Försäkringskassans arbete med omvårdnadsbidraget

Fru talman! har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att de familjer som tidigare mottagit stöd för att kunna vårda ett barn med funktionsnedsättning får den ersättning de har rätt till i enlighet med regeringens målsättning.

Reformens syfte har inte varit att skärpa kraven eller att spara pengar utan i stället att skapa enklare och tydligare regler för ersättningar till barn och vuxna med funktionsnedsättning. Reformen avsåg att öka transparensen, förutsebarheten och likformigheten i besluten och att skapa bättre förutsättningar för uppföljning av den enskildes behov. Arbetet med reformen genomfördes i samarbete och nära dialog med funktionshindersrörelsen.

Det fanns en bred politisk enighet om att stödet som gavs genom handikappersättningen och vårdbidraget behövde reformeras och moderniseras. Dessa förmåner hade i mångt och mycket varit oreformerade sedan 70 och 80-talen. Förslagen om de nya förmånerna omvårdnadsbidrag och merkostnadsersättning röstades också igenom i riksdagen med bred majoritet.

Omvårdnadsbidraget ger numera rätt och möjlighet för båda föräldrarna att beviljas ersättning samt att fördela den sinsemellan. Kopplat till förmånen finns också en rätt att förkorta normal arbetstid även efter att barnet fyllt 8 år. Respektive förälder har rätt till en förkortning av arbetstiden med 25 procent, vilket underlättar för föräldrar som har barn med funktionsnedsättning att kombinera omvårdnaden av barnet med en anställning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt uppgifter i bland annat medier har föräldrar till barn med funktionsnedsättning fått sänkta eller indragna bidrag efter reformeringen av vårdbidraget och handikappersättningen till det nya omvårdnadsbidraget och merkostnadsersättningen.

Eftersom det inte var intentionen att ersättningen skulle bli lägre, vare sig som en besparing eller hårdare krav, är regeringen angelägen om att förstå av vilka anledningar ersättningsnivåerna sänks. I november beslutade regeringen om ett uppdrag till Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, att utvärdera reformen. För att snabbt kunna få en första bild av vad som kan vara bakomliggande skäl till signaler om sänkta nivåer vid övergång till omvårdnadsbidraget bad regeringen ISF om en delredovisning, den delredovisning som interpellanten hänvisar till i sina frågor.

ISF har i sin förstudie granskat 34 ärenden. Resultaten är att betrakta som indikationer inför den fortsatta utvärderingen, som ska redovisas till regeringen den 30 november i år. Regeringen utesluter inte att vidta åtgärder om det visar sig att lagens intention inte uppfylls och förutsätter att vi har riksdagens stöd om åtgärder krävs.

För att minska risken att hushåll står utan beslut eller utbetalning med anledning av långa handläggningstider gav regeringen Försäkringskassan, från och med den 1 juli 2020, möjlighet att förlänga vårdbidraget i väntan på beslut om omvårdnadsbidraget. För att stärka handläggningen och korta handläggningstiderna för omvårdnadsbidraget och merkostnadsersättningen har vidare Försäkringskassan fått extra medel i budgetpropositionen för 2021 för dessa förmåner.

Jag fortsätter att följa utvecklingen noga, då det för regeringen är särskilt viktigt att säkerställa att familjer med barn med funktionsnedsättning får det bidrag som de är berättigade till.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det mesta är vi helt eniga om, för det är en bra historiebeskrivning statsrådet ger.

Att det finns en bred majoritet i kammaren för förändringarna och även vidare arbete om så behövs råder det inget tvivel om.

Det här är en viktig fråga som tyvärr har blivit en följetong. Det är inte första gången som den debatteras i kammaren sedan ändringen trädde i kraft. Det har blivit en hinderbana av svårigheter för de familjer som detta gäller. Samma hinderbana gäller ärligt talat snart sagt alla delar inom funktionsrättspolitiken på olika sätt. Men just i dag handlar det om merkostnadsersättningen och framför allt omvårdnadsbidraget.

Fru talman! Att handläggningen inom Försäkringskassan inte fungerar är ställt utom allt rimligt tvivel, åtminstone när det gäller handläggningen av detta bidrag. Men vad ligger egentligen i det interna uppdraget i Försäkringskassan, och vad ligger i brister i styrning och ledning från departementet? Här blir bilderna lite otydliga.

