Omprioritering av biståndet för att möta det akuta behovet

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Karin Enström har frågat mig varför regeringen inte omprioriterar i nuvarande budget för att möta det akuta behovet.

Världen upplever just nu den allra allvarligaste humanitära situationen sedan andra världskriget. Omkring 60 miljoner människor är på flykt. Och FN försöker i dagsläget bistå 79 miljoner människor med humanitärt stöd.

Humanitära kriser pågår på en rad olika platser. I Syrien är 12 miljoner människor i behov av humanitärt stöd. I Jemen saknar halva befolkningen tillgång till mat. I Irak flyr människor Isils våld. I Myanmar flyr rohingyafolket över havet. Vi får inte heller glömma den ukrainska krisen i vårt närområde eller Somalia som har lidit av en utdragen humanitär kris i mer än 25 år.

Det finns fler exempel. De humanitära behoven är stora och kommer sannolikt att öka.

Interpellanten pekar på att World Food Programme är underfinansierat. Det gäller hela det humanitära systemet. Samtliga humanitära organisationer är i dagsläget underfinansierade. I dagsläget är det av FN ledda humanitära arbetet genom så kallade appeller endast finansierat till 41 procent. Det är tyvärr inte heller något nytt. De senaste åren har appellerna varit finansierade till bara drygt hälften.

Sverige är redan en av de största givarna till det humanitära systemet. Och vi är den största givaren av kärnstöd till just World Food Programme.

Mot bakgrund av den allvarliga humanitära situationen stärker regeringen nu det humanitära arbetet på en rad fronter och ökar stödet. Regeringen har beslutat att inom ramen för biståndsanslaget avsätta ytterligare 50 miljoner kronor till humanitära ändamål. Hälften av dessa kommer att gå till World Food Programmes insatser i Syrien. Den andra hälften går till FN:s katastroffond Central Emergency Response Fund, som kanaliserar humanitärt bistånd till kriser världen över.

Givet Syrienkrisens komplexitet har regeringen även fattat beslut om inriktningen för en helt ny biståndsstrategi för Syrienkrisen, bland annat i syfte att stödja Syriens grannländer, som tagit emot mer än 4 miljoner syriska flyktingar. Avsikten är att omkring 1,6 miljarder kronor över fem år ska avsättas till denna strategi. Dessutom avser regeringen att öka det humanitära stödet 2016 med omkring 485 miljoner kronor.

Vi bedriver även ett aktivt arbete inom FN-systemet för att se till att pengarna används så effektivt som möjligt. Regeringen tar krafttag för att möta de globala behoven och driver på för reformer av det humanitära systemet, för bättre samordning och för att alla länder måste ta ansvar och bidra till att nödställda får hjälp.

Det är centralt att komma ihåg att det är ett stort antal kriser som pågår. Vi får inte glömma bort kriser som inte är i strålkastarljuset, och vi måste vara redo att bidra till att människor i behov av humanitärt bistånd kan nås med mat, sjukvård och skydd oavsett var de befinner sig. Sveriges oöronmärkta stöd bidrar i hög grad till detta.

Herr talman! Tack, biståndsministern, för svaret!

Biståndsministern beskriver i sitt svar väldigt väl det mycket dystra läge som vi ser i vår omvärld. Det handlar om akuta situationer. Det handlar om situationer som fortfarande är akuta trots att de har pågått i många år. Inte minst i Afrika har många konflikter och flyktingkatastrofer permanentats, och människor bor i flyktingläger år efter år i brist på andra alternativ.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är glad över att regeringen i förra veckan beslutade att nu, under detta år, ge extra bidrag både till World Food Programme och till katastroffonden - 25 miljoner plus 25 miljoner. Det är bra.

Det är också bra att regeringen säger sig vilja öka det humanitära stödet och även föreslår det i budgetpropositionen för nästa år. Men det gör mig också fundersam. För två veckor sedan sa nämligen biståndsministern i Aftonbladet att det vore oansvarigt att ta pengar från annan biståndsverksamhet. Jag hoppas att jag har missförstått det uttalandet.

