Januariöverenskommelsen och Arbetsförmedlingen

Fru talman! Mats Green har frågat mig huruvida den i januariavtalet formulerade, överenskomna och utlovade inriktningen för en förändrad arbetsförmedling fortfarande gäller. Han har även frågat mig varför och på vilket sätt ett system byggt på just lagen om valfrihetssystem är den lämpligaste grunden för den framtida Arbetsförmedlingen. Vidare har Mats Green frågat mig om kommunerna kommer att ges en roll i denna modell och vilken roll det i så fall kommer att vara. Slutligen har han frågat mig hur detta ska förenas med den modell, byggd på lagen om valfrihetssystem, som utlovats i januariöverenskommelsen.

Regeringen har påbörjat reformeringen av Arbetsförmedlingen. Myndigheten ska reformeras i grunden. Reformeringsarbetet pågår i enlighet med den inriktning som lades fast i den sakpolitiska överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet. Det innebär att Arbetsförmedlingen även i fortsättningen ska ha myndighetsansvaret för arbetsmarknadspolitiken men att ett nytt system, med valfrihetssystem som utgångspunkt, ska utvecklas där fristående aktörer matchar och rustar arbetssökande för de lediga jobben.

Reformeringen görs för att förbättra effektiviteten i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Arbetsförmedlingens roll renodlas till att fokusera på bland annat kontroll av arbetssökande och fristående aktörer, arbetsmarknadspolitisk bedömning, digital infrastruktur och statistik och analyser. De fristående aktörer som matchar och rustar de arbetssökande för de lediga jobben kommer att få ersättning i huvudsak utifrån hur väl de lyckas med att få individer i varaktig sysselsättning.

Inom ramen för sitt regeringsuppdrag att förbereda för och bistå med att analysera vissa förutsättningar inför reformeringen har Arbetsförmedlingen dessutom analyserat vilka situationer då upphandling enligt lagen om offentlig upphandling kan vara mer ändamålsenligt.

Det är viktigt att kommunernas insatser och verksamheter som syftar till att underlätta individers inträde på arbetsmarknaden tas till vara i reformeringen av Arbetsförmedlingen. Hur detta ska ske behöver analyseras vidare. En del av den analysen handlar om hur en fungerande samordning och samverkan med kommuner där dessa strukturer kan anpassas till olika kommuners förutsättningar kan ske.

En annan del av denna analys berör de juridiska förutsättningarna för kommunerna att medverka i utförandet av den statliga arbetsmarknadspolitiken. Regeringen avser därför att inom kort tillsätta en utredning som ska analysera och bedöma om det inom ramen för nuvarande regelverk är tillåtet för kommuner att vara leverantörer av arbetsmarknadspolitiska insatser i valfrihetssystem. Utredningen ska även analysera och bedöma om kommuner på annat sätt än genom att delta i ett valfrihetssystem kan tillhandahålla insatser under en avgränsad tid vid fall av konstaterat otillräckligt tillhandahållande av arbetsmarknadspolitiska tjänster.

En utgångspunkt är att ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna är oförändrad. Kommunernas medverkan ska vara frivillig och ske på uppdrag av och med ersättning från Arbetsförmedlingen.

En väl utformad aktiv arbetsmarknadspolitik bidrar till att fler kan komma i jobb. Arbete är den viktigaste förutsättningen för egen försörjning och etablering i samhället.

Fru talman! Jag har ställt denna interpellation om Arbetsförmedlingen, januariöverenskommelsen och kommuner till arbetsmarknadsministern mot bakgrund av en ökande arbetslöshet, en växande frustration bland kommunerna och den tilltagande splittring som blir alltmer uppenbar mellan januariöverenskommelsens partier i fråga om förändringen av Arbetsförmedlingen.

Det är väl ödets ironi, fru talman, att det svar som arbetsmarknadsministern nu läste upp var inaktuellt redan innan det lästes upp. Den splittring vi i arbetsmarknadsutskottet har kunnat notera under väldigt lång tid har kanske varit uppenbar för alla och envar som har tagit del av de olika - och inbördes stridande - massmedieuttalanden som har gjorts från januariöverenskommelsens partier. Jag hade ett antal olika exempel på detta, men jag nöjer mig med att konstatera att Liberalernas partiledare för en timme sedan klargjorde att man egentligen vill köra full stopp i maskin när det gäller Socialdemokraternas, Miljöpartiets, Liberalernas och Centerpartiets tänkta förändring av Arbetsförmedlingen.

