IS-återvändare

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Roger Haddad har frågat mig om jag har informerat mig om vad de cirka 150 IS-återvändarna gör i Sverige, vilket material jag kommenterade Umeå kommuns arbete mot våldsbejakande extremism utifrån, om mitt ställningstagande att den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism har lyckats i sitt uppdrag att motverka radikalisering och extremism samt om regeringen kommer att vidta åtgärder för att säkerställa att dessa frågor om säkerhet och terrorism hanteras samlat.

Låt mig börja med att bekräfta att arbetet mot våldsbejakande extremism och terrorism är mycket högt prioriterat av regeringen. Den person som begått terroristbrott ska åtalas och straffas. Förundersökning om brott ska inledas när det finns skäl för det. Det är rättsväsendet och Säkerhetspolisen som har ansvar för att hantera personer som utgör hot mot Sverige och som är brottsmisstänkta, och regeringen har tagit initiativ för att stärka rättsväsendets kapacitet.

Regeringen har genomfört skärpningar av den straffrättsliga regleringen. Till exempel infördes den 1 april 2016 ett särskilt straffansvar för terrorismresor och mottagande av terrorismutbildning.

På den operativa sidan har Säkerhetspolisen förstärkt sin utredningsverksamhet i syfte att utveckla förundersökningsarbetet mot identifierade resenärer. Regeringen har i budgetpropositionen för 2017 föreslagit att Säkerhetspolisen tillförs 650 miljoner kronor under perioden 2017-2020, bland annat för att förstärka arbetet mot terrorism.

På senare tid har flera personer dömts för terrorismrelaterad brottslighet, bland annat för terroristbrott som begicks i Syrien.

Samhället behöver samtidigt göras motståndskraftigt mot våldsbejakande extremism och terrorism. Det är därför även viktigt med ett effektivt och långsiktigt förebyggande arbete.

Regeringen har sedan 2015 kraftigt förstärkt den nationella samordnarens resurser och även säkerställt att relevanta myndigheter arbetar med förebyggande insatser. Bland andra Socialstyrelsen, Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse, Totalförsvarets forskningsinstitut och Barnombudsmannen har nu i uppdrag att arbeta med dessa frågor. Antalet myndigheter, kommuner och organisationer som deltar i det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism har aldrig varit större.

Det åligger Säkerhetspolisen att bedriva underrättelsearbete och vidta åtgärder för att förhindra terroristattentat i Sverige. Det ligger därför i Säkerhetspolisens uppdrag att ha närmare information om de cirka 150 individer som har återvänt till Sverige från bland annat Syrien och Irak.

För att kommunerna ska kunna göra relevanta insatser för denna målgrupp är det viktigt att kommunala verksamheter via Polismyndigheten får information från Säkerhetspolisen om att det finns återvändare i kommunen. Denna informationskedja måste fungera för att kommunerna ska kunna göra insatser inom sitt ansvarsområde.

Det finns dock viktiga sekretess- och integritetsaspekter att förhålla sig till. I Regeringskansliet bereds för närvarande en hemställan från Polismyndigheten om en översyn av de sekretessregler som finns på området.

För regeringen är det viktigt att det finns ett strukturerat förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism på plats i kommunerna. Vår ambition måste alltid vara att minska risken för att allvarliga händelser ska inträffa. Kommunerna bör därför utveckla arbetssätt för att möta de utmaningar som våldsbejakande extremism innebär. Det gäller även arbetet med att hantera återvändare från Syrien och Irak.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Umeå är ett exempel på en kommun som har utvecklat en beredskap och samverkan för att hantera frågor om våldsbejakande extremism. Det underlättar beredskapen i ärenden som rör återvändare. Kommunens arbete kan inte påbörjas först när en återvändare är tillbaka. När det gäller kommuner som har konkret erfarenhet av arbete med just återvändare är Örebro ett bra exempel.

Regeringen bedömer att kommunernas förebyggande arbete har förstärkts betydligt sedan 2014. Alla kommuner har i dag en kontaktperson eller en lokal samordnare för frågorna. Mer än hälften av kommunerna har, eller utvecklar just nu, en handlingsplan eller riktlinjer för hur man ska hantera frågorna.

