Omlokalisering av myndigheter

Herr talman! Jonas Jacobsson Gjörtler har frågat mig vilka parametrar som ligger till grund för dels de myndigheter som jag och regeringen vill flytta, dels hur regeringen avgör till vilken ort utflyttningen sker. Jonas Jacobsson Gjörtler har vidare frågat mig på vilket sätt jag och regeringen avser att gå vidare i frågan.

I arbetet med ett Sverige som håller ihop är regeringens avsikt att fortsätta verka för att öka spridningen av statliga myndigheter över landet.

Utgångspunkten är att nya myndigheter i första hand bör lokaliseras utanför Stockholms län. Det är viktigt att det finns arbetstillfällen för tjänstemän och akademiker även utanför de större städerna. Regeringen fortsätter även arbetet med att omlokalisera befintliga myndigheter. I april beslutade regeringen att Statistiska centralbyrån ska lokalisera ytterligare verksamhet till Örebro. Det är ett steg vidare i arbetet med att öka den statliga närvaron över landet.

Valet av myndighet och ort hänger ofta ihop. Vägledande i arbetet med omlokaliseringar är att myndigheten ska ha bra möjligheter att bedriva verksamhet på den nya orten. Det kan ske till exempel genom kluster av myndigheter med likartad verksamhet.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag vill börja med att säga något generellt om landsbygdspolitik och landsbygdsutveckling.

Det som är allra viktigast för att landsbygden ska fungera och kunna växa av egen kraft är att rätt förutsättningar ges för jobb och tillväxt. Då handlar det ganska mycket om sänkta kostnader och lägre skatter, och mindre regelkrångel är därmed viktigare än höjda skatter och riktade bidrag.

Här vill jag ta tillfället i akt att påminna om att regeringen för en politik som skapar problem i detta avseende med redan genomförda skattehöjningar med 40 miljarder på jobb och tillväxt. Dessa kostnader blir extra tunga ok att bära för landsbygden. Vi ser också att regeringen går vidare med fler skadliga skatteförslag, som flygskatten. Man avser också att gå vidare med kilometerskatten.

Detta är viktigt att säga som en inledning. Frågan om omlokalisering av myndigheter är nämligen för viktig för att reduceras till ett verktyg för regeringen att kompensera delar av landet för de negativa effekter som den förda politiken skapar, för då riskerar vi att hamna i en situation som vi har varit i förr. Till exempel kompenserades regementsnedläggningar med en myndighetsflytt. Jag ser nämligen en stor risk för att en sådan politik slår tillbaka, alltså att en myndighetsflytt som inte genomförs på rätt sätt och av rätt skäl riskerar att bli ett dåligt exempel och att man får en rekyl i denna fråga.

Med detta sagt vill jag understryka att jag tycker att frågan om omlokalisering av myndigheter är viktig. Det finns många goda argument för att lokalisera myndigheter på andra ställen än i huvudstadsregionen.

För det första bör staten inte aktivt medverka till en centralisering av kvalificerade arbetstillfällen. Staten har ju ändå alltid ett antal kvalificerade arbetstillfällen kvar i huvudstadsregionen, och så kommer det alltid att vara. Då är det en poäng att sprida de arbetsplatser som inte måste ligga i Stockholmsområdet och se till att de finns någon annanstans.

För det andra gynnas tillväxten av att Sverige har fler tillväxtmotorer. Det kan bli bredare och mer attraktiva arbetsmarknader på fler ställen i landet. Myndigheter kan vara en viktig del i att bredda arbetsmarknadsregionerna och få in en annan typ av kompetens.

För det tredje är digitaliseringen en utveckling som gör att det blir mindre viktigt var myndigheten är placerad rent geografiskt.

För det fjärde kan man sänka kostnaderna, särskilt om man flyttar en lokalisering från centrala Stockholm någon annanstans.

Jag vill påpeka, som jag också gör i interpellationen, att detta inte automatiskt bör tolkas som en fråga som handlar om glesbygden, alltså att ställa Stockholm mot den riktigt glesa glesbygden. Det är inte så att man med automatik ska flytta myndigheterna långt ut i glesbygden. Men det finns ett behov av att flytta ut myndigheterna rent generellt.

139 myndigheter är placerade i Stockholm och ytterligare 10 i Uppsala och en del till i närområdet, vilket kan jämföras med de två andra storstadsregionerna, där det finns 4 myndigheter i Göteborg och 3 i Malmö och Lund. En lokalisering i något av de andra storstadsområdena gynnar naturligtvis inte bara just dessa kommuner, utan det gynnar även de kommuner som finns inom pendlingsavstånd. Det är en viktig komponent i detta. Det är alltså inte bara den ort där man placerar myndigheten som är viktig, utan man måste se detta i ett regionalt perspektiv.

