Internationell närvaro på Västbanken

Herr talman! Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig om jag anser att det är viktigt att det finns internationell civil närvaro på Västbanken. Det gäller exempelvis följeslagarprogrammet, som har till uppgift att skydda civilbefolkningen, dämpa våldet, dokumentera människorättsöverträdelser och visa stöd för palestinska och israeliska organisationer och individer som arbetar för en fredlig lösning av konflikten. Hon har också frågat mig om jag, om svaret på ovanstående fråga är ja, tänker verka för att svenskt bistånd används för att det ska finnas internationell civil närvaro på Västbanken i likhet med följeslagarprogrammet.

Situationen på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, är mycket allvarlig, med ökat bosättarvåld och fortsatt bosättningsexpansion. Regeringens politik på området är tydlig: Bosättningarna och bosättningspolitiken strider mot folkrätten, undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå. Bosättarvåldet måste upphöra, och regeringen agerar därför för ytterligare EU-sanktioner mot extremistiska bosättare.

Sverige är en stor kärnstödsgivare till flera internationella organisationer som har närvaro på Västbanken och som regelbundet rapporterar om situationen för de mänskliga rättigheterna. Genom biståndet finansieras också den svenska civila närvaron i EU:s krishanteringsinsats EUPOL COPPS.

I mars 2024 antog regeringen en ny strategi för utvecklingssamarbete med MENA-regionen som bland annat inkluderar särskilda medel för Palestina. Palestinabiståndets övergripande inriktning är att bidra till en fredlig utveckling genom att främja de långsiktiga förutsättningarna för en framförhandlad tvåstatslösning i enlighet med folkrätten.

I samband med operationaliseringen av den nya strategin identifierar Sida nya möjligheter och möjliga insatser samtidigt som de existerande stöden ses över. Detta gör man för att säkerställa att samtliga insatser är i linje med de mål som ställts upp i strategin och för att de samlade insatserna på bästa möjliga sätt bidrar till att nå dessa mål. Detta operationaliseringsarbete sker på myndighetsnivå inom ramen för regeringens styrning.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret på min interpellation, även om jag inte är nöjd med det!

Det är bra att ministern erkänner att situationen på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, är mycket allvarlig med ökat bosättarvåld. Det är också bra att regeringen är tydlig med att bosättningspolitiken strider mot folkrätten samt undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå.

Mot den bakgrunden blir det därför ännu mer märkligt att Sida har valt att stoppa stödet till flera palestinska rättighetsorganisationer och till det svenska Ekumeniska följeslagarprogrammet, som bidrar till att minska våldet och främja en tvåstatslösning. Under drygt 20 års tid har så kallade följeslagare och internationella observatörer från världen över kommit till Västbanken för att skydda civilbefolkningen, för att dämpa våldet, dokumentera människorättsöverträdelser och visa stöd för palestinska och israeliska organisationer och individer som arbetar för en fredlig lösning av konflikten. Varför stoppa detta viktiga fredsbevarande projekt som har varit så framgångsrikt?

Det svenska Ekumeniska följeslagarprogrammet till Palestina och Israel startade 2002. Sedan dess har över 2 000 internationella observatörer från cirka 25 länder, varav cirka 400 från Sverige, funnits på plats på Västbanken och i östra Jerusalem för att ge skydd och stöd till civilbefolkningen under ledning av Kyrkornas världsråd. Nu riskerar detta viktiga arbete att gå helt förlorat.

Följeslagare har vandrat med palestinska skolelever förbi militära vägspärrar på väg till skolan, bidragit med internationellt skydd för boskapsskötare och familjer som skördar sina oliver samt dokumenterat när familjer har fått sina hem rivna eller sin mark konfiskerad.

Under de senaste åren, inte minst sedan den 7 oktober 2023, har våld, trakasserier och allmän rättslöshet ökat på Västbanken. I en nyligen publicerad rapport från israeliska MR-organisationen Kerem Navot dokumenteras att 50 palestinska samhällen på Västbanken tömts, att hus förstörts och att palestinier fördrivits, trakasserats och även dödats av aggressiva illegala bosättare. Samtidigt har 41 nya illegala bosättningar etablerats.

