Hat och hot på bibliotek

Herr talman! Lawen Redar har frågat mig hur jag kommer att agera för att principen om armlängds avstånd ska respekteras på nationell, regional och kommunal nivå. Jag har även fått frågan vad jag avser att göra för att motverka hat och hot som riktas mot kulturverksamheter såsom bibliotek och enskilda konst- och kulturutövare.

Vad gäller respekten för principen om armlängds avstånd bör det inte finnas någon tvekan om att regeringen står bakom denna. Principen är en självklar utgångspunkt för regeringen liksom i Tidöavtalet. I min roll som kulturminister kommer jag därför fortsatt att arbeta för värnandet om principen.

Enligt bibliotekslagen (2013:801) ska biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Biblioteken ska även främja litteraturens ställning samt intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning. Av lagen följer också att biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla. Bibliotekslagen är därmed ytterst viktig för att synliggöra bibliotekens uppdrag.

Hat och hot som riktar sig mot konst- och kulturutövare är såklart också något mycket allvarligt. I de nationella kulturpolitiska målen fastslås att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. De kulturpolitiska målen är i sin tur en viktig hörnsten och en bra utgångspunkt i mitt arbete som kulturminister, men också för de myndigheter som verkar inom kulturområdet. Konstnärsnämnden har till exempel i uppdrag att uppmärksamma konstnärers utsatthet för hot, våld och trakasserier. Därtill bidrar bland annat Myndigheten för kulturanalys med rapporter och andra typer av underlag som gör det möjligt att följa utvecklingen och hålla arbetet med att uppnå de nationella kulturpolitiska målen levande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Den här interpellationsdebatten föranleds av en rad kulturpolitiska händelser som har ägt rum de senaste åren och fortsatt så sent som den gångna hösten.

Jag vill inleda med att tacka kulturministern för svaren på mina tre frågor, men jag är inte helt nöjd, eftersom det kulturministern uttrycker här, både i tal och i skrift, faktiskt saknar efterlevnad och förankring i verkligheten.

Min första fråga till kulturministern var hur ministern kommer att agera för att principen om armlängds avstånd ska upprätthållas och respekteras på nationell, regional och kommunal nivå. På frågan svarar kulturministern här att det inte borde finnas något tvivel om att regeringen står bakom om principen samt att detta tydliggjorts i Tidöavtalet, som är en överenskommelse mellan Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. Jag ställer dock frågan just för att jag känner tvivel och stor oro kring om principen kommer att efterlevas med den här regeringen och dess samarbetsparti.

Principen om armlängds avstånd mellan politik och verksamhet är en central och viktig del av svensk förvaltningstradition, inte minst inom kulturpolitikens område. Armlängds avstånd handlar om att upprätthålla en avvägning mellan folksuveränitetens politiska ambitioner och den sak och yrkeskunskap som finns på de olika offentliga förvaltningsområdena.

Förvaltningsidén bygger på att de som sitter på den politiska makten inte ska kunna använda sin maktposition till att utnyttja offentliga medel för att påverka människors världsbild och bilda politisk opinion. Bakom principen finns en auktoritär historia av nazister, fascister och kommunister som lade stora resurser på att förhärliga den egna maktutövningen. Ideologiskt handlade det om att odla befolkningen till att stödja en viss världsbild och människosyn.

Enligt fackförbundet Diks rapport Vi vet ju hur det blev i Sölvesborg från i höstas anger offentliganställda som arbetar med kulturfrågor att man är rädd att inte kunna utföra sitt arbete utifrån yrkesetiska principer. Rapporten är en tydlig hänvisning till det som hände den före detta förvaltningschefen Sofia Lenninger, som blev omöjlig i Sverigedemokraternas Sölvesborg. Det dåvarande sverigedemokratiska styret ville begränsa böcker på andra språk än svenska, och Lenninger, som försvarade bibliotekslagens principer, blev av med sitt jobb.

