Riktade statsbidrag

Fru talman! Anette Åkesson har frågat hur finansministern ställer sig till problematiken gällande riktade statsbidrag och om finansministern ämnar genomföra konsekvensanalyser innan eventuella framtida nya riktade statsbidrag införs för att säkerställa att dessa hjälper och inte stjälper kommunerna och landstingen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Regeringen är medveten om den problematik som lyfts fram kring de riktade statsbidragen av bland annat Sveriges kommuner och landsting, SKL. I Statskontorets rapport Statens styrning av kommunerna görs bedömningen att statens styrning av kommunerna har ökat i omfång, komplexitet och detaljeringsgrad under de senaste decennierna. Nya styrformer har tillkommit, och styrningen genom riktade statsbidrag har ökat.

Regeringen anser att de generella statsbidragen ska vara utgångspunkten när staten fördelar pengar till kommunsektorn. Det finns dock tillfällen när riktade bidrag är lämpliga, och regeringen ser ett fortsatt behov av att rikta medel till specifika verksamhetsområden.

Men mot bakgrund av att de riktade statsbidragen utgör en stor och över tid ökande del av statens styrning av kommunsektorn har regeringen inlett ett arbete för att uppnå en mer strategisk och ändamålsenlig användning av de riktade statsbidragen. Det kan innebära att dels överföra riktade statsbidrag till det generella bidraget, dels förenkla befintliga riktade bidrag i den mån det är lämpligt. Regeringen arbetar kontinuerligt med att samla in information om samtliga riktade bidrag för att identifiera utvecklingsområden.

Som ett led i regeringens förbättrade styrning av skolan behövs också en översyn för att till exempel lägga samman eller förenkla de riktade statsbidragen inom utbildningsområdet. Arbetet kring detta är påbörjat, och det är regeringens ambition att kommunerna ska ha möjlighet att planera sina verksamheter efter de ändrade förutsättningar som förändringar kan resultera i.

Det är viktigt för regeringen att kommuner och landsting ges så goda planeringsförutsättningar som möjligt. Under den här mandatperioden har regeringen sett kommunsektorns behov av, och har också gett, stora generella tillskott till kommuner och landsting för att underlätta deras möjligheter att erbjuda alla medborgare en välfärd av god kvalitet. Även i den budgetproposition som vi lämnade till riksdagen i september har stora generella tillskott till sektorn aviserats inför nästa mandatperiod. Tillskottet är permanent, och 2019 tillförs sektorn 5 miljarder kronor och 2020 ytterligare 5 miljarder kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringens utgångspunkt när statliga bidrag till kommuner och landsting utarbetas framöver är generella bidrag kompletterade med riktade bidrag i de fall det är mest lämpligt. Samtidigt är det regeringens ambition att nya riktade bidrag ska ha breda användningsområden inom vilka det finns utrymme för lokal behovsanpassning.

Anette Åkessons andra fråga handlar om konsekvensutredningar inför beslut om nya riktade bidrag. Processen inför beslut kring ett riktat bidrag ansvarar varje enskilt statsråd för, och detta statsråd är även bäst lämpat att svara på detta, då det kan skilja sig åt mellan olika bidrag på olika områden. Det är inte ovanligt att bidrag som regering och riksdag har beslutat om utvärderas av till exempel Statskontoret eller ses över i statliga utredningar. Under 2016 utvärderades bland annat satsningen på bemanning inom äldreomsorgen och karriärstegsreformen för lärare. Det finns också en utredning som just nu tittar på bidrag inom kompetensutvecklingsområdet. Granskningar av regeringens riktade bidrag görs också av andra aktörer, bland annat Riksrevisionen.

Fru talman! Till en början vill jag tacka statsrådet för svaret. Det är glädjande att civilministern delar min och många andras uppfattning: att riktade statsbidrag som regel inte är det bästa sättet för staten att ge sig in och detaljreglera de verksamheter som kommuner och landsting ansvarar för.

Det är även positivt att regeringen har inlett ett arbete för att uppnå en mer strategisk och ändamålsenlig användning av de riktade bidragen respektive en förenkling.

Problemet är bara, med all respekt, att civilministern sa ganska exakt samma sak i vår interpellationsdebatt för två år sedan. Och i februari 2016 skrev han, tillsammans med bland annat finansministern, en debattartikel om hur detaljstyrningen av välfärden ska minska. Men vad har hänt sedan dess? Jo, regeringen har varje år sedan dess ökat de riktade statsbidragen, både i antal och i summa.

