Färjetrafik i skärgården

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! David Josefsson har frågat mig hur jag och regeringen ser på att servicenivån på färjeleder blir olika i landet beroende på huvudman samt om jag och regeringen kan tänkas vidta åtgärder för att göra regelverket neutralt till vem som är huvudman för en viss väg för att få en mer likartad servicenivå när det gäller färjetrafik.

Varje ö är unik. De lokala förutsättningarna varierar, och det finns ofta skäl som går långt tillbaka i tiden till att förbindelserna till och från ön ser ut som de gör och till vem som är huvudman för dessa förbindelser.

Det är naturligt att olika huvudmän kan ha olika servicenivå på sitt utbud. Det finns färjor som behövs för allmän samfärdsel och som är tillbehör till allmän väg med staten som väghållare, med någon kommun som undantag. Det finns också enskilda vägfärjor, som drivs av enskilda, med eller utan statsbidrag. Några av dessa drivs av kommuner, vilket är fallet med den led som tas upp i interpellationen.

Sedan finns det också olika former av båtförbindelser som drivs som kollektivtrafik eller av enskilda. Utifrån de lokala förutsättningarna är det varje huvudman som tar ställning till vilken servicenivå som erbjuds.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Möjligheten att flytta gods med färja är avgörande för många människor när det gäller huruvida de kommer att kunna fortsätta att bo och verka i skärgården. Detta gäller i synnerhet i Göteborgs södra skärgård, men i förlängningen gäller det för alla skärgårdsmiljöer runt om i Sverige.

I Göteborgs södra skärgård bor ca 5 000 personer året runt, och uppskattningsvis mer än dubbelt så många bor där sommartid. Det är en levande skärgård, men den saknar fasta landförbindelser och är därmed helt beroende av möjligheten att transportera människor och gods med båt.

Godstrafiken i södra skärgården har hittills subventionerats av Trafikverket genom det så kallade driftsbidraget för färjeled. Men i augusti 2018 fattade Trafikverket beslut om att fasa ut bidraget till 2021. När man läser beslutet inser man att det endast är med hänvisning till formalia. Det beror på att det är kommunen som har upphandlat trafiken. Bidraget är riktat till föreningar som själva driver eller som har gett en kommun i uppdrag att driva färjetrafiken.

Jag tänker inte ställa ministern till ansvar för ett enskilt beslut, fru talman. Det är inte lämpligt att göra här i kammaren, och det är inte, för den delen, ministern som har fattat beslutet. Men jag vill med exemplet Göteborgs södra skärgård ändå lyfta fram hur olika ojämlika möjligheterna att bo i skärgården är.

Det räcker att titta på andra sidan älvmynningen i Göteborgs norra skärgård, i Öckerö kommun, som också saknar fasta landförbindelser men där Trafikverkets färjerederi bedriver flera färjeleder för fordonstrafik med turer dygnet runt. Skillnaden i servicenivå beror här på att Trafikverket ansvarar för vägnätet i Göteborgs norra skärgård, men i södra skärgården är det kommunala eller enskilda vägar.

Jag har läst och hört ministerns svar här i dag, men jag måste tyvärr konstatera att jag egentligen inte fick något vidare svar på min konkreta fråga. Därför måste jag fråga igen: Hur ser statsrådet på att servicenivån blir olika på grund av ren formalia, och kan statsrådet tänka sig att vidta några åtgärder för att få mer likvärdiga villkor?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack statsrådet, och tack inte minst till David Josefsson för en väldigt viktig och relevant interpellation!

Göteborgs södra skärgård är en fantastisk tillgång som är mycket populär bland de boende givetvis men också bland alla besökare. Och det finns mycket som i dag fungerar bra i skärgården. Livskvaliteten och sysselsättningsgraden är hög. Skärgården har en stark och framgångsrik rederiverksamhet med en stolt historia.

Även om södra skärgården i Göteborg ibland kan ses som ett av Göteborgs mest välmående områden finns det, precis som på alla ställen, också utmaningar. I vissa avseenden kan utmaningarna jämföras med de i glesbygd, och den här interpellationen tycker jag pekar på just det perspektivet.