Samordnaren har besökt nära nog alla Sveriges 290 kommuner och genomfört riktade utbildningsinsatser rörande våldsbejakande extremism vid mer än 200 tillfällen. Samordnaren har också bistått en rad olika aktörer med expertstöd. Detta har i många fall inneburit en mer aktiv konsultation. Jämfört med var det inleddes under den förra mandatperioden är min bedömning att arbetet har tagit många viktiga steg framåt.

Jag vill avsluta med att betona att det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism ska inordnas vid en befintlig myndighet från och med nästa år, vilket tidigare kommunicerats. Den nationella samordnaren lämnade sitt förslag om den framtida organiseringen och kommunernas ansvar till regeringen den 20 december 2016. Betänkandet är remitterat och förslagen bereds nu i Regeringskansliet.

Fru talman! Först vill jag tacka statsrådet Alice Bah Kuhnke för svaret på min interpellation.

När jag läser svaret undrar jag om statsrådet har läst årsrapporten från Säkerhetspolisen - det gäller inte bara att ha med sig rapporten, utan man ska också ha läst den. Där står mycket, både om dem som i terrorsyfte har rest till Syrien och Irak - till den så kallade Islamiska staten - och om återvändare.

Där får vi också information om att det inte bara är återvändarna som utgör ett hot mot svenska intressen och mot vår demokrati. Även de som har försökt att resa, men misslyckats, och de som finns här och bedriver radikalisering, rekrytering och finansiering av terrorism utgör ett hot.

Jag noterade i svaret, fru talman, att några av de förslag som jag och Liberalerna har drivit i åtminstone två tre år - som regeringen varenda gång har sagt nej till - nu upprepas i detta svar.

Vi kan börja med frågan om informationsdelning. Lokala myndigheter har slagit larm till regeringen om att detta inte fungerar. Den nationella samordnaren, som ligger under Kulturdepartementet och ministern, har larmat om att detta inte fungerar.

Vi har återkommande, officiellt senast i somras, presenterat ett förslag med krav på att ändra sekretesslagstiftningen, så att Säkerhetspolisen kan lämna information till polisen och sedan ned till exempelvis Socialtjänsten.

Statsrådskollegan, inrikesminister Ygeman, sa i sitt svar på Liberalernas förslag att det inte var aktuellt att ändra offentlighets- och sekretesslagen, eftersom kanalerna mellan Säpo och kommunerna är fungerande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta visar dock att det inte stämmer. Det spelar ingen roll, fru talman, vilket statsråd i regeringen som har ansvar för dessa frågor om man inom loppet av fem till sex månader ger olika besked i så viktiga frågor som rikets säkerhet och arbetet mot terrorism.

Vi har också föreslagit obligatorisk förundersökning mot alla som kommer tillbaka från Islamiska staten och dessa konfliktområden. Här i svaret fick vi höra att det ska inledas en förundersökning om det finns skäl för det. Men om man inte har en förundersökning kan Säkerhetspolisen inte, som det är i dag, obligatoriskt kalla dessa personer till sig för att fråga ut dem.

Vi tycker att detta är en brist. Vi tycker att alla ska utredas för brott, och om man inte har begått några brott och inte misstänks för någonting ska man avskrivas.

Umeå nämnde jag speciellt eftersom statsrådet i SVT-programmet Agenda kommenterade det förträffliga arbetet där. Det är möjligt att de har en lokal infrastruktur, men det visade sig att detta inte stämmer.

Statsrådet har sedan förtydligat kommentaren om Umeå, men låt mig i stället ta upp exemplet Örebro. Det är extra intressant; det står nämligen i statsrådets svar att Örebro är ett bra exempel vad gäller återvändare. Men det viktiga arbete som görs där i dag sköts av en person som heter Fredrik Malm, och han är lokalpolis i området Vivalla. Men de har ingen uppsökande verksamhet. De gör ingenting åt de radikala extremistmiljöerna. Och det finns inga åtgärder mot dem som återvänder från Islamiska staten.

Örebro är särskilt intressant, fru talman, eftersom Örebro är den kommun efter Göteborg som har levererat flest terrorresenärer till Islamiska staten. Jag vill därför ta reda på lite mer om hur regeringen har kommit fram till detta svar.

