Fastighetsskatten och Norrland

Herr talman! Raimo Pärssinen har frågat mig vad jag avser att göra för att främja småhusägarna i Norrland. Raimo Pärssinen frågar också om jag avser att fortsätta främja Stockholmsregionen på Norrlands bekostnad. Den nuvarande fastighetsskatten är orättvis, saknar folkligt stöd och legitimitet. Skatten drabbar enskilda personer som valt att spara och investera i eget boende på ett orättfärdigt sätt. Skatten drabbar egnahemsägare på ett oförutsägbart sätt utan att den boende kan påverka situationen märkbart. Detta drabbar särskilt äldre personer som efter ett långt, strävsamt liv amorterat ned sina skulder i syfte att kunna bo kvar även när inkomsterna blir lägre. Ingen skatt har ett så svagt folkligt stöd som fastighetsskatten. Mot denna bakgrund kommer den statliga skatten på bostäder att avskaffas och ersättas av en låg kommunal fastighetsavgift. Slopandet av den statliga fastighetsskatten ska av offentligfinansiella skäl finansieras fullt ut inom bostadssektorn. Vissa delar av förslaget som presenterades i 2007 års ekonomiska vårproposition kan ha konsekvenser som inte är fördelningspolitiskt önskvärda men som till stora delar vägs upp av andra förslag. Regeringens preliminära bedömning är att förslaget får en fördelningspolitiskt acceptabel profil. Om den arbetsgrupp som för närvarande utreder förslaget visar på oönskade effekter vad avser bland annat fördelning mellan regioner ska arbetsgruppen vara fri att pröva alternativa vägar. Regeringens avsikt är att ingen ska betala mer i fastighetsavgift än vad man skulle ha gjort enligt de tidigare reglerna.

Herr talman! Jag får tacka ministern för svaret. Anders Borg säger att fastighetsskatten är orättvis och att den saknar folkligt stöd och legitimitet. Jag tänkte att vi väl kan resonera kring vad ministern bygger detta på. Finansministern ville faktiskt själv inte avskaffa fastighetsskatten. Som nationalekonom förstår ju Anders Borg också att fastighetsskatten inte har mycket med jobbtillväxt och kamp mot arbetslöshet att göra. Tyvärr blev han överkörd av Göran Hägglund och andra i regeringen eftersom detta var Kristdemokraternas stora politiska paradfråga. Det tycker vi socialdemokrater är synd. OECD riktade tidigt kritik mot avskaffandet just för att det inte var befrämjande i kampen mot arbetslösheten. Energin borde riktas mer mot kampen mot det som finansministern kallar för utanförskapet. OECD gick så pass långt att man ansåg att fastighetsskatten till och med kunde höjas för att åstadkomma en mer neutral beskattning mot annan kapitalbeskattning. Varför är fastighetsskatten då så orättvis? Den innehåller en begränsningsregel som ska ta hänsyn till fastighetsägare med små inkomster. Varför lade inte ministern fram förslag om en ur hans synvinkel rimligare skatt ur fördelningssynpunkt i stället för att avskaffa den helt? Den gynnar nu de rikaste på ett i mitt tycke orimligt sätt. Man kan fråga sig vad det finns för exempel på människor som av privatekonomiska skäl måste lämna hus och hem på grund av fastighetsskatten. Saknar då fastighetsskatten legitimitet? Nja, möjligen hos den tiondel av den svenska befolkningen som har de vräkigaste villorna och de största inkomsterna. Eller menar ministern att den känns orimlig också i Norrlands inland? I min gamla och kära hemkommun som jag har flyttat från i Jämtland - Ragunda heter den - finns det en, just det, en fastighet som ligger över 450 000 kronor i taxeringsvärde. Tittar vi här omkring, i Sollentuna, Järfälla och Sundbyberg ser vi att det är precis tvärtom. Där finns det en, just det, en fastighet som ligger under 450 000 kronor i taxeringsvärde. Ni moderater prisar marknaden och marknadens mekanismer ganska regelbundet. Man kan dock fundera på om det är så att ni drar undan själva mekanismerna när ni själva ska betala. I stället är det fastighetsägarna i Norrland som nu ska vara med och betala genom höjningen av reavinstbeskattningen. Slopandet av fastighetsskatten ska ju finansieras fullt ut inom bostadssektorn. Vem vinner och vem tjänar på det? Vem är det som förlorar och måste betala? Anders Borg säger i sitt svar att vissa delar i vårpropositionen kan ha konsekvenser som inte är fördelningspolitiskt önskvärda men som till stora delar vägs upp av andra förslag. Den fördelningspolitiska konsekvensen är uppenbar. Men frågan är till hur stor del den vägs upp. Hur blir det med fastighetsägarna i Täby? På vilket sätt är de med och betalar? Inte är det genom att slopa förmögenhetsskatten, vilket ytterligare spär på den snedvridna fördelningen! Inte heller är det genom sänkta inkomstskatter eller skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Kanske är det genom en kommande reform som handlar om slopad värnskatt. Egentligen ska man inte raljera om så allvarliga saker som skatter, men alla norrlänningar får vara med och betala detta. De tjänar inte lika mycket på slopandet av förmögenhetsskatt, värnskatt eller avdrag för hushållsnära tjänster. Däremot kommer alla att förlora på den av regeringen aviserade räntehöjningen.

