Inrättande av ett testamentsregister

Fru talman! har frågat mig om jag avser att verka för att regeringen lämnar förslag om att inrätta ett testamentsregister hos Skatteverket.

Syftet med ett testamente är att en avliden persons yttersta vilja ska kunna beaktas och bli styrande för fördelningen av hans eller hennes kvarlåtenskap. Det är viktigt att testamentet förvaras på ett betryggande sätt, så att denna vilja kommer i dagen och kan respekteras. Ett testamentsregister i offentlig regi är inte det enda eller nödvändigtvis det bästa sättet att säkerställa detta. Ett frivilligt statligt register skulle inte hindra förekomsten av förfalskade eller borttappade testamenten. Det finns vidare redan privata aktörer som tillhandahåller förvaring av testamenten.

Den dåvarande regeringen beslutade 2012 att inte gå vidare med ett förslag av Skatteverket om att inrätta ett statligt testamentsregister. Det är dock allvarligt om det visar sig att testamenten av olika anledningar inte kommer fram efter ett dödsfall. Ett arbete med att överväga frågan på nytt har därför inletts i Regeringskansliet, och jag avser att återkomma i frågan.

Testamenten har i vissa avseenden likheter med framtidsfullmakter. Regeringen tillsatte i somras en utredning som ska överväga om och hur framtidsfullmakter ska kunna upprättas och hanteras elektroniskt. Frågan om ett register för dessa fullmakter aktualiseras i det sammanhanget. Det finns därför anledning att beakta det arbetet inför ett ställningstagande i frågan om det bör inrättas ett statligt testamentsregister.

Fru talman! När en människa tas hädan är det en tid av sorg för anhöriga. Och man ska få sörja. Efterspelet bör vi kunna ordna på ett värdigt sätt som ger tid för sorg. Men inte alltför sällan är efterspelet en tid av bråk och brutna relationer till nära personer. Allt oftare har ett testamente upprättats, något som jag personligen anser är väldigt bra och som i de allra flesta fall gör det möjligt att gå vidare utan krångel och diskussion. Ett testamente är en persons sista vilja. Därför bör det på alla sätt respekteras och värnas.

Det är dock tyvärr inte ovanligt att testamenten försvinner eller att tvister om testamentens giltighet uppstår. Om detta sker saknas verktyg för att styrka den avlidnes yttersta önskan. Det kan leda till bråk och splittring inom familjen och i vissa fall till att pengarna som de närmaste haft rätt till i stället hamnar hos Allmänna arvsfonden.

Därför menar vi kristdemokrater att det är hög tid att upprätta ett testamentsregister. Vi anser att Skatteverket är bäst lämpat att förvalta ett sådant. Myndigheten har redan ansvar för registrering av dödsfall, utfärdande av dödsfallsintyg och folkbokföring. Dessutom har Skatteverket självt uttryckt sig positivt till att hantera ett testamentsregister, vilket hade kunnat fungera som registret över alla äktenskapsförord.

I dag är det många som väljer att förvara sina testamenten i bankfack, hos advokat eller hos bouppteckningsföretag. Men det innebär inga garantier för att testamentet faktiskt kommer fram vid testatorns död. Advokatbyrån kan ha lagts ned, eller så har bankfacket inte öppnats framför vittnen, om banken ens tagit emot testamentet.

Avsaknaden av ett testamentsregister ökar risken för att testamenten förfalskas, förstörs eller helt enkelt kommer bort. Att förstöra ett testamente är en brottslig handling, men risken att bli upptäckt är minimal. Att Sverige saknar ett system för att säkerställa en persons sista vilja menar jag innebär en allvarlig brist i rättssäkerheten.

Detta är en fråga som har diskuterats länge men inte har nått i mål. Kammarkollegiet har haft flera generaldirektörer som har förespråkat ett register, och Kristdemokraterna har drivit frågan under lång tid. Även socialdemokrater har vidrört frågan, men som regering står man fortfarande utan svar på hur man vill lösa detta.

Samtidigt är det en politisk fråga där vi har saknat tydliga meningsmotståndare. Jag uppfattar ändå att vi alla är överens om att det här är ett problem som vi på ett eller annat sätt måste lösa. Jag menar att det är dags att vi åter försöker lyfta upp frågan om ett testamentsregister för att skydda människors sista vilja.

Ministern säger i sitt svar att ett statligt register inte nödvändigtvis är det bästa alternativet. Men samtidigt ser ministern egentligen samma problematik som jag, vilket han redovisar i sitt svar. Vilken är då den lösning som ministern ser som optimal? Det skulle vara väldigt intressant att få höra.

