Herr talman! Kalle Olsson har frågat mig om det är min och regeringens bedömning att Skatteverket har de befogenheter som behövs för att stoppa skenskrivningar och om så inte är fallet vilka åtgärder jag avser att vidta. Interpellanten har också frågat mig om jag och regeringen kommer att agera för att problemen med skenskrivningar omedelbart ska upphöra.

Det har rapporterats om att adresser till fritidshus används av andra personer på ett sätt som ägaren till fritidshuset inte vill. Det är Skatteverkets möjlighet att registrera en särskild postadress som använts för att registrera sig på andra människors fritidshus och sedan ta emot post dit. Detta är oacceptabelt. Enskilda människors adresser ska inte kunna utnyttjas på det här sättet.

Under mandatperioden har regeringen kraftigt förstärkt folkbokföringen med resurser och verktyg. För drygt två år sedan såg regeringen till att Skatteverket skickar en notis om någon anmäler flytt till din folkbokföringsadress, för att du ska veta om någon försöker registrera sig på din adress. Det bidrar till en ökad trygghet och en högre kvalitet på bosättningsuppgifter i folkbokföringen.

Regeringen kommer att ge Skatteverket i uppdrag att analysera förutsättningar för att utvidga notifieringen till att även omfatta fritidshus. Jag vill ändå förtydliga, herr talman, att vi arbetar på ett uppdrag att Skatteverket ska utvidga notifiering till att omfatta fritidshus samt undersöka hur problemen som finns med särskild postadress, där människors adresser utnyttjas, kan lösas. Jag vet att Skatteverket redan har vidtagit åtgärder och ändrat arbetssätt för att motverka företeelsen. Enskilda ska kunna känna sig trygga i sitt fritidsboende.

Finansministern avstår från sin slutreplik.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Tack, statsrådet för svaret! Jag ska återkomma till det. Jag tänker först säga någonting lite mer om själva problemet.

De flesta av oss har tack och lov aldrig behövt uppleva hur det är att få sin adress kapad. För dem som drabbas av detta kan det bli en riktig plåga.

Det handlar inte bara om att någon utnyttjar ens adress som om det vore någon form av administrativt intrång, utan helt plötsligt börjar det dyka upp brev hemma hos en. Det är ofta brev i drivor från diverse olika håll från personer som du aldrig hört talas om. Det är brev från försäkringsbolag, banker, myndigheter och så vidare.

Men det slutar inte med att du får en sprängfylld brevlåda. När rättsvårdande myndigheter börjar knacka på ens dörr för att man söker efter en viss person är det ganska obehagligt. När någon av de personer som numera står skriven på din adress kontaktar dig med inte alltför trevlig ton och är väldigt angelägen om att få ta på något av breven är det nära och obehagligt.

Därtill finns naturligtvis också risken, som vi tyvärr har lärt oss efter åren med gängskjutningar, att kriminella helt enkelt söker upp en adress och attackerar just huset på den adressen för att man tror att en viss person uppehåller sig där. I själva verket är det bara en oskyldig fritidshusägare som eventuellt finns därhemma.

Skenskrivningarna går ofta till så att en adressförsäljare säljer en adress, ofta kopplat till ett fritidshus, som blir adressköparens särskilda postadress. Just den omständigheten att det är en särskild postadress eller kontaktadress för personer med samordningsnummer verkar på något vis ha kortslutit systemet om man ska vara helt uppriktig och lett till någon form av kollektiv handlingsförlamning.

När det gäller särskild postadress tycks det vara viktigare att posten faktiskt går fram än att den person som äger brevlådan faktiskt accepterar att det ska komma fram post just där. Det är helt obegripligt.

Man kan undra om problemet har att göra med det i huvudsak ”bara” är fritidshus som i huvudsak är drabbade. Jag hoppas att det inte är fallet. Här talar vi inte minst om många äldre för vilka fritidshus och permanentboende kan vara ganska flytande.

När jag första gången hörde talas om skenskrivningar var min spontana och möjligen naiva tanke: Hur svårt kan det vara? Det är väl bara att lägga in en spärr och kräva en bekräftelse av fastighetsägaren.

