Rättssäkerhet och civilsamhällets roll i svenskt bistånd

Herr talman! Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig hur jag säkerställer att försiktighetsprincipen tillämpas på ett rättssäkert och proportionerligt sätt, så att likabehandling upprätthålls.

Lotta Johnsson Fornarve har också frågat mig om jag anser att regeringen behöver se över sina riktlinjer och direktiv till Sida när det gäller utbetalning av humanitärt stöd till civilsamhällets organisationer, mot bakgrund av det indragna stödet till Islamic Relief.

Olle Thorell har frågat mig hur jag och regeringen säkerställer att tillämpningen av försiktighetsprincipen inom biståndet bygger på tydliga och rimliga kriterier, så att organisationer vet vad som krävs och kraven inte blir omöjliga att uppfylla.

Olle Thorell har även frågat mig hur vi säkerställer att Sidas bedömningar är sakliga och lika för alla organisationer och att ingen aktör riskerar att bedömas hårdare på grund av indirekta associationer eller religiös bakgrund.

Avslutningsvis har Olle Thorell frågat mig hur jag och regeringen avser att säkerställa att styrningen av Sida inte skapar osäkerhet eller uppfattas som politisk detaljstyrning i enskilda ärenden.

Sverige är en av världens största biståndsgivare. Med detta generösa bistånd kommer ett ansvar att se till att svenskt stöd används där det gör störst nytta för människor i behov av hjälp. Svenska skattemedel ska inte riskera att ens hamna i närheten av extremister, och regeringen arbetar intensivt för att säkerställa att det inte sker.

Regeringen har meddelat föreskrifter om att Sida i sin verksamhet ska säkerställa att stöd inte ges till organisationer som stöder antidemokratisk verksamhet, våldsbejakande extremism, islamism, antisemitism eller terrorism eller som undergräver kvinnors och flickors rättigheter. Sida har även uppdragits att stärka sin kapacitet att göra egna systematiska bedömningar av risker och lämplighet i val av partner. Det följer av grundlag att Sida i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.

Regeringen styr Sida genom beslut om myndighetens instruktion och genom att besluta om uppdrag i regleringsbrev eller i särskilda beslut. Det är dock upp till Sida att självständigt tillämpa reglerna och fatta beslut i enskilda fall.

Det är viktigt att komma ihåg att ingen organisation har någon rätt till svenska biståndspengar. Vi ger bistånd för att stödja människor i nöd, inte för att stödja biståndsorganisationer.

Herr talman! Jag tackar biståndsministern för svaret, men jag måste tyvärr säga att det knappt alls berör de frågor jag har ställt. Min fråga handlade inte om huruvida extremism ska bekämpas. Det ska man självklart göra. Där råder ingen som helst tvekan. Svenska skattemedel ska självfallet aldrig gå till våldsbejakande extremism, antisemitism eller terrorism eller till organisationer som på något sätt undergräver demokrati och mänskliga rättigheter. Det är en självklar princip, men det är ju inte det interpellationen handlar om.

Interpellationen handlar om en annan princip, nämligen hur staten fattar beslut. I det här fallet konstaterar Sida själva att man inte har funnit några kopplingar mellan Islamic Relief och extremistiska miljöer. Ändå stoppas stödet, inte därför att organisationen har gjort något fel eller därför att man har funnit oegentligheter utan därför att det inte till hundra procent kan garanteras att något inte kan hända i framtiden. Det är en helt orimlig försiktighetsprincip.

Herr talman! Det finns ingen organisation i världen som kan uppfylla sådana krav. Just därför har nu stora delar av civilsamhället via organisationer som Concord, Fremia och Forumciv gjort något mycket ovanligt. De har JO-anmält Sida. De menar att beslutet väcker allvarliga frågor om proportionalitet, rättssäkerhet och objektivitet i myndighetsutövningen.

Det här handlar alltså inte bara om en organisation. Det handlar om den svenska förvaltningsmodellen och om beslut ska fattas utifrån tydliga och förutsägbara kriterier eller hypotetiska riskbedömningar.

Herr talman! Islamic Relief är inte heller vilken organisation som helst. Det är en väletablerad, globalt aktiv humanitär aktör som under decennier har samarbetat med Sverige och andra internationella givare. De arbetar i några av världens svåraste humanitära kriser. Med unik kompetens når de människor i konflikter och katastrofer där få andra kan verka, till exempel i Sudan, i Jemen och i Mali.

I en omfattande utvärdering som Sida själv beställde beskrivs Islamic Relief som en mycket samvetsgrann organisation med stark riskmedvetenhet och mycket goda kontrollsystem. Det här är alltså inte en organisation som saknar kontroll, tvärtom.

