Jobb för nyanlända efter avslutad etablering

Herr talman! Elisabeth Svantesson har frågat mig när jag bedömer att målet om att alla nyanlända ska vara i jobb eller utbildning inom två år kommer att vara uppfyllt. Elisabeth Svantesson har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att alla nyanlända ska vara i jobb eller utbildning efter två år.

Svar på interpellationer

Sedan regeringen tillträdde har sysselsättningen ökat med 150 000 personer. Utrikes födda står för 70 procent av denna ökning.

Utfallet 90 dagar efter avslutad etableringsplan i etableringsuppdraget har också förbättrats sedan regeringen tillträdde. Andelen som befinner sig antingen i arbete eller i reguljära studier efter 90 dagar har ökat från i genomsnitt 28 procent år 2014 till 33 procent år 2016, trots att antalet deltagare i etableringsuppdraget har ökat kraftigt under mandatperioden.

Att nyanlända i normalfallet ska komma i arbete eller utbildning efter två år är en ambitiös målsättning. Även om andelen som går till arbete eller utbildning efter avslutad etableringsplan har ökat är det fortfarande på en alldeles för låg nivå, särskilt bland kvinnor.

Många, främst kvinnor, lämnar arbetskraften efter etableringsuppdraget. I vissa län är det fler kvinnor som lämnar arbetskraften än som går till arbete. Flera åtgärder har därför vidtagits för att öka utrikes födda kvinnors sysselsättning. Regeringen har avskaffat vårdnadsbidraget och ser nu över hur föräldraförsäkringen ska utformas för att inte försena etableringen på arbetsmarknaden. Regeringen har även gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att särskilt fokusera på insatser för att minska arbetslösheten bland utrikes födda kvinnor.

Att öka andelen nyanlända som går till arbete eller utbildning efter etableringsuppdraget innebär en stor utmaning för Arbetsförmedlingen. Regeringen ger därför Arbetsförmedlingen förbättrade förutsättningar för att möta denna utmaning genom regelförenklingar, ökade förvaltningsresurser och satsningar inom arbetsmarknadspolitiken.

I budgetpropositionen för 2017 fastslog regeringen att regelverket för etableringsuppdraget ska ses över i syfte att minska onödig administration och skapa förutsättningar för en ökad flexibilitet och effektivitet i uppdraget. Inom Regeringskansliet pågår en översyn av det regelverk som gäller för vissa nyanländas etablering i arbets- och samhällslivet.

Regeringen har breddat Arbetsförmedlingens verktygslåda genom att bland annat öppna upp extratjänster för nyanlända, och subventionen i nystartsjobb för nyanlända har höjts. Därutöver har regeringen initierat praktik i staten och snabbspår.

En stor del av deltagarna i etableringsuppdraget har behov av fleråriga reguljära utbildningsinsatser för att ha en möjlighet att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. Regeringen satsar på förbättrade utbildningsmöjligheter, bland annat genom att föreslå ett utvidgat kunskapslyft och införandet av ett studiestartsstöd samt genom att frågan om CSN-lån för körkort ska utredas. Samverkan mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna behöver också förstärkas i syfte att öka möjligheterna för korttidsutbildade kvinnor och män att börja studera inom den kommunala vuxenutbildningen.

Arbetsförmedlingen måste bli bättre på att använda sin verktygslåda så att fler nyanlända går till arbete och utbildning. Ett systematiserat arbetssätt inom etableringsuppdraget håller på att implementeras. Arbetsförmedlingen bedömer att det nya arbetssättet ska bidra till att säkerställa större enhetlighet och rättssäkerhet i tjänsterna och att individerna får mer individanpassade och arbetsnära aktiviteter. Särskilt kvinnornas insatser i etableringsuppdraget ska få starkare jobbfokus än tidigare som ett resultat av det förändrade arbetssättet.

Herr talman! Tack, arbetsmarknads- och etableringsministern, för svaret!

Jag har ställt mina frågor utifrån det faktum att ord spelar väldigt stor roll. Ord spelar alltid roll, men de spelar särskilt stor roll när ett statsråd eller en minister uttrycker dem. När ministrar lovar mycket och uttalar målsättningar och löften spelar det stor roll att man också följer upp och ser vart det hela tar vägen.

Min upplevelse är att Ylva Johansson konsekvent lovar väldigt mycket men att resultaten inte följer det som ministern lovar.

