jag utifrån vad jag egentligen tycker och känner i en sådan här fråga. Då är nog min uppfattning den, Åsa Torstensson, att ni borde satsa på att förstärka Regeringskansliet i stället för att förbereda en sammanslagning av Vägverket och Banverket. Jag tycker att det är att visa på en handlingskraft som i praktiken kanske endast rör till begreppen och gör att man under lång tid förlorar kraft. Det kan också innebära att man inte kommer att leva upp till intentionerna om transportslagsövergripande lösningar eftersom kraften förloras i internbyråkrati, omorganisation och kostnadskrävande internprocesser. Det kan finnas andra sätt att nå ett mål än att göra det som på papperet och i teorin kan verka enklast, i detta fall att göra en sammanslagning. Börja med att förstärka Regeringskansliet, och försök matcha verken på ett kompetent och dugligt sätt. Det kan vara en bra början att försöka komma någonstans. Lyssna också på den kompetenta personal som finns vid verken och som jobbat mycket med omorganisationer. Då tror jag att ni kommer att finna en hel del förslag som kan vara motiverbara och framgångsrika.

Herr talman! Låt mig göra en återkoppling till Borlänge och de arbetstillfällen som Peter Hultqvist fokuserar på. Jag säger att 600 av 3 000 vägverkare finns i Borlänge. Vägverket har en mycket decentraliserad struktur. Vid en eventuell förändring är det i dag omöjligt att vare sig gå in i den diskussionen eller förutsäga hur bemanning, placeringsort eller rationaliseringar kommer att se ut eftersom jag inte har en utredning på mitt bord. Motsvarande siffror finns beträffande Banverket eftersom det finns en mycket tydlig decentraliserad organisation. Vad gäller Peter Hultqvists fråga om Regeringskansliet i förhållande till verken vill jag säga att det mycket väl kan vara så att Regeringskansliet ska ändra strukturer och kompetens, men poängen med utredningen, utredningens uppgift, var att möta de utmaningar vi står inför, att mycket tydligt se och förstå att Sverige har behov av alla fyra transportslagen. De måste effektiviseras tillsammans. Det är tillsammans vi klarar av att bli bättre på miljöåtaganden, på att skapa effektivare förutsättningar för godsflöden samt hjälpa människor att planera sina resor hela vägen hemifrån till arbetsplatsen. Då behövs det ett sammanhållet system.