Jag har ställt lite frågor om vilka parametrar som ligger till grund för omlokalisering av myndigheter, och det är för att jag tror att detta är viktigt. Man måste alltså omlokalisera myndigheter på ett genomtänkt sätt så att det blir en framgång och ett bra exempel och inte riskerar att slå tillbaka.

Jag vill gärna att statsrådet utvecklar lite vidare hur regeringen tänker kring detta.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret på Jonas Jacobsson Gjörtlers viktiga interpellation!

Det är i dag knappt en kvarts miljon människor som jobbar inom statliga myndigheter, och ca 60 procent av myndigheterna har sitt huvudsäte i Stockholm.

De statliga myndigheterna kan naturligtvis erbjuda kvalificerade och intressanta tjänster, speciellt till personer med lång och gedigen utbildning. Sådana arbetstillfällen kanske är extra viktiga och attraktiva för län och kommuner som har en begränsad arbetsmarknad. Det skapar helt enkelt förutsättningar för människor att stanna kvar i eller återvända till ett län eller en kommun efter att de är klara med sin högskoleutbildning. Det är alltså mycket angeläget att vi diskuterar just utlokalisering av myndigheter.

Samtidigt har det riktats kritik mot omlokaliseringen av myndigheter. Man pratar om att det blir produktionsbortfall och svårt med personalförsörjning. Man diskuterar även att kostnaderna ibland blir högre än beräknat.

Riksrevisionen gjorde en granskning för några år sedan som pekade på en del av utmaningarna med utlokalisering av myndigheter. Man brukar räkna med att det tar mellan tre och fem år innan myndigheterna har återhämtat sig efter en omlokalisering.

Det alternativ som finns i stället för att utlokalisera en myndighet från början eller helt och hållet är att man omfördelar en myndighet som finns på flera olika verksamhetsorter, till exempel genom att omlokalisera huvudsätet eller generaldirektören. Detta kan ske rätt naturligt, till exempel när en ny generaldirektör ska rekryteras till en myndighet och generaldirektören vill bygga upp sin egen stab med egna kommunikationsavdelningar, rättsavdelningar och strategisk ledning.

Enligt Statskontorets utvärdering är det viktigt att tänka i termer av klusterbildningar när det kommer till lokalisering av myndigheter. Vi har framgångsrika exempel på detta kopplat till skogs- och jordbruksfrågor i Jönköping och även trafikfrågor i Borlänge.

I mitt eget län Värmland finns en stark kompetens och myndighetsnärvaro kopplat till krisberedskap och samhällssäkerhet, bland annat genom MSB, Rekryteringsmyndigheten och, till en del, Konsumentverket, Försvarshögskolans ledarskapscentrum och Centrum för klimat och säkerhet på Karlstads universitet.

Samlokaliseringen har varit bra för dessa myndigheters verksamhetsnytta och personalförsörjning. Detta kluster har påverkats av att ett antal arbetstillfällen inom MSB har flyttats från Karlstad till i huvudsak Stockholm. Samtidigt vet vi att området med totalförsvar och krisberedskap blir allt viktigare.

Jag vill fråga statsrådet två frågor. För det första: Hur avser han att gå vidare med arbetet för att stärka klusterbildningen inom myndigheterna? För det andra: Hur ser statsrådet på tanken att omlokalisera myndigheter som har befintlig verksamhet inom olika orter, om man flyttar generaldirektörer inom verksamhetsorterna snarare än att helt flytta ut nya myndigheter?

Herr talman! Låt mig inledningsvis framföra min uppskattning över det engagemang som Jonas Jacobsson Gjörtler och Pål Jonson visar i denna fråga och som skiljer sig från den hållning som den moderata partiledningen har visat i frågan om omlokalisering av statliga jobb. Man har pratat nedsättande om ersättningsjobb och faktiskt om resten av landet.

Vi hörde precis en interpellationsdebatt där en moderat riksdagsledamot talade väldigt nedsättande om delar av vårt land och attackerade utjämningssystemet. Jag tror inte att Sverige vinner på att det parti som för närvarande är näst störst i riksdagen har en så tydlig Stockholmsfixering som man hör ibland, senast i den debatt som var tidigare här i kammaren.

Jag uppskattar verkligen att det finns moderata röster som vill se ett tydligare ansvarstagande från statens sida vad gäller lokalisering av statliga jobb än det ansvarstagande som vi såg under de åtta år då regeringen leddes av Fredrik Reinfeldt. Då hade vi en väldigt tydlig koncentrering av de statliga jobben till Stockholm.

