Politiska hänsyn vid utövandet av utnämningsmakten i kultursektorn

Herr talman! Bengt Eliasson har frågat mig på vilket sätt politiska överväganden kommer att ta sig uttryck vid utnämningar till statliga kulturmyndigheter och kulturinstitutioner.

Utnämningsmakten är ett av de instrument som regeringen har för att genomföra sin politik. Självklart ska öppenhet och tydlighet vara ledord i våra rekryteringsprocesser.

En del av utnämningsmakten är också förordnande av ledamöter till myndighetsstyrelser, statliga bolagsstyrelser, nämnder och insynsråd. Varje år fattas ett relativt stort antal regeringsbeslut om förordnanden inom Kulturdepartementets verksamhetsområde, framför allt när det gäller ledamöter till styrelser och insynsråd i våra institutioner och myndigheter. Inför varje utnämningsbeslut görs en kravprofil där det ingår en analys av verksamheten och det aktuella organet för att få en bild av vilken kompetens som behövs i fråga om kunskaper och erfarenheter.

Urvalet av kandidater till styrelser ska till exempel göras utifrån en bred rekryteringsbas i syfte att ta till vara kompetensen hos såväl kvinnor och män som hos personer med olika bakgrund och erfarenheter. I de delarna anser jag att vi kan göra mer.

Jag vill därför utveckla rekryteringsprocesserna för att säkerställa att vi får den allsidiga kompetens som krävs för en bra verksamhet inom kulturområdet. Genom ett bredare urval har regeringen större möjligheter till detta.

Vi behöver i högre grad ta till vara outnyttjade resurser inom kulturfältet, som inte i tillräcklig grad finns representerade på våra myndigheter och institutioner. Detta har också en viktig demokratisk aspekt.

Herr talman! Jag tackar för svaret, statsrådet.

Utnämningsmakten är ett viktigt medel för regeringen att styra statsförvaltningen, myndighetsstyrelse, bolagsstyrelse med mera.

I ett land som Sverige med en omfattande offentlig sektor är det av yttersta vikt för välfärden, för förvaltningen och för institutioner att de präglas av både hög kvalitet och effektivitet. Om detta råder inget tvivel. Jag kan utläsa av statsrådets svar att vi är helt eniga om dessa fundamenta i utnämningsmakten.

Frågan om vem som blir utnämnd till olika uppdrag från tid till annan har varit föremål för en ganska omfattande debatt, oavsett färg på regering. Mycket av diskussionerna har kretsat kring om tjänsterna tillsätts utifrån det som regeringsformen anger som förtjänst och skicklighet, eller om det finns andra mer politiska motiv bakom olika utnämningar.

Min oro och min fråga grundar sig på det som statsrådet enligt olika medier har utryckt. Jag citerar:

"Det är ett nytt läge i svensk politik. Men jag har utnämningsmakt, 400 personer under fyra år kan jag utse. Vi kommer att göra skillnad, vi har en annan politik."

Om ministern är rätt citerad stämmer det naturligtvis att utnämningsmakten är ett maktredskap som är mycket effektivt. För landets långsiktiga bästa behöver vi väl fungerande myndigheter och institutioner. Dessa två motpoler motverkar ibland varandra i sitt synsätt och syfte.

I Sverige har man ett professionellt sätt att utse personer till höga statliga uppdrag. Regeringen har självklart, som ministern påpekar, ett slutligt avgörande och ansvar för utnämningar. Men syftet måste väl ändå vara att underlätta för utomstående att lämna bidrag till och i processerna.

Vi är nog många här i kammaren - kanske inte för tillfället, men som har säte här - som har lagt ned många timmar på att arbeta i olika valberedningar, och jag är säker på att ministern också har gjort det. Vi vet därför hur viktigt det är med många olika inspel och vinklar i diskussionerna för att kunna göra ett gott arbete och lämna bra förslag.

Herr talman! Min fråga kvarstår: På vilket sätt kommer politiska överväganden att inverka, som statsrådet ger uttryck för i olika intervjuer, vid utnämningar till statliga kulturmyndigheter och kulturinstitutioner?

Herr talman! Förtjänst och skicklighet är tre mycket vackra ord som bildar en härlig gemenskap.

Även om det i dag finns en väl utvecklad och bra policy i Regeringskansliet vid tillsättande av chefer och vid förordande av ledamöter i styrelser lyckas vi inte leva upp till våra krav. Vi är hyfsat bra på jämställdhet mellan män och kvinnor, men inte när det gäller mångfaldsperspektivet. Några av statsråden i den tidigare regeringen har uttryckt till medierna att de misslyckats i fråga om de statliga bolagen.

Före detta näringsminister Maud Olofsson har sagt: Detta var en av de frågor som jag ville att ledningar och valberedningar skulle jobba med, men det var inte lätt att få genomslag. Vi lyckades inte i mångfaldsdelen.

