Hanteringen av jakttidsprocessen

Fru talman! Tomas Kronståhl har frågat mig vilka generella åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa en förutsägbar och rättssäker hantering av jakttider, hur jag avser att stärka dialogen mellan regeringen, ansvariga myndigheter och berörda aktörer, såsom jägarorganisationerna, och om jag är beredd att inom mitt ansvarsområde se över styrningen av Naturvårdsverket.

Fru talman! Det är för mig av central betydelse att besluten om jakttider grundas på tillgänglig vetenskaplig kunskap, att beslutsprocesserna är transparenta och att tillämpningen är enhetlig och rättssäker.

Regeringen ändrade 2 § jaktförordningen (1987:905) under 2018 och gav Naturvårdsverket ansvaret att minst vart sjätte år se över de jakttider som regleras i förordningen. Den första översynen skedde 2019–2020, och regeringen fattade utifrån underlaget beslut om nya jakttider 2021.

Nästa förslag till justerade jakttider ska Naturvårdsverket överlämna till regeringen senast i juni 2026. Översynen omfattar bland annat jakttiderna för allmän jakt, skyddsjakt på enskilds initiativ och licensjakt, tid på dygnet olika viltslag får jagas, tider för hundanvändning vid jakt och jaktträning med hund.

Naturvårdsverket påbörjade arbetet med översynen 2024 och har inför arbetet med den tagit fram riktlinjer för utformning av jakttider. Det handlar bland annat om biologiska ramar, såsom en arts parnings- och uppfödningsperiod, och legala ramar, såsom förordningar och internationella överenskommelser som Sverige förbundit sig till, vilket bland annat innebär de direktiv som beslutats inom EU.

Naturvårdsverket har för arbetet en beredningsgrupp som består av representanter för Birdlife, Jägarnas Riksförbund. Lantbrukarnas Riksförbund, länsstyrelserna, Skogsindustrierna, Skogsstyrelsen, Svenska Jägareförbundet och Naturskyddsföreningen. Gruppen har ett ansvar att inhämta och lämna förslag på ändringar av jakttiderna till Naturvårdsverket.

Naturvårdsverket skickade ut ett preliminärt förslag på remiss den 15 december, och sista dag för att lämna synpunkter var den 16 februari i år. Naturvårdsverket har ännu inte överlämnat något förslag till regeringen.

När det gäller frågan om att stärka dialogen mellan regeringen, ansvariga myndigheter och berörda aktörer, såsom jägarorganisationerna, vill jag understryka att dialog och samråd utgör en integrerad del av berednings- och beslutsprocesserna.

Avslutningsvis vill jag påpeka att regeringen ännu inte har fått in Naturvårdsverkets slutliga förslag på jakttider där myndigheten har tagit hänsyn till inkomna remissynpunkter. Regeringen följer kontinuerligt upp myndigheternas arbete, bland annat genom återrapportering och dialog inom ramen för den ordinarie myndighetsstyrningen. Regeringen prövar fortlöpande behovet av att utveckla myndighetsstyrningen.

Fru talman! Jag tackar minister Kullgren för svaret.

Det är positivt att regeringen ännu inte har fått förslaget från Naturvårdsverket, för då har jag ju möjlighet att påverka det.

Låt mig ge en liten bakgrund. Sverige har en lång tradition av ansvarsfull jakt och viltförvaltning. Den bygger på kunskap, lokal förankring och en balans mellan brukande och bevarande. Jägarna är en central del av detta arbete, inte minst genom sitt bidrag till viltövervakning, trafiksäkerhet och biologisk mångfald.

Precis som ministern sa har Naturvårdsverket till uppgift att en gång vart sjätte år se över våra jakttider. Det har tyvärr vid årets hantering väckt stor oro. Kritiken har varit omfattande, inte minst från Svenska Jägareförbundet, som menar att processen präglats av bristande dialog, otydlighet och sena besked. Även andra aktörer inom viltförvaltningen har lyft liknande synpunkter.

