Pensionärernas ekonomiska situation

Herr talman! Veronica Palm har frågat mig vad jag avser att göra för att förbättra den ekonomiska situationen för pensionärerna. Regeringen har under det senaste året genomfört ett antal reformer till stöd för äldre. Bostadstilläggen har stärkts genom att gränsen för den högsta bostadskostnaden har höjts. Satsningar på 1,35 miljarder kronor per år har gjorts för att stärka kvaliteten i äldreomsorgen, och ett riktat stöd på ½ miljard per år har införts för att stödja utbyggnaden av särskilt boende. För att stödja Fritt val i kommunerna tillför regeringen närmare 300 miljoner kronor för åren 2008 och 2009. Utöver detta har även reformer genomförts till stöd för de äldre som väljer att fortsätta att arbeta genom att jobbskatteavdraget är högre för personer som vid årets ingång har fyllt 65 år samt genom att den särskilda löneskatten har slopats. I årets budget har regeringen valt att sänka skatten för de ålderspensionärer som har inkomster på upp till 363 000 kronor. Här har vi efter en noggrann genomgång av pensionärernas ekonomiska förhållanden valt att främst satsa på pensionärer med de lägsta inkomsterna. De har därmed också fått den största skattelättnaden. En ensamstående garantipensionär, född 1938 eller senare, med full garantipension får en skattelättnad på ca 2 600 kronor per år. Reformen har också fördelningseffekter som är positiva ur ett jämställdhetsperspektiv. För att även bland annat de pensionärer som saknar skattepliktiga inkomster ska få en förbättring av den disponibla inkomsten har vi därutöver höjt gränsen för den skäliga levnadsnivån inom förmånerna äldreförsörjningsstöd och särskilt bostadstillägg till pensionärer. Även förbehållsbeloppet vid fastställandet av avgifter enligt socialtjänstlagen har höjts. Avslutningsvis vill jag säga att regeringen följer den allmänna ekonomiska utvecklingen, inklusive pensionärernas utveckling, mycket noga.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret och med att säga att vi egentligen inte är oense om något av de ökade ekonomiska stöd till pensionärer som regeringen har redovisat. Jag föreslår därför att vi här diskuterar det som vi är oense om. Jag känner en djup vördnad för de människor som i dag är ålderspensionärer, för de människor som har byggt upp det här landet. Utan dem har vi inte kunnat stå här och diskutera vilka prioriteringar vi ska göra i politiken och i välfärden. Vi hade inte kunnat stå här och diskutera välfärdsutvecklingen om inte deras arbete, skatt och bidrag till tillväxten hade funnits. Men en djup vördnad blir man inte mätt av. Därför vill jag diskutera pensionerna som konstruktion och den orättvisa beskattning av pensioner som den här regeringen har. Pensionen är ingen allmosa. Det är ingenting som vi som är yrkesverksamma och i yrkesverksam ålder kan, när vi tycker att vi har råd och vill, ge till de äldre därför att vi är snälla, för att vi är tacksamma eller för att vi känner vördnad. Pension är uppskjuten lön. Pension är lön som de som har arbetat har avstått under sin yrkesverksamma tid. Pension är en rättighet. Då blir jag både djupt förundrad och väldigt upprörd när vi har en regering som väljer att beskatta pensionärer hårdare än förvärvsarbetande. Det är så vi har i dag. Vi har en regering som har inrättat olika skattetabeller för den som är förvärvsarbetande och för den som uppbär pension, alltså uppskjuten lön. Jag kan inte se någon logik i det. Jag kan inte förstå, om det inte är för att bestraffa pensionärer, varför man väljer att ha olika skattetabeller. Jag vill ge statsrådet chansen att här i kammaren förklara för mig, för kammaren och för alla de pensionärer som undrar: Hur kommer det sig att man ändrar skattetabeller så att pensionärer ska ha högre skatt? Jag vill ställa den raka och enkla frågan, som handlar om det viktigaste när det gäller pensionärernas ekonomi: Anser statsrådet att det är rätt att pensionärer ska betala en högre skatt för samma inkomst än vad en löntagare betalar?

