Motverkande av diskriminering i arbetslivet

Herr talman! Först vill jag tacka ministern för det långa svaret. Men många ord döljer inte ett misslyckande - så är det också på det här området - och inte heller den passiva hållning som ni just nu intagit till lågkonjunkturen och de sämre tider vi ser framöver. Interpellationen handlar inte i huvudsak om flyktingmottagningen eller om den introduktionspolitik som Sabuni här tar upp. Redan under den förra regeringen, när vi hade makten, sträckte vi ut en hand till en rad borgerliga partier för att klara av flyktingmottagningen och de stora utmaningar som vi stod inför. Vi ville ha långsiktiga och hållbara lösningar beträffande flyktingmottagningen. Ni sade att ni hade en annan politik. Ni hade en rad idéer om hur det där skulle lösas. Men vad ni hittills har presenterat på området är fem utredningar. Konkret har väldigt lite skett på det här området. Den utsträckta handen finns där ännu i dag. Det handlar då om en långsiktighet kring flyktingmottagningen som går ut på att fler kommuner tar ett ansvar, att vi stöder de kommuner som tar ett stort ansvar för flyktingmottagandet och att vi förstärker sfi:n. I vårt budgetalternativ har vi en ny idé om en fördjupad Sverigeinformation. Vi har också ett starkare jobbfokus kring mottagandet för individen. Jag har noterat att Sabuni varit ute och tagit initiativ innebärande att Arbetsförmedlingen ska komma in tidigare, något som vi tycker är oerhört positivt. I dessa tider måste vi se till att Arbetsförmedlingen har tillräckligt med resurser så att de inte får ytterligare en uppgift utan att ha fått mer resurser. Den här debatten handlar inte heller om ert misslyckande i arbetsmarknadspolitiken när det gäller de människor som står längst bort från arbetsmarknaden. Instegsjobb, nystartsjobb och de garantierna har inte gett de varaktiga effekter som ni trodde att de skulle ge. Faktum är att en del av våra insatser, inte minst arbetsmarknadsutbildningarna, ger bättre resultat i siffror räknat. Precis som under förra högkonjunkturen såg vi också under den senaste högkonjunkturen det som Sabuni läst upp här, alltså en snabbare takt i fråga om andelen utrikes födda som fick jobb. Det var ungefär dubbelt så många. Vi vet också att det när det blir sämre tider är de här grupperna - utrikes födda och unga människor - som först åker ut. Nu befinner vi oss i ett väldigt skarpt läge. Konjunkturinstitutet har sagt att på två år försvinner 100 000 jobb i vårt land. Arbetsförmedlingen redovisar i sin senaste rapport att arbetslösheten redan i dag ökar, inte minst bland de grupper jag nämnt. Det är det som min interpellation handlar om. Ministern har tidigare varit ute i diskrimineringsfrågorna och sagt att den bästa politiken för att motverka diskriminering är att fler jobb kommer till. Nu ser vi en utveckling där färre jobb kommer till. Vi vet att det då finns en påtaglig risk både att diskrimineringen ökar och att de grupper som har en svagare förankring på arbetsmarknaden är de som först åker ut. Det är bra att ministern här är tydlig om att det är viktigt att ha en antidiskrimineringspolitik, en likabehandlingspolitik, i både bra och dåliga tider. Men utifrån den utveckling vi kan se framöver hade jag hoppats på en rad nya initiativ för att stärka skyddet och stärka likabehandlingsprincipen. Vi vet ju vad som väntar under nästa år. Jag vill därför igen fråga ministern: Vilka ytterligare insatser - vad ministern hitintills kommit med är ju ingenting nytt - har ministern nu när det är sämre tider med sig i bagaget för att värna den så viktiga likabehandlingsprincipen?