Herr talman! Man måste i alla fall erkänna att den borgerliga regeringens politik är väldigt konsekvent i ett hänseende. Den innebär en väldigt tydlig omfördelning av samhällets resurser från dem som har lite till dem som har mycket. Det går som en röd tråd genom alla beslut som denna borgerliga majoritet tvingar igenom i riksdagen, oavsett om det handlar om arbetsmarknadspolitik, bostadspolitik eller skattepolitik. Den som redan har en god ekonomi ska få det bättre, och den som har sämre ekonomi får betala. Så ser det ut rätt igenom. Förändringen av fastighetsskatten som nu genomförs är klockren också i det sammanhanget. Den som har en dyr villa får sänkt fastighetsskatt, och den som har ett billigt hus får nöja sig med att vara med och betala kalaset i form av höjd reavinstskatt. Om jag ser till mitt eget hemlän Västernorrland kan jag lätt konstatera att de allra flesta fastighetsägare inte får någon del av den sänkta fastighetsskatten - eller förmögenhetsskatten, för den delen. Däremot får de vara med och betala i form av höjd reavinstskatt den dag de säljer huset och i form av högre räntor som blir en följd av den förda politiken. Om man tittar på grannkommunen där jag bor, Ånge kommun, ser man att 2 promille av fastighetsägarna där får någon del av den sänkta fastighetsskatten, men det blir inte många kronor. 99,8 procent av dem som har fastigheter i Ånge får nöja sig med att vara med och betala i form av höjd reavinstskatt den dag de säljer. I Kramfors ser det lite bättre ut. Där får 1,8 procent av fastighetsägarna sänkt fastighetsskatt, och i Sollefteå är det hela 2 ½ procent. Bara 97 ½ procent går back på affären! Om man jämför detta med kommuner som exempelvis Järfälla, Danderyd, Sollentuna och andra kommuner där medelinkomsten är hög blir det väldigt uppenbart att detta inte bara handlar om en omfördelning mellan enskilda människor, utan det handlar faktiskt också om att man sänker det samlade skattetrycket i landets rikaste kommuner och låter dem som bor i några av landets fattigaste kommuner vara med och betala kalaset. Tycker verkligen finansministern att detta är en rimlig och rättvis politik? Jag tycker definitivt inte det.