Peter Norman, före detta finansmarknadsminister, har sagt: Det finns för lite folk med annan etnicitet än den svenska eller den nordiska, och det vore utvecklande för bolagen att få in dem.

Jag och regeringen vill nu se till att det blir en förändring så att vi lever upp till våra målsättningar. Vi inom Kulturdepartementet har ett alldeles särskilt ansvar eftersom det finns så oerhört många kulturinstitutioner, myndigheter, styrelser och insynsråd. Självklart ska kompetens alltid gå före lång och trogen partipolitisk tjänst. Den grundinställningen är för mig en hygienfaktor.

För mig är det också självklart att om vi på allvar menar att vi vill ha den bästa och mest kompetenta på varje post som ska tillsättas måste vi bredda urvalet. Tyvärr är den hållningen inte självklar för alla, inte ens för alla dem som glatt skriver under på de vackra orden. Tvärtom har jag blivit varse - inte minst efter att jag har gjort bland annat det uttalande som interpellanten citerade - att jag nu ruckar på rådande strukturer. Jag har blivit varse att när jag nu går från fina ord till handling hotar jag den förtursmedvetenhet som många i maktpositioner tydligen vet att de besitter.

Jag menar att det är en förkastlig tanke och till och med förkastliga ord - ord som jag har fått mig tillskrivna under den senaste veckan - när man säger att om det hade funnits oerhört kompetenta personer i till exempel rullstol hade det funnits fler rullstolsbundna personer i ledande positioner i samhället. Men jag tror inte att det är så enkelt.

Jag är övertygad om att det som ofta hindrar oss från att se den mest kompetenta för ett visst uppdrag alltför ofta är en bild av en person som inte alls till exempel sitter i rullstol, och därför letar vi inte heller bland rullstolarna.

De som är oroliga över att jag kommer att leta efter den mest kompetenta till varenda post som regeringen ska tillsätta ska vara oroliga.

Herr talman! Det gläder mig oerhört, statsrådet, att vi är helt överens om det fundamentala i synen på vad olika kompetenser kan bidra med. Oaktat vilket funktionshinder, vilken bakgrund eller någonting annat man har är det inte styrande för vad man har innanför pannbenet. Om det är vi helt överens.

Jag menar att alliansregeringen under sina åtta år vid makten jobbade ganska mycket med att avpolitisera processerna, vilket lett till öppnare rekryteringsprocesser och bredare representation. Vi kan konstatera, precis som statsrådet gör, att man inte nådde ända fram, men man har trots allt slagit in på en god väg. Jag tror att det är viktigt att fortsätta på den vägen.

En ökad öppenhet kring processerna borde kunna vara ett första steg mot ett i mitt tyckte mer professionellt tillvägagångssätt när det gäller tillsättningen av de högsta tjänsterna och uppdragen i staten. Det är viktigt att i det jag kallar valberedningsprocessen eller utnämningsmakten inte luta sig åt endast ett håll utan lyssna på flera röster, att inte bara ha en röst hur viktig och relevant den rösten än är. Man ska alltid ha mer än ett rekryteringsbolag, om jag får uttrycka mig lite vulgärt.

Det är mångfalden i urvalet och professionaliteten i processen som jag är ute efter. De är viktiga att diskutera. En följdiskussion kan omfatta på vilket sätt myndighetsledningarna, styrelserna och de utnämnda utvärderas. Dessa utvärderingar är sedan ett utmärkt underlag för kommande utnämningar och för valberedningsarbetet. Vilket underlag tas fram för ett eventuellt omval eller ett nyval? Vilken roll har utvärderingsprocessen i det valet?

Vi måste komma ihåg att myndigheter, institutioner och organisationer i statens tjänst är till för befolkningens bästa, inte för att, som man ibland kanske önskar, vara ett partipolitiskt stöd för regeringen, oavsett färg. Det är viktigt att påpeka att genomförandet av politiken ligger i ledning, styrning och uppföljning, i alla fall enligt min ringa mening.

Frågan gäller de politiska övervägandena. Vid alla överväganden kommer förstås våra politiska ståndpunkter, våra ideologier och vår egen bakgrund, den så kallade ryggsäcken, in i utnämningsmakten. Hur kommer statsrådet att inom sitt ansvarsområde verka för en öppnare process där många röster kommer till tals på ett konkret sätt?

Herr talman! Jag vill börja med att understryka vikten av och lovorda det arbete som Alliansen gjorde beträffande utnämningarna, liksom den uttalade ambition som Alliansen hade att förändra och bredda urvalet. Jag vill verkligen understryka det. Det är en av flera positiva insatser och något som jag känner att jag nu kan jobba vidare med. Det känns som en fantastisk möjlighet att ta det vidare så att vi efter mandatperioden har kommit ännu längre och att det är en självklarhet för oss alla att vara färgblinda och våga leta efter den bästa. Men vi måste också vara modiga i insynsrådet, i styrelsen och beträffande generaldirektören och våga ifrågasätta vad som är rätt kompetens vid rätt tillfälle. Vi måste vara tuffa.