Biståndsministern säger också i sitt svar att ingen organisation har rätt till svenska biståndspengar. Jag håller med. Det är självklart sant. Men det missar ju själva poängen. Ingen organisation har rätt till bistånd, men alla organisationer i Sverige har rätt att behandlas rättssäkert och likvärdigt av staten. Det är själva kärnan i rättsstaten, och det är just det som nu utmanas och ifrågasätts och som riskerar att urholkas med regeringens hantering.

Det här upplever jag och Socialdemokraterna vara ett stort problem. Ser inte statsrådet det?

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation, även om jag också önskar att det hade varit mer utförligt.

Den här debatten handlar om så mycket mer än om att en organisation, i det här fallet Islamic Relief, inte har fått sin ansökan om bidrag beviljad. Den handlar om att regeringens riktlinjer till myndigheten Sida har lett till godtycklighet och rättsosäkerhet.

Hanteringen av Islamic Relief har oroat stora delar av civilsamhället och även lett till en JO-anmälan. Det är mer än uppenbart att något måste göras. Riktlinjer och direktiv till myndigheten måste ses över så att de tillämpas på ett rättssäkert och proportionerligt sätt i enlighet med principen om likabehandling.

Att Islamic Relief helt nekas bidrag är faktiskt helt oförståeligt. Organisationen har varit en betrodd och uppskattad partner till Sida i över tio år och erhållit ett relativt stort stöd för sitt humanitära arbete. Ingen allvarlig kritik har riktats mot organisationen under den tiden. Tvärtom har organisationen fått goda omdömen vid tidigare utvärderingar.

Trots det har nu Sida sagt nej till organisationens ansökan om humanitärt stöd. Beslutet kom efter en särskild granskning av Center mot våldsbejakande extremism. Men varken Sida eller Center mot våldsbejakande extremism ser tecken på att verksamheten är antidemokratisk eller våldsbejakande eller att det finns kopplingar till sådana miljöer i nuvarande styrelse och ledning.

Trots det har Sida dragit in stödet till organisationen och beslutat sig för att ta det säkra före det osäkra genom att tillämpa en så kallad försiktighetsprincip – en princip som är oerhört svår att bemöta när det inte finns någon saklig grund för kritiken. Det är en godtycklighet och rättsosäkerhet som riskerar att få konsekvenser för hela civilsamhället.

Självklart ska inga skattepengar gå till våldsbejakande extremister eller antidemokratisk verksamhet. Där är vi helt överens. Kontroll och granskning är självklart en viktig del i en öppen och rättssäker förvaltning. Men den nuvarande strikta tolkningen av försiktighetsprincipen riskerar att begränsa civilsamhällets möjligheter att verka. Det öppnar för rättsosäkerhet och godtycklighet.

Hanteringen av Islamic Relief berör som sagt hela civilsamhället och skapar nu stor oro bland civilsamhällets organisationer, på goda grunder. Det handlar helt enkelt om hur långt en försiktighetsprincip kan sträckas utan att urholka grundläggande förvaltningsrättsliga principer. Det är uppenbart att en strikt tillämpning av försiktighetsprincipen kan få betydande konsekvenser i förhållande till likabehandlingsprincipen i Sidas styrning.

Jag vill att ministern svarar lite tydligare på våra frågor. Hur säkerställer ministern att försiktighetsprincipen tillämpas på ett rättssäkert och proportionerligt sätt så att likabehandling upprätthålls? Och anser ministern, mot bakgrund av det indragna stödet till Islamic Relief och hur det har hanterats, att regeringen behöver se över sina riktlinjer och direktiv till Sida när det gäller utbetalning av humanitärt stöd till civilsamhällets organisationer?

Herr talman! Tack till Olle Thorell och Lotta Johnsson Fornarve, som har initierat den här interpellationsdebatten! Tack även till biståndsministern, som är här och svarar på interpellationerna!

Jag håller med interpellanterna om att det egentligen inte svaras på de riktiga frågorna om det här med försiktighetsprincipen, vad det får för innebörd för kommande utbetalningar och så vidare. Man blir också lite brydd över hela försiktighetsprincipen.

Biståndsministern säger i sitt svar att svenska skattemedel inte ska riskera att ens hamna i närheten av extremister. Samtidigt ser vi att man använder biståndspengar till att betala just en extremist, presidenten i Somalia, som har uttalat sig extremt antisemitiskt. Man betalar även ut pengar till HTS i Syrien, som är en tidigare terrorkopplad grupp. Så vad menar man egentligen? Ska försiktighetsprincipen gälla vissa organisationer men inte de betalningar man själv gör? Jag får inte riktigt ihop det. Jag skulle vilja veta vad exakt det är man menar.

