Matchningsproblematiken på arbetsmarknaden

Fru talman! Johan Andersson har frågat mig vad jag och regeringen har för strategi för att få matchningsproblematiken att fungera på arbetsmarknaden och vilket uppdrag jag och regeringen ger Arbetsförmedlingen att bli matchningsspecialister för att skapa en väl fungerande arbetsmarknad. Först och främst vill jag säga att det är viktigt att Arbetsförmedlingen har förtroende och legitimitet bland arbetsgivare och arbetssökande för att kunna bidra till att förbättra matchningen på arbetsmarknaden. Ett ökat förtroende bör leda till att fler arbetsgivare vänder sig till Arbetsförmedlingen för att få stöd i sin rekryteringsprocess och att fler arbetssökande väljer att ta del av myndighetens service. Hur matchningsarbetet fungerar framgår bland annat av hur arbetsgivarna uppfattar Arbetsförmedlingens hantering av lediga platser och om de fått lämpliga sökande. Av de arbetsgivare som anmält en ledig plats var 88 procent nöjda med hanteringen. 82 procent angav att de fått tillräckligt med lämpliga sökande för att kunna anställa, vilket är i nivå med tidigare år. Arbetsförmedlingens ökade fokus på arbetsgivarkontakter avspeglas i att antalet arbetsgivarkontakter och antalet överenskommelser med arbetsgivare har ökat. Det finns tecken på att matchningen mellan arbetssökande och lediga platser har blivit allt sämre i Sverige och i flera andra länder i Europa samt i USA. Det finns indikationer på att matchningen kan ha försämrats tillfälligt som en följd av den utdragna lågkonjunkturen. Utöver detta är den huvudsakliga förklaringen till varför matchningen enligt en del indikatorer har försämrats att obalanserna mellan arbetssökandes kvalifikationer och arbetsgivarnas kravspecifikationer har ökat. Förutom den utbildningsmässiga obalansen som innebär en brist på arbetskraft inom yrken där det ställs högre krav på utbildning kan en förklaring vara det ökade arbetskraftsdeltagandet bland grupper som står långt från arbetsmarknaden till följd av Arbetsförmedlingens utökade uppdrag kring tidigare sjukskrivna och vissa nyanlända invandrare. Att arbetskraftsdeltagandet ökar är positivt eftersom det på sikt leder till en ökad sysselsättning även om det temporärt leder till en ökad arbetslöshet. Det kan då framstå som att matchningen har försämrats. Det är angeläget att förbättra matchningen mellan dem som söker arbete och dem som söker arbetskraft. Ökningen av antalet arbetssökande med svag förankring på arbetsmarknaden understryker också vikten av en väl fungerande arbetsförmedling.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. När jag läste svaret som statsrådet har författat kändes det positivt att statsrådet har samma syn som undertecknad på att vi i allra högsta grad har ett matchningsproblem på arbetsmarknaden. Men när jag läste svaret ännu en gång tänkte jag efter och funderade på vilka fokusområden regeringen har, och det saknar jag i denna del. Vad har regeringen för sätt att lösa det problem som finns på arbetsmarknaden när det gäller att kunna matcha till rätt jobb? Bakgrunden till interpellationen är att jag har genomfört en hel del arbetsplatsbesök inom offentlig sektor, privat sektor och tjänstesektor. På nästan alla arbetsplatser, med något undantag, fick jag frågan: Vad gör Arbetsförmedlingen för att kunna matcha sökande till våra lediga jobb? Inom offentlig sektor kunde det gälla framför allt sjuksköterskor. Inom kvalificerad verkstadsindustri handlade det om yrkesarbetare. Svetsare är alltid ett bristyrke, åtminstone i mitt hemlän Östergötland. Det var också inom tjänstesektorn, och då saknade man andra grupper. Det föranledde att jag ställde denna interpellation till statsrådet. Regeringens politik när det gäller just matchningen känns lite andefattig. I arbetsmarknadsutskottet hade vi i dag besök av Konjunkturinstitutet som pekade på att matchningen på arbetsmarknaden fungerar ganska dåligt. Det säger också ministern i sitt interpellationssvar och att det har försämrats ytterligare. Vi socialdemokrater har tagit detta på fullaste allvar. I vår budgetmotion som är inlämnad och kommer att behandlas i kammaren framöver har vi pekat på en rad konkreta förslag som vi vill lyfta fram för att få en förbättrad situation för att kunna matcha de arbetslösa till jobb. Min följdfråga till statsrådet med anledning av svaret är: Vad har regeringen konkret för åtgärder för att förbättra matchningen av dem som i dag är arbetssökande?

Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret på interpellationen. Det finns dock några saker som måste kommenteras. Arbetsmarknadsministern får en fråga om hur hon ska få matchningen att fungera bättre. Hon hoppas att Arbetsförmedlingen ska åtnjuta högre förtroende bland arbetsgivarna. Om detta förhoppningsvis inträffar på något oklart sätt bör det leda till att fler arbetsgivare vänder sig till Arbetsförmedlingen. Det är ett fullständigt bisarrt svar, fru talman. Arbetsmarknadsministern hoppas att något kanske händer, och om det kanske händer bör det leda till att något blir lite bättre. Så kan en minister inte svara på en interpellation i Sveriges riksdag. Vidare blir jag lite konfunderad när jag hör att det finns tecken på att matchningen mellan arbetssökande och lediga platser blivit sämre i Sverige. Det är visserligen ett steg i rätt riktning, men det är ett understatement som heter duga. Av någon anledning spelar det dock ingen roll att arbetsmarknadsministern har sett sådana tecken, för det är lika illa i USA och Europa. Då behöver arbetsmarknadsministern inte göra något annat än att möjligen hoppas att det kanske händer något som bör leda till en förbättring. Sedan kommer den fullständigt fantastiska slutsatsen att den försämrade matchningen kanske beror på att de arbetssökandes kvalifikationer inte stämmer överens med arbetsgivarnas kravspecifikation. Det är ett fascinerande uttalande. Kan det vara så att matchningen inte fungerar för att de arbetssökande inte har rätt kvalifikationer? Jag blir lite förundrad över kvaliteten på svaret. Vi har en situation på svensk arbetsmarknad, fru talman, som är djupt oroande. Enligt Svenskt Näringsliv misslyckas var femte rekrytering. Det innebär att mängder av arbeten som finns inte blir tillsatta. Det är produktion av varor och tjänster som inte blir utförd, vilket i sin tur leder till att arbeten som skulle kunna skapas inte blir av. Det är ett faktum att det ser ut så på svensk arbetsmarknad. Vi har 400 000 arbetslösa, var femte rekrytering blir inte av och förra året lämnade Arbetsförmedlingen tillbaka 3 miljarder som var specifikt riktade för att utbilda arbetslösa till att kunna ta de jobb som finns i riktiga företag. Det finns inget tydligare sätt att beskriva ett totalt misslyckande för en regerings arbetsmarknadspolitik än att beskriva matchningen på svensk arbetsmarknad. Men då, hör och häpna, hoppas ministern att Arbetsförmedlingen förtroende eventuellt ska stärkas och att det bör leda till att matchningen förbättras. Fru talman! Det duger inte.