Fru talman! Det svar som ministern ger till Raimo väcker många frågor. Jag kan tycka att det blir alltmer tydligt för varje dag som går att regeringens politik går de rika till mötes. Regeringen stärker redan starka och självgående tillväxtcenter på bekostnad av arbetslösa, sjukskrivna, förtidspensionerade och särskilt, kan jag tycka, landsbygden, för vilka försämringar redan genomförts. Signalerna utåt blir att man för en blind, hård och för verkligheten där ute okänslig politik. Det är alltså gigantiska omfördelningar som sker mellan landsbygd och rikemansbygd. Ett exempel är det vi nu debatterar, sänkningen av fastighetsskatten. Den kommer att innebära att det sker en omfördelning av miljarder, som återigen går till Storstockholm och andra starka tillväxtregioner. Större delen av Norrlands inlands villaägare kommer att få betala sin fastighetsskatt som förut eftersom flertalet inte kommer upp i ett taxeringsvärde på 450 000, samtidigt som de får vara med och betala förslaget genom höjd reavinstskatt på framtida försäljningar. I min egen hemkommun finns det endast en villa som har högre taxeringsvärde än 450 000. Det är faktiskt en granne till mig. Det är alltså den enda villaägaren i min hemkommun som får några kronors sänkning av fastighetsskatten. Alla de andra kommer att få oförändrad skatt, men om man ska sälja villan så innebär det att den eventuella reavinst man får ska gå till att finansiera de stora skattesänkningarna i miljonärsvillorna i Täby, Djursholm och Lidingö. Och vad är det egentligen för rättvisa med det? Det kan man fråga sig. Enligt uppgifter brukar Skatteverket ta in ca 28 miljarder i fastighetsskatt. Det är alltså lika mycket som barnbidraget. Dessa intäkter används för solidarisk fördelning ut till hela landet för att klara en likvärdig vård, omsorg och skola - så även alltså till min hemkommun och landsbygden. Den förändring som man nu gör sägs minska statens intäkter med ca 16,3 miljarder. Det är faktiskt pengar som vi socialdemokrater tycker att vi ska använda för att utjämna skillnaderna mellan våra regioner i Sverige i dag. 16,3 miljarder - de går nu tillbaka till villaägare, och merparten av de här pengarna går faktiskt redan i dag till den privilegierade gruppen i samhället. Denna privilegierade grupp har dessutom fått 6 miljarder genom slopande av förmögenhetsskatten. Sänkningen av fastighetsskatten är en del av en omvänd regionalpolitik som kommer att innebära att klyftorna fortsätter att växa mellan olika delar av landet. Så ser jag det. Om det är så som statsrådet Borg säger i det svar som han har gett till Pärssinen, att om förslaget skulle få oönskade fördelningseffekter mellan regionerna så ska den tillsatta arbetsgrupp som nu ska jobba med detta vara fri att pröva alternativa vägar, så är jag mycket intresserad, statsrådet, av att få veta vilka de kan tänkas vara.

Fru talman! Jag förstår om Raimo Pärssinen inte är nöjd med svaret. Jag tycker att Borg i svaret faktiskt ger starka fingervisningar om sitt eget tvivel och svaga och dåliga tro på att detta verkligen är fördelningspolitiskt önskvärt och riktigt. I svaret står det nämligen: "Vissa delar av förslaget som presenterades i 2007 års ekonomiska vårproposition kan ha konsekvenser som inte är fördelningspolitiskt önskvärda ." Detta är en intressant fingervisning om att verkligheten någonstans nosar er i nacken och att ni begriper att det här egentligen inte håller för en debatt om rättvisa i Sverige. Statsrådet öppnar för att pröva andra alternativa vägar. Det skulle vara intressant att få en liten fingervisning om vad det är för sorts andra alternativa vägar. Jag tycker att det är intressant att se följande: Nykvarn har 31 fastigheter under 450 000. Täby har elva. Där bor statsrådets chef - eller bodde. Danderyd har noll. Sollentuna har en. Nacka har sex. Solna har sex. Alla dessa är Stockholmsförorter som gynnas. Det är stora, fina villor i de här kommunerna - väldigt få har ett taxeringsvärde under 450 000. Sedan kan vi titta på mitt hemlän. I Vansbro har vi 2 718 fastigheter under 450 000. Det är 99 procent av hela beståndet. Malung har 4 423 fastigheter under 450 000. Det är 56 procent av beståndet. Gagnef har 3 277. Det är 73,3 procent av beståndet. Leksand har 2 149. Där ser det lite annorlunda ut. Där är det 33,2 procent av beståndet. Orsa har 71,2 procent, Smedjebacken har 74,8 procent, Älvdalen har 77,8 procent, Säter har 66,1 procent, Hedemora har 82,5 procent, Avesta har 59,2 procent och Ludvika har 66,3 procent. Vårt län, Dalarna, är ett län där många över huvud taget aldrig ens en gång behöver fundera över att få några extra inkomster på grund av era förändringar i fastighetsskatten. Däremot kan man se i Stockholmsregionen att det är rätt så många som kan tillgodogöra sig den möjligheten. Vad är detta om inte regionalpolitisk slagsida, om inte orättvis fördelning och om inte att ställa olika regioner i landet mot varandra? Glesbygd ställs mot storstad. Det är också en dimension av rättvisa och fördelningspolitik. Jag tycker att de antydningar som ministern ger i sitt svar till Raimo Pärssinen innehåller en del av insikt, och det skulle vara intressant att höra dig utveckla det lite. Det står: ". kan ha konsekvenser som inte är fördelningspolitiskt önskvärda .". Jag har räknat upp stabilt med konsekvenser som jag förmodar att Borg inte tycker är fördelningspolitiskt korrekta eller önskvärda. Jag tror inte att det är särskilt många i landet, i varje fall inte i mitt hemlän och i de här kommunerna - särskilt inte i Vansbro - som tycker att det här är speciellt imponerande eller fördelningspolitiskt önskvärt. Det är nog klokt att fundera på alternativa vägar, om man nu ska fundera på att göra någonting över huvud taget. Tydligt är i alla fall att regeringens fördelningspolitik, som den ser ut just nu och enligt vårpropositionen, ger en tiondel av det svenska folket 47 procent av inkomstförstärkningarna. Det kan knappast vara att betrakta som särskilt rättvist.

