Mänskliga rättigheter i relation till handeln med Israel
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Benjamin Dousa (M)
- Hoppa till i videospelarenLorena Delgado Varas (V)
- Hoppa till i videospelarenJacob Risberg (MP)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Saweståhl (M)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Benjamin Dousa (M)
- Hoppa till i videospelarenLorena Delgado Varas (V)
- Hoppa till i videospelarenJacob Risberg (MP)
- Hoppa till i videospelarenFredrik Saweståhl (M)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Benjamin Dousa (M)
- Hoppa till i videospelarenLorena Delgado Varas (V)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Benjamin Dousa (M)
Protokoll från debatten
Anföranden: 11
Anf. 33 Statsrådet Benjamin Dousa (M)
Herr talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig hur jag arbetar för att säkerställa att folkrättsliga principer respekteras i de handelsavtal som Sverige är del av, särskilt i relation till Israel. Lorena Delgado Varas frågar vidare om jag avser att verka inom EU för en översyn av associeringsavtalet med Israel med anledning av landets brott mot folkrätten och internationell humanitär rätt.
Hon har även frågat mig vilka analyser jag och regeringen gjort efter att den Internationella domstolen krävt att tredje land inte ska underlätta Israels ockupation av Palestina, och eventuella åtgärder som kommer att vidtas med anledning av detta. Slutligen frågar hon också hur jag ser på behovet av en förnyad svensk strategi för fredsbyggande i regionen, i ljuset av de upptrappade konflikterna och den internationella rättens ställning.
EU:s handel med Israel regleras av WTO:s regler och det associeringsavtal mellan EU och Israel som trädde i kraft 2022. Syftet med associeringsavtalet är bland annat att säkerställa efterlevnad av folkrättsliga principer. Det tycker jag är en mycket viktig poäng. Utan associeringsavtal är det mycket svårt för EU att till exempel vidta juridiska åtgärder.
Reglerna för Sveriges handel med Israel är desamma som för alla EU-länder. Utgångspunkten är dels WTO:s grundläggande regler och överenskommelser, dels associeringsavtalet mellan EU och Israel, där EU har klargjort att avtalet gäller staten Israel inom 1967 års gränser. Regeringen fäster stor vikt vid den differentiering mellan Israel och ockuperade områden som EU:s associeringsavtal med Israel fastställer. Bosättningsprodukter har inte rätt till tullfrihet eller andra tullförmåner. Enligt EU:s lagstiftning krävs att varor från bosättningar ska vara ursprungsmärkta så att det är tydligt för konsumenten om en vara kommer från Israel eller från en bosättning.
Den internationella domstolens yttrande sammanfaller i avgörande delar med EU:s politik. Varken Sverige eller EU har erkänt ockupationen som laglig eller erkänt annekteringen av östra Jerusalem. EU och dess medlemsstater erkänner inte heller några förändringar av 1967 års gränser som inte parterna kommit överens om. EU har uttalat stöd för det palestinska folkets ovillkorliga rätt till självbestämmande. Även i andra delar sammanfaller yttrandet, till exempel i att bosättningarna strider mot folkrätten. Bosättningsexpansionen, demoleringar och vräkningar måste upphöra. Bosättningspolitiken strider mot folkrätten, undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå. Regeringen är tydlig med att bosättarvåldet, bosättningsexpansionen, demoleringar och vräkningar måste upphöra och agerar för ytterligare EU-sanktioner mot extremistiska bosättare.
Regeringen välkomnar samtidigt att EU och Israel har kommit överens om att hålla ett associeringsråd inom ramen för associeringsavtalet och en högnivådialog med Palestina kort därefter. En högnivådialog med Palestina blir ett tillfälle att diskutera vikten av att stärka och reformera palestinska myndigheten. Associeringsrådet blir ett viktigt tillfälle att föra en dialog om bland annat de folkrättsliga principer som EU:s politik i förhållande till den israelisk-palestinska konflikten bygger på. Regeringen anser bland annat att Israels ansvar i förhållande till den katastrofala humanitära situationen i Gaza särskilt ska lyftas med Israel vid detta tillfälle.
