Motorvägsbron i Södertälje

Herr talman! Ingela Nylund Watz har frågat försvarsministern om han delar Försvarsmaktens bedömning att det finns behov av en ny förbindelse över Södertälje kanal och om han avser att vidta några åtgärder utifrån sin uppfattning i frågan. Ingela Nylund Watz har vidare frågat försvarsministern hur han ser på att det fattas beslut om Trafikverkets nuvarande planer för kapacitetshöjning innan frågan om hur totalförsvarets behov av ökad redundans kan uppfyllas och om han är beredd att vidta några åtgärder med anledning av detta.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

I infrastrukturpropositionen från 2024 (prop. 2024/25:28) klargjordes att regeringen arbetar för ett robust och effektivt transportinfrastruktursystem där samtliga trafikslags fördelar kan utnyttjas på bästa sätt och komplettera varandra. En väl fungerande infrastruktur är avgörande för svensk konkurrenskraft och för att hela Sverige ska fungera. Den ekonomiska ramen för nästa planperiod, 2026–2037, uppgår till 1 171 miljarder kronor. Det är en historiskt stor satsning, där vi har ökat infrastrukturramen med över 200 miljarder kronor jämfört med den tidigare planperioden och där vi prioriterar att vårda det befintliga transportsystemet och prioriterar underhåll samtidigt som transportsystemet kan utvecklas.

Trafikverket har mot den bakgrunden haft i uppdrag att ta fram ett förslag till en ny nationell plan för perioden 2026–2037. I uppdraget till Trafikverket har regeringen bland annat betonat att samhällsekonomisk lönsamhet ska vara vägledande, att det är viktigt med ett stråk- och systemtänk och att det försämrade säkerhetspolitiska läget och totalförsvarets behov behöver beaktas. Objekt som inte är transportpolitiskt motiverade utan i huvudsak syftar till att stärka civilt eller militärt försvar måste dock bedömas och finansieras i särskild ordning. Dessa objekt skulle därför inte ingå i förslaget till nationell plan.

Trafikverkets planförslag innehåller bland annat ett nytt objekt som innebär kapacitetsförstärkningar på existerande motorvägsbro i Södertälje. Det föreslagna objektet innebär en breddning av bron för att möjliggöra en utökning från två till tre körfält i vardera riktningen, men det innehåller också åtgärder för att stärka robustheten på motorvägsbroarna.

Regeringen beslutade den 24 april 2026 att fastställa den nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastrukturen för perioden 2026–2037. Regeringen anser att behovet av robusthet och redundans vid vägpassage av Södertälje kanal ökar i ljuset av det förändrade och försämrade omvärldsläget. Södertäljepassagen utgör även en viktig transportlänk för svensk ekonomi och exportindustrins utveckling.

Därför har regeringen beslutat att lägga in medel i planen för att ta fram ett aktualiserat underlag så att en bedömning av eventuella åtgärder för passage av Södertälje kanal kan göras inför nästa planperiod. Samtidigt ligger det nya objektet ”E4/E20 Södertäljebron, Kapacitetsförstärkning till följd av Förbifart Stockholm” kvar i den nationella planen enligt Trafikverkets förslag.

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet!

Regeringens besked om frågan om en ny passage över Södertälje kanal i nationella planen är en besvikelse för hela Stockholmsregionen. Ett så kallat underlag för att bedöma behovet ska tas fram. Vem, undrar man, mer än regeringen kan tvivla på behovet av en ny passage över eller under Södertälje kanal?

Här är några fakta. Motorvägsbron med Europavägarna E4/E20 vid Södertälje är av mycket kritisk betydelse för hela landet. Bron och kanalen saknar kapacitetsstarka alternativa förbindelser, vilket gör platsen inte bara kritisk utan också väldigt sårbar, där en störning av driften får omfattande samhällsekonomiska konsekvenser. Det är en av Sveriges mest strategiska transportlänkar med central betydelse för både vägtrafik och sjöfart. Den binder samman södra Sverige med huvudstadsregionen och fungerar som nav för såväl industriella som samhällsviktiga flöden.