Självklart är det en ständig balansgång i vår biståndspolitik mellan det akuta hjälpbehovet - som är extremt stort just nu - och den andra typen av bistånd, som Sverige är bra på och har en god tradition av. Det handlar om utvecklingsbistånd. Det handlar om att arbeta med att sprida demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter - det som vi är överens om runt om i världen - och bygga en bättre framtid på lång sikt.

Men i den här mycket akuta situationen har vi som sagt fler människor på flykt än någonsin sedan andra världskriget. Det vi ser i Syrien är en fruktansvärt blodig konflikt. Den såg till att börja med ut att vara en del av den arabiska våren, men den här konflikten har inte bara permanentats utan ser ut att bli ännu mer allvarlig. Omkring 250 000 människor har fått sätta livet till. Miljoner människor är på flykt, både inne i Syrien och i Syriens grannländer. Några av dem försöker ta sig till Europa, men huvuddelen är kvar på plats i Syrien eller i Syriens grannländer.

I den oerhört svåra situation de är i nu tillkommer ännu ett problem, och det är att de inte ens får mat för dagen. Då måste vi kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt genom att kunna öka det humanitära stödet i den här extremt akuta situationen och samtidigt titta på långsiktighet. Där är Syrienstrategin en del, och övriga biståndsaktiviteter bidrar till att försöka få ett slut på den här konflikten.

Just nu ser det inte ljust ut. Vi ser att Ryssland nu aktivt blandar sig i det här kriget. Ryssland och USA försöker tala med varandra, men om vi ska vara riktigt ärliga har det internationella samfundet misslyckats med att få stopp på denna fruktansvärda konflikt, som ju är grundorsaken.

I ljuset av detta tycker vi att vi nu måste öka stödet. Då räcker det inte med 50 miljoner, utan jag skulle önska att regeringen verkligen undersöker möjligheten att redan i år öka det humanitära stödet ytterligare, utöver de 50 miljonerna, och även öka det humanitära stödet ytterligare i budgetpropositionen för 2016.

Herr talman! Tack till Karin Enström, som initierat en oerhört angelägen interpellationsdebatt!

Hur möter Sveriges regering de utmaningar som det innebär när fler människor än på många decennier nu är på flykt? Det är människor som flyr undan vedervärdig terror och våldsamma regimer i sina hemländer.

Som vi talat om här tar de krigsdrabbade ländernas grannländer ett oerhört stort ansvar i flyktingmottagandet, och dessa länder är i desperat behov av vårt stöd. Det är också de hjälporganisationer som finns på plats. Det krävs enorma humanitära insatser för att skapa trygghet för alla de medmänniskor som nu befinner sig på flykt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Biståndsministern redogjorde i sitt svar för de ansträngningar som Sverige nu gör i form av att höja stödet till UNHCR och till FN:s katastroffond. Detta är naturligtvis bra, men jag önskar att regeringen hade valt att göra mer. Världsläget gör att en omställning av svenskt bistånd är en nödvändighet för att möta den akuta situation som råder - en akut situation som dessvärre ser ut att vara ett tag.

Kristdemokraterna anser att det multilaterala stöd som Sverige ger till en rad olika FN-organ måste fokuseras och i större utsträckning samlas hos de organisationer som har störst verksamhet bland flyktingar och som arbetar med barns säkerhet och rättigheter. Det är organisationer som UNHCR, World Food Programme och Unicef, FN:s barnrättsorganisation, som regeringen nu dessutom väljer att sänka stödet till.

Biståndsministern brukar betona att svenskt bistånd ska gå till sådant där Sverige gör störst nytta. Det är ju allas vår absoluta målsättning. Men ord måste gå till handling. Att fortsätta att pytsa ut pengar till en mängd olika multilaterala organisationer känns inte längre rimligt.