Inte långt efter den händelsen polisanmälde Sverigedemokraterna Norrköpings stadsmuseums utställning. Det ledde till att museet under en tid tog bort en av de bilder som orsakade anmälan. Bilden kom sedan tillbaka, men det är viktigt att poängtera att det inskränkte verksamheten och utställningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den här hösten har sverigedemokrater i flera kommuner anmält och ställt krav på att populära sagostunder på bibliotek ska stoppas. Sagostunderna, som har pågått sedan 2017, möts nu av hat och hot till den grad att man behövt anlita väktare som säkerhetsåtgärd.

I kommun efter kommun har under hösten kulturchefer behövt påminna lokala företrädare om principen om armlängds avstånd. Det här är exempel på hur man genom nedläggning, polisanmälan och exkludering agerar för att minska möjligheterna för den kultur man inte vill se och stärka den kultur som främjar de åsikter och den samhällsuppfattning man själv har. Till och med i Tidöavtalet, som ska garantera principen om armlängds avstånd, framgår nu att anmälningsplikt ska råda på kommunala och statliga verksamheter som bibliotek och museer.

Min fråga är därför: Hur ser kulturministern på den här verkligheten som har skett så sent som i höstas? Hur ska hon verka för att upprätthålla principen om armlängds avstånd? Kommer det att bli konkreta åtgärder för att garantera principens efterlevnad på nationell, regional och kommunal nivå?

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret på Lawen Redars angelägna interpellation!

Vi pratar här om principen om armlängds avstånd och om att konsten ska vara fri - en helt grundläggande princip inte minst för demokratiska länders framväxt i Europa och också en princip som har väglett Sveriges kulturpolitik under decennier.

Det är helt uppenbart så att den skrivning som finns i Tidöavtalet om armlängds avstånd inte delas av partierna i regeringsunderlaget, och det är också ett av skälen till interpellationen och ett av skälen till att även jag vill ställa frågan till kulturministern hur hon ämnar agera för att både stärka och värna principen om armlängds avstånd och konstens frihet i praktiken.

Jag tycker att det är glädjande att kulturministern så tydligt uttryckte att det vi har sett hända i Trelleborg, Kalmar och Gävleborg när det gäller att vilja förbjuda sagostunder och ge sig in och tycka till om hur en lucia i ett luciatåg ska vara är ett övertramp mot principen. Där var kulturministern tydlig, och det tackar jag för.

Men jag var själv i en debatt med Sverigedemokraternas partisekreterare innan jul, och han var å sin sida väldigt tydlig med att han inte uppfattade att det här var ett övertramp mot principen och att det för Sverigedemokraternas del naturligtvis måste finnas en möjlighet att gå in och tycka till och påverka innehållet i kulturuttryck om det är skattefinansierat.

Detta, herr talman, är en helt ny tolkning av principen om armlängds avstånd, en tolkning som inte minst många inom kultursektorn nu blir väldigt oroliga för. Frågan är därför: Hur ämnar kulturministern agera för att det ska bli en samsyn inom regeringsunderlaget i den här frågan? Vad kan göras mer för att stärka principen om armlängds avstånd? Delar kulturministern Sverigedemokraternas partisekreterares åsikt och uttalande om att det inte råder någon konflikt inom regeringsunderlaget om den här tolkningen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Den här interpellationen är varken ställd av eller riktad till en sverigedemokrat, men som vi hör rör den Sverigedemokraterna i allra högsta grad. Vi nämns åtskilliga gånger i interpellationen, och därför står jag nu här i talarstolen.

Socialdemokraterna och deras olika förgreningar ute i det offentliga samtalet försöker återkommande på ett mycket uppenbart vis på olika sätt använda Sverigedemokraterna som ett slagträ mot regeringspartierna när det kommer till kulturpolitiken.

Det är mycket tydligt när det gäller frågan om skattefinansierade dragqueensagostunder för små barn. Man kan tänka sig att Socialdemokraterna gör detta för att man vill rikta ljuset bort från hur illa de själva har skött kulturpolitiken i regeringsställning.

I interpellationen kan man notera hur Socialdemokraterna och Lawen Redar insinuerar och närmast säger rätt ut att Sverigedemokraternas kritik mot dragqueensagostunderna har lett till de hot hon talar om. Det är extremt ohederligt. Det här är skrämselpropaganda från Socialdemokraterna som syftar till att tysta och skrämma upp dem som deltar i debatten.