Fru talman! Den första frågan man kanske ska ställa sig i debatten är att om Kristdemokraterna tycker att det är en så angelägen och viktig fråga, varför genomförde ni inte det när ni hade chansen? Det är precis så historien ser ut.

Det var nämligen så att Skatteverket lämnade ett sådant förslag 2008, och då satt Kristdemokraterna i regeringen. Sedan låg det, och det hände ingenting med det förslaget i fyra års tid ända tills 2012. Då spolade den dåvarande regeringen förslaget. Det var samma regering som Kristdemokraterna satt i. Frågan är: Varför kommit ni till oss tio år senare och kräver att vi nu ska genomföra det som ni inte orkade göra 2012? Den frågan tycker jag att Larry Söder ska svara på.

Det kan finnas argument för att införa ett sådant register. Men det finns också ett antal frågor som man i så fall måste lösa. Ett centralt vägval är om det ska vara obligatoriskt eller om det ska vara frivilligt. Det har i sin tur bäring på frågan: Vilket testamente är det som ska gälla?

Väljer man den frivilliga vägen, som jag förstår att Kristdemokraterna vill göra, är frågan: Om det kommer fram ett senare testamente som inte är registrerat, vilket är det i så fall som ska gälla? Är det testamentet som är registrerat eller det som kanske har skrivits på dödsbädden när man känner att man bara har några dagar kvar?

Vilket testamente är det då som ska gälla? Vad är det som egentligen är den sista viljan i en sådan situation? Ska det vara obligatoriskt, eller ska det vara frivilligt? Vilket testamente är det i så fall som då ska gälla, det som är registrerat eller det som är det allra sista? Den frågan måste man ställa sig. Sedan finns det en massa praktiska frågor. De gäller vem som ska hålla i ett register, vem som ska betala det, vem som ska administrera det och så vidare.

Nu ser jag att det finns ett tillkännagivande. Vi kommer från regeringens sida naturligtvis att arbeta vidare med frågan mot bakgrund av det. Men dessa frågor ska inte hanteras lättvindigt eller hastas fram. Det rör sig som sagt om människors yttersta vilja, och det måste hanteras med stor respekt.

Vi kommer även fortsättningsvis att arbeta med frågan. Men det är för tidigt att redovisa någon tidsplan för hur arbetet ska fortlöpa.

Fru talman! När det gäller frågan om vilket testamente som ska gälla är det den situation vi har i dag. Det är inte något argument för att man inte ska inrätta något testamentsregister. Jag menar att en utredning om testamentsregister får ge svar på den frågan. Jag skulle personligen gärna se att det som man har registrerat i testamentsregistret är det som gäller. Men det kan finnas olika orsaker till varför man väljer en annan väg.

Ministern har uppfattat det rätt att vi vill att det ska vara frivilligt. Vi tror ändå att det är bättre med ett frivilligt testamentsregister än inget testamentsregister alls. Jag redovisade också i mitt första inlägg vem vi anser skulle kunna ha hand om detta och vem som skulle kunna ha ansvar för det, och det är Skatteverket. Det har andra delar som gör det möjligt. Det finns andra delar som skulle ge samordningseffekter om man också hade ett testamentsregister där.

Sedan måste jag ändå säga att det är otroligt tråkigt att i varje interpellationsdebatt få höra vad andra har gjort och vad andra inte har gjort. Vi har en regering som har ett ansvar. Vi som ledamöter har en möjlighet att ställa frågor till ministern efter sitt ansvarsområde. Det är ministerns ansvarsområde, och då tycker jag att man ska svara efter den diskussion som man själv har.

Uppenbarligen har ministern suttit i samma situation i fem år och inte gjort någonting när det gäller testamentsregister. Tycker ministern inte att det är en fråga över huvud taget, utan det behövs ett tillkännagivande för att ministern ska tycka att ett testamentsregister är intressant att arbeta med? Jag tycker att det är intressant att arbeta med det.

Det finns människor därute som lider varje gång en sådan situation uppstår. Jag kan inte förstå att det inte skulle kunna vara en prioriterad fråga för ministern att hantera. Man tycker alltid det är intressant att skälla på alliansregeringen som varit någon gång. Någonstans tycker jag att ministern också ska ta ett ansvar och prata med en ledamot utifrån den situation som är i dag.

Det är faktiskt lite skämmigt varenda gång. Jag har diskuterat med ministern flera gånger i kammaren. Varenda gång är det precis likadant. Ja, du kan titta på mig om du vill! Men jag blir irriterad. Ministern måste kunna svara en ledamot på rätt sätt utifrån sitt ansvarsområde och och inte alltid gräva tillbaka och hitta ansvar hos någon annan.