Fru talman! Även jag vill tacka statsrådet för svaret och även för de svar som statsrådet gav i dag på förmiddagen i konstitutionsutskottet, där statsrådet informerade utskottet om arbetet mot våldsbejakande extremism.

Jag har kommenterat framträdandet som statsrådet gjorde i KU på ett sätt som statsrådet möjligen tycker är lite orättvist. Jag talade om att det gav uttryck för en omvändelse under galgen som brister i trovärdighet.

Bakgrunden till de orden är att riksdagen på förslag av KU-alliansen i februari 2016 riktade ett tillkännagivande till regeringen, där riksdagen uppmanade regeringen att säkerställa att myndigheter och kommuner är redo att hantera återvändare. I september 2016, i budgetpropositionen som då beslutades av regeringen, redovisade regeringen att man ansåg att tillkännagivandet var tillgodosett, det vill säga att regeringen ansåg att man hade gjort det som riksdagen beställt. Skälet till det var att ett par myndigheter hade utfärdat vissa riktlinjer för hur kommunerna skulle kunna arbeta med frågorna, men det var ju fråga om riktlinjer, ord på papper. När vi från KU-alliansens sida såg detta sa vi direkt att regeringen inte har redovisat om det finns någon verksamhet på marken som svarar mot kravet på att kommunerna ska ha en beredskap att hantera IS-återvändare. Regeringen har inte redovisat vilken verksamhet som faktiskt bedrivs runt om i Sverige för att hantera IS-återvändare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Resultatet blev att ett enigt konstitutionsutskott sa att man inte delade regeringens bedömning att tillkännagivandet var tillgodosett. Däri ligger också att KU förväntar sig ytterligare åtgärder från regeringen. Men i och med att regeringen och statsrådet ansåg att man var klar med jobbet i september 2016 vad gällde att säkerställa att det finns möjlighet i kommunerna att hantera IS-återvändare, är det klart att det brister i trovärdighet när statsrådet nu presenterar nya åtgärder efter den kritik som har framförts de senaste veckorna.

Jag skulle vilja fråga statsrådet hur hon kunde göra bedömningen i september 2016 att regeringen hade gjort vad regeringen skulle för att det skulle vara möjligt i det svenska samhället att hantera IS-återvändare. Jag har svårt att se att de åtgärder som statsrådet då redovisade på något sätt svarar upp mot det som riksdagen krävde och det som jag tycker att svenska folket har anledning att kräva, nämligen att det finns en tydlig beredskap för att hantera de här personerna som ju Säkerhetspolisen bedömer i vissa fall kan vara farliga.

Självfallet är utgångspunkten att i den mån man kan bevisa brott ska brott beivras. Men det kan på grund av bevissvårigheter vara så att brott inte kan beivras, och då måste det finnas en beredskap för att hantera de här personerna. Staten måste ta ett mycket större ansvar än vad staten har gjort tidigare.

Det är ganska uppenbart att den modell som hittills har rått, där man har pekat på kommunerna som första och sista instans för att hantera IS-återvändare, inte är tillräcklig. Det är uppenbart runt om i Sverige att kommunerna inte har den förmåga som krävs för att hantera IS-återvändare. Då blir min slutsats att staten måste ta ledningen i detta arbete.

Det är först nu när kritikstormen har varit som ministern och den nationella samordnaren presenterar konkreta förslag på hur staten ska kunna ta ledningen, då i form av expertteamet som har lanserats i dag. Jag tycker att det är en bra åtgärd, men jag tror att det är otillräckligt och att staten behöver vidta än fler åtgärder för att hantera detta allvarliga samhällsproblem.

Fru talman! Tack Roger Haddad och Andreas Norlén för inläggen!

Rätt ska vara rätt.

När vi inledde diskussionerna om tillkännagivandet i konstitutionsutskottet var det därför att vi hade tolkat det olika. Vi utgick inte från att allt var säkrat - absolut inte. Utmaningarna är enorma. Om det är något som vi har full kännedom om är det just detta. Det är mycket som återstår.