Låt oss inte luras av dessa socialdemokratiska dimridåer! Sverigedemokraterna har inte motsatt sig konceptet om armlängds avstånd i kulturpolitiken. Det är en del av Tidöavtalet, och det står vi för. Det finns dock gränser där man som folkvald politiker måste få säga ifrån när det gäller hur skattebetalarnas pengar nyttjas.

Låt oss ta ett exempel. Många partier har kritiserat att olika statsbidrag har visat sig gå till exempelvis islamism eller annan extremism. Då har man kunnat kritisera de enskilda inslagen i kulturpolitiken. Kan man ifrågasätta sådana detaljer i delar av kulturpolitiken när man anser att en gräns har passerats, ja, då menar jag att man även måste kunna prata om det när det gäller fallen med dragqueensagostunderna.

Principen om armlängds avstånd är en viktig princip, men det finns också andra värden och principer att ta hänsyn till som en ansvarsfull folkvald politiker. Hur tycker Lawen Redar att man ska agera som folkvald politiker om principen om armlängds avstånd kolliderar med andra viktiga värden och principer, till exempel att sätta barnens bästa i främsta rummet?

Det är knappast så att dessa dragqueensagostunder har kommit till i första hand för barnen, utan det handlar om att det finns vuxna som vill bryta normer. Dessutom sker det här i en sexualiserad inramning, vilket bland annat framgår av namnen på de dragqueens som varit inblandade i sagostunderna i Sverige. De kallar sig saker som - ursäkta språkbruket, herr talman, men jag citerar - "Fröken Skamlös Vinhora" och "Bystiga Damen".

Det är alltså så det låter i samband med de här sagostunderna.

Herr talman! Jag vill med anledning av interpellationen framföra två saker.

Den ena saken gäller interpellationens första fråga och dess antydan att kommuner inte får avsluta eller ändra delar av sin verksamhet, vilket frågan i praktiken innebär.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här vill jag understryka det kommunala självstyret, som finns befäst i såväl regeringsformen som kommunallagen. Det står naturligtvis över eventuella vägledande principer som exempelvis fastslås i Tidöavtalet. Visst kan man verka för att principen ska respekteras på samtliga parlamentariska nivåer, som efterfrågas i interpellationen, men i interpellationens brödtext verkar åtgärder efterfrågas mot kommunernas möjlighet att fatta egna beslut, som i det här fallet med dragqueensagostunderna. Socialdemokraternas vilja skulle innebära en olycklig utveckling av just förhållandet mellan stat och lokalpolitik.

Herr talman! Den andra saken är följande formulering i interpellationen: "Denna höst har sagostunderna kritiserats av Sverigedemokraternas företrädare på lokal nivå, vilket även fått stöd av nationella företrädare. Uppmärksamheten har lett till att sagostunderna utsatts för allvarliga hot där man har behövt anlita vakter." Följdfrågan blir: Hur motverkar vi hat och hot?

Frågan i sig är ständigt relevant, men vi kan absolut inte acceptera att man utan några seriösa belägg kopplar de eventuella hoten och det eventuella hatet till den fullt rimliga kritik som våra företrädare har lyft upp på lokal nivå. Med den logiken skulle man kunna koppla allt hat, allt våld och alla hot som sverigedemokratiska företrädare har fått utstå genom tiderna till socialdemokrater som har ifrågasatt vår politik - innan man har tagit efter den, det vill säga.

Jag anser att dessa två perspektiv är viktiga att lyfta fram.

Herr talman! Jag vill bara förvissa mig om att jag hörde rätt alldeles nyss.

Jag satt här i bänken och lyssnade på debatten, och jag hade inte planerat att delta i den till dess Jonas Andersson begärde ordet - och jämställde det att vara transperson med det att vara terrorist.

Det var det jag hörde Jonas Andersson säga! Om jag har missuppfattat eller hört fel tycker jag att Jonas Andersson ska använda sitt nästa inlägg till att förtydliga vad han egentligen menar. Inte kan det väl vara så att han jämställde att vara transperson med att vara terrorist?

