Nedskärningar i landets skolor

Fru talman! Aida Birinxhiku har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stoppa nedskärningarna i landets skolor.

Alla barn och elever ska få en bra start i livet. Aida Birinxhiku har helt rätt i att den svenska förskolan och skolan befinner sig i en svår situation med ökade kostnader. Därför har regeringen tagit flera initiativ. Regeringen har i samarbete med Sverigedemokraterna tillfört cirka 1,2 miljarder kronor till skolan i budgetpropositionen för 2024. Tillsammans med förslaget i vårändringsbudgeten uppgår summan nu till 1,7 miljarder kronor. Regeringen har också föreslagit att kunskapsbidraget ska förstärkas med 850 miljoner kronor. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag, och bidraget uppgår nu till 7,5 miljarder kronor.

Förstärkningarna kommer att bidra till att mildra den svåra ekonomiska situation som många förskolor och skolor befinner sig i, men situationen kräver även att kommunerna tar sitt ansvar. För att stötta kommunsektorn förstärkte regeringen även de generella statsbidragen till kommuner och regioner med 10 miljarder kronor från 2024, varav 7 miljarder kronor fördelas till kommunerna.

Förstärkningen av de generella statsbidragen motsvarar en fjärdedel av det totala reformutrymmet i budgeten. Andelen av statsbudgeten som går till skolan samt det statliga bidraget till skolan mätt som andel av bnp 2024 är också några av de största bidragen från staten någonsin. Samtidigt påverkas kommunernas resurstilldelning av att antalet barn i skolåldern minskar.

Regeringen har också påbörjat en helrenovering av skolans finansieringssystem för att stärka den statliga styrningen över resursfördelningen till skolan. Som ett led i detta arbete har regeringen tillsatt Utredningen om en nationell skolpengsnorm för ökad likvärdighet (U 2023:05) som ska föreslå ett system för resursfördelning som utgår från en nationellt bindande skolpengsnorm. I dag finns det stora skillnader i hur mycket olika kommuner satsar på skolan, och det finns ett tydligt behov av att ändra regleringen när det gäller hur resurser ska fördelas till fristående skolor. Kommunala och fristående skolor har olika ansvar, och det behöver speglas i resursfördelningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill även nämna den möjlighet som kommuner och regioner har att under vissa förutsättningar använda medel som de reserverat i en resultatutjämningsreserv. Dessa medel kan användas för att utjämna intäkter vid svag konjunktur, och det innebär att undantag får göras från kommunallagens krav på en ekonomi i balans. I sammanhanget kan jag även nämna att Statistiska centralbyråns statistik visar att kommunernas preliminära resultat för 2023 blev plus 26 miljarder kronor, vilket var starkare än förväntat.

Fru talman! Tack till statsrådet för svaret! Låt mig inledningsvis konstatera att den situation som landets skolor befinner sig i är allt annat än hållbar. Kostnadskrisen har slagit och fortsätter att slå hårt mot svensk skola, men trots det har regeringen varken gett kommunerna eller skolan det stöd som krävs för att de ska kunna möta den värsta ekonomiska krisen sedan 90-talet. Därför är det här en situation som regeringen och Sverigedemokraterna i allra högsta grad har bäddat för.

Resultatet ser vi i de nedskärningar som skolor runt om i landet tvingas till. Det gäller även i min valkrets, Halland. Vi ser det i de lokala nyheterna och i fackförbundens lärarenkäter, och vi hör det i de samtal som vi riksdagsledamöter har med framför allt oroliga lärare och föräldrar. Vi ser hur skolklasser slås ihop, hur särskilt stöd dras in och hur lärare, elevassistenter och annan viktig personal i skolan försvinner i kommunerna Kungsbacka, Varberg och Falkenberg.

Halmstads kommun tvingas till besparingar på 40 miljoner kronor, motsvarande hela 70 lärartjänster. De minsta kommunerna i min valkrets, Hylte och Laholm, har tvingats inte bara till nedläggningar av skolor utan även till rekordhöjningar av den kommunala skatten.