För två år sedan sa ministern att det ska ta två år för en nyanländ att komma i arbete. Jag vill först och främst säga att det är en lovvärd ambition, men den är något naiv i dagens läge. I dag ser vi att efter nio år är det bara hälften som är i arbete, och då kan det handla om en timmes arbete i veckan eller om 40 timmar i veckan. Det är alltså väldigt mycket som går åt fel håll.

När man från regeringens sida skickar dessa signaler är det viktigt att man också följer upp med en politik som kan möta det som man lovar. Annars tycker jag att man ska vara försiktig med löften.

Vi är i en mycket svår tid i Sverige. Vi har en svår uppgift framför oss.

Många av de nyanlända som har kommit till Sverige de senaste åren har en låg utbildningsnivå. Även om, som arbetsmarknadsministern säger, jobb och utbildning har ökat något för den här gruppen gick färre till utbildning 2016 än 2014. Det är klart problematiskt, eftersom vi vet att utbildningsnivån är viktig.

Vi har en överenskommelse om att vi ska se över en utbildningsplikt. Jag tror att det är viktigt att vi nu också kommer igång med det. Det har ju försenats något, minst sagt.

Fler måste utbilda sig. Fler måste göra sig anställbara. Det är en nyckel, tror jag, för framtiden. Men det kommer självklart också att krävas mer av en aktiv jobbpolitik. Om man lägger 40 miljarder i skatter på jobb och företagande och nu vill lägga 20 miljarder till slår det såklart alldeles särskilt mot dem som har det svårast att ta sig in.

Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson är ganska nöjd här i talarstolen över att vi har en högkonjunktur och att det tickar på bra i svensk ekonomi. Ja, det tycker jag är bra. Det är mycket som går fantastiskt bra på svensk arbetsmarknad. Men trots högkonjunkturen ökar antalet långtidsarbetslösa. Trots högkonjunkturen har nyanlända fortfarande väldigt svårt att komma i arbete. Då kan man inte göra som man alltid har gjort. Då måste man ha nya reformer och ta nya krafttag, särskilt när man konsekvent lovar att man ska komma till rätta med arbetslösheten och att det ska ta två år.

Min fråga till ministern här i dag är: Varför lovar ministern konsekvent mycket mer än ministern kan leverera till de nyanlända?

Herr talman! Jag ska svara på den sista frågan först. Jag har sedan jag tillträdde sagt att jag tycker att man i normalfallet bör kunna klara att komma i arbete eller utbildning inom två år. Jag står fast vid det. Det är en bedömning jag gör. Vilken tid tycker Elisabeth Svantesson i normalfallet är rimlig?

Vilka mål man styr mot och vad man tycker är rimligt påverkar vilket utfall man får. Om man tycker att det är normalt och rimligt att det ska ta nio år att etablera sig på arbetsmarknaden kommer man också att få det utfallet. Jag tycker att det är viktigt att vi styr mot vad vi tycker är rimligt - och det är naturligtvis en hög ambitionsnivå. Sedan finns det alltid individer som har större svårigheter än andra - jag vet det. Men jag talar om normalfallet. Om det inte finns många extra svårigheter att komma in på arbetsmarknaden eller i studier bör det gå inom den tvåårsperiod som staten har satt upp för etableringsperioden.

Jag delar helt uppfattningen att vill man ha ett annat resultat kan man inte göra som man alltid har gjort. Det är därför vi ändrar politiken. Låt mig gå igenom några av de stora problem som vi ser!

En viktig fråga är att många är kortutbildade och att en försvinnande liten andel av dem deltar i reguljär utbildning - det gäller både under etableringsuppdraget och efter etableringsperioden. Det är en ekvation som inte går ihop. Har man mycket kort utbildning måste man bygga på den för att bli gångbar på svensk arbetsmarknad. Jag tror inte att man behöver bygga upp till motsvarande en svensk grundskolenivå, men man måste bygga på utbildning - det är helt klart. Därför måste vi införa - det är Elisabeth Svantessons förslag, som jag tycker är bra - en utbildningsplikt för nyanlända med kort utbildning.

Ett hinder för att kunna införa den har varit den lagstiftning som har styrt etableringsuppdraget. Nu ändrar vi det, så att det blir möjligt att ställa krav på individen i etableringsuppdraget. Man kan då anvisa personer till exempel till reguljär utbildning och kräva att de deltar i den för att få sin ersättning. Jag hoppas att vi samma dag som en lagstiftning är på plats kan införa en utbildningsplikt som börjar gälla för alla kortutbildade.

