Kollektivtrafikbolagens biljettsystem

Fru talman! Ardalan Shekarabi har frågat mig om jag anser att biljettkaoset inte är en konsumenträttslig fråga och hur jag avser att förändra lagstiftningen för att gemensamma betalsystem i kollektivtrafiken ska bli verklighet. Låt mig inledningsvis konstatera att det behöver bli enklare för resenärer som reser kollektivt över länsgränser eller när resan innebär byten mellan buss och tåg. Resenären bör på ett enkelt och tydligt sätt få en överblick av olika resealternativ, kunna jämföra tider och priser, och kunna boka och erhålla biljetter för hela resan. I dagens kollektivtrafiklag finns ett krav på de företag som verkar på kollektivtrafikmarknaden att lämna information om sitt trafikutbud till ett gemensamt system för trafikantinformation. Utöver detta krav kan det också finnas behov av ytterligare reglering som rör bokning och biljettförsäljning. Kraftansträngningar pågår redan inom branschen. Inom ramen för X2AB-samarbetet drivs ett projekt för gemensamma biljett- och betallösningar. I juni i år planerar de att i samarbete med Samtrafiken AB och Linkon AB ha en första version klar av en nationell reseplanerare med köpfunktion. Regeringen välkomnar branschens ambitioner. Det är angeläget att ett sådant system kommer på plats i närtid. Om lösningar inte nås på frivillig väg kan det bli aktuellt med ytterligare lagkrav för att göra det enklare för resenärerna att resa kollektivt i Sverige.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka infrastrukturministern för svaret på min interpellation. Jag måste nog erkänna att jag hade hoppats på mer konkreta besked. Kollektivtrafiken och framför allt tågtrafiken är otroligt central för Mälardalsregionen och inte minst för Uppsala- och Stockholmsregionen. Det är tusentals människor som dagligen reser mellan Uppsala län och Stockholms län med tåg för att kunna ta sig till sina studier, sina arbeten, fritidsaktiviteter och kulturaktiviteter. Utan en fungerande tågtrafik skulle regionen stanna och Uppsala län skulle ha betydligt sämre förutsättningar att kunna vara attraktivt och erbjuda människor bostad, arbete och utbildningsplats. Det är en region som är väldigt viktig för vårt land och för Sveriges utveckling och tillväxt. Kollektivtrafiken har utvecklats under de senaste åren. Nu har vi SJ som kör tåg mellan Uppsala och Stockholm men också de regionala trafikbolagen SL och UL som kör pendeltågstrafik mellan Uppsala och Stockholms län. Det är bra att tågtrafiken har utvecklats. Men vi har väldigt allvarliga problem med biljettkrånglet. Jag pendlar dagligen mellan Knivsta och Stockholm. Jag möter ofta människor som inte lyckas köpa rätt biljett trots att de vill göra rätt för sig och köpa biljetter. På stationerna finns det flera olika typer av automater. Man behöver ha en doktorsexamen i UL:s och SL:s zonindelning för att kunna köpa rätt biljett om automaterna fungerar, och ofta fungerar inte automaterna. Trots att många problem återstår och att människor inte kan stämpla sin tiokortsbiljett när de ska åka tillbaka till Uppsala län från Stockholm väljer de lokala och regionala trafikbolagen att bötfälla resenärer som försökt att göra rätt för sig men som inte lyckats på grund av bristerna i biljettsystemet. Trafikbolagen erkänner problemen. De är noga med att erkänna att det finns allvarliga brister i biljettsystemen, till exempel att människor inte kan stämpla sin biljett på vägen hem. Men de fortsätter att bötfälla resenärerna med högsta beloppet 1 200 kronor för resenärer som verkligen försökt att göra rätt för sig och i många fall också köpt biljett men kanske till fel zon. De gör det med stöd av lagen om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik. Den lagen är från 1977. Det är en lag som är anpassad till den tidens tågtrafik men som inte alls är anpassad till dagens verklighet med många operatörer inom tågtrafiken. Regeringen har sett detta problem. Redan 2010 angav regeringen att man skulle ingripa om inte kollektivtrafikbolagen lyckades harmonisera sina biljettsystem. Orsaken är att man inte har en harmonisering mellan Uppsala läns och Stockholms läns biljettsystem. Det har gått fyra år. Tyvärr får jag i dag svar att man kanske följer upp denna fråga i framtiden. Dessa fyra år har inneburit enorma svårigheter för tågresenärer. Dessa fyra år har inneburit att resenärer som gör rätt för sig blir utskällda, bötfällda och socialt bestraffade på tågen för att de inte har anpassat sig till ett system som inte fungerar. Varför agerar inte regeringen i denna fråga?

