NKS och det nationella uppdraget

Herr talman! Karin Rågsjö har frågat mig hur jag kommer att följa upp NKS ansvar vad gäller de nationella åtagandena som riksuniversitetssjukhus, om jag kommer att kalla till mig ansvariga politiker i Region Stockholm för att få mer information om nuläget, hur vi i framtiden kan undvika att den vård patienter får inte underställs system som gör att så många drabbas samt vid vilken tidpunkt jag anser att staten måste gripa in för att rädda ett sjukhus vars struktur gör att patienter tar skada.

Regeringen har följt utvecklingen på Nya Karolinska under en längre tid. Det som skulle ha blivit Sveriges bästa sjukhus har blivit inte bara Sveriges utan ett av världens dyraste sjukhus, och förutom skenande kostnader för byggnation och drift har det rapporterats om vidlyftiga konsultarvoden med bristande underlag och risk för patientsäkerheten. Projektet kan i dag inte kallas något annat än en skandal.

Regeringen har haft förväntningar på att landstingsledningen ska hantera situationen. När så inte har skett har regeringen agerat på olika sätt. Bland annat har Statens beredning för medicinsk och social utvärdering fått i uppdrag att göra en kunskapssammanställning om värdebaserad vård, som en stor del av omorganisationerna inom Nya Karolinska bygger på. Av rapporten framgår att det finns knapp forskning om värdebaserad vård, och den forskning som finns har brister.

Regeringen tillsatte vidare i februari 2018 en utredning för att säkerställa att något liknande aldrig ska ske igen. Utredaren fick i uppdrag att se till att fakta kommer på bordet vad gäller både de delar som har att göra med avtalsreglerade samarbeten mellan det offentliga och det privata, så kallade OPS-lösningar, och de delar som rör användandet av process- och organisationsstöd.

Utredningen ska även kartlägga hur relevanta kontrollmekanismer har tillämpats vid beslut och genomförande av upphandlingar, investeringar och större organisationsförändringar samt identifiera risker för att offentliga medel inte används på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. I uppdraget ingår också att vid behov lämna förslag på författningsändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nya Karolinska är inte bara ett sjukhus för stockholmare, utan det är också ett av landets viktigaste sjukhus för universitetssjukvård och är internationellt ansett. Sjukhuset ansvarar för utbildning av personal, för att bedriva utveckling av svensk hälso- och sjukvård och för klinisk forskning. Nya Karolinska har dessutom ett antal uppdrag att bedriva nationell högspecialiserad vård med ansvar gentemot resten av landet, och där utförs behandlingar som inte görs någon annanstans i Sverige eller på mycket få ställen.

Två av regeringens främsta verktyg i arbetet med att styra riket är myndighetsstyrning och möjligheten att till riksdagen föreslå nya lagar. Båda dessa verktyg kan komma att prövas när det gäller att undvika att en liknande situation som den vid Nya Karolinska uppstår igen.

Herr talman! Jag vill tacka minister Hallengren för det informativa svaret. Det är tydligt att vi är eniga, och mycket pågår för att förhindra liknande haverier.

Jag brukar aldrig lyfta fram enskilda sjukhus förutom när de har just ett riksuppdrag, det vill säga ett nationellt uppdrag. Nya Karolinska sjukhuset berör hela Sverige. Det är ett universitetssjukhus med ett riksansvar som gäller högspecialiserad barnkirurgi.

NKS har blivit ett känt sjukhus, inte tack vare vården utan på grund av skandaler som går igen på i stort sett alla plan. På Nya Karolinska sjukhuset arbetar en enormt duktig och kompetent personal. Det är personal i världsklass, och de bär upp vården - men de går också på knäna. Det handlar om en ekonomisk kollaps. Nya Karolinska sjukhuset har ett underskott på 1,5 miljarder för 2019, och 500 personer ska sägas upp. Det kommer att påverka personalen på golvet och därmed även patienterna.

Herr talman! Personalsituationen är allvarlig. Som på många andra ställen i Sverige handlar det om stress, låga löner och personalbrist, vilket gör att vårdpersonal sägs upp. De personer jag har träffat - sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och biomedicinska analytiker - vittnar om att de mår väldigt dåligt på Nya Karolinska sjukhuset. De hinner knappt gå på toaletten, och kollegor gråter på jobbet och går in i väggen.

