Regeringens ekonomiska politik
Protokoll från debatten
Anföranden: 7
Anf. 47 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Adrian Magnusson har frågat mig vilka antaganden som ligger till grund för påståendet att regeringens politik har inneburit att en familj med en polis, en sjuksköterska och två barn i förskoleålder får drygt 5 000 kronor mer i månaden 2026 jämfört med 2022.
I 2026 års budgetproposition (prop. 2025/26:1) och i den senaste vårpropositionen (prop. 2025/26:100) finns detaljerad dokumentation av de antaganden som beräkningen vilar på. Det handlar till exempel om genomsnittliga månadslöner för en heltidsarbetande polis respektive sjuksköterska – uppgifter som inhämtats från strukturlönestatistiken. Av dokumentationen framgår bland annat också att effekten på hushållens ekonomi av sänkt mervärdesskatt på livsmedel baseras på Konsumentverkets antaganden om en rimlig konsumtionsstandard, medan effekterna av sänkt drivmedelsskatt och sänkt elskatt baseras på rimliga antaganden om hushållens bensin- respektive elförbrukning.
Adrian Magnusson har också frågat mig hur stor del av den redovisade inkomstökningen som är en direkt följd av regeringens politiska beslut, och hur stor del som förklaras av löneökningar och andra faktorer som inte beror på regeringens politik.
Svaret är att den aktuella barnfamiljen får 5 000 kronor mer i månaden tack vare regeringens budgetar under mandatperioden. Löneökningar och andra faktorer är inte en del av kalkylen.
Adrian Magnusson har vidare frågat mig om regeringen har gjort någon beräkning av hur samma familjs köpkraft utvecklats efter att hänsyn tagits till inflation, ränteutveckling och ökade levnadskostnader.
Nej, beräkningarna fokuserar på effekterna av regeringens åtgärder på hushållets ekonomi. I den senaste vårpropositionen framgår dock att typhushållet med en polis och sjuksköterska har fått en betydande real inkomstförstärkning under mandatperioden – hushållet beräknas ha fått en total nominell förstärkning av sin hushållsekonomi med 21 procent åren 2023–2026. Under samma period var den totala inflationen 12,5 procent.
Adrian Magnusson har slutligen frågat mig om jag anser att regeringens kommunikation ger en rättvisande bild av den ekonomiska situationen för svenska barnfamiljer i allmänhet.
Exemplet med en polis och en sjuksköterska med medelhöga löner är ett exempel på hur regeringens politik har stöttat vanliga barnfamiljer. Av 2026 års vårproposition framgår att även en ensamstående låginkomsttagare med barn har fått en betydande förstärkning tack vare regeringens politik.
Så ja, regeringens kommunikation ger en bra bild av hur regeringens politik har bidragit till att stärka hushållsekonomin för vanliga familjer med hårt arbetande småbarnsföräldrar.
Anf. 48 Adrian Magnusson (S)
Fru talman! Tack till finansministern för svaret på interpellationen! Det var som förväntat ett svar som var positivt till regeringens politik som drivits under mandatperioden, och det vore i och för sig märkligt annars.
Kommunikationen från regeringen och Moderaterna har kretsat mycket kring de 5 000 kronorna som en familj påstås få i plånboken varje månad. Man blir lite nyfiken på hur det här har räknats fram, för är det något jag inte har hört i samtal med människor runt om i landet så är det att de har fått en massa mer pengar i plånboken. Snarare tvärtom, fru talman.
Jag har tyckt att det har varit ganska intressant hur man har kommit fram till det beloppet. Jag har vid upprepade tillfällen bett om hjälp av riksdagens utredningstjänst för att räkna ut vad Moderaterna och regeringen har använt för siffror och underlag för att komma fram till sitt exempel.
Det har visat sig vara en inte helt enkel uppgift. Jag har fått hänvisningar till den fördelningspolitiska redogörelsen i vårbudgetpropositionen. Den har jag läst, precis som det som ministern läste upp här.
Frågan kunde kanske ha lämnats där. Men sedan såg jag den moderata kommunikationen tilltog, och att den dessutom fick tas tillbaka en gång. Då blev jag ännu mer nyfiken på vad det är för siffror som använts.
