Polisens prioritering av pågående brott

Herr talman! Anti Avsan har frågat mig om jag anser att det är acceptabelt att det går tre dagar från det att en enskild människa ringer till polisen om ett pågående brott till dess att polisen agerar. Han har också frågat vart jag anser att en medborgare ska vända sig när det är uppenbart att polisen inte agerar och det inte kommer någon hjälp. Vidare undrar han om jag anser att det är rimligt att bevakningen av stora arrangemang, exempelvis Eurovision Song Contest, medför att polisen inte har resurser att rycka ut för att ingripa mot pågående brottslighet. Slutligen vill Anti Avsan veta om jag har för avsikt att vidta åtgärder - och i så fall vilka - för att en liknande situation inte ska uppstå igen.

Det är en grundläggande uppgift för Polismyndigheten att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och ge allmänheten skydd och annan hjälp. I detta ligger också att ingripanden måste kunna göras inom rimlig tid. Det är generellt sett inte acceptabelt att det tar flera dygn innan polisen ingriper mot pågående brottslighet och ordningsstörningar. Samtidigt måste det vara upp till myndigheten att göra de taktiska bedömningarna av hur och när man ska agera för att nå framgång i ett enskilt ärende.

Förekomsten av otillåtna bosättningar i form av tält- och husvagnsläger på privat eller offentlig mark har ökat markant i Sverige på senare år. För att kunna agera mer aktivt och enhetligt mot otillåtna bosättningar har Polismyndigheten tagit fram interna rekommendationer och genomfört in-formationsinsatser riktade till personal i yttre tjänst. Samtidigt har justitieministern låtit utreda hur möjligheterna för markägare att få hjälp med att avlägsna otillåtna bosättningar kan förbättras. Uppdraget redovisades den 26 maj i år, och förslagen är nu ute på remiss.

För att ge Polismyndigheten goda förutsättningar att genomföra sitt uppdrag har regeringen föreslagit riksdagen i vårändringsbudgeten för 2016 att Polismyndighetens anslag i år ska öka med 283 miljoner kronor. Enligt det budgetunderlag som Polismyndigheten lämnade till regeringen i februari bedömer myndigheten att man på längre sikt behöver öka antalet polisanställda. Regeringen avser att noga följa hur Polismyndighetens förutsättningar att fullfölja sitt uppdrag utvecklas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar för svaret. I ett rättssamhälle, som är ett tryggt samhälle som håller ihop, är en av grunderna ett rättsväsen som agerar mot brottslighet och kränkningar av människors integritet och egendom.

I ett rättssamhälle kan brottslighet aldrig tolereras. Rättsväsendet måste vara starkt och ha medborgarnas förtroende, och polisen får aldrig ge vika och inte heller låta bli att ingripa när brott begås eller när någons egendom, som i detta fall, olagligen ockuperas av andra.

Enligt Aftonbladet var det dock just detta som hände under några dagar i maj då en bonde i Sollentuna fick se sin gård invaderas och intas av ett hundratal personer. Personerna slog sig ned med sina husvagnar och begick enligt uppgift ett antal olagliga handlingar. Bland annat bestod handlingarna av - uttryckt i vanliga ordalag - vandalisering och hot. Detta är naturligtvis oacceptabelt.

Enligt uppgift tog det tre dygn innan polisen reagerade och kom till platsen. Den förklaring som den drabbade fick var att polisen i Stockholm under den tiden hade varit mycket hårt ansträngd, bland annat på grund av att mycket tid och kraft hade gått åt till att bevaka finalen i Eurovision Song Contest, som just då arrangerades.

Att svensk polis är hårt ansträngd och står inför stora utmaningar framöver har stått klart under lång tid. Ibland - eller rättare sagt förhållandevis ofta - är det också så att stora arrangemang kräver extra bevakning från polisens sida. Särskilt tydligt är detta i Stockholm. Däremot är det fullständigt oacceptabelt om polisens resurser urholkas eller används så att man inte kan ingripa mot pågående brott. Det försvagar förtroendet för rättsväsendet i stort, och i synnerhet för polisen, och innebär att enskilda människor kommer i kläm.

I detta fall var det, som jag har nämnt, en fråga om en situation där en enskild medborgare anmälde ett pågående brott. Enligt uppgift valde dock polisen att inte ingripa eller ens bege sig till platsen för att bedöma situationen. Detta ska också sättas i relation till att vi ofta får uppgifter om att enskilda människor och näringsidkare runt om i landet avstår från att po-lisanmäla brott eftersom de tycker att det känns hopplöst att vända sig till polisen. I bilden ingår också uppfattningen att en polisanmälan ändå inte leder till något resultat i form av åtgärder från polisens sida.

Vi moderater anser att människor i Sverige måste kunna lita på att polisen kommer och ingriper mot pågående brott. Det är en mycket grundläggande förutsättning för att medborgarna ska kunna känna sig trygga. Att vänta under tre dagar på att polisen ska reagera mot ett pågående brott är fullständigt oacceptabelt.