Fru talman! Det är så här verkligheten ser ut när svensk skola står inför en dubbel kostnadskris. Regeringen sviker skolan dubbelt, dels genom nedskärningarna i det statliga stödet, dels genom marknadsskolan, som dränerar skolan på resurser.

För det första: När regeringens första budget presenterades pratade skolministern om rekordsatsningar på skolområdet. Men vid närmare granskning visade det sig vara nedskärningar med 2 miljarder kronor i fasta priser, motsvarande ungefär 3 000 lärartjänster. Det här har regeringen varken kompenserat för i budgeten för 2024 eller nu i vårändringsbudgeten. Inte heller genom de generella statsbidragen har regeringen täckt upp för kostnadskrisen i landets kommuner. De så kallade tillskott som skolministern nämner räcker inte på långa vägar.

För det andra: Regeringen fortsätter att försvara marknadsskolan och den vinstjakt som den leder till. Det är alldeles uppenbart att skolan är i behov av mer resurser, men lika uppenbart borde det vara att de befintliga resurserna måste användas effektivt. Och det gör de inte i dag. I stället har vi ett skolpengssystem som överkompenserar friskolor och dränerar kommunala skolor. Vi har ett system där skattemedel som ska gå till elevernas utbildning i stället försvinner till vinst hos de stora friskolekoncernerna.

Varje gång vi socialdemokrater har lagt fram förslag i Sveriges riksdag för att reformera skolpengen och göra upp med marknadsskolan har det stoppats av regeringspartierna och av Sverigedemokraterna. Det finns färdigberedda förslag på regeringens bord, men dem vill inte skolministern gå vidare med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Låt mig upprepa att den situation som landets skolor befinner sig i är allt annat än hållbar. Vad kommer skolministern och regeringen att göra för att motverka de nedskärningar som vi just nu ser i skolor runt om i landet och i Halland?

Fru talman! För transparensens skull ska jag meddela att min valkrets är densamma som Aida Birinxhikus, nämligen Halland. Fast jag kommer från den norra delen av regionen, nämligen Kungsbacka.

Aida Birinxhiku har just berättat hur det ser ut i skolorna i Halland. Det är kanske representativt inte bara för regionens sex kommuner utan för många fler i hela landet. Vad gäller Kungsbacka kan jag bara bekräfta att problemen och utmaningarna är desamma. Låt mig peka på ett par punkter som har berättats för mig.

Den demografiska situationen förändras. Det finns helt enkelt färre barn i skolåldern i Kungsbacka nu än för några år sedan. Man kan förstås tycka att det är som det är och inte direkt någon statlig fråga, och det kanske det inte är heller. Men resultatet blir färre barn i varje klass med i princip samma kostnader, men således med lägre total ersättning eftersom den ändå räknas per elev. Om kommunen skulle komma på tanken att höja skolpengen per elev gäller det även de privata skolorna, som fyller sina klasser först och därmed kan höja intäkterna totalt per elev. Det var inte riktigt meningen, tänker jag.

Vad jag har förstått enligt de uppgifter jag har fått innebär detta 18 miljoner mindre år 2025 för de kommunala skolorna i Kungsbacka, att jämföra med de 40 miljoner som Aida tidigare nämnde. Det innebär att de blygsamma uppräkningarna för löner och andra kostnader äts upp mer eller mindre direkt. Men jag tolkar statsrådets svar som att det finns en förståelse för dessa synpunkter och att de kanske till och med delas i Regeringskansliet.

En annan sida av saken, fru talman, är som bekant friskolorna. I Kungsbacka har vi utöver många andra även Internationella Engelska Skolan. Jag väljer den som exempel för att den i flera avseenden illustrerar just det som är mindre bra med systemet.

När skolan skulle etableras fick den en centralt belägen tomt nära idrottsanläggningar, kommunens eget gymnasium och teaterlokaler och med tillgång till utomhusaktiviteter och möjligheter till gymnastik och liknande. Skolgården blev motsvarande mindre. Dessutom ordnades skolskjuts från kommunens alla hörn, inklusive det lilla område en och en halv mil bort där jag bor. Detta sker till avsevärda kostnader för kommunen och har den egendomliga effekten att min dotter inte kan åka med denna buss fast hon ska till samma ställe, det vill säga det kommunala gymnasiet som ligger alldeles intill Engelska skolan.