Biståndsministern listar de organisationer, eller den typ av organisationer, som inte ska få stöd. Det handlar om antidemokratisk verksamhet, våldsbejakande extremism, islamism, antisemitism och terrorism eller undergrävande av kvinnors och flickors rättigheter.

När det gäller kvinnors och flickors rättigheter är Islamic Relief en av de första organisationerna som har satt ljuset på det här med kvinnlig könsstympning och arbetat aktivt mot det i väldigt många år.

Jag håller också med om det som Olle Thorell pratade om tidigare – att Islamic Relief arbetar på ställen där andra organisationer inte kommer in. De har ett enormt förtroende i de länder där de arbetar. Nu verkar det som att de kommer att tvingas flytta 22 hjälparbetare från Sudan, där det krävs enormt mycket humanitärt arbete, och förmodligen 50 från Etiopien på grund av det bristande stödet från Sverige.

Jag har en annan undran om den här listan. Man har inte med islamofobi som ett kriterium för att en organisation inte ska få skattepengar. Är det något som finns med på listan som Sida ska arbeta utifrån?

När man säger att man inte kan utesluta flyttar man i praktiken över bevisbördan på den granskade parten i stället för att själv bevisa att något har gått fel. Hur sjutton ska organisationer kunna leva upp till detta att man inte kan utesluta? Det är i princip omöjligt.

Helt plötsligt blir den trosbaserade identiteten en riskmarkör i sig. Betyder det att inga organisationer som på något vis har en koppling till islam kommer att kunna få något stöd över huvud taget i framtiden? Och varför skiljer man ut just islam när det gäller den typen av frågor?

Det här väcker så många frågor. Jag tycker inte att biståndsministerns svar på något vis går in på de frågor som egentligen ställs här. Jag skulle också vilja få lite fördjupade svar utifrån de frågor som faktiskt ställts i interpellationerna.

Herr talman! Interpellanterna Olle Thorell från Socialdemokraterna och Lotta Johnsson Fornarve från Vänsterpartiet uttrycker upprördhet över att Islamic Relief inte fortsatt kommer att få medel från Sida. Ledamoten från Miljöpartiet instämmer i allt detta.

Ledamoten Thorell går så långt att han säger att inga konkreta brister har konstaterats, vilket enligt mig är ett anmärkningsvärt uttalande. En konkret brist är att Islamic Relief var inblandat i en rätt omfattande skandal 2020, då hela deras styrelse fick avgå eftersom flera ledamöter hade uttalat sig antisemitiskt. En av ledamöterna, Almoutaz Tayara, hade även hyllat Hamas och prisat dem som stora män och hjältar.

Detta är enligt min mening en mycket konkret brist. Därför är det svårt att förstå hur man kan hävda att inga konkreta problem har konstaterats. Det tragiska är att Sida valde att fortsätta sitt samarbete med Islamic Relief efter dessa uttalanden.

Magnus Ranstorp, som är en erkänd expert när det gäller terrorism, skriver i en debattartikel från 2023 att Islamic Relief liksom Hamas är en del av Muslimska brödraskapet. Ranstorp skriver även i debattartikeln att han misstänker att Islamic Relief direkt eller indirekt förmedlar bistånd till Hamas i Gaza eller utomlands.

Är inte detta konkreta brister, enligt Olle Thorell? Här har vi en islamistisk organisation som på högsta nivå tydligt uttryckt hat mot judar. Det är inte någon aktivist inom organisationen som uttryckt sig klumpigt, utan det är ledarna inom Islamic Relief som gett uttryck för grov antisemitism.

När jag tittar på detta undrar jag hur Sverige någonsin kunnat ha ett samarbete med en sådan organisation. Hur kunde det någonsin hända? Och hur kan det finnas ledamöter i vår lagstiftande församling som dyker upp här i dag och vill att vi fortsatt ska samarbeta med denna organisation, som har en tydlig islamistisk och antisemitisk agenda? Vi har ledamöter här i dag som på fullaste allvar menar att skattemedel ska fortsätta betalas ut till en så kallad biståndsorganisation som är en del av Muslimska brödraskapet och vars ledning uttalat sig antisemitiskt.

Är detta något som endast dessa ledamöter står för, eller stöder Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet samma ståndpunkt? Kommer skattemedel att börja pumpas ut till Islamic Relief om Socialdemokraterna beklagligt nog skulle vinna valet? Det vore bra att veta. Jag är rätt säker på att svenska folket inte vill att deras skattemedel ska hamna hos Muslimska brödraskapet.