Att bron är öppningsbar och bara har två körfält i vardera riktningen ökar utsattheten för både trafikolyckor och tekniska haverier. Ett avbrott får snabbt genomslag i form av trängsel, leveransstörningar och ökade samhällsekonomiska kostnader, vilket vi bittert fick erfara under midsommartiden 2016. En allvarlig incident som sätter både bron och kanalen ur spel bedöms leda till samhällsekonomiska kostnader på minst 46 miljoner kronor det första dygnet, huvudsakligen till följd av restidsförluster. Därtill kommer produktionseffekter med tapp på upp till 60 miljoner kronor per dag. De godstransporter som påverkas representerar ett årligt varuvärde på över 1 100 miljarder kronor. Det motsvarar en tredjedel av Sveriges totala varuflöden.

Herr talman! Södertälje är en industriell kärnpunkt i svensk ekonomi, där Scania och Astra Zeneca tillsammans sysselsätter cirka 24 000 personer lokalt och indirekt påverkar nästan 60 000 arbetstillfällen nationellt. Deras export och produktion är i hög grad beroende av en fungerande infrastruktur.

Södertäljebron har en nyckelroll i huvudstadsregionens – för att inte säga hela landets – livsmedelsförsörjning. WSP:s bedömningar visar att det varje år transporteras livsmedel till ett värde av cirka 50 miljarder kronor över bron, vilket motsvarar omkring 13 procent av de totala vägtransporterna av livsmedel i Sverige.

Herr talman! I den nyligen antagna nationella planen för vägtrafik föreslås, precis som ministern sa, att bron ska breddas till tre filer under perioden 2033–2037. I perioder kommer då trafiken att hänvisas till en fil vardera i norr- respektive södergående riktning. Detta i ett läge då den nya Förbifart Stockholm blivit färdig kring 2029–2030 och trafikmängden bedöms öka med 35 procent framåt 2045. Det kommer att leda till en allvarlig trafikinfarkt av sällan skådat slag, produktionsbortfall för industrin och allvarliga miljökonsekvenser, framför allt för Södertälje kommun.

Jag ställde mina frågor i interpellationen till försvarsministern. Därför är jag fortsatt intresserad av att höra svar på de frågor jag ställt som har ett försvarsperspektiv. Är det rimligt att anta att försvarsministern eller regeringen delar bedömningen att det behövs en ny passage över Södertälje kanal?

Herr talman! Europaväg 4 och 20 har i dag hög trafikbelastning. Det är ingenting vi löser enbart genom att förbättra den motorvägsbro som denna interpellation fokuserar på. Antalet företagstransporter på sträckan är högt, och många pendlar till och från Stockholm och Södertälje varje dag.

Trafiksituationen kommer inte att bli bättre på sträckan. Snarare kommer den att försämras ytterligare, och vägen korkar ofta igen redan vid Botkyrka, som ligger en bra bit från Södertälje. Det som krävs är en bredare helhetslösning kring hur man ska hantera trafiksituationen, från Södertälje in mot Stockholm och från Stockholm mot Södertälje.

Jag vill med detta anförande under denna interpellationsdebatt betona vikten för infrastrukturministern av att just denna väg har stora brister och att det bara kommer att bli sämre. Jag delar mycket av det som interpellanten tog upp i sitt anförande. Min förhoppning är att statsrådet, om så inte redan har skett, lyfter denna fråga vidare, först och främst inom Trafikverket.

För Stockholmsregionens fortsatta tillväxt är detta en fråga som måste lösas på sikt. Precis som interpellanten var inne på har vi väldigt många varutransporter in och ut från Stockholm på denna väg. Det kommer en tid när många transportföretag inte anser det tillräckligt lönsamt att sitta i timslånga köer för att göra en leverans i Stockholmsområdet utan börjar se sig om efter andra alternativ. Det här är en viktig fråga för Stockholms fortsatta tillväxt, så låt oss agera i dag innan många företag ser sig om efter andra alternativ.

Herr talman! Tack, ledamöterna, för engagemanget!

Frågan som Ingela Nylund Watz ställde avslutningsvis var om det är rimligt med en ny passage över Södertälje kanal. Ja, annars hade vi inte lagt in det utredningsuppdraget till Trafikverket. Det finns en anledning till att regeringen ger det uppdraget tillsammans med uppdraget att bredda befintlig passage. Det är självklart att det hade varit ännu bättre om breddningen hade gjorts innan Förbifart Stockholm öppnas. Jag förväntar mig att arbetet med breddningen sker så effektivt och snabbt som möjligt och också i nära dialog med dem som är beroende av att förbindelsen är öppen och kapacitetsstark även under byggfasen.