Fru talman! Matchningen på arbetsmarknaden handlar om flera delar. Matchningsfrågan är betydligt större än Arbetsförmedlingen. Talar vi om matchning i ett större perspektiv handlar det om att få arbetsmarknadens funktionssätt att fungera. En viktig del av matchningen är till exempel att göra det mer lönsamt att jobba, vilket påverkar både matchning och jämviktsarbetslöshet, att återupprätta arbetslinjen i socialförsäkringssystemet och att reformera utbildningspolitiken. Matchning handlar alltså om många olika delar. Det Johan Andersson har lyft fram i denna interpellationsdebatt är hur vi ska göra Arbetsförmedlingen till matchningsspecialister. Under tuffa år finns det grupper som har svårare att ta sig in på och ta sig tillbaka till svensk arbetsmarknad. Det handlar om att motivera personer att komma tillbaka till studier som ger jobb. Det är ett statligt ansvar att ha en infrastruktur för utbildning, och det har vi. Vi har betydligt fler platser inom universitetsvärlden i dag än tidigare. Det är också ett individuellt ansvar att söka sig till utbildningar som ger jobb. Vi har till exempel ökat antalet platser på många yrkesutbildningar som arbetsmarknaden efterfrågar. Det gäller exempelvis sjuksköterskor och ingenjörer. Ingenjör är ett yrke som vi vet att många arbetsgivare ropar efter. Ibland behöver de en utbildad ingenjör, och ibland behöver de något liknande med de kompetenserna. Då gäller det att vi får våra unga att söka de utbildningar som finns. Där har Arbetsförmedlingen en viktig roll. Vi förändrar också CSN-systemet så att man kan plugga högre upp i åldrarna. Det är viktigt för matchningen. I grunden handlar det såklart också om hur jobben ska bli fler. Jag vill säga någonting kort om Arbetsförmedlingen och arbetsgivarkontakter. Det är en central del av matchningen. Dels har vi en arbetslöshet som inte alltid matchar det som arbetsgivarna kräver - det handlar om att uppmuntra till utbildning och att stärka och matcha människor -, dels finns det arbetsgivare som inte ser kompetens. Här vill jag vända mig till Patrik Björck. När Arbetsförmedlingen anordnade en stor rekryteringsmässa för ingenjörer för några veckor sedan fanns det 250 ingenjörer på plats födda i ett annat land. Arbetsförmedlingen hade vänt sig till 170 arbetsgivare som de visste sökte kompetens och ingenjörer. 35 av dessa arbetsgivare kom till mässan. Här hade man alltså 250 ingenjörer från olika länder med rätt kompetens, men arbetsgivarna var inte på plats. Det tycker jag är en utmaning: att arbetsgivare ser den kompetens som redan finns i Sverige i dag. Det är en utmaning att jobba med. Arbetsförmedlingen gör mycket gott och måste fortsätta att jobba på olika sätt med arbetsgivarkontakter för att öppna dörren för en del av de personer som redan har kompetens. De arbetslösa är inte homogena, utan väldigt många olika personer. Det gäller att stötta dem att gå vidare så att de kan matchas med de jobb som finns. Där har Arbetsförmedlingen en viktig uppgift, men individen har också ett viktigt ansvar för att söka sig till de branscher och utbildningar där de har störst chans att få jobb.

Fru talman! Jag kan bara vidimera det ministern säger när det gäller det här med arbetsgivarkontakter. Jag har ett färskt exempel från min hemkommun Motala, där man gick in i en projektorganisation när den värsta industrikrisen kom för ett par år sedan då lågkonjunkturen spridde sig även till verkstadsindustrin. Där har man jobbat målmedvetet från Arbetsförmedlingens sida med framför allt kontakter med mindre arbetsgivare och nått ett väldigt gott resultat. Man har också jobbat målmedvetet med matchning mot de arbetssökande. Man har inom ramen för de möjligheter som funnits gett möjligheter till utbildningar, men man saknar - eller har saknat - ett regelverk för att kunna förstärka utbildningarna, även om vissa delar har blivit tillgodosedda. För Socialdemokraternas del tar vi allvarligt på problematiken när det gäller matchningen på arbetsmarknaden. Men precis som ministern pekar på är jag väl medveten om att det inte bara handlar om Arbetsförmedlingens roll. Arbetsförmedlingen har dock en central roll, framför allt för de arbetssökande, när det gäller att ge dem råd och möjligheter och inte minst att coacha dem mot nya vägar. Vi har föreslagit en rad olika åtgärder i vår budgetmotion för att komma till rätta med detta. Vi pekar bland annat på utbildning när det gäller bristyrkesområden. Svetsare, som jag nämnde i mitt tidigare inlägg, är alltid ett sådant område som uppstår när en konjunktur håller på och vänder, åtminstone i de länder där det finns mycket verkstadsindustri. Man måste se arbetsgivarna i ett annat sammanhang och också ha en tät dialog med dem, framför allt från kommunernas utbildningsanordnares sida men också - inte minst - från Arbetsförmedlingens sida. Naturligtvis handlar det mycket om att jobba med de arbetssökande och ge dem ett professionellt stöd. Vi hörde i tidigare interpellationsdebatter om arbetssökande som inte haft några kontakter alls med sina arbetsförmedlare. Här måste Arbetsförmedlingen få ett helt annat uppdrag, tycker vi, nämligen att jobba mycket mer med de arbetssökande. Min fråga till ministern kvarstår. Vilka konkreta förbättringar anser regeringen och statsrådet att vi kan göra? Nu ska det bli en översyn av Arbetsförmedlingens verksamheter. Är statsrådet beredd att ge något nytt uppdrag när det gäller Arbetsförmedlingens framtida roll som matchningsspecialist?