Fru talman! Dagens system med skolpeng måste reformeras. Riksrevisionen har granskat skolpengen i dess nuvarande utformning och konstaterar att den motverkar en likvärdig skola och behöver förändras. Det nuvarande systemet gör det svårt att planera och fördela resurser effektivt.

Kommunen fördelar skolpeng till fristående skolor på samma grunder som till sina egna skolor, men kommunen har som bekant andra ansvarsområden och skyldigheter som friskolorna inte har. Sammantaget innebär detta en betydande merkostnad för de kommunala skolorna som de på ett eller annat sätt måste kompenseras för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag menar att detta bidrar till att stärka den bild som Aida Birinxhiku nyss redovisade och som jag ställer mig bakom.

Fru talman! Jag vill tacka Aida Birinxhiku för att hon har ställt denna interpellation. Situationen i skolan är allvarlig och problematisk och förtjänar debatt i den här kammaren. Jag vill också tacka statsrådet för svaret, även om det föranledde mig att anmäla mig till debatten.

Precis som Jan Riise börjar jag med att säga att också jag kommer från Hallands valkrets. Som riksdagsledamöter följer vi alltid väldigt noga vad som händer i våra hemkommuner och våra hemmavalkretsar. Men det är också väldigt tydligt att Halland och Hallands kommuner när det gäller skolans område på inget sätt är unika, utan vi ser i hela landet hur kommuner kämpar med att få ihop en ekonomi som gör att man kan ge barnen den skola som de förtjänar.

Jag har två frågor. Den första utgår ifrån att statsrådet själv lyfter upp de utmaningar och problem som finns med friskolesystemet. Hon hänvisar till att man nu gör en översyn av systemet. Det indikerar att man är väl medveten om att pengar som är avsedda att gå till elevers skolgång i stor omfattning i dag i stället läcker ut till vinster i privata bolag. Svaret indikerar väl också att man delar Socialdemokraternas syn, att det här är ett djupt problem.

Min första fråga blir dock: Om man ser att det blöder pengar från en verksamhet som är i desperat behov av de medlen och om man är beredd att se över situationen och göra något åt den, varför inför man då inte ett etableringsstopp? Varför tillåter man att det fortsätter skapas nya skolor i en struktur som inte fungerar? Det är nya skolor som kommer att göra det ännu svårare att hantera situationen och att få rätsida på någonting som jag utgår från att vi är överens om är djupt bekymmersamt. Varför inför man inte ett etableringsstopp?

Min andra fråga handlar om att statsrådet refererar till ett undantag i kommunallagen som innebär att man skulle kunna låta bli att verkställa besparingar i ett läge där man inte får ihop sina ekonomier nu. Man skulle kunna balansera överskott över tid.

Det är korrekt. Men det förutsätter åtminstone två saker. Det ena är att kommunen har en god ekonomi i grunden. Det andra är att det är av tillfällig karaktär, med andra ord att det händer något som man tror inte ska hända nästa år.

Det senare föranleder mig att fråga statsrådet om regeringen har för avsikt att kompensera kommunerna för den kostnadskris och de kostnadsökningar som nu finns och som skapar problem. Så här långt har den budgettekniska abrovink som regeringen ägnat sig åt varit att man drar ifrån och lägger till, och på totalen blir det mindre.

Dessutom håller kommunerna på med sina budgetarbeten nu. Besluten ska tas före midsommar. Om man ska kunna göra ett undantag med hänvisning till att man har god ekonomi och vet att det kommer pengar behöver det beskedet alltså komma från statsrådet i dag. Kommer regeringen att säkra upp för de kostnadsökningar som varit? Kommer beskedet i tid så att kommunerna inte behöver lägga ytterligare besparingar? Det är mina frågor till statsrådet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ja, systemet vi har i dag är helt ohållbart. Det instämmer jag helt i. När Socialdemokraterna kommunaliserade ansvaret för skolan valde man ett system som gör det svårt för inte minst små kommuner att faktiskt finansiera skolan.