Herr talman! I interpellationen anges att den planerade breddningen innebär att trafiken under fyra år enbart kommer att kunna nyttja en fil i norr- respektive södergående riktning på bron. Jag vill upplysa kammaren om att jag efter att ha undersökt den här frågan och informerat mig hos Trafikverket har fått beskedet att den lösning Trafikverket nu tittar på och arbetar utifrån innebär att det byggs två överledningsbroar mellan de båda statliga broarna. Det innebär att kapaciteten på bron behöver sättas ned i ett år. Det är en väsentlig skillnad mot vad ledamoten skrev i sin interpellation. Därför vill jag informera om detta.

Trafikverket framhåller att beslutet om utformningen inte har tagits än och att det i det arbetet förstås är viktigt med en nära dialog med berörda parter om konsekvenserna.

Herr talman! När det gäller breddningen kan jag inte låta bli att ta upp att det arbetet avbröts. Det hade planerats länge, men det avbröts av tidigare regering. Det är klart att vi hade varit i ett bättre läge om det inte hade stannat av utan varit igång som förberedelse inför att Förbifart Stockholm öppnar. En fråga är alltså om det finns någon självrannsakan gällande det beslut som fattats tidigare. Det är klart att det hade påverkat i dag.

Regeringen har avsatt utredningsmedel för just passagen över Södertälje kanal som redundans till den bro som kommer att breddas. Det är angelägna åtgärder för att stärka robustheten och minska sårbarheten i trafiken. Detta är inte bara en fråga för Södertälje och Stockholmsområdet, utan det är en viktig fråga för hela infrastrukturen i vårt avlånga land.

När det kommer till de specifika frågorna har Försvarsmakten eller dåvarande MSB inte berört motorvägsbron i sina remissyttranden över nationell plan. Deras remissvar ligger på en mer övergripande nivå och berör ej enskilda objekt. Däremot vill jag förstås påminna om att de 30 miljarder som ligger utöver nationell plan i den civilförsvarsbudget vi är överens om kommer att följa Försvarsmaktens utpekade behov. Det har tidigare lämnats besked om att en stor del av de medlen kommer att gå till upprustning av Inlandsbanan. Ytterligare åtgärder som täcks av dem kommer att styras av Försvarsmaktens behov.

Samtidigt är den nationella plan som regeringen har fastställt förstås beredskapshöjande genom omfattande åtgärder för att rusta upp, stärka bärighet och även utreda och ta fram förslag på hur Södertäljepassagen ska kunna säkras för framtiden.

Herr talman! Det senaste inlägget från infrastrukturministern illustrerar det faktum att det bland blir tokigt när vi som interpellanter ställer frågor till ett statsråd och sedan får svar av ett annat.

Jag har ställt den här interpellationen helt och hållet ur ett försvarsperspektiv. Nu får jag allmänna svar av infrastrukturministern om de satsningar som görs i den nationella planen och ett resonemang kring det. Det är intressant att debattera och diskutera det med infrastrukturministern, men jag var intresserad av att diskutera Södertäljebron ur ett försvarsperspektiv med försvarsministern. Om infrastrukturministern å regeringens vägnar inte kan ge tydliga svar på mina frågor ur ett försvarsperspektiv är det tråkigt, men jag hoppas att infrastrukturministern tar chansen.

Södertälje intar ju en särställning på kartan över strategiska knutpunkter genom sin roll som väg, järnvägs- och sjöfartsknut och med direkt påverkan på både regional försörjning och nationell exportkapacitet. De stora industrierna i Södertälje exporterar ungefär 10 procent av det samlade exportvärdet. Det går inte att blunda för att produktionsstörningar i form av att personal inte kan ta sig till och från arbetet eller komma i tid eller att gods varken kan komma in eller ut till de här industrierna under långa perioder påverkar och skapar ett betydande produktionsbortfall.

Nu säger infrastrukturministern precis det som är kärnan i min interpellation, nämligen att objekt som inte är transportpolitiskt motiverade utan i huvudsak syftar till att stärka civilt eller militärt försvar måste bedömas i en annan ordning och finansieras i en särskild ordning. Ministern pekar på de 30 miljarderna i totalförsvarssatsningar. Det är alldeles riktigt att dessa satsningar kommer att finansiera en del av objekten. Det är dock oklart om Södertäljebron kommer att finnas med i det sammanhanget.