Beslut om jakttider är inte en teknikalitet, utan det är avgörande för planering, etik och förtroende. När beslut dröjer eller upplevs som godtyckliga riskerar det att undergräva tilliten till hela förvaltningssystemet. Det slår särskilt hårt mot jägare och markägare som vill ha och behöver långsiktiga spelregler.

Myndigheten Naturvårdsverket har ett stort ansvar i detta arbete, men det yttersta ansvaret vilar som alltid på regeringen. Det är regeringens uppgift att säkerställa att myndigheterna har tydliga uppdrag och tillräckliga resurser och att beslutsprocesserna fungerar.

Vi socialdemokrater värnar en kunskapsbaserad och lokalt förankrad viltförvaltning. Det innebär att de som berörs också ska ges reella möjligheter till inflytande. Det innebär också att beslut ska fattas i tid och med god framförhållning.

Fru talman! Om vi fortsatt ska kunna hävda att vi har en viltförvaltning som i realiteten bygger på lokal förankring hos både markägare och jägare är det alldeles avgörande att betydligt större hänsyn tas till både vad jägarorganisationerna och de enskilda jägarna tycker och upplever.

Naturvårdverkets förslag vittnar tyvärr i många stycken om raka motsatsen. I förslaget till nya jakttider har Naturvårdsverket enligt flera olika föreningar, organisationer och sakkunniga varken efterfrågat eller lyssnat på vad jägarorganisationerna har för åsikter och argument. Förslaget på nya jakttider vittnar om att Naturvårdsverkets fokus helt har legat på att underlätta möjligheterna till att kraftigt minska framför allt klövviltstammarna – och detta utan hänsyn till vare sig etiska jaktregler eller stammarnas storlek. I flera fall tas det inte heller särskild hänsyn till deras möjlighet till reproduktion.

Fru talman! Jag anser att jakten och dess traditioner utgör en viktig folkrörelse och tradition i den svenska kulturen. Vi socialdemokrater vill värna och bevara denna hos folket så etablerade tradition. Men – och detta är viktigt – om inte ens våra myndigheter värnar viltet och dess levnadsvillkor utan endast fokuserar på minskade betesskador eller skogsbolagens strävan efter ett minimum av klövvilt till varje pris kommer denna vilja och önskan att bli mycket svår att tillgodose.

Mot denna bakgrund vill jag ställa ett par frågor till ministern. Min första fråga är: När tänker regeringen fatta beslut i detta ärende – före eller efter valet? Det kan vara viktigt, beroende på om regeringen ska hinna återremittera ärendet eller inte. Min andra fråga är: Tänker ministern och regeringen även ta hänsyn till de intressen som jägarorganisationerna framför i denna fråga?

Fru talman! Jag tror att det skulle vara enkelt för Tomas Kronståhl och mig att komma överens om jakttider. Precis som interpellanten värnar jag en kunskapsbaserad, lokalt förankrad viltförvaltning där de som berörs ges möjlighet till inflytande. Regeringens och min utgångspunkt är att den operativa viltförvaltningen ska vara decentraliserad.

Tidigare fanns i Svenska Jägareförbundets regi en jakttidsberedning med företrädare för jägare och naturvårdsintresserade organisationer. Den beredningen lämnade ett förslag till Naturvårdsverket om ändrade jakttider, och efter remissförfarandet lämnade verket över ett förslag till regeringen. Den hanteringen av jakttiderna lades ned år 2000 på förbundets eget initiativ. Eftersom det är regeringen som fattar beslut om jakttider innebar det att regeringen därefter årligen fick ett antal enskilda ärenden med yrkanden om ändring av gällande jakttider.

Jakttider är ett centralt verktyg för viltförvaltningen. En regelbunden översyn är en förutsättning för en adaptiv viltförvaltning. För att följa de jaktbara arternas utveckling och effektivisera handläggningen gav den dåvarande regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram ett system för hantering av jakttider.

