Regeringens stöd till folkets resning mot regimen i Iran

Herr talman! Daniel Riazat har frågat mig vad jag avser att göra för att stötta folkets resning mot regimen i Iran och på vilket sätt jag och regeringen har varit engagerad i frågan om Iran sedan regimens nedslag mot ”Kvinna, liv, frihet”-protesterna.

Låt mig inleda med att understryka att regeringen ser mycket allvarligt på utvecklingen i Iran och den betydande risk som finns för fortsatt eskalation i regionen. Situationen är snabbt föränderlig och har stora konsekvenser för Irans befolkning. Sveriges regering står bakom det iranska folkets modiga och långvariga kamp för att mänskliga fri- och rättigheter, inklusive yttrande- och mötesfrihet, ska respekteras av de iranska myndigheterna.

Situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran har länge varit mycket allvarlig. Detta gäller inte minst för kvinnor och flickor och för personer som tillhör etniska och religiösa minoriteter. Regeringen har kontinuerligt – enskilt, inom EU och tillsammans med likasinnade – sett över hur vi på bästa sätt kan stötta den iranska befolkningens rättmätiga krav på åtnjutande av sina mänskliga rättigheter.

Framtiden för Iran måste avgöras av landets befolkning. Det är just därför det är avgörande att människor tillåts fritt uttrycka sina åsikter och att befolkningens legitima krav hörsammas. I detta syfte har regeringen bland annat beslutat om 10 miljoner kronor till stöd för människorättsförsvarare, demokratiförespråkare och aktörer som verkar för ökad yttrandefrihet i Iran. Sverige kommer att fortsätta stödja det iranska folket i deras kamp för att mänskliga fri- och rättigheter ska respekteras.

Herr talman! Jag vill börja mitt anförande med att ta upp faktumet att det nu har gått två månader sedan jag ställde min interpellation. Det föreslagna debattdatumet planerades in till den 24 april, vilket hade varit tre och en halv månad efter att jag hade ställt min interpellation. Men när jag meddelade att jag kommer att göra en KU-anmälan gentemot ministern fick jag dagen efter ett mejl om att debatten skulle bli av i dag.

Det blir lite svårt att säga tack för debatten i dag. Jag vill snarare säga att jag skulle uppskatta om statsråden kunde följa regelverken i riksdagen när det gäller svar på interpellationer. Det är inte första gången man bryter mot reglerna mot mig. Senast jag ställde en interpellation till utrikesministern dröjde det också tre månader. Många ledamöter som hade ställt frågor flera veckor efter mig fick svar på sina frågor före mig. Jag hoppas att detta inte upprepas.

Till själva frågan.

Eftersom jag ställde frågan för två månader sedan har det hunnit hända en del saker i Iran och i regionen generellt. Jag tänkte dela upp mitt anförande i två delar. Den ena delen kommer att handla om regimen och det som hände i december och januari, och den andra delen kommer att handla om det som händer i dag i Iran.

Sedan den brutala fundamentalistregimen tog över statsmakten 1979 efter att ha kuppat en folklig revolution mot den dåvarande diktatorn, en kung, har folket blivit utsatt för handlingar i form av förföljelse, tortyr, fängslanden och avrättningar. Det kan inte kallas för något annat än barbari. Därtill har statsmakten genom en massiv ekonomisk korruption, kvotering i samhällets alla sektorer för regimtrogna och stölder från statskassan bidragit till att försämra ekonomin för en stor majoritet av befolkningen.

De sanktioner som västvärlden har riktat mot Iran har främst drabbat folket. Det har också påverkat ekonomin på ett felaktigt sätt, men grundorsaken till de ekonomiska problemen är regimen ansvarig för.

Utöver detta har de allvarliga kränkningarna av mänskliga rättigheter, bland annat gentemot kvinnor samt etniska och religiösa minoriteter, varit påtagliga. Ingen har gått säker. Fackliga grupper har blivit attackerade, och fackliga ledare har blivit avrättade. När folket reste sig mot regimen under parollen ”kvinna, liv, frihet” häromåret var det de största protesterna på flera decennier. Men regimen slog ned dem med brutalitet och hänsynslöshet.

Den här gången samlades en ännu större grupp av människor på gator och torg runt om i hela Iran. Från Baluchistan och Teheran till Kurdistan och andra delar av Iran gick människor och ställde sig bokstavligen framför krigsammunition.

Siffrorna kan diskuteras. Det talas om alltifrån 6 000 dödsfall till 50 000 dödsfall. 6 000 dödsfall är 6 000 för många, och 50 000 dödsfall är 50 000 för många.