För mig blir det tydligt när Försäkringskassans generaldirektör för socialförsäkringsutskottet uppger att myndigheten ser sig nödd och tvungen att dra ut sin handlingsplan ända till 2023 för att alla som ska över från det gamla systemet till det nya ska få en korrekt bedömning. Det är redan ganska länge sedan ändringen trädde i kraft. Under tiden förlängs, som statsrådet beskrev, det gamla systemet för att fånga upp de familjer som hamnar mitt emellan. Vid samma tillfälle uppger dock samme generaldirektör att förlängningen inte fungerar. Den träffar inte de personer som behöver stöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Precis som jag påpekar i min interpellation är det stora problem med handläggningstider men också med olikheter i bedömningar och märkliga motiveringar. Myndigheten använder också den så kallade DFA-kedjan, diagnos, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning, även i sina bedömningar för omvårdnadsbidraget. Den checklistan är ju utformad för sjukförsäkringen och fungerar egentligen inte för något annat, varken omvårdnadsbidrag eller andra insatser.

Fru talman! Att myndigheten använder DFA-kedjan innebär i praktiken att många får avslag och neddragningar på grund av inkorrekt skrivna läkarintyg där någon kod har missats, någon läkare inte varit tillräckligt tydlig och så vidare. Jag tror att statsrådet förstår precis vad jag menar. Det är mycket i Försäkringskassans tjänsteutövning här som blir ett bollande, och mitt emellan sitter individen.

Hänvisningarna till föräldraansvar är en alldeles egen visa i detta och ligger inte i nivå med de bedömningar som finns i assistansen utan är på en helt annan nivå. I dialog med Försäkringskassan säger man att de domar man har grundat sina rättsliga ställningstaganden på för föräldraansvaret inte går att använda på omvårdnadsbidraget och merkostnadsersättningen.

Min fråga till statsrådet är därför: Kan han tänka sig att ge Försäkringskassan i uppdrag att i sin handläggning se över vilka instrument och motiveringar man använder för sina beslut så att man använder det som är relevant för just omvårdnadsbidraget? Både statsrådet och jag är ju besjälade av en vilja att bidraget ska träffa rätt eftersom det är nödvändigt för dessa familjer.

Fru talman! Jag tackar Bengt Eliasson för en viktig interpellation som berör sårbara grupper i vårt samhälle som definitivt är i behov av att de system som finns inom ramen för Försäkringskassans verksamhet fungerar väl och att de beslut som fattas baseras på den lagstiftning som finns. Det handlar om respekt för de målsättningar lagstiftaren har satt upp, respekt för de syften som har legat bakom kammarens ställningstagande i lagändringen och respekt för medborgarnas rätt till god förvaltning och snabba handläggningstider.

Mot bakgrund av den debatt som pågår och har pågått ganska länge om Försäkringskassans verksamhet och behovet av en tydligare och mer utvecklad styrning både av regeringen och internt inom Försäkringskassan pågår just nu flera processer såväl i Försäkringskassan som i regeringens styrning av myndigheten som är av största relevans.

Regeringen är ansvarig inför riksdagen när det gäller styrningen av de myndigheter som lyder under regeringen, däribland Försäkringskassan. Vi tar detta ansvar på största allvar. Vi har ett samarbete med två samarbetspartier i budgetfrågor, vilket innebär att det också i de frågor då regleringsbrev hanteras finns ett samarbete mellan regeringen och samarbetspartierna.

Det innebär att både regeringen och samarbetspartierna har ett mycket stort ansvar inför kammaren att hantera styrningen av Försäkringskassan så att de försäkrades behov och den goda förvaltningen sätts i fokus och att de styrsignaler som skickas från regeringen och samarbetspartierna inte strider mot de intentioner som finns i den lagstiftning som beslutats av kammaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig understryka att det är ett stort ansvar som åvilar regeringen och samarbetspartierna i dessa frågor, och jag utgår från att alla parter tar detta ansvar på största allvar, visar respekt för den svenska förvaltningsmodellen och vill ge våra förvaltningsmyndigheter goda förutsättningar.

I denna fråga finns det misstanke om att Försäkringskassan i sin tillämpning av den nya lagstiftningen agerar på ett sätt som kan innebära att den blir mer restriktiv än den tidigare lagstiftningen, och det är varken regeringens eller riksdagen intention.

Vi tar detta på största allvar. Så fort dessa uppgifter nådde regeringen satte vi igång en process. Inspektionen för socialförsäkringen följer nu noga Försäkringskassans tillämpning av lagstiftningen och rapporterar till regeringen hur lagstiftarens intentioner följs.

Jag kan försäkra Bengt Eliasson och kammaren om att jag följer frågan noga. Vi har tillräckligt många utmaningar när det gäller socialförsäkringarna, och vi behöver inte även på detta område få en utveckling där lagstiftarens intention inte följs.

Som jag nämnde har vi infört ett antal möjligheter att tillämpa den gamla lagstiftningen så att människor inte ska fara illa.