Det system som Naturvårdsverket presenterade utgör grunden för den jakttidsprocess vi har nu. Grundläggande är att hanteringen ska vara adaptiv, transparent och tydlig. Vi har ett system där jakttiderna ses över med jämna mellanrum – helt enkelt ett system med mer ordning än det som gällde innan det infördes. Dessutom togs det emot väl och var efterfrågat av Svenska Jägareförbundet.

När det gäller de ytterligare frågorna har vi ännu inte fått förslaget från Naturvårdsverket, och jag vet inte hur det kommer att se ut. Verket har haft en remissrunda, och jag vet inte vad man har ändrat utifrån det som gick ut på remiss. Men vi kommer inte att dra benen efter oss här. Om vi ser att vi har ett förslag som vi kan acceptera och som det finns stöd för kommer vi såklart att agera, men det är lite tidigt att säga exakt datum för beslut om jakttiderna.

Fru talman! Jag är också ganska övertygad om det. Jag vill skicka med några saker som jag har läst i Naturvårdsverkets förslag och som jag tycker är väldigt uppseendeväckande.

Låt mig ge ett exempel, fru talman. Älgen är ett viktigt vilt, och den är en självklar del av Sveriges natur och jaktkultur och även av landsbygden. För många människor är den själva symbolen för det svenska skogslandskapet. Därför tycker jag att älgförvaltningen måste präglas av ansvar, långsiktighet och försiktighet.

Naturvårdsverket föreslår nu att man ska öka jakttider och annat. Det förs fram förslag om att utöka jakttiden för vuxna älgar och möjliggöra skyddsjakt på älgkalv på enskilds initiativ under ytterligare en och en halv månad, från den 1 mars till den 15 april. Det förslaget ingår i Naturvårdsverkets pågående översyn.

Det här sker samtidigt som älgen i flera år har varit föremål för en växande oro. Älgstammen har under lång tid minskat i stora delar av landet. Den har även blivit rödlistad just på grund av den negativa utvecklingen, även om det inte ser exakt likadant ut i hela landet, för det gör det inte. Men bilden på många håll är trots allt densamma: Det är färre älgar, det är färre observationer, det är svagare kalvproduktion och det finns en ökad oro för hela stammens framtid, framför allt i södra Sverige.

I praktiken innebär detta att älgen redan är pressad i stora delar av Sverige. I ett sådant läge borde utgångspunkten för Naturvårdsverket självklart vara att visa stor återhållsamhet. I stället riskerar staten nu att öppna för ytterligare jakttryck på både vuxna djur och kalvar. Det är svårt, fru talman, att förstå logiken i detta.

Om en art visar tecken på långsiktig tillbakagång borde det självklara vara att stärka förvaltningens försiktighetsprincip, inte att luckra upp den. Att samtidigt förlänga jakten på vuxna älgar och öppna för skyddsjakt på älgkalv långt efter ordinarie jaktperiod skickar helt fel signaler. Det riskerar att försvaga stammen ytterligare i områden där den redan är nere på nivåer som väcker stark oro bland både jägare och markägare.

Sedan finns också en tydlig jaktetisk dimension i detta. Att jaga vuxna älgar längre in på senvintern innebär jakt under en period då djuren är som mest utsatta efter en lång vinter med begränsad fodertillgång och ansträngd energibalans. Än mer obegripligt blir det att därefter tillåta skyddsjakt på älgkalv på eget initiativ under mars och halva april. Om detta skulle genomföras, fru talman, är älgskötselplanernas relevans och mening helt satta ur spel. Det är viktigt att ministern tar med sig detta i sitt fortsatta arbete.

Det är heller inte rimligt att älgförvaltningen i allt högre grad formas utifrån det ensidiga fokus på betesskador där lösningen gång på gång är att skjuta fler älgar. En hållbar förvaltning måste väga samman skogsbrukets behov, jaktens legitimitet, biologisk mångfald, jaktetik och älgstammens långsiktiga överlevnad.