Herr talman! Jag är lika förvånad i dag. Varför lyckas inte myndigheterna lösa detta? Den frågan måste ytterst Elisabeth Svantesson svara på. Hon är i regeringen ytterst ansvarig för folkbokföringen.

Elisabeth Svantesson säger att hon tycker att det är oacceptabelt att personer får sina adresser kapade. Skillnaden mellan oss andra och Elisabeth Svantesson är att hon har unika möjligheter att ändra på den saken.

Herr talman! Man kan inte först sitta på händerna i drygt tre år och inte göra någonting och sedan nu fem i tolv komma på att det är oacceptabelt. Det om något är oacceptabelt.

Vanliga hederliga människor ska inte behöva bli utsatta för detta. Ingen ska behöva lägga sig med en klump i magen. Ingen ska behöva avstå från att åka till sitt lilla paradis för att man känner sig rädd, iakttagen eller övervakad.

Det raka budskapet till Elisabeth Svantesson och regeringen måste vara att ni behöver sätta upp en ny sportig tidsplan för att lösa problemet snabbt.

Herr talman! Tack, Kalle Olsson, för frågan! Jag delar bilden helt och hållet.

Detta har varit en diskussion under lång tid. Det gäller särskilt förhållandet att 10, 15, 20 eller 30 människor helt plötsligt har skrivit sig på ens egen folkbokföringsadress. Jag vet inte hur många år tillbaka i tiden det här var, men jag minns att jag tänkte: Hur svårt kan det vara?

Sedan fick jag ansvar för Skatteverket, en av flera myndigheter som jag ansvarar för. Regeringen har tagit tag i denna fråga, och jag är väldigt glad för att myndigheten för ungefär två år sedan äntligen införde tjänsten att man får ett pling, som man brukar säga, eller en notis när någon skriver sig på ens folkbokföringsadress. Skatteverket har skickat ut ungefär 500 000 sådana notiser, vilket är väldigt bra.

Jag tycker att man ska säga som det är. Jag tror att Ulla-Lena sitter på plats här på åhörarläktaren i riksdagens kammare. När jag fick höra talas om henne och den situation hon hade blivit utsatt för var jag inte medveten om att också detta är ett stort problem. Men så fort jag fick kännedom om det här var det självklart för oss på Finansdepartementet att sätta igång en process. Också det här måste Skatteverket kunna lösa. Måhända är det något mer komplicerat än när det handlar om ens folkbokföringsadress, men det spelar ingen roll – det måste lösas. Därför har regeringen nu också tagit fram ett uppdrag till Skatteverket att göra just detta.

Det är precis som Kalle Olsson säger: Fritidshus är ofta förknippade med en brasa i kaminen med mera … helt enkelt det som Kalle Olsson på ett ännu bättre sätt beskrev. Det handlar om ro och vila och det man kanske älskar allra mest. Att den platsen både bokstavligt och bildligt blir en plats för kriminella och för människor som utnyttjar och förstör är totalt fel. Det ska inte hända i Sverige. Det är också därför Skatteverket nu får detta uppdrag.

Regeringen har, som ni vet, jobbat på med många olika delar i att förbättra folkbokföring och folkräkning. Men det här handlar om lugnet och ron och det som vi säkert inte pratade om för 30 år sedan, då jag knappt ens var med i politiken – jag var tvungen att börja räkna nu och inser att jag visst var det! Detta har blivit ett så mycket större problem i och med den växande organiserade brottsligheten men också generellt med olika typer av gängkriminalitet eller människor som helt enkelt vill andra människor illa eller som inte bryr som om vad andra människor känner.

Jag tackar för frågan, och jag kan lova både Kalle Olsson och de som ser och lyssnar på detta att regeringen är på i den här frågan och att vi formulerar uppdraget. Jag vet också att Skatteverket redan nu har börjat jobba med frågan. Det är ju inte alltid det behövs ett uppdrag från regeringen, men det kan vara ett bra tryck att ge ett uppdrag så att det verkligen sker något även när det gäller fritidshus och andra fastigheter där man inte är folkbokförd.