När vi stod i dessa talarstolar i december 2015 fanns det 80 riktade statsbidrag för kommuner och landsting att söka. Enligt den senaste ekonomirapporten från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, är de nu uppe i 130. Då ska man veta att det är förknippat med arbete att sätta sig in i de olika förutsättningarna och att ansöka. Det är ett arbete som inte minst för mindre kommuner kan vara så pass övermäktigt att de avstår. Samtidigt kan de riktade statsbidragen ha skapat förväntningar hos kommunens invånare, även om just de problem som de riktade statsbidragen är tänkta att lösa inte ens finns i den enskilda kommunen.

Det har alltså blivit 130 statsbidrag i stället för 80 på bara två år. Det är en ökning med drygt 60 procent i antal. Men även omfattningen har ökat. Mellan 2012 och 2018 har de riktade bidragen ökat realt med 60 procent, till totalt 44 miljarder kronor. Samtidigt har de generella statsbidragen, som 2018 beräknas uppgå till 117 miljarder kronor, enligt SKL i princip varit oförändrade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Visst började utvecklingen 2014, men det är den nuvarande regeringen som står för den dramatiska ökningen i antal och summa trots att man uppenbarligen sedan flera år är väl medveten om nackdelarna.

Att varje enskilt statsråd ansvarar för processen inför beslut om riktade statsbidrag må vara hänt. Men den ökning som skett de senaste åren har skett på så många områden att den måste anses vara systematisk. Dessutom är frågan om det ens är relevant. Regeringen bär ansvaret, och konsekvenserna slår mot samma kommuner respektive landsting.

Jag har två ytterligare frågor:

Hur kommer det sig att antalet riktade statsbidrag och summan av dem har ökat dramatiskt varje år med den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen trots att man hävdar att man inte vill det? Det är ju regeringen som lägger fram budgetpropositionerna.

Kan statsrådet utveckla hur det kommer sig, och även utveckla betydelsen av, att regeringen visserligen skjuter till generella bidrag till kommuner och landsting i budgeten men att det inte påverkar nivån i reala termer? Enligt SKL är den sedan flera år oförändrad.

Fru talman! Tack, Anette Åkesson, för interpellationen, för inlägget och för engagemanget i kommunsektorn! Vi delar det engagemanget. Jag är övertygad om att vi behöver jobba mycket mer i både regering och riksdag för att förstå den verklighet som Sveriges kommuner och landsting dagligen hanterar och för att anpassa lagstiftning, finansiering och styrning till kommunsektorns förutsättningar.

Detta är ett långsiktigt arbete. Det kommer att krävas många olika utvärderingar och åtgärder för att vi ska ge Sveriges kommuner rätt förutsättningar. Här finns också intresseavvägningar som måste göras. Vi har intresse av att kunna rikta resurser till särskilda sektorer. Vi har från rikspolitikens sida intresse av att säkerställa likvärdigheten i landet, vilket i viss mån förutsätter styrning av välfärdens finansiering och styrningsmekanismer internt i verksamheterna. Men vi har samtidigt ett intresse av att ge kommunerna och landstingen ett handlingsutrymme att anpassa verksamheten till de lokala och regionala behoven. Det är intresseavvägningar och en balansgång som inte alltid är så enkla.

Det som är bra med regeringens politik är att vi tror på ökade resurser till kommunsektorn. Det har gjorts stora satsningar också vad gäller de generella bidragen till kommunsektorn. De pengarna har kunnat användas till att upprätthålla kvaliteten och nivån inom den offentliga välfärden. De har också möjliggjort investeringar. Vi ser nu bland annat att kommuner tar ett större ansvar vad gäller bostadsbyggandet och generella investeringar som rör den kommunala servicen. Det är bra. Det är bra för välfärden.

Men vi har naturligtvis också haft den utveckling som Anette Åkesson beskriver, som har handlat om att förstärka resurserna i de riktade statsbidragen. Många av de bidragen behövs. Vi behöver säkerställa att olika sektorer inom den kommunala verksamheten får resurser för att kunna erbjuda medborgarna en likvärdig välfärd. Men det finns definitivt utmaningar. Det är mot den bakgrunden som regeringen har satt igång arbetet med att först kartlägga statens styrning av kommunsektorn med hjälp av det underlag som vi fått av Statskontoret. Nu har vi också gått in i den fas där vi jobbar med de riktade statsbidragen, inte minst inom utbildningsområdet, där vi har ett stort antal riktade statsbidrag. Där finns det behov av att slå ihop bidragen men också av att förenkla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte tillfredsställande som det ser ut i dag. Jag vill understryka detta. Vi har för många riktade statsbidrag som är administrativt betungande och som styr i en detaljeringsgrad som inte ger kommunerna rätt handlingsutrymme. Där återstår en del arbete, som vi måste bedriva tillsammans med berörda departement. Det arbetet och den processen är igång, som sagt.