Ministern hänvisar till Eupol Copps, men de har ingenting att göra med frågan om bosättarvåld eller med internationellt skyddande närvaro för civila på Västbanken. Skyddande närvaro, som följeslagarmetoden bygger på, är en internationellt erkänd metod som används i konfliktområden världen över. Följeslagarprogrammet främjar dessutom möjligheten till en tvåstatslösning genom att bidra till att palestinier ska kunna finnas kvar på Västbanken. Att då besluta om att ta bort stödet till detta viktiga program är inte bara omänskligt utan även kontraproduktivt, om regeringen menar allvar med att stödja en tvåstatslösning.

Har biståndsministern verkligen informerats om den roll som följeslagarprogrammet har haft under 20 års tid? Besökte ministern följeslagarprogrammet under sitt besök nyligen? Jag har själv besökt programmet och sett hur viktigt arbetet är.

I en artikel skriver 100 före detta följeslagare att de många gånger är ensamma om att bevittna det som pågår. Deras närvaro är inte bara skyddande, utan genom att vara där och dokumentera och berätta när ingen annan gör det ökar de också kunskapen om livet under ockupation. De vädjar om att programmet ska få fortsätta.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för att han är här och debatterar med oss i dag om bland annat följeslagarprogrammet.

I regeringens uttalande är man tydlig med att israeliska bosättningar och den israeliska bosättningspolitiken strider mot folkrätten. Där är vi överens. Vi är också överens om att bosättarvåldet måste upphöra. Statsrådet Dousa sa i sitt svar att regeringen agerar för ytterligare EUsanktioner mot extremistiska bosättare.

Tyvärr räcker inte detta för att få bukt med bosättarvåldet eller bosättningarna. Man säger sig inte vilja stödja ett stopp av handeln av varor från bosättningar - något som skulle kunna bidra - eller ens diskutera sanktioner mot de två ministrar i den högerextrema regeringen i Israel som understöder våldet, som till och med beväpnar bosättarna, det vill säga Ben Gvir och Smotrich. Där finns saker som vi skulle kunna agera för.

Nu pratar vi framför allt om stödet till Ekumeniska följeslagarprogrammet. Det var under den andra intifadan som startade 2000 som man upptäckte att palestinier och israeliska civila kom i kläm i de våldsamheter som pågick. Kyrkoledare i Jerusalem upptäckte att människor var dubbelt utsatta; de blev marginaliserade även inom de palestinska grupperingarna. Man skrev ett brev till Kyrkornas världsråd och bad om internationell närvaro för att kunna observera, rapportera och utöva en lugnande effekt på de våldsyttringar som skedde framför allt i de ockuperade områdena. Sedan dess har Ekumeniska följeslagarprogrammet funnits på plats. Följeslagare från ett tjugotal länder i världen har deltagit i programmet, och Sverige har varit en av de absolut största bidragsgivarna till programmet och har även haft flest följeslagare på plats.

Följeslagarprogrammet har sin grund i folkrätten och i icke-våldets ideologi, och närvaron är våldsdämpande. Även israelisk militär säger att följeslagarprogrammet hjälper till att hålla ned våldsnivån, och det är positivt.

Statsrådet hänvisade i sitt svar till stödet till Eupol Copps, men de har ingenting med det israeliska bosättarvåldet att göra. De är där för att stötta och bygga upp den palestinska polisen. Men den palestinska polisen får över huvud taget inte agera i område C, där vi kan se mycket av våldet. Man får över huvud taget inte agera inom de israeliska bosättningarna, och man får inte agera ens i kanterna av de israeliska bosättningarna, där vi ser mycket av våldet. Eupol Copps och det palestinska polisväsendet kan inte bidra här. Det är den israeliska polisen som ska försöka förhindra våldet. Den israeliska militären är där för att skydda bosättare, trots att man enligt folkrätten har ett uppdrag att även skydda de civila palestinierna eftersom det är fråga om ockupation.

Här ser vi problemet. De insatser vi ger till Eupol Copps hjälper inte mot det man säger sig vilja förhindra, det vill säga bosättarvåldet.

Följeslagarna har en lugnande effekt. Det har vi sett. De uppskattas av både civila palestinier och av den israeliska militären när vi ser att det uppstår våldsamheter. Det har de sagt gång efter gång.