Då går tankarna till den regeringsförklaring som vi hörde statsministern ge här i talarstolen för några veckor sedan. Han sa bland annat så här: Regeringens mål är inte bara att hela landet ska leva. Hela landet ska växa. Statsministern sa också: Det ska gå att leva, bo och arbeta i hela landet. Sverige ska hålla ihop.

Jag delar till fullo statsministern uppfattning i det här avseendet. Mot bakgrund av statsministerns ord vill jag fråga Tomas Eneroth hur han anser att Trafikverket genom sitt beslut bidrar till regeringens mål. Hur bidrar Trafikverket till målet att hela landet ska växa, och hur bidrar Trafikverket till att det ska gå att leva, bo och arbeta i hela landet?

Fru talman! Tack både Hampus Hagman och David Josefsson för engagemanget! Det uppskattar jag. Skärgården är fantastisk, inte minst i Göteborg där jag har varit väldigt många gånger.

Jag delar naturligtvis också det som statsministern säger: att hela landet ska leva, växa och kunna utvecklas. Det är ju hela utgångspunkten för inte minst den infrastrukturpolitik vi driver. Vi gör de största satsningarna någonsin. Det är 700 miljarder i nationell plan. Det är stora investeringar som väntar i landsbygd men också i storstäder för att utveckla infrastrukturen, som så länge varit eftersatt eller underinvesterad.

Färjetrafiken är speciell. I det här fallet finns det väldigt många olika huvudmän. Godstrafiken i Stockholms skärgård har till exempel inget statligt stöd. Det har den fortfarande i delar av Göteborgs skärgård, i den del där kommunen har ett större ansvar.

Interpellanten noterar ju själv i interpellationen att skillnaden i servicenivå är att Trafikverket ansvarar för vägnätet i Göteborgs norra skärgård, medan det i södra skärgården är kommunala eller enskilda vägar. Med andra ord borde en del av denna interpellationsdiskussion naturligtvis också föras regionalt och kommunalt om vilket ansvar man i kommunen och regionen är beredda att ta för att upprätthålla en annan servicenivå om det är önskemålet. Staten ansvarar ju för det statliga vägnätet och uppemot 37 statliga färjeleder. Det är en ordning som jag tycker har fungerat väl. Man måste vara noga med vem som har ansvaret för olika delar av vår infrastruktur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan inte, och det påtalar också David Josefsson, kommentera det enskilda myndighetsbeslutet. Men jag gillar tanken på att vi ändå för en diskussion om de generella förutsättningarna. Då är det precis med vägnätet som med färjetrafiken, att det finns en skillnad i vad staten ansvarar för och vad som är kommunala eller enskilda väghållares ansvar. Där bör naturligtvis frågan om ambitionsnivån ställas till dem där man upplever att ambitionsnivån och servicenivån är sämre.

För det statliga vägnätet och de statliga färjelederna har vi tydliga kriterier. Och om jag förstår interpellanten rätt upplevs servicenivån och nivån på färjetrafiken som väldigt god. Det tyder på att staten tar sitt fulla ansvar för att säkerställa detta på det som är en del av det statliga vägnätet.

Jag ser fram emot en dialog om hur vi fortsatt kan utveckla statens ansvar för färjetrafiken men naturligtvis också kommuners och enskilda väghållares förutsättningar.

Generellt är vi måna om att vi ska ha goda förbindelser i hela landet och inte minst i skärgården för de 5 000 som bor där och för alla de turister som kommer dit på besök. Den uppfattning som jag har fått är att det här fördelningssystemet ändå har fungerat förhållandevis väl.

Fru talman! Jag har inför den här interpellationsdebatten träffat boende i skärgården och lyssnat på människor som är engagerade i olika samverkansföreningar i södra skärgården. Jag har också pratat med dem som kör godsfärjan. Att enkelt och smidigt kunna få sitt gods transporterat är en förutsättning för en levande skärgård.

I en artikel i ETC Göteborg den 12 februari i år kan man läsa om såväl boende som handlare på Donsö som är oroliga för framtiden om bidraget försvinner. Man kan också läsa om en tjänsteman på Trafikverket som menar att de formella reglerna inte medger att södra skärgården ska ha bidraget. "Rätt ska vara rätt. De som är berättigade till bidraget ska ha det, och någonstans får man dra gränsen." Därmed sparar Trafikverket in 13 miljoner per år i minskade bidrag på rent formella grunder. Vem som ska betala färjan därefter är oklart eller om den ens finns kvar.

