Nedläggning av Centrum för finska språket och kulturen vid Mälardalens högskola

Herr talman! Talmannen var vänlig nog att låta mig få skjuta på ett avrundande inlägg. Syftet var att jag ville höra statsrådet utveckla sin syn på den här frågan inte bara ur perspektivet mänskliga rättigheter utan också utifrån samhällets kollektiva synvinkel. Jag tycker, herr talman, att jag hört det från statsrådet, med referaten från Europarådet och så vidare som jag också känner mycket för, men här finns ändå ytterligare dimensioner. Jag tycker också att mina kolleger har lyft fram just detta: Det står egentligen något större på spel. Regeringarna i våra båda länder har skickat signaler om att vi vill ha finska i Sverige och svenska i Finland. Låt mig få säga att jag tycker att det skulle vara möjligt för regeringen att uppmuntra högskolan och säga: Det går ju inte att ni inte har studenter, att ni inte får forskningsanslag - ni måste väl, kanske tillsammans med regeringen eller Vetenskapsrådet, kunna göra något som lyfter institutionen ur den kanske för låga rekrytering som man har. Det är vad jag tycker att debatten pekar på. Nog är det, som kollegerna säger, mycket viktigt att regeringen har en helhetsbild av hur mycket Sveriges universitets- och högskoleväsen klarar av, för att bära upp alla de åtaganden som statsrådet själv säger måste ske för att vi ska få finska i Sverige nu och svenska i Finland nu.

Herr talman! Man lär sig något nytt varje dag. Jag har lärt mig en hel del om vår egen historia, och jag lärde mig också - trots att jag tidigare har suttit i denna kammare - av en före detta talman att man kan skjuta på ett inlägg i interpellationsdebatter. Det var intressant. Jag tror att det var en nyhet även för ytterligare någon ledamot. Jag tackar också för att det var möjligt. Det gjorde att vi kunde fördjupa diskussionen lite grann. När det gäller väldigt konkreta saker får jag vara lite tråkig och tydlig: Det är klart att jag inte styr över hur universitet och högskolor fattar sina beslut. Å andra sidan kan jag, förankrat i Björn von Sydow, säga att jag med oro ser på ifall vi har en utveckling där finska språket eller studier i finska monteras ned inom ramen för akademin och universitet och högskolor - det behöver jag titta närmare på. Jag pekar just på en av huvudutmaningarna i utbildningsväsendet när det gäller att värna finska språket och den finska kulturen. Jag skulle också vilja säga, utöver det jag skissade tidigare: Vi har nu pratat om förvaltningsområden, det vill säga kommuner och landsting, som går in och tar på sig extra ansvar. En annan stor utmaning inom minoritetspolitiken är det vi kallar grundskyddet, om jag nu ska bli lite mer juridisk, det vill säga att jag när jag tillhör en minoritet har rätt över hela Sverige. Jag har, därför att jag tillhör den finska minoriteten, rättigheter även utanför de kommuner som har gått in som förvaltningsområde. Det är kanske märkligt att man från regeringens sida pekar på detta, men jag har ändå ansvar för dessa minoritetsfrågor: Där har vi en väldig hemläxa att göra. Vi får vara ärliga och säga att trots att minoritetspolitiken har utvecklats under relativt många år är den rätt okänd, med de rättigheter som människor har. Där har vi ett gemensamt arbete att göra, och jag ser fram emot ett fortsatt arbete tillsammans med riksdagen. Jag tror att det var Hans Ekström som sade: Ska Sverige vara beroende av människor från ett annat land för att klara vår utbildning? Självklart ska vi försöka se till att få fram duktiga människor, men vi ska väl också påminna om vår historia, som handlar om att vi har varit och är oerhört beroende av människor som har flytt eller invandrat från Finland i olika generationer. Vi hade inte klarat svensk industri utan detta. Vi hade under en period 100 personer om dagen som kom till Sverige och byggde upp vår välfärd. Vi ska vara väldigt tacksamma för deras insatser. Tack för en bra debatt!