Herr talman! Luciano Astudillo hänvisar till Konjunkturinstitutet som i sina beräkningar säger att 100 000 jobb riskerar att försvinna. Ja, det är säkert Konjunkturinstitutets beräkningar. Om vi använder oss av deras beräkningar till exempel när det gäller Socialdemokraternas skattepolitik och bidragspolitik skulle vi bli av med 50 000 jobb - då jämfört med den politik som nu ligger till grund för den budgetproposition som vi precis har lagt fram. Jag kan säga, Luciano Astudillo, att de nya arbetsmarknadsåtgärder, arbetsmarknadsreformer, som finns i denna budgetproposition kostar 38 miljarder kronor. Det handlar om forskning, och det handlar om att satsa på utbildning, inte minst yrkesutbildningar som det har varit brist på. Det handlar om att satsa på infrastruktur. Det handlar om att sänka skatter för löntagare men också för företagare för att stimulera att fler jobb kommer till. Det gör också att människor får pengar kvar i plånboken och kan konsumera. Vi presenterar detta i stället för att chockhöja skatter för företag och löntagare och tro att man ska få i gång konsumtion genom bidrag. Som sagt: Jämfört med den budget som Regeringskansliet har lagt fram kan man beräkna att vi inte skulle få 70 000 jobb på lång sikt med det alternativ som Luciano Astudillo och hans parti står för. Det finns förslag på hur vi ska rusta människor och möta lågkonjunkturen och också vara beredda när högkonjunkturen kommer. Då ska människor vara klara att träda in på arbetsmarknaden på nytt. Det är den politik som finns. Det bästa sättet att bekämpa diskriminering är att se till att det finns arbetsmöjligheter, men trots det måste vi fortsätta att jobba med en kraftfull diskrimineringslagstiftning. Jag tror att Luciano Astudillo och jag delar uppfattningen att den lag som föreligger och som riksdagen har fattat beslut om är bra och effektiv. Framför allt kommer diskrimineringsersättningen att fungera avskräckande. Allt sådant som Luciano Astudillo nämnde i sitt anförande är alltså sådant som redan görs, till exempel förbättringar när det gäller sfi och att hjälpa de kommuner som i dag tar ett stort ansvar för nyanlända. Också det hjälps vi åt med. Jag kunde alltså inte riktigt avläsa några nya idéer. Skattehöjningar och bidragslinje löser inte de problem vi har framför oss.

Herr talman! Det där med skattehöjningar och bidragslinje är något som Sabuni läser in i våra förslag. Jag konstaterar bara att det inte bara är Konjunkturinstitutet som har kommit med siffran 100 000 jobb. Svenskt Näringsliv redovisar ungefär samma utveckling de kommande två åren. Jag konstaterar också att Svenskt Näringsliv sade att 90 000 arbetstillfällen inte blev av på grund av er dåliga arbetsmarknadspolitik. Det fanns alltså arbetsgivare som skulle rekrytera folk, men de fick inte tag i personer med rätt utbildning och kompetens. 90 000 jobb försvann! Redan där ligger ni på minus räknat med de siffror ni själva använder. De 38 miljarder som Sabuni tar upp finns i själva verket, och det vet hon, i den budget som Anders Borg lade fram innan varselvågen i oktober med 20 000 nyvarslade då och upp emot 9 000 den månad vi är inne i nu. Det är inte slut ännu. Därutöver vet vi också att vi har en finanskris som späder på detta. Lågkonjunkturen har varit på väg en lång tid, men nu har den förvärrats och fördjupats av finanskrisen. Integrationsministern har tidigare fokuserat mycket på att i högkonjunktur när jobben blir fler kommer det där med diskriminering att avhjälpa sig självt. Fler jobb leder till mindre diskriminering - det var Sabunis linje under lång tid, lite för att dölja passiviteten kring de här frågorna, kan jag tycka. Nu tycker jag att Sabuni har en bättre hållning när hon säger att vi i både lågkonjunktur och högkonjunktur måste ha ett antidiskrimineringsarbete som bär. Men när vi nu går in i den här lågkonjunkturen, och utifrån Sabunis egen tidigare linje, hade jag hoppats att man skulle presentera en rad satsningar för att värna likabehandlingsprincipen så att de som har en svagare position på arbetsmarknaden och riskerar att bli diskriminerade inte åker ut. Det enda konkreta förslag jag kan läsa i Sabunis svar är att hon pratar om de arbetsrättsliga reglerna som drabbar ungdomar och utrikes födda. Det vill jag ha ett klargörande om. Har regeringen bytt fot när det gäller arbetsrätten? Kommer man att luckra upp den nu? Detta är allvarligt och intressant och i så fall ett nytt och viktigt besked som väljarna har rätt att få. Det stora bekymret, menar jag, är att Sabuni och den borgerliga regeringen har varit oerhört passiva när det gäller integration, antidiskrimineringsarbete och flyktingsmottagande. Det försöker Sabuni dölja. Det enda undantaget, och det måste jag ändå ge Sabuni beröm för, är att man har höjt diskrimineringsersättningen. Däremot finns det inget belägg för att sammanslagningen till en lag gör att den blir effektivare. Det är bra, men att lagen skulle bli effektivare finns det inget som säger. Det är mest en känsla man har när man får en samlad lag. Priset för detta är däremot en mycket försvagad jämställdhetslagstiftning. Det vet Sabuni, och det har hon fått mycket kritik för. Det är kanske en av anledningarna till att vi tappade jämställdhetsrankningen. Vi socialdemokrater har en rad förslag, och jag föreslår att ministern läser igenom vårt budgetalternativ. Vi har en idé om jobbagenter som hon skulle kunna inrätta inom Arbetsförmedlingen. Det handlar om att kompensera den brist på nätverk som utrikes födda har. Vi är väldigt positiva till projektet med avidentifierade jobbansökningar, och jag hade hoppats att Sabuni skulle reflektera lite om den utvärdering som Statskontoret kom med och hur hon vill jobba vidare med det. Vi kommer att fortsätta att lägga fram förslag för att värna likabehandlingsprincipen. Vad kommer regeringen att göra?