Trots att avdelningarna är överfulla kommer det dessutom in ännu fler patienter, på grund av stängda vårdplatser på andra håll. En del patienter hamnar på avdelningar där den vårdkompetens de behöver saknas. Det äventyrar förstås patientsäkerheten på ett sjukhus som har till uppdrag att ta hand om de allra sjukaste i regionen.

Jag kan också bara nämna att Stockholmsregionen borde klara personalsituationen inom hälso- och sjukvården betydligt bättre. Det finns väldigt många att anställa i den här regionen, och det tycker jag att man borde ha fixat. Bristen på personal har också blivit en dyr affär för regionen - på grund av personalbrist har Region Stockholm köpt in hyrpersonal för 658 miljoner kronor under 2018. Det är en ganska ansenlig summa.

På Nya Karolinska är endast 10 av 28 vårdplatser på barnkirurgin öppna. Det slår väldigt hårt: 1 700 barn köar för operation, och operationsköerna växer. De totala operationsköerna på Karolinska sjukhuset har vuxit med 46 procent på fyra år, och för barn är ökningen 131 procent sedan 2015. Det är en extrem siffra. Detta är ett universitetssjukhus med ett riksansvar för rikssjukvårdsuppdrag inom barnkirurgi. Med tanke på den kaosartade vardagen på Nya Karolinska blir jag allvarligt talat orolig för de barn som skickas från hela landet till Nya Karolinska sjukhuset. Kommer Nya Karolinska sjukhuset att fixa sitt åtagande att operera barn från hela landet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Hur kommer minister Hallengren att följa upp NKS ansvar när det gäller de nationella åtagandena som riksuniversitetssjukhus?

Herr talman! Jag tackar Karin Rågsjö både för frågan och för inlägget - och för möjligheten att inte bara inför kammaren utan inför intresserade lyssnare resonera om någonting som diskuteras i vården långt utanför NKS och långt utanför Stockholms läns landstings gränser.

Jag möter företrädare, både politiker och människor inom professionen och medborgare, som själva står i begrepp att göra investeringar och tänker: "Hur mycket måste man lägga på? Det verkar ju inte gå att bygga ett sjukhus som håller sig till de ramar och den budget som man från början hade." Det är i sig väldigt bekymmersamt; vi har stora behov framöver.

Karin Rågsjö känner också till att många regioner står i begrepp att göra investeringar inte bara för att fixa till och fräscha upp utan för att se till att vården kan möta de nya utmaningar vi står inför. Det handlar om att se till att de gamla byggnaderna från 60- och 70-talen faktiskt kan möta de vårdbehov vi ser - förutom att man ska växla över till god och nära vård, primärvård och så vidare. Det är i sig väldigt allvarligt.

När det gäller den här situationen, som jag inte behöver redogöra för eftersom Karin Rågsjö har beskrivit den väl, är det oerhört många människor som hamnar i kläm. Då menar jag inte bara patienter utan inte minst personal, med tanke på den rotation vi ser.

Med all respekt för att detta är ett universitetssjukhus som till viss del bedriver rikssjukvård vill jag ändå säga att detta är en angelägenhet som jag vet att såväl Karin Rågsjös som mina egna partivänner i regionen verkligen är otroligt engagerade i. De vill inget annat än att ha alla korten på bordet, reda ut situationen och göra sitt allra bästa för att personalen ska få en arbetssituation som fungerar och för att patienter ska få den vård de behöver. Det är dock otroligt krävande, och det är ett jättearbete som både den politiska ledningen och sjukhusledningen har framför sig.

Vad regeringen har gjort, vilket jag nämnde, handlar om att verkligen titta på det här med OPS-lösningar. I februari 2018, alltså för drygt ett år sedan, fick en utredare i uppdrag att säkerställa att något liknande inte sker igen och att fakta kommer på bordet. Utredaren ska också titta på de delar som handlar om avtalsreglerade samarbeten mellan det offentliga och det privata, vilket är vad OPS står för.

När utredaren kommer tillbaka och har kartlagt hur relevanta kontrollmekanismer har tillämpats - hur man har genomfört upphandlingar, investeringar och större organisationsförändringar - liksom identifierat risker för att offentliga medel inte används på det sätt som är avsett och tänkt är det viktiga för kammaren att lämna förslag på författningsförändringar. Det är den viktigaste delen.