Under alliansregeringen genomfördes stora satsningar på fler poliser. Befolkningsökningen och samhällsutvecklingen gör att det nu behövs dels ännu fler poliser för att utreda och bekämpa brott, dels förändringar i polisens förhållningssätt och attityder till sitt arbete - och detta kanske främst på en strukturell nivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den första meningen i det som är det egentliga svaret från inrikesministern är en omskrivning av § 1 i polislagen och handlar om hur det borde vara på ett övergripande plan. Anledningen till min interpellation är dock hur det förhåller sig i verkligheten här och nu och på en mängd olika platser i hela Sverige. Jag tycker för egen del också att inrikesministerns svar på det som är den egentliga övergripande frågan i min interpellation verkligen är ett understatement: "Det är generellt sett inte acceptabelt att det tar flera dygn innan polisen ingriper mot pågående brottslighet". Jag utelämnade ordet "ordningsstörningar" eftersom vi talar om pågående brottslighet.

Jag undrar: Vilka åtgärder tänker inrikesministern vidta för att göra polisen bättre fungerande?

Herr talman! Jag delar i stort Anti Avsans ståndpunkter. Jag har också i mitt svar redovisat de åtgärder som regeringen har vidtagit: Vi har ökat polisens budget för innevarande år, vi satsar nu mer pengar på polisen än man någonsin har gjort under en alliansregering och vi har nya instruktioner för polisen så att man avhyser folk som olagligt har bosatt sig på annans mark.

Vi har gått vidare och gjort detta ännu enklare i och med den utredning som justitieministern tillsatte. Vi kommer att under höstens budgetprocess bereda de yrkanden som finns från polisen om ytterligare resurser.

Herr talman! Det hänvisas till de satsningar som regeringen sägs göra på polisen. Då blir frågan direkt: Varför säger ni nej till att behålla målet på minst 20 000 poliser i Sverige? Det handlar också om det vi moderater och de övriga allianspartierna har föreslagit, nämligen 2 000 ytterligare poliser som i första hand ska arbeta i särskilt utsatta områden, i utanförskapsområden och i glesbygd.

Inrikesministern hänvisar i svaret till att det måste vara upp till Polismyndigheten att göra de taktiska bedömningarna av hur och när man ska agera för att nå framgång i ett enskilt ärende. Då blir den naturliga följdfrågan: Kan inrikesministern lämna exempel på taktiska bedömningar som gör att man ska vänta tre dygn med att ingripa i ett fall som mitt exempel?

Jag vill understryka att detta inte handlar om problematiken med otillåtna bosättningar utan om förutsättningarna för polisens basfunktioner i ett rättssamhälle.

De 283 miljoner kronor som är regeringens satsning på polisen kan inte vara någonting som är en lösning på polisens problem i vidare mening. Pengarna är ändå avsedda för att möta flyktingkrisen och i viss mån en satsning på civilanställda. Man har också uttalat att 33 miljoner avser det som kallas återvändandearbetet, och man nämner även hatbrott i sammanhanget.

Debatten i dag handlar i grunden inte om pengarna i sig utan om hur polisen utför sitt arbete. Det har också koppling till vilket ansvar regeringen tar för polisens omorganisation och möjligheterna att nå goda medarbetarresultat inom polisen. Detta är något som jag har tagit upp också i en tidigare interpellationsdebatt med inrikesministern. Jag har då framhållit att polisens nya organisation måste ses endast som ett första steg mot att förändra och förbättra polisens möjligheter att uppnå goda resultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Oavsett organisatoriska och lagreglerade förutsättningar för polisens arbete kommer attityderna, eller med andra ord förhållningssättet, till arbetsuppgifterna alltid att vara avgörande för resultatet. Kortfattat handlar det om vad polisen ska ägna sig åt och hur man sedan gör det.

Ska polisen prioritera det som verkligen är polisens basfunktioner, vilka jag anser vara för det första en fungerande utryckningsverksamhet, så att människor i akuta situationer kan få hjälp, och för det andra en fungerande utredningsverksamhet, så att människor som har blivit utsatta för brott kan komma till sin rätt? Om dessa grundfunktioner skulle värderas och prioriteras högre skulle det i förlängningen också ge avtryck i fråga om vilken typ av arbetsuppgifter som blir karriärbefrämjande inom polisen. Det skulle i sin tur också påverka attityderna.

En annan mycket viktig och helt elementär förutsättning för polisens resultat är hur det polisiära ledarskapet i framtiden är utformat och hur det ska utövas. Det är mycket viktigt.

Jag vill också peka på att den nuvarande justitie- och migrationsministern Morgan Johansson vid ett flertal tillfällen i opposition kritiserade polisens brist på effektivitet. När alliansregeringen vid några tillfällen lade fram lagstiftningsförslag var svaret från Socialdemokraterna ofta att uppklaringen av brott i stället borde bli bättre. Då undrar jag: Hur har inrikesministern tagit hand om den frågan? Hur ska man se till att uppklaringen av brott, som enligt min mening är den andra av polisens basfunktioner, förbättras?