I likhet med EU stöder inte regeringen bojkott av eller sanktioner mot Israel. Vi tror på dialog och anser att en god bilateral relation där vi kan både tala om fördjupat samarbete och framföra kritik i svåra frågor är vägen framåt. Sverige har ett långsiktigt intresse av att fördjupa relationen och samarbetet med Israel, som liksom Sverige har avancerad innovation och forskning.
Regeringen verkar konsekvent, liksom EU, för en fredlig utveckling i Mellanöstern.
Vi välkomnar, tillsammans med övriga EU, beskedet om en vapenvila i Gaza, som bland annat innebär att delar av gisslan frisläpps och stakar ut vägen mot ett mer varaktigt slut på stridigheterna. Det är nu avgörande att vapenvilan också genomförs och att den också bidrar till att lätta det enorma lidandet hos civilbefolkningen i Gaza.
Kraven på respekt för folkrätten, inklusive den internationella humanitära rätten har varit - och fortsätter att vara - ett av regeringens nyckelbudskap. Regeringens övertygelse är att vi har störst möjlighet att påverka när vi agerar samlat med andra. Vi har tät dialog, inte minst inom EU och med andra likasinnade länder, om hur vi på bästa och mest effektiva sätt kan säkerställa respekten för den internationella humanitära rätten.
Anf. 34 Lorena Delgado Varas (V)
Herr talman! Ingen kan anklaga regeringen för att vara framåtsyftande eller att på något sätt utveckla sin politik efter verkligheten. Ministern säger att det är svåra frågor. Det säger han nu när det har gått mer än 480 dagar av folkmord.
Det är 480 dagar där minst 47 000 människor har mördats varav minst 18 000 är barn. Minst 100 000 har lemlästats. FN-organet UNRWA uppger att tio barn har förlorat ett ben eller båda benen varje dag, och man har fått amputera med liten eller ingen bedövning på grund av Israels blockad.
Det är 480 dagar, och 80 procent av Gaza är totalförstört. Den vapenvila som ministern nämnde ger en paus i Gaza. Men i stället har Israel eskalerat våldet på Västbanken. Nu mördas, skadas eller kidnappas många där av den israeliska staten.
Trots allt detta är regeringens ståndpunkt att dialog med Israel är svaret. Och inte bara det, utan den ser gärna en fördjupning av samarbetet snarare än att använda associeringsavtalet såsom det bör användas, som ett verktyg för att stärka mänskliga rättigheter.
I en av de inledande artiklarna i associeringsavtalet står det: Avtalet vilar på respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Mot bakgrund av den texten kan jag tycka att regeringens syn på mänskliga rättigheter och demokratiska principer verkligen är skev.
Ministern svarar inte heller på frågan om åtgärder som kommer att vidtas efter att Internationella domstolen krävt att tredje land inte ska underlätta Israels ockupation av Palestina.
Jag menar att det är en otroligt viktig fråga att besvara i och med att Sverige måste följa Internationella domstolens beslut. De flesta experterna menar att sanktioner mot några bosättare inte riktigt håller måttet som svar på en sådan allvarlig dom.
Jag vill passa på att påminna ministern och alla som lyssnar om hur regeringen har gjort allt för att stoppa möjligheterna till eldupphör och stoppa folkmordet.
När FN lade fram förslaget om ett omedelbart eldupphör i Gaza valde regeringen att lägga ned sin röst. När FN lade fram förslaget som krävde att Israel skulle dra sig tillbaka från de ockuperade områdena valde regeringen att lägga ned sin röst.
Nu har Israel förbjudit FN-organet UNRWA, och Sverige har stoppat stödet, efter att de själva varit delaktiga i att underminera UNRWA:s renommé i det globala samfundet.
Regeringen drar helt enkelt ned hela det svenska folkets arbete med mänskliga rättigheter. De drar ned svenska företag genom att de inte är tydliga med att man inte gör affärer med ockuperande makter, att man inte gör affär med apartheidstater och att man inte gör affärer med folkmördare.