Jag undrar var den svenska regeringen under alla dessa har varit i sitt stöd till folket. Till vilka kommer de 10 miljonerna, som den svenska regeringen har pratat om, att gå? Varför stöttar inte den svenska regeringen initiativ för att till exempel säkra internet för befolkningen, som just nu är utan internet? På vilket sätt kommer den svenska regeringen att hjälpa människorättskämpar som kämpar för ett fritt Iran även här i Sverige?

Herr talman! Just nu genomför USA och Israel en humanitär intervention i Iran som många hoppas kommer att leda till ett regimskifte. Utfallet är oklart men det är viktigt att folkrätten inte blir ett skydd för massövergrepp. Mullornas regim har mördat tiotusentals iranier de senaste veckorna för att hålla sitt grepp om makten. Nu får det iranska folket det stöd de behöver för att slå tillbaka mot förtryckarna.

När vi står inför ett historiskt vägskäl där det är tydligt att demokratiska värderingar står mot islamistiska värderingar är det viktigt att Sveriges regering står på rätt sida om historien. Det får inte råda några tvivel om att Sverige står på de förtrycktas sida och mot islamismen.

De flesta iranier ser mullorna som ockupanter, och militärt bistånd från USA och Israel i form av ett angrepp mot regimens centrum är den hjälp som det iranska folket behöver för att störta denna fruktansvärda regim. Det var just en sådan militär insats som 1999 stoppade en etnisk rensning av kosovoalbaner och så småningom ledde till Slobodan Miloševićs fall.

Då kallades det för en humanitär intervention, och nu genomförs en sådan humanitär intervention i Iran. Det är viktigt att Sverige åtminstone i ord stöder denna intervention. Sverige måste vara tydligt i sitt stöd för det iranska folkets rätt till frihet, vilket endast kan förverkligas genom regimskifte.

Herr talman! Nu när regimen i Iran är pressad är sannolikheten stor att mullornas regim börjar angripa diverse mål i Sverige, men också i resten av Europa, i ren desperation för att tysta de hundratusentals exiliranier som har valt att stödja sina landsmän i Iran.

Vi vet att regimen i Iran samarbetar med gängkriminella i Sverige för att eliminera olika aktörer som mullornas regim ser som ett hot. Foxtrotnätverkets ledare lever ju i Iran och skyddas av mullornas regim.

I går kom en nyhet om att Iranexperten Arvin Khoshnood utsatts för ett mordförsök av gängkriminella i Sverige. Han lever nu på hemlig ort. Att Iran skulle använda gängkriminella för att skada svenska medborgare är inte någonting som eventuellt kan hända, utan det händer och det drabbar hederliga människor endast på grund av att de uttryckt kritik mot en fruktansvärd regim i Iran. Det händer i dag.

Jag har känt Arvin sedan han var 16 år. Det är en hederlig person som har byggt upp ett liv i Malmö och bildat familj. Både han och hans fru jobbar och bidrar till samhället. Men han står också upp för demokratin. Och därför lever han nu på hemlig ort och har fått avbryta hela sitt liv. Hans liv är hotat av den här regimen i Iran, trots att han lever i Sverige.

Jag har vetat om dessa händelser ett tag, men jag är fortfarande chockad. Jag har alltid utgått ifrån att vi i Sverige har kunnat kritisera diktaturer. Men mullornas regim verkar kunna tysta svenska medborgare genom hot och terror. Arvin Khoshnood har behövt vara tyst ett tag för att skydda sin familj här i Sverige. Det är oacceptabelt att det behöver vara på det sättet.

Jag vill gärna veta vad regeringen avser att göra för att skydda iranska dissidenter och andra måltavlor för mullornas regim som befinner sig här i Sverige?

Herr talman! Vi ser en mycket allvarlig händelseutveckling i Iran och en farlig spridning i den bredare regionen. Iran bär ett stort ansvar för den negativa utvecklingen och för säkerhetsrisker också i väst.

Regeringen har fördömt Irans attacker mot grannländer i Mellanöstern, och ytterligare regional eskalering måste undvikas. Situationen håller alltmer på att utvecklas till ett regionalt storkrig, vars konsekvenser på kort och lång sikt är mycket svåra att överblicka.

Hos många väcks nu förhoppningar om att detta ska kunna leda till ett mer demokratiskt Iran som lever i fred med grannar och omvärld. Samtidigt finns det betydande risker, som i värsta fall riskerar att leda till ökad regional instabilitet och kaos.