Som sagt, fru talman, ifrågasätter jag inte tjänstemannens beslut, men det riktar ändå någon form av fokus på regelverkets validitet.

Nu berättade ministern att det handlar om ett kommunalt ansvar och ett statligt ansvar och att det finns regler kring detta. Reglerna säger att Trafikverkets driftsbidrag till färjor får gå till föreningar som själva upphandlar trafiken eller - häng med nu - till föreningar som ger kommunen i uppdrag att upphandla trafiken. Men i Göteborg har kommunen själv upphandlat trafiken och är därför inte längre berättigad till bidrag. Det handlar alltså inte om ifall det är enskilda eller kommunala vägar, utan det handlar bara om att det inte är en förening som har gett kommunen i uppdrag att upphandla.

För mig är det oacceptabelt att formalia och olika huvudmän ska avgöra vilken service man får i skärgården. Att ha fungerande möjligheter att transportera gods är en förutsättning för att människor ska kunna verka och bo på öarna och för att vi ska kunna bevara levande skärgårdar i hela Sverige.

Därför undrar jag, fru talman, ännu en gång: Är det verkligen rimligt, menar ministern, att det är rent formella grunder, som huruvida en kommun har fått i uppdrag av en förening att upphandla eller på egen hand upphandlat, som ska avgöra vilken nivå på service man får beroende på vilken ö eller i vilken skärgård i Sverige man bor?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi hörde här att det ska göras stora investeringar i infrastrukturen i landet. Det är förstås bra. Det kommer att bidra till att Sverige blir ett bättre land med bättre kommunikationer. Men hur mycket av de stora investeringarna går egentligen till färjetrafiken?

Trafikverkets beslut i augusti förra året om att börja minska för att till slut avskaffa driftsbidraget till färjeled innebär att fungerande infrastruktur för godstrafik antingen försvinner helt eller blir mycket dyrare. Det slår mot möjligheten att leva, bo och arbeta i den här delen av landet.

Fru talman! Jag förstår att statsrådet är förhindrad att svara på frågor om det enskilda fallet, men jag undrar ändå om inte alla beslut Trafikverket tar ska bidra till att nå de mål som regeringen har och som statsministern gav uttryck för i kammaren för knappt fyra veckor sedan.

Fru talman! Det är givetvis Trafikverkets uppdrag att säkerställa att de nationella prioriteringarna får genomslag, och det är ett av skälen till att vi i den nationella planen gör stora satsningar på vägar i landsbygd och en historisk ökning av insatserna inom sjöfarten. Det är en tydlig prioritering på sjöfart som inte minst ur godssynpunkt kommer att få en allt större betydelse framöver.

Som interpellanten vet har jag inte möjlighet att kommentera det enskilda ärendet. Det får jag inte göra. Då blir jag säkert KU-anmäld, så det ska jag akta mig för.

Det är dock viktigt att komma ihåg att det Trafikverket också har att göra är att följa ett regelverk. Frågan var om man ska avslå eller förändra statsbidraget på formella grunder. Ja, det är faktiskt våra myndigheters uppdrag att på formella grunder göra det. Jag skulle vara orolig om man inte hade grund för de ställningstaganden man gör.

Problematiken är att det finns ett statligt ansvarstagande och ett kommunalt ansvarstagande. Det bör noteras att motsvarande godstrafik i till exempel Stockholms skärgård inte uppbär statsstöd eller statsbidrag. Skillnaden mellan södra skärgården och norra skärgården är ett ökat statligt ansvar i norra skärgården för att färjelederna där har identifierats som allmänna samfärdsmedel. Det är utgångspunkten för hur man klassificerar de olika färjesträckorna.

Det är å andra sidan något som borde leda till en dialog och diskussion i regionen om vilket ansvar man tar och vilken ambitionsnivå man vill ha när det gäller servicenivån. Jag hoppas och tror att riksdagsledamöterna bär med sig detta hem till valkretsen och att man också för en dialog i regionen och kommunen om det fortsatta ansvarstagandet.