Herr talman! Jag tänkte använda det här inlägget till att försöka förtydliga mig, eftersom frågeställaren tyckte att jag var otydlig i vad jag hade levererat för budskap i mitt huvudanförande. Jag ska göra ett försök till och se om jag kan vara tydligare denna gång.

Inledningsvis vill jag betona att min utgångspunkt är att varje enskilt parti som ingår i Tidöavtalet och ingår i regeringen tar ansvar för att avtalet respekteras och fullföljs. När det gäller respekten för principen om armlängds avstånd kan jag återigen förtydliga att jag i rollen som kulturminister och hela den här regeringen står bakom principen och att vi aktivt kommer att värna den.

Som kulturminister är det min uppgift att lyfta fram och synliggöra värdet av principen. Det gör jag bland annat genom att delta i debatten, och jag är tacksam för att jag har fått möjlighet till det via frågeställaren. Det sker också i dialog med kulturpolitiska företrädare på olika nivåer och andra aktörer där jag återkommande lyfter upp vikten av principen och betonar värdet av densamma. Mandatperioden har precis inletts, och det kommer att finnas många tillfällen att göra detta framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringens mandatperiod har nyligen påbörjats, och jag kommer att återkomma om konkreta åtgärder som vi ska genomföra den kommande perioden. Utgångspunkten kommer naturligtvis att vara de nationella kulturpolitiska målen men också de prioriteringar som presenterades i regeringsförklaringen den 18 oktober. Samtidigt bör det uppmärksammas att regeringen har arbetat aktivt med den löpande styrningen under inledningen av mandatperioden. Vi fattade till exempel nyligen beslut om regleringsbreven för de statliga myndigheterna inom kulturområdet, och snart kommer också de årliga myndighetsdialogerna, som kommer att ge ett gott tillfälle och möjlighet för regeringen och mig att inhämta underlag som också kan bidra till den styrningen framöver.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka kulturministern för att man vid alla de tillfällen jag har tagit upp den kritik som har framförts offentligt har sagt att principen gäller för Sverige. Det är en otroligt viktig markering, och det gör mig mer nöjd att höra att kulturministern är beredd att vidta åtgärder för att principen ska upprätthållas. Jag ser fram emot att få ta del av åtgärderna som kommer härnäst. Det är frågor jag kommer att bevaka.

Sedan vänder jag mig till Jonas Andersson, som ansåg att man inte kan väcka interpellationer som riktar sig till Sverigedemokraterna. Delar av mitt tidigare anförande handlade om den ytterst märkliga konstellation vi har hamnat i här. Sverigedemokraterna är ett parti som har mycket att säga till om i Tidöavtalet, men det går inte att granska och ifrågasätta vad partiet har att säga till om med hjälp av de verktyg som vi ledamöter i Sveriges riksdag har tillgång till med anledning av att partiet de facto står utanför regeringen. Det enda sättet att debattera och diskutera hur partiet för sig politiskt och hur partiet avser att driva fram politiken är att framföra synpunkterna via kulturministern. Sedan kommer vi såklart att mötas i andra debatter vad gäller budget och i lagstiftningshänseende. Men med verktyget interpellationer som riksdagen har att tillgå går det inte att möta Sverigedemokraterna. Det är möjligen för att man inte heller vill ta politiskt ansvar.

Sedan sas det att en företrädare inte kan säga att vissa verksamheter inte kan genomföras för att de inte är ekonomiskt motiverade eller för att de motverkar det demokratiska samhället. Självklart finns skillnader. Principen om armlängds avstånd handlar inte om ekonomiska företeelser eller att man inte kan sätta ned foten för att en verksamhet strider mot de demokratiska principerna.

Då ställer jag följande fråga till Jonas Andersson: Varför kritiserar man inte regeringen för att det inte redan i dag finns en lagstiftning på plats om demokrativillkor för civilsamhället, folkbildningen, för alla verksamheter inom kulturen, för att främja de demokratiska verksamheterna? Men nu har regeringen dragit tillbaka propositionen, så vi väntar på var det här ska landa.