Det var den trenden vi hade i svensk förvaltning vid maktskiftet, och det var också detta som var bakgrunden till att vår regering bestämde sig för att bryta denna trend, välja en annan väg och styra myndigheterna för att öka spridningen av de statliga jobben och förstärka den statliga närvaron utanför Stockholm.

Ibland när man hör på debatten slås man av att en del aktörer tror att Sverige börjar i Täby och slutar i Huddinge, i bästa fall, eller kanske Nacka. Men Sverige är lite större än så. Den kompetens som våra statliga myndigheter behöver i form av utbildad personal och kunskap finns faktiskt också utanför Stockholmsområdet, som interpellanterna också understryker.

Vad vi gör just nu, herr talman, är att vi jobbar med att omlokalisera myndigheter från Stockholm till andra delar av landet. Samtidigt har vi skickat signalen till myndigheterna att när verksamhet ska utökas ska detta ske i andra orter än Stockholm. Det skedde senast i Lycksele, med 100 jobb via Arbetsförmedlingen - en stor förändring för en kommun som Lycksele.

Vi jobbar också med att i större utsträckning samordna och styra över myndigheternas lokaliseringsbeslut så att vi inte får effekter där flera myndigheter samtidigt överger en region och försvagar den statliga närvaron sett till helheten. Där krävs samordningsmekanismer.

Vad gäller omlokaliseringsarbetet har vi redan beslutat att omlokalisera E-hälsomyndigheten från Stockholm till Kalmar, Fastighetsmäklarinspektionen från Stockholm till Karlstad och Statistiska centralbyråns huvudsäte från Stockholm till Örebro. Här tänker vi i kluster - det är exakt detta vi jobbar med.

I Kalmar finns E-hälsoinstitutet, universitetsutbildningar inriktade på e-hälsa och delar av det privata näringslivet som jobbar med e-hälsofrågor, och då fanns det förutsättningar att bygga ett kluster kring e-hälsa, där Ehälsomyndigheten kunde spela en viktig roll.

I Karlstad finns Konsumentverket. Där kan man med kommande juridikutbildningar vid sidan om krisberedskapsfrågorna bygga ett kluster som handlar om konsumenträtt. I ett sådant bygge kunde Fastighetsmäklarinspektionen passa in.

I Örebro finns sedan tidigare en stor del av Statistiska centralbyråns verksamhet, och vi har utbildningar på universitetet som är inriktade på närliggande områden. Här finns också möjligheter till klusterbildning.

Exakt så kommer vi att fortsätta att jobba. Sammanhållningen är avgörande för Sveriges utveckling, herr talman. Den trend som vi hade bakom oss vid maktskiftet var inte bra, inte för staten och inte för sammanhållningen i vårt land.

En bättre spridning av de statliga jobben kommer att skapa förutsättningar för att upprätthålla tilliten till och legitimiteten för den svenska staten och kommer också att bidra till en mer jämn utveckling i vårt land.

Herr talman! Tack, statsrådet, för utvecklingen av svaret och resonemangen!

Den moderata uppfattningen när det gäller denna linje är tydligare än vad jag tycker att statsrådet ger sken av. Vi står till exempel bakom Landsbygdskommitténs betänkande, där denna fråga finns med.

Men självfallet är det så att det inom vårt parti, liksom i de flesta andra, finns en dragning mellan olika delar av landet. Det är kanske inte så konstigt att företrädare för kommuner eller delar av landet där myndigheter är lokaliserade i dag gärna vill att de finns kvar. Det tycker jag är ganska naturligt, och man får nog får räkna med att den diskussionen uppkommer.

Min syn på detta är klar, som jag redogjorde för tidigare. Jag tror att det är viktigt att staten tar ansvar här och inte bidrar till en centralisering av kvalificerade arbetstillfällen.

Som jag också underströk är det otroligt viktigt när man genomför en omlokalisering att det görs på rätt sätt. Att man säkerställer kompetensen inom myndigheten är viktigt för att det ska vara en attraktiv arbetsplats, men myndigheten måste också fungera för de verksamheter den är satt att reglera och påverka på andra sätt. Detta är helt avgörande. Om medborgarna tappar förtroendet och uppfattar det som att myndigheter flyttas för att kompensera för något annat och att kvaliteten brister riskerar vi att få en rekyl som går i den andra riktningen.