Redan i juni, flera månader före september, hade jag samtal med den nationella samordnaren om de erfarenheter som hon då hade samlat på sig och som hon redogjorde för. Utifrån detta sa jag till den nationella samordnaren att denna verksamhet inte längre kan drivas i kommittéform. Utmaningen med våldsbejakande extremism kommer inte att gå över. Det är en enorm utmaning. Därför behöver den verksamheten finnas i en permanent myndighetsstruktur.

Vi inledde redan i juni 2016 arbetet med att sammanställa vad vi ytterligare behöver förstärka. Sedermera fick samordnaren i uppdrag av mig att ta fram förslag på vad vi ytterligare behöver göra, vilket delvis redovisas i dagens Dagens Nyheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är tacksam för den diskussion som har förts i konstitutionsutskottet med allianspartierna, så att vi har en gemensam bild av vad som behöver göras. Detta är ett område som man inte får prioritera ned under överskådlig tid, utan det kommer att krävas fortsatta insatser.

Jag ser fram emot att få återkomma till konstitutionsutskottets presidium före sommaren och berätta under vilken myndighet verksamheten ska ligga men också beskriva på ett djupare sätt vilka ytterligare uppgifter som behöver komma till. Det för mig över till Roger Haddads frågor om kommunernas arbete och vad de behöver. Ja, många kommuner behöver väldigt mycket stöd i det här arbetet. Det behövs en operativ nationell grupp som stöttar kommunerna i att utveckla arbetet och som också uppvaktar kommunerna och säkerställer att de bedriver detta arbete. Men vi kan inte lägga den bördan på alla kommuner, för många kommuner har helt andra förutsättningar än andra.

De kommuner som har erfarenhet av att arbeta med svåra, komplexa frågor är mer förberedda än de som inte alls har samma erfarenhet. Det gör att det finns en bra grund i vissa kommuner att med ett nationellt stöd göra ytterligare insatser.

När det gäller informationsdelning måste självfallet de som jobbar med de här frågorna i det lokala samhället ha den information som krävs. Därför är just nu en hemställan från polisen under beredning i Justitiedepartementet.

Fru talman! Jag tackar statsrådet.

Jag har ställt några frågor tidigare, så sent som i november, till regeringen om en nationell riktlinje och att Försvarshögskolan bland annat har föreslagit en sådan åtgärd, vilket också kommenteras i interpellationssvaret. Men problemet är att inrikesministern i den debatten i princip sa nej till en nationell riktlinje och avfärdade forskarna vid Försvarshögskolan.

Flera av de här punkterna är återkommande, och frågan kvarstår: Varför har det inte hänt mer på två och ett halvt år, trots att informationsdelning och en nationell riktlinje efterfrågades redan tidig höst 2016? Hur kommer det sig att detta kommer upp nu?

Jag har jobbat med de här frågorna i sju år, fru talman, först i Rikspolisstyrelsens styrelse med ansvar för terroristfrågor och sedan i justitieutskottet. Och jag blev faktiskt mörkrädd, orolig, för att det fungerar så dåligt, trots alla program, trots alla debatter och trots alla larmrapporter. Då pratar vi inte om de små kommunerna, utan vi pratar om Örebro och vi pratar om Göteborg. En medarbetare från Göteborg, Bettan Byvald, medverkade i SVT. Hon sa: Hur ska vi på socialtjänsten klara vårt uppdrag när det gäller återvändande IS-terrorister eller IS-resenärer om vi inte får någon information?

Det är från stadsdelen Angered i Göteborg som flest unga personer har rest för att begå barbariska handlingar och mord eller för att stödja terrororganisationen Islamiska staten.

Fru talman! Det är en liten men farlig indikator på att Sverige inte har en fungerande verksamhet mot terrorism och kontraterrorism. Inte minst gäller detta det som faktiskt landar på statsrådet Alice Bah Kuhnkes ansvar. Vi talar inte bara om Säkerhetspolisen, utan det handlar om vad myndigheter, kommuner och skolor ska göra med dem som inte ska sitta i fängelse. Statsrådet undviker gång på gång att svara på det. Det handlar inte bara om demokratifrämjande och att utbilda lärare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det refereras till handlingsplaner. Jag tror inte att alla de handlingsplaner som det refereras till i interpellationssvaret finns på riktigt.