Mina andra två frågor, herr talman, handlade om hat och hot riktat mot kulturverksamheter och konst- och kulturutövare. Det vi ser i dag är att tre av fem journalister anger att de någon gång har varit utsatta för trakasserier samt hot och hat i samband med sitt yrkesutövande. Enligt Svensk Scenkonst har hatet och hoten mot skådespelare, pjäsförfattare och andra verksamma inom scenkonsten kraftigt ökat. Hot, trakasserier och våld mot bibliotekspersonal är enligt fackförbundet Dik ett vanligt problem. På vart tredje museum har personal hotats av besökare, inte minst vad gäller utställningar som kritiserats politiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Några av exemplen jag lyfte fram i mitt förra anförande tycker jag ändå förtjänar viss uppmärksamhet. När kultur- och bibliotekschef Sofia Lenninger avskedades och tog ställning mot Sverigedemokraterna fick hon utstå en enorm hatstorm. När Norrköpings stadsmuseums utställning polisanmäldes fick de utstå en hatstorm. När sagostunden Drag Queen Story Hour skulle förbjudas enligt SD fick kulturskaparna motta hat och hot till den grad att väktare har fått bevaka att verksamheten kan genomföras utan att någon skadas.

Jag vill vara tydlig med att jag inte riktar kritik mot enskilda sverigedemokrater, men jag ser vad som sker när Sverigedemokraterna politiskt markerar mot en funktion som har all rätt att bedriva kulturverksamhet. Det möts då av hat och hot.

Det lyftes upp några exempel på hur hat och hot uppmärksammas av olika myndigheter. Här behöver åtgärder vidtas för att konst- och kulturverksamheter ska kunna bedrivas samt konst- och kulturskapare ska känna sig trygga i sin yrkesutövning. I förlängningen handlar det om det demokratiska samhällets utveckling. Vad avser ministern att göra för att förstärka förutsättningarna så att ingen utsätts för hat och hot i samband med yrkesutövning och i samband med att man bedriver kulturella verksamheter?

Herr talman! Det finns gånger då man måste få säga ifrån, fick vi nu i debatten höra från Jonas Andersson, Sverigedemokraterna. Det finns gånger då man måste få säga ifrån - mot hbtqi-personer och mot en populär sagostund med dragqueens på ett bibliotek. Det är skrämmande.

Den retorik vi hör från Sverigedemokraterna ligger ytterst nära retorik vi har hört från andra länder, bland annat från Ryssland och Putin. Flera liknande verbala attacker från politiken och en normförskjutning när det gäller hur man kan prata om hbtqi-personer innebar till slut att man landade i antigaypropagandalagarna 2013. Det är uppenbart att det är härifrån Sverigedemokraterna hämtar sin inspiration.

Herr talman! Det största hotet mot våra barn är inte en dragqueen som klär upp sig med smink och glitter och läser en saga på ett bibliotek, utan det är att ungdomar inte vågar komma ut. Det är ungdomar som tillhör de mest utsatta grupperna i samhället, som mår allra sämst och som utsätts för hat och hot. Där, herr talman, har vi ett samhällsproblem som jag tycker att den här regeringen och Sverigedemokraterna kan ta itu med på en gång.

Min fråga till kulturministern handlar om att ansvaret för denna utveckling nu ligger på regeringen. Markerar man mot denna typ av ageranden och uttalanden från samarbetspartiet, eller kommer man att låta det hållas? Står regeringspartierna upp för hbtqi-personers rättigheter?

Min andra fråga rör principen om armlängds avstånd. Jag blir glad när kulturministern säger att hon kommer att återkomma med förslag om hur principen om armlängds avstånd kan stärkas. Samtidigt uttrycker nu samarbetspartiet, Sverigedemokraterna, en ovilja att gå in och stötta den kommunala nivån och jobba med principen om armlängds avstånd där. Det finns ett förslag om att inrätta en kunskapsfunktion för den kommunala nivån - är kulturministern beredd att ta strid för att den ska kunna inrättas?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tänkte börja med att kommentera Linus Skölds anförande. Det var ett ganska konstigt anförande där han tog upp ord som terrorist och transperson, som jag inte över huvud taget nämnde i mitt anförande tidigare. Jag rekommenderar Linus Sköld att i efterhand gå in och titta på mitt anförande. Han kommer då att se att jag inte använde dessa ord. Jag tog upp exempel på när man som folkvald politiker kan behöva bryta in, när saker går över gränsen. Det var detta jag talade om. Det Linus Sköld tog upp hade alltså inte med saken att göra, helt enkelt.