Jag tycker att perspektivet ibland, åtminstone i den allmänna debatten, handlar om att man flyttar för att kompensera för en annan negativ effekt. Det är ett ganska tråkigt perspektiv, för det utgår ifrån att en myndighetsflytt görs som något reaktivt, som plåster på såren för något problem som finns i den region dit verksamheten flyttar, och att man inte fokuserar på det som skulle vara bra ur myndighetens verksamhetsperspektiv och för medborgarna.

Vänd hellre på perspektivet! Tänk vilken nystart och nya möjligheter som kan öppnas när en myndighet flyttas till en region som kanske är mycket bättre lämpad för myndigheten än vad huvudstadsregionen är.

I stället för att säga att en region har problem och att den därför får en myndighet som kompensation tycker jag att man bör säga: I den här regionen är ni bra på det här och det här, och då är det rimligt att myndigheter inom dessa verksamhetsområden lokaliseras här.

Jag anar en ton av detta från statsrådet, och det ser jag som positivt.

För att ta ett exempel har vi mycket livsmedelsproduktion i Skåne. De båda handelskamrarna Sydsvenska Industri- och Handelskammaren och Västsvenska Industri- och Handelskammaren har tittat på utflyttning av myndigheter och har ett intressant förslag: att man ska lägga Livsmedelsverket i till exempel Skåne.

Detta är intressant just därför att det handlar om att man bidrar med kvalificerade arbetsuppgifter. Förvisso är det brist på sådana i Skåne, men framför allt skulle det innebära nya och spännande möjligheter att utveckla myndigheten. Det är detta jag tror borde vara åtminstone en viktig del av kärnan i detta.

På samma sätt har de båda handelskamrarna resonerat när det gäller ett förslag som de också har: att flytta Kemikalieinspektionen till Västsverige, med hänsyn till att landets största kemikluster finns i just den regionen.

Jag hoppas att det är på detta sätt regeringen tänker framöver, alltså att det är på detta sätt man tar sig an frågan om omlokalisering av myndigheter. Om man ska göra ett seriöst arbete och säkerställa att detta blir lyckade exempel är det så man bör göra.

Det sista tror jag är otroligt viktigt. Om man gör det slarvigt, slumpmässigt eller dåligt på något annat sätt riskerar myndighetsflyttarna att bli just dåliga exempel som kan användas som retoriska tillhyggen för att stoppa andra flyttar eller omlokaliseringar längre fram.

Regeringen har därför ett stort ansvar för att se till att omlokaliseringar blir bra, av omsorg om myndigheterna och om dem som berörs av myndigheternas verksamheter, men också mer generellt för att inte riskera att skapa en rekyl som skulle medföra ökad centralisering i nästa steg.

Herr talman! En av de viktigaste styrkorna i vårt land är sammanhållningen; det är små klyftor. Det är också viktigt med tilliten i samhället, tilliten mellan medborgare och offentliga institutioner men också den mellanmänskliga tilliten.

Herr talman! Jag minns när jag kom till Sverige som elvaåring och åkte mycket mellan Sandviken och Stockholm den första perioden. Jag minns verkligen att det slog mig att det var så små skillnader mellan Sandviken och Stockholm vad gäller serviceutbudet och den känsla som man fick av stadsbilden. Det var till och med så att mina släktingar åkte från Stockholm till Sandviken för att besöka äventyrsbadet där.

Det fanns ett kommunalt och statligt serviceutbud i hela landet som skapade likvärdighet vad gäller människors känsla och utvecklingen.

Den förra regeringen gjorde en del saker bra. Men på detta område - sammanhållningen i vårt land och likvärdigheten i vårt land - gick utvecklingen åt fel håll.

Forskningen visar också att när det gäller till exempel den statliga lokaliseringen gick den statliga centraliseringen och urbaniseringsvågen snabbare än övriga sektorer. Staten var alltså pådrivande under denna period vad gäller urbaniseringen och den minskade statliga närvaron runt om i vårt land.

Men i Stefan Löfvens regering gäller inte detta. I Stefan Löfvens regering ska staten ta ansvar för att hålla ihop Sverige. Vi vet våra begränsningar. Den statliga sektorn utgör bara 5 procent av den totala arbetsmarknaden. Men staten kan ändå ta ett ansvar.

Bara genom att omlokalisera myndigheter skickas signaler. När Arbetsförmedlingen meddelar, i och med regeringens nya politik, att de 100 nya jobben kommer att placeras i Lycksele skickas också signalen till svenskt näringsliv att vi tror på Lycksele, att vi tror på inlandet och att vi tror på sammanhållning i vårt land. Vi tror att det inte bara är Stockholm som är loket i detta land utan att det också är Lycksele, Kalmar och de andra delarna av vårt land.