I Israels fall skriver man under på alla de här tre avskyvärda brotten. Trots detta väljer regeringen dialog och fördjupat samarbete. Det är en skam.
Anf. 35 Jacob Risberg (MP)
Fru talman! Tack, Lorena Delgado Varas, för att du har initierat den här interpellationsdebatten! Tack även till statsrådet, som är här för att svara på frågorna!
Det handlar väldigt mycket om handeln med Israel och om handeln med varor från ockuperade områden. Det är detta som jag också tänker koncentrera mig på.
Det är välkommet att det nu äntligen blir ett associeringsråd mellan Israel och EU. Det efterfrågades av EU redan i maj, var det väl, förra året. Det har alltså tagit nio månader att ens komma överens om ett datum. Det är skamligt. Man hade faktiskt kunnat pressa Israel under tiden genom att säga: Ja, men då pausar vi associeringsavtalet tills ni kommer till förhandlingsbordet. Det är faktiskt Israel som har dragit benen efter sig under de här nio månaderna. Det är inte EU. EU var berett att gå in och förhandla med Israel på en gång vad gäller associeringsavtalet.
Internationella domstolen kom i juli förra året med ett yttrande där man sa att ockupationen är olaglig, att bosättarpolitiken och bosättningarna är olagliga, att bosättningarna måste upphöra och att alla bosättare måste lämna de ockuperade områdena. Det var ett väldigt kraftfullt uttalande. Uttalandet kräver också att samtliga av världens stater ser till att inte bidra till en fortsatt ockupationspolitik och att inte bidra till att fortsätta upprätthålla bosättningarna.
Generalförsamlingen i FN röstade igenom en resolution om att bosättningarna ska tömmas inom ett år.
Statsrådet pratar i sitt svar om att handelsavtalen gäller samma för hela EU gentemot Israel. Men då är det intressant att notera att Sverige faktiskt är en del av EU, och Sverige har faktiskt en stor del i att säga vad man tycker och tänker i de här frågorna. Man kan inte hela tiden gömma sig bakom EU. Det skulle vara lite intressant att veta vad Sverige driver vad gäller dessa frågor inom EU.
Statsrådet pratar också om märkning av varor från bosättningarna. Det ska vara lätt för konsumenter att se vilka varor som kommer från bosättningar och vilka som kommer från Israel, inom de erkända gränserna. Men märkningen gäller bara vissa produkter. Den gäller framför allt livsmedel, kött och andra matvaror. Den gäller inte industriprodukter. Den gäller inte sammansatta varor. Där har vi ingen möjlighet att veta huruvida varorna är producerade på ockuperat område eller inte eller i bosättningar eller inte.
Samma sak gäller tullfriheten. Jag tycker att det är väldigt bra att det finns en skillnad mellan varor från bosättningar och varor från Israel. Men det är upp till varje tullmyndighet att gå igenom postnummerlistor för att avgöra vilka varor som ska beläggas med tull. Det är ett arbete där det handlar om stickprovskontroller snarare än om att gå igenom varenda vara. Det är inte hållbart.
Utifrån Internationella domstolens domslut om att Sverige nu har en uppgift att inte bidra till att förlänga ockupationspolitiken och att inte på något vis bidra ekonomiskt till att upprätthålla bosättningarna skulle jag vilja veta: Kommer Sverige att driva på för att man helt och hållet ska förbjuda handel med varor från de israeliska bosättningarna? All handel med varor från israeliska bosättningar bidrar de facto till en ekonomisk kompensation eller ett ekonomiskt bidrag till de här bosättningarna, vilket strider mot Internationella domstolens utlåtande. Kommer Sverige att driva på för ett sådant förbud?
Någon gång i februari ska det bli ett associeringsråd. Vilka röda linjer har Sverige gentemot Israel i det kommande associeringsrådet?
Dessa frågor skulle jag gärna vilja ha svar på av statsrådet.
Anf. 36 Fredrik Saweståhl (M)
Fru talman! Det märks verkligen vilket stort engagemang det finns för de här frågorna. Jag tänkte att jag i detta sammanhang skulle fokusera på ett par saker som har nämnts i debatten.