Fru talman! Det är en mycket viktig debatt som vi för här kring fastighetsskatteförslaget. Det är viktigt att all politik får någorlunda rättvisa konsekvenser. Vi ska ha klart för oss att det är en stor del av Sveriges befolkning som har uppfattningen att den fastighetsskatt vi har haft i Sverige har drabbat människor på ett orättvist, orimligt och oförutsägbart sätt. Det har varit den kanske hårdast kritiserade skattebasen som vi har haft i det svenska skattesystemet. Så länge jag kan överblicka kommer Sverige att ha förhållandevis höga skatter, därför att vi har en hög ambition när det gäller skola, äldreomsorg, barnomsorg och andra viktiga verksamheter. Det betyder att det är viktigt att många människor uppfattar det som rimligt att vara med och bidra till välfärden, både de som tjänar mindre och de som tjänar mer. Om vi bygger ett samhälle där några känner att de inte behandlas på ett rimligt, rättvist och förutsägbart sätt bygger vi in orättvisor i systemet. Det är därför vi vart och vartannat år haft reformer av fastighetsskatten. Det är därför det enda konkreta socialdemokratiska skattesänkningslöftet i valrörelsen var att lägga i storleksordningen 6 miljarder på att sänka fastighetsskatten. Jag har inte gjort någon väldigt noggrann utvärdering av det vallöftet, men jag föreställer mig att fördelningskonsekvenserna av det inte hade varit sisådär alldeles lyckliga. Jag skulle också vilja påpeka att en sak vet vi, nämligen att om Socialdemokraterna mot all förmodan skulle hamna i regeringsställning efter 2010 - jag inser att det nu ser mörkt ut för Socialdemokraterna men om läget skulle ljusna - ska alla i Karin Åströms, Raimo Pärssinens, Peter Hultqvists och Hans Stenbergs län räkna med en chockhöjning av fastighetsskatten. Då ska vi ha ett fullt genomslag för taxeringsvärdena med 1 procent från 2006-2010. Vi vet också att med vår politik har alla totalt sett fått en sänkning om man jämför med de gällande reglerna och ett fullt genomslag för de taxeringsvärden som Socialdemokraterna uppenbarligen inte vill backa från. Det är bland annat det som valrörelsen 2010 kommer att handla om, alltså att alla människor, oavsett kommun, ska räkna med en chockhöjning av fastighetsskatten om Socialdemokraterna återkommer och inför 1 procent av taxeringsvärdet och fullt genomslag för detta. Det är klart att det kommer att bli dyrt i de kommunerna. Jag förstår av Karin Åströms inlägg att det inte heller kommer att bli någon sänkning av realisationsvinstbeskattningen. Om vi sänker skatten med 16 miljarder och höjer avgifter och skatter med 16 miljarder har vi ju inte tillfört något till välfärden. Det enda sättet för Karin Åström att tillföra pengar till välfärden är då att ligga kvar med en kraftig höjning av realisationsvinstbeskattningen. Det blir kanske så. Det blir kanske fullt genomslag på 1 procent. Det blir kanske bibehållen realisationsvinstbeskattning. Det blir en skattechock från Kiruna till Smygehuk. Jag ska villigt erkänna att många fastighetsägare i Norrland vinner på vårt förslag. I genomsnitt vinner Norrlandslänen. 168 000 fastighetsägare i de fem Norrlandslänen vinner. Man vinner också i storstadslänen. Det är tveklöst så. Man vinner i storleksordningen 500-600 kronor i exempelvis Stockholms län. Men man får också, och det har ibland tyvärr glömts bort i RUT:s kalkyler, en kraftig belastning på realisationsvinstbeskattningen. Stockholms län betalar jämfört med Norrland någonstans mellan femton och tjugo gånger mer i realisationsvinstbeskattning i det förslag som vi lagt fram. Det är ingen slump att det är så eftersom det är matchningen av realisationsvinstbeskattningen, en övergång från löpande till realisationsvinstbeskattning, som gör att det finns anständiga effekter i detta. Men vi ska naturligtvis titta noggrant på det. Vår ambition är att det ska vara rimligt, och uppfattas som rimligt i både Norrland, Stockholm, Malmö och Katrineholm, att betala fastighetsskatt och fastighetsavgift eftersom det är en viktig del av vårt skattesystem. Det måste uppfattas som legitimt. Det måste uppfattas som rimligt. Där är vi inte i dag. Vi är på väg dit.