Vi kommer att noga följa Inspektionen för socialförsäkringars utvärdering för att se om det behövs vidare åtgärder. Om det behövs lagändringar har vi meddelat att vi är beredda att vidta åtgärder, och jag utgår från att kammaren då kommer att samarbeta.

Fru talman! Det gläder mig ytterligt att det pågår processer och att styrnings- och ledningsfunktionerna uppmärksammas ordentligt i Regeringskansliet och på departementet. Jag blir glad på riktigt för det.

Jag blir givetvis också glad över att de samarbeten om regleringsbreven som sker inom januariavtalets ramar lyfts fram av ministern som betydelsefulla. Jag kan inte svara för alla parter, men Liberalernas intention är glasklar: Det ska vara enhetligt, tydligt och stödjande för varandra.

Lyfter vi in assistansfrågan och Försäkringskassans hantering av den är det även här stor skillnad mellan regleringsbrevets text och Försäkringskassan funktion och handledning, och det behöver man också titta på. Men det är en bifråga och inte föremål för dagens debatt.

Jag skulle vilja rikta fokus mot några andra delar i statsrådets svar. Jag tycker att det är viktigt att kammaren får resonera runt dessa viktiga saker - hur myndigheter faktiskt agerar ute i verkligheten. De är ju politikens förlängda arm.

I sin avslutning använde statsrådet ett begrepp som jag väldigt ofta hör från statsrådet, och kanske framför allt från statsrådets kollega Lena Hallengren, nämligen säkerställa att, i det här fallet, familjer och barn med funktionsnedsättning får de bidrag de är berättigade till. Man kan ibland vända det till dem som är berättigade och så vidare. Frågan är: Vad betyder ordet berättigade egentligen?

När det gäller konsekvenserna av den omläggning som skedde, som vi är överens om var bra, som medierna beskriver, som vi hör om från familjer och som vi debatterar politiskt: Vilka slutsatser drar ministern av alla indikatorer som kommer och som visar att det inte fungerar i verkligheten? ISF-uppdraget är en sådan, naturligtvis, men det kommer inte att presenteras förrän i november. Det finns ganska mycket tid däremellan som förlöper och där det bara fortsätter och fortsätter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Försäkringskassan fungerar inte alltid så bra i sina leveranser. Det är, precis som vi har sagt, inte första gången en myndighet har problem med att leverera. Vi återkommer ständigt till styrning och ledning när det gäller just denna myndighet, vilket är både tråkigt och lite farligt för tilliten till hela välfärdssystemet och även till de små men viktiga bidragsdelarna, såsom omvårdnadsbidraget och merkostnadsersättningen.

Var går egentligen smärtgränsen, anser ministern, för familjerna? Förlängda vårdbidrag är uppenbarligen inte svaret på problemen och fungerar inte fullt ut. Vi har försökt göra justeringar och påpekanden, och socialförsäkringsutskottet skjuter på och ställer frågor och så vidare. Men någonstans behöver vi gemensamt, i alla fall från regeringspartiernas sida, sätta ned foten och säga att nu är det nog och att nu måste något ske därför att det finns ett antal familjer som hamnar utanför.

Fru talman! Tack återigen, Bengt Eliasson, för dessa viktiga anmärkningar!

Vi har den förvaltningsmodell som vi har i enlighet med vår grundlag, vilket innebär att riksdagen stiftar lagarna. Myndigheterna är självständiga i sin tillämpning av lagarna, och där har inte regeringen och inte heller riksdagen några möjligheter att detaljstyra rättstillämpningen. Den metod vi har när det gäller möjligheten att påverka rättstillämpningen är att ändra lagstiftningen. Det är så vår konstitution reglerar relationerna mellan regering, riksdag och förvaltningsmyndigheter, och där har våra förvaltningsmyndigheter en långtgående självständighet i rättstillämpningsfrågor och hantering av enskilda fall.

Detta innebär att riksdag och regering har ett mycket stort ansvar för att reglera de frågor som behöver regleras i detalj, om det finns en risk att rättstillämpningen strider mot de intentioner som finns i denna kammare. Jag menar att vi är beroende av den utvärdering som Inspektionen för socialförsäkringen genomför just nu. Sedan behöver Inspektionen för socialförsäkringen naturligtvis få förutsättningar att göra en utvärdering som baseras på ett antal fall där rättstillämpningen kan granskas, vilket gör att vi kan få utvärderingen först under hösten. Vi har nu fått indikationer i en första delredovisning som ger oss en bild av hur granskningen kommer att gå till under de kommande månaderna.