Något som interpellanterna inte tar upp är att länder som Tyskland och Nederländerna för länge sedan slutade betala ut skattemedel till Islamic Relief. Anledningen till detta var just organisationens tydliga kopplingar till Muslimska brödraskapet.

Att Islamic Relief har tydliga kopplingar till Muslimska brödraskapet är alltså inte ifrågasatt av någon. Men ändå har vi två ledamöter här från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som tycker att Sverige ska fortsätta stödja Islamic Relief, och en ledamot från Miljöpartiet som instämmer i detta. Det är rätt avslöjande och visar att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill att skattebetalarnas pengar ska stödja islamism.

Herr talman! Sverige är en av världens mest generösa biståndsgivare. Men det förpliktar också och medför ett mycket omfattande ansvar gentemot svenska skattebetalare.

För den som ser tillbaka på de senaste åren är det uppenbart att vi inte har haft koll på var svenska biståndsmedel har hamnat. Det är just därför regeringen driver igenom ett storstädningsarbete när det gäller biståndet. Vi ger inte bistånd för att stödja enskilda biståndsorganisationer utan för att stödja människor i nöd.

Den här regeringen står upp för hårt arbetande människor. Det finns ingen tolerans hos svenska skattebetalare för att deras skattepengar ens ska komma i närheten av att hamna i fickorna på extremister. Den här regeringen arbetar dag och natt för att säkerställa att så inte sker.

Lotta Johnsson Fornarve och Olle Thorell får gärna berätta för mig och för dem som lyssnar här i dag om det är viktigare för Vänsterpartiet och Socialdemokraterna vilken enskild biståndsorganisation, som Islamic Relief, som Sida använder som genomförandepartner än att stödja människor i nöd. För regeringen är det centrala att säkerställa att Ukrainas civilbefolkning och de människor som drabbas av hunger och svältkatastrofer i Gaza, Haiti, Mali, Sudan och Sydsudan nås av vårt humanitära bistånd. Sida ansvarar själva för att avgöra vem som levererar bäst när det gäller det här uppdraget.

Detta är en viktig fråga för legitimiteten i biståndssystemet. Vi vill vara hundra procent säkra. Det är därför vi har gett instruktion till Sida att tillämpa en försiktighetsprincip. Inte en enda av skattebetalarnas hårt förvärvade kronor får hamna i fickorna hos extremister, islamister eller andra organisationer som undergräver flickors och kvinnors rättigheter.

Detta är en bred insats. Det är just därför vi har satt den välmeriterade Magnus Ranstorp i styrelsen för Sida. Detta är en bred offensiv.

Tiden då Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna strösslade svenska skattepengar runt om i världen utan att ha koll är förbi. Det är just därför vi driver igenom det här viktiga städningsarbetet.

Ledamoten Thorell sa att civilsamhället och många biståndsorganisationer är oroliga och rädda för granskningen av biståndsorganisationer. Låt mig vara tydlig: Om man har kontakt med islamister och om man ser till att pengar, till exempel genom vidareförmedling, går till organisationer som undergräver kvinnors och flickors rättigheter ska man vara rädd för den här regeringen. Vi är på jakt efter att ta tillbaka våra egna skattemedel så att de i stället kan gå till organisationer som bedriver viktig verksamhet, utan risk för att de handlar hos till exempel antisemiter eller islamister.

Herr talman! Jag brukar uppskatta livliga diskussioner med ledamoten Risberg. Vi tycker sällan lika, kan jag konstatera, men diskussionerna brukar vara i god anda. Jag blev därför lite förvånad över de totala felaktigheter som sades i talarstolen om att regeringen skulle gå in med pengar till exempelvis HTS. Jag tror att Risberg själv känner till att inga pengar går till HTS, utan det stöd som går till Syrien går framför allt till FN-organisationer – UNHCR, World Food Programme, Unicef och UNFPA. Det skulle komma som en chock för mig om Miljöpartiet ville avskaffa de viktiga FN-stöd som går till civilbefolkningen i Syrien.

Herr talman! Det finns ytterligare en dimension i detta ärende, nämligen att Islamic Relief är en av många trosbaserade organisationer. Precis som när det gäller Act, Svenska kyrkan, Caritas, PMU och Erikshjälpen är det inte onormalt att trosbaserade organisationer arbetar med bistånd. De spelar ofta en avgörande roll i humanitärt arbete då de har djupa rötter i lokala samhällen och ett förtroende som internationella organisationer utan den bakgrunden ibland saknar. Detta är en styrka i biståndet. Vi ska vara glada för att de ägnar sig åt bistånd.