Det finns mycket som bevisar att vi alltför ofta klär makt och kompetens i samma kostym. Här krävs det mod. Självklart ska vi alltid utgå från kompetens och skicklighet för att få väl fungerande chefer och styrelser, kompetens som är relevant för just den specifika verksamheten. Våra verksamheter är väldigt olika. Inte minst under Kulturdepartementet finns en mångfald av verksamheter. Därför är det viktigt att jag nu driver detta och inleder ett samarbete med Rättviseförmedlingen.

Interpellanten oroar sig för att jag enbart skulle lyssna till en röst. Det vore inte så klokt. Jag tror att det är oerhört viktigt att ha processer som i möjligaste mån är transparenta och som självklart består av en mångfald av röster. Sedan måste man slutligen sätta ned foten och fatta beslut. Det gör jag gärna. Därför inleder vi samarbetet. De ska utbilda oss. Där finns oerhört kompetenta tjänstemän som har rutiner för hur vi gör de olika tillsättningarna.

Kravprofilsarbetet är alltså mycket viktigt. Det är viktigt att vi på ett djupare plan diskuterar vad god kompetens innebär. Risken är annars stor att vi alltid väljer samma kompetenser eftersom det är enkelt och man inte blir ifrågasatt. Interpellanten skulle gärna få ta del av alla de samtal och mejl jag har fått efter att jag annonserade detta. Många känner sig väldigt hotade av ökad konkurrens. Det är uppenbart. Här har vi mycket att göra.

Interpellanten frågar också om uppföljning och utvärdering. Det är en mycket viktig fråga, och jag är glad att jag får tillfälle att svara på det. Jag tror att vi behöver förbättra våra utvärderingsprocesser. Vilka frågor ställer vi när vi efter ett år eller två år utvärderar en styrelse eller ett insynsråd? Vad har fungerat och vad har inte fungerat? Jag har själv suttit i statliga styrelser, och alltför ofta följer man samma mall med samma frågor. Det finns absolut mycket att göra även där.

Herr talman! Jag tackar återigen statsrådet för genomtänkta svar. Jag tänkte avsluta med att räkna upp mina tre huvudfrågor för en kommande debatt. Men låt mig först kommentera det som statsrådet sa om korrespondensen som hon fått sedan debatten rullade igång. Möjligen ska statsrådet offentliggöra den så att vi får en offentlig debatt om hur man ser på personers olika uppdrag och hur en del känner att hotbilden vältrar sig över dem. Jag tror att det kan vara ett nyttigt sätt att lyfta upp frågor som är så viktiga, för egentligen är det grundläggande frågor om mänskliga rättigheter som ligger i botten.

Herr talman! När kommer de politiska övervägandena att leda till personer som i enlighet med förra regeringens avpolitisering, och den nuvarande regeringens arbete med det, kan komma i fråga för kulturmyndigheter och kulturinstitutioner? Vilka personer kan inte komma i fråga? Det är frågor som vi behöver fortsätta att debattera.

På vilket sätt utvärderas myndighetsledningarna, och då menar jag styrelser och institutioner?

På vilket sätt kommer politiska överväganden att vägas in i utnämningsmakten inom statsrådets ansvarsområde och ideologiska grunder?

Herr talman! Utnämningsmakten är ett av de instrument som regeringen har för att genomföra sin politik. Öppenhet och tydlighet ska vara ledord i rekryteringen av chefer, liksom kompetens och skicklighet. Det gäller även vid rekryteringen till och tillsättandet av styrelser och insynsråd. I den bästa av världar kommer de olika ledamöterna i våra styrelser, insynsråd och nämnder att ha erfarenheter och kompetenser från olika håll i samhället och kunna bidra med skilda kunskaper.

I Regeringskansliet lever vi inte alltid upp till vår egen policy. Den säger att urvalet av kandidater till exempelvis styrelser ska göras utifrån en bred rekryteringsbas i syfte att ta till vara kompetensen hos såväl kvinnor och män som hos personer med olika bakgrund och erfarenheter.

Nu vill jag gå från ord till handling. Därför har jag inlett ett samarbete med Rättviseförmedlingen. Jag menar att vi inom Kulturdepartementet har ett särskilt stort ansvar eftersom vi ansvarar för så oerhört många myndigheter och institutioner. De kulturpolitiska målen förpliktar och ska inte bara vara vackra ord utan genomsyra vår verklighet. De ska kännas och de ska synas. De kulturpolitiska målen ställer höga krav på oss.

Om vi lyckas ta fram ett brett urval av kandidater har vi möjlighet att i än större utsträckning skärpa konkurrensen. Förhoppningsvis leder det till att vi får än bättre kompetens hos de personer som tillsätts.

Överläggningen var härmed avslutad.