Herr talman! När jag säger "skattechock" är det inget jag bara säger. Det står i er motion. Ni säger nej till det sista steget i jobbskatteavdraget som presenteras i budgeten. Det är tydligt och bra att veta. Er samarbetspartner Vänsterpartiet säger nej till samtliga tre jobbskatteavdrag som har införts. Vad skulle det innebära för den enskilde att bli av med 1 000-2 000 kronor per månad för att ni inte accepterar jobbskatteavdraget? Vi vet inte var ni kommer att landa, Luciano Astudillo. Ni verkar inte lyckas komma överens än, så både jag och andra människor där ute undrar vilken skattepolitik som ska föras om Socialdemokraterna och Vänsterpartiet samarbetar. Jag säger alltså bara det jag kan läsa här. Ni tar bort 20 miljarder i sänkta arbetsavgifter för unga som är en annan grupp som har svårt att vara kvar eller ta sig in på arbetsmarknaden. Visserligen använder ni pengarna till att sänka den generella arbetsgivaravgiften, men vi vet ju att det är svårare för unga och nyanlända att ta sig in på arbetsmarknaden. Låt oss då sänka arbetsgivaravgiften för de unga! Vad ska Luciano Astudillo och hans parti säga till alla unga som skulle riskera att få lämna arbetsmarknaden om er politik gällde? Ni vill sänka arbetsgivaravgifterna väldigt lite för alla, medan de grupper i samhället som har svårast att ta sig in på arbetsmarknaden inte skulle få ta del av detta. Detta är er politik, och den funkar inte i verkligheten. Vi kunde visserligen se 9 000 varsel den senaste veckan, men går man å andra sidan in på Arbetsförmedlingens platsbank kan man se att det fortfarande finns 40 000 jobb där. Varslen ökar, men det finns fortfarande jobb. Det viktiga är att hjälpa dem som eventuellt kommer att bli av med jobben - alla som varslas kommer ju inte att bli av med jobbet - att matchas tillbaka till andra jobb. Fortfarande finns det andra jobb att söka sig till, och därför var det jättebra att i morse får höra en journalist i en intervju med Arbetsförmedlingens chef säga att matchningen fungerar bättre i dag än någonsin. Det är också glädjande, för det finns väldigt mycket kapacitet och resurser för att hjälpa de människor som nu riskerar att bli arbetslösa. Det de vill ha är inte kompletterande utbildningar av olika slag, för de har höga utbildningar. De vill inte höra om höga a-kasseersättningar, för de vill inte ha ersättningar. De vill ha egna inkomster. De vill ha nya jobb, och det är det arbetet som regeringen fokuserar på. När det gäller arbetsrätten kan jag konstatera, precis som jag tror att Luciano Astudillo och hans parti kan konstatera, att turordningsregler är missgynnande för grupper som är på väg in på arbetsmarknaden. Men turordningsregler fyller också en annan funktion, och dessa två saker behöver inte ställas mot varandra. Jag har inte förespråkat att de ska ändras. Regeringen har inte förespråkat att de ska ändras, men vi kan konstatera att turordningsregler missgynnar nyanlända och ungdomar. Till sist kan jag bara säga att det är det här man får se med en regering som under tolv år inte ansträngde sig på jämställdhetsområdet. I dag ser vi att vi tappar i rankning och nu kommer trea. Visserligen behöver man inte dra så stora växlar på det; både Finland och Norge är duktiga länder när det gäller jämställdhet. Men ändå, Luciano Astudillo: Detta är siffror från er regeringstid. De senaste är från 2006, många är från 2002. Det hände inte mycket under er sista mandatperiod vid makten. Nu ser vi resultaten. Jag står gärna till svars nästa mandatperiod när man mäter det vi har gjort, men jag tänker inte stå till svars för det ni misslyckades med under den förra mandatperioden.