Vi ser ett stort problem med att kvinnor lämnar arbetskraften. En väldigt bra del av reformen när det gäller etableringsuppdraget - alla delar var inte bra - är att alla män och kvinnor blir individuellt inskrivna på AF och har en individuellt baserad ersättning i etableringsersättningen. Till skillnad från familjebaserade ersättningar, till exempel försörjningsstöd, finns det då ett starkt incitament för både män och kvinnor att delta. Det lönar sig verkligen. Om en går från ersättning till arbete ökar familjens inkomster väsentligt. Det är mycket bra.

Vi ser nu effekten. Vi har kvinnor som går direkt in i arbetskraften, i och med att de skrivs in på Arbetsförmedlingen. Men vi ser också att efter två år försvinner väldigt många från arbetskraften. I vissa län är det fler som försvinner från arbetskraften än som går in i arbete. Det är naturligtvis väldigt allvarligt. Hur håller vi kvar de kvinnorna i arbetskraften? Det finns ingen arbetsmarknadspolitik i världen som biter om man inte ens står till arbetsmarknadens förfogande.

Det är klart att sådant som till exempel föräldraförsäkring är viktigt när det gäller incitamenten. Men jag tror också att det finns annat man kan göra. Jag tror att till exempel studiestartsstöd för att finansiera studier även efter etableringstiden kommer att vara viktigt, inte minst för kortutbildade kvinnor.

Vi har också sett ett annat stort problem med nuvarande lagstiftning, som Arbetsförmedlingen vittnar om. Det är att många har tomma etableringsplaner. De innehåller inte någonting eller väldigt lite. Med nuvarande lagstiftning kan inte Arbetsförmedlingen gå in och ändra det. Därför måste vi ändra lagstiftningen. Ett sådant förslag är på väg. En lagrådsremiss kommer att beslutas inom kort, så att vi kan få en annan ordning, där vi kan ställa samma krav på nyanlända som vi gör på andra arbetslösa.

Herr talman! Tack för det svaret! Nio år är självklart en förfärligt och en förfärande lång tid, särskilt med tanke på att det nu har kommit väldigt många nya till Sverige. Fortsätter utvecklingen i samma takt kommer vi om några år att ha enormt många människor i utanförskap, inte bara i utanförskapsområden i stora städer utan också i många av våra mindre kommuner runt om i Sverige.

Jag menar att man, när man säger två år och sätter upp det som ambitionsmål, också måste koppla en politik till det. Man kan som ministern säga: Ja, vi ändrar nu etableringslagen och gör en förordning. Ja, det är vi med på. Jag tycker att det är mycket bra. Men om det är svaret som gör att det nu ska gå mycket fortare för människor att komma i arbete har Sverige stora problem framför sig. Vi behöver självklart också en kraftfull jobbpolitik, och vi behöver ta fram fler enkla jobb, herr talman.

Regeringschefen har vid flera tillfällen sagt att han tror att det behövs ungefär 30 000 enkla jobb i Sverige - det är alltså jobb som inte kräver hög utbildning. Men vi vet att det är 150 000 personer som är arbetslösa och som har en mycket låg utbildning. Många av dem behöver utbildas - absolut. Men jag tror att det är naivt att tro att alla de ska gå vidare till högre utbildning.

Vi behöver jobba med jobbpolitiken. Men vi behöver också, som ministern var inne på, ställa krav. När vi nu gör om etableringslagen blir det lite enklare att ställa krav på individer. Men jag vill ändå, avslutningsvis i den här rundan, ställa en fråga till ministern. Jag tycker att ministern har rätt fokus när det gäller kvinnor. Det är mycket bekymmersamt att vi har så många kvinnor som efter etableringsuppdraget lämnar arbetskraften - ofta är de lågutbildade, men inte alltid. Vad kan man då fortsättningsvis ställa för krav, och vilken typ av politik ska bita på dem?

Ministern ställer en rad frågor. Eftersom ministern har ansvar och styr riket undrar jag: Vilka är svaren? Jag reser runt i Sverige och samtalar med de här kvinnorna. Det kan vara i en sfi-klass som jag möter en kvinna som har varit i Sverige i tio år och som talar en väldigt knagglig svenska. Jag kan nattvandra i Fittja eller åka till Vivalla. Var jag än är möter jag kvinnor som på grund av förlegade normer här i Sverige lever mindre modernt och mindre fritt här än vad de gjorde i sitt hemland. Vad kan vi och vad ska regeringen göra åt detta?

Precis som ministern säger finns det ingen arbetsmarknadspolitik i världen som biter, inte ett enda jobbskatteavdrag heller - om jag ska erkänna det. Det är andra typer av insatser som behövs för att man ska komma åt de strukturerna.