Fru talman! Det är en jättebra fråga som Ardalan Shekarabi tar upp. Tänk bara på den fantastiska möjlighet som vi i dag har just mellan Uppsala och Stockholm. Nu har vi så många alternativ så att man nästan inte vet vilket tåg man ska åka med. Det är en fantastisk förbättring bara jämfört med några år tillbaka i tiden. Egentligen är det ett angenämt problem, men likväl är det ett problem. Den nya kollektivtrafiklagen har bara varit i kraft i två år. Vi var väldigt tydliga när den trädde i kraft 2012, propositionen kom tidigare. Vi sade att om man inte själv kommer överens inom branschen om hur man ska lösa det och göra det mer smidigt för resenärerna att hitta information, kunna se biljetter och framför allt kunna köpa en biljett så skulle vi gå fram med ett lagkrav. Nu har branschen själv jobbat väldigt hårt. Som jag nämnde i mitt svar ska man nu under våren pröva och sätta i verket det som Samtrafiken AB gör med Linkon AB. Det som varit en viktig förutsättning kan egentligen låta ganska enkelt. Vad som har pågått under en längre tid mellan de olika lokaltrafikbolagen är att hitta en harmonisering. Hur länge är man pensionär? Ska man ta betalt för att resenärer har en hund med? Hur gammal är man när man är barn? Det gäller att hitta harmonisering om sådana saker, för det har varit olika. Alla de olika trafikbolagen har investerat ganska stora summor i sina egna betalsystem, eller snarare biljettsystem. Nu har man kommit så långt att man kommit till insikt att tekniken finns. Resenärerna skulle egentligen kunna använda ett vanligt betalkort precis som när vi går ute i affärerna och betalar och sedan fördela. Det är lite grann däråt det är på väg i samarbetet. Om man inte kommer framåt kommer vi att lagstifta. Vi har identifierat problem inte minst med hjälp av vår särskilda utredare Gunnar Alexandersson. Han tar också upp det som vi själva har belyst. Hur och på vilket sätt ska resenärer som vill åka över en länsgräns, och som kanske rent av åker i olika delar av landet där de normalt sett inte brukar åka, kunna hitta information om biljetter? Hur gör man biljetten sömlös, utvecklar det som i dag finns som plustjänster och lite sådana saker? Han har identifierat en del i problematiken som vi kommer att återkomma till och kommer att ge ett särskilt uppdrag om för att skynda på så att det går lite snabbare. Jag skulle snarare, fru talman, vilja säga till Ardalan Shekarabi att det är otroligt mycket som pågår och som även kollektivtrafikbranschen bär. Jag tror att det i grunden är bra, för då känns det som att det finns ett engagemang från branschen, och jag tror att vi får en vilja att lösa det här. Det är inte helt optimalt som det är just nu; jag är medveten om det. Jag tycker att det finns många poänger i det som nämns i interpellationen. Låt oss ta juni, som kommer nu, som ett första steg. Då kommer vi att få in vissa önskemål, om det finns sådana, om förordnings- eller lagändringar som kan behövas för att genomföra det som man vill sätta på pränt. I sak tycker vi samma sak: Vi ska lösa det här.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag kan konstatera att vi verkar vara överens om att det finns ett problem för tågresenärer. Men det finns en skillnad mellan oss, och det är att jag tycker att man bör agera. Som lagstiftare har vi en skyldighet att skydda konsumenter. Fru talman! Jag har under de senaste veckorna fått många mejl och brev från resenärer som har farit illa på grund av bristerna i biljettsystemen. Det är folk som avslutar breven med att skriva att de aldrig mer kommer att åka tåg mellan Uppsala och Stockholm eftersom de har blivit utskällda och socialt bestraffade av biljettkontrollanter. När jag har läst deras mejl har jag gått till tågstationerna i Uppsala och Knivsta och själv försökt köpa rätt biljett, och jag har insett att det är en omöjlig uppgift. Då har jag kontaktat de ansvariga på ett av bolagen - UL i Uppsala län - och bett dem komma till Knivsta station för att köpa rätt biljett från Knivsta till Helenelund-Kista, som är en av de viktigaste tågstationerna på sträckan. De har då konstaterat att denna station inte finns i det nuvarande