Missförhållanden i kycklingindustrin

Fru talman! Elin Segerlind har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att säkerställa att djurskyddslagen efterlevs samt om jag avser att ta initiativ för att skärpa lagstiftningen så att kycklingarna i industrin skyddas från lidande och i så fall på vilket sätt.

Jag vill börja med att framhålla att det aldrig är acceptabelt att djur skadas eller orsakas onödigt lidande. Vi har ett system där officiella veterinärer på slakterierna kontrollerar djurskyddet för djur som ska slaktas. Det är av största vikt att detta fungerar så att eventuella djurskyddsproblem uppmärksammas och kan åtgärdas. Det huvudsakliga ansvaret för djurskyddet vilar dock på den som håller djuren. Det är den dagliga omsorgen om djuren och hanteringen av dem som säkerställer att djuren har det bra.

Den 1 april 2019 trädde den nya djurskyddslagen i kraft. Den nya lagen innebär en uppdatering och modernisering av den tidigare lagen, som funnits i drygt 30 år. Både den tidigare lagen och den nya lagen innehåller de mest grundläggande bestämmelserna till skydd för djuren. I det ingår att djuren ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. I den inledande bestämmelsen till den nya lagen görs det tydligt att lagen syftar till att säkerställa ett gott djurskydd och att främja god djurvälfärd och respekt för djuren.

Att värna djurskyddet är en prioriterad fråga för regeringen. Jag har förtroende för att den kontroll som våra kontrollmyndigheter utför fungerar så att djurskyddsproblem upptäcks. Det är bra att branschen har egna djuromsorgsprogram för att fånga upp och åtgärda brister eller problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på min fråga! Det är såklart glädjande att höra att djurskyddet är en viktig fråga för regeringen och för statsrådet. Därför kan man inte annat än undra hur det är möjligt att djurens lidande ändå får fortgå på detta vis.

Det är över ett år sedan Livsmedelsverket rapporterade att 1 800 kycklingar varje dag kom till Guldfågels slakteri på Öland med brutna vingar, vissa med så omfattande skador att benpipor hade penetrerat huden. Tanken på det får i alla fall mig att må lite illa eftersom kycklingar precis som människor har benhinnor runt alla ben som innehåller mängder av nerver, vilket utan att kräva någon större fantasi bör få oss att förstå vilken hög nivå av smärta dessa kycklingar går igenom.

Fru talman! Det är sant som statsrådet svarar att djurskyddslagen säger att djur ska skyddas från lidande. Lagen specificerar däremot inte ett särskilt antal djur som ska skonas eller en procentsats som ger godkänt om sisådär 60 procent slipper lidande i samband med slakt. I stället utgår vi, när vi skriver, från att djur ska förskonas från all smärta, plåga och lidande och att vi då talar om alla djur.

I Sverige stoltserar vi med en ambitiös djurskyddslagstiftning. Men om kontrollen av djurskyddslagstiftningen inte fungerar och efterlevnaden därmed inte kan garanteras innebär en strikt lagstiftning inte mycket för djurens faktiska välmående.

Under 2017 kom omkring 13 000 anmälningar om brister i djurhållningen in till länsstyrelserna. Av dessa kontrollerades bara 30 procent på plats av länsstyrelserna, enligt Jordbruksverket. Långt ifrån alla kontroller där brister i djurhållningen har kunnat konstateras har alltså följts upp av länsstyrelsen, som har ansvaret för brister som inte uppkommer på slakteriet. På samma gång har de nödvändiga åtgärderna uteblivit, bristerna i värsta fall inte åtgärdats och effekterna av eventuella förbättringar som gjorts inte kontrollerats.

Så är det nu i fallet på Öland, där länsstyrelsen har fått information om missförhållanden och skadade djur på slakteriet men under ett års tid inte vidtagit åtgärder.

Det är tydligt att länsstyrelserna inte mäktar med sitt kontrolluppdrag. Därmed är det inte sagt att de kontroller som görs utförs dåligt. Åtgärderna kan vara flera - antingen att ge ökade anslag till länsstyrelserna så att de klarar av att genomföra de kontroller de ska göra eller att se över om det finns andra sätt att genomföra kontrollerna på för att i stället avlasta länsstyrelserna.