Sverige har under lång tid stått upp för det iranska folkets rättmätiga krav på respekt för mänskliga fri- och rättigheter. I detta ingår givetvis rätten att fritt uttrycka sina åsikter. Tillsammans med EU ser vi kontinuerligt över våra möjligheter att upprätthålla trycket på den iranska regimen. Ett viktigt steg var när EU den 19 februari beslutade att lista Irans islamiska revolutionsgarde, IRGC, under EU:s sanktionsregim mot terrorism. Det har Sverige länge arbetat för. Det föregicks också av beslut om nya listningar av personer och enheter som varit inblandade i repressionen på olika sätt.

Ett annat exempel är att EU:s Iranpolitik skärptes kraftigt, bland annat med utökade sanktioner, efter repressionen av protesterna som följde på Mahsa Aminis död 2022.

Regeringen har tydligt fördömt det omfattande dödliga våld som riktats mot fredliga demonstranter och de storskaliga godtyckliga gripanden som följt i repressionens spår. Den iranska regimens skyldighet att respektera det iranska folkets rätt till yttrande- och mötesfrihet inklusive tillgång till information och internet underströks också när vi kallade upp Irans ambassadör den 14 januari. Sverige har även framfört det i multilaterala forum.

Var har regeringen varit? Det frågar interpellanten. Vi har i alla fall inte varit i Iran i slöja. Utöver allt det jag har redogjort för har vi kallat upp Irans ambassadör till UD ytterligare en gång, den 4 mars. Och vi verkar för ytterligare EU-sanktioner, bland annat under den särskilda regimen med anledning av MR-situationen i Iran. 19 listningar av 16 individer och 3 entiteter väntas antas vid FAC på måndag. Vi är också medförslagställare till Bahrains säkerhetsrådsresolution om Iran.

Som jag sa i mitt första svar har vi också beslutat om ytterligare stöd till demokrati- och yttrandefrihetskämpar. Det distribueras via Sida. Men vi kan inte gå in i detalj på till vilka det går, eftersom det är mycket känsligt och också kan medföra risker för mottagarna. Men jag är av den bestämda uppfattningen att fler EU-länder borde stötta på det sätt som vi gör och har gjort.

Slutligen vill jag förtydliga att den här debattiden erbjöds initialt för denna debatt. Men tanken var att denna interpellationsdebatt skulle slås samman med en annan med liknande frågeställning. Eftersom den andra interpellanten inte kunde föreslog vi ett framtida datum. Men jag är glad att vi i alla fall kan ha den här debatten här i dag.

Herr talman! Jag ska börja med att kommentera ledamoten Nima Gholam Ali Pours inlägg från talarstolen. Det är mycket riktigt, som jag själv också har sagt här i talarstolen tidigare, en brutal regim som massmördar och avrättar sin befolkning och som förföljer iranier utomlands. Men jag vill inte under några som helst omständigheter förknippas med en ledamot som deltar i protester där man skriker ”Död åt vänstermänniskor” och ”Död åt människor som säger jin, jiyan, azadi”, som betyder kvinna, liv, frihet. Det är nämligen den sortens demonstrationer Nima Gholam Ali Pour deltar i. Jag vill inte över huvud taget förknippas med den sortens fascistiska krafter, som nu också försöker kuppa protesterna mot den iranska regimen.

Med det sagt övergår jag till ministerns svar.

Det är jättebra om man stöttar demokratikämpar i Iran. Jag förstår att det är känsligt och att man inte alltid kan gå ut med exakt vilka det handlar om, eftersom det pågår repression på högsta nivå. Men det är ändå viktigt att riksdagen kan kontrollera den här typen av frågor. En människas demokratikämpar kan nämligen vara en annan människas förtryckare.

För att kunna veta att den här sortens pengar går till rätt, demokratiska organ eller individer, som till exempel inte springer ärenden åt Donald Trump eller Netanyahu som själva har väldigt mycket blod på sina händer, behöver man helt enkelt få veta vad kraven är och hur det har beslutats att de här pengarna ska distribueras.

Jag fick inte heller något svar på frågan om internet. Det är en väldigt viktig fråga för folket i Iran. Vi vet att svenska företag har hjälpt regimen med att avlyssna befolkningen och att ha olika typer av repressiva metoder även digitalt. Det har jag också talat om i den här talarstolen tidigare. Varför kan inte den svenska regeringen och svenska företag ta initiativ till att i stället hjälpa folket i deras kamp genom att låta dem ha fritt internet? Det är möjligt med dagens mycket moderna teknologi, som Sverige också besitter.