Det kommer också att krävas en nära dialog med kommunsektorn. Därför har vi haft en dialog med Sveriges Kommuner och Landsting. Företrädare för olika delar av Finansdepartementet försöker tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting identifiera var behoven är störst och var vi behöver lägga mest energi vad gäller förenklingar och förbättringar av statsbidragen.

Vi kommer att kunna se en del effekter under det kommande året. Men det kommer naturligtvis att vara en fråga som inte löses på ett år, utan det kommer att krävas ett långsiktigt arbete som handlar om statens styrning av kommunsektorn.

Fru talman! Ja, det var två år sedan sist. Jag tycker ändå att det har hänt lite för lite under den här tiden. Men det gläder mig att civilministern anser att situationen inte är tillfredsställande och fortsätter arbetet i den delen.

I SKL:s senaste ekonomirapport, som jag var inne på tidigare, redovisas ett antal exempel på hur det rent faktiskt ser ut gällande de riktade statsbidragen. Det är exempel från skolan, sjukvården, äldreomsorgen och den sociala barn- och ungdomsvården, alltså från flera områden och verksamheter inom kommun och landsting, och det är delvis provocerande exempel.

När det gäller skolan har Skolverket till och med lagt ut en statsbidragskalender för att hjälpa kommuner och friskolor att hålla reda på de totalt 62 olika statsbidrag som finns för skolans område - 62 stycken, att jämföra med de totalt 80 riktade statsbidrag som fanns för alla områden när vi stod här för två år sedan. Statsrådet ansåg då att det var problematiskt många, och han hade påbörjat ett arbete för en minskning.

Jag tänkte ge ett exempel från skolan, utan politiskt ställningstagande om själva området. Exemplet är statsbidrag till mindre barngrupper i förskolan.

Det första året var bidraget kraftigt underutnyttjat på grund av att beslutet kom för sent och informationen var otillräcklig. Efter en omfattande informationssatsning sökte fler kommuner. Detta bidrog till att Skolverket fick börja prioritera bland de sökande.

Inför läsåret 2016/17 prioriterades förskolor med störst barngrupper och lägst personaltäthet. Kanske inte ologiskt, kan man tycka, utifrån vad statsbidraget var riktat mot. Året därefter, alltså 2017/18, prioriterades i stället förskolor i områden med svåra förutsättningar, där det behövs särskilda insatser för att höja utbildningens kvalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta innebar att flera förskolor inte längre var berättigade till bidrag och därför måste ställa om på kort tid - från juni då beslutet togs till augusti då verksamheten startar - och att det påbörjade arbetet plötsligt måste avslutas. Dessutom baseras ansökan och beslut på prognoser över barngruppsstorlek på varje förskola per den 15 oktober året före.

Statsbidraget syftar alltså till ett långsiktigt arbete för att förändra förskolans struktur, men statens hantering med årliga ansökningar och förändrade kriterier för tilldelning skapar osäkerhet och kortsiktighet. Andra problem som SKL pekar på är att fokus flyttas från helheten och att det skapar osäkerhet och ökade kostnader.

Konsekvenser av de riktade statsbidragen kan vara att kommunerna själva får gå in och fortsätta finansiera en verksamhet som de kanske inte hade tänkt att satsa på, att kommuner kan få ökade framtida pensionskostnader som inte täcks av statsbidragen och att statsbidrag riktas mot fel problem. Ökad personaltäthet är kanske inte alls lösningen, utan det vore bättre att jobba smartare med den personal man har, kanske med hjälp av ny teknik.

Problemen i kommuner och landsting ser olika ut. De riktade statsbidragen tar så småningom slut, och då står man där med varaktigt högre driftskostnader. Allt detta går emot det sätt Sverige är organiserat, med ett starkt kommunalt självstyre. Det går också emot kommuners och landstings behov att arbeta för att klara framtida utmaningar på bästa sätt.

Anser statsrådet att ovan nämnda exempel visar på bästa sätt att använda skattemedel?