Till att börja med studsade jag på ordet apartheid, som nämns i interpellationen. Jag tycker att det är problematiskt när hemska och vedervärdiga historiska händelser jämförs med andra dåliga historiska händelser. Lika lite som man ska jämföra Förintelsen med andra saker ska man jämföra apartheidsystemet i Sydafrika med andra saker. Kritisera detta för vad det är! Påstå inte att någonting annat är detsamma, för det är det faktiskt inte!
Sedan återkommer diskussionen om att Sverige inte skulle bry sig, att Sverige skulle ha vikt undan och att Sverige liksom inte skulle vara engagerat. Samtidigt vet vi att regeringen har fördubblat stödet till den här regionen. Det är något som jag tycker att vi ska ta med oss. Vi kan sluta upp bakom att vi har ett engagemang. Vi har fördubblat stödet till regionen. Vi vill verkligen göra skillnad.
Sedan är det faktiskt positivt - jag hoppas att regeringen använder det här tillfället väl - att det äntligen blir ett associeringsråd med Israel. Vi har efterfrågat det från alla möjliga håll och kanter på möten i utrikesutskottet. Det är jättebra att detta blir av. EU och Sverige, tillsammans, kommer att kunna ha en positiv effekt på utvecklingen i Israel och också på utvecklingen i de palestinska områdena.
Jag ska gå tillbaka till det som har hänt. Det som startade den 7 oktober var i grunden onödigt. Det hade aldrig hänt om inte Hamas hade bestått av så sjuka människor, som de faktiskt är. Det är deras terrorideologi, deras hat och deras antisemitism som har orsakat allt lidande på Gazaremsan. Detta är ingenting annat än Hamas ansvar.
Pogromen den 7 oktober 2023 - den värsta som har drabbat det israeliska och det judiska folket sedan andra världskriget - borde aldrig ha inträffat. Hamas bär ansvaret. De ska ta ansvaret. De har ingen plats i ett framtida fritt Palestina. De har ingen plats i en framtida värld där det palestinska folket ska få leva i fred, frihet och säkerhet, precis som det israeliska. De ska leva i en demokrati, leva med mänskliga rättigheter och faktiskt få det liv de förtjänar, inte det liv som de utsätts för av de terrorgalningar som förtrycker dem.
Anf. 37 Statsrådet Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Jag tycker att vi ska minnas vad som faktiskt hände. Det som hände var att Hamas bröt sig igenom i Israel, åkte till festivaler och sköt unga människor och kidnappade unga människor, familjer och barn som inte hade någonting med detta att göra. Tvärtom var det många i fredsrörelsen som bodde längs Gazaremsan på laglig israelisk mark.
Menar Vänsterpartiet att de som förlorade sina nära och kära, sina släktingar, och som kanske fortfarande har sina nära och kära låsta bakom Hamas terror ska åka till sina företag, till sina arbetsgivare och kanske inte få ett jobb och inte få sälja till den europeiska marknaden trots att det är de som har blivit utsatta för Hamas brutala terror? Är det så man ska tolka Vänsterpartiets politik när det kommer till Israel?
Vi har hela förmiddagen i vänlig ton diskuterat och debatterat den här frågan. Jag tycker att debatterna har varit väldigt konstruktiva. Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Moderaterna och regeringen, som jag själv företräder, tycker olika i en massa frågor. Men i det stora hela står vi alla bakom folkrätten. Vi vill alla deeskalera situationen.
Vi har ökat det humanitära stödet. Jag misstänker att om MP och Socialdemokraterna hade suttit vid regeringsmakten hade de gjort ungefär samma sak. Sedan kan vi diskutera följeslagarprogram och annat och exakt vilken inriktning det långsiktiga utvecklingsarbetet på Västbanken ska ha. Men i grund och botten delar vi samma verklighetsbild och samma instinkter i dessa frågor. Men här tycks Vänsterpartiet verkligen vara annorlunda i förhållande till alla andra partier i Sveriges riksdag.