Fru talman! Som den finansminister han är tycker Anders Borg att förslaget är någorlunda rättvist. Samtidigt är det så, vilket andra redan sagt, att den rikaste tiondelen av Sveriges befolkning tjänar mest på förslaget. Och det ska vara "någorlunda rättvist"! Dessutom säger sig regeringen ha stora ambitioner när det gäller välfärden. Då kan jag meddela att vi har större ambitioner än den högerledda regeringen när det gäller välfärden. Vidare säger finansministern att det ser mörkt ut för oss. Nja. Och typiskt nog frågar han, moderat som han är, vilket ställningstagande vi gör inför valet 2010. Vi får väl se hur mycket Anders Borg och de övriga i regeringen kommer att ha ställt till med. En sak skulle jag vilja kommentera direkt, nämligen att ni säger att det är rimligt att man betalar mer i reavinstbeskattning i Stockholm. Professor Sven-Olof Lodin, Sveriges kanske främste skatteexpert, avvisar det förslag och de lösningar som ni lagt fram. Han skriver: "Regeringens finansieringsförslag har oacceptabelt många nackdelar, särskilt i kombination med kraftigt sänkt beskattning av fastighetsinnehavet. Det leder enligt all ekonomisk teori till betydande prishöjningar på bostadsmarknaden då den höjda försäljningsbeskattningen medför att utbudet av bostäder kommer att minska samtidigt som den sänkta skattekostnaden under innehavet medför större utrymme för kapitalkostnader för köparen. . Sammantaget torde effekten bli en icke önskvärd minskad rörlighet på bostadsmarknaden och ökade kostnader och därmed svårigheter för ungdomar och andra att ta sig in på småhus- och bostadsrättsmarknaden." Som nationalekonom var ju Anders Borg emot förslaget att slopa fastighetsskatten. Eller varför inte gå till Jeffrey Owens, chefen för skatteavdelningen i OECD; om jag förstått det rätt har ni träffats i dag. Han vill att Sverige har kvar fastighetsskatten och varnar för ökade fastighetspriser eftersom det kan leda till att folk hellre investerar i fastigheter än i produktion. Han tillägger att Sverige håller på att göra samma misstag som Margaret Thatcher en gång gjorde i England. Alltså: Det kan leda till att folk hellre investerar i fastigheter än i produktion. Vilket utanförskap avser finansministern? Är det de i Tyresö, Vaxholm, Täby och så vidare som anses vara hårt belastade av fastighetsskatten? Är det detta utanförskap man vill bryta? Jag frågar mig också om finansministern inte ser att det finns regionala oönskade effekter i förslaget. Han säger bara att en arbetsgrupp får väl titta på om det är så. Vilka värderingar har finansministern själv? Detta kan väl tolkas så att det är en del av regeringens regionalpolitik. De nya moderaterna genomför de gamla moderaternas politik. En gång fick Bo Lundgren, när han framförde skattesänkningar på 130 miljarder, storstryk. Det var i valrörelsen 2002. I år genomför ni sänkningar på hälften av den summan, 65 miljarder, och fördelningspolitiken är solklar. Det visar alla utredningar. Den är så tydlig att till och med finansministern själv medger det. Han säger "till viss del" men att det vägs upp av andra förslag. Fortfarande är det endast en fastighet som ligger över 450 000 i min gamla hemkommun Ragunda. Och fortfarande är det endast en fastighet som ligger under 450 000 i Sollentuna. Vem är det som vinner, och vem är det som förlorar? Förslaget är orättvist. Det är inte riktigt finansierat. Det är omfördelat från fattig till rik. Det är omfördelat från svag region till tillväxtregion. Det har förkastats av ekonomerna.