Fru talman! Jag ska ge ett direkt svar: Nej. Vi har utmaningar. Det är därför regeringen har satt igång arbetet. Det är därför vi jobbar tillsammans med Utbildningsdepartementet för att förenkla de riktade statsbidragen inom utbildningsområdet. Det är därför det också finns ett behov av att kontinuerligt utvärdera effekterna av statens styrning av kommunsektorn. Det märks tydligast inom utbildningsområdet. Sedan kommunaliseringen av den svenska skolan har vi ju också haft en hel del utmaningar vad gäller styrningen av skolverksamhet som inte minst utvärderades och kanaliserades av Skolkommissionen.

Det här kommer att kräva ett förändrat synsätt från regeringens sida. Det kommer att kräva ett större ansvarstagande från statens sida inom vissa områden som rör styrningen av skolan men naturligtvis också förenklingar och förbättringar av finansieringsuppläggen inom utbildningssystemet.

Det här kommer att behöva prioriteras under det kommande året. Det är ingen tvekan om det. Vi för en kontinuerlig diskussion om detta, inte bara med Sveriges Kommuner och Landsting utan också med enskilda kommuner, och en aspekt som jag gärna vill lyfta fram i den här diskussionen är hur de riktade statsbidrag som är administrativt betungande påverkar de små kommunernas möjligheter att ta del av statliga medel. Det finns en risk att det skapar en obalans i systemet som innebär att de kommuner som har sämst förutsättningar och minst resurser att ansöka om medel missgynnas, och det är ju inte riktigt tanken med de satsningar som regering och riksdag gör.

Det återstår alltså en hel del arbete. Jag är ändå glad över att vi har kunnat ta viktiga steg vad gäller ökningar av de generella bidragen till kommunsektorn, och jag är väldigt glad över att vi i budgetpropositionen för 2018 också aviserade förstärkningar av resurserna i de generella bidragen till kommunsektorn de kommande åren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är viktigt. Det här måste gå före skattesänkningar. Vi måste fortsätta att satsa på välfärden, men det är klart att innehållet och utformningen av bidragen är viktiga här, och vi kommer att fokusera på detta.

Fru talman! Att det är viktigt att satsa på välfärden är vi överens om. Alliansregeringen kunde ju visa på att man kunde öka skatteintäkterna till välfärden genom att sänka skatter. Vi ser lite olika på den delen.

Kommuner och landsting står inför stora utmaningar de kommande åren. Jag vet att även civilministern är väl medveten om det. Dessa utmaningar hänger ihop med befolkningsstrukturen, som påverkar både försörjningsbördan och möjligheten till kompetensförsörjning, men även med andra trender som urbanisering, globalisering och digitalisering.

Att staten då i sin tur försvårar för kommunerna och landstingen att arbeta effektivt genom ökad byråkrati och genom att detaljstyra utan kunskap om de lokala förutsättningarna lägger ytterligare sten på börda. Det verkar vi vara ganska överens om. Detta skapar osäkerhet och främjar kortsiktighet i stället för den långsiktighet som är nödvändig. Det innebär vidare att skattepengarna inte används på bästa möjliga sätt.

De av den nuvarande regeringen rejält höjda riktade statsbidragen är därför ett resursslöseri som påverkar oss alla. Jag är förvånad över att nuvarande regering så dramatiskt arbetar emot det man själv säger sig vilja åstadkomma. Jag kan i detta fall bara beklaga det och hoppas på bättring.

Tack så mycket för debatten!

Fru talman! Tack återigen, Anette Åkesson, för debatten och för engagemanget i frågan!

Vi kommer att behöva jobba mycket mer tillsammans med de här frågorna. Det sker saker i regeringen. Det sker saker i riksdagen. Det återstår dock en hel del hinder på vägen mot en bättre styrning av kommunsektorn.

Jag väljer ändå att se den här diskussionen och debatten som ett positivt steg i arbetet med att förbättra villkoren i kommunsektorn. Det kommer nämligen att krävas ett nära samarbete mellan riksdag, regering och Sveriges Kommuner och Landsting för att styrningen ska förbättras, och det är viktigt att de här signalerna kommer från riksdagen.

Ibland ser man oroande signaler från en del riksdagspartier som vill se ännu mer av detaljstyrning och riktade statsbidrag, men det Anette Åkesson har presenterat i den här diskussionen visar också vikten av att vi för en diskussion om statens styrning av kommunsektorn. Jag anser att det är viktigt att staten faktiskt också utvärderar regeringens politik inom detta område.

Det är bra att vi har en diskussion och en kritisk granskning av effekterna av de riktade statsbidragen. Jag tror att det gör politiken bättre ur alla perspektiv, så jag vill tacka för diskussionen.

Överläggningen var härmed avslutad.