Samtidigt som Israel för att få tillbaka gisslan som kidnappades av Hamas nu släpper dömda terrorister som har mördat människor går Nooshi Dadgostar ut och hyllar detta och tycker att det är positivt att dessa terrorister nu släpps. Hon likställer alltså terrorister som är dömda i domstol i ett demokratiskt land med gisslan som har kidnappats av en av de mest brutala terrorsekterna på planeten.
Nej - jag står väldigt, väldigt långt från Vänsterpartiet när det kommer till de här frågorna. Jag tycker att det är bra att vi har handel med Israel. Jag tycker att det är bra att de människor som bara vill leva i fred får producera och sälja till den europeiska marknaden, samtidigt som vi är mycket noggranna med att bosättarpolitiken måste upphöra och att de produkter och varor som säljs därifrån inte ska få samma tillgång till den inre och fria marknaden som andra israeliska varor får.
Anf. 38 Lorena Delgado Varas (V)
Fru talman! Det är väldigt lätt att stigmatisera det palestinska folket. Det handlar ju om muslimer, och alla vet vad muslimer är för något.
Ministern nämner inte alls alla de frigivna barnen och alla dem som sitter i administrativt förvar i israeliska fängelser, som alltså har kidnappats den israeliska staten.
För att belysa situationen vill jag bara påpeka: Ja - Israel har ett apartheidsystem. Ja - Israel bedriver folkmord. Nej - Israel är inte en demokratisk stat, för i en demokratisk stat gör man inte skillnad på människor utifrån bakgrund.
Jag går nu tillbaka till diskussionen om vad Sveriges regering ska göra och inte göra mot Israel.
I den svenska strategin gentemot Israel, som ministern inte nämner om de avser att förändra eller inte, menar man att en stor del av strategin innebär handel och forskningssamarbeten. Den svenska regeringens intresse i det israeliska näringslivet bygger alltså på att stötta någonting som har byggts upp via ockupation och apartheid. Detta prioriterar man framför mänskliga rättigheter.
Ministern nämnde också i sitt svar att vår relation med Israel följer vissa överenskommelser. Mot den bakgrunden vill jag lyfta fram en av de internationella överenskommelser som vi faktiskt ska följa, och det handlar om folkmordskonventionen.
Fler och fler organisationer och experter menar att det som sker är ett folkmord. Senast presenterade Amnesty International en rapport där slutsatsen är att Israel begår folkmord mot det palestinska folket. Redan i början av förra året konstaterade FN:s specialrapportör Francesca Albanese att Israel särskilt begått tre folkmordshandlingar med erforderlig avsikt: att orsaka allvarliga kroppsliga eller psykiska skador på medlemmar i den palestinska gruppen, att medvetet tillfoga gruppen livsvillkor som är beräknade att medföra dess fysiska förstörelse helt eller delvis och att införa åtgärder för att förhindra födslar inom gruppen.
Enligt folkmordskonventionen är vi skyldiga att agera vid misstänkt folkmord. Det vill säga, vi behöver inte ens invänta den internationella domstolen, utan vi kan agera efter en samlad bedömning.
Eftersom regeringarna inte har agerat har det varit upp till folket att försvara folkrätten och stå upp för Palestina. Just nu ansluter sig fler och fler till BDS-rörelsen, det vill säga bojkott, desinvestering, sanktioner rörande Israel.
Flera företag har gått i konkurs eller behövt stänga ned delar av sin verksamhet på grund av bojkotten. Några som i dag bojkottas i Sverige är McDonalds, Starbucks, Lidl, Aimpoint, israelisk frukt och israeliska grönsaker, israelisk alkohol och så vidare. Andra företag kan läggas till på listan, till exempel Volvo, Ikea och så vidare. I dag ser vi hur handlare på Willys och Ica försöker gömma israeliska varor eller helt enkelt skriver andra ursprungsländer på skyltarna, eftersom de vet att folk inte kommer att handla produkter från Israel.
Vore det inte mer värdigt att stå upp för mänskliga rättigheter och avbryta associeringsavtalet med Israel och införa sanktioner?
Anf. 39 Jacob Risberg (MP)
Fru talman! Först måste jag reagera på det som den moderata ledamoten som anslutit sig till interpellationsdebatten pratade om här.