Vänsterpartiet tror inte på att öka antalet självkontroller, som i dag används för att minska kontrollkostnaderna för slakterierna. Kontrollerna bör i möjligaste mån göras av oberoende part. Frågan är då vilken part som är mest lämpad för att också få ett helhetsperspektiv för Sverige.

För Vänsterpartiet är det viktigt att både de djurskyddskontroller som görs och de anmälningar som kommer in följs upp och att åtgärder vid brister i djurskyddet blir regel och inte undantag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ett stort tack till Elin Segerlind, som ställer en fråga som är väldigt angelägen!

Jag tror att vi i grunden är överens om att vi ska ha ett djurskydd som vi kan vara stolta över i Sverige. Jag menar att vi också har det - vår lagstiftning på området är en av världens mest långtgående. Det använder vi också som ett argument när vi talar om varför vi vill att man ska köpa svenskt eller varför vi vill exportera mer. Det är någonting som vi har stor anledning att slå vakt om.

Vi har en ny lag på plats från den 1 april, alltså sedan drygt en vecka. Lagen har utvecklats och moderniserats, och det är bra. Detta innebär givetvis inte att allt är frid och fröjd. Vi måste kontinuerligt jobba med att säkerställa att framför allt kontrollen fungerar; där är vi helt överens.

När det gäller det aktuella fall som det refereras till i interpellationen nämner Elin Segerlind i sitt inlägg att det är ett år sedan kontrollen gjordes och frågar varför detta fått fortgå.

Mitt svar är att det inte har fått fortgå. Man har vidtagit ett antal olika åtgärder och konstaterat att man tror att det är en rad olika saker som har samspelat så att andelen skadade vingar uppmätts till 1,8 procent.

Man har dragit igång ett projekt som syftar till att utvärdera allt från lastningsmaskiner till lastningspersonal, transportbehållare, miljö i stallarna, ljusnivå vid lastning, foderpåverkan, hälsostatus på kycklingarna, slaktvikt, rutiner i hela värdekedjan, skillnader mellan anläggningar och mellan bönder, transporter av kycklingar samt hantering och rutiner i slakterier. Det är ett ganska heltäckande arbete man har satt igång.

Uppföljningen av detta gjordes för någon månad sedan. I månadsskiftet februari/mars gjorde man en ny större kontroll som man nu håller på att sammanställa. Resultatet av den kontrollen är ännu inte känt, men min förhoppning är givetvis att den ska visa på ett betydligt bättre utfall.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det är länsstyrelsen som har sanktionsmöjligheterna i detta sammanhang. När en sanktion eller ett föreläggande har utfärdats sätts en tidsgräns, och en handlingsplan tas fram. Man levererar ett antal saker, och om man inte levererar det som sagts finns möjlighet till vidare sanktioner. Det kan handla om vite eller, i värsta fall, om att man inte får hålla djur. Det finns ett antal olika sanktioner som kan tas till.

Jag tycker dock att det i sammanhanget är viktigt att poängtera att det inte är min sak att avgöra om detta har hanterats på ett adekvat sätt eller inte. Det är ansvariga myndigheter och veterinärer som har kontrollbefogenheterna och befogenheterna att utdöma sanktioner. Vårt ansvar är att säkerställa att vi har en lagstiftning som är rimlig. Där känner jag att vi har tagit ett tydligt grepp, både med den lag som har funnits och med den lag som nu har kommit på plats.

Vi tar också ett ansvar genom att följa dessa frågor väldigt noga och ha en dialog med ansvariga kontrollmyndigheter för att säkerställa att de i sin tur har de verktyg de behöver.

Fru talman! Tack så mycket för svaret, statsrådet! Jag förstår precis att, som statsrådet säger, detta enskilda fall inte är statsrådets ansvar, utan jag använder det som ett exempel på rutinerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det projekt som satts igång, som statsrådet talar om, gällande hanteringen av rutinerna är jätteviktigt, samtidigt som jag ändå tänker att det brister någonstans när länsstyrelsen bara utför kontroller i 30 procent av alla fall som anmäls.

Vi vet redan i dag att den storskaliga kycklingköttindustrin är förenad med en lång rad risker för kycklingarnas välmående. Den snabba tillväxten gör det till exempel svårt för kycklingarna att orka hålla uppe sin egen kroppsvikt. Kycklingarna lider av trängseln i stallarna, den maskinella insamlingen och så vidare. Vad den nya djurskyddslagstiftningen ger för effekter får vi naturligtvis återkomma till.

