Hot mot förtroendevalda

Fru talman! Hans Rothenberg har frågat justitie- och migrationsminister Morgan Johansson vad han avser att göra för att motverka hot mot och stärka skyddet för förtroendevalda politiska företrädare. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Regeringen ser mycket allvarligt på tendenser till ett hårdnat samtals- och debattklimat. En alltför stor andel förtroendevalda drabbas av hot och hat. Nästan tre av tio förtroendevalda var utsatta för hot, våld och trakasserier under valåret 2014. Hoten och hatet får konsekvenser, till exempel att förtroendevalda lämnar uppdrag, tvekar inför en åtgärd eller undviker att uttala sig i vissa frågor. Att förtroendevalda tystas eller tystnar på grund av rädsla eller oro är ett hot mot det demokratiska samtalet och i förlängningen mot vår demokrati.

Som kultur- och demokratiminister vill jag understryka vikten av att förebygga förtroendevaldas utsatthet för hot och hat genom att öka kunskapen om och höja medvetenheten i dessa frågor. Rapporten Politikernas trygghetsundersökning från Brottsförebyggande rådet (Brå) utgör ett viktigt kunskapsunderlag som lägger grunden för ett effektivt förebyggande arbete. I juni 2016 gav regeringen för fjärde gången Brå i uppdrag att kartlägga omfattningen av hot, våld och trakasserier mot förtroendevalda.

En viktig del i arbetet består i att öka anmälningsbenägenheten och motverka normaliseringen av hot och hat. Vidare behöver förtroendevalda som utsätts för hot och hat få stöd, och det måste finnas rutiner för hur utsattheten ska hanteras. Det förebyggande arbetet och stödet till förtroendevalda behöver särskilt förbättras på lokal nivå. Därför tilldelade regeringen i juni 2016 medel till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) för att stödja och utveckla kommuners, landstings och regioners systematiska arbete för att förebygga och hantera hot och hat mot förtroendevalda. Därutöver tas nu ett bredare grepp om frågor som rör hot och hat mot det demokratiska samtalet. Under 2017 kommer regeringen att presentera en handlingsplan för att inleda ett mer systematiskt arbete för att förebygga hot och hat mot förtroendevalda, journalister och kulturutövare, som är centrala aktörer i vårt gemensamma offentliga samtal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De förebyggande åtgärder som jag ansvarar för behöver samordnas med polisiära insatser och lagstiftning. Polismyndighetens arbete för att bekämpa brott som hotar de grundläggande fri- och rättigheterna, i vilket förtroendevalda ingår som målgrupp, är fortsatt prioriterat. Polisen har i dag att hantera demokrati- och hatbrottsgrupper i de tre storstadsregionerna, och i övriga regioner hanteras dessa ärenden i särskild ordning. I början av året överlämnade Gudrun Antemar betänkandet Integritet och straffskydd (SOU 2016:7) som innehåller förslag på hur lagstiftningen kan moderniseras och ge bättre skydd mot hot och kränkningar. Utredningens förslag bereds nu inom Regeringskansliet.

Regeringen har således en rad pågående insatser som lägger en god grund för kommande arbete. Mot bakgrund av de senaste årens samhällsutveckling är dessa frågor mycket angelägna för regeringen.

Fru talman! Tack för svaret, ministern!

Hot mot politiska företrädare är ett fenomen som ändrar skepnad över tid. Det är ett fenomen som får många förtroendevalda att lämna sina uppdrag. Det gör många tveksamma till att gå in i det för demokratin så viktiga engagemanget. Det kan vara alltifrån upplevd kritik mot impopulära men många gånger nödvändiga beslut till näthat och direkta hot mot den egna personen eller personer i dennes närhet. Nyligen mördades en lokalpolitiker i Finland. Under förra året mötte en engelsk parlamentariker samma öde.

Det finns ungefär 40 000 fritidsengagerade förtroendevalda människor i kommuner och landsting runt om i Sverige. Det är de människorna som utgör kärnan i den politiska gärning som bär upp Sveriges demokrati. Utan dessa tiotusentals människor som viger sin lediga tid och även tar tid från sina arbeten och familjer för att bidra till samhällsutvecklingen skulle den svenska representativa demokratin vara allvarligt beskuren.

Fru talman! Det är kanske inte vi som sitter i Sveriges riksdag och Sveriges regering som möter de tuffaste problemen när det gäller hot och våld, utan det är fritidspolitikerna. Vi har tillgång till säkerhetspolis och säkerhetstjänster. Det finns en struktur för att hantera det. Men för de personer som går till tisdagssammanträdet var tredje vecka i stadsdelsnämnden och tvingas fatta beslut om att skära ned på barnomsorg, omsorg och känsliga saker finns det inte något reellt skydd. Det finns inte heller något organiserat skydd.

