Anf. 142 Hans Wallmark (M)
Fru talman! Kulturministern! Göran Persson nämnde skilsmässan mellan svenska staten och Svenska kyrkan år 2000. Det kanske inte är helt korrekt. Jag tror att det kan vara bättre att man pratar om den förändrade relationen, en relationsändring, för fortfarande finns det kvar kopplingar mellan svenska staten och samfundet Svenska kyrkan. Det finns till exempel en lag som reglerar trossamfundet Svenska kyrkan, och detta skiljer Svenska kyrkan från alla andra trossamfund i Sverige. Det finns vissa sådana skillnader. En skillnad är också att staten och Svenska kyrkan i samband med denna relationsförändring ingick ett avtal där man reglerade en del av dessa frågor.
Det kan ibland misstänkas och missförstås, och jag har hört det i debatten tidigare här i riksdagen, att den kyrkoantikvariska ersättningen är ett slags stöd till Svenska kyrkan som samfund. Därför finns det all anledning att betona och understryka att skälet till att staten betalar ut kyrkoantikvarisk ersättning är att Svenska kyrkan är den enskilt största förvaltaren av ett samlat kulturarv i vårt land.
Det som egentligen finns av en levande svensk medeltidshistoria är det som kyrkan i dag förvaltar i form av byggnader, fastigheter, kyrkogårdar och inte minst textilier och inventarier i övrigt. Det är alltså ett fantastiskt samlat kulturarv som Svenska kyrkan har och, fru talman, det som är det absolut mest imponerande är att man fortfarande i dag använder detta till det som det har skapats för.
Jag bor i Ängelholm och tillhör Barkåkra församling. Vår kyrka där är ungefär 800 år gammal. Det är rätt imponerande att gå in i kyrkan och delta i en gudstjänst och veta att man är i samma lokal, byggd för ändamålet som har använts oavbrutet i 800 år. När man går in i en vanlig svensk småstad och ser Domushusen eller någonting annat som kan vara 40-50 år kan man ställa sig frågan: Kommer dessa hus att stå kvar om 750 år, och kommer de i så fall att användas för det syfte de byggdes för? Knappast.
Därför finns det all anledning att just uppmärksamma och betona den kyrkoantikvariska ersättningen och dess betydelse för att värna ett samlat svenskt kulturarv.
Göran Persson tog upp några siffror, och det finns all anledning att påminna om dem, därför att vad den här regeringen gör innebär, till skillnad mot vad som sagts tidigare, inte någon kulturskymning, utan man satsar verkligen och bygger ut. Nästa år kommer man nämligen att anslå 465 miljoner för den kyrkoantikvariska ersättningen. I år är den 395 miljoner.
Hur mycket pengar Svenska kyrkan skulle få för att värna det samlande kulturarvet i form av kyrkoantikvarisk ersättning var en av de saker man diskuterade i samband med relationsändringen. År 1999 pratade man om siffran 465 miljoner. Det som är problemet för Göran Persson och övriga socialdemokrater är att när relationsändringen trädde i kraft fick Svenska kyrkan i kyrkoantikvarisk ersättning det första året, alltså år 2000, noll kronor. År 2001, det vill säga andra året, fick man noll kronor. År 2002 fick man 50 miljoner.
Den här regeringen levererar det som tidigare regeringar har lovat. Det, fru talman, är ett slags omvänd springnota. När det gäller en existerande springnota ber jag att få återkomma i en annan interpellationsdebatt.