Den här frågan handlar för mig delvis om en regim som massavrättar och förföljer människor. Men regimen har också utsatt folket för en ekonomisk situation som innebär att man egentligen inte längre har vare sig en arbetarklass eller en medelklass. En stor andel av folket är i dag underklass på grund av den grova inflationen, vilken som sagt beror på både den enorma korruptionen och sanktionerna.

Jag är också här för att prata om det som händer just nu. Utrikesministern fördömde enbart Iran i det här fallet. Jag menar att den enda vägen för oss som står upp för demokrati är att både fördöma den iranska regimen för dess brutalitet och kraftigt ta avstånd från de illegala anfall som sker, främst mot civilbefolkningen. 95 procent av dem som hittills har dött i Iran under Israels och USA:s illegala bombningar de senaste veckorna har varit civila mål.

Visst vaknade jag, som en iranier som har fått fly mitt land, upp med ett leende på morgonen när jag hörde att Khamenei var död. Men jag vaknar inte upp med ett leende utan gråter när jag hör att omvärlden accepterar ett illegalt anfallskrig som främst drabbar civila människor.

Man måste kunna hålla flera saker i luften samtidigt. Jag hör inte utrikesministern göra det. Därför undrar jag helt enkelt: Hur ser utrikesministern på de illegala anfall som har skett? Jag vet ju vad regeringen tycker om Irans bombningar.

Herr talman! Ett område där Sverige kan påverka är regeringens befogenhet att bestämma vem Sverige samtalar med och vem Sverige ser som det iranska folkets representant. Det är positivt att den islamiska republikens viktigaste väpnade styrka, Islamiska revolutionsgardet, har terrorlistats. Det har alla partier i riksdagen välkomnat.

Samtidigt får den islamiska republiken ha kvar sin ambassad i Sverige. Det är motsägelsefullt. IRGC genomsyrar den iranska staten. Om IRGC är terrorister är mullornas regim en terrorregim. Sverige borde inte ha dialog med en terrorregim.

Till detta kan tilläggas att den iranska regimens ambassad möjliggör för terrorism och spionage i Sverige. Det är inte ett orimligt krav att regimens ambassad borde stängas, med tanke på att regimen hotar vissa människors liv i Sverige. Jag uppmanar utrikesministern igen: Stäng denna terrorregims ambassad!

Herr talman! Det finns ett starkt stöd bland iranier för kronprinsen Reza Pahlavi. Utrikesministerns partikollegor i Moderata ungdomsförbundet har erkänt detta och uppmanar den svenska regeringen att formellt inleda dialog med och erkänna kronprinsen Reza Pahlavi som den legitima samlande oppositionsledaren för ett framtida demokratiskt Iran. Samtidigt meddelade vice statsminister Ebba Busch under frågestunden den 5 mars att hon är beredd att träffa kronprins Reza Pahlavi.

Jag undrar om utrikesministern liksom vice statsministern kan tänka sig att träffa kronprins Reza Pahlavi för att inleda en dialog.

Herr talman! Till att börja med är det Irans befolkning som ska besluta om sin egen framtid – det är inte Sverige som ska göra det. Däremot ska vi naturligtvis stötta Irans befolkning så att de tillåts att fritt uttrycka sina åsikter och landet kan utvecklas till en demokrati.

Regeringen beslutade som sagt den 5 februari om 10 miljoner kronor till stöd för just människorättsförsvarare, demokratiförespråkare och aktörer som verkar för ökad yttrandefrihet i Iran. Fler borde som sagt göra som vi.

När det gäller interpellantens fråga om internet har Sverige genom Freedom Online Coalition tillsammans med 26 andra likasinnade gjort ett specifikt uttalande om internetnedstängningarna, där man tydligt betonade de allvarliga följderna. I uttalandet påminde man också om Irans internationella åtaganden avseende yttrande- och mötesfrihet och rätten till information, och man uppmanade till återställande av internet.

Sverige stod också bakom begäran om att sammankalla en specialsession i FN:s råd för mänskliga rättigheter. I den resolution som antogs vid sessionen lyftes bland annat internetnedstängningen. Mandaten för FN:s specialrapportör för Iran och den oberoende undersökningsmekanismen för Iran, FFMI, förlängdes. FFMI gavs också i uppdrag att genomföra en brådskande utredning av de pågående och nyligen begångna kränkningarna, bland annat för att kunna bidra till ansvarsutkrävande.

Regeringen ser mycket allvarligt på de uppgifter som har framkommit om ett misstänkt mordförsök riktat mot en svensk-iranier. Åtal kommer att väckas inom kort, och Utrikesdepartementet kommenterar inte detta ytterligare i dagsläget utan hänvisar till Åklagarmyndigheten.