Vänsterpartiet har dock vid flera tillfällen föreslagit förändringar i djurskyddslagstiftningen, som inte finns med i den nya lagstiftningen, för att minska djurens lidande. Det handlar om större möjligheter till utevistelse och naturligt beteende, ökad tillsyn och minskad köttkonsumtion, för att bara nämna några parametrar.

Kycklingköttproduktionen skulle också behöva ställa om sitt tillvägagångssätt och använda raser som växer långsammare, minska transporttiden för levande kycklingar och gå över till transport av kött i stället för kycklingar.

Det är också helt klart att det behövs tydliga direktiv till länsstyrelserna om att prioritera kontrollen och uppföljningen av åtgärder när det brister i djurhållningen, liksom en fastlagd bortre tidsgräns för när felen ska vara åtgärdade. En uppföljningsgrad på 30 procent, som vi konstaterat, kan inte anses vara tillfredsställande.

Den svenska djurskyddslagen är något att vara stolt över - det kan vi vara överens om. Den visar på en hög ambitionsnivå, men de konkreta åtgärderna kommer först på föreskriftsnivå, främst från Jordbruksverket. Det är där vi kommer att se vad lagen kommer att betyda i praktiken. När detaljerna också kommer först i myndigheternas föreskrifter är de inte heller straffsanktionerade.

Vänsterpartiets förhoppning och starka önskan är att ministern, som hon var inne på, nu följer utvecklingen av hur den nya djurskyddslagen tar sig uttryck i praktiken och fortsätter att agera för att stärka djurskyddet, för än har vi inte nått hela vägen fram.

Den svenska djurskyddslagstiftningen och kontrollerna av djurens välmående är, precis som statsrådet var inne på, en stark anledning till att många väljer att äta svenskt kött. Detta är också i sig ett värde att ta hänsyn till, eftersom en försvagad bild av den svenska djurhållningen skulle kunna betyda minskad konsumtion av just svenskt kött till förmån för importerat.

Livsmedelsverket håller också på med en utvärdering av sin kontrollfunktion på slakterier för att ta fram moderna kontrollmetoder och säkra att kontroller följs upp. Vänsterpartiet önskar att regeringen även följer det arbetet noga och vidtar de åtgärder som behövs för att ytterligare stärka kontrollerna vid våra svenska slakterier.

Fru talman! Jag tror återigen att vi i grunden är väldigt överens. Möjligen skiljer vi oss något i den tilltro vi har till våra kontrollinstanser.

Det viktiga tror jag är, som Elin Segerlind själv tar upp, att vi från politikens sida inte blir nöjda utan är beredda att fortsätta att följa frågan för att se att vi får den effekt vi vill ha. Det är jag, och min bild är att det är något vi har gemensamt i svensk politik. Detta är ju en politisk fråga som det egentligen råder ganska lite politisk kontrovers kring. Det finns en stor samsyn kring att detta är viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tänkte kort kommentera mängden kontroller som görs. Här har man begränsade resurser, och självklart är det en budgetär fråga huruvida man ska tillskjuta mer pengar till länsstyrelsen. Men det är en fråga som varken jag eller Elin Segerlind fullt ut råder över. Det är dock något som behöver noteras. Givet de resurser man har behöver man prioritera så att man använder dem på ett klokt sätt.

Antalet anmälningar ökar hela tiden, och det är bra att folk anmäler. Men vi kan också konstatera att många av de anmälningar som görs gäller katt, hund och andra sällskapsdjur. En uppföljning visar att en ganska stor del av dem, mer än hälften, inte resulterar i att man går vidare med någon form av anmärkning. Men detta tar självklart tid från de risk- eller händelsebaserade kontrollerna, de planerade och förebyggande kontrollerna och det arbete som behöver göras.

Det är därför bra att man nu jobbar målmedvetet med att ta fram metoder för att identifiera vad som kräver ett besök och vad som kan hanteras på ett annat sätt och att man säkerställer att man också har tid att göra uppföljningskontroller. Det är i detta sammanhang rimligen prioriterat att man har tid för detta, för annars blir kontrollsystemet självklart i någon mening verkningslöst. Där pågår ett arbete som jag tror innebär att man effektiviserar sin kontroll på ett positivt sätt. Det är jag väldigt nöjd med, men självklart ska vi fortsätta att följa detta.