Det är Stockholms läns landsting som måste hantera den uppkomna situationen. Man har haft en blandning av dålig kontroll och annat. Jag ska inte säga att det är oreflekterat att föra in någonting som värdebaserad vård - som jag tror att ganska få egentligen kan reda ut vad det handlar om - och låta det arbetssättet och förhållningssättet till vården genomsyra en så viktig verksamhet, men det känns nästan så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag väntar alltså på utredningen, och jag tror att hela kammaren gör det. Vi vill veta hur vi kan se till att detta inte händer igen.

Herr talman! Jag är oerhört glad att det pågår så mycket kring det som har hänt runt Nya Karolinska sjukhuset, det vill säga när det gäller det vi kan ordna på riksnivå. Men visst är det en stor fråga för regionen - absolut.

Underskottet på 1,5 miljarder är hysteriskt stort. Jag måste tyvärr säga att ledningen, med regionens politikers kännedom, har skjutit det här skuldberget framför sig. Man har som sagt valt styrmodellen värdebaserad vård, som introducerades av det numera rikskända konsultbolaget Boston Consulting Group, BCG. De har fakturerat Nya Karolinska sjukhuset en kvarts miljard. En stor del av fakturorna gick tyvärr inte att härleda; sådant händer i den här regionen.

Sittande finanslandstingsråd Iréne Svenonius har misstänkts för jäv. Hon motsatte sig en extern granskning av konsult- och fakturahanteringen på NKS. Detta har sedan följts upp av Dagens Nyheter, som i en extern granskning slog fast att Iréne Svenonius var jävig.

När man följer turerna kring Nya Karolinska känns det som att man sitter och tittar på en serie på Netflix på kvällarna: Det är oerhört spännande, och man har viss distans till det. Men det här sker på riktigt. Detta är alltså verkligheten i det borgerligt styrda Region Stockholm, där nu även Miljöpartiet ingår som part i en osannolik soppa.

Den nya verksamhetsmodellen är hårt kritiserad och anses också ha förorsakat en väldigt uppsplittrad vårdkedja på sjukhuset. Det finns ingen överblick när det gäller kostnadskontroll och helhetstänk. Detta ska nu ses över. Det har regionen själv bestämt, och det är väldigt bra. Detta är dock en modell man kanske inte vill se införas i resten av Sverige, så det måste man ha lite span på.

Man kan också tala om antalet chefer, som har stigit från 600 till 900 på grund av den här modellen. Det intressanta med modellen är att den har tagits från USA, och när man studerar detta närmare ser man att den ska gynna patienter med en diagnos eller enklare åkommor. Det är absolut inte den grupp som Nya Karolinska har valt att vårda, utan där är man högspecialiserad.

Jag måste fråga hur det är möjligt att ansvariga politiker kan få fortsätta dränera ett sjukhus med riksintresse. Kommer ministern att kalla till sig ansvariga politiker i Region Stockholm för att få mer information om nuläget, herr talman? Man kan säga att det borgerliga experimentet med värdebaserad vård har gått i stöpet.

Läkarföreningen på Nya Karolinska har varit väldigt kritisk hela tiden. Man har sett det ökade antalet chefer och de ökade kostnaderna, liksom den vård som har trängts undan. Det gäller specifikt multisjuka patienter, som har fallit mellan stolarna när ingen har tagit på sig helhetsansvaret. Läkare vittnar också om att man ibland tvingats att ägna sig åt civil olydnad, nästan, för att få värna patienternas hälsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Min fråga till ministern är därför hur vi i framtiden kan undvika att den vård patienter får underställs system som gör att så många drabbas.

Herr talman! Det finns ju en anledning till att just NKS debatteras i denna kammare. Det är det allra första exemplet på OPS inom svensk hälso- och sjukvård, och såvitt jag förstår är det egentligen ingen av de inblandade parterna som i dag är för en OPS-lösning. Detta gäller såväl de regioner som har tecknat avtalet som byggbolaget, och det säger väl någonting.

Men hur ska vi se till att vi inte bara fattar beslut om hur man får upphandla? Hur skaffar vi oss ordentligt med kunskap för att vara säkra på - för att i allra högsta grad anknyta till det som är denna kammares ansvar - att hälso- och sjukvårdslagens "vård efter behov" är det som gäller?