Där pratas det bland annat om att en del av beloppet består av ”justeringar av jobbskatteavdrag med mera”. Jag frågade riksdagens utredningstjänst vad det kunde vara. De svarade: ”Det är svårt för oss att bekräfta eller vederlägga de poster som du presenterade då vi inte kan hitta information om vad exempelvis ’justeringar av jobbskatteavdrag med mera’ består av eller hur de andra posterna har beräknats.”
Det är det här som gör det intressant. Det är svårt att vederlägga uppgifterna. Men när man är ute och talar med människorna runt om i det här landet är det ingenstans man märker av den förstärkning i hushållskassan som regeringen och finansministern påstår har skett.
I samtal med människor som jag har när jag är på stan, knackar dörr eller när jag pratar politik i vissa sociala sammanhang, vilket man får räkna med, är det snarare de allt mindre marginalerna som tas upp, trots de påståenden som regeringen gör om inkomstförstärkningar.
Sveriges Makalösa Föräldrar hade i slutet av maj en debattartikel i Aftonbladet. De utgår där från att de som får mer pengar i plånboken är de som ligger över brytpunkten för statlig skatt. Jag vet inte om det är så regeringen har räknat. Det kan säkert finansministern bekräfta eller förneka här i debatten i dag.
Oavsett det skriver Sveriges Makalösa Föräldrar i sin artikel att en ensamstående mamma med en inkomst på 25 000 kronor som bor i hyresrätt och åker kollektivt inte alls har fått några 5 000 kronor mer i plånboken per månad. Enligt artikeln går den personen i stället back med över 3 000 kronor per månad.
Enligt samma artikel har matpriserna med 26 procent sedan 2022, och samma familj som Sveriges Makalösa Föräldrar nämner i exemplet som jag precis redogjorde för betalar 2 000 kronor mer i månaden för mat än vad den gjorde i början av den här mandatperioden.
Regeringens kommunikation som går ut säger inget direkt om bostadsformen. Man kan kanske gissa vad det är. Men är det en villa eller en hyreslägenhet som den här polisen och sjuksköterskan bor i?
Högkostnadsskyddet för mediciner har också höjts, så man får anta att den familj som används för kommunikationen är fullt frisk. Eller är det något som jag missförstått?
Det är någonstans här frågetecknen fastnar och inte rätas ut. Regeringen kan såklart kommunicera detta bäst den vill, men var är de här människorna som har fått 5 000 kronor mer i månaden i verkligheten?
Var är den här familjen som har fått 5 000 kronor mer att röra sig med och känner av det i sin vardag? Inte blir det lättare heller för en ledamot som hör till oppositionen att delar av regeringens siffror är oerhört svåra att genomtränga. Det väcker i vissa delar fler frågor än svar.
Anf. 49 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Tack, Adrian Magnusson, för att jag får vara här och tala om våra satsningar för barnfamiljer!
Det har varit en otroligt tuff tid för många svenskar. Det har varit kämpigt, med hög inflation. Även om inflationen nu är bekämpad av regeringen, Riksbanken och parterna tillsammans är det fortfarande så att priserna är och har varit höga under en lång period. Bor man till exempel, som interpellanten nämner, i en hyresrätt med högre hyra har det blivit och varit tufft för många
Hela poängen med det som vi har gjort under de senaste åren – att sänka skatt på arbete och pension, och nu också att halvera matmomsen i ett år och nio månader och mycket annat – är att kunna stötta och vara en krockkudde utifrån den styrkeposition som svensk ekonomi har. Man kan inte kompensera för allt. Det går inte, men vi har stöttat och underlättat för många. Med det sagt är det fortfarande många som har det tufft.
Låt mig nämna några saker. Vi har som jag nämnde sänkt skatten för arbetande människor. Vi har också, som interpellanten säkert har uppmärksammat, förändrat reduktionsplikten ganska ordentligt. Medan Socialdemokraterna drev upp priset på drivmedel tog vi ned det.