På Västbanken får palestinier och israeler färdas på olika vägar beroende på om de är palestinier eller israeler. På Västbanken får palestinier och israeler bosätta sig på olika ställen beroende på om de är palestinier eller israeler.
Vad gäller tillträde till olika områden är det olika regler som gäller. Israeler har betydligt större frihet att röra sig inom hela Västbanken, medan palestinier måste passera genom checkpoints eller befinna sig inom inneslutna områden.
Olika lagar gäller för personer som befinner sig eller bor på Västbanken. Är du palestinier lever du under israeliska militärlagar. En 14-årig pojke kan fängslas utan misstanke och hållas i förvar, medan israeliska bosättare lever under israeliska civilrättsliga lagar. Det är helt olika lagsystem. Varifrån känner vi igen detta?
För 20 år sedan besökte en sydafrikansk domare Israel och de ockuperade områdena och sa: Absolut - detta är apartheid. Men det är egentligen värre än den apartheid som fanns i Sydafrika. I Sydafrika gjorde nämligen regeringen allt den kunde för att få de svarta i Sydafrika att arbeta. Men i Israel gör man allt man kan för att förhindra palestinier från att arbeta.
När till och med sydafrikaner själva säger att det här är apartheid tycker jag att även vi kan kalla det för apartheid.
Nu vill jag återgå till frågan som jag egentligen hade till Benjamin Dousa och som jag inte fick något svar på: Utifrån den internationella domstolens yttrande, kommer regeringen att driva på för ett totalt förbud mot handel med varor från israeliska bosättningar?
Anf. 40 Fredrik Saweståhl (M)
Fru talman! Det är uppenbart att vi inte delar uppfattning i den här frågan. Jag tycker inte att det är rimligt att göra dessa jämförelser, för det handlar inte om jämförbara saker.
Staten Israel är en demokratisk rättsstat, ett fungerande land där människor som är palestinier faktiskt åtnjuter fler rättigheter och lever friare och bättre än i alla andra länder omkring dem. Detta ska hållas isär från det som sker på de ockuperade områdena. Det som sker där är ett stort problem. Det är vi överens om; vi har nyss stått här och varit överens om att bosättarpolitiken är en akilleshäl och ett stort problem för Israel. Det innebär dock inte att man kan hävda det som hävdas i interpellationen och inte heller de andra överorden som används här kring vad som pågår.
Vi får aldrig glömma att detta började med Hamas övergrepp mot Israel den 7 oktober 2023. Vi får aldrig glömma att det som har hänt de senaste åren är orsakat av Hamas. Vi får aldrig glömma att framtiden måste bygga på att vi, precis som regeringen och de flesta av oss tycker, klarar av att skapa en tvåstatslösning där ett fritt och demokratiskt Israel lever i trygghet och säkerhet granne med ett fritt, tryggt, säkert och demokratiskt Palestina där människor faktiskt har medborgerliga rättigheter - vilket de ju saknar i dag om de råkar bo i Libanon, Syrien eller Jordanien, eftersom dessa länder förvägrar människor att integreras där de faktiskt befinner sig.
Den politiken kommer inte att fungera. Den politik som kommer att fungera är en politik som säger: Nu bygger vi en ny stat. Nu bygger vi en ny framtid för den här regionen.
Fönstret är öppet. Vapenvilan och de förändringar som har skett det senaste året och lite till är en möjlighet. Låt oss ta den möjligheten för att bygga en bättre framtid! Låt oss inte gräva ned oss i överord, bojkotter och annat smått tramsigt som inte kommer att fungera.
Låt oss göra det som kommer att fungera. Låt oss bygga för att skapa demokrati!
Anf. 41 Statsrådet Benjamin Dousa (M)
Fru talman! I Mellanösternpolitiken och specifikt i Israel-Palestina-frågan har partierna i riksdagen lite olika ingångsvärden. Men det finns ett parti som verkligen sticker ut, och det är Vänsterpartiet. Jag blir genuint orolig när jag ser vad Vänsterpartiet skriver på Twitter och debatterar här och på annat håll. Vi har dessutom inte fått något tydligt svar från oppositionen. Kommer Nooshi att vara Sveriges utrikesminister ifall det blir ett maktskifte? Kommer Vänsterpartiet att bestämma vilka organisationer i regionen som får biståndspengar och över Sveriges samlade handelspolitik?