Jag var för många år sedan ekumenisk följeslagare, och jag följde bland annat skolbarn i Hebron som attackerades av stenkastning på vägen till skolan. När vi var där och fotade upphörde stenkastningen. Vår närvaro och arbetet med att observera hade en lugnande effekt. Den typen av närvaro bidrar till att dämpa bosättarvåldet.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka inte bara Jacob Risberg utan även alla andra som har varit följeslagare under den tid som programmet har funnits. De har gjort en ovärderlig insats, och det är också därför som jag har velat delta i den här debatten. Jag vill uppmärksamma och förtydliga att insatserna har varit viktiga.

Jag har inte varit på plats, och jag har inte heller varit följeslagare. Men jag har vid flera tillfällen träffat dem som har varit följeslagare. Jag har blivit övertygad om vikten av detta, men följeslagarprogrammet har också fyllt sin funktion. Det har inte bara varit fråga om att dämpa våldet utan också om att sprida kunskap. Jag är en av dem som har fått ta del av den kunskap som följeslagarna har tagit med sig hem.

Kriget som nu pågår i Gaza har inneburit helt övermänskliga lidanden för så många barn och deras familjer. Det går knappt att ens omfatta graden av påverkan på alla barn som växer upp där nu.

På Västbanken har våldet eskalerat. Det rapporteras att 700 personer har dödats, och 150 av dem är barn. Bosättarvåldet ökar också. Det är alltså fråga om en vardag som präglas av rädsla, hot och våld. Situationen har försämrats.

Den typ av insatser som följeslagarprogrammet innebär har varit viktiga under alla de 20 år som det har fungerat. Men de är inte minst viktiga just nu.

Jag noterar att statsrådet säger att bosättarvåldet måste upphöra. Det är vi helt eniga om. Det måste det. Det som pågår är helt orimligt. Därför blir det förvånansvärt - jag förstår det faktiskt inte - att man i denna situation, som är värre än någonsin, och när vi är överens om att bosättarvåldet måste upphöra verkar för att det här programmet ska upphöra. Det blir faktiskt effekten av regeringens politik.

Varför gör man inte insatser för att bevara det som bevisats fungerar? Vi vet ju att det fungerar. Berättelserna är många om att det här är det enda skyddet för civila som nu finns. Det är väldigt viktigt att slå vakt om det stöd som det här är.

Statsrådet hänvisar till att detta inte är ett aktivt beslut av regeringen. Men det blir en effekt av regeringens politik. Jag vill ändå ställa en fråga till statsrådet, när vi nu har möjligheten att debattera och diskutera förutsättningarna för Västbanken men också i särskild ordning det här följeslagarprogrammet. Kommer regeringen att göra några insatser för att ändå värna detta? Det går nämligen att göra även om beslutet nu är fattat.

Fru talman! Precis som flera har sagt här är situationen på Västbanken inklusive östra Jerusalem mycket allvarlig. Precis som också har sagts tidigare besökte jag för bara några veckor sedan ett område i anslutning till Ramallah som blivit utsatt för djupt allvarliga attacker från israeliska extrema bosättare. Familjer har fått sina bilar uppbrända. Jag fick höra berättelser om stenkastning och att man vaknar upp mitt i natten och är orolig för att hela huset ska brinna upp.

Jag träffade också en mycket bra israelisk organisation som jobbar med att driva rättsprocesser mot de här bosättarna men som tyvärr inte prioriteras i tillräckligt stor utsträckning av den israeliska staten. Det finns alltså mycket att göra på detta område. Regeringen driver som sagt detta på EU-nivå.

Samtidigt vet vi att biståndsbudgeten inte är oändlig. Att vara biståndsminister handlar dagligen om att fatta tuffa beslut och göra tuffa prioriteringar.

När regeringen i mars fattade beslut om en ny utvecklingsstrategi för MENA-regionen, inklusive särskilda medel för Palestina, gjordes ett ordentligt omtag. För Palestina satsar vi mer koncentrerat på ekonomisk utveckling. Vi stöder verksamheter som arbetar för att hantera de stora hälsoutmaningar som följer av det pågående kriget och främjar reformer som behövs för demokrati och god samhällsstyrning. Det här bidrar sammantaget till stärkta förutsättningar för en tvåstatslösning i enlighet med folkrätten. I omtaget ingår också det viktiga arbetet med att motverka extremism, islamism och antisemitism.