Men i den politiska debatt som nu förs finns en annan ton: Organisationer med specifikt muslimsk bakgrund möts allt oftare av en generell misstänkliggörande retorik. Vi hörde alldeles nyss hur Sverigedemokraterna i den här talarstolen driver kampanjer mot organisationer med just muslimsk bakgrund och mot delar av civilsamhället – ett kulturkrig mot religionen islam och muslimer i största allmänhet.

Extremism och radikaliserad, militant islamism är förstås verkliga hot, som ska bekämpas konsekvent och utan tvekan. Där har vi ingen åsiktsskillnad. Men kampen mot extremism får aldrig innebära att den svenska staten målar ut muslimer och muslimska organisationer i största allmänhet som säkerhetsproblem. Det vore både fördomsfullt och rättsosäkert.

Herr talman! Det finns också en dubbelmoral i regeringens linje som är svår att bortse från. När det gäller civilsamhällesorganisationer ställer regeringen nu krav som är i princip omöjliga att uppfylla om man är en muslimsk organisation, men när det gäller statliga samarbeten med konfliktdrabbade länder gäller plötsligt en helt annan logik.

Jag tänker exempelvis på Somaliaaffären. Benjamin Dousa säger att den som kommer i närheten av islamister och extremister ska vara rädd för regeringen. Ja, i så fall får ju regeringen vara rädd för sig själv eftersom den ger bort 100 miljoner kronor till Somalias premiärminister, som är en erkänd antisemit, islamist och extremist.

Där säger regeringen att man måste vara pragmatisk och realistisk och förstå kontexten, men när det gäller Islamic Relief – en organisation som har granskats otaliga gånger och där inga kopplingar till extremism har kunnat påvisas – ställer regeringen plötsligt omöjliga krav på riskeliminering.

Skillnaden i måttstock är slående. När regeringen samarbetar med Somalia vet kohandeln inga gränser, och man talar om realism och att vara pragmatisk. När det gäller Islamic Relief ställer man krav som ingen organisation i världen kan leva upp till. Det här är en dubbelmoral och ett hyckleri som är rent häpnadsväckande. Ser inte statsrådet det?

Herr talman! Tack, ministern, för ytterligare svar!

Självklart ska inte en enda skattekrona gå till extrema organisationer eller antidemokratiska krafter; där är vi helt överens. Jag kan därför inte låta bli att fundera över hur det kan komma sig att 100 miljoner av svenska biståndsmedel faktiskt har gått till den Hamaskramande premiärministern i Somalia eller åtminstone till närstående projekt.

När det gäller Islamic Relief i Sverige har organisationen varit strategisk partner till Sida sedan 2014, alltså i över tio år. Nu har man blivit av med stödet trots att varken Sida eller Center mot våldsbejakande extremism ser några tecken på att verksamheten är antidemokratisk eller våldsbejakande. Det finns inga tecken på detta.

Sida har dock beslutat sig för att ta det säkra före det osäkra och tillämpa den så kallade försiktighetsprincipen. Det är både obegripligt och oroande, och det bäddar självklart för godtycklighet. Jag kan verkligen förstå att hela civilsamhället nu är oroat – vilka organisationer drabbas nästa gång av den här godtyckligheten?

De som drabbas hårdast av det indragna stödet till Islamic Relief är faktiskt alla de tusentals människor som organisationen hjälper runt om i världen. Den svenska organisationen är en del av Islamic Relief Worldwide, som är en internationell humanitär organisation som har bedrivit biståndsarbete i över 40 år. Organisationen rapporterar att 14,5 miljoner människor i 38 länder har fått stöd under det senaste året. Bland annat stöttar man människor i nöd oavsett religion, etnicitet, kön eller annan tillhörighet.

Islamic Relief finns till exempel på plats i svältkatastrofens Sudan, där man bland annat hjälper svältande och våldsutsatta kvinnor och barn. Nu riskerar denna viktiga verksamhet att frysa inne, och det är allvarligt.

Självklart ska organisationer som söker och får stöd kunna granskas och kontrolleras, men det måste ske på saklig grund och baseras på fakta som går att bemöta – och rätta till, om det finns oklarheter. Islamic Relief har drabbats extra hårt därför att det pågår en tydlig desinformationskampanj mot organisationen. Det såg vi ett tydligt exempel på nyss, i form av Sverigedemokraternas framträdande här i kammaren.