Jag vill därför fråga biståndsministern om regeringen kommer att genomföra en rejäl översyn av det bistånd som kanaliseras via FN-organ och andra multilaterala organisationer för att minska antalet mottagare och i stället fokusera och effektivisera.

Jag vill även passa på att fråga vilka de är, de reformer regeringen vill se av det humanitära systemet som biståndsministern inledde med att tala om.

Herr talman! Tack till Karin Enström och Sofia Damm för frågorna!

Sverige är som sagt den femte största humanitära givaren i världen. Vad gäller de omedelbara katastrofinsatser som behövs i år gör vi redan mer än de flesta andra länder i världen. Det är ungefär tio länder som står för finansieringen av drygt hälften av hela det humanitära systemet. Vi tycker inte att det är rimligt. Vi tycker inte att det är rimligt att vi som stora biståndsgivare ska avsluta existerande långsiktiga projekt för att nu täcka upp för andra länders oansvarighet i fråga om att finansiera det humanitära systemet.

Vilka projekt tycker Karin Enström att vi ska ta från? Ska vi lägga ned biståndet till enskilda länder för att täcka upp för att resten av världen inte gör sitt i den akuta situation som finns nu, där Sverige redan gör mer än de flesta andra länder?

Vi ökar som sagt stödet redan i år. Vi har en pott, och vi kommer att gå in och ta ytterligare ansvar om vi hittar ointecknade medel som vi kan använda. Men framför allt driver vi nu frågan strategiskt.

Sofia Damm frågade hur vi driver den här frågan för att reformera det humanitära systemet. Nästa år kommer ett humanitärt toppmöte, det första i sitt slag någonsin. Där får man se över det humanitära systemet, där behoven växer år från år.

De har ökat de senaste fem åren. Det växer hela tiden oerhört alarmerande. Precis som Karin Enström pekade på finns det människor som lever i flyktingläger sedan årtionden. Vi vill se reformer, speciellt på fyra områden. Framför allt gäller det respekten för humanitärt tillträde. Den har dramatiskt minskat i takt med uppkomsten av aktörer som Isil, religiösa extremister och andra som inte respekterar biståndsarbetares humanitära neutralitet. Humanitära biståndsarbetare mördas och förföljs. Man bombar sjukhus och skolor. Man förstör det vi försöker göra. Detta måste vi göra något åt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan måste vi göra något åt det långsiktiga. I dag går 80 procent av de humanitära anslagen till människor som är på flykt på grund av krig och konflikter. Det är inte jordbävningar och naturkatastrofer utan krig och konflikter som är den starkast drivande orsaken till det ökande humanitära behovet. Dessa människor kommer inte att kunna återvända inom sex månader eller ett år.

Jag var i Dadaab i Kenya för ett par veckor sedan. Där bor 350 000 flyktingar i ett läger på gränsen till Somalia. De har funnits där sedan 1991. Det sitter flyktingar i flyktingläger i Algeriet som flydde från Västsaharakrisen 1975. Det finns palestinier som har vistats i drygt 50 år i flyktingläger. Detta är inte hållbart. Vi måste ha en strategi för att överbrygga det humanitära till en långsiktig lösning, och det driver vi på för.

Sedan har vi detta med finansieringen. Är det bara vissa länder som frivilligt ska finansiera det humanitära systemet? Vi tycker att vi måste ha ett större ansvarstagande från alla länder, så att alla länder är med och betalar. Det ska inte vara frivilligt, utan man ska vara tvungen att vara med i systemet. Sedan måste vi också få in finansiärer från den privata sektorn och från nya biståndsländer i regionen, inte minst i Gulfen, där det finns de som har stort intresse av detta.

Herr talman! Vi har under lång tid haft en bred samsyn när det gäller målet för biståndet - att arbeta för att utrota fattigdom och förtryck. Det är vårt ansvar, och vi tar vårt ansvar som stor biståndsgivare. Vi ska ha en ambitiös utvecklingspolitik, och vi ska ha ett generöst bistånd.