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret och tacka Veronica Palm för att hon har ställt den här interpellationen så att vi kan diskutera pensionärernas ekonomiska situation. Det tror jag att många av oss tycker är ett mycket angeläget ämne. Sedan drygt ett decennium tillbaka har Sverige ett nytt pensionssystem. Det är ett pensionssystem som ersatte det gamla ATP-systemet, som var ekonomiskt ohållbart och som de flesta insåg hade nått vägs ände. Det nya pensionssystemet bygger på några enkla principer, bland annat principen om raka rör, att när det betalas in avgifter ska det också betalas ut en förmån. Det handlar också om livsinkomstprincipen, att alla inkomster under livet räknas. Det nya systemet har varit gynnsamt för flera av de grupper som missgynnades av det gamla ATP-systemet, bland annat kvinnor och dem med lägre utbildning och lägre inkomst. Det nya systemet har varit gynnsamt för landets pensionärer. Sedan den så kallade följsamhetsindexeringen infördes år 2002 har pensionerna ökat i princip varje år realt sett. Sammanlagt har pensionerna från 2000 realt sett ökat med 4,5 procent. Det innebär ungefär 500 kronor i månaden enligt 2009 års priser för en pensionär som har 12 500 i månaden. Det är alltså 500 kronor mer i månaden som den här personen får i förhållande till om det gamla ATP-systemet hade varit i kraft. Det nya pensionssystemet har varit gynnsamt för landets pensionärer, och det har också varit ekonomiskt stabilt. Det beror bland annat på att det har varit fristående från statsbudgeten, ett autonomt system, men också i väldigt hög grad naturligtvis på att vi har haft en politisk stabilitet. Det var en bred politisk uppgörelse bakom det nya pensionssystemet. Det är de fyra borgerliga partierna och Socialdemokraterna som står bakom det pensionssystem som vi i dag har. Den här principuppgörelsen om det nya pensionssystemet träffades under liberal ledning 1994, men därefter har flera socialdemokratiska regeringar lagt fram propositioner där man har preciserat detaljerna i den uppgörelse som vi i de fem partierna alla varit överens om. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg det när vi står inför en tuff ekonomisk situation. Vi befinner oss i en finansiell kris och i en lågkonjunktur, den kanske tuffaste lågkonjunktur som vi har haft på mycket länge. Det är fem partier som står bakom pensionsöverenskommelsen. Det är fem partier som i grund och botten har ett gemensamt ansvar för pensionärernas ekonomiska situation. Vi från Folkpartiets sida står bakom och vårdar den här pensionsöverenskommelsen. Det här pensionssystemet klarar den ekonomiska kris som vi befinner oss i nu. Men det finns ingen regering, inget pensionssystem, som kan låtsas som att det regnar när det inträffar en ekonomisk kris. Det är klart att det finns risker för att det kan påverka pensionärernas ekonomiska situation. Det är alltså viktigt att i den här situationen fundera över vad vi ska kunna göra för att se till att pensionssystemet fortsätter att vara stabilt och vad vi ska vidta för åtgärder för att lindra effekterna för landets pensionärer. Interpellanten Veronica Palm känner mycket väl till - vi sitter i samma pensionspolitiska arbetsgrupp - att vi från Folkpartiets och regeringens sida i övrigt är beredda att vidta mycket kraftfulla åtgärder för att se till att hålla pensionssystemet stabilt och för att se till att lindra effekterna för landets pensionärer av den ekonomiska kris som vi nu befinner oss i. Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att vi från Folkpartiet, och jag tror från de övriga regeringspartierna, tänker ta vårt ansvar för att se till att vårda pensionssystemet och lindra effekterna av den här ekonomiska krisen för landets pensionärer. Jag utgår från att också Socialdemokraterna är beredda att ta sitt ansvar.

Herr talman! Även jag tycker att det är bra att Veronica Palm har ställt den här interpellationen så att vi ges tillfälle att från riksdagens talarstol reda ut begreppen lite grann. Veronica Palm säger att den här regeringen har infört olika skattetabeller för arbetstagare och pensionärer. Ja, i någon mening finns det olika skattetabeller för pensionärer och arbetstagare, och de har alltid funnits. Veronica Palm känner uppenbarligen inte till att grundavdragen har varit och är olika för pensionärer och för förvärvsarbetande. Det har förts fram här att när nu den här regeringen och riksdagsmajoriteten har infört någonting som heter jobbskatteavdrag, en skattereduktion som går till dem som är i arbete, skulle det på något sätt missgynna dem som uppbär pension. Detta är direkt felaktigt. Att man gynnar dem som är i arbete leder inte till att man missgynnar dem som uppbär pension. Pensionärer som har exakt likadan inkomst som en arbetstagare har i någon mening varit gynnade tidigare, om man ser på nettoinkomst efter skatter och avdrag. Det här har i någon mening accentuerats på senare år i och med att en arbetstagare inte kan göra avdrag för utgifter som har samband med arbete. Reseutgifter upp till 9 000 kronor om året är utgifter som en pensionär inte har. Dessutom har det tillförts en avdragsbegränsning för de första 5 000 kronor som en arbetstagare har som inte är avdragsberättigade i samband med deklarationen. Men det är utgifter som anses ha samband med inkomstens förvärvande. Till detta kommer att en arbetstagare normalt betalar a-kasseavgift, och dessutom har en arbetstagare normalt också en fackföreningsavgift, som numera inte är avdragsgill. Då kan man säga att för att en pensionär och en arbetstagare med lika inkomster ska kunna ha samma nettoinkomst fordras ett jobbskatteavdrag. Det är vad denna regering har säkerställt. Man ska inte missgynnas av att man är i arbete, utan man ska gynnas av att man är i arbete. Detta att man gynnas av att vara i arbete leder i sin tur till att det finns större möjligheter att säkerställa pensionärernas ekonomiska utveckling framåt i tiden. Jag tycker att det är väldigt osakligt det som Socialdemokraterna har lyckats få till i den allmänna debatten, att pensionärerna skulle missgynnas av att man försöker se till att de som är i arbete och som ofta inte har särskilt höga inkomster åtminstone har ungefär samma ekonomiska nettoinkomst som de som har motsvarande i pension. När vi hade en uppvaktning i skatteutskottet från pensionärsorganisationerna i den här frågan var det uppenbart att företrädarna för pensionärerna själva inte riktigt hade tänkt på aspekten att reseutgifter, småavdrag, fackföreningsavgift och a-kasseavgift är utgifter som den som är i arbete har men som den som är pensionär inte har. Därför skulle jag vilja föreslå Veronica Palm och Socialdemokraterna att upphöra att försöka hävda att vi genom jobbskatteavdraget skulle ha försatt pensionärerna i en sämre situation.