Fru talman! Jag skulle fortfarande vilja veta vilka alternativa vägar som är tänkta att prövas i förslaget. Jag blev verkligen fundersam över Borgs svar. Många faktorer hänger ju samman, och man måste se lösningarna i ett helhetsperspektiv. Jag blir därför mycket fundersam och undrar vad det regionalpolitiska tänket egentligen är. Hur tänker regeringen? Vill man lägga om det regionalpolitiska målet att hela Sverige ska leva? Tänker man skrota det? Vi debatterar egentligen fastighetsskatten, men jag måste säga att det verkar som om det sker en medveten dränering av landsbygden. I går kom ett sådant negativt besked igen i mitt hemlän Norrbotten. Fem skattekontor ska läggas ned, nämligen de i Haparanda, Piteå, Gällivare, Kiruna och Arvidsjaur. Hundratalet anställda kommer att beröras, och åter drabbar det främst kvinnor. Nyligen kom även Försäkringskassans neddragningar. Och vilka konsekvenser kommer de statliga bolagsutförsäljningarna att få för landsbygden? Ja, frågorna är jättemånga. (TREDJE VICE TALMANNEN: Jag vill erinra om att debatten handlar om fastighetsskatten.) Dessutom håller den borgerliga regeringen på att successivt avveckla alla fördelningspolitiska inslag i skattesystemet - förmögenhetsskatten, fastighetsskatten, värnskatten och så småningom skatteutjämningssystemet. När de är borta har vi knappast några fördelningspolitiska inslag kvar. Hur kommer landsbygden då att se ut? Hur kommer man att klara av detta? Min fråga till finansminister Borg blir: Kommer regeringen att kompensera de delar av landet - landsbygden, mindre orter och arbetslöshetstyngda regioner - som i praktiken nu får betala också för sänkningen av fastighetsskatten?

Fru talman! Är det här ett beställningsverk från moderata kärnväljare i Stockholmsregionen, eller vad är det för något? Här har jag försökt beskriva den oerhört tydliga skillnaden mellan Danderyd, som har noll fastigheter under 450 000 i taxeringsvärde, och exempelvis Vansbro, där 99 procent av fastigheterna ligger under 450 000. Jag tror att du känner orättvisan i det här, Anders Borg. Du begriper ihåligheten i det ni håller på med. Du öppnar på slutet dörren lite för att göra några små kosmetiska förändringar av orimligheter. Men i grunden är orimligheterna så stora i förslaget att ni måste slänga det i papperskorgen och gå ifrån det om ni ska göra någon förändring som betyder någonting. Det är så sanningen ser ut om orden "rättvisa" och "regional fördelning" ska ha något värde i sammanhanget. Den här förbättringen, som tillfaller de stora fastighetsägarna i storstadsregionen, kommer hela tiden. Det är en förändring som gör att det blir ett tillskott år från år. De som har 450 000 eller ligger därunder får däremot ingenting i sammanhanget. Det tycker jag är det riktiga perspektivet i diskussionen. I stället för att man gör på det här sättet behövs en utvecklingspolitik för hela landet. Det här förstärker den svaga positionen för de glesare delarna av Sverige. Jag uppmanar dig att se sanningen som den är. Det här är ett djupt orättvist förslag ur regionalpolitisk synpunkt. Försök ta med dig det i det fortsatta arbetet! Min bedömning är att ska ni göra någonting för att lösa den här orättvisan bör ni nog börja om från början och dra tillbaka förslaget. Det är nog inte vi som ligger risigt till inför framtiden. Opinionsmätningar och annat visar nu tvärtom att det är regeringen som ligger risigt till, beroende på att man har sagt en sak och gjort en annan.