Därför är det viktigt att vi håller i detta nu och också gör det som Jonas Jacobsson Gjörtler och Pål Jonson talar om och genomför genomtänkta omlokaliseringar. Detta är inte plåster på såren. Det handlar om att det finns en kompetens också utanför Stockholmsområdet. Vi har goda utbildningsförutsättningar runt om i vårt land. Låt den svenska staten också dra nytta av detta. Vi har lägre lokalkostnader utanför Stockholm. Låt den svenska staten effektivisera genom omlokaliseringar.

Det är alltså viktigt att de omlokaliseringar som nu genomförs - och denna regering kommer att genomföra fler omlokaliseringar - görs till orter där det finns förutsättningar för klusterbildning, för samverkan med näringslivet och för samverkan med universitet och högskolor.

Jag är övertygad om att om vi nu gör detta - håller i detta och fortsätter på regeringens linje i denna fråga - kommer vi att kunna konstatera att vi har tagit några steg under denna mandatperiod för att förstärka sammanhållningen och likvärdigheten i vårt land. Det kommer att tjäna tilliten i vårt samhälle. I en utveckling där staten överger delar av vårt land, där medborgare i vissa regioner känner sig övergivna av den svenska staten, försvagas tilliten till de offentliga institutionerna med effekten att den mellanmänskliga tilliten försämras.

Detta är alltså inte bara en liten fråga om kompensation till regioner eller om effektivisering av statlig verksamhet. Det rör en mycket större fråga, och det är den mellanmänskliga tilliten i det svenska samhället. Där ska vi ta ansvar och bryta med den förra regeringens politik, som handlade om centralisering, urbanisering och koncentrering till Stockholm.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för detta. Jag vill fortsätta där statsrådet slutade, med tilliten. Jag delar helt bilden att detta är otroligt viktigt. Vi ser hur denna spänning mellan stad och land och mellan det som man uppfattar som något slags centrum och det som man uppfattar som något slags periferi egentligen ökar i hela världen. Det är naturligtvis otroligt viktigt.

En annan sida av detta med tilliten är det som jag försöker beröra, nämligen att tilliten till att myndigheterna kan fungera på ett bra sätt är otroligt viktig. När omlokaliseringen görs är det alltså viktigt att den görs på rätt sätt för att inte skada tilliten till att man har myndigheter lokaliserade i flera delar av landet. Det är detta som är kärnan i min fråga.

Jag tror att vi är väldigt överens om att det är viktigt med omlokalisering och att de statliga jobben ska finnas i hela landet. Det gläder mig att vi är väldigt överens om det.

Jag håller gärna med om att det inte gjordes tillräckligt under den förra regeringens tid. Vi kan se att den tillväxt som skedde i statliga jobb huvudsakligen skedde i Stockholm. Det tycker jag inte var särskilt lyckat. Därför gläder det mig att det finns en bred samsyn om detta, bland annat från Landsbygdskommittén. Jag tror att vi behöver agera gemensamt i fråga om detta.

Jag tror att vi är åtminstone hyfsat överens om målet. Sedan handlar det om utförandet och hur man gör. Det är detta som min interpellation handlar om.

Jag har ställt frågor, och jag har fått bättre svar nu här i kammaren än i det skriftliga svaret. Men jag frågade om vilka parametrar som ligger till grund för de myndigheter som man vill flytta. Hur väljer man vilka myndigheter som ska flyttas och var de ska placeras?

Statsrådet har tagit upp detta med klusterbildning och att man tittar på det. Det låter positivt. Jag tror att det är en mycket viktig del av detta. Jag skulle kanske önska mig en lite tydligare presenterad systematik kring hur man jobbar med dessa processer. Om vi misslyckas med detta skadas också tilliten till hela det offentliga systemet och till myndigheternas funktion. Där vill vi inte landa.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis tacka Jonas Jacobsson Gjörtler och Pål Jonson för en mycket bra diskussion. Detta är en viktig diskussion för den offentliga förvaltningen men också för samhället i stort.

Jag vill understryka att regeringen tror på genomtänkta omlokaliseringar som föregås av noggranna analyser, där analyser görs inte minst utifrån det kompetensförsörjningsbehov som respektive myndighet har och utifrån de förutsättningar som de orter som är tilltänkta som nya myndighetsorter har vad gäller kommunikationer, kompetensförsörjning och förutsättningar att bilda kluster.

Jag är övertygad om att den här typen av mer genomtänkta omlokaliseringar kan bidra till att också öka tillväxten i vårt land och skapa goda förutsättningar även för näringslivet att i samverkan med den svenska staten bidra till utveckling och tillväxt.

Jag tackar för en bra diskussion.

Överläggningen var härmed avslutad.