Herr talman! Jag delar inte Lennart Hedquists uppfattning. Det går naturligtvis att hitta olika detaljer som skapar avdragsmöjligheter för inkomstens förvärvande. Men genom jobbskatteavdraget institutionaliserar man en orättvisa; man genomför en generell åtgärd som skapar ett bestående glapp mellan pensionärerna och löntagarna. Jag förstår att man från alliansens sida vill hitta bortförklaringar, vill skapa dimridåer och en annan bild än vad det här egentligen handlar om. En pensionär som har 13 000-14 000 kronor i månadspension betalar ca 700 kronor mer i skatt varje månad än en löntagare med samma inkomst. Jag tycker inte att det finns några logiskt hållbara argument för att pensionärer ska betala högre skatt än andra. PRO gjorde ihop med Världsbanken en undersökning i ett 50-tal länder. De kom fram till att det inte finns något land förutom Sverige som har den här typen av system. Vi är alltså ensamma om det. Då frågar man sig: Varför ska det vara så här? Är det rimligt? Jag tycker att Sverige på den här punkten håller på att bli en skattemässig bananrepublik, och det måste det göras något åt. Vi har från vår sida sagt att vi är beredda att genomföra en sänkning med minst 2 700 kronor per år för alla pensionärer. Det kan jämföras med den höjning av pensionerna som gjordes med 69 kronor per månad, som inte ens täcker kostnaden för dagens rätt. På årsbasis är det 830 kronor det handlar om. 830 kronor ställt mot 2 700 kronor är en viss skillnad. När man går igenom Skatteverkets tabeller och tittar på hur skatteorättvisan ser ut kan man se att med en inkomst på 8 000 kronor per månad handlar det om 413 kronor mer i skatt som pensionär, med en inkomst på 10 000 kronor i månaden är det 550 kronor, med 13 000 kronor i inkomst 683 kronor, med 14 000 kronor i inkomst 732 kronor, med 15 000 kronor i inkomst 781 kronor och med 20 000 kronor i inkomst är det 1 027 kronor mer i skatt. Så här ser det ut i den krassa, reala verkligheten. Jag tycker att det är viktigt att tydliggöra de här siffrorna. Jag vill också understryka att såväl PRO som SPF är fullständigt överens i kritiken mot det här. Till och med en tidigare minister i en borgerlig regering, som nu leder SPF, har uttalat mycket stark kritik i den här frågan. Det här är ett av de grundläggande rättvisekrav som pensionärsorganisationerna driver i dag. Det ska bli intressant att höra hur ministern tänker reda ut den här frågan, om det finns någon ambition att göra någon sorts förklaring eller om det finns en ambition att utjämna den här orättvisan och försöka gå pensionärsorganisationerna till mötes. Finns det någon sådan vilja? Jag ska lyssna med oerhört spänt intresse på ministerns eventuella svar på den punkten.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för en kort och bra redovisning av regeringens insatser för pensionärerna. Jag har dock ingen tilltro till att den socialdemokratiska retoriken kommer att ändras efter den här debatten. Interpellantens inlägg tyder på det, interpellationens skrivning tyder på det och den debatt som vi har haft under hösten i skatteutskottet och här i kammaren tyder också på det. Då blir jag lite förvånad när Veronica Palm står här och säger att hon känner en djup vördnad för pensionärerna och vad de har gjort genom åren. Det är givetvis en vördnad som jag tror att vi alla delar, men den vördnaden får inte förekomma bara när man är i opposition. Herr talman! Många pensionärer har det svårt, och ambitionen från regeringens sida genom prioriteringen av arbetslinjen är och har varit att stärka svensk ekonomi och på så sätt också förbättra för pensionärerna, för det är genom en ökad sysselsättning som vi också ökar möjligheterna att förbättra för pensionärerna. Att regeringens politik också har gett resultat visar de siffror som statsrådet visat upp. Man kan göra en jämförelse och titta på uppräkningen av basbeloppet genom åren, även om man har gjort en förändring av pensionssystemet med ett så kallat följsamhetsindex. Men när det gäller basbeloppsuppräkningen ökade prisbasbeloppet under Socialdemokraternas tolv år vid makten med 11,2 procent eller med 0,92 procent i snitt per år. Mellan 2008 och 2009 ökade prisbasbeloppet med 4,4 procent, alltså 4,4 procent på ett år. Det innebär en förstärkning för pensionärerna som är bättre än på många år. Enligt det nya systemet med följsamhetsindex är det en höjning med 70 procent i förhållande till snittet under de socialdemokratiska åren. Till detta ska då läggas uppräkningen av pensionerna för dem med de lägsta pensionerna som statsrådet här beskrev. Det här visar att uppräkningen av pensionerna har blivit väsentligt större än under de socialdemokratiska åren. Herr talman! Det är genom en aktiv ekonomisk politik som det är möjligt att göra det här. Det är fler människor i arbete, det är fler som bidrar till den gemensamma välfärden. Herr talman! Interpellanten tar upp ökade priser i handeln, högre räntor för lån, en orättvis skattepolitik och en oansvarig politik i en tid av ekonomisk kris. Min fråga är: Hur kunde Socialdemokraternas totala misslyckande med sin politik gentemot pensionärerna när de hade regeringsmakten ske? De siffror vi nu kan se visar ju att det faktiskt är bättre nu än på s-tiden. Veronica Palm har däremot rätt i att priserna på livsmedel har gått upp, men de är nu fallande. Hon har också rätt i att räntorna har varit höga, men de är nu på väg ned till en bättre och lägre nivå. Vad hon däremot inte har rätt i är att det är en orättvis skattepolitik eller en oansvarig politik som förs. Se på våra statsfinanser i dag! De är nu i bättre ordning än på många år. Se på sysselsättningen, som trots finanskris och lågkonjunktur är högre än på s-tiden! Se på Sveriges förmåga att agera kraftfullt i samband med den kris som nu pågår! Det är ju ändå så, och jag upprepar det, att desto fler som är i arbete, ju bättre förutsättningar har vi att klara välfärden för pensionärerna och för alla oss övriga. Den försäkring som nu ges till de pensionärer som har det sämst ställt ser jag bara som ett första steg. I den socialdemokratiska retoriken har man försökt ställa grupp mot grupp i samhället för att göra partipolitiska vinster. Det är inte så man i verkligheten gör det bättre för pensionärsgruppen. I stället krävs ett målinriktat arbete, och detta målinriktade arbete har facit faktiskt visat att alliansregeringen har gjort. Jag vill med detta hälsa Veronica Palm välkommen till verkligheten.