Ta till exempel min hemkommun Västerås, Sveriges sjätte största stad. Där antog kommunstyrelsen i mars förra året en strategi mot våldsbejakande extremism. Vi hade tagit upp frågan redan i november 2015, men när frågan kom till kommunfullmäktige för två veckor sedan visade det sig att de kommunala förvaltningarna, bland andra kultur och fritid som betalar ut föreningsbidrag och socialtjänsten, inte kände till den strategi som kommunstyrelsen antagit. De skrev i yttrandet: Vi har varken kompetens, resurser eller kapacitet att bedöma eller jobba med dessa frågor.

Fru talman och fru statsråd! Detta är ytterligare en indikator på att det inte fungerar. Det skrämmer och oroar mig.

Inte minst är liberalerna kritiska till att regeringen har sagt nej när vi har föreslagit förundersökningar, nationella riktlinjer och dubbel åklagarkapacitet.

Fru talman! Statsrådet sa i sitt förra inlägg att vi hade tolkat uppmaningen från riksdagen till regeringen att säkerställa att det finns en beredskap hos kommuner och myndigheter att hantera IS-återvändare på olika sätt. Jag har lite svårt att se hur man kan tolka ett, som jag upplever det, ganska tydligt tillkännagivande på olika sätt.

Jag konstaterar att vid beslutstillfället i februari 2016 riktade riksdagen ett antal uppmaningar till regeringen att agera i olika frågor som handlade om det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism. Något halvår senare, i september, ville regeringen skriva av allihop som slutbehandlade och tillgodosedda, i flera fall med mycket tunna motiveringar och åtgärder och i något fall ingen åtgärd alls.

För mig gav detta den samlade bilden att regeringen inte tog riksdagens uppmaningar på allvar och inte heller tog politikområdet på allvar. Hade man gjort det skulle man givetvis ha tagit fasta på riksdagens alla uppmaningar och arbetat aktivt och engagerat för att det riksdagen begärde också skulle bli verklighet. Nu sände man i stället den motsatta signalen genom att efter ett halvår av internt arbete i Regeringskansliet säga att man hade gjort allt som riksdagen beställt och därför var klara med jobbet.

Detta gör att statsrådet får problem med trovärdigheten när statsrådet nu kommer med olika förslag om vad som behöver göras.

Jag instämmer i föregående talares beskrivning. Jag är också bekymrad över läget i många av landets kommuner, inklusive huvudstadskommunen Stockholm, vad gäller det förebyggande arbetet. Det finns signaler från många håll i Sverige om att arbetet med att hantera IS-återvändare inte fungerar och inte heller det bredare förebyggande arbetet. Det är bekymmersamt och visar att staten behöver ta ledningen på ett annat sätt än förut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Återigen: I juni 2016 beslutade vi att vi behövde ta ett mycket starkare och tydligare nationellt grepp om det förebyggande arbetet. Parallellt med att vi gav uppdrag om att arbeta fram ett förslag påbörjades också arbetet med att säkerställa att vi hade rätt underlag för att kunna arbeta fram hur verksamheten ska arbeta när den nu blir permanent.

Att verksamheten ska arbeta operativt gentemot kommuner och andra myndigheter är ett av dessa resultat. Ytterligare detaljer om hur verksamheten ska bedrivas när den nu blir en permanent verksamhet i en myndighet återkommer jag till inom kort när vi tar beslutet.

Det har alltså pågått ett gediget arbete under en längre tid. Allt sker i nära samarbete med aktuella myndigheter, säkerhetspolis, polis, socialtjänst och kommuner för att identifiera vilka behov de ser, och det är olika behov. Sekretessen är ett behov som vi behöver komma åt. Det måste vara så att information delas.

Riktlinjerna är också centrala. Det är uppenbart att socialtjänster runt om i vårt land tolkar socialtjänstlagen olika. Därför behövs riktlinjer. Det vill jag både bekräfta och skriva under på. Därför tydliggör vi detta, och jag välkomnar samordnarens förslag om att de behövs.