Säpo har tidigare konstaterat att Iran bedriver säkerhetshotande verksamhet i Sverige. Vi tolererar inte den typen av iranska aktioner för att destabilisera Sverige eller bedriva terroristverksamhet. Det är just därför Sverige har verkat för att terroristlista Islamiska revolutionsgardet, vilket man som sagt nyligen kom överens om.

Det här med diplomati är svårt. Sverige har diplomatiska relationer med ett antal länder där styrelseskicket och politiken inte stämmer överens med våra värderingar – det gäller också Iran. Det har vi för att kunna agera i för Sverige viktiga frågor, till exempel våra konsulärfall. Det ger oss också möjlighet att framföra tydliga budskap och skarp kritik mot regimens agerande. Detta har regeringen också gjort vid ett flertal tillfällen den senaste tiden, bland annat genom att kalla upp ambassadören.

Att stänga den iranska ambassaden skulle sannolikt leda till att inte heller Sveriges ambassad i Teheran skulle kunna fortsätta att verka. Det skulle riskera att få allvarliga konsekvenser för svenska medborgare och deras säkerhet. Det är alltså en svår avvägning som måste göras här.

Regeringen kommer naturligtvis att fortsätta verka för ökad press på den iranska regimen, inte minst genom skärpt sanktionstryck och ansvarsutkrävande för kränkningarna av mänskliga rättigheter.

Slutligen har jag när det gäller folkrätten flera gånger uttryckt att det är svårt att se att USA:s och Israels agerande skulle vara förenligt med folkrätten och förbudet mot våldsanvändning. Jag konstaterar att det finns ett väldigt begränsat utrymme i folkrätten när det gäller våldsanvändning till skydd för civila i ett land. Detta kan man naturligtvis diskutera.

Men något som är alldeles klart är att Iran inte får utveckla kärnvapen och inte heller får utgöra ett hot mot sitt närområde genom att utveckla och inneha ballistiska robotar. Detta är alltså en mycket svår balansgång. Men Iran utgör sannerligen ett hot mot oss och mot väst.

Herr talman! En gång i tiden hade Sverige utrikesministrar som kunde både tydligt ta avstånd från diktaturer och tala tydligt gällande folkrätten. Jag kan konstatera att vi inte befinner oss i den situationen längre. Vi har en utrikesminister som absolut uttrycker en mycket befogad oro för regimens brutalitet gentemot befolkningen men som inte på ett tydligt sätt här kan säga att hon fördömer USA:s och Israels attacker, som främst har dödat civila.

Jag vill börja med att säga att kampen för ett fritt Iran som ministern sa ska ligga i folkets händer. Ingen annan än folket i Iran ska bestämma om detta. Men för att det ska kunna förverkligas behövs också tydliga fördömanden och ett stopp för de bombningar som sker just nu, som främst drabbar civila. Då krävs det att ministrar, som utrikesministern här, är tydliga på den punkten.

Jag hoppas en dag få se ett Iran där mullornas kronor faller precis som monarkernas kronor gjorde. Jag hoppas att människor kan leva i fred och frihet och att kvinnor inte blir tredje klassens medborgare. Jag hoppas få återvända och besöka mitt hemland, där människor har blivit förtryckta under många år.

För att detta ska förverkligas krävs det att vi står upp mot den iranska regimen men också mot de imperialistiska statsmakter som i dag håller på att mörda civila i Iran. Som jag sa tidigare vill jag inte över huvud taget förknippas med den typ av rörelser som stöttar den här brutaliteten, där skolflickor blir massmördade i sin skola. Vad tycker utrikesministern om att USA har massmördat skolflickor på det sätt som man har gjort?

Herr talman! Situationen i Iran och regionen är mycket osäker. Konflikten har eskalerat och spridit sig, och dess konsekvenser är svåra att överblicka. För många väcks nu naturligtvis förhoppningar om att detta ska kunna leda till ett mer demokratiskt Iran. Samtidigt finns betydande risker för att situationen i värsta fall leder till interna konflikter och ökad regional instabilitet.

Vi må tycka olika om olika delar av denna mycket svåra fråga, men jag gläds åt det starka engagemang som finns för situationen i Iran här i riksdagen. Sverige står bakom den iranska befolkningens strävan efter en bättre framtid och deras krav på respekt för mänskliga fri- och rättigheter, inklusive yttrande- och mötesfrihet. Irans framtid måste bestämmas av det iranska folket, och regeringen fördömer alltid attacker på civila.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.