Fru talman! Jag tog mig friheten att anmäla mig av den anledningen att jag har ett annorlunda perspektiv på frågan om det är en regionalpolitisk insats eller inte. Det får säkert en del sådana återverkningar också. Jag råkar bo i en av de nämnda kommunerna och är själv väldigt rik genom att jag har blivit upptaxerad så enormt mycket. Jag ser det framför allt som att enskilda individer betalar skatten. Det har varit en väldig taxeringsuppgång under en lång följd av år i framför allt Storstockholmsregionen. Det har fått som följd att många människor har känt väldig otrygghet, därför att det inte funnits något som helst samband mellan den skatt de har debiterats och den betalningsförmåga de har haft. Det system som Socialdemokraterna gjorde sig till tolk för och införde fick som följd att väldigt många undantagsregler var tvungna att införas. Man kan naturligtvis diskutera hur undantagen var utformade. Folkpartiet, Moderaterna och andra partier stödde alla dessa undantag, för det var nödvändigt ur fördelningssynpunkt. Ändå kände väldigt många människor oro för att inte kunna bo kvar. Jag ska berätta en alldeles sann historia om en fullmäktigeledamot i den kommun där jag bodde. Han var socialdemokrat och är säkert socialdemokrat fortfarande. Han önskade oss ingen framgång, men han kom fram till mig och sade - och jag vill gärna tala om det: Om det nu blir regeringsskifte, gör då någonting åt en enda sak, så att jag kan bo kvar. Det är en bild av den otrygghet som många tyvärr kände. Fastighetsskatten kom, med den utformning den fick, att helt och hållet bryta mot den goda socialdemokratiska och liberala, jag hoppas också moderata, principen att vi ska ha skatt efter bärkraft. Därför menar jag att det var nödvändigt att göra någonting. Jag tror för min del, i motsats till de socialdemokratiska debattörerna, att fastighetsskattesystemet som det kom att utformas i Stockholm bidrog till valutgången. Socialdemokraterna gjorde sitt allra sämsta val i Stockholmsområdet och i hela landet. Det berodde helt enkelt på att det var många människor som kände sig hotade till sin bostad. Jag tror att man måste tänka lite på det sättet också. Jag håller helt med Anders Borg om att man måste fundera på om det förslag som nu ligger är det absolut bästa och optimala. Jag tycker att det är klokt av regeringen att tillsätta en arbetsgrupp där man funderar kring om det kan göras andra ändringar i detta. Jag tycker som liberal att vi måste ha ett system som är accepterat och som inte driver folk från hus och hem, vilket det här systemet gjorde. Man måste kunna uppleva en legitimitet i många olika avseenden för det nya fastighetsskattesystem som vi nu får. Jag tror också att det är klokt att man ser till att finansiera systemet inom bostadssektorns ram. Men, fru talman, om vi hade fortsatt med det gamla systemet hade det största problemet varit att orättvisorna då hade fortsatt att öka. Det hade drivit ännu fler människor från hus och hem i den här regionen. Det är ett problem att det är så många som bor här.

Fru talman! Raimo Pärssinen och mina andra meddebattörer understryker att Socialdemokraterna har en stark tilltro till rättvisan. Det tror jag är sant. Jag är djupt övertygad om att det är sant. Det sägs också att det ska satsas mer på välfärden. Men det är ju inte riktigt så den socialdemokratiska politiken ser ut, utan det är mer pengar till Ams och mer pengar till höjda bidrag som är kärnan i det socialdemokratiska ekonomiska alternativet. Då finns det ju inga pengar till vården. Då finns det inga pengar till äldreomsorgen. Då finns det inga pengar till skolan och barnomsorgen. Det är här man måste välja. Det är så politik fungerar. Man kan prioritera välfärden om man prioriterar bort annat. Det är därför vi i valet 2010 kommer att gå till val på stora satsningar på barnomsorgen, äldreomsorgen, sjukvården och skolan. Det tror jag kommer att vara avgörande i den valrörelsen. Det är ju så att det är valen i Sverige, inte opinionsmätningar, som avgör vad man har för majoritetsförhållanden i Sveriges riksdag. Jag har noterat att Sven-Olof Lodin har skrivit en artikel, men jag noterar också att den socialdemokratiska argumentationen blir lite svår att hänga med i. Det som är Lodins problem är att en höjning av realisationsvinstbeskattningen ger en kraftig straffbeskattning av flyttningar inom Stockholm. Det är hela hans argumentation. Samtidigt säger Socialdemokraterna att vi gynnar Stockholm med miljarders miljarders miljarder, medan vi drabbar Norrlandslänen. Men skälet till att Lodin varnar är ju att de som har stora uppskov, de som har gjort stora vinster på sina fastigheter och de som kommer att få betala en kraftig höjning av realisationsvinstbeskattningen är de som bor i Stockholmsregionen. Det är därför belastningen är väsentligt