Jag tror att ministern nämnde att 37 procent av alla kommuner har en handlingsplan för hot mot politiker - detta enligt Sveriges Kommuner och Landsting. Men det räcker inte, för det är 63 procent av kommunerna som inte har detta.

Det behövs strategier, men det behövs också aktion. Jag ställde min interpellation till justitieminister Morgan Johansson. Man kan kanske tycka att det är hugget som stucket vilken minister som svarar på interpellationen. Men jag märker på svaret att demokratiministern talar mycket om det förebyggande arbetet. Ja, det är viktigt. Det är viktigt att förebygga det hela. Men anledningen till att jag ville rikta mig till justitieministern i första hand är att det förekommer konkreta hot och aktioner mot enskilda så gott som varje dag ute i landet. Det behöver vi få en reaktion på, och vi behöver komma till handling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ser fram emot att regeringens handlingsplan kommer fram under 2017. Det här är tyvärr någonting som har eskalerat de senaste åren. Vi som har varit engagerade under flera decennier på olika nivåer i den svenska demokratin upplever i dag - jag tror att det gäller alla här - en förändring i tonläget i debatten såväl öga mot öga som på nätet och i andra sammanhang. Det är viktigt att detta förebyggs, men det är också viktigt att det hanteras när de riktiga problemen väl uppstår.

Jag skulle vilja fråga ministern: Vilket professionellt stöd anser statsrådet vara rimligt för fritidspolitiker som känner sig hotade eller trakasserade?

Fru talman! Tack, Hans Rothenberg! Jag delar den fruktansvärda verklighetsbeskrivning som Rothenberg lägger fram. Jag delar också Rothenbergs syn när han betonar att de mest utsatta är våra fritidspolitiker - våra lokal- och regionalpolitiker. Det finns en annan struktur för säkerhet och hantering av mejl, brev och så vidare för oss som finns i Sveriges riksdag och i regeringskvarteren.

Just därför behövs ett gediget arbete på alla dessa områden. Jag vill trots en viss skepticism från Rothenberg till det förebyggande arbetet betona just detta, för det är det som saknas. Det tydliggörs i de studier som nu finns att till exempel alldeles för få av våra kommuner har lokala handlingsplaner för hur man ska hantera dessa frågor trots att just kommunerna är det område där de mest utsatta finns. Det är förebyggande insatser som behövs.

Jag får frågor om vilket professionellt stöd som krävs. Det krävs att vi ligger på våra kommuner. Därför har vi gett detta uppdrag, så sent som under förra året, till Sveriges Kommuner och Landsting. De ska arbeta med frågan mycket mer aktivt. De har fått stöd för att göra detta, och de kommer fortsatt att få stöd för det. Man kan ta fram fantastiska handlingsplaner, ha goda idéer och tillsätta resurser på nationell nivå. Men detta måste också bli en tydlig angelägenhet för våra kommuner, och det måste finnas stöd för dem.

När jag är ute i vårt land och träffar kommunpolitiker och regionpolitiker vittnar alla om denna utmaning och detta problem. Det gäller inte minst konsekvenserna av hatet och hoten, nämligen avhoppen. Det som är allra mest allvarligt när det gäller avhoppen är att det är de unga som lämnar politiken - de som ska bära vårt system vidare.

Jag såg detta under min tid som generaldirektör för en av våra myndigheter, som ansvarar just för frågorna att ge stöd till unga lokalpolitiker och till ett mentorskap. Det som många unga lokalpolitiker vittnade om var den ensamhet de kände i och med att de inte fick något stöd av de äldre lokala politikerna när det gällde hur de skulle hantera de här frågorna. Ett av de vittnesmål som jag har burit med mig under åren sedan dess kom från en ung politiker i en kommun - faktiskt en ung moderat - som vände sig till sin ordförande, den vuxne politikern, och frågade: Hur ska jag göra med detta? Hon fick då svaret: Det här får du vänja dig vid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det glömmer jag aldrig, för då har det gått väldigt långt. När vi inte ens har ett förebyggande arbete som kan motverka att unga lokala politiker får svaret att detta är någonting du får vänja dig vid har det gått för långt. Vi måste på ett mycket bättre sätt ha ett utarbetat metodstöd lokalt som gör att alla partier kan fånga in detta men också skapa en trygghet och konkreta verktyg. Det gäller att få våra politiker - unga som äldre, men kanske inte minst de unga - att känna att politiken är något de vill satsa på och jobba med. De ska känna att de vill bli politiker. Denna unga moderata politiker är fortsatt kvar. Hon kommer att bli, och hon är redan, en tuff motståndare.