Jag ska berätta en sak för Vänsterpartiet: Jag tror på frihet. Det kan låta nytt för Vänsterpartiet. Det är ju inte något ni driver i någon fråga över huvud taget.
Lorena Delgado Varas tar upp att enskilda näringsidkare och företag, till exempel butiker, plockar bort israeliska varor eller lägger dem på någon särskild plats. Hon tar också upp att det finns svenska konsumenter som väljer att inte köpa israeliskt, oavsett om det kommer från ockuperad mark eller lagliga Israel. Men är det inte fantastiskt att svenska människor och företag själva får bestämma vad de ska konsumera, köpa och sälja och hur de ska leva sina liv? Jag förstår att det låter som en radikal tanke för en vänsterpartist att människor och företag ska få bestämma själva, men det är vad jag tror på.
Jag tror att rätt många människor i Sverige kan tänka sig att köpa varor och tjänster från till exempel företag som numera har gisslan i Gaza, kidnappade av Hamas. Vänsterpartiet behöver göra mycket mer för att motverka det som verkar vara ganska utbredda antisemitiska värderingar i sitt eget parti. Jag tycker i alla fall att Israel har rätt att existera och försvara sig.
Jag tycker att det är bra att vi handlar med andra länder. Det är också någonting som Vänsterpartiet ställer sig väldigt skeptiskt till. Det handlar inte bara om Israel. Ni är ju kritiska till handel med egentligen alla länder. Möjligtvis kan ni tänka er frihandelsavtal med Kuba och Venezuela.
Jag tycker att svenska företag och svenska konsumenter ska ha valfrihet att bestämma om de köper sina produkter från Israel eller inte. Jag förstår att vi står långt ifrån varandra, du och jag.
(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag påminner om tilltalet i kammaren. Samtliga talare ska tala via talmannen, men jag har hört lite olika varianter under debatten.)
Anf. 42 Lorena Delgado Varas (V)
Fru talman! Jag skulle vilja börja med att ta upp Moderaternas förhållningssätt till frihet. Moderaterna har stått bakom Sydafrikas apartheidsystem en gång i tiden. Moderaterna har stått bakom Chiles diktatur en gång i tiden. Och Moderaterna står bakom Israels folkmord i nutid. Ska vi diskutera frihet måste vi alltså diskutera vems frihet det gäller och hur den ska se ut. Vi kan inte göra skillnad från folk till folk. Vi kan inte göra skillnad, så som ni har gjort. Vi måste vara konsekventa.
Jag tänkte passa på att berätta om en flicka från Gaza som hette Hind Rajab. Hon var fem år när hon flydde med sin familj den 29 januari förra året på grund av att Israel hade beordrat dem att lämna området - annars skulle de bli bombade. Under färden attackerades de av israeliska ockupationsstyrkor. Hind och hennes kusin Layan överlevde. Kusinen ringde larmcentralen för att få hjälp, men hon mördades under samtalet. Därefter tog femåriga Hind över samtalet. Hind lyckades prata med larmcentralen och sin mamma i tre timmar. Sedan bröts samtalet. Ambulansen fick okej av Israels armé att åka och hämta henne - men vad hände? Jo, Israels armé väntade in ambulansen, bombade den och mördade därefter Hind.
Jag tycker att det är värt att komma ihåg vilka som har drabbats av Israels folkmord. Det är tusentals barn som Hind som har drabbats. Hind mördades med över 300 skott.