Min första fråga handlade om huruvida den i januariavtalet formulerade, överenskomna och utlovade inriktningen för en förändrad arbetsförmedling fortfarande gäller. Nu har arbetsmarknadsministern slagit fast att den gäller, samtidigt som Liberalerna i dag - för en timme sedan - har gått ut och klargjort att den inte gäller.

Jag hade också frågor kring kommunernas roll i allt detta, inte minst mot bakgrund av den frustration som mina egna gamla kommunkollegor känner. Därför hade jag frågor om kommunernas roll - i synnerhet i ett system som bygger på lagen om valfrihetssystem, som inte är särskilt enkelt. Jag hade alltså frågor om kommunernas roll i detta, och vi har fått svaret att man exempelvis ska låta en utredning titta på det. Jag kan dock konstatera att Liberalerna nu har slagit igen den dörren och sagt att det inte kan finnas någon roll för kommunerna i ett valfrihetssystem av det här slaget.

Vi fick alltså ett svar uppläst för ett par minuter sedan, och vi såg den presskonferens som arbetsmarknadsministern höll förra veckan. Där tillsattes en utredning, fru talman, som har till uppgift att klargöra för regeringen vad man egentligen kommit överens om i regeringens egen januariöverenskommelse - och konsekvenserna av denna. Jag förstår att det blir lite omständligt för dem som sitter och lyssnar på debatten, men det är för att det just nu är väldigt turbulent och omständligt rörande vad som egentligen gäller från regeringens sida och vad som egentligen gäller från januariöverenskommelsens partiers sida. Jag skulle uppskatta om arbetsmarknadsministern ville bringa klarhet i allt detta.

Jag måste också konstatera följande, fru talman: Om jag hade varit arbetssökande i Sverige i dag, eller om jag hade suttit i ledningen för en av Sveriges kommuner, hade jag inte blivit på något sätt lugnare av de svar som vi har fått här och nu.

Fru talman! Jag sitter i samma utskott som ledamoten Mats Green, och han har många förtjänster. Ytterligare en förtjänst kommer fram här, och det får man väl säga är fräckhetens gåva. Moderaterna har nämligen före valet föreslagit en kaosartad nedläggning av Arbetsförmedlingen - man har röstat för det och föreslagit olika typer av tillkännagivanden redan före valet - och efter valet, genom sin servettskissbudget och tillsammans med Kristdemokraterna och SD, aktivt bidragit till att vi nu ser en kaotisk situation på Arbetsförmedlingen.

Men det är ju lite som med en klocka som står still - ibland kan man få rätt i alla fall. Här skulle jag säga att de frågor som Mats Green har ställt till arbetsmarknadsministern är ganska ordentligt relevanta.

Den förvirring som finns blir inte mindre av det utspel som kom från Liberalerna för bara någon eller några timmar sedan. Det är väldigt oklart - och det har det varit hela tiden - hur det marknadsliberala monster som ska skapas egentligen ska se ut.

Nu förstår ingen vad kommunernas roll i detta ska bli. Det är dock smärtsamt tydligt för kommunerna att det redan i dag har blivit merkostnader i och med att man får ett tillbakadragande av statlig service eftersom Arbetsförmedlingen anpassar sig till de olika direktiv som finns och till de penganeddragningar som har genomförts.

Kontor läggs ned, men det är också så att man redan har en mycket ansträngd situation för personalen på Arbetsförmedlingen. Det är folk som befinner sig under väldigt stark press. Det är personer som har sagt upp sig utöver det stora varsel som lades med nödvändighet efter servettskissbudgeten.

Allt detta gör att kommunerna redan i dag är drabbade. Det blir inte lättare av att det redan var oklart hur kommunernas roll skulle se ut i framtiden och av att ytterligare oklarhet nu uppstår när ett av samarbetspartierna säger att man helt måste gå ifrån det som regeringen har sagt att man ska göra, det vill säga tillsätta en utredning för att förstå de juridiska förutsättningarna för kommunerna att i sista hand på något sätt ta ansvar för de vita fläckar som kan uppstå när kommersiella aktörer inte anser sig tjäna tillräckligt mycket pengar.