Demokrativillkoren, som Lawen Redar lyfte upp, är naturligtvis en viktig fråga, där vi från Sverigedemokraternas sida länge har varit pådrivande. Det kommer att komma förslag om detta på riksdagens bord, så jag kan ge Socialdemokraterna glädjande besked. Självklart ska vi ta tag i den viktiga frågan. Här har ju inte minst vi också varit drivande.

När det sedan gäller principen om armlängds avstånd och styrning av kulturen har kritiken varit tung i samhällsdebatten mot hur de föregående rödgröna regeringarna inskränkte den konstnärliga friheten under sin tid vid makten. Problemet framgick tydligt inte minst av rapporten Så fri är konsten från Myndigheten för kulturanalys, som kom för ett par år sedan. Enligt rapporten var det tydligt att jämställdhets- och mångfaldskrav med mera, som Socialdemokraterna och de rödgröna stod bakom, ledde till inskränkt konstnärlig frihet, bland annat på filmområdet.

Så, Lawen Redar, hur går era egna socialdemokratiska, vänsterinriktade, identitetspolitiska satsningar, med jämställdhets- och mångfaldskrav, kvotering och så vidare, ihop med armlängds avstånd i kulturpolitiken? Svara gärna på det!

Herr talman! Utifrån det jag har hört i debatten kan jag i alla fall med glädje konstatera att även om det råder lite förvirring om sakförhållandena är samtliga partier överens om att hat och hot ska motarbetas.

Men utifrån det jag har hört uppstår också en följdfråga till Socialdemokraterna och interpellanten. Om rimlig kritik och ifrågasättande av en kommuns verksamhet, i det här fallet sagostunder med dragqueens, likställs med en antidemokratisk hållning och föranleder en interpellation om hot och hat vore det väldigt intressant att veta hur allmänheten i Socialdemokraternas värld ska få ändra på hur skattepengar används, inom kulturen, till exempel, om inte via politiken. Då måste man komma med alternativ.

Sedan var det ett intressant anförande från Socialdemokraternas Linus Sköld. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva förklara detta för en socialdemokrat: Alla muslimer är faktiskt inte islamister, och alla islamister är inte heller terrorister. Det var ordet islamist som användes av Jonas Andersson, om jag minns rätt, inte terrorist. Inte heller är alla dragqueens transpersoner, så den jämförelse som Linus Sköld lyfte fram är helt felaktig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också understryka att det helt klart kan finnas en rad olika situationer där det är olämpligt att skattepengar går till något som hamnar inom ramen för skattefinansierad kultur. Då ska man våga säga ifrån utan att det ska bli en debatt om demokrati, hot och hat.

Herr talman! Vi får väl låta frågan om exakt vilket ord som användes avgöras när protokollet från denna debatt kommer. Jag har för mig att extremism var det begrepp som användes.

Nåväl, poängen är denna. Jonas Andersson sa att det han ville uttrycka var när man som folkvald politiker kan bryta in och alltså lämna principen om armlängds avstånd. Han nämnde exemplen extremism och dragqueens på bibliotek. Det är alltså vid de två tillfällena.

Jag tänker att detta egentligen är ett uttryck för Sverigedemokraternas sätt att se bildning och kultur som ett verktyg för att skapa den svenska nationen så som de vill ha den. Detta är i sanning oroande. Det är egentligen detta Jonas Andersson försöker säga. Kulturella uttryck som Sverigedemokraterna inte håller med om och inte gillar kan man alltså intervenera mot.

Jag tänker att det är detta som är poängen i Jonas Anderssons anförande. Och så fick det den olyckliga konsekvensen att det lät som att han jämställde transpersoner med terrorister.