Herr talman! Jag tror att det finns en grundläggande skillnad mellan regeringen och den moderata oppositionen i synen på vem som är bäst lämpad att göra prioriteringar utifrån den lokala brottsligheten och hur situationen ser ut. Regeringen menar att poliserna måste få vara poliser och att det är polisen som ska göra bedömningen och prioriteringen. Moderaterna lade däremot i kammaren fram förslag på 17 olika brottstyper som skulle prioriteras, men man hade inte förslag om att en enda brottstyp skulle prioriteras ned. Det är ju inte att prioritera över huvud taget.

Nu står Anti Avsan i talarstolen och räknar upp olika saker som ska prioriteras, samtidigt som inget ska prioriteras bort. Det duger inte som sätt att styra svensk polis. Vi har lämnat den pinnjakt som ni bedrev bakom oss. Vi inför nya styrmodeller, och basen för det är att polisen ska få vara polis. Vi tror på polisens profession och yrkesroll, och vi tror på förmågan och kapaciteten att tillsammans med lokalsamhället formulera problembild och prioriteringar för arbetet.

Sedan frågar Anti Avsan varför vi motsätter oss det moderata kravet om att sätta upp ett mål om 20 000 poliser i Sverige. Svaret på den frågan är att vi den 1 maj i år hade 20 310 poliser i Sverige, varför ett mål om 20 000 poliser knappast är en speciellt imponerande ambition.

Herr talman! Jag tror att vi är helt överens om att polisen ska göra prioriteringarna. De ska naturligtvis göras i det som polisen själv kallar den minutoperativa verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har väl inte stått här i dag och sagt vilka brott man ska prioritera. Däremot är prioriteringarna något som påverkar polisens arbetsförutsättningar. Det har ju gjorts en del granskningar av hur det ser ut i dag.

I Aftonbladets granskning, som har rubriken "Krisen inom polisen", säger poliser till exempel: Folk ringer om pågående brott, men vi kan inte komma. Problemen är landsomfattande, enligt granskningen. Det händer dagligen att polisen inte rapporterar brott. Brott mot knivlagen är något som man tvingas prioritera bort. Man påstår till och med att narkotika hälls ut i gatubrunnar.

Någon säger att kriminalavdelningen går på knäna och rubricerar ned ärenden som mindre allvarliga brott. En annan säger: Tänk på att toaletten inte är långt borta om ni råkar hitta ett beslag av narkotika. Så säger någon återigen: Folk ringer om pågående brott, men vi kan inte komma. Ytterligare en annan säger att hela systemet läcker som ett såll på väg till domstol: Är det inte vi som lägger ned så är det åklagarna. Man har också på framsidan en representant från Polisförbundet som säger: Poliser har när de påbörjar ett arbetspass fått rekommendationen att inte stoppa missbrukaren på den stulna cykeln.

Om bara något av detta är sant tycker jag att det är illa. Detta handlar inte om vad man säger utan om vad man faktiskt vill förändra och förbättra. Det handlar om medarbetarna inom polisen. Jag tror att alla poliser kan göra ett bra arbete om man ger dem goda förutsättningar. Det är detta det handlar om.

Slutligen vill jag önska inrikesministern en trevlig sommar.

Herr talman! Jag ska naturligtvis vara försiktig med att ställa frågor när Anti Avsan inte kan svara. Man kan dock notera att det finns en motsättning när Anti Avsan säger att det är polisen som ska prioritera samtidigt som han i kammaren har fört fram förslag om 17 olika brottslighetstyper som ska prioriteras utan att föreslå att någon enda brottslighetstyp ska prioriteras bort.

Vi möts naturligtvis av en del oroväckande bilder i massmedierna, vilket Anti Avsan gav uttryck för. Man ska vara ärlig och säga att vi också möter en del sådana oroande bilder när vi träffar poliser. Jag vet att Anti Avsan och andra ledamöter i riksdagens justitieutskott har varit runt i alla polisregioner och fått både oroväckande och positiva signaler.

Jag tror att detta kokar ned till att vår polis har haft verktyg som varit ganska dåligt anpassade till problembilden. Det finns en liten grupp brottslingar som står för en väldigt stor del av brottsligheten, och påföljder och effekter är inte riktigt anpassade efter dem. Det gör att polisens vardagliga arbetssituation blir ganska ohållbar. Man känner att man gör ungefär samma sak varje dag och upplever att man inte gör någon nytta. Där måste vi ta helt andra grepp. Jag planerar att återkomma till kammaren i annan ordning om vilka grepp det borde vara.

Det andra är naturligtvis att polisen har stått under enorm påfrestning det senaste året. Vi har haft den första gränskontrollen på 22 år. Vi har haft det största asyltrycket någonsin, mer än dubbelt så stort som tidigare, och vi har haft ett förhöjt terrorhot. Det har naturligtvis inneburit stora påfrestningar på polisens organisation. Även om vi satsar mer pengar än någonsin på polisen har den enskilda polismannen upplevt den egna arbetssituationen som frustrerande, och man har ibland känt sig otillräcklig. Detta måste vi ta på allvar när vi i höst tar emot Statskontorets utvärdering av polisreformen och ser vad vi kan göra för att förbättra ledarskap och organisation inom polisen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Slutligen: Glad sommar!

Överläggningen var härmed avslutad.