Det är också viktigt att det bistånd vi ger ger verkligt resultat. Vi har på olika sätt arbetat för att just bli tydligare i biståndsverksamheten. Det handlar om att kunna fokusera och utvärdera, så att man gör rätt saker.

Som jag sa i mitt tidigare inlägg är grundstenarna i detta det som är målet för vår utrikespolitik, nämligen att främja demokrati, mänskliga rättigheter och en hållbar utveckling, liksom att hävda internationell rätt och självklart också jämställdhet.

Vi ska vara ett land som tar ansvar för människor på flykt. Vi ska vara ett land som uppmanar andra att också ta på sig detta delade ansvar. Självklart kan inte ett enda land göra allt självt.

Men i det allvarliga läge som vi är i nu ska vi på alla möjliga sätt uppmana fler att ta större ansvar, och jag hoppas att biståndsministern och utrikesministern gjorde det i New York i veckan. Det finns problem i sammanhang där man lovar stöd till olika katastrofer och kriser men sedan inte uppfyller sina löften. Är detta något som biståndsministern har tagit upp med sina kollegor under veckan i New York?

Eftersom läget är så akut är det självklart viktigt att arbeta med den akuta hjälpen. Detta ställer höga krav. Lite byråkratiskt kallas det ju för multilateralt kärnstöd, och det låter nog för de flesta människor ganska obegripligt. Men de multilaterala organisationerna, de organisationer som ligger under FN - det handlar om World Food Programme, UNHCR, katastroffonden och ett antal andra FN-organisationer - försöker vi från svensk sida ge så tydligt som möjligt. Det är inte alltid helt lätt att sedan följa upp resultaten. Där ska man självklart vara väldigt aktiv, så att man vet vad man gör om man prioriterar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu är dock läget så akut att vi skulle önska att man skulle ge ännu mer pengar under det här året. Det skulle vi ha gjort om vi satt i regeringen. Vi anser att vi måste öka kärnstödet till de multilaterala organisationerna ytterligare.

Från Moderaternas sida ser vi att det finns utrymme i det bilaterala stödet. Där skulle man kunna omprioritera, och det är detta som den här interpellationen handlar om. Man skulle kunna omprioritera från vissa delar av det bilaterala stödet för att öka anslaget till kärnstöd.

Alliansregeringen föreslog ett antal länder där vi ville fasa ut vårt utvecklingsbistånd och vårt biståndssamarbete. Ni väljer dock i ert budgetförslag att hålla kvar de länderna. Där finns det pengar att använda. Det är ett svar på biståndsministerns fråga.

Min interpellation handlar om det akuta läget just nu. Vi kommer tillbaka till budgetfrågor och prioriteringar senare i våra budgetdebatter. Min direkta fråga är i alla fall: Finns det inte mer pengar att hitta just nu under det här året i de medel som borde finnas kvar inom utgiftsområde 7 för att ytterligare stödja de människor som är i en akut situation där det helt enkelt är slut på mat?

Herr talman! Tack, biståndsministern, för svaret! Jag vill återigen betona vikten av att det görs en översyn av de medel som Sverige ger till en lång rad FN-organ och andra organisationer. Det handlar inte om att tvärt avsluta inledda projekt. Det handlar om att ta ett lite långsiktigare ansvar. Vi pratar om den akuta situationen, men jag vill ändå lyfta blicken lite längre framåt och prioritera för att kunna ta detta ansvar.

Jag vill passa på att belysa en annan aspekt av flyktingsituationen. Väldigt många människor vill ju hjälpa till i den svåra situation som världen nu befinner sig i. Enskildas och civilsamhällets engagemang kompletterar det som det offentliga Sverige och övriga länder måste göra och behöver därför uppmuntras och stärkas.