Socialdemokraterna pratar mycket om friskolesystemet. Som jag sa i mitt första inlägg har vi nu tillsatt en utredning som ska se över just de orättvisor som finns mellan kommunala skolor och fristående skolor. Tanken är att separera finansieringssystemen helt och hållet.

Jag vill dock även säga att kommunaliseringen är ett mycket stort problem. I dag skiljer det 70 000 kronor mellan den kommun som satsar mest på sin skola och den kommun som satsar minst på sin skola. 70 000 kronor per elev och år är väldigt mycket pengar.

Självklart finns det stora skillnader mellan kommunerna. Det finns kommuner som har väldigt stora kostnader för till exempel skolskjuts, och det finns kommuner som har stora socioekonomiska utmaningar. Men skillnaden på 70 000 kronor förklaras bara till hälften av den typen av skillnader. Resten beror på hur kommunerna väljer att satsa på sin skola.

Förskola, grundskola och gymnasieskola utgör en väldigt stor del av kommunens budget. Därmed är det klart att en kommun som måste göra besparingar måste spara på skolsektorn. Det är helt ohållbart. Vi borde se till att öka statens ansvar för skolans finansiering.

Det är ingen hemlighet att mitt parti, Liberalerna, helst skulle vilja förstatliga ansvaret för skolan. Det finns ingen majoritet för det här i Sveriges riksdag. Men vi skulle möjligtvis kunna enas om åtminstone större statlig styrning än vi har i dag.

Regeringen och riksdagen fattar beslut också om statliga tillskott till skolan. Det måste vi självklart göra även framgent. Men det är också viktigt att påpeka att det här är ett delat ansvar. Kommunerna är i dag ansvariga för skolsystemet i Sverige i väldigt stor utsträckning. Ansvaret för det bär faktiskt Socialdemokraterna.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Jag noterar att den här regeringen är snabb med att peka på kommunernas ansvar. Och kommunerna ska såklart ta sitt ansvar. Men den värsta ekonomiska krisen sedan 90-talet är inte något de kan möta själva.

Som jag nämnde tidigare har man i Hylte kommun och Laholms kommun inte bara tvingats att lägga ned skolor. De kommunerna är också de två kommuner som höjer kommunalskatten mest i hela landet.

Lokalpolitiker av olika politisk färg sitter med besparingsprogram efter besparingsprogram för skolan och försöker prioritera bland de minst dåliga alternativen för att budgeten ska gå ihop. De undrar hur de ska kunna ta ansvar när regeringen uppenbarligen inte vill ta sitt ansvar. De kan inte stå ensamma i de här svåra tiderna. Regeringen måste stötta kommunerna och den välfärd som skolan är en viktig del av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag noterar också att den här regeringen är snabb med att peka på kommunernas prioriteringar. Samtidigt prioriterar regeringen skattesänkningar för höginkomsttagare framför nödvändiga resurser till vår gemensamma välfärd.

Vi kan återgå till regeringens första budget, där skolministern talade om rekordsatsningar på skolområdet. Där valde regeringen att prioritera nästan 13 miljarder i skattesänkningar för dem som tjänar mest samtidigt som skolan fick 2 miljarder mindre, räknat i fasta priser. Är det verkligen rätt prioritering i det här läget? Det tycker jag att regeringen borde fråga sig innan man börjar peka finger.

Fru talman! Vi socialdemokrater har gång på gång visat att vi prioriterar annorlunda. I våra förslag till budget har vi satsat mer på skola och utbildning. Vi har satsat mer på de generella statsbidragen till kommuner och regioner. I vårt senaste förslag till vårbudget gick vi fram med dubbla tillskott till skolan.

Vi har dessutom lagt fram flera förslag i Sveriges riksdag för att göra upp med marknadsskolan och det orättvisa skolpengssystemet. Men det har regeringspartierna och Sverigedemokraterna gång på gång röstat nej till.