Infrastrukturministern vill kasta tillbaka bollen på tidigare regeringar. Det är ett retoriskt knep som man gärna kan ta till. Men jag försöker här lyfta blicken och hoppas att vi kan enas om att skjuta fram en investering som de stora industrierna i Stockholmsregionen, alla kommuner runt om i hela Mälardalen och troligen också stora delar av regeringsunderlaget tycker är nödvändiga. Det gäller till exempel en ny passage över Södertälje kanal.

Det är tråkigt om det blir en förskjutning av detta projekt långt bort mot 2040, vilket blir konsekvensen av de beslut som regeringen har fattat hittills. Man säger att man ska ta fram underlag för att eventuellt utreda möjligheten till en ny passage.

Jag lyfter fram det här i min interpellation för att jag tror att det ur försvarssynpunkt är otroligt dålig politik. Vi som land behöver vara betydligt mer offensiva när vi ser på huvudstadsregionens förutsättningar att fungera i både kris och fredstid.

Av de samlade livsmedelstransporterna passerar 13 procent över det här snittet, och det gods som måste in och ut här representerar 10 procent av det svenska exportvärdet. Med tanke på det och att personalförsörjningen kan haverera på grund av kökaos borde det föranleda Sveriges regering att vara lite mer framåtlutad än att skjuta fram projektet till bort mot 2040.

Herr talman! Det kan möjligen vara lite ovant för en socialdemokrat att infrastrukturministern tar fullt ansvar för att rusta svensk infrastruktur också ur ett totalförsvarsperspektiv. Den plan som vi nu har fattat beslut om är den första som på allvar tar in totalförsvarets behov. Det har saknats tidigare.

Jag förstår möjligen frågetecknen, men det är inget konstigt med att den minister som är ansvarig för att infrastrukturen ska hålla i Sverige, både i vackert väder och i ett läge med höjd beredskap, också svarar på frågor om hur vi rustar infrastrukturen.

Det vi gör nu har direkt påverkan på Försvarsmaktens behov. Det gäller allt ifrån höjningar av bärighetsklass till fördubblat stöd till enskilda vägar, upprustning av underhållet av vägnätet och järnvägsnätet och ökad tillförlitligheten. Att vi rustar Malmbanan så att kapaciteten ökar där är någonting som får direkt påverkan på infrastrukturens förmåga att upprätthålla viktiga transporter för det militära försvaret.

En del av vår avskräckning är att vi har en infrastruktur som håller. Det är inte bara en fråga för försvarsministern att de olika sektorerna står starka i ett oroligt läge. Det är en förändring. Det är en förstärkning av detta i den nationella planen.

Därför är det, som jag ser det, inte något konstigt att jag svarar på frågor som rör infrastrukturen som också är direkt kopplade till det militära försvaret – tvärtom.

Vi har stärkt samarbetet på nordisk nivå. Vi har inrättat ett nordiskt samarbete, kallat Nordic Transport Preparedness Cooperation, som är beställt av transportministrar och infrastrukturministrar. Det är ett direkt samarbete med ländernas försvarsmakter. I detta är samarbetet mellan mitt departement och Försvarsdepartementet tätare än någonsin – i alla fall än på väldigt länge.

I ljuset av detta kom frågan om motorvägsbron i Södertälje. Jag svarade på ledamotens fråga ”Är det rimligt?”, herr talman. Ja, det är rimligt. Det är därför regeringen ger det här uppdraget. Det är också därför vi är måna om att breddningen av den befintliga bron sker så snabbt och effektivt som möjligt.

Jag vet inte om Ingela Nylund Watz uppmärksammade vad jag sa i mitt förra inlägg. De fyra år som hon refererar till i interpellationen har nu reducerats till ett år i det planerade arbetssätt som Trafikverket genomför och har på bordet. Man har inte fattat ett beslut än, men man har planerat för det och har haft en nära dialog med inte minst näringslivets aktörer. Det är dock viktigt att snabbt få det här på plats.