Det här programmet är och har varit väldigt bra. Men vi hoppas att den nya strategin på ett mycket mer omfattande och långtgående sätt kan främja de här reformerna, så att det palestinska folket kan leva långsiktigt i frihet och demokrati.

Därutöver är Sverige en stor kärnstödgivare till flera internationella organisationer, exempelvis FN:s MR-program, som har närvaro på Västbanken och som regelbundet rapporterar om situationen utifrån ett MR-perspektiv.

I interpellationsfrågan nämns specifikt Ekumeniska följeslagarprogrammet. Programmet har som sagt funnits en längre tid med stöd och deltagande från olika länder. Sverige har över tid lämnat stora bidrag. Nu avslutar vi det, bland annat för att skapa utrymme för andra, nya insatser i enlighet med den nya strategin. Civilsamhället liksom internationella organisationer fortsätter att vara mycket viktiga partner. Det här arbetet sker på myndighetsnivå inom ramen för regeringens styrning.

Fru talman! Tack, ministern, för ytterligare svar!

Det är bra att ministern har sett våldet på Västbanken på nära håll. Det ökar förståelsen.

Ministern säger att han måste fatta tuffa beslut och prioritera i biståndet. Jag förstår det, men jag hävdar med bestämdhet att regeringen prioriterar fel när man skär bort stödet till följeslagarprogrammet. Det är väl bättre att satsa på det som man vet verkligen fungerar.

I ett läge när våldet och trakasserierna mot palestinier på Västbanken och i östra Jerusalem förvärras för varje dag behövs mer än någonsin följeslagarprogrammet och andra organisationer som jobbar för att främja rättvisa, skydda mänsklig värdighet och främja fred i regionen.

Biståndsministern nämner de internationella organisationer som tar emot kärnstöd från Sverige, som FN:s humanitära organ. Följeslagarprogrammets arbete bidrar till just dessa aktörer. Till exempel anses följeslagarprogrammet vara en central aktör i Protection Cluster, den del av FN:s humanitära system som koordinerar arbetet för skydd av civila. FN:s och civilsamhällets arbete är förutsättningar för varandra. Återigen: Att ta bort stödet till följeslagarprogrammet är kontraproduktivt.

Organisationer som jobbar för fred och mänskliga rättigheter och därmed bidrar till en tvåstatslösning borde få ökat stöd, men Sida väljer i stället att dra in stödet till en rad organisationer. Varför? För mig och säkert för många av väljarna är det helt obegripligt. Sida drar in stödet till inte bara följeslagarprogrammet utan även åtta palestinska och israeliska rättighetsorganisationer.

Sida har fått i uppgift att implementera den nya strategin där Palestinafönstret bland annat har som mål att stärka kapaciteten för god samhällsstyrning, demokrati och rättsstatens principer samt ansvarsutkrävande och främjande av en tvåstatslösning i enlighet med folkrätten. Följeslagarprogrammet samt de övriga rättighetsorganisationerna arbetar med precis det som efterfrågas i målet. Följeslagarprogrammet arbetar med ansvarsutkrävande, dokumentation av folkrättsbrott samt informationsarbete för att främja respekten för folkrätten.

Beslutet om ett avbrutet stöd kommer när bosättares och soldaters attacker mot palestinier och deras egendom på Västbanken aldrig har varit mer omfattande. Mellan den 7 oktober 2023 och 16 september 2024 har nära 1 400 attacker ägt rum och 700 palestinier dödats. Ser inte regeringen de faktiska behov som finns på ockuperat område?

Om regeringen menar allvar med att man står upp för en tvåstatslösning och är kritisk till de illegala bosättningarna borde stödet till de organisationer som främjar en fredlig utveckling öka, inte minska.

Anser inte statsrådet att det är viktigt att det finns internationell civil närvaro på Västbanken, exempelvis följeslagarprogrammet som har till uppgift att skydda civilbefolkningen, dämpa våldet, dokumentera människorättsöverträdelser och visa stöd för palestinska och israeliska organisationer och individer som arbetar för en fredlig lösning på konflikten?