Detta ger anledning att ställa ganska allvarliga frågor om regeringens möjligheter - som är konstitutionellt bestämda - att styra landet och därmed också styra landets alla myndigheter. I detta fall handlar det om en av de allra största myndigheter som finns, nämligen Arbetsförmedlingen.

Det är en kaotisk situation. Jag önskar att arbetsmarknadsministern kan säga något som kanske bidrar till att göra situationen lite ljusare.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att det finns en bred överenskommelse i Sveriges riksdag och bland de partier som sitter här - jag talar om de partier som står bakom januariavtalet - om att Arbetsförmedlingen behöver reformeras. Detta var någonting som statsminister Stefan Löfven uttalade redan 2014, och i och med den överenskommelse som vi tecknade med januariavtalet är vi överens om att reformera Arbetsförmedlingen.

Detta arbete har egentligen inte börjat att implementeras ännu. Det var i fredags som vi tog emot rapporten från Arbetsförmedlingen, som har haft ett uppdrag att analysera vissa förutsättningar och återkomma med hur ett nytt system ska kunna se ut.

Jag bedömer att vi har stor samsyn kring just bestämdheten i att vi ska utveckla och reformera Arbetsförmedlingen. Det är dock ingen hemlighet att det finns en hel del detaljer och svåra frågor som behöver analyseras ordentligt och som det behöver tas ansvar för. Jag hade så sent som i morse ett möte med ledningen för myndigheten tillsammans med representanter för Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Vi har påbörjat en del av de frågeställningar - egentligen inte diskussioner - som behöver komma upp i och med denna rapport.

Jag vill som arbetsmarknadsminister ta ansvar för den situation som just nu råder på myndigheten. Jag håller med om den bild som Ali Esbati redogjorde för; det är en väldigt svår situation på myndigheten just nu. Jag känner också en oro för att många har valt att lämna myndigheten.

Jag tror att det vi kan och behöver göra från politikens sida - och det vi behöver ta ansvar för - är att skapa stabila förutsättningar över tid så att personalen vet vad det är som förväntas av myndigheten.

De besked som jag kan ge i dag handlar till stor del om det jag sa i förra veckan, nämligen att detta även fortsättningsvis är en stor och viktig myndighet. Den kommer att fokusera på myndighetsutövningen. Det kommer att bli ännu viktigare att man gör den arbetsmarknadspolitiska bedömningen. Det kommer att handla om att ha uppföljning och kontroll samt om att göra analyser av arbetsmarknadens kommande behov och om att kunna anpassa detta till den verklighet som råder.

För mig är det allra viktigaste att detta ska funka i praktiken. Det måste också kunna funka på orten.

Detta är en tid då många känner oro. Det är många pusselbitar som behöver komma på plats. Jag vill såklart i min roll se till att vi nu tar de steg som krävs för att skapa en reformering under ordnade former. Jag kommer också att bjuda in arbetsmarknadens parter - såväl fackföreningarna, som jag har möte med på myndigheten nu på fredag, som arbetsgivare, funktionshindersrörelsen och många andra viktiga aktörer som kan komma med kloka synpunkter på de olika vägval och de frågeställningar som vi behöver ta ställning till.

Fru talman! Nu står arbetsmarknadsministern här nästan som en egen Bagdad Bob för partierna som ingår i januariöverenskommelsen, om liknelsen ursäktas. Nu står ministern här och påstår att det absolut inte är några problem. Man är överens om allting - om alltifrån tidsplanen till modellen för sin förändring av Arbetsförmedlingen. Tidsplanen och övrigt ligger dessutom fast.

När jag läste igenom uttalandet från partiledaren för Liberalerna - alltså ett av de i januariöverenskommelsen ingående partierna - kunde jag dock konstatera att man klargör att man inte tror på den tidsplan som arbetsmarknadsministern har sagt ska gälla. Man säger också att modellen för detta är helt ohållbar. Man beskriver en kaosartad reformprocess och stora motsättningar mellan januaripartierna. En företrädare för detta parti uttalar att det här är ett fullskaligt experiment.