Jag tror att någonting som är otroligt viktigt är samhällsinformationen, som ges i början. Den behöver skärpas. Den behöver bli, som vi har föreslagit, obligatorisk på riktigt. Man borde ha ett prov kopplat till den. Vi har alltså egentligen inga krav på ett riktigt obligatorium. Vi har heller inga krav i fråga om svenska för invandrare, sfi. Jo, kravet är att man ska vara där under två år, under sin etableringstid. Men vi har inga krav på att man ska uppnå ett enda betyg. Man kan gå på sfi i två år utan att lära sig svenska.

Vi har en väldigt kravlös integrationspolitik, generellt sett. Här vill jag se fler skarpa åtgärder från regeringen. Att först lova och sätta upp ambitiösa mål om två år och sedan inte ha en konkret kraftfull politik som är kopplad till det skapar problem, och problemen kommer att växa i framtiden.

Man ställer frågor och frågar sig vad man nu ska göra för att de här kvinnorna ska komma in i arbetskraften. Jag tycker att vi ska förvänta oss mer av en regering, nämligen att man också lägger fram förslag på riksdagens bord om hur dessa kvinnor ska komma in i arbetskraften.

Herr talman! Jag tycker att detta är en konstruktiv debatt, och här finns flera frågor där vi kan samarbeta om lösningarna.

Låt mig först säga att utbildningssatsningar är en väldigt viktig del. Det handlar inte om att de allra flesta ska in i akademisk utbildning, utan det handlar i stället om att ungefär en tredjedel av de nyanlända har en mycket kort utbildning. Även om man inte kommer att nå upp till någon hög utbildningsnivå går det inte att komma förbi att man måste satsa på utbildning för att kunna få fotfäste på arbetsmarknaden och för att kunna hävda sin självständighet i samhället.

Det finns även en relativt stor grupp - också den ungefär en tredjedel - som jag skulle beskriva som otillräckligt utbildade. Dessa människor har inte nödvändigtvis en jättekort utbildning, men utbildningen är inte tillräckligt lång för att de ska kunna försvara sina platser på svensk arbetsmarknad.

I det konjunkturläge som nu råder finns det en stor efterfrågan rörande väldigt många yrken som inte kräver jättelång yrkesutbildning. Det råder stor brist på till exempel fordonsmekaniker, plåtslagare, vårdbiträden, undersköterskor och kockar. Dessa yrken är en realistisk nivå att utbilda sig till för gruppen som har en otillräcklig men dock inte jättekort utbildning med sig. Det är viktigt att vi får in de här personerna i dessa yrkesutbildningar.

Detta område är en stor besvikelse, och här tycker jag att man ska vara självkritisk - jag själv är det. Vi har inte lyckats. Vi har gjort stora satsningar på utbildning, men resultatet av att få in människor i dessa utbildningar är än så länge mycket begränsat. En av de stora utmaningarna fortsättningsvis är att se till att det verkligen blir av att människor utbildar sig till de yrken där det råder brist.

För kvinnorna behövs det naturligtvis många olika insatser. Detta gäller framför allt de kortutbildade, som tenderar att försvinna från arbetsmarknaden, men inte bara dem. Regeringen har, som jag sa, redan tagit bort vårdnadsbidraget. Detta bidrag gick nästan uteslutande till den gruppen, som därmed försvann från arbetsmarknaden.

Vi har nu tagit fram förslag om förändringar och begränsningar i föräldraförsäkringen, eftersom det som är till för att vara ett stöd för en jämställd arbetsmarknad har visat sig bli en fälla för kvinnor när de kommer till Sverige och redan har barn. Det är viktigt att vi kan genomföra dessa förändringar.

Vi har ett nytt uppdrag till Arbetsförmedlingen. Det gäller att titta på de utvärderingar som har gjorts, där det har visat sig att man behandlar män och kvinnor olika.

Jag tycker att man ska ställa tydliga krav. Jag tycker att det är rimligt att man ger goda möjligheter till den som är ny i Sverige att etablera sig, men man ska också ställa krav. Det handlar om en ömsesidighet som omfattar både möjligheter för och krav på individen.

Därför är det viktigt att vi nu får till den här lagändringen. Det var väldigt olyckligt att den förra regeringen hade en detaljerad lagreglering av allting som gällde etableringsuppdraget. Tyvärr har vi en långsam lagstiftningsprocess i det här landet, vilket gör att det tar tid när man ska ändra på något.