Herr talman! Tack till Elisabeth Svantesson för svaret!

Som framkommer i svaret har regeringen gått ganska offensivt fram när det gäller folkbokföringsfrågorna. Man har både tillfört resurser och nya styrningar till Skatteverket. Det är bra; vi är överens om de tagen. Sedan kan vi debattera enskildheter som huruvida det pågår en storskalig folkräkning i Sverige just nu. Jag tror att det bara är Elisabeth Svantesson som ser den. Men strunt i det nu.

Det blir ändå märkligt att regeringen inte har tagit tag i problemet när den nu har en så offensiv approach. Det är som att tiden har stått stilla. Särskilt allvarligt blir det eftersom vi vet att felaktigheter i folkbokföringen oftast är en förutsättning och en form av insteg för annan brottslighet i form av bidragsutnyttjande, välfärdsbrottslighet och annat. Den här brottsligheten omsätter som vi vet enorma summor pengar; bara adressförsäljningarna omsätter väldigt stora pengar.

Vi närmar oss nu slutet av mandatperioden, och ingen omedelbar förbättring är i sikte. Elisabeth Svantesson nämner uppdraget till Skatteverket att myndigheten ska analysera förutsättningar – jag uppfattade att finansministern var lite tydligare i sitt muntliga svar – för att införa en notifiering för fritidshusägare och se över detta med särskild postadress.

När Skatteverkets experter har uttalat sig om frågan säger de dock att det behövs ny lagstiftning. Då hamnar vi i en helt annan situation med en mer utdragen process. Om vi ska ha ett lagstiftningsarbete kanske det ska tas fram en ny utredning, och då blir inte det här klart i närtid.

Denna osäkerhet understryker bara att regeringen hade behövt agera mycket tidigare. Jag tycker ärligt inte att man kan lägga all skuld på Elisabeth Svantesson. Hon är naturligtvis högsta ansvariga för Skatteverket, men det är uppenbart att Skatteverket inte har gjort sitt jobb fullt ut i detta. Det finns en tafatthet från myndigheten som är iögonfallande, och det finns en senfärdighet från regeringens sida att agera på denna tafatthet. De som drabbas är de som lever med det här obehaget varje dag.

Precis som vi hörde sitter Ulla-Lena Lindqvist här i dag och följer debatten. Hon om någon vet hur det är att få sin adress helt övertagen av främlingar, eller ”inneboende” som hon själv med viss ironisk underton brukar kallar dem. Hon följer som sagt debatten från läktaren. Hennes mardröm har nu pågått i över två års tid. Ulla-Lena har i artiklar vittnat om det obehag, den vanmakt och den frustration det innebär att vara utsatt för en storskalig adresskapning. Genom att dela din historia, Ulla-Lena, har du verkligen bidragit till att lyfta upp frågan, bland annat hit till Sveriges riksdag. Det är jag tacksam för.

Trots upprepade kontakter med Skatteverket, flera polisanmälningar och medial uppmärksamhet var häromdagen – hör och häpna – 66 personer fortfarande skrivna på Ulla-Lenas adress! Och så sent som i december tillkom en person på adressen.

Jag säger detta apropå statsrådets påstående att Skatteverket har gjort vissa saker och kanske vissa förbättringar. Jag tror ärligt talat att man måste leta med mikroskop för att hitta de där förbättringarna.

Jag föreställer mig att Ulla-Lena liksom alla andra som plågas av adresskapningar önskar sig både tydligare och mer offensiva besked från finansministern om när det här ska vara över. När ska man slippa känna att man lever i ett undantagstillstånd?

Herr talman! Tack återigen, Kalle Olsson, för debatten! Den är viktig.

Jag känner inte riktigt igen mig i beskrivningen att regeringen inte tar tag i problem. Vi jobbar för högtryck inom många områden, speciellt när det gäller den kriminella ekonomin och kriminaliteten, med att reparera det som har blivit skadat under många år.