Av regeringens alla skattehöjningar i budgeten framstår därför skattehöjningen på gåvor till hjälporganisationer som väldigt märklig. I en tid då vi verkligen behöver allt engagemang försvårar i stället regeringen det enskilda givandet till människor i nöd genom att ta bort den relativt lilla möjlighet till skattereduktion för gåvor som alliansregeringen införde. Ja, det är en liten möjlighet, vilket ofta framhålls i debatten, men väldigt många givare har genom denna möjlighet ökat gåvobeloppet. Det är en direkt följd av den uppmuntran som reformen innebär. Många organisationer har också därmed kunnat göra betydligt mer.

Att i stället göra som regeringen nu väljer att göra och kraftigt höja anslaget till informationsinsatser i Sverige från biståndsbudgeten - detta med motiveringen att FN:s nya millenniemål ska kommuniceras och debatteras - känns som en märklig prioritering. I det läge som råder verkar svenska folket inte efterlysa en väldigt dyr biståndspolitisk debatt. Man efterlyser kraftfullt agerande och vill se konkreta resultat, och man är också beredd att hjälpa till med detta. Därför undrar jag helt enkelt: Varför gör regeringen denna prioritering?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tycker ändå, Karin Enström, att det är lite egendomligt att tala om utfasning av bilaterala, långsiktiga utvecklingssamarbeten i en akut fas. Ett av de länder som den tidigare regeringen ville avsluta engagemanget i var Burkina Faso. Det är ett land där Sverige just nu stöder valsystem. Det handlar om att man ska sätta upp ett säkert val efter ett antal kuppförsök i landet. Vi har sett till att kvinnor har fått legitimation och identitetskort, så att de över huvud taget kan gå och rösta. Vi kommer att se ett ökat valdeltagande hos kvinnor tack vare specifikt svenskt långsiktigt utvecklingsbistånd.

Om Burkina Faso skulle bryta samman, vad händer då med flyktingar? Vad händer med de människor som hamnar under en militär eller annan regim? Det kan göra att hela landet bryter samman i ett inbördeskrig.

Vi har en väldigt viktig roll att spela i det långsiktiga. Vi kan inte, på grund av att resten av världen inte tar sitt ansvar för den humanitära katastrofen när det gäller akut matbistånd, avveckla ett sådant långsiktigt stöd som faktiskt ger förutsättningar för en demokratisk utveckling i människors länder. Det handlar också om en ekonomisk utveckling och om kvinnors deltagande. Det är precis de prioriteringar som regeringen gör.

Karin Enström lyfter frågan om kärnstöd. Det är väldigt viktigt att framhålla det. Sverige ger ett oöronmärkt stöd till de flesta av de här organisationerna. Det är ett mycket stort sådant, vilket gör att organisationerna har en flexibilitet. De kan gå dit där det inte finns tidningsrubriker. Det handlar om de bortglömda kriserna och om människor som sedan årtionden sitter i olika flyktingläger. Det kan också vara en naturkatastrof som inträffar. Innan andra regeringar hinner fatta beslut är våra organisationer på plats tack vare svenska pengar och att vi går in med kärnstöd.

Svar: Ja, jag har tagit upp det här i New York under toppmötet. Fler måste ta ansvar med just oöronmärkt stöd. Jag tycker att det egentligen är ganska sorgligt att världen nu börjar prata om massiva humanitära insatser i Syriens närområde för att detta har blivit väldigt synligt och påtagligt på hemmaplan i Europa just nu. Det här borde man ha reagerat på för länge sedan, precis som Karin Enström säger. Det är ett politiskt problem i botten. Vi måste stödja länderna i närområdet, och det gör Sverige. Sedan jag tillträdde har vi gett 100 miljoner kronor för första gången till Jordanien och till Libanon. Det handlar om förstärkningar i fråga om skolsystem, vatten och infrastruktur i länder som tidigare inte mottog svenskt bistånd.

Vi ser nu över hela vår strategi för det här. Nästa år antar vi en ny Syrienkrisstrategi på sammanlagt 1,6 miljarder. Vi jobbar med att stärka hela Mellanöstern långsiktigt med vårt långsiktiga biståndsengagemang.