(Applåder)
Anf. 43 Statsrådet Benjamin Dousa (M)
Fru talman! Det är väldigt glädjande att vi äntligen har en efterlängtad vapenvila på plats, så att färre barn i Gaza ska behöva mista sina föräldrar eller i värsta fall sina egna liv. Den här regeringen har varit tydlig med att vi vill se en deeskalering av situationen och minskat våld. Samtidigt har regeringen också varit tydlig med att Israel har rätt att försvara sig och att det var Hamas som begick brutala terrorattacker mot civila i Israel. Det hör jag väldigt sällan Vänsterpartiet prata om. Det finns till och med vänsterpartister som tycker att Israel inte har rätt att existera.
Det viktigaste är att uppmuntra till fortsatt vapenvila och att det svenska stödet når fram. Det svenska stödet har dessutom utökats radikalt i kronor och ören för att det ska kunna gå till fler matpaket, vaccinsprutor, tältsängar och skydd.
På lång sikt står den svenska regeringen definitivt bakom en tvåstatslösning men också att hjälpa till med det långsiktiga utvecklingsarbetet för att återuppbygga Gaza. Det kan inte bara handla om mat, vaccinsprutor och sängplatser. Gaza måste ju långsiktigt byggas upp. Därför hoppas vi att vapenvilans kommande steg också efterlevs av alla parter.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Interpellation 2024/25:331 Mänskliga rättigheter i relation till handeln med Israel
av Lorena Delgado Varas (V)
till Statsrådet Benjamin Dousa (M)
I decennier har det palestinska folket levt under ockupation, apartheidsystem och våldsamma angrepp som får omfattande humanitära och politiska konsekvenser. Under mer än 400 dagar har palestinierna i Gaza attackerats. Israel har bombat alla sjukhus, skolor, universitet, bostadsområden och till och med tältläger där fördrivna palestinier sökt skydd. Fler och fler internationella aktörer talar om ett pågående folkmord.
Samtidigt ser vi hur det internationella samfundets mekanismer för rättvisa, som Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och Internationella domstolen (ICJ), får en alltmer central roll i att undersöka brott mot folkrätten och att säkra ansvarsutkrävande. ICC har redan inlett förhandsutredningar om potentiella krigsbrott och brott mot mänskligheten i Palestina, och ICJ har kommit med rådgivande yttranden och konstaterar att Israels agerande är i strid med internationell lag.
Sverige är en av de stater som erkänt Palestina och har därmed ett ansvar att ta tydlig ställning för rättvisa och mänskliga rättigheter. Samtidigt har Sverige omfattande handelsrelationer med stater som bryter mot folkrätten, däribland Israel. EU:s associeringsavtal med Israel ger landet ekonomiska förmåner trots dess brott mot internationell lag. Detta väcker frågan om huruvida Sveriges agerande är konsekvent med våra förpliktelser enligt folkrätten och våra uttalade värderingar om mänskliga rättigheter.
Sveriges trovärdighet som försvarare av mänskliga rättigheter och folkrätten är satt ur spel. Vårt engagemang för en tvåstatslösning och en rättvis fred måste manifesteras i konkreta åtgärder, på både nationell och internationell nivå. Det är vår skyldighet att bidra till att det palestinska folket får den rättvisa och trygghet de förtjänar. Det är också vår skyldighet gentemot svenskt näringsliv att säkerställa att vår utveckling och vårt välstånd inte bygger på affärer med länder som ockuperar, har apartheidsystem, begår brott mot mänskligheten eller bedriver verksamhet på ockuperad mark. Handel ska vara ett verktyg för att främja folk, inte för att förtrycka dem.
Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till statsrådet Benjamin Dousa:
- Hur arbetar statsrådet för att säkerställa att folkrättsliga principer respekteras i de handelsavtal som Sverige är del av, särskilt i relation till Israel?
- Avser statsrådet att inom EU verka för en översyn av associeringsavtalet med Israel med anledning av landets brott mot folkrätten och internationell humanitär rätt?
- Vilka analyser har statsrådet och den svenska regeringen gjort efter att ICJ:s domstol krävt att tredje land inte ska underlätta Israels ockupation av Palestina, och kommer några åtgärder att vidtas med anledning av detta?
- Hur ser statsrådet på behovet av en förnyad svensk strategi för fredsbyggande i regionen, i ljuset av de upptrappade konflikterna och den internationella rättens ställning?