Jag har nämnt några saker, och jag ska inte fortsätta på listan. Men just frågan om en folkbokföringsadress som flera andra helt obehöriga människor skriver sig på har vi äntligen fått bukt med. Som jag sa är det 500 000 personer som har fått ett sådant meddelande om folkbokföring.

Min poäng är att jag vill lösa alla problem som jag har ansvar för att lösa. Detta är självfallet helt oacceptabelt; jag delar den bilden. Det är helt orimligt att det fortfarande ser ut så här för Ulla-Lena och för antagligen rätt många andra.

Det är därför vi nu verkligen ökar trycket på Skatteverket och ger uppdrag till myndigheten. Jag kommer att följa upp detta noggrant och nära myndigheten; det är självklart. Det här är en situation som ingen, vare sig Ulla-Lena eller någon annan, ska behöva uppleva. Ens egen trygga plats ska inte kapas, kidnappas och tas i anspråk av någon, oavsett orsak.

Jag tar definitivt det här på allra största allvar, och jag kommer att se till att Skatteverket jobbar mycket mer med frågan och även gör det som krävs, det vill säga att detta inte heller ska kunna ske på fastigheter där man inte är folkbokförd och som andra utnyttjar på olika sätt.

Herr talman och statsrådet! Interpellationer bygger ytterst på frågor, och här var frågan om Skatteverket har de befogenheter som krävs för att stoppa skenskrivningar och om regeringen kommer att agera för att detta omedelbart upphör.

Tyvärr blir svaret nej på båda frågorna. Skatteverket gör visserligen saker, alltifrån lite tafatta uppmaningar om att sätta lås på sin brevlåda – då kanske man också ska uppmana adressförsäljarna att inte ta med sig en kofot – till att faktiskt lyckas ta bort en och annan skenskriven person. Något stopp i närtid är alltså inte att vänta. Om det visar sig att vi måste få fram ny lagstiftning kan det här i värsta fall tvärtom dra ut på tiden. Jag hoppas att så inte är fallet, men när man lyssnar på Skatteverkets experter kan man misstänka att det kan bli så.

Det är för dåligt, herr talman. Att få känna sig trygg i sitt eget hem är inte för mycket begärt. Att ha rådighet över vem som har tillgång till ens adress är inte heller för mycket begärt. Det finns också därutöver saker, herr talman, som vi inte har varit inne på här i dag. Hur spännande är det till exempel att lägga ut ett fritidshus till försäljning om det visar sig att 30–40 personer är skrivna där? Då börjar varningsklockorna att ringa. Vem tar ansvar för den värdesänkningen?

Jag uppfattar att Elisabeth Svantesson i grund och botten är med oss i att det inte får gå till på det här sättet och att vi måste göra någonting. Skillnaden är just den att Elisabeth Svantesson har en unik möjlighet att göra något åt saken, och det är inte bra, herr talman, när den som har störst möjlighet att agera är den som är sist på bollen. Nu ser det ut som fyra förlorade år.

Herr talman! Det här tycker jag blir på gränsen till partipolitiskt tjafs, och det hade jag inte tänkt gå in i.

Låt mig bara säga att det är under mitt ansvar för Skatteverket och som finansminister som vi har haft den stora frågan om folkbokföringsadresser, alltså att många har kunnat skriva sig på både din, min och andras adresser. Det har vi nu åtgärdat, och jag kommer alltså att förändra detta. Exakt hur får vi komma tillbaka med; jag litar på att Skatteverket kommer att ta fram bättre metoder än vad jag kan föreslå. Vi får se.

Självklart ska detta lösas. Det är alldeles uppenbart att hederliga människor som sköter sig och gör allting rätt ska kunna lita på att deras fastighet, fritidshus och vad det nu vara må inte ockuperas eller utnyttjas av kriminella. Det är helt enkelt en grundläggande del av ett starkt samhällskontrakt.

Självklart jobbar vi på detta, och vi ska se till att Skatteverket jobbar så fort som möjligt så att både Ulla-Lena och många andra kan känna sig trygga och inte utnyttjade av de kriminella systemen.

Trevlig helg – tack, Kalle!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.