biljettsystemet, och de har inte kunnat köpa rätt biljett. Trots detta fortsätter samma operatörer att bötfälla resenärer. Den effekt detta får är att dessa resenärer får sina konsumenträttsliga rättigheter kränkta och att de får en signal från samhället om att man straffas för att man väljer det kollektiva resandet. Detta är inget beslut som UL eller SL har makt över, utan det är en lagstiftningsfråga. Det är svensk lagstiftning som reglerar i vilka situationer man kan bötfälla tågresenärer som inte har köpt rätt biljett. Denna lagstiftning borde skydda konsumenters rättigheter - tågresenärers rättigheter - på samma sätt som vi skyddar andra typer av konsumenters rättigheter. Om vi inte gör det ser vi en tydlig skillnad mellan denna bransch, där operatörerna är offentliga aktörer, och andra branscher där aktörerna är privata. Det bör rimligen ställas samma krav på offentliga aktörer när de bedriver tjänsteverksamhet. Min fråga är: Är inte denna fråga en konsumenträttslig fråga? Är det bara en fråga för de operatörer och aktörer som bedriver dessa verksamheter? Eller finns det också en skyldighet för staten att ingripa med konsumenträttslig lagstiftning för att se till att tågresenärer inte far illa när de pendlar eller av andra skäl reser mellan två olika län. Finns det inte en skyldighet för politiken att ingripa och se till att vi har ett harmoniserat system? Finns det inte en skyldighet att i väntan på att vi har ett harmoniserat system skydda konsumenters rättigheter och sätta stopp för situationer där resenärer bötfälls trots att de har försökt göra rätt för sig och köpa rätt biljett?

Fru talman! På frågan om detta är en konsumenträttslig fråga skulle jag nog svara nej. Rent juridiskt rör konsumenträtten normalt förhållandet mellan näringsidkare och konsument i kommersiella avtal eller marknadsrättsliga frågor, till exempel marknadsföring. Däremot tycker jag att det är en konsumentfråga, och det kanske är det som egentligen avses i frågeställningen. Det är underförstått utifrån att det absolut måste bli enklare för resenärer att åka kollektivt. Fru talman! Jag tycker att det är lite spännande att vi fick höra här att det är viktigt att man agerar. Tänk - jag tycker att det är fantastiskt att kunna stå här i denna debatt tack vare att det är alliansregeringen som har gjort det möjligt att åka över en länsgräns utan att behöva fråga regeringen om tillstånd! Det var vad man fick göra förut. Det var förbjudet att ha kollektivtrafik över en länsgräns om man inte fick ett godkännande. Detta är i grunden positivt, och jag välkomnar om det är någonting som vi har ett gemensamt intresse i. Det är också alliansföreträdarna i såväl Stockholm som Uppsala som har gjort det möjligt att kunna pendla på så många olika sätt, inte minst mellan Uppsala och Stockholm. Det har man gjort framför allt för att fler ska kunna ha jobb, kunna söka sig till studier och så vidare. När det gäller tilläggsavgiften på 1 200 kronor finns det förvisso en lag; det är alldeles riktigt. Det är Transportstyrelsen, min myndighet, som prövar om storleken på avgiften är okej eller inte. Hittills har det inte förekommit någon anledning att pröva detta. Men det kanske finns all anledning att göra det nu när det finns så många olika avgifter. Det är en myndighetsuppgift som finns att man ska pröva detta. Jag tycker att det här är viktigt, och det är möjligt att Ardalan Shekarabi delar min synpunkt i denna del, fru talman, utifrån att vi uppenbarligen tycker att det ska bli enklare för resenärerna när de åker kollektivt. Är det inte lite spännande då att hela kollektivtrafikbranschen gemensamt har ägnat två år åt att försöka hitta en lösning som blir bra för resenären? Resenären ska hitta informationen, kunna trycka på en knapp och köpa en biljett som funkar oavsett var i landet man åker. Nu kommer detta i juni. Låt oss se vad de gör, men om det inte skulle vara tillräckligt är jag beredd att gå hårdare fram, vilket jag också har sagt tidigare. Jag tycker dock att det skulle vara så mycket starkare om branschen själv bar detta. Då har det också en möjlighet att leva mycket längre än om vi ovanifrån skulle besluta åt dem.