Människor ska, oavsett om de bor i detta land, känna att de får den vård som de behöver och som de har rätt till. Där behöver vårdens olika delar samarbeta och samverka. Det finns förstås en aspekt när ett universitetssjukhus som bedriver rikssjukvård hamnar i ett väldigt besvärligt läge.

Jag vill svara direkt på den fråga som Karin Rågsjö ställde om huruvida jag kommer att kalla till mig några företrädare. Det kommer jag inte att göra. Däremot väntar jag in resultatet av den utredning som sitter och tittar på OPS-lösningar och på hur vi ska försäkra oss om att vi framöver sluter de avtal och har de kontrollmekanismer som måste finnas på plats för att investeringar ska ske.

Som jag inledde med att säga är jag bekymrad över alla de stora investeringar som sjukvården står inför. Det gäller att man gör dessa investeringar med god kontroll. Det gäller att man vågar och vill och att man förstår att man behöver göra investeringar men också att notan är den som politikerna själva har räknat med och budgeterat för samt den som medborgarna har förväntat sig.

Karin Rågsjö ställde en fråga som jag inte riktigt minns. Jag kan bara konstatera att man, som i alla regioner, ställs inför väljarna vart fjärde år och att man då antingen får fortsätta eller inte. Däremot har vi här ett uppdrag att se till att vi kan säkerställa att vi har vård efter behov.

Jag har för avsikt att återkomma till kammaren om detta, så att vi har förslag när de utredningar som vi har tillsatt kommer tillbaka.

Herr talman! Jag skulle aldrig ha tagit upp ett enskilt sjukhus i, låt oss säga, Linköping. Det sjukhus vi talar om, Nya Karolinska sjukhuset, har ett riksuppdrag. Det är ett av de mest prestigefyllda sjukhus vi har i Sverige, och det är dessutom väldigt internationellt känt. Det bedrivs även forskning där. Sjukhuset är alltså ett riksintresse på flera plan och har haft väldigt gott renommé - det måste man ändå säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta handlar också om att Nya Karolinska sjukhuset har som uppdrag i riket - i Sverige - att operera barn som har speciella svårigheter. Dessa operationer är jag orolig över på grund av riksintresset. Det beror på att 10 av 28 vårdplatser på barnkirurgin är öppna medan 1 700 barn köar för operation. NKS har som sagt ett riksuppdrag för just barnkirurgi av diverse slag. Detta inverkar också på strukturen i Sverige.

Det handlar också om den valda modellen med värdebaserad vård. Det är en modell av riksintresse med anledning av att värdebaserad vård har prövats på exempelvis Sahlgrenska. Man behöver dyka djupare i detta, så att man inte sprider en modell inom hälso- och sjukvården som är destruktiv.

Min avslutande fråga är denna: Vid vilken tidpunkt anser ministern att staten måste gripa in för att rädda ett sjukhus vars struktur gör att patienter tar skada?

Herr talman! Det finns två initiativ som regeringen har tagit och som är relevanta att upprepa. Med anledning av dessa är det också relevant att säga att regeringen kanske återkommer.

Det ena handlar om det uppdrag som gick till Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, om sammanställning av kunskap om värdebaserad vård. Där var det uppenbart att forskningen var begränsad, och den som fanns var dessutom inte sällan bristfällig.

Det andra handlar om det utredningsuppdrag som rör OPS-lösningar, just med tanke på att vi inte är vana vid OPS-lösningar. Vi har inte många exempel, utan det finns egentligen bara detta exempel. Det är viktigt att vi ser till att den del av landstingens och regionernas samlade resurser som går till hälso- och sjukvård används på bästa tänkbara sätt. Det är också viktigt att man vågar göra de investeringar som ska göras och att man känner att man kan kontrollera de kostnader som man har budgeterat för.

Detta är två verkligt viktiga delar.

Karin Rågsjö ställde en fråga till mig på slutet som jag faktiskt inte riktigt minns. Låt mig dock säga att det är viktigt och angeläget att "vård efter behov" är någonting som vi har med oss i alla de beslut vi fattar och att vi därmed har riktlinjer och ser till att vården har detta fokus.

Det finns uppenbara brister, och jag utgår från att politikerna i Stockholmsregionen inte släpper detta utan fortsätter med sin dialog och med sin granskning.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.