Herr talman! Även jag vill tacka Veronica Palm för att hon har ställt denna interpellation. Jag tackar naturligtvis även för svaret. Jag tror i motsats till Jörgen Johansson att det är bra att vi har många interpellationer i denna fråga, för därmed kommer kunskapen om hur pensionssystemet är uppbyggt att öka mycket. Tobias Krantz gjorde en klok genomgång av grunderna för det och den enighet som finns mellan de fem största partierna i denna fråga. Lennart Hedquist hade också en mycket klok redovisning av de olika delarna i pensionssystemet. Jag vill också för kammaren bekräfta det som två ledamöter av skatteutskottet, Lennart Hedquist och Jörgen Johansson, tidigare var inne på, nämligen att det vid den utfrågning som vi hade med PRO och övriga pensionsorganisationer, SPF och så vidare, inte alls framkom den kritik som är officiell och som framförs från annat håll. Problemet för pensionärsorganisationerna var i stället att pensionssystemet är uppbyggt av olika delar och att det finns olika avdragsbegränsningar. Folkpensionsavgiften till exempel utgår inte från arbetsgivaren för någon som är över 65 år och en massa sådana olika saker. Jag tror för min del, för att bli lite polemisk, att de väldiga missförstånd som råder om hur detta fungerar grundar sig på att Socialdemokraterna har intagit en position som de inte kommer att kunna försvara när de väl - om olyckan skulle vara framme - kommer tillbaka till makten. Man kan göra som Peter Hultqvist och säga: Vi sopar bort alla andra delar av hur pensionssystemet är uppbyggt och tittar bara på skatteskalan. Då bryr man sig inte om att det finns väldiga avdragsbegränsningar för yrkesaktiva. De ska man helt strunta i. Men då måste Peter Hultqvist säga: Vi avser att ta bort dessa också. För om det nu är orättvist, vad är då rättvist? Ni har lovat att införa ett rättvist skattesystem. Är då ert skattesystem rättvist och detta orättvist? Det måste ni klara ut för alla de yrkesaktiva. Ska ni inte ha några avdragsbegränsningar över huvud taget? På en punkt måste jag polemisera häftigt. Ni säger att ni ska införa ett rättvist skattesystem genom att ge alla pensionärer ett avdrag på 2 700 kronor. Herr talman! Jag är övertygad om att Peter Wallenberg är glad för detta besked. I motsats till det system vi nu har där man gynnar dem som har under 363 000 kronor vill ni införa ett system där det är lika för alla. Peter Hultqvist var inte närvarande vid den debatt där Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet instämde åtminstone på en punkt, nämligen att detta system i alla fall är bättre än det system som Socialdemokraterna hade. Men Peter Hultqvist har en annan åsikt. Det är mycket intressant att ni inte vill gynna de sämst ställda. Ni vill införa ett avdrag som är lika stort för alla pensionärer, även för dem som har 1 miljon i månaden och så vidare. Jag tycker att det är ett mycket orättvisare system. Jag är förvånad över att Peter Hultqvist säger att det är ett rättvisare system. Hur ser då ett rättvist skattesystem ut?

Herr talman! Det är mycket att tänka på i denna debatt. Jag ska börja med Veronica Palm som sade: Nu ska vi diskutera det vi är oense om, nämligen pensionerna. Det handlar också om att ta reda på vad man får för pengarna. Interpellationen heter Pensionärernas ekonomiska situation . Då är det intressant att veta vad pensionärerna får för pengarna. Vi har förändrat förbehållsbeloppet vid beräkning av de sociala avgifterna, vilket är fördelaktigt för pensionärerna. Vi har höjt det särskilda bostadstillägget för de pensionärer som har lägst inkomst. Vi har höjt äldreförsörjningsstödet. Vi har satsat mycket pengar på kvalitet inom äldreomsorgen och det särskilda boendet. Det är sådant som gör att pensionärerna får god kvalitet och mer för sina pengar. Det hör också till pensionärernas ekonomiska situation, förutom pensionerna. Jag utgår från att jag får diskutera och ta upp de frågor som jag vill i denna debatt. Socialdemokraterna säger nej till jobbskatteavdraget. Låt oss påminna oss om varför det infördes. När regeringen kom till makten stod ungefär en miljon personer utanför arbetsmarknaden, delvis på grund av sjukdom men också mycket på grund av att de inte var i arbete. Det missgynnade pensionärerna. Ska vi diskutera pensionärernas ekonomiska situation ska vi diskutera sysselsättningsläget i vårt land. Låt mig få påminna Veronica Palm om att under 2000-talet räddade AP-fonderna pensionssystemet två gånger från att gå med minus på grund av den svaga sysselsättning som var under er tid. AP-fonderna fick gå in som räddande änglar för att rädda pensionssystemet från att gå med minus eftersom sysselsättningen var låg och arbetslösheten hög. Ska vi diskutera pensionärernas ekonomiska situation är det i allra högsta grad relevant att diskutera sysselsättningen och folk i arbete. Vi gjorde därför en medveten satsning på att öka antalet sysselsatta i landet och därigenom hjälpa pensionärerna, skriva upp pensionerna och ge pensionärerna en bättre ekonomisk situation. Med tanke på lågkonjunkturen säger jag tack och lov för att så många fler har kommit i arbete under de två år som regeringen har varit vid makten. Hade vi utgått från situationen som var 2004-2006 hade pensionerna varit i fara. Då hade vi inte sett den uppräkning som vi har hört flera i debatten redogöra för. Den starka uppskrivning av pensionerna som har skett de sista två åren jämfört med åren innan kan Veronica Palm på inget sätt försvara men gärna förklara. AP-fonderna fick rädda pensionssystemet därför att sysselsättningen var så låg i vårt land. Det kanske var en bidragande orsak till att ni förlorade valet. Man trodde mer på alliansens arbetslinje. Om jobbskatteavdraget är orättvist, tycker ni då också att det är orättvist att pensionärerna får ett dubbelt jobbskatteavdrag? De pensionärer som arbetar efter 65 får ett dubbelt jobbskatteavdrag. Ungefär de 70 000 första kronorna är skattefria. Vi ser hur pensionärerna blir fler och fler på arbetsmarknaden. De är långt över hundratusen. Gruppen med pensionärer som arbetar växer för varje dag därför att de nu känner att de får behålla något i plånboken. Förut åts det upp av skatter. Det andra jag vill säga till Veronica Palm är att med den skattesänkning som ni föreslår för pensionärerna ger ni procentuellt sett mer till de rika, precis som vi hörde här. Det gör inte alliansregeringen. Vi satsar på de pensionärer som har lägst inkomst, garantipensionärerna, kvinnor med låga inkomster - detta till skillnad från Socialdemokraterna som satsar på rika pensionärer. Förklara det, Veronica Palm!