Jag välkomnar att regeringen äntligen ser de uppenbara bristerna i vårt skolpengssystem. Men det gör det ännu svårare att förstå varför skolministern inte gör något åt det. På skolministerns bord finns färdigberedda förslag för att stoppa slöseriet med skolans resurser som hon kan gå vidare med här och nu. Men i stället väljer skolministern att vänta på en ny utredning och låta det här fortgå i flera år till. Det har svensk skola inte råd med, särskilt inte med de här ekonomiska förutsättningarna.

Fru talman! Regeringen sviker skolan dubbelt. Värst av allt är att det är barn och unga som får ta smällen, i Halland och i övriga landet. Jag hoppas att skolministern i den här debatten kan komma med ett lugnande besked till de elever, lärare och lokalpolitiker som larmar om utvecklingen i svensk skola. Kommer regeringen att stötta kommunerna och skolan i den kommande höstbudgeten? Kan skolministern ge det beskedet i den här interpellationsdebatten?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaren! Tack, Jennie Nilsson och Aida Birinxhiku för sammanhanget!

Vi har helt klart mycket arbete framför oss för att säkerställa en fungerande och rättvis tilldelning av medel till skolan - från förskolan till gymnasiet. Det gäller att använda både kommunala och statliga pengar på bästa sätt som ger bästa möjliga resultat. Jag är övertygad om att det också har att göra med skolan som plats, som arbetsmiljö, såväl för lärare och annan personal som för elever. Det är den tid de har tillsammans som avgör hur det går.

Vi i Miljöpartiet har hög tilltro till lärares kompetens och erfarenhet. Vi vill tillbaka till ett samhälle som har hög tillit till skolan och dem som jobbar där. Politikens uppgift är att skapa förutsättningar för en skola där man kan lita till elevernas nyfikenhet och lärarnas kompetens och som ger lärarna förutsättningar och mandat att göra ett bra jobb och att möta varje elev utifrån deras naturliga lust att lära, även elever som har stora behov av särskilt stöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vår uppgift är förstås inte att detaljstyra och kontrollera pedagogerna i det dagliga arbetet i skolan, i klassrummen, utan att ge förutsättningar för att skolans medarbetare ska kunna använda sin fulla kompetens. Då kan Sverige återta lite av den status landet tidigare haft med höga resultat i internationella jämförelser.

Pisaundersökningen och annat visar att svenska barns skolresultat bland annat beror på föräldrars utbildningsnivå och ekonomi. Vi är helt övertygade om att minskad ojämlikhet mellan människor och ökad likvärdighet i skolan är avgörande. Det ger förutsättningar för att stärka kunskapen i att läsa, skriva och räkna. Jag ser framför mig och hoppas på en god utveckling i det här avseendet.

Fru talman! Jag tackar återigen statsrådet för svaret, som dock inte var så mycket av ett svar. Jag noterar att skolministern i allt väsentligt lägger över ansvaret på kommunerna, på den som har haft huvudmannaskapet - alltså hur regleringen för skolan ser ut - och på Socialdemokraterna. Inget av detta är förvånande, för det är ungefär så som företrädare för regeringen brukar hantera kritik i den här kammaren.

Jag vill ändå i det här sammanhanget konstatera att givet inflygningen kopplat till statens ansvar för detta kan jag absolut sympatisera med att Liberalerna sedan väldigt länge, som skolministern påpekar, har velat se en statlig skola. Men att det inte finns majoritet för det betyder ju att få partier anser att en ändring av huvudmannaskapet skulle lösa problemet. Det intressanta är då hur man väljer att säkra att staten tar ansvar på något annat sätt, inom ramen för det som faktiskt kan få majoritet i den här kammaren. Där ser vi tyvärr väldigt lite, och framför allt tar det lång tid.

Krisen är här och nu. Jag är mycket bekymrad över att det här blir en förlorad mandatperiod för Sveriges och Hallands elever. Det får konsekvenser långt in i deras liv, och det får också konsekvenser för vårt samhälle.

Jag vill upprepa mina frågor. Varför införs inte etableringsstopp? När kommer det ett besked från skolministern till Sveriges kommuner om vad man kan förvänta sig i budgettillskott från regeringen, som då möjligen skulle kunna innebära att man inte behöver göra de drastiska nedskärningar som man tyvärr planerar för nu?