Det vi kan göra, fru talman, i väntan på eventuella justeringar av lagstiftningen, är att påverka övergångsbestämmelserna, vilket vi har gjort, för att möjliggöra att den tidigare förmånen förlängs, och säkerställa att Försäkringskassan har en tydlig målsättning: att handläggningstiderna ska ned. Denna målsättning har uttryckts, och Försäkringskassan har fått resurser för att korta handläggningstiderna. Jag kan försäkra riksdagen att jag i mina dialoger med Försäkringskassan har understrukit behovet av att korta ned handläggningstiderna och att de resurser som tilldelas Försäkringskassan ska användas till att korta handläggningstiderna så effektivt som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är en mycket allvarlig situation. Vi vet att de två förmånerna har skapats därför att de grupper som är beroende av förmånerna är sårbara och i behov av ekonomisk ersättning och kompensation för att kunna hantera situationen i familjen. Därför måste vi ta signalerna om en mer restriktiv tillämpning på största allvar.

Jag avser att fortsätta den nära dialogen med socialförsäkringsutskottet och Bengt Eliasson på detta område och rapportera i utskottet om de signaler vi får i dialogen med myndigheten och med Inspektionen för socialförsäkringen. Vi kommer framför allt att noga följa utvecklingen för handläggningstiderna inom Försäkringskassan eftersom myndigheten har fått uppdraget att jobba med handläggningstiderna och självfallet också har tilldelats resurser för att kunna få kapacitet att minska handläggningstiderna.

Jag är övertygad om att detta är ett område där vi - regeringen och de övriga politiska partierna - har ett gemensamt intresse av att lägga undan partipolitiska meningsskiljaktigheter och samarbeta, så som vi gör, med socialförsäkringsutskottet. Jag uppskattar den täta dialogen, inte minst med Bengt Eliasson.

Fru talman! Tack återigen för svaret, statsrådet!

Jag tror att det egentligen finns en närmast total enighet i kammaren, men vi måste debattera och lyfta upp tillämpningen till ytan så att den inte glider undan och försvinner i den allmänna debatten.

Vi ser fortfarande att många får sänkt bidrag och utebliven ersättning, och motiveringarna är ibland väldigt underliga. Bland annat tas inte hänsyn till bundenheten till hemmet och barnet, så som nämns i förarbetena. Man får inte fullt omvårdnadsbidrag om man inte har omfattande omsorg på natten. Det räcker inte att föräldrarna sover med ett halvt öga på natten och går upp och fixar något som behövs eller om barnet går upp och hittar på något på natten. Kassan använder alltså inte riktigt förarbetena så som vi skulle önska. Ytterst är det egentligen riksdagens beställning som inte utförs. Det är vi helt överens om.

Jag skulle avslutningsvis vilja peka på verkligheten och återge vad en av många som har kontaktat mig säger: Vi kan inte åka bort på korttidshelgerna därför att vi måste kunna hämta med kort varsel. Bundenheten innebär att någon av oss måste vara hemma till och med när avlösaren är på plats därför att det är vi som måste krishantera om det blir bråk eller något annat.

Jag tackar statsrådet för svaren och resonemangen. Jag fortsätter också att följa utvecklingen mycket noga, och jag förutsätter att det på riktigt är viktigt för regeringen att säkerställa att familjer med barn med funktionsnedsättning får de ersättningar och bidrag de är i behov av för att leva ett fungerande föräldraliv precis som alla andra föräldrar.

Fru talman! Tack, Bengt Eliasson, för debatten och interpellationen!

Jag vill verkligen understryka att ett samhälles styrka ska värderas utifrån hur samhället behandlar de mest sårbara. Det är denna utgångspunkt som vi måste ha i debatten om våra sociala försäkringar, inte minst om de två förmåner som diskuterats i denna debatt. Hur behandlar vi de mest sårbara i vårt samhälle? Det som avgör om vårt samhälle är ett anständigt samhälle är graden av solidaritet med de människor som av olika anledningar behöver det gemensammas stöd för att hantera svårigheter i livet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det svenska samhället har haft en mycket stolt och fin tradition under de senaste hundra åren när det gäller att bygga sociala försäkringar och solidariskt finansierade försäkringar som har till syfte att ge stöd till de människor som är i behov av det. Men det är uppenbart, fru talman, att några av våra sociala försäkringar har blivit utsatta för försämringar och försvagningar de senaste åren. Det är regeringens och riksdagens ansvar att återupprätta tryggheten för de människor som är beroende av de sociala försäkringarna, återupprätta samhällskontraktet och säkerställa att det svenska samhället sätter de mest sårbara gruppernas behov och trygghet i fokus.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.