Herr talman! Det bästa sättet att minska ojämlikhet i ett samhälle är en generell och allomfattande välfärd. En del i det är en progressiv beskattning, en del i det är pensionssystemet. Jag vill tydligt deklarera att det var en bra redogörelse av pensionssystemet som Tobias Krantz gjorde. Som det nu är utformat är det bra för dagens pensionärer, och det säkrar morgondagens pensioner för morgondagens pensionärer. I tider av ekonomisk kris behövs det dock kompensation. Pensionärerna är hårt och dubbelt drabbade eftersom de lever i ett land med en regering som straffbeskattar dem. Jag fortsätter använda detta ord trots att vi har haft rader av borgerliga företrädare som inte vill låtsas om det, som vill kalla det för något annat, som säger att det inte är straffbeskattning utan en korrigering som är riktig. Det skrämmer mig. Talar man jobbpolitik sade finansministern, som jag förutsätter att de borgerliga företrädarna i kammaren litar på, att det skulle ta ungefär två år innan man kunde se effekten av den ekonomiska politik som regeringen för. Nu har det gått två år, och vi ser effekterna. Jag vet att finanskrisen inte är skapad av Anders Borg, men hans och er politik har inte förbättrat förutsättningarna för att återfå vårt land i arbete. Det krävs en aktiv stimulanspolitik. Ni valde att rösta ned de förslag som vi lade fram före jul. Ett av de förslagen var till exempel att höja bostadstillägget från 93 till 95 procent för de pensionärer som har det tuffast ekonomiskt - detta för att det är rättvist, ger mer ekonomiskt utrymme och är en del av en stimulanspolitik. Det ökar deras köpkraft, vilket är bra för sysselsättningen. Det valde den borgerliga majoriteten att rösta ned. När det gäller det dubbla jobbskatteavdraget vill jag göra kommentaren att de som straffas med regeringens politik återigen är de som har det tufft, de som inte orkar. När min svärmor i höstas gick i pension orkade hon inte arbeta mer. Då straffas hon dubbelt genom att hon får högre skatt. Lika beskattning är vår grundprincip. Vi jobbar på och börjar sluta klyftan, men det är ohemula summor som den här regeringen har valt att dra undan från landets pensionärer. Vi börjar med att sluta klyftan. Det gör vi med ett förslag där vi säger att alla pensionärer får minst 2 700 kronor i skattelättnad under ett år. Regeringens förslag är att en normalpensionär med 12 500 kronor i månaden får 68 kronor i sänkt skatt. Det är skillnad i synen på vad pensionärers ekonomi är värd i budgetförhandlingarna. Jag vill avsluta med att säga att den här regeringen gick till val på att fixa jobben. Ni fick förtroendet för att skapa ett land i arbete. Ni fick inte förtroendet för att slå sönder a-kassan, för att kasta ut människor ur sjukförsäkringen eller för att straffbeskatta pensionärer. Ni fick ansvar för att fixa jobben. Ni tror fortfarande att jobbskatteavdraget är medlet. Jag hade hoppats att den borgerliga majoriteten i den här kammaren efter två år skulle kunna visa en viss ödmjukhet och säga att det inte gav några fler jobb. Det blev inga fler jobb för att vi straffbeskattar pensionärer. Jag väntar fortfarande på ett ännu tydligare svar från socialförsäkringsministern på frågan: Anser statsrådet att det är rätt att pensionärer beskattas högre än förvärvsarbetare med lika inkomst?