Herr talman! Vår ambition är tydlig: Ett Sverige fritt från diskriminering, ett Sverige som värnar likabehandlingsprincipen. Därför har vi i vårt budgetalternativ en rad konkreta förslag. Vi föreslår mer resurser till Diskrimineringsombudsmannen. Vi säger också ja till en idé om jobbagenter, som jag föreslår att Sabuni följer upp. Vi har en mycket positiv grundsyn på avidentifiering av jobbansökningar. Sabuni sade ingenting om det. Vi säger nej, för övrigt, till orättvisa skatter. Vi ser att det inte ger fler jobb. Ni ger mer till dem som redan har det bäst. Det ger inte fler jobb. Vi är kritiska till det. Vi är överens i den rödgröna alliansen om ett tydligt och tufft antidiskrimineringsarbete. Det kan Sabuni vara säker på. Hur ska man summera det här? Den borgerliga regeringen står handfallen och passiv inför sämre tider. På två år försvinner 100 000 jobb enligt Svenskt Näringsliv och Konjunkturinstitutet. Vi vet att de som har en svagare position på arbetsmarknaden, utrikes födda och ungdomar, men också kvinnor, är de som drabbas först. En av orsakerna är diskriminering. En av orsakerna är olika behandling. När det gäller integrations- och flyktingpolitiken finns handen kvar för en långsiktigt hållbar lösning så att vi klarar av de här frågorna på lång sikt. Vi vill inte ha en onödig konflikt om det. Det är ett viktigt område som behöver en lösning. När det gäller diskrimineringen är det Sabuni och ingen annan som har verktygen i sin hand. Hon kan vara den som tar nya och starka initiativ för att värna likabehandlingsprincipen. I dag kommer hon inte med någonting.

Herr talman! Statskontoret har inkommit med sin utvärdering av avidentifierade jobbansökningar. Jag har ännu inte hunnit läsa igenom den. Det jag har kunnat läsa i medierna handlade om att de här ansökningarna är krävande. Någon skrev också att det inte har lett till att fler har fått jobb. Inget av dessa argument håller för att förkasta avidentifierade jobbansökningar. Jag tycker också att det är bra. Ställer det till lite extra jobb ska vi ta det, därför att det handlar om alla människors lika rätt. Tanken är inte att det nödvändigtvis måste anställas fler invandrare. Tanken med avidentifierade jobbansökningar är att vi ska behandlas lika. Då behöver det inte landa i att vi anställs utan vi ska behandlas lika. Förhoppningsvis finns det tillräckligt många kompetenta personer som riskerar att bli diskriminerade som då kan få jobb. Jag förkastar inte idén ännu, men jag ska sätta mig in i utvärderingen mer än jag har gjort nu. Sedan vill jag säga att om Luciano Astudillo kallar jobbskatteavdrag till låg- och medelinkomsttagare, det vill säga sjuksköterskor, lärare, undersköterskor med flera, för orättvis politik är det vad vi ska fortsätta med. Jag hoppas att Luciano Astudillo och hans partikamrater kan se alla dessa yrkesgrupper i ögonen och säga: Det är orättvis politik. Ni tjänar för mycket, därför drar vi tillbaka jobbskatteavdraget. När det gäller integration skulle jag uppskatta om Luciano Astudillo och hans partikamrater kunde rösta för den integrationsstrategi som vi lämnade in till riksdagen i samband med att budgeten presenterades. Den innehåller många åtgärder som du också efterfrågar. Vi ska bli bättre på kompletterande utbildningar. Vi har sett till att fördubbla anslaget till det. Vi ska bli bättre på valideringar. Vi ska se till att sfi förbättras. En rad åtgärder finns i den strategin. Det är bara att rösta för den så har vi kommit i gång med ett bra och konkret arbete för att förbättra integrationen för fler människor i Sverige.