Under sin tid har Islamic Reliefs verksamhet världen över genomgått mer än 500 rigorösa, oberoende granskningar. Samtliga dessa granskningar har bekräftat att verksamheten är uteslutande humanitär och genomförs utan väsentliga avvikelser. Organisationen bedriver sitt arbete i enlighet med internationellt erkända humanitära principer och kvalitetsramverk, däribland Core Humanitarian Standard, samt Giva Sveriges nationella kvalitetskod.

Sverige ska självklart inte bidra till att underblåsa den här desinformationskampanjen, utan våra beslut måste vila på saklig grund och fakta. Försiktighetsprincipen måste självklart tillämpas på ett rättssäkert och proportionerligt sätt så att likabehandling upprätthålls. Håller inte ministern med om det?

Jag tycker att det är uppenbart att regeringen, mot bakgrund av det indragna stödet till Islamic Relief och hur frågan har hanterats, behöver se över sina riktlinjer och direktiv till Sida när det gäller utbetalning av humanitärt stöd till civilsamhällesorganisationer.

Herr talman! Jag tackar biståndsministern för svaret. Visst kan vi ha lite olika åsikter om vad pengarna går till i Syrien, men vi ska inte gå in på det. Somalia har dock lyfts upp här av interpellanterna, och det blir intressant att se hur biståndsministern svarar på de frågorna.

Det finns få biståndsorganisationer som är så granskade som just Islamic Relief. Precis som Lotta Johnsson Fornarve sa har organisationen det senaste decenniet genomgått 500 olika revisioner och granskningar. Merparten av dessa granskningar har initierats av olika regeringar och FN-organ, och ingen av granskningarna har funnit några som helst belägg för kopplingar till förbjudna grupper eller otillåten användning av medel.

Det är märkligt att regeringen hellre lutar sig mot den så kallade forskaren Magnus Ranstorp, som biståndsministern själv hänvisar till. Han har tydligen mer rätt än de 500 olika granskningarna, vilket jag tycker låter lite märkligt.

Jag går över till detta med antisemitiska kopplingar, vilket togs upp av en av interpellanterna här. När man fann att några personer hade skrivit icke-bra saker på nätet agerade man; man tog avstånd offentligt och såg till att dessa personer inte längre hade någon som helst roll inom organisationen. En granskning ledd av Storbritanniens före detta justitieminister Grieve fann inga belägg över huvud taget för institutionell antisemitism.

Detta kan jämföras med exempelvis regeringens samarbetsparti, som gång efter annan uppmärksammas för antisemitiska uttalanden och väldigt många gånger har kritiserats av SKMA. Partiet fortsätter att få skattemedel.

Sedan är frågan om det finns några kopplingar till Muslimska brödraskapet. Nej, det gör det inte – Islamic Relief är en helt oberoende humanitär organisation utan politiska kopplingar till något i något land. Organisationens styrning, kontrollsystem och oberoende tillsyn säkerställer att verksamheten är fri från politisk påverkan och att resurser endast används för humanitära syften.

Herr talman! Jag skulle vilja förenkla debatten lite så att vi får tydliga besked.

Om jag inte missförstått saken är interpellanterna biståndspolitiska talespersoner för Socialdemokraterna respektive Vänsterpartiet. Vi vet att Islamic Relief är en del av Muslimska brödraskapet. Det har slagits fast flera gånger. Vi vet att flera personer som ingår i Islamic Reliefs ledarskap har uttryckt grova antisemitiska åsikter.

Är detta verkligen en organisation som de biståndspolitiska talespersonerna för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill stödja? Är det sådana organisationer som ledamöterna anammar? Tycker ledamöterna verkligen att det stärker trovärdigheten för svenskt bistånd om man samarbetar med en sådan organisation?

Svaret är egentligen ja eller nej. Antingen stöder ledamöterna den här islamistiska organisationen, eller också gör de inte det. Frågan är inte bara vad man tycker om Islamic Relief, utan frågan är vilka krav Sverige ska ställa på organisationer som får svenska biståndsmedel.

Om ledamöterna tråkigt nog skulle stödja en sådan organisation undrar jag hur de ser på de antisemitiska uttalanden som har kommit från Islamic Reliefs ledarskap och hur de ser på kopplingarna till Muslimska brödraskapet. Det finns mycket belägg för detta.

Anser ledamöterna att Sverige borde stödja en så kallad biståndsorganisation som enligt andra europeiska länder är en del av Muslimska brödraskapet? Det har andra europeiska länder slagit fast, och de har slutat betala ut bistånd till Islamic Relief. Eller förnekar ni helt och hållet att Islamic Relief är en del av Muslimska brödraskapet, trots de omfattande belägg som finns för det?