Vi har nu också sänkt skatt på sparande och investeringar med ISK. Det gör att människor vare sig de röstade på vänstern eller högern får ta del av avkastning och spara för att ha en buffert i framtiden eller för vad som nu kan behövas.
Att 5 500 kronor ifrågasätts gör absolut ingenting. Det är alldeles självklart att det går att härleda detta. Riksdagens utredningstjänst får gärna ringa till någon av mina tjänstemän, så kan de lösa det. Det finns inte någon hemlighet eller något icke-transparent.
Budgetpropositionen är en stor produkt. Men det är också väldigt tydligt hur vi redovisar. Glöm inte heller bort att Finansdepartementets tjänstemän till exempel redovisar fördelning på exakt samma sätt i dag som de gjorde för 5, 10 och 15 år sedan.
Det är inte politiker som bestämmer till exempel hur fördelningsdiagrammen ska se ut. De visar svar på vitt att det är mest till dem som tjänar minst procentuellt sett. Det är alltid så vi mäter, och så har det har mätts även under tidigare regeringar.
Nu börjar vi se ljuset i tunneln. I en oförutsägbar och osäker omvärld har vi haft möjlighet att stärka svenskarnas ekonomi. Det vill vi moderater fortsätta att göra under nästa mandatperiod. Vi har också presenterat finansiering för hur det ska gå till.
Att människor de facto har fått mer pengar i plånboken kan Adrian Magnusson, om han inte litar på Finansdepartementet, också se hos andra prognosmakare och experter. En typfamilj har fått förstärkning i sin ekonomi. Det är tack vare den här regeringen.
Anf. 50 Adrian Magnusson (S)
Fru talman! Jag har också noterat det som regeringen ibland kommunicerar ut. Man menar att i procent har den som tjänat minst gynnats mest av regeringens politik. Nu betalar man inte räkningar i procent, fru talman, utan man betalar med faktiska pengar. Det är det som har någon betydelse. Det hade kunnat vara betydligt större effekter i reda pengar om man inte bara tittat på procent.
Med Socialdemokraternas ekonomiska politik hade nio av tio fått mer i plånboken. Det finns tydliga siffror på detta från riksdagens utredningstjänst för den som vill studera det.
Låt oss gå tillbaka till den fördelningspolitiska redogörelse som finansministern hänvisar till. Där finns uppradade exempel, precis som finansministern nämner, och det är i sin ordning.
Man blir lite intresserad av den polis och sjuksköterska som nämns i exemplet, för det är nog inte precis den vanliga polisen som patrullerar på stan. Det är nog en polis som tjänar ganska bra med pengar, som förmodligen bor i en större stad i det här landet och som dessutom kör mycket bil. Så verkar det med tanke på hur tabellerna är uppställda.
Det är också intressant när regeringen pratar om 5 000 kronor och att det skulle vara en direkt effekt av regeringens politik.
Om man tittar i tabell 5.4 på sidan 35 i den fördelningspolitiska redogörelsen ser man att det står så här: Nominell förstärkning av hushållets ekonomi – och så vidare – varav effekt av årliga indexeringar i skattesystemet, givet oförändrade regler, alltså sådant som sker med något slags automatik, utgör 1 650 kronor för den här polisen, som man får anta befinner sig i det högre inkomstspannet bland poliser, och sjuksköterskan.
Om regeringen nu vill kommunicera de här 5 000 kronorna och säger att det är korrekt kan man alltså räkna bort i stort sett 1 700 kronor på ett bräde.
Man kan jämföra dessa 5 000 kronor med vad som gäller för ett ensamstående vårdbiträde med två barn, som också står med i den tabell som finansministern hänvisar till. Två barn är för ett ensamstående vårdbiträde lika många barn att försörja som för familjen med polisen och sjuksköterskan. Massan att försörja är densamma.
I tabellen ser man att den nominella förstärkningen av hushållets ekonomi 2023–2026 har varit 13 330 kronor för en sammanboende polis och sjuksköterska med två barn som är tre respektive fem år. Man får anta att föräldrarna befinner sig i det högre inkomstspannet vad gäller de här yrkesgrupperna. Det ensamstående vårdbiträdet med två barn på tre respektive fem år har fått 4 890 kronor. Det är en betydande skillnad – nästan 10 000 kronor eller i alla fall nästan 9 000.