När det gäller översyn av våra gåvor till olika FN-organ vore det intressant att höra av Sofia Damm vilka organ som hon tycker är onödiga. Vi behöver nämligen ett globalt samarbete mer än någonsin. Vi har också ett hopp om en bättre framtid genom de nya globala hållbarhetsmålen, som antogs i fredags.

Sedan handlar det om det som Sofia kallar för informationsanslag. Det handlar inte om debatt. Det handlar om att engagera civilsamhället. Det är 36 miljoner kronor till skolor, museer, kommuner och andra som vill jobba med tvillingprojekt i utvecklingsländer för att se hur Sverige bäst kan hjälpa andra länder att ta sig ur fattigdom så att vi långsiktigt motverkar krig och konflikter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vi välkomnar självklart att vi får ta del av en dialog kring den oerhört angelägna Syrienkrisstrategin, inte minst med tanke på den oerhörda ansträngning som det är för grannländerna, som har fått se sina befolkningar utökas enormt, och alla de ansträngningar som det blir på de här systemen och på de här samhällena. Det handlar nu inte bara om att hjälpa enskilda personer utan om att se till att de här samhällena håller ihop och klarar pressen. Det är väldigt viktigt, och där är jag säker på att vi kan få en samsyn.

Men jag vill ändå komma tillbaka till att det här inte handlar om tidningsrubriker eller strålkastarljus, utan det tar sin utgångspunkt i rop på hjälp från enskilda och inte minst från de organisationer som nu kämpar för att hjälpa och stödja och hålla människor vid liv som är på flykt i Syrien eller i Syriens grannländer. FN:s bedömning är att det saknas 2 miljarder dollar. Då är läget väldigt akut.

Jag vill komma tillbaka till min fråga som jag egentligen inte fick ett svar på. Jag skulle vilja se att biståndsministern gör ett nytt försök och ser vad som finns kvar i de outnyttjade medel som brukar kunna finnas just för väldigt akuta humanitära behov för att ytterligare stödja inte minst World Food Programme och den typen av organisationer som gör akuta insatser för människor som i dag riskerar svält eller redan svälter.

Herr talman! Förra året stod världen plötsligt inför en ebolakatastrof av aldrig tidigare skådat slag. För några månader sedan inträffade orkanen Pam och jordbävningen i Nepal. Alla dessa tre exempel illustrerar att vi inte kan förutse vad som händer. Vi är nu i oktober. Vi har tre månader kvar av det här året.

Menar Karin Enström att vi ska använda alla existerande medel för en kris på grund av att det kommer flyktingar hit till Europa? Vi har gjort mer än de flesta andra länder vad gäller vårt humanitära ansvar. Vi tar emot flyktingar i vårt eget land. Dessutom engagerar vi oss aktivt i en reformering av det humanitära systemet så att vi ska kunna använda varje krona och varje dollar som sätts in i det humanitära systemet mer effektivt.

Om det inträffar en naturkatastrof eller någonting som vi inte kan förutspå i dag ska vi ha pengar, så att vi också kan gå in där. Då kommer det nämligen att finnas andra rop om det.

Vi sätter press på våra länder inom EU och alla de utvecklade länderna inom OECD att de ska ställa upp och göra sin plikt när det gäller att finansiera det humanitära systemet. Global säkerhet är i dag en global gemensam nyttighet. Vi kan inte sätta murar mot länderna i Mellanöstern, som är våra grannländer. Detta är alltså någonting som vi alla nu måste ta ett gemensamt ansvar för. Det kan inte bara vara Sverige, och vi kan inte avveckla våra långsiktiga engagemang för att ge matpaket när andra länder borde ställa upp och fixa det. Det finns också andra aktörer - näringslivet, filantroper och andra - som kan gå in och hjälpa till och stödja i den här situationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har en aktiv dialog och en aktiv debatt kring de här frågorna. Jag tycker att vi kan vara stolta över det bidrag som svenska folket ger.

Överläggningen var härmed avslutad.