Staten bidrar med stora resurser till 37 allmänna statliga färjeleder, till en allmän färja med kommunal väghållning och till elva leder som har enskilda färjor med statsbidrag. Det finns alltså ett omfattande statsbidragssystem för att säkerställa bra förbindelser också i skärgården - på samma sätt som det finns när det gäller enskilda vägar, kommunala vägar och statliga vägar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har svårt att se konsekvenserna av en förändring som skulle göra regelverket helt neutralt. Antingen blir det en kraftig ambitionsökning eller en kraftig ambitionsminskning, och det senare tror jag inte någon av oss vill se. Jag har inte heller noterat några sådana förslag i riksdagen under tidigare år.

Detta hänger samman med att det är en komplex materia att reda ut vad gäller enskilda färjeleder och det kommunala respektive det statliga ansvaret.

Denna ordning har fungerat väl under långa tider. Det kommer alltid att vara en dialog mellan kommuner, regioner och stat om det ekonomiska ansvaret.

Utgångspunkten för regeringen är att vi satsar mer än någonsin för att upprätthålla en god infrastruktur i hela landet.

Fru talman! Jag tror att ministern missuppfattade mig. Givetvis ska det alltid finnas en formell grund för ett myndighetsbeslut. Men vi måste samtidigt vara öppna för att se över reglerna och fundera på hur vi kan få ett mer neutralt regelverk om vi har godtyckliga regler som slår olika och olyckligt.

Som jag sa i mitt inledningsanförande beskyller jag absolut inte ministern för det här beslutet. Precis som Hampus Hagman poängterade tror jag att det finns en politisk enighet om att vi vill ha levande skärgårdar runt om i Sverige. Men då behöver något göras kring regelverket, och det visar exemplet med Göteborgs skärgård med all tydlighet.

I ETC Göteborgs artikel framkommer att frågan om södra skärgårdens färja var uppe på riksnivå i politiken också på 90-talet innan bidraget kom på plats. Jag hoppas på ett lika lyckligt slut som på 90-talet, med skillnaden att vi denna gång får ett tydligt regelverk baserat på behov och syfte snarare än på regler och huvudmän, alltså att regelverket blir tydligare och mer neutralt. Jag tror inte att det handlar om en ambitionshöjning eller ambitionssänkning utan snarare om ett tydligare regelverk.

Fru talman! Även om svaren från ministern i denna interpellationsdebatt inte har varit jättekonkreta hoppas jag att inspelen från de oroliga öbor som jag har träffat tas med i statsrådets fortsatta arbete för en levande skärgård i hela Sverige, för här tror jag att vi är politiskt överens.

Det kan tyckas vara en liten fråga i det stora sammanhanget. Det handlar om 5 000 människor och 13 miljoner kronor, men för dessa människor är det kanske själva förutsättningen för att de ska kunna fortsätta att bo och verka i skärgården.

Fru talman! Tack, David Josefsson, jag uppskattar ditt engagemang! För de 5 000 som bor där är detta otroligt viktigt. Jag är själv uppvuxen i Kosta med 800 invånare och vet hur viktigt det var för mig under min uppväxt med goda förbindelser, oavsett om det var på enskilda, kommunala eller statliga vägar.

Så är det också när man bor i skärgården, och jag tror att vi alla delar ambitionsnivån att det ska vara så goda förutsättningar som möjligt för att kunna leva och bo där och kunna växa, utvecklas och bedriva företag. Därför är godstransporterna så viktiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men det är också viktigt att vi har ordning och reda på vem som faktiskt har betalningsansvaret. Jag gick tillbaka lite i historiken och tittade på Thage G Peterssons utredning från 2006 och statsbidragsförordningen från 1986 och konstaterade att detta har varit en komplex fråga under lång tid i riksdagen.

Oavsett regering har ingen ändrat på den grundläggande fördelningen, som innebär att vi har lite olika huvudmannaskap. Det hänger samman med att det är mycket traditioner. Det är också mycket diskussioner om vad det statliga ansvaret ska vara för alla olika delar av skärgården, men den ordning vi har haft har ändå visat sig fungera relativt väl.

Kanske kan denna debatt leda till en ökad diskussion både regionalt och nationellt om skärgårdens betydelse. Det har jag inget emot. Skärgården är mycket viktig, inte bara för dem som bor, lever och verkar där utan för Sveriges kulturarv och besöksnäring. Detta engagemang ska vi ta till vara.

Det har varit en bra debatt, och jag kommer givetvis att ta med mig detta i regeringens fortsatta arbete.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.