Herr talman! Jag skulle avslutningsvis vilja rikta ett stort tack till Lawen Redar för denna interpellation. Det finns sannerligen skäl att diskutera denna fråga vidare och att låta det vara en öppen och obunden diskussion. Jag kan konstatera att vi båda står för ett fritt och obundet kulturliv och att detta är en självklar del av ett demokratiskt samhälle.

Jag uppfattar också att vi är helt eniga om att hat och hot mot kulturutövare och kulturverksamheter är både allvarligt och förkastligt. Där tror jag att vi politiker har ett stort ansvar för att synliggöra, fördöma och också agera mot hat och hot i alla lägen, i synnerhet mot de grupper som jobbar hårt för att upprätthålla våra demokratiska värden. Där ingår kulturskapare, journalister och även politiker.

Det är viktigt att hålla arbetet med att uppnå de nationella kulturpolitiska målen levande. Genom att diskutera denna fråga här i riksdagen i dag bidrar vi inte minst till att fortsatt hålla det arbetet levande. För detta vill jag verkligen tacka!

Herr talman! Tack till kulturministern och till alla deltagare i den här debatten! Jag tycker att den var spännande utifrån många olika aspekter.

Synen på kulturens frihet och principen om armlängds avstånd är verkligen någonting vi delar. Jag ser däremot att vi har ett regeringsunderlag som frekvent arbetar med den här frågan.

Det sista som gjordes av tidigare kulturminister Amanda Lind var att ta initiativ till utredningen. Den socialdemokratiska kulturministern strök några delar i regleringsbreven. Men det fanns också en uppmaning i Myndigheten för kulturanalys rapport att vidareutveckla arbetet för att nå kunskapshöjande insatser på regional och kommunal nivå. Det är min absoluta uppmaning att kulturministern tar vid, för det kommer att behövas i det samarbetsunderlag med Sverigedemokraterna som kulturministern sitter med. De yttrar där och även här i dag att de inte har några som helst problem med att de har lokala företrädare, eller nationella företrädare för den delen, som tycker att det är av vikt att stryka verksamheter som faktiskt främjar det demokratiska utbytet och kunskapsinhämtningen och som når de barn och unga som behöver få tillgång till läsning och till kulturella aktiviteter väldigt nära sig, på sin ort och på sitt lokala folkbibliotek.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den andra frågan gäller konst- och kulturskapares möjligheter att bedriva sitt arbete utan att mötas av stormar av hat och hot. Det är ett arbete som måste fortgå. Ett av de initiativ som den socialdemokratiska regeringen tog var att titta på det straffrättsliga ansvaret, det vill säga att förstärka förutsättningarna för framför allt journalister att kunna granska och bedriva sitt arbete eftersom de bär en sådan samhällsviktig funktion. Här skulle den här regeringen kunna vidta åtgärder för att ytterligare se över förutsättningarna också för konst- och kulturskapare.

Min uppmaning till ministern är att fortsätta i alla fall med det man sagt här i dag om att framkomma med initiativ. Vi kommer med stor nyfikenhet och engagemang att ta del av det arbete som kulturministern avser att fortsätta med. Men jag ställer mig fortsatt kritisk till det samarbetsparti som är underlaget till den här regeringen och som dessvärre arbetar i motsatt riktning.

Herr talman! Jag tycker att det är fint att vi kan hitta en sådan enighet och, som jag var inne på tidigare, ser vikten av att kunna samarbeta men också diskutera utifrån olika infallsvinklar i de här viktiga frågorna.

Hot och hat är någonting som vi aldrig kan acceptera mot någon i samhället. Det är extra viktigt när det riktas mot konst- och kulturutövare av olika slag.

Det är också därför vi slår fast i de kulturpolitiska målen att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Jag tycker att vi alla ska bära med oss de slutorden i den här interpellationsdebatten, för jag tror att de kommer att vara viktiga för oss i många samhällsfrågor framöver. Att koppla den obundna kraft som ligger i kulturen till yttrandefriheten tror jag är viktigt för oss alla att efterleva.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.