Men nu är vi framme. Nu kommer en lagrådsremiss och proposition till riksdagen, så att det blir en helt annan flexibilitet. Jag diskuterar gärna tillsammans med Elisabeth Svantesson hur vi ska utforma en utbildningsplikt som innehåller såväl samhällsinformation som sfi och annan grundläggande utbildning för kortutbildade inom etableringsuppdraget. Jag tror att detta är viktigt, inte minst för att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden.

Herr talman! Man kan skylla på den förra regeringen och på den långsamma lagstiftningsprocessen om man vill det, men det går också att lägga fram skarpa förslag för att nyanlända ska komma i arbete i betydligt högre tempo än vad denna regering har gjort.

Jag skulle kunna komma med många förslag - jag ska inte trötta ut oss med för många, men låt mig nämna några förslag på åtgärder som jag tycker att man bör vidta redan nu.

Ett förslag handlar om att omfördela. Vi har en arbetsmarknadsutbildning som staten, eller regeringen, lägger 1,8 miljarder på varje år. Skär i den och rikta den mot korta yrkesutbildningar för människor som behöver sådana! Arbetsgivarna bör finnas med i processen, så att utbildningen kan leda till arbete.

Vi har i vår budget avsatt pengar för att kommuner i högre utsträckning ska kunna jobba parallellt med språkutbildning och yrkesutbildning. Det går att förkorta den processen.

Ett tredje förslag handlar om lönestöden. Det finns ett klart förslag om hur man kan förenkla lönestöden, så att de faktiskt kommer till användning och nytta.

Ytterligare ett förslag, som jag tycker är konkret och bra, är att låta de kommuner som är duktiga på arbetsmarknadspolitik ta över etableringen. Många kommuner gör ett väldigt bra jobb - betydligt bättre än vad Arbetsförmedlingen just nu gör.

Jag har nu nämnt några konkreta förslag. Jag tycker att det är dags för arbetsmarknadsministern att sluta med att konsekvent lova många saker utan att komma till riksdagen med skarp lagstiftning och skarpa förslag på hur fler utrikes födda snabbare ska komma i arbete.

Om inte detta görs snabbt kommer det att gå riktigt illa, för det finns många nyanlända som är långt ifrån egenförsörjning. Detta beror ibland på att det inte finns några krav och ibland på att det finns för få enkla jobb där man bor. Det finns många orsaker, men regeringen måste agera. Jag vill understryka att jag tycker att tiden för att lova guld och gröna skogar måste vara slut. Man bör i stället arbeta på att lägga fram förslag som leder till jobb.

Herr talman! Mycket av det som Elisabeth Svantesson här målar upp som nyheter är sådant som redan görs. Regeringen gör stora satsningar på reguljär yrkesutbildning. Regeringen satsar stort på ett nytt samarbete mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna, inte minst när det gäller nyanlända. Vi har redan gjort en del, och det kommer mer när det gäller att förenkla och effektivisera anställningsstöden.

Den generellt kanske allra viktigaste frågan för att nyanlända ska komma i arbete är var man får en bostad och att man får en bostad. Det är väl dokumenterat från forskning och erfarenhet - och det är inte särskilt överraskande - att det spelar väldigt stor roll var man bosätts. Möjligheten att få ett arbete påverkas enormt mycket av om man bosätts i en region där det finns gott om jobb eller i en region där det är ont om jobb.

Detta är inte särskilt överraskande. Det som däremot är överraskande är att vi under många års tid har bosatt människor i de regioner där det är väldigt ont om jobb, samtidigt som vi har bosatt relativt få människor i de regioner där det finns gott om jobb.

Detta skapar naturligtvis onödiga problem. Det är mycket svårare att hitta jobb i Lessebo, i Hultsfred eller i Avesta, där man redan har väldigt många nyanlända och inte den allra bästa arbetsmarknaden. Samtidigt finns det kommuner i till exempel Stockholmsområdet som historiskt sett har tagit emot få nyanlända - en del har nästan inte tagit emot några alls - och som har en stark arbetsmarknad.

Den nya lagstiftningen, som gör att vi fördelar nyanlända jämnare över landet, bedömer jag som en av de enskilt viktigaste sakerna som politiken kan styra över när det gäller att påverka människors möjligheter att komma i arbete. Detta är också den bedömning som OECD lyfter fram när man tittar på Sverige.

Herr talman! Jag har i tidigare inlägg redogjort för vad jag tycker är nödvändigt att göra - till exempel att vidta särskilda åtgärder när det gäller kortutbildade kvinnor. Vi kommer att återkomma med ännu fler skarpa förslag än dem som vi redan har lagt fram.

Överläggningen var härmed avslutad.