Fru talman! Arbetsgivarkontakter ska vara centralt för Arbetsförmedlingen, säger arbetsmarknadsministern. Det låter som en god cigarr, men man undrar hur den ska bli till. Där blir arbetsmarknadsministern svaret skyldig. Sedan har jag förstått att arbetsmarknadsministerns analys av arbetsmarknaden i Sverige är att AF gör allt rätt och arbetsgivarna gör allt fel. Det var ett intressant statement från arbetsmarknadsministern. Jag vill dock återkomma till den insikt arbetsmarknadsministern har i sitt svar, där hon konstaterar att det finns en obalans mellan sökandenas kvalifikationer och arbetsgivarnas krav, fru talman. Då blir frågan till arbetsmarknadsministern: Bör inte utbildning vara något som ligger nära till hands om man ser att detta är problematiken när det gäller matchningen? Är det inte ett gigantiskt bekymmer att Arbetsförmedlingen år efter år lämnar tillbaka miljarder av pengar som är destinerade specifikt till att utbilda arbetslösa att ta de jobb som finns? Är inte detta ett bekymmer, och finns det inte anledning för arbetsmarknadsministern att erkänna att det är en gravt felaktig politik som den moderata regeringen har fört? Orsaken till att Arbetsförmedlingen inte har kunnat använda sina resurser för att lösa matchningsproblematiken är ett regelverk som har gjort att arbetsförmedlare inte kunnat erbjuda utbildning till arbetssökande som med den utbildningen skulle ha kunnat få några av de jobb som nu aldrig blev tillsatta. Detta är inte en slump utan ett resultat av en misslyckad moderat arbetsmarknadspolitik. Min fråga är: Om det finns en obalans mellan sökandenas kvalifikationer och arbetsgivarnas krav, bör då inte utbildning vara någonting man kan ta till för att lösa det problemet?

Fru talman! Patrik Björck har inte varit nådig under kvällen. Han tillskriver mig många åsikter utan att jag själv har uttalat dem. Självklart är det oroväckande att matchningen inte fungerar så bra som den borde göra. Självklart är det en utmaning när arbetsgivare inte tar arbetskraft. Det är alldeles självklart. När det gäller utbildning tror jag mycket på det. Ibland kan man få för sig när man lyssnar på en del socialdemokrater att utbildning är universallösningen för alla. Så är det naturligtvis inte. Alla vill inte gå långa utbildningar. Alla vill inte bli ingenjörer. Jag tror inte att Arbetsförmedlingen ska stå för de långa utbildningarna. Det ska vara korta utbildningar. De längre utbildningarna finns i det reguljära utbildningssystemet, och det är betydligt fler platser i dag än tidigare. Det finns väldigt goda chanser för dem som vill utbilda eller omskola sig i Sverige att göra det. Det är bra när man tar det steget, men för alla är inte det en lösning. Kärnan i den här diskussionen handlar om att vi har företag och arbetsgivare som behöver kvalificerad arbetskraft, och vi behöver uppmuntra och motivera unga och medelålders att utbilda sig inom de yrkena. Men vi har också skapat fler utbildningsplatser till exempel för ingenjörer och sjuksköterskor. Sedan finns det en annan del: de människor som inte utbildar sig, som inte kan ta en längre utbildning och som inte har möjlighet att göra det. Där har vi en utmaning att hitta hur vi får fler av de enkla jobben att växa till. I Sverige har vi byggt oss starka på att ha konkurrenskraftiga och starka företag, men det måste också finnas jobb som inte kräver samma långa utbildning. Där har vi en utmaning tillsammans. Både inom service och inom tjänstesektorn tror jag att fler jobb behöver växa fram. Arbetsförmedlingen ska vara vår matchningsspecialist - absolut. Det är den myndighet vi har som tillsammans med många aktörer jobbar med att