Elin Segerlind lyfter också fram en rad olika saker som Vänsterpartiet har föreslagit, och jag kan sympatisera med många av dem. Jag kan dock konstatera att jag inte kommer att hinna bemöta dem alla, men jag kan nämna att man exempelvis lyfter fram att det borde vara tidsbestämt. Min bild är att det är det. Så fort det kommer ett föreläggande åtföljs det av en tidsbestämmelse.

Ni lyfter också fram att det bör finnas sanktioner. Min bild är att det finns goda möjligheter till sanktioner inom ramen för den lagstiftning vi har. Det är också så att man både kan och ska polisanmäla allvarliga brott, som då ska lagföras, processas, gå till åtal och så vidare enligt gängse regler.

Nu talar vi mycket om vad vi gör i Sverige. Men i sammanhanget vill jag betona att om vi vill fortsätta att hålla den höga kvalitet vi har är det angeläget att vi jobbar strukturerat gentemot EU och inom EU-samarbetet. Där har Sverige varit drivande också i en del av de frågor som ni nämner här, till exempel när det gäller hur långa transporter får vara. Vi har lyckats få till stånd ett samarbete kring en plattform med ett antal olika undergrupper som jobbar med prioriterade frågor - transport är en och smågrisar en annan. Det finns ett antal olika frågor.

Vi har denna fråga högt prioriterad, och det är viktigt.

Fru talman! Tack, statsrådet Jennie Nilsson! Vi har i grund och botten en stark samsyn om detta. Precis som du säger är det också viktigt att ta in EU-perspektivet i det hela, för djurskyddslagstiftningen handlar ju i mycket om EU-förordningen om djurskydd. Där har vi, precis som du säger, mycket att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan ändå känna, utifrån situationen på slakteriet på Öland och att Livsmedelsverket säger att det troligtvis ser likadant ut på andra slakterier som hanterar kycklingar, att vi någonstans brister i hanteringen och i kontrollerna och att vi behöver se över detta.

Även om det är som statsrådet säger, att en stor del av de anmälningar som kommer in till länsstyrelsen rör just tamboskap, är det en låg uppföljningsgrad. Jag har den fullaste förståelse för att det är en budgetär fråga, men prioriteringarna behöver kanske ses över. I slutändan handlar det ju om 1 800 kycklingar om dagen. Om man slaktar varje dag är det 648 000 om året eller i alla fall kring en halv miljon om året, och det är då bara på ett slakteri. Då tycker jag att man kommer ganska långt från det djurskyddslagstiftningen säger om att djur ska förskonas från all smärta, plåga eller lidande. Jag hoppas att vi nu kan se till att det blir verklighet.

Fru talman! Jag inte bara hoppas utan förväntar mig att branschen tar detta på stort allvar, och det gäller vilken bransch som helst. Jag vill nog hellre tala om detta i mer principiella termer än att tala om ett enskilt företag. Det borde finnas en stor samsyn mellan politiken, näringen och Myndighetssverige om att det tjänar oss alla väl att man har goda rutiner och god kontroll, och det ligger i branschens intresse att också åtgärda problem.

Jag förväntar mig alltså att man har vidtagit åtgärder på de företag som har haft kontroller och haft problem och att det också blir best practice i hela branschen att man säkerställer att man har rutiner som innebär ett gott djurskydd.

Jag tror också att det är väldigt viktigt att vi har den här typen av debatter. Jag tycker också att det någonstans vittnar om att vi har en ganska god ordning i Sverige: När man upptäcker saker och ting rapporteras det in, och det blir allmänt känt också för allmänhet och medier. Det blir diskussion, vilket i sig ökar incitamenten och intresset för att rätta till problem. Så är det inte i alla länder.

Detta är alltså en god sak, och därför tycker jag att det är väldigt bra att vi har den här interpellationsdebatten. Vi visar väldigt tydligt att vi bryr oss, och vi förväntar oss att det blir resultat när man upptäcker missförhållanden. Om det inte blir resultat finns det sanktioner att ta till, och jag förväntar mig att man tar till dem i alla fall som anmäls där man inte kommer till rätta med problem.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.