Herr talman! Jag ska först säga något om skattefrågan. Det finns två viktiga saker att säga om den vid det här tillfället. Jobbavdraget infördes i en tid när Sverige trots brinnande högkonjunktur hade massarbetslöshet. Över en miljon människor stod utanför arbetsmarknaden. Konjunkturinstitutet har gjort en bedömning av att det under åren fram till den finansiella krisen och lågkonjunkturen har skapats ungefär 200 000 nya jobb i Sverige. En tredjedel, kanske upp mot hälften, av de jobben hade inte kommit till stånd om inte regeringen hade lagt om den ekonomiska kursen i politiken. En stor del av det handlar om jobbavdraget. Det är sanningen. Jag tycker att Veronica Palm borde fundera lite över hur det ser ut i andra delar av Europa där många regeringar har genomfört samma politik som den här regeringen har genomfört när det gäller att införa motsvarande jobbavdrag. Titta till exempel på dina partivänner i Storbritannien, Labour, som har genomfört den politiken. Är Labours politik också orättvis? Innebär deras politik också straffbeskattning av pensionärer? Det andra som förtjänar att sägas om jobbavdraget och Socialdemokraternas inställning till det är att det präglas av ett enormt hyckleri. Det är precis som statsrådet säger, nämligen att Socialdemokraterna säger nej till stora delar av jobbavdraget, men en del av jobbavdraget säger Socialdemokraterna ja till. Uppenbarligen accepterar Socialdemokraterna också - med sin egen retorik - att pensionärerna ska betala högre skatt än de som är förvärvsarbetande. Veronica Palm säger att man har börjat sluta klyftan. Det finns inget hinder i budgetlagen för att Socialdemokraterna, om de tror på sin egen retorik, hade kunnat sluta den klyftan direkt. Det är bara att sätta i gång. Det är viktigt för framtidens pensioner att vi tryggar jobben. Jobben är grunden för att vi ska ha väl fungerande pensioner. Det är också viktigt att vi har enighet om ett pensionssystem. Jag vill upprepa att vi är beredda att stå upp för det nuvarande pensionssystemet och vidta åtgärder för att lindra effekterna av den ekonomiska krisen. Jag hoppas att Socialdemokraterna också kan ge ett sådant besked i sitt sista inlägg.

Herr talman! Jag tycker att vi ska vara väldigt konkreta i den här diskussionen när det gäller att jämföra en pensionsinkomst och en arbetsinkomst. Vi kan ta en industriarbetare som har en månadsinkomst på 20 000 kronor och en pensionär med relativt hög pension på 20 000 kronor. Om vi jämför vad de får efter jobbskatteavdrag och avdragsbegränsningar upptäcker Veronica Palm omedelbart att det behövs ett jobbskatteavdrag för att inte industriarbetaren ska ha en betydligt lägre nettoinkomst än pensionären. Man har utgifter för resor till och från arbetet. Man har utgifter som har samband med arbetet. Man har en a-kasseavgift som ska betalas och man har en avgift för fackföreningen. Jag tror att Socialdemokraterna mer och mer börjar förstå att det behövs ett jobbskatteavdrag för att stimulera till arbete. Det kanske är bakgrunden till att man har tagit och nu accepterat de första stegen i jobbskatteavdragen. Man går ju alltid emot när vi förbättrar jobbskatteavdraget ytterligare. I efterhand godtar man ju jobbskatteavdraget. Ni har verkligen anledning att fundera lite över varför ni inte är konsekventa i er egen retorik. Jag tror att ni egentligen förstår att jobbskatteavdraget behövs för att skapa likvärdiga förhållanden. Det finns verkligen anledning att också lyfta fram det förhöjda jobbskatteavdraget för personer över 65 år. Det är ett jobbskatteavdrag som träder i kraft från första kronan man tjänar i arbete. Det är 20 procent upp till 100 000 kronor. Det är alltså ett jobbskatteavdrag på helårsbasis på 20 000 för de första 100 000 en pensionär tjänar. Det är en viktig åtgärd för att stimulera till mer arbete i den gruppen.

Herr talman! När det gäller utanförskapet nämnde ministern en miljon. Det är siffror som ni själva har ändrat vid två tillfällen sedan valet. Ni har ändrat beräkningsgrunderna. Studerande, värnpliktiga, hemarbetande och sjuka var med i valrörelsen. Det var inte någon seriös redovisning ni gjorde. Försörjningsstödet ökar. Det är utanförskap. Det står i er egen budgetproposition. Genom att ringa runt till kommunerna kan ni få bekräftat att det är något som ökar. Det är effekten av er politik. Någon pratade om missförstånd. Det finns inga missförstånd i detta. Det finns mycket klart belagt att det har byggts ett stabilt skattemässigt gap mellan pensionärer och löntagare. Sverige är unikt. Vi har ett skattesystem med, i praktiken, skatt efter ålder. Vilken effekt har jobbskatteavdraget på arbetslösheten? Jag kan bara konstatera att Arbetsförmedlingens prognos visar en ökning av arbetslösheten till 9 procent fram till 2010. Det är 145 000 färre jobb, enligt Arbetsförmedlingen. Jag vet inte om regeringen eller alliansföreträdarna har någon egen statistik, men jag litar mer på Arbetsförmedlingens statistik än de blå dunster som presenteras här i kammaren. Jag skulle mer än i ord vilja se sambandet mellan jobbskatteavdraget och ett praktiskt utfall i fler arbetstillfällen och hur det i förlängningen stärker pensionen. Ni bör nog bevisa det mer än bara genom att stå här och prata i allmänna ord. Det ligger oerhört mycket pengar i jobbskatteavdraget. Det är inte något man plockar tillbaka på ett år. Det kommer att ta tid. I vår alternativa motion har vi sagt minst 2 700 i förbättring för alla på årsbasis. Vi vill bygga vidare på det. Vi vill att det ska vara ett likvärdigt skattesystem, oavsett om man är pensionär eller om man är löntagare. När det gäller utgifter för inkomstens förvärvande kan man ha särskilda regler i deklarationen. Det klarar man på annat sätt.