Med anledning av detta vill jag fråga landsbygdsministern: Är ministern beredd att verka för att förslaget om utökad jakttid på vuxna älgar inte genomförs, mot bakgrund av att älgstammen i stora delar av landet redan är pressad? Är ministern beredd att verka för att förslaget om skyddsjakt på älgkalv på enskilds initiativ från och med den 1 mars till den 15 april aldrig genomförs?

(Applåder)

Fru talman! Jag kommer inte att delta i det här potentatmålandet på väggarna innan vi har ett förslag. Jag är något mer begränsad i att tycka saker innan vi har gjort vår beredning i Regeringskansliet. Vi kommer framåt. Jag har som sagt ännu inte fått något förslag från Naturvårdsverket, men när vi får det ska vi absolut sätta tänderna i det så snabbt som möjligt så att det landar så bra som möjligt.

Regeringen har tidigare tydligt deklarerat att vi vill ha en stark och livskraftig älgstam i Sverige. Älgen är i det närmaste att betrakta som ett nationalvilt för oss. Situationen för den svenska älgstammen har varit utmanande under lång tid, inte minst på grund av fodertillgången och ett stundom för högt jakttryck. Det är detta som har fått konsekvenser i listningen.

Det är ingen önskad utveckling, och detta har jag varit tydlig med tidigare. Jag kan som sagt inte gå in på enskilda delar av ett förslag som ännu inte har kommit till regeringen. Vi vet inte vilka förändringar som görs efter det remissförfarande som nu har varit, och då är det svårt för mig att gå in i detalj på det. Men vi kommer att följa arbetet noga, och vi kommer att göra en grundlig utvärdering när vi väl får förslaget.

Fru talman! Jag vill göra ännu ett medskick till regeringen och minister Kullgren i detta ärende.

Vid förra genomförandet fanns det önskemål om att ha en gemensam bockjaktstart i hela landet den 1 maj. Det här är ett mycket impopulärt beslut i södra Sverige. Där anser man att det gott och väl räcker att ha den 16 augusti som startdatum för bockjakten.

Vad det handlar om är att rådjursförvaltningen inte bara kan handla om antalet djur utan också måste handla om stammens kvalitet, åldersstruktur, reproduktionsförmåga och långsiktiga hållbarhet. Just därför är det problematiskt att starta jakten på råbock vid en tid på året då djuren fortfarande befinner sig i en väldigt känslig fas av sin biologiska cykel. I södra Sverige har våren kommit långt redan i början av maj, och revirhävdandet har inletts. Djuren är inne i en period då de etablerar beteenden och strukturer som har betydelse för brunsten och den fortsatta reproduktionen. Om man öppnar upp för jakt på bock så tidigt innebär det en påtaglig risk att man slår mot de individer som bidrar till stammens kvalitet, inte minst äldre och mer välutvecklade bockar.

Det är också viktigt att säga som det är: Om målet för Naturvårdsverket, eller för staten, är att minska rådjurstätheten i vissa områden är det inte rimligt om utgångspunkten är att man ska skjuta fler bockar. Då handlar det ju i stället om att skjuta fler kid och getter för att komma åt stammen.

Jag önskar, fru talman, att ministern tar med sig även det här önskemålet i det fortsatta regeringsarbetet.

Fru talman! Jag tackar Tomas Kronståhl för en bra dialog om jakttiderna. Tyvärr är vi i en del av processen där jag inte kan säga så mycket. Det beror som sagt på att vi inte har fått det slutgiltiga förslaget från verket.

Som en del av de inledande frågeställningarna handlar om är det oerhört centralt att man har en god och bred dialog med berörda organisationer. Remissförfarandet är en viktig del av den dialogen. Där kan synpunkter lämnas till myndigheten, som har möjlighet att beakta dem innan den lämnar över förslaget till regeringen.

Återigen: Vi har inte fått förslaget, men jag ser fram emot att sätta tänderna i det när det väl kommer. Tack för en god debatt!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.