Hur många gånger får en biståndsorganisations ledarskap uttrycka sig antisemitiskt innan Sverige avslutar sitt samarbete med biståndsorganisationen?

Herr talman! Den här regeringen kommer alltid att värna om skattebetalarnas pengar. Jag har förvånats under den här debatten av hur pass viktigt det är för S, V och MP att en enda, enskild organisation ska få miljarder av skattebetalarnas pengar.

Det har sagts att pengarna blir infrysta och att människor inte får ta del av pengarna. Det stämmer inte. Exakt samma belopp kommer nu att kanaliseras, via Sida, till andra humanitära aktörer, där Sida inte bedömer att det finns risk för att pengarna hamnar i händerna på extremister, islamister eller annan antidemokratisk verksamhet. Det är obegripligt att ledamöterna kan tycka att det är så viktigt att organisationer som Unicef, World Food Programme och UNFPA inte ska få pengar till förmån för specifikt Islamic Relief, som man tycker ska få dessa pengar.

Ledamoten Johnsson Fornarve frågar: Vilka kommer att drabbas härnäst? Det är bara att läsa Sidas instruktion, som regeringen har fattat beslut om. Det är organisationer som stöder antidemokratisk verksamhet, våldsbejakande extremism, islamism, antisemitism och terrorism eller undergräver kvinnors och flickors rättigheter. Svårare än så är det inte.

Jag vill därför fråga Socialdemokraterna och Vänsterpartiet: Är er intention vid ett eventuellt regeringsskifte att den instruktionen ska rivas upp? Kommer ni att tillåta att pengar går till organisationer som undergräver kvinnors och flickors rättigheter och som stöder antisemitisk verksamhet eller i allra värsta fall terrorism?

Många andra typer av verksamheter träffas också av instruktionen. Ett konkret exempel är när det visade sig att svenska skattemedel hade gått till workshops och panelsamtal där representanter för Hamas och Palestinska islamiska Jihad närvarade. Resultatet blev att jag kallade upp Sidas dåvarande generaldirektör. Han redogjorde tydligt för att det inte fanns någonting i Sidas verksamhet som förbjöd eller förhindrade att samtal som finansierades av oss men där terrorister närvarade skulle kunna äga rum.

Som ett direkt resultat av den nya instruktionen, att man dessutom ska tillämpa en försiktighetsprincip, går det inte att finansiera den typen av verksamhet med svenska skattepengar.

Är det den typen av verksamhet, en workshop med terrorister och islamister, som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tänker sig att svenska skattepengar ska gå till? Finns panelsamtal med Palestinska islamiska Jihad och Hamas också med på den biståndspolitiska agendan från vänstersidan?

Flera har tagit upp frågan om Somalia. Vi bedriver viktigt biståndsarbete och framför allt humanitärt arbete i många länder med styren där det finns antisemiter och islamister. Ska vi inte kunna göra viktiga humanitära insatser i exempelvis Afghanistan? De 100 miljonerna, som ofta tas upp, har gått till Världsbanken och UNDP. Exakt samma fondstruktur stöttade den tidigare regeringen 2018. Tidigare socialdemokratiska regeringar har stöttat UNDP i alla tider, i nästan alla geografier.

Det är klart att Världsbanken och UNDP måste följa Sidas instruktion. Jag undrar om Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sitter på någon information, kopplat till Världsbanken och UNDP? I så fall är jag mycket intresserad av den. Vi har inte hittat någonting i Världsbankens eller UNDP:s verksamheter som antyder att pengar skulle gå till antisemitisk eller icke-demokratisk verksamhet.

Herr talman! Benjamin Dousa gör ett retoriskt trick där han målar upp en halmgubbe, attackerar den och försöker pådyvla oss uppfattningar vi inte har. Självklart kommer vi inte att tillåta att biståndsmedel går till extremism, terrorism och annat. Det är bara dumheter. Det gör vi självklart inte.

Jag kan garantera även en annan sak: Vi kommer att stå upp för rättsstatens principer. Detta handlar nämligen inte bara om Islamic Relief. Det handlar även om principerna för svensk förvaltning och svensk demokrati. I en rättsstat fattar myndigheter beslut byggda på fakta, tydliga kriterier och proportionerliga riskbedömningar. Man fattar inte beslut som bygger på misstankar, associationer, fördomar eller vad trollarmén på Twitter eller X tycker för tillfället, och man fattar inte beslut som bygger på hypotetiska scenarier om vad som möjligen skulle kunna inträffa någon gång i framtiden. När staten börjar fatta beslut på sådana grunder öppnar man dörren för godtycke, och godtycke är alltid rättsstatens motsats.