Herr talman! Det är inget missförstånd, Peter Hultqvist. Pensionärerna har precis samma beskattning i dag som man hade på Socialdemokraternas tid. Vad som däremot har skett är att de som jobbar har ett avdrag - ett jobbskatteavdrag, precis som ordet säger. Om jag arbetar har jag, oavsett om jag är 25 år, 50 år eller 70 år ett så kallat jobbskatteavdrag. Jag blir något förvirrad av Veronica Palms beskrivning av jobbskatteavdraget. Det är precis som Lennart Hedquist sade här. När jobbskatteavdraget modell ett kom var Socialdemokraterna emot det. Men efter ett år sade de ja. När jobbskatteavdrag två kom sade Socialdemokraterna nej. Men ett år senare sade de ja. Nu har jobbskatteavdrag tre kommit. Nu säger Socialdemokraterna nej. Frågan är vad de kommer att säga om ett år. Men det är faktiskt så, Veronica Palm, att ni har accepterat jobbskatteavdraget. Jag tycker att man kanske bör fundera något när man tittar på arbetslöshetsstatistiken. Det är fler i sysselsättning i dag än det var på den socialdemokratiska tiden, trots den lågkonjunktur och trots den finanskris som vi har. Man måste kanske ändå fundera även som socialdemokrat. Herr talman! Institutet för Privatekonomi har genomlyst situationen för pensionärerna och säger mycket tydligt att pensionärerna får ett betydligt större lyft kommande år än vad de har fått på många år. Det, Veronica Palm, talar väl ändå för att det som du för fram i din interpellation inte är rätt?

Herr talman! Jag tycker att det är en intressant debatt. Flykten från Socialdemokraternas sida från det som de har interpellerat om är väldigt påtaglig. Efter en debatt om just pensionärernas villkor som vi hade i höstas - den kanske sändes i SVT 24 - blev jag uppringd av en pensionerad lärare som tyckte att det var väldigt bra med jobbskatteavdraget. Han fick väldigt mycket över, men framför allt på grund av lägre sociala avgifter kunde han dessutom kräva högre lön om han tog lite extra jobb. Han tyckte att detta var en helt suverän uppfinning. Det är dock inte alla som får nytta av detta. Herr talman! Peter Hultqvist nämnde ordet bananrepublik om Sverige. Jag tycker ändå att man ska vara försiktig med orden. Vi har en fin demokrati i Sverige. Vi vill olika människor väl. Att jämföra oss med den typen av statsskick tycker jag att man ska vara otroligt försiktig med. Allra sist: Vem utvärderar hur pensionärerna har fått det? Jag minns - jag är så gammal - debatten mellan Ronald Reagan och Jimmy Carter i Cleveland 1980. Reagan ställde bara en enda fråga hela tiden: "Are you better off than four years ago?" Har du det bättre än för fyra år sedan? Ronald Reagan vann en storseger. Detta ska pensionärerna utvärdera den 17 september 2010. Då får vi se om det är vi som har genomfört detta jobbskatteavdrag och mest till de pensionärer som behöver det bäst som får rätt, eller om det är ni som vill spreta ut en massa pengar hur som helst och om ni kommer att komma traskande och acceptera den allra sista delen av jobbskatteavdraget.

Herr talman! Jag kom in lite sent i debatten, men jag blev lite intresserad när vissa borgerliga företrädare påpekade att det som sades från socialdemokratiskt håll angående jobbskatteavdraget byggde på många missförstånd. Jag tror inte alls att det är på det sättet. Jag reagerade också när Lennart Hedquist gjorde en jämförelse mellan människor som har inkomst av arbete och människor som har inkomst av pension och sade att människor ska inkomstbeskattas olika beroende på att de har olika utgifter. I vilka andra sammanhang, Lennart Hedquist, beskattar vi människor olika beroende på att de har olika levnadsomkostnader? Tittar vi på familjesituation och beskattar olika, eller tittar vi på var människor bor eller hur de bor? Det gör vi inte. Vi reglerar inte inkomstskatterna på det sättet. Vi kanske har andra typer av beskattning, bostadsbeskattning och så vidare. Men vi talar om inkomstskatterna här. Det finns absolut ingen logik i det som ordföranden i skatteutskottet står och säger. Men som vanligt när jag lyssnar på debatten är jobbskatteavdraget medicinen mot det mesta. Jag tänkte bara påpeka att vi från Vänsterpartiets sida tycker att det är helt fel att man inkomstbeskattar olika grupper på olika sätt och att inkomsttagare, pensionärer, sjuka och arbetslösa inte ska ha samma skatt för samma inkomst. Vi tycker att det finns all anledning att ha en generell kritik mot den typen av skattepolitik. Vänsterpartiet tycker naturligtvis att det var bra att regeringen införde en höjning av grundavdraget just för pensionärsgrupperna. Men man kunde ha gått mycket längre. Det var inte många kronor som pensionärerna fick i regeringens budgetförslag.