Utifrån det dristade jag mig till att ifrågasätta den förra regeringens beslut om att dra bort det här i den nationella planen. Det är inte ett retoriskt knep, utan det är ett sätt att belysa att tidigare beslut gör att vi i dag sitter i en sämre sits. Om man inte hade skjutit på beslutet om att bredda E4 och om man inte hade varit så angelägen om att få det på plats så snabbt som möjligt hade dagens debatt kanske varit en annan.

Nu har vi både ett redundansproblem, som regeringen adresserar med det här uppdraget, och ett kapacitetsproblem här och nu, som regeringen också adresserar. Vi är inte nöjda med att det skulle ta fyra år, men Trafikverkets planering pekar på att det kan ske med nedsatt kapacitet under ett år. Det här behöver dock ske så effektivt och snabbt som möjligt och i god dialog med dem som är beroende av transportsträckan.

Herr talman! Om infrastrukturministern har rollen som ansvarig för att säkra redundans, hållfasthet och hållbarhet i trafiksystemen också ur totalförsvarssynpunkt och tycker att det är beklagligt att det här lyftes ur den nationella planen under den förra mandatperioden undrar man: Bedömer regeringen verkligen att det här är en strategiskt viktig knutpunkt som behöver utvecklas, försvaras och ges ökad robusthet? Varför skjuter man i så fall projektet till långt efter 2040?

Om infrastrukturministern delar uppfattningen att det här är en vital strategisk knutpunkt som behöver förstärkt kapacitet, precis som Försvarsmakten har gett uttryck för i olika sammanhang, vore det väl rimligt att inte skjuta det långt bortom 2040. I stället borde man axa arbetet. Man borde ha lyft in det här tidigare.

I praktiken betyder det här för oss som bor i Stockholmsregionen att regeringen egentligen säger att försvaret av huvudstadsregionen inte är så viktigt. Det är viktigare med andra försvarssatsningar. Men vi får väl hoppas att bron står sig och håller och att det inte inträffar någon olycka eller att vi hamnar i kris eller någon annan situation som får stor påverkan på trafikflödena över Södertäljebron. Huvudstadsregionen är helt beroende av en fungerande trafik över bron för sin försörjning av både gods- och varutransporter.

Jag tycker inte att infrastrukturministerns argumentation blir starkare när han först säger att det var beklagligt att ta ur breddningen av bron ur planen för fyra år sedan och sedan säger att den stora lösningen ska komma först efter 2040. Det duger inte.

Herr talman! På tal om retoriska knep blir det här ett väldigt ihåligt resonemang. Men det får stå för Ingela Nylund Watz.

Vi har påskyndat arbetet. Trafikverket kan nu genomföra åtgärden på ett år i stället för fyra år, vilket framgår av den information som jag har gett till kammaren i dag.

Det är inte så att hela Mälardalen håller med Ingela Nylund Watz. Stockholms stad framförde att det är positivt att objektet breddning av Södertäljebron finns med som namngivet objekt i den nationella planen. Mälardalsrådet välkomnade att Trafikverket inkluderar åtgärder i planförslaget för att förbättra och bredda Södertäljebron. De framförde att det stärker kapaciteten och ger en bättre framkomlighet mellan Stockholm och Södertälje.

Det är en enkel uppgift i opposition att i dag stå och skälla på en regering som nu genomför åtgärder. Jag har gett Trafikverket i uppdrag att utreda Södertäljepassagen för en stärkt redundans och ser till att bredda E4:an så att den blir mer kapacitetsstark.

Trafikverket föreslog detta för den förra regeringen, men man orkade inte eller kunde av någon anledning man inte fatta ett sådant beslut. Det är därför vi står här i dag.

Tala gärna om åren framåt – men man måste också titta på åren bakåt, för infrastrukturplanering är långsiktig. Jag har inte hört ett uns av självrannsakan i Ingela Nylund Watz resonemang.

Vi tar ansvar; vi genomför åtgärder. Vi vill förstås se till att detta går så snabbt som möjligt i totalförsvarshänseende, för detta är ett viktigt stråk och en viktig sträcka – inte bara för Södertälje och Stockholm utan för hela Sverige, som jag också har sagt tidigare, herr talman. Det svaret återupprepar jag gärna, om det inte har uppfattats i debatten i dag; det vill jag understryka. Det är därför vi nu både går vidare med breddningen av bron och ger Trafikverket i uppdrag att utreda en redundans för Södertäljepassagen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.