Utan tvekan är det så att Arbetsförmedlingen är en dysfunktionell myndighet som är i ett extremt uppenbart behov av förändring. Det är egentligen kanske bara Ali Esbati och hans parti som inte inser det numera. Socialdemokraterna har vägrat att inse det under en lång följd av år men inser det nu.

När man gör något, fru talman, ska man göra det bra, men det är faktiskt det sista som görs här.

När man ska göra om Arbetsförmedlingen i grunden behöver det vara en ordnad och genomtänkt förändring där man gör allt i hanterlig takt. Det gör man inte nu. Det visar sig också att det egentligen inte finns någon samsyn över huvud taget mellan januariöverenskommelsens fyra partier.

Sverige står nu på randen till en vikande konjunktur, och vi ser en ökande arbetslöshet. Det är inte okej.

Moderaterna har länge varit tydliga med att vi behöver få en förändrad och förbättrad arbetsförmedling. Men vi säger nej till den modell som januariöverenskommelsens partier uppenbarligen inte är överens om.

Jag noterar att Centerpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson har varit extremt tydlig med att partierna är överens om detta, att det är vad de kommer att göra och att de inte kommer att vika någonting från det över huvud taget. Jag konstaterar också att det finns ett annat parti i form av Liberalerna som inte köper detta över huvud taget, i synnerhet inte den vision som arbetsmarknadsministern här har gett uttryck för och de ambitioner som man har haft för Sveriges kommuner och deras roll i detta.

Allt detta har på något sätt fallit när vi kan ta del av Liberalernas klargörande att man inte köper detta och att man heller inte köper tidsplanen.

Jag får väl därför fortsätta att fråga arbetsmarknadsministern: Gäller januariöverenskommelsen fortfarande i sin helhet, i synnerhet den modell för reformering av Arbetsförmedlingen som man har valt baserad på LOV? Gäller även den tidsplan som arbetsmarknadsministern har slagit fast här och nu, och som hon även slog fast vid presskonferensen förra veckan? Detta skulle jag uppskatta ett svar på.

Fru talman! Det är beklagligt att Mats Green bland sina i och för sig helt rimliga frågor lägger in lite dimridåer om Moderaternas egen position, för den har ju varit mer kaosartad, inte mindre, än det som januariöverenskommelsen leder till. Från Moderaternas sida har man ju inte haft någon aning om vad man vill göra med Arbetsförmedlingen, bara att den ska skäras ned på, och det har bidragit till den situation som råder på myndigheten nu.

Det vore intressant att höra från arbetsmarknadsministern om det finns någon faktisk plan vad gäller vilken roll som kommunerna ska ha i en framtida struktur med Arbetsförmedlingen. Men ännu mer intressant vore att höra om det är rimligt att fortsätta hävda att den tidsplan som man har annonserat ska gälla.

Om den ganska uppenbara tidsplanen blir svår att hålla och realisera, finns det då någon backup-plan från regeringen om att tillskjuta mer medel eller på annat sätt göra det möjligt för Arbetsförmedlingen att genomföra de uppgifter som myndigheten ändå måste genomföra, samtidigt som den kaotiska relationen mellan de i januariöverenskommelsen ingående partierna ska behöva redas ut? Det är inte rimligt att de arbetslösa och de anställda på Arbetsförmedlingen får ta kostnaden för den oenigheten.

Fru talman! Mats Green säger att jag låtsas som att det inte finns några problem. Men det var verkligen inte det jag sa, Mats Green, utan det var en beskrivning av en väldigt tuff situation på myndigheten.

Det jag vill göra som arbetsmarknadsminister är att ta ansvar för att vi framöver har en ordnad process. Det har gått väldigt snabbt med stora nedskärningar och nedläggning av kontor. Jag har själv varit i många kommuner och där träffat kommunalråd som beskriver just oron för vad som händer och undrar på vilket sätt de kan bidra i arbetet. Jag har verkligen inte låtsats som att det inte finns några problem, snarare tvärtom.

Vi fick en rapport från myndigheten i fredags. Nu påbörjar vi ett arbete med att sortera alla olika typer av analyser och frågeställningar som finns. Det behöver vi partier som har ingått januariavtalet ta ett gemensamt ansvar för.