Det är ministerns ansvar. Jag frågar vad ministern tycker är rätt sätt att hantera en sådan situation. Testamentsregister finns inte. Tycker ministern att det ska finnas ett testamentsregister - ja eller nej?

Fru talman! Skälet till att jag ställer frågan är att det måste finnas ett argument för varför ni lade ned hela idén 2012. Jag tror nämligen att det finns ett sådant argument. Det argumentet är att det i dag finns privata företag som håller testamentsregister och som man kan vända sig till i den delen.

Jag tror att det helt enkelt var så under alliansregeringen att man såg att om staten tar över uppgiften kommer vi att dra undan mattan för just de privata företag som i dag finns på marknaden. Det kanske var så att Kristdemokraterna fick vika sig för Moderaterna på den punkten, eftersom Moderaterna kanske såg till de företagens intresse - vad vet jag.

Det var därför jag ställde frågan. Det fanns ett förslag från 2008. Den dåvarande regeringen bestämde sig 2012, efter att ha legat på det i fyra år, att man inte skulle gå vidare. Jag tror att det var med precis det argumentet. Det var det jag sökte efter.

Jag ställer gärna frågan igen. Varför fullföljde ni inte processen när ni hade chansen? Är argumentet att det finns privata aktörer som i så fall riskerar att försättas i konkurs?

Jag noterar tillkännagivandet. Vi kommer att fortsätta att jobba med frågan. Men vi måste lösa de mer principiella invändningarna.

Nu säger Larry Söder att han vill att det ska vara frivilligt. Men det ska ändå vara det registrerade testamentet som gäller. Det innebär de facto att det kanske inte kommer att vara den sista viljan. Det kan finnas ett senare testamente som är den sista viljan. Det kanske inte är en så väldigt klok väg att gå om man nu ska upprätta ett sådant register

Vi kommer att fortsätta att jobba med frågan i departementet. Vi gör det mot bakgrund av tillkännagivandet men också det arbete som vi genomför när det gäller framtidsfullmakter och den utredning som nu arbetar.

Fru talman! Jag läser i svaret från ministern: "Det är dock allvarligt om det visar sig att testamenten av olika anledningar inte kommer fram efter ett dödsfall." Jag tycker att det är ett tillräckligt argument för att testamentsregister ska undersökas, möjliggöras och se om det finns en praktisk möjlighet att Skatteverket kan ta hand om det.

Det är kanske det som gör mig mest irriterad. Ministern har samma svar som jag har, men ministern vill inte tala om vilken lösning ministern har. Vi kristdemokrater har en lösning. Vi tycker att det ska finnas ett testamentsregister.

Det finns flera argument för det. Jag har efter att jag ställt interpellationen fått brev till mig från ganska många brevskrivare som har problem med detta. Det finns många olika delar som man skulle kunna lösa med ett testamentsregister.

Vi tycker att den sista viljan hos en person ska fullföljas så långt det är möjligt. Men den största vinsten med detta skulle vara att undvika allt det bråk och den situation som kan bli efter ett dödsfall när man inte vet vilket testamente som finns, om det finns ett testamente eller hur egendomen ska fördelas.

Den tid av sorg som man ska ge människor blir inte en tid av sorg utan en tid av bråk. Kan vi på ett enkelt sätt genom ett testamentsregister hjälpa till i den situationen tror jag att mycket skulle vara hjälpt för människor.

Jag hoppas att ministern tar denna fråga på fullt allvar, tar den lite längre och försöker hitta en lösning. Vi vill samma sak. Sedan kan vi diskutera vem som har gjort vad eller inte någon annanstans än i talarstolen.

Fru talman! Problematiken är bland annat den att det redan i dag finns privata lösningar för förvaring och hantering av testamenten. Om vi ska förstatliga den sektorn och ta över den kommer vi att slå ut de företagen. Det ska man vara medveten om. Det kan ha varit därför alliansregeringen valde att inte gå vidare med frågan.

Nu står vi i ett läge där vi har ett tillkännagivande och ett pågående arbete med framtidsfullmakterna. Jag utesluter inte att vi kommer att kunna lösa också denna fråga, men det får då göras på ett sådant sätt att vi också knäcker principfrågorna om vilket testamente det egentligen är som ska gälla. Jag tycker att det är viktigt att man inte skapar en ordning där man hamnar i ett läge där det inte är den sista viljan som kommer att gälla. Det kanske är en gammal eller äldre variant av ett testamentesdokument som plötsligt blir det som gäller i stället.

Vi kommer som sagt att fortsätta att bedriva arbetet. Det är för tidigt att redovisa en tidsplan, men jag ser framför mig att vi kommer att fortsätta att jobba med detta på departementet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.