Fru talman! Som jag försökte säga i mitt första inlägg är ansvaret för skolans finansiering delat. Staten gör mycket stora satsningar på skolan, men det är också ett ansvar för kommunerna att göra detta.

Jennie Nilsson säger att jag lägger allt ansvar på kommunerna. Nej, jag lägger faktiskt allt ansvar på Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet som genomförde den här stora förändringen för 30 år sedan. Den har lett till att vi har ett väldigt ojämlikt system för finansieringen av den svenska skolan, på ett sätt som gör att det är väldigt stora skillnader.

Det här tänker vi nu ta itu med genom den utredning vi har tillsatt om en nationell skolpengsnorm. Det är självklart så att det är stora skillnader mellan kommunerna, och det ska det vara, men finansieringen av skolan måste bygga på just de skillnaderna och inte på att det är stora skillnader beroende på hur mycket man är beredd att satsa på skolan utifrån det politiska perspektivet i de enskilda kommunerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi måste också göra någonting åt finansieringen av friskolesystemet, för det är orättvist. Vi behöver helt enkelt skilja dessa två finansieringar åt, och kring det har det tillsatts en utredning.

Jag delar helt Jan Riises syn på skolan. Jag tycker att det är viktigt att vi har hög tilltro till lärare och att vi skapar de förutsättningar som krävs, men jag är också helt övertygad om att för att det ska ske måste staten ta större ansvar än i dag. Ett skolsystem är ett nationellt ansvar i de flesta länder. Det kan inte separeras på 290 kommuner och ytterligare hundratals fristående skolor. Vi måste ta mer av ett tydligt, nationellt ansvar för de här frågorna.

När det gäller besked om kommande satsningar på skolan vet naturligtvis Jennie Nilsson att sådana ges i budgetpropositionen. Många kommuner väljer också att lägga sina budgetar efter det att man vet förutsättningarna för kommande år.

Fru talman! Jag tackar skolministern för debatten, även om den tyvärr inte gav särskilt lugnande besked till elever, lärare och lokalpolitiker runt om i Halland.

Jag tror att vi skulle behöva lyfta blicken och se konsekvenserna av den här utvecklingen. Vad händer med de barn och unga som inte får det stöd de behöver i skolan? Det tror jag att skolministern vet mycket väl. Det utgör grogrund för utanförskap, segregation och kriminalitet.

I min valkrets har Halmstads kommun, som jag nämnde tidigare, tvingats till stora besparingar på skolområdet. Den senaste tiden har många elevassistenter och annan viktig personal i skolan fått lämna sina jobb. Det är personal som har varit avgörande för att fånga upp elever på glid och på väg in i kriminalitet. Lärare, poliser, föräldrar och trygghetssamordnare ser ett tydligt samband mellan det och våldsutvecklingen i Halmstad. Efter den senaste skottlossningen på Vallås för tre veckor sedan är känslan av maktlöshet starkare än på länge. Det här hoppas jag att skolministern tar med sig i förhandlingarna om den kommande höstbudgeten, även om hon inte vill ge besked om satsningar nu.

Barn och unga får betala priset för de nedskärningar vi just nu ser i skolor runt om i landet. De riskerar att få förödande konsekvenser för både den enskilde och samhället i stort.

Fru talman! Jag delar helt uppfattningen att vi måste satsa på skolan. Det är därför den här församlingen - riksdagen - har valt att göra stora satsningar på skolan. För 2024 handlar det om 1,7 miljarder kronor mer än föregående år i satsningar på skolan. Det är också viktigt att komma ihåg att skolan i Sverige är kommunaliserad och att kommunerna har det huvudsakliga ansvaret för finansieringen. Jag menar att det systemet måste justeras, även om det är så att vi inte kan nå ända fram med ett totalt förstatligande av skolan.

Vi måste ta vårt ansvar och se till att det införs en nationell skolpengsnorm som inga kommuner kan gå under i finansieringen av skolsystemet. Men att vi kommer att fortsätta ta vårt ansvar för skolans finansiering är glasklart. Jag hoppas att kommunerna också kommer att göra det framgent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.