Jag må vara lite konservativ, om man får säga så som socialdemokrat, men för mig är det de avtal som vi gör upp i förhandlingar med varandra som gäller. Och det är mötet med de andra partierna och de diskussioner som vi har som ger riktningen för den framtida politiken. Jag kan inte ta hänsyn till olika typer av mediala utspel, utan den tidsplan som vi har kommunicerat och det som jag sa vid presskonferensen förra veckan är fortfarande viktiga besked. Det är också ett besked till Ali Esbati, som ju ställer frågor om kommunernas roll. Det gör också Mats Green.

Det vi vill göra nu är att titta på de juridiska förutsättningarna för kommunerna att delta i ett sådant här nytt system. Men vi vill också titta på hur kommunerna kan bidra under en tillfällig period om det är så att vi har vita fläckar i landet. För mig som norrbottning, socialdemokrat och arbetsmarknadsminister är det klart att det är en väldigt viktig fråga. Vi kan inte hamna i ett läge där vi reformerar myndigheten och inte har vare sig tjänster eller en närvaro.

Det är viktigt nu att säkerställa att myndigheten verkligen kan tillgängliggöra sin service för arbetssökande men också för arbetsgivare i hela landet, och det kan gå till på lite olika sätt. Det här är frågor som vi nu verkligen måste ta ansvar för.

Reformeringen ska ske under ordnade former. Det har varit väldigt tufft och turbulent. Nu behöver vi inte mer av politisk retorik kring det här, utan nu behöver vi mer av politiskt ansvarstagande, och det vill jag verkligen ta.

Fru talman! Jag och arbetsmarknadsministern kan stå här och diskutera vem som är mest konservativ. Jag vågar nog påstå att jag kanske vinner i just den kraftmätningen.

Jag skulle vilja återkomma till de frågor som jag ändå vill ha besvarade här och som jag tycker är tämligen relevanta.

Arbetsmarknadsministern säger att avtal ska hållas, absolut, pacta sunt servanda. Men här är det uppenbart att de i januariöverenskommelsen ingående partierna har helt olika bilder av hur avtalet ser ut. Det skulle jag också vilja ha en kommentar till. Att allt skulle vara frid och fröjd är det nog ingen här som har påstått, för det framgår väldigt uppenbart för alla och envar att det inte är så.

Arbetsförmedlingen har sedan länge stora problem. Man klarar inte sitt uppdrag och har inte gjort det under väldigt lång tid. Det är därför som det finns en bred enighet i Sveriges riksdag om att myndigheten måste förändras i grunden.

Vi moderater säger att vi vill ha färre utförare, långsiktighet och kvalitet. Det är därför som vi avvisar den modell byggd på lagen om valfrihetssystem som januariöverenskommelsens partier talar om, även om jag nu noterar att vissa inte köper detta.

Jag skulle återigen vilja få svar på frågan om tidsplanen som man har slagit fast gäller.

Liberalerna säger nu att det inte kan komma på fråga att en kommun ska kunna komma in som utförare och konkurrera med privata utförare. Det har Liberalerna varit extremt tydliga med i ett brev till regeringen, alltså inte via massmedierna. Då skulle jag vilja fråga: Kommer det att bli så? Har Liberalerna rätt i detta?

Fru talman! Som jag sa tidigare tar jag inte ställning till olika mediala utspel som jag ännu inte har sett. I det här fallet är det framför allt de överenskommelser som vi partier bakom januariavtalet träffat som fortfarande gäller för mig. Jag kan inte bedöma varje utspel. Jag har heller inte sett vad som hänt under dagen eftersom jag har arbetat, vilket vi vill att samtliga svenskar ska kunna göra varje dag. Det är därför som arbetsmarknadspolitiken är så viktig.

Jag skulle vilja rekommendera Mats Green att ta del av det fina arbete som många kommuner gör när det gäller att bidra till den statliga arbetsmarknadspolitiken, alltså komplettera den. Många aktiva moderater i Östra Göinge och Växjö är väldigt fina exempel på det som jag tycker måste vara utgångspunkten för oss alla.

Att vi har en aktiv arbetsmarknadspolitik som bidrar till att arbetsgivare kan anställa den kompetens som de behöver för att utveckla sina verksamheter, att människor kan få stöd för att få rätt arbete och att vi tillsammans ser till att det funkar på orten och i hela landet är mina utgångspunkter för hela den här reformeringen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.