Det argumenteras att inget har skett, men det har skett en rad saker. Parallellt med det förebyggande arbetet har regleringen, på regeringens initiativ, skärpts. Det är nu straffbart med terrorismresor, mottagande av terrorismutbildning och finansiering av en terrorist eller en terroristorganisation. Polisen har instruktionsutbildning avseende att upptäcka och förebygga våldsbejakande radikalisering. Säkerhetspolisens anslag har ökat, och man har bland annat förstärkt sin utredningsverksamhet mot identifierade resenärer.

Säkerhetspolisen är ansvarig för det operativa arbetet mot och med återvändarna. Man arbetar fokuserat för att de som har begått brott ska identifieras och ställas inför rätta och för att de som inte kan dömas men som är radikaliserade inte ska begå brott. Jag hänvisar till Säpo för exakt vilka arbetsmetoder man använder. Jag hade ett möte med Säpochefen Anders Thornberg i förra veckan, och han bekräftade Säkerhetspolisens ansvar och stora insatser.

Med detta sagt är vi långt från färdiga. Vi kommer att fortsätta att behöva satsa på och investera i detta arbete. Därför ser jag fram emot att inom kort återkomma med hur verksamheten ska bli permanent och inte vara i den kommittéform som den förra regeringen placerade den i, hur vi ska tillgodogöra oss de kunskaper som har producerats och identifierats under två och ett halvt år och hur man med kraft ska arbeta för att skydda oss alla.

Fru talman! Det är ytterst allvarligt att olika statsråd i regeringen Löfven säger olika saker om hur det står till med IS-återvändarna och hur vi ska jobba med dem.

Det är också ytterst allvarligt att inrikesministern i november motsatte sig de nationella riktlinjer som Liberalerna har föreslagit och som stöds av demokratiministern.

Det är också allvarligt att inrikesministern motsatt sig vårt krav på ändrade sekretessregler, något som demokratiministern nu helt plötsligt vill se över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är inte hållbart. Vi kräver en tydligare samordning inom regeringen i dessa frågor.

Jag är förvånad efter att ha tittat igenom materialet, haft kontakt med kommuner och lyssnat på vad Bettan Byvald i Angered sa i SVT om att det inte finns något arbete mot IS-återvändarna hos den nationella samordnaren. Sverige har i dag på myndighetssidan, alltså i den del som demokratiministern har ansvar för, inget systematiskt arbete mot återvändande IS-terrorister.

Detta är mycket allvarligt, fru talman. Liberalerna kräver därför nationella riktlinjer, fördubblad kapacitet för att utreda fler, obligatoriska förundersökningar och ändring av sekretessen. Det är först då skolor, socialtjänst och andra myndigheter har åtminstone en chans att hindra både dem som kommer tillbaka och de ensamvargar som Säpo har identifierat och som utgör det största hotet mot svensk demokrati just nu: den våldsbejakande islamistiska terrorismen.

Fru talman! Det som nu sker, nämligen att vi inom kort kommer att meddela var det förebyggande arbetet ska ske någonstans - i vilken myndighet - är inte något som kommer helt plötsligt, utan det är resultat av det arbete som har bedrivits utifrån den grund som den förra regeringen lade fast. Den har vi byggt ut kraftigt, delvis i samverkan och genom de överenskommelser som vi har gjort med allianspartierna i konstitutionsutskottet.

Återigen: Det är Säkerhetspolisen som är den myndighet som ansvarar för det operativa arbetet gentemot återvändarna. Det är en tydlig och stark myndighet som gör detta. Det bekräftar de själva.

Allt detta betyder inte på något sätt att det inte behöver göras fler och större insatser. Den kommunikation som jag har tydliggjort i dag i konstitutionsutskottet och här är att vi inom kort kommer att meddela hur verksamheten ska bedrivas framöver. Det ska ske permanent, inte i någon sorts kommittéform. Vi behöver nationella riktlinjer, och vi behöver se över sekretessen så att informationen delas. Detta är några av de uppgifter som är resultatet av det arbete som har bedrivits runt om i landet.

Vi lyssnar på de många kommuner som tydligt säger att de behöver operativt stöd för att kunna bedriva en effektiv verksamhet.

Överläggningen var härmed avslutad.