Men vi behöver som sagt ett mycket professionellt och gediget arbete. SKL-uppdraget kommer att fortsätta. Handlingsplanen kommer att lägga en systematisk grund så att vi följer upp detta och inte bara fortsätter att få en massa rapporter om hur illa det är. Vi ska också mäta och märka att de insatser vi gör har effekt. Det tror jag är vad vi behöver.

Fru talman! Tack, ministern! Det är bra att det tas fram en handlingsplan, och det är bra att det görs förebyggande arbete. Men det behöver kompletteras med en plan för hur man ska kunna agera när realiteterna uppstår.

Det finns fyra stycken olika sorter av hot mot politiker, framför allt fritidspolitiker. Jag vill hellre tala om fritidsförtroendevalda. Politiker är vi på heltid, men det finns som sagt 40 000 människor som gör detta på sin fritid. De är förtroendevalda; de får andra människors förtroende. De är många gånger tvungna att gå ifrån sina arbeten, och det hämmar karriärutvecklingen. Att vara fritidsengagerad förtroendevald är inte någon dans på rosor. Det ger sämre pensionspoäng. Det finns många saker som gör att det inte är särskilt klokt att ägna sig åt detta, om man ska se rent krasst på det. Men det finns någonting positivt i den andra vågskålen: att få vara med och känna en delaktighet i samhället, att kunna påverka och att faktiskt göra verklighet av det som många sitter hemma och säger att någon annan borde göra.

Det handlar om det som händer på nätet i dag. Jag har personligen märkt ett otroligt förråat tonläge från 2014, och då är jag ändå oppositionspolitiker. Jag borde egentligen få applåder och hejaklackar för att jag jagar regeringen med all den kraft som Alice Bah Kuhnke är värd. Men det har hänt någonting, och det är ett tonläge som inte bara rör de unga. Utan att namnge någon - för det ska man inte göra i riksdagens talarstol - kan jag säga att jag tänker på en person som jag har känt under ett antal decennier. Det är en herre som har kommit upp i åldern och som dagligen sitter och sprutar ur sig hatiska och rent rasistiska inlägg på sociala medier.

Jag tycker att det här är riktigt oroväckande. Det är inte någon ungdomssynd, och det är inte något som man kan kalla för omoget beteende. Detta är medvetet. Det är människor som finns där ute som ger sig på både människor i grupp och enskilda förtroendevalda.

Vi har kriminella aktörer, mc-klubbar med flera. Det räcker att någon vill etablera sig i en liten kommun för att det ska bli ett riktigt ståhej. Det kommer kuvert till politiska företrädare med pistolkulor. Signalspråket är tydligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns enskilda personer som kan ge sig på enskilda politiker. Det kan vara personer som har blivit berörda av vissa beslut. Vi vet att alla tyvärr inte mår så bra - inte ens i Sverige. Det är kanske någonting som har gått sönder. Vi får alla ta del av detta, och det kanske är denna typ av kontakter som berör mest.

Det handlar också om meningsmotståndare, och det tror jag är det minsta problemet.

Det är dessa grupper som står för detta: de anonyma, de kriminella, de enskilt berörda och de politiskt extrema meningsmotståndarna. Det är en normförskjutning som har skett. Politiker måste våga fatta obekväma beslut. Denna typ av hot påverkar den politiska processen.

Jag sa att jag tycker att det är bra att det finns en systematisk handlingsplan som är på gång. Men när det gäller realiteterna skulle jag vilja ge ministern chansen att i den här debatten nämna någonting: Vad ser regeringen att man rent konkret ska göra när problemen väl uppstår för den enskilda förtroendevalda? Det kan handla om någon som avgår redan i morgon.

Fru talman! Rent konkret behöver det finnas en medvetenhet. Både Hans Rothenberg och jag har läst de rapporter som vi båda hänvisade till, och även om mycket görs finns det fortsatt någon sorts idé som tyvärr råder i alltför många rum om att detta är någonting som man ska få tåla. Med kunskap och ökad medvetenhet måste vi spräcka den myten och få våra kommuner och regioner att bryta ned detta och ta fram handlingsplaner. Den här siffran, drygt 30 procent, är alldeles för låg. Det måste finnas lokala handlingsplaner. Det kommer att vara en viktig del framöver att vi säkerställer det arbetet.