Jag vill verkligen uppmana ministern att lyssna på följeslagarna och ompröva beslutet om att dra in stödet till följeslagarprogrammet.

Fru talman! Vi vet att följeslagarprogrammet fungerar. Det har vi hört gång på gång från såväl civila palestinier som civila israeler och israeliska militärer. Det har en lugnande effekt på bosättarvåldet, på just de saker som efterfrågas i regeringens nya strategi.

Det enda svar jag hörde från statsrådet på interpellationen var att man driver på för ökade sanktioner på EU-nivå. Jag ser inte på vilket vis de övriga sakerna som biståndsministern nämnde över huvud taget bidrar till att minska bosättarvåldet.

Långt före den 7 oktober 2023 såg vi ett ökat våld från bosättarna på Västbanken. Sedan den nya regeringen i Israel tillträdde har man understött dessa våldsamheter och till och med beväpnat bosättare med amerikanska militära vapen.

Biståndsministern säger att biståndsbudgeten inte är oändlig. Det är den absolut inte, men varför skär vi bort det som vi redan vet fungerar? Varför skär vi bort det civilsamhälle som vi vet fungerar?

Biståndsministern nämnde både FN:s MR-program och andra typer av FN-organ. Men precis som Lotta Johnsson Fornarve säger är både MR-programmet och OCHA beroende av det som följeslagarprogrammet rapporterar in. Jag har själv stått vid en checkpoint och räknat hur många palestinier som får passera under en dag. Den typen av uppgifter ligger till grund för FN-programmens arbete.

Varför ta bort det som fungerar? Varför stryper man det som de palestinska kyrkoledarna säger sig vilja ha på Västbanken och de palestinska och israeliska MR-organisationerna säger är nödvändigt för att upprätthålla någon form av ordning där?

Fru talman! Låt oss tänka oss in i situationen att vara civil på Västbanken och alltid känna oro för att bli utsatt för våld, trakasserier och hot, och kanske för att inte överleva dagen. När det då finns något eller någon som kan ge skydd i vardagen gör det väldigt stor skillnad.

Flera av oss har varit inne på att följeslagarprogrammet är ett program som fungerar. Jag förstår statsrådet när han säger att det är tuffa beslut. Det skulle jag också tycka om jag var ansvarig för detta. Många i regeringen och dess samarbetsparti verkar i och för sig vara stolta över de neddragningar man gör i biståndet, och när de görs blir konsekvenserna påtagliga. Det handlar om kött och blod i människors vardag när biståndet dras ned, och detta är ett sådant exempel.

Jag vill återigen fråga: När man nu, åtminstone från svensk sida, slänger bort en väl fungerande insats som är viktig i människors vardag, finns det någon tanke eller plan från statsrådets sida när det gäller att kompensera för detta? Det vore ett viktigt besked - naturligtvis inte bara för följeslagarna, för de känner i hjärtat hur viktig denna verksamhet är, utan även för de människor som lever där och inte längre får det lilla skydd de ändå har haft i en svår och tuff vardag.

Fru talman! När jag för några veckor sedan satt mitt emot Palestinas premiärminister sa han ett par ord som verkligen kommer att följa med mig resten av livet. Han sa: Det största hindret för vår utveckling är ockupationen. Där tror jag att vi alla kan vara eniga. Han fortsatte med att säga: Men vi ska göra vad vi kan för att få till stånd fria val här i Palestina, för att bygga institutioner som är långsiktiga och inkluderande och som fungerar och för att se till att vi har en ekonomisk utveckling som går i rätt riktning - så att vi har ett palestinskt näringsliv som står på egna ben och kan sälja varor och tjänster till andra länder och som sysselsätter hundratusentals människor i Palestina.

Det är just dessa delar som regeringen med den nya strategin ämnar stödja, hjälpa, utveckla och satsa på. Man bygger inte institutioner bara genom att stötta en enskild organisation, utan det kräver också engagemang, hjälp, stöd och ett arbete från regeringens sida. När det gäller demokrati har det inte hållits demokratiska val på Västbanken på över ett decennium.