Fru talman! Jag är glad om branschen agerar. Det är positivt om branschen hittar de lösningar som Danmark och Holland har lyckats hitta tack vare politikens aktiva roll där. Jag vill ha samma förväntningar på offentliga aktörer som jag har på privata aktörer. Det kan inte vara så att vi har lägre förväntningar på offentliga aktörer när det handlar om en konsumentsituation. I väntan på att branschen skärper sig och hittar gemensamma biljettsystem som möjliggör resande med rätt biljett över länsgränserna måste vi förändra lagstiftningen så att resenärerna inte råkar illa ut under tiden. Det händer varje dag. Varje månad är det bara på sträckan mellan Uppsala och Stockholms län över 380 personer som bötfälls trots att många av dem antingen har köpt biljett, men inte har lyckats köpa rätt biljett, eller försökt köpa rätt biljett men inte har kunna hitta någon fungerande biljettautomat. Trots detta bötfälls de alltså, och jag vet att många av dem väljer att inte åka med tåg mer. De ser det som en förnedring. Många av dem är människor som har gjort rätt för sig i hela sitt liv, och nu blir de utskällda inför hundra personer. Politiken kan inte bara nöja sig med att det har blivit lättare att resa. Vi kan inte nöja oss med att det finns fler alternativ. Vi måste också se till att tågresenärens rättigheter skyddas när vi har dessa resealternativ. Det är också de förväntningar som EU-rätten har på oss. EU-rätten förutsätter att vi säkerställer kollektivtrafikresenärernas rättigheter i lagstiftningen, och hittills har vi inte gjort det. Det får tågresenärerna mellan Uppsala och Stockholms län betala ett högt pris för.

Fru talman! Det är oerhört viktigt att människor kan resa allt längre på ett så smidigt sätt som möjligt, och helst då med tåg, över kommungränser och länsgränser men också över landgränser. Så ser vår tillvaro ut i hela landet. Det är också viktigt att det finns möjligheter till ett bra resande där biljetterna fungerar som de ska. I den delen har jag exakt samma uppfattning som Ardalan Shekarabi. Det är också utifrån det som vi har gjort den nya kollektivtrafiklagen. Vi hade med passusen att tar inte branschen fram till exempel biljettsystem och betalsystem så som det var avsett kommer vi att gå vidare med lagstiftning. Med en lagstiftning som den nya kollektivtrafiklagen ska vi ändå vara realistiska och medvetna om att allt inte händer på en gång. Nu pågår uppföljning och utvärdering - vi har bland annat Trafikanalys som gör det - och vi har en särskild utredare som nu tittar på detta med biljetter. Jag tycker att det är jättebra att vi har fått upp frågan på dagordningen om hur det egentligen funkar i verkligheten. Jag tycker inte heller att det är roligt att höra att människor som försöker göra rätt för sig blir förnedrade, och jag tycker att det är en tillräckligt viktig fråga för att de som är trafikoperatörer och huvudmän för det här, till exempel SL, UL och SJ, också borde känna ett ansvar. Jag kommer att göra mitt för att det ska vara fortsatt möjligt för människor att pendla över länsgränserna. Jag vet att kollektivtrafikbranschen också gör vad den kan, och tillsammans ska vi nog kunna se till att man kan åka kollektivt på ett vettigt sätt, inte minst mellan Uppsala och Stockholm.