Land ska med lag byggas, i alla fall enligt mig. Självklart måste vi ha en lagstiftning som fungerar i praktiken, och det innebär ju, vilket migrations- och justitieministern och inrikesministern tidigare har uppmärksammat, att polisen behöver ha de extraresurser som den nu får och att dessa tre hatbrottscenter får möjlighet att fortsatt arbeta och utveckla sina metoder. Men för att de ska kunna utveckla metoderna behöver vi också säkerställa att mörkertalet, som i dag är alldeles för stort, synliggörs. Det finns också studier som visar att alltför många förtroendevalda, inte minst lokalt, inte anmäler hoten och hatet. Det kommer att vara ett viktigt verktyg dels för att få ytterligare resurser till arbetet, dels för att öka medvetenheten om att detta är ett stort problem och inte enbart för den som blir utsatt utan även för hela vårt samhälle när de som vi har valt och som har fått förtroendet att driva politiken lokalt, regionalt och nationellt hotas när de gör detta.

Fortsatt kommer det att krävas en rad insatser. Vi har nu flera underlag som vi arbetar med och som vi kommer att presentera under året. Vi har bland annat underlaget i form av Olle Wästbergs demokratiutredning där Olle Wästberg skriver fram flera förslag som på olika sätt ska stärka politikers, inte minst lokalpolitikers, möjligheter att verka, göra, tycka och tänka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller de olika typer av hot som Hans Rothenberg beskrev vill jag lägga ytterligare ved på brasan genom att lägga till en kategori, nämligen den våldsbejakande extremismen. I arbetet som bedrivs från nationellt håll av den nationella samordnaren har vi tre identifierade våldsbejakande extremistiska grupper. De är också oerhört aktiva. Man kan kategorisera in dem under de kriminella, för det är ju kriminella handlingar att bedriva och förespråka våldsbejakande extremism, men det är också en stor sak som vi hanterar och framför allt jobbar mycket med lokalt och regionalt.

Vi behöver som sagt vara många som från olika plattformar arbetar gemensamt för att lyfta upp den här frågan. Det gläder mig oerhört att den här interpellationsdebatten blev till tack vare Hans Rothenbergs fråga, för vi behöver också över partigränserna identifiera det här problemet ytterligare och arbeta tillsammans för att få de här handlingsplanerna på plats så att alla politiker, oavsett var i landet de befinner sig, känner en trygghet och en lust till att fortsätta bedriva sitt arbete.

Fru talman! Det är 20 procent av de fritidsengagerade förtroendevalda som säger sig vara utsatta. Det finns ett mörkertal där. Men det är alltså bara 17 procent som anmäler detta hat och dessa hot och trakasserier.

En viktig aspekt att tänka på är tilltron till systemet. Om man anmäler detta måste det också vidtas en åtgärd. Det måste finnas en återkoppling, och vi vet att 63 procent av kommunerna inte har någon handlingsplan för detta. Det är allvarligt.

Det finns en annan aspekt att tänka på, och den handlar om de närstående. Det är inte sällan som man kan känna sig hyfsat trygg för egen del, men det finns alltid någon som vet var dottern går i simskola eller var ens fru eller man arbetar. Jag utgår från att regeringen har tänkt på detta, men det är ändå ett medskick att det yttre trycket på fritidsengagerade förtroendevaldas närmiljöer också spelar en mycket viktig roll.

Det här handlar om att säkra den framtida demokratin och att säkra rekryteringen av framtidens förtroendevalda. Det här är viktigt. Jag tycker att det är bra att man tar fram en handlingsplan. Jag hade hoppats på lite tydligare signaler när det gäller om man avser att ändra straffskalor och göra andra bedömningar av den här typen av förföljelse. Det skulle vara en signal som heter duga. Den som gör det här, den som utsätter någon annan för hat eller hot, måste ju ha ett eget ansvar, och ansvar innebär att man också får ta konsekvenserna när någonting inte går rätt.

Det är bra att polisen får resurser. Jag hoppas att polisen också får tydliga direktiv och man sedan också har tillräckligt med muskler för att kunna hantera detta.

Fru talman! När det gäller lagstiftningen finns detta på Morgan Johanssons bord, och arbetet pågår för fullt inom Justitiedepartementet när det gäller att hantera de förslag som Gudrun Antemar överlämnade i februari 2016. Den utredningen föreslog bland annat att det straffrättsliga skyddet mot hot och kränkningar ska stärkas i flera avseenden. Det finns alltså stor anledning att återkomma till den här frågan och diskutera detta, men just det här finns nu på bordet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill avslutningsvis betona det som riksdagsledamot Rothenberg också understryker, nämligen vikten av att det här arbetet faktiskt blir konkret och vikten av att våra politiker, inte minst våra fritidspolitiker, lokalpolitiker och regionpolitiker, känner trygghet i att kunna bedriva sitt viktiga arbete. Det handlar inte enbart om dem, utan det handlar om oss alla och om hela vårt samhälle.

Överläggningen var härmed avslutad.