större på Stockholmsregionen genom det förslaget, precis som vinsterna är betydligt större av sänkningen. Jag ska naturligtvis konstatera att vi inte har nått perfektion vare sig på det här området eller något annat. Jag tycker att vi ska vara ödmjuka i politiken. Rättvisa är ett svåruppnått ideal. Det är svårt att mäta rättvisa och vara säker på vad det innebär. Det gäller även regionalt. Vi ska, precis som Gunnar Andrén i sitt inlägg var mycket tydlig med, fortsätta att se vad det finns för anledning och vilka brister som kan finnas i de här förslagen. Men låt oss ändå diskutera hur valrörelsen 2010 kommer att se ut. Det kommer att vara så att alla villaägare i Stockholmsregionen kommer att upplysas om att fastighetsvärdena har stigit med 60-70 procent på de här fem åren, kanske till och med lite mer, och om att en skatt på 1 procent av taxeringsvärdet återkommer med en socialdemokratisk regering. Det betyder att det inte kommer att finnas ett enda hushåll i Sverige som inte kommer att få uppleva en skattechock så länge inte Socialdemokraterna ger ett besked om något annat. Det vi vet är att Socialdemokraterna vill återinföra fastighetsskatten. Det rimliga är att man då vill återinföra den på den nuvarande nivån. Det är väl också rimligt att tro att det inte blir någon sänkning av realisationsvinstbeskattningen. Det är en skattechock från koja till villa över hela Sverige som gäller. Jag tror också att det här med den regionala orättvisan är viktigt. När man lägger ihop de olika delarna av det som vi kallar utanförskap i till exempel Norrbottens län är det nästan 6 procent i arbetslöshet, 4 procent i konjunkturåtgärder, 2 procent i olika andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 12 procent i förtidspension och 4 procent i sjukfrånvaro längre än 365 dagar. Det är ett resultat av ett långt socialdemokratiskt maktinnehav som har inneburit att utanförskapet är skriande i våra glesare län. Det är klart att fastighetsskatten inte är lösningen på det. Det är regeringens andra ekonomiska politik. Det är därför den totala arbetslösheten i de fem Norrlandslänen på ett år har minskat från 11 till 8 procent. Det här ska vi gå vidare med. Vi ska diskutera i valrörelsen hur den borgerliga regeringen massivt har sänkt arbetslösheten i våra Norrlandslän och hur glada vi gemensamt kan vara för att vi är på väg mot full sysselsättning. Det bidrar till rättvisa, därför att det alltid är rättvisa och sysselsättning som går hand i hand och orättvisa och arbetslöshet som går hand i hand. Men det är en annan diskussion.

Jag vill påminna om att debatten faktiskt handlar om fastighetsskatten.

Fru talman! Jag är glad över att vi har fått den här diskussionen. Det är viktigt att vi håller koll på rättvisefrågorna. Det är en av kärnuppgifterna i politiken att se till att det vi gör med våra gemensamma utgifter och inkomster fördelar sig någorlunda rimligt mellan människor i landet. Det är också viktigt när vi diskuterar fastighetsskatt. Det är klart att jag tycker att det är väldigt roligt att diskutera fastighetsskatt med anknytning till valet år 2010. Jag ser fram emot att skicka ut brev till alla villaägare i hela Stockholmsregionen och berätta att det blir en skattechock av ett historiskt ohejdat format som Socialdemokraterna planerar att gå till val på år 2010. Jag tror att det kommer att vara ett av de effektivaste sätten för att Socialdemokraterna ska underträffa sitt visserligen historiskt usla val i Stockholmsregionen. Det viktigaste i valrörelsen, och där tror jag att jag och Raimo Pärssinen har helt samma syn, kommer att vara rättvisa och sysselsättning. Där är fastighetsskatten inte det viktigaste förslaget. Det är viktigt att vi ser till att fördelningseffekterna är någorlunda anständiga och någorlunda rimliga. Men det centrala är hur det går med utanförskapet och välfärden. Med våra budgetar stiger anslagen till kommunerna med ungefär 15 procent på tre år. Vi är inte nöjda. Det kommer flera satsningar på kommuner, äldreboende, barnomsorg, kvalitet i äldreomsorgen och tillgänglighet i vården. Det är vad vi ska gå till val på. De anställda i kommuner och landsting sitter nu och undrar lite grann: Hur blev det med lönesänkaralliansen? Blev det så att lönerna blev chocksänkta våren 2007 med den borgerliga valsegern? Det kommer de att fortsätta att fråga sig. Varje gång de upptäcker att det inte blev så illa utan att det blev rätt bra kommer de att känna: Det här känns rätt tryggt. Det här känns rätt bra. De blir ändå lite oroliga över den sextioprocentiga fastighetsskattechocken som Socialdemokraterna har laddat in som en dynamit i den kommande ekonomin. Jag känner en väldig tillförsikt inför år 2010. Vi kommer att ha många gemensamma debatter om både rättvisa och sysselsättning framöver. Det välkomnar jag.