Det är klart att man kan stå här och tala sig varm för procent och så vidare, men som jag sa i början av debatten: Räkningar betalas inte i procent. De betalas med faktiska pengar. Och man kan alltså se att en del av regeringens politik inte i samma utsträckning har gynnat den grupp som till exempel Makalösa Föräldrar nämner: ensamstående med två barn som bor i hyresrätt och åker mycket kollektivt. Vad jag kan se framgår det inte i tabellerna hur de här personerna lever i övrigt, men man kan nog utgå från att de inte bor i villa.
Anf. 51 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Tack återigen, Adrian Magnusson, för möjligheten att prata om hårt arbetande människors ekonomi!
Genom fyra budgetar här i Sveriges riksdag har regeringen haft en majoritet för att sänka skatten för hårt arbetande människor och låta människor få behålla mer av sin egen lön i plånboken. Det har varit extra viktigt i en tid när inflationens effekter har drabbat så väldigt många i Sverige. Regeringen vill fortsätta på den vägen.
Jag förstår delvis, fru talman, varför Socialdemokraterna försöker vända det här och göra det till något slags övning om att vi på Finansdepartementet inte skulle komma med, visa eller redovisa siffror på ett transparent sätt. Sverige är nog ett av de länder i både Europa och världen som är mest transparenta med beslutsunderlag.
Siffrorna för en vanlig barnfamilj beror såklart på exakt var man bor. Poängen är att regeringen genom den politik vi har fört har stärkt ekonomin räknat i skillnaden mot hur det hade varit om vi inte hade genomfört all den politik som vi nu genomför.
Jag vill gärna, så här dagen före midsommar, passa på att berätta lite grann om vad regeringen har gjort för svenskarna i en svår tid genom att omprioritera i statens budget. Vi har kunnat sänka skatten, som jag sa, steg för steg på både pension och arbete. Vi har förändrat drivmedelspriserna, och vi har sänkt skatten på ISK. Den 1 juli, om inte alltför länge, sänker vi förskoleavgiften. För någon månad sedan eller två halverade vi matmomsen, till exempel.
Allt det här är viktigt för att bygga skyddsvallar kring svenskarnas ekonomi. Men det handlar också om att använda den styrka som vi har i den offentliga ekonomin för att bryta den lågkonjunktur som vi befinner oss i. Sverige sticker ut jämfört med många andra länder. Vi har en stabil grund. Vi har starka statsfinanser, och vi kan underlätta för människor.
Det är alldeles tydligt att det är den här regeringen som har gjort allt det här som jag nu har sagt och mycket, mycket mer. Det är den här regeringen som bekämpade den inflation som låg på lite över 10 procent när jag blev finansminister. Det är den här regeringen som stärker arbetslinjen och ser till att den bidragsreform som vi har fattat beslut om kommer på plats så att fler ska kunna arbeta. De ska inte bara kunna ta del av skattesänkningarna utan också ha ett jobb och en inkomst att leva på. Deras barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet.
Steg för steg bygger vi Sverige rättvisare. Vi låter människor behålla mer av sin egen lön. Ansträngning ska löna sig. Samtidigt ska vi självklart ha ett riktigt bra skyddsnät för dem som behöver det allra mest.
Men – eller och – att underlätta för svenska familjer i en svår tid kommer inte av sig självt. På andra ställen, till exempel i den här kommunen, har Socialdemokraterna höjt skatten vid ett par tillfällen för hårt arbetande barnfamiljer och ensamstående mammor, medan regeringen har sänkt den.
Vi har också sett till att fritidskortet, som har varit till nytta för många ensamstående som har haft det allra tuffast, har varit en hjälp. Det är också väldigt tydligt att det vi nu gör när vi halverar kollektivtrafiktaxan under ett halvår är viktigt för väldigt många. Slutligen: Vi höjde taket för bostadsbidraget. Det hade inte gjorts sedan 1997.
Allt det här, fru talman, har regeringen gjort. Mer behöver göras, och mer kan vi göra framöver om svensk ekonomi fortsätter vara i lågkonjunktur och krisen i Mellanöstern inte går mot det slut som vi hoppas på.