förbättra matchningen. Arbetsgivarkontakterna är viktiga. Nej, det är inte fel på arbetsgivarna och Arbetsförmedlingen gör inte allt rätt. Jag har sagt väldigt tydligt här i kammaren att jag har stort förtroende för mycket av det Arbetsförmedlingen gör, men jag vill fortsatt se att de jobbar aktivt med arbetsgivarkontakter. Jag hade kontakt med en förmedling som bestämde helt själv att den skulle fördubbla sina arbetsgivarkontakter. När jag var på besök visade de hur inströmningen av nya jobb kom till när de beslutade sig för det. De såg att det finns två kunder: de arbetssökande och arbetsgivarna. Det är lätt att fokus hamnar bara på de arbetssökande. När man lägger fokus på och riktar engagemang mot arbetsgivare är det klart att matchningen förbättras.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för inlägget. Jag tycker fortfarande inte att det har kommit fram hur regeringen och statsrådet konkret ser på matchningsproblematiken och framför allt vad man ska göra för att undanröja den. Utbildning har nämnts. Vi kan vara helt överens om att det krävs mer sådant, men jag tycker att konkreta åtgärder saknas, framför allt för de arbetssökande. Jag kan ge ett tips till regeringen och arbetsmarknadsministern, och det är att läsa vår motion grundligt. Vi har ett stort antal förslag om hur man ska kunna förbättra matchningen på arbetsmarknaden. Ett av de förslag som är konkreta handlar i mycket om att Arbetsförmedlingen måste få ett annat och tydligare uppdrag. Jag fick inte svar av ministern om den kommande översynen när det gäller Arbetsförmedlingen. Kommer den på något sätt att innebära att man får ett tydligare uppdrag att jobba med matchning av arbetssökande till rätt jobb, utbildningssatsningar och annat?

Fru talman! Tack, Johan Andersson, för den här interpellationen! Jobbfrågan och matchningsfrågan är viktig för att vi ska nå målet om full sysselsättning. Då måste vi hela tiden jobba och utveckla matchningen. Ibland handlar det om utbildning och ibland om helt andra saker, till exempel om hur vi får fler jobb att växa fram i ekonomin. Att i dag säga vad utredningen ska komma fram till innan direktiven är klara kan jag inte, så jag tänker inte ge några löften till Johan Andersson. Jag tycker dock att jag har varit väldigt konkret. Arbetsförmedlingen har många verktyg i sin verktygslåda för att rusta och matcha människor. Människor är olika och behöver olika stöd. Utbildningssystemet är väldigt viktigt för matchning. Det är också viktigt att motivera människor tillbaka till utbildning. De ungdomar som jag träffade i går på Karlskoga Folkhögskola hade av olika anledningar slutat gymnasiet. Nu var de motiverade att komma tillbaka. Några gick den studiemotiverande kursen. Andra hade redan gjort det och gick nu och utbildade sig - någon utbildade sig till fritidsledare och en annan gick på allmän kurs - och hade hittat tillbaka till glädjen i att studera och komma närmare jobb. Det tror jag är väsentligt. Ett av de verktyg som Arbetsförmedlingen har fått under den här regeringen är att jobba just med studiemotiverande insatser. Det tror jag är en del. Arbetsgivarkontakter är en annan. Det finns många bra saker som Arbetsförmedlingen gör för att rusta och matcha människor vidare. Under en kris är det trots allt en utmaning med matchning. Människor som redan tidigare hade svårt att etablera sig får det ännu svårare, och de som av olika anledningar förlorar jobbet har svårt att återetablera sig om de inte har den utbildning som krävs. Därför är det så viktigt att underlätta omställning, vilket vi också tar upp i diskussioner med parterna, och underlätta för människor att studera senare i livet.