I dag handlar det om Islamic Relief och för den delen även om Olof Palme International Center, som också kapas av partipolitiska skäl. Vi ser att partipolitiska kampanjer riktas mot olika biståndsaktörer och att misstänkliggörandet sprider sig. Det är en farlig väg man är ute på.

Sveriges styrka är att vi har haft en oberoende förvaltning, tydliga regler och beslut som fattas på saklig grund. Det är en tradition som bygger starkt förtroende för staten i vårt land. Det handlar om vilket samhälle vi vill ha, antingen ett samhälle där staten fattar beslut grundade på fakta, rättsstatliga principer och lika behandling eller ett samhälle där misstankar, fördomar och politiska kampanjer börjar styra myndighetsbeslut.

Jag och Socialdemokraterna vet var vi står. Vi står upp för rättsstaten.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ministern, för ytterligare svar!

Det som är viktigt för oss är att alla organisationer som söker humanitärt bidrag via Sida ska behandlas lika och inte godtyckligt. Det är precis det som den här debatten handlar om. Våra system måste helt enkelt vara rättssäkra.

Självklart ska våra skattemedel gå till att stödja mänskliga rättigheter, demokrati och kvinnors och flickors rättigheter. Det tycker vi är jätteviktigt.

Ministern frågade om vi inte kan stödja auktoritära länder som Somalia och Afghanistan. Det kan vi naturligtvis göra, men biståndsmedel ska inte gå direkt till att stödja auktoritära ledare, som i exemplet med Somalia.

Att Islamic Relief nu nekas alla bidrag är helt oförståeligt. Organisationen har varit en betrodd och uppskattad partner till Sida i över tio år och har erhållit ett relativt stort stöd för sitt humanitära arbete. Ingen allvarlig kritik har riktats mot organisationen under hela den tiden, snarare tvärtom. Organisationen har fått gott omdöme vid tidigare utvärderingar. Trots det har Sida nu sagt nej till organisationens ansökan när det gäller humanitärt stöd.

Varken Sida eller Center mot våldsbejakande extremism ser några tecken på att verksamheten är antidemokratisk eller våldsbejakande eller att det i nuvarande styrelse och ledning finns kopplingar till sådana miljöer. Trots det har man dragit in stödet till organisationen, eftersom man har tagit det säkra före det osäkra och använt denna märkliga försiktighetsprincip, som öppnar upp för godtycklighet och rättsosäkerhet.

Det får konsekvenser även för andra organisationer. Hanteringen av Islamic Relief har med rätta oroat stora delar av civilsamhället och har även lett till en JO-anmälan. Det är mer än uppenbart, tycker jag, att något måste göras. Riktlinjer och direktiv till myndigheten Sida behöver ses över, så att de principer som tillämpas i samband med beviljande av bidrag till civilsamhället är rättssäkra och proportionerliga, så att likabehandling upprätthålls. Håller inte ministern med om det?

Herr talman! Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet avser att riva upp den instruktion som regeringen har fattat beslut om och som säkerställer att inte en enda svensk skattekrona hamnar i närheten av islamister, terrorister eller andra personer som undergräver flickors och kvinnors rättigheter. Det var ju under den tid då Socialdemokraterna styrde som pengar kunde gå till workshops och panelsamtal med Hamas och palestinska Islamiska jihad. Det är slut på det nu.

Den här regeringen kommer alltid att stå på hårt arbetande människors sida. Det är därför vi stoppar det slöseri som skett med den modell som Socialdemokraterna byggde upp. Det är slut på pengar till islamister och antisemiter. Det är slut på det korruptionsliknande upplägg som innebar att organisationer närliggande socialdemokratin fick egna fördelar. Allt det där rensar vi ut. Vi städar upp för att säkerställa att svenskt bistånd är organiserat, tryggt och säkert och att svenska skattebetalare får valuta för sina egna pengar. Det handlar om att hjälpa människor och se till att så lite som möjligt hamnar i byråkrati och administration.

Ordet säkerställa vill jag betona. Jag tolkar det som att vänstersidan i Sverige är benägen att ta helt andra risker. En 40-procentig risk att pengar hamnar hos antisemiter kan vi väl leva med – ingen kan vara 100 procent säker, menar man på vänstersidan. Den typen av risker är inte den här regeringen beredd att ta. Steg för steg rensar vi upp i biståndet. Instruktionen till Sida, där vi tillämpar en försiktighetsprincip och säkerställer att pengar inte hamnar hos terrorister och islamister, har varit en viktig del i det bygget.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.