Jag tackar för debatten och önskar en glad midsommar medan jag lyssnar på slutinlägget.
Anf. 52 Adrian Magnusson (S)
Fru talman! Finansministern vill gärna ha detta till en diskussion om transparens på Finansdepartementet och att jag skulle ifrågasätta Finansdepartementets siffror. Men det är Riksförbundet Sveriges Makalösa Föräldrar som konstaterar att en vanlig barnfamilj inte får 5 000 kronor mer utan i stället går back med 3 000 kronor, enligt exemplet i förbundets artikel.
Jag vet inte riktigt vad finansministern menar. Om hon vill påstå att det här är en socialdemokratisk kampanj får hon gärna det. Det är inte jag som har skrivit artikeln, utan det är som sagt en förening som arbetar med ensamstående mammor, framför allt, som har det tufft ekonomiskt. Finansministern får väl ta en diskussion med dem i så fall.
Jag lyssnade lite på debatterna här på morgonen. Om finansministern vill fortsätta att driva tesen att den här politiken syftar till att stärka arbetslinjen borde hon verkligen sätta sig ned och recensera den politik som har förts. Sverige har ju fler arbetslösa i dag än vi hade 2022. Jag tycker faktiskt att det är ganska modigt att säga att politiken syftar till att stärka arbetslinjen, för i så fall har man inte lyckats.
Det handlar också om att politik på något sätt skulle bekämpa lågkonjunkturen. Det stärker väl tesen att människor inte märker av de här 5 000 kronorna mer i sin vardag, för är det något som håller tillbaka svensk konjunktur är det att hushållen inte spenderar tillräckligt. Man kan verkligen ifrågasätta om det är så att vanliga människor runt om i det här landet verkligen känner att de fått 5 000 kronor mer i plånboken.
Jag har i de samtal jag har med väljare runt om i landet inte fått bilden att människor går runt och tänker: Jag har fått 5 000 kronor mer i plånboken! De tänker nog snarare att marginalen är ännu tuffare än vad den var 2022.
Jag får väl tacka för den här debatten och se om finansministern använder sitt sista inlägg.
Anf. 53 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Jag gör det väldigt kort, förutom att önska glad midsommar.
Ja, jag vet, och det är därför regeringen har jobbat så ihärdigt med att underlätta för människor. Det har varit tuffa tider; många känner det. Därför har det varit viktigt att stötta, och regeringen har kunnat göra det. Det vill jag fortsätta att göra. Sverige och svenskarna ska bli det rikaste landet i EU inom tio år, det vill säga ha det högsta välståndet. Dit kan vi nå.
Nu önskar jag återigen glad midsommar och tackar för debatten.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Interpellation 2025/26:550 Regeringens ekonomiska politik
av Adrian Magnusson (S)
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Regeringen påstår återkommande i sina beskrivningar av den förda politiken att en barnfamilj får drygt 5 000 mer i månaden i år jämfört med 2022. Familjen som det refereras till sägs bestå av en polis, en sjuksköterska och två barn.
Någon närmare källhänvisning har inte framgått.
Mot denna bakgrund vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson:
- Vilka antaganden om inkomster, löneutveckling, skatter, transfereringar och familjesammansättning ligger till grund för regeringens påstående att en familj bestående av en polis, en sjuksköterska och två barn får drygt 5 000 kronor mer i månaden jämfört med 2022?
- Hur stor del av den redovisade inkomstökningen bedömer ministern är en direkt följd av regeringens politiska beslut, och hur stor del förklaras av löneökningar och andra faktorer som inte är ett resultat av regeringens politik?
- Har regeringen gjort någon beräkning av hur samma familjs köpkraft utvecklats efter att hänsyn tagits till inflation, ränteutveckling och ökade levnadskostnader, och avser ministern i så fall att redovisa den?
- Anser ministern att regeringens kommunikation ger en rättvisande bild av den ekonomiska situationen för svenska barnfamiljer i allmänhet och om så inte är fallet, har ministern för avsikt att förändra bilden?