Herr talman! Marie Engström sade att det är bättre att alla får lika mycket. Jag känner inte igen Vänsterpartiets retorik som skulle stödja Socialdemokraterna - att 2 700 kronor per år skulle vara bra, nämligen att ge lika mycket pengar till de rikaste i Sverige som är pensionärer. Det är många gånger bland pensionärerna som vi hittar de rikaste. Men vi hittar många gånger också de allra fattigaste där. Därför har den här regeringen bestämt sig för att de mesta pengarna ska gå till de fattigaste pensionärerna och också stöd i form av ett särskilt bostadstillägg, äldreförsörjningsstödet och förbehållsbeloppet. Det är det som vi har satsat på. Vi tycker att rika pensionärer har så pass mycket att de klarar sig ganska bra ändå. Därför tycker vi att det är mer rättvist att ge till de fattigaste som många gånger är äldre och kvinnor. I övrigt vill jag säga att arbetslinjen är viktigare nu än någonsin. Eftersom AP-fonderna går dåligt på grund av att börsen går dåligt och på grund av den finansiella oron är arbetslinjen det allra viktigaste som vi har. Jag ska inte gå så långt att jag ansluter till Veronica Palms diskussion om sjukförsäkringen och a-kassan. Jag tyckte att Veronica Palm sade att vi skulle hålla oss till pensionerna och pensionärerna. Men med tanke på det som Veronica Palm sade om sjukförsäkringen ska jag bara säga att 140 personer om dagen under tio år har förtidspensionerats bara för att de har varit sjukskrivna i ett år. När jag åker land och rike runt har jag träffat 4 000 förtidspensionärer. Men det är inte förtidspension som de vill ha, utan de vill ha hjälp till ett arbete och vill kunna tjäna pengar på sitt arbete. Redan i dag, 13 dagar in på det nya året, har 2 000 av landets förtidspensionerade ansökt hos Försäkringskassan om att få börja arbeta. Det är personer som ni förut hindrade från att arbeta. De vågade inte pröva, och de fick inte pröva. Arbetslinjen är alltså viktig för varje människa eftersom man genom arbetet känner tillhörighet och en gemenskap. Samtidigt ger det pengar till statskassan så att vi kan få en ökad tillväxt och så att pensionerna också kan öka. Så enkelt är det. Peter Hultqvist började ifrågasätta sambandet mellan arbete och pensioner. Jag blev lite rädd här. Jag skulle vilja att Peter Hultqvist ber Veronica Palm om lite stödundervisning eftersom hon ändå sitter som er representant i pensionsgruppen. Jag tror nämligen inte att det är Socialdemokraternas mening att gå ifrån pensionsuppgörelsen. Jag kan visserligen konstatera att partiledare Ohly i budgetdebatten i höstas sade: Bluffen är att påstå att vi inte vill avskaffa premiepensionen. Det vill vi. Vi vill bygga om hela pensionssystemet. Jag har en fråga till Veronica Palm. Ni ska ju samregera. Är detta en inledande diskussion till att bryta hela pensionsuppgörelsen?

Herr talman! Jag ska göra några klargöranden i mitt sista inlägg. Det socialdemokratiska partiet står bakom pensionsuppgörelsen. Det socialdemokratiska partiet vill att lön och uppskjuten lön, alltså pension, ska beskattas lika vid lika inkomst. Däremot måste vi, precis som alla andra ansvarstagande politiker, förhålla oss till verkligheten. Och verkligheten är den att vi har en majoritet i den här kammaren och en högerregering som har sänkt skatten. Sänkt skatt betyder alltid mer pengar till de rika. Man har sänkt skatten med ohemula summor, vilket betyder att arbetet med att ta bort klyftan, den orättvisa klyftan i fråga om skatt mellan pensionärer och löntagare, är ett väldigt omfattande arbete. Det ska inte råda något tvivel om att det socialdemokratiska partiets tydliga ställningstagande är att det ska vara lika skatt för arbetare och pensionärer. Jag vill också för tydlighetens skull säga att det finns en koppling mellan arbete och pension. Vad det här landet behöver är en ny regering. Det här landets pensionärer behöver en regering som prioriterar en rättvisare skattepolitik och arbete åt alla. Regeringens politik har uppenbart misslyckats. I två år har ni försökt med era experiment, som ni kallar arbetslinjen. Nu ser vi misslyckandet. När finanskrisen väller in klarar ni inte av att hålla emot, utan fortsätter den orättvisa politiken när ni ser att arbetslösheten stiger. Det här landet och dess pensionärer förtjänar bättre.

Herr talman! Jag tar tacksamt emot klarläggandet från Veronica Palm om att ni står bakom pensionsuppgörelsen. Det betyder att Vänsterpartiet fortfarande inte har någon talan. Det tycker jag var ett klargörande. Sedan får ni reda upp det inom den rödgröna alliansen som ni vill, men det var skönt att höra att ni kommer att enas om den frågan i alla fall. Ni vill att alla ska betala lika skatt på lika inkomster. Det låter väldigt fint, Veronica Palm, men jag kan fortfarande inte förstå hur Socialdemokraterna kan vilja ge ytterligare sänkt skatt till de rika pensionärerna men inte favorisera dem som har låga inkomster. Det är det som är skillnaden mellan er och oss. Vi höjer det särskilda bostadstillägget för de pensionärer som inte ens betalar skatt. Vi ser till att det blir mer pengar till äldreförsörjningsstödet. Vi ger mer pengar till dem som har låga pensioner. Det är det som är skillnaden. Ni ska ge 225 kronor i månaden också till de allra rikaste pensionärsmiljonärerna. Om landets pensionärer lyssnar på detta vill jag säga till dem att jag inte kan förstå vad det är som är rättvist i detta. Vi har i stället gynnat dem som har låga pensioner. Sedan satsar vi pengar på kvaliteten inom äldreomsorgen och mycket annat som de här pensionärerna kan behöva, tillgång till särskilda boenden och så vidare. Arbetet är än viktigare i dag, när vi ser hur finanskrisen har vällt in och lågkonjunkturen är här. Precis som Veronica Palm säger är det ett internationellt skeende. Vi kan också konstatera hur pensionssystemet förut, under er tid, innan ni förlorade valet 2006, förlorade gigantiska summor. AP-fonderna fick gå in och rädda pensionssystemet, för folk var inte i arbete. Det var arbetslöshet i landet. AP-fonderna fick rädda pensionssystemet från att delvis gå under. Vi vill inte att det ska ske en gång till.