Detta är alltså stora frågor, som är viktiga för det palestinska folket och som det nu kan gå mer pengar till. Organisationer som jobbar med just dessa frågor kommer alltså att få mer pengar och nya verktyg för att se till att det palestinska folket kan leva i en demokrati med stabila, välfungerande institutioner och förhoppningsvis också inom en snar framtid kan delta i demokratiska val.

Tittar man på stödet till Palestina som helhet och inkluderar även Gaza ser man att vi nu gör massiva satsningar för att i så stor utsträckning som det går mildra det humanitära lidandet. Det kommer att gå 800 miljoner kronor till att hjälpa civilbefolkningen i Gaza, som lever på en av de just nu värsta platserna på hela jordklotet.

Regeringens arbete både på utvecklingssidan, i det korta perspektivet framför allt på Västbanken men i framtiden förhoppningsvis även i Gaza, och när det gäller det humanitära arbetet är alltså helhjärtat, men vi vill också att pengarna går dit där vi kan göra så stor nytta som bara är möjligt. Vi vill understödja just ekonomisk utveckling, demokrati och framför allt institutionsbyggande.

Fru talman! Tack, ministern, för ytterligare svar!

Jag tycker att det är väldigt bra att ministern erkänner den israeliska ockupationen. Det är positivt att höra det från en moderat minister.

Vi tror naturligtvis inte att det är bara genom att stödja en organisation som man skapar utveckling, fred och stabilitet i området. Men att stödja organisationer som följeslagarprogrammet och andra människorättsorganisationer bidrar kraftigt till fred.

Jag vill alltså uppmana ministern att tänka om och tänka rätt. Tydliggör att Sverige vill se en tvåstatslösning på konflikten samt att den israeliska ockupationen måste upphöra och de illegala israeliska bosättningarna på ockuperad mark dras tillbaka. Och stöd de krafter som arbetar för sådan lösning. Återuppta och öka stödet till fungerande projekt som Ekumeniska följeslagarprogrammet och till palestinska och israeliska rättighetsorganisationer, som under många år haft svenskt stöd för sitt arbete med att dokumentera och rapportera om ockupationsmaktens brott mot palestiniernas mänskliga rättigheter och mot folkrätten på ockuperad mark. Detta har varit oerhört viktigt och värdefullt.

Besluten om avbrutet stöd kommer när bosättares och soldaters attacker mot palestinier och deras egendom på Västbanken aldrig har varit mer omfattande. Följeslagarprogrammet skyddar palestinska civila, särskilt barn, genom att man finns där som observatörer vid israeliska vägspärrar och följer barnen till och från skolan. Detta arbete måste få fortsätta.

Anser inte statsrådet att det är viktigt att det finns internationell civil närvaro på Västbanken, som exempelvis följeslagarprogrammet, som har till uppgift att skydda civilbefolkningen - det är ingen annan som gör det! - och att dämpa våldet och dokumentera människorättsöverträdelser? Stöd det som fungerar på riktigt, på marken!

Fru talman! Hur den dystra utvecklingen i den israelisk-palestinska konflikten ska vändas är en fråga som tyvärr inte har något alldeles enkelt svar eller är helt enkel att lösa för Sveriges riksdag eller, för den delen, Sveriges regering. I grunden handlar det om parternas politiska vilja och deras insikt om att en framförhandlad tvåstatslösning är den enda hållbara lösningen, att en sådan är i både Israels och Palestinas intresse samt att alternativet, det vill säga fortsatt våld och konflikt, är ohållbart och inte tjänar någons intressen.

Den svenska regeringens stöd och engagemang för det palestinska folket kommer att fortsätta. Den nya strategin har, som vi har varit inne på tidigare, ett tydligare fokus på tillväxt, handel, institutionsbyggande och demokrati. Jag ser fram emot många interpellationsdebatter, frågestunder och andra sammanhang där vi förhoppningsvis, när stöden är utbetalade och resultat börjar visa sig, kan se att det palestinska folket får ny sysselsättning och förhoppningsvis mer demokrati och mer välfungerande institutioner som ett